Domares oavhängighet och självständighet

den 15 februari

Interpellation

2006/07:315 Domares oavhängighet och självständighet

av Ingvar Svensson (kd)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

Domstolarna ses som värnare av rättsstaten och av den enskilde medborgarens rättigheter bland annat därför att de ska se till att de beslutade författningarna tillämpas på ett korrekt sätt. Domstolarna har också rättsskapande uppgifter genom de högsta domstolarnas roll som prejudikatinstanser. Sveriges medlemskap i EU och de förpliktelser som följer av Europakonventionen har ytterligare betonat domstolarnas betydelse som en garanti för medborgarnas rättigheter.

Både från konstitutionella utgångspunkter och sett ur ett medborgarperspektiv har det därför ansetts väsentligt att domstolarna står fria gentemot statsmakterna och att domarna även i övrigt är oberoende av påtryckningar utifrån.

Ett oavhängigt domstolsväsende kommer till uttryck i olika internationella konventioner och dokument som Sverige har åtagit sig att följa. I Europakonventionen föreskrivs i artikel 6.1 att envar ska, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. Med ”oavhängig domstol” förstås en domstol som är oberoende av såväl den verkställande makten som parterna i målet. Europakonventionen är sedan den 1 januari 1995 gällande svensk lag.

FN:s grundprinciper för domstolsväsendets oberoende antogs år 1985. Dokumentet innehåller grundprinciperna, bland annat att domarnas självständighet ska garanteras av staten antingen i konstitutionen eller i lag. Vidare ska domarnas självständighet respekteras av alla andra myndigheter. Staten ska även se till att det finns tillräckliga medel så att domarna på rätt sätt kan utföra sina göromål.

Ett annat dokument är Europarådets rekommendation R(94)12 om domares oberoende, skicklighet och roll som antogs år 1994 på grundval av artikel 6 i Europakonventionen. Rekommendationens utgångspunkt är att domarkåren spelar en viktig roll när det gäller genomförandet av Europarådets mål i fråga om skyddet av ett demokratiskt och politiskt system som kännetecknas av the rule of law liksom när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Enligt rekommendationen bör alla nödvändiga steg tas av medlemsstaterna för att respektera, försvara och främja domarnas självständighet. Den verkställande statsmakten och den lagstiftande statsmakten bör gå i god för att domarna är oberoende och att inga åtgärder vidtas som kan äventyra detta oberoende.

Den fria förhandlingsrätten är sedan lång tid tillbaka grundläggande för svensk arbetsmarknad. Den gäller även inom det statliga avtalsområdet. Det är alltså de kollektivavtalsslutande parterna som, utan inblandning av regering och riksdag, inom ramen för gällande regler kommer överens om löner och former för lönesättningen.

Dessa två grundläggande principer, det vill säga domarnas särställning och den fria förhandlingsrätten, kan felaktigt hanterade komma i konflikt med varandra.

Enligt regleringsbrevet för Domstolverket har verket bland annat följande uppgifter:

”Domstolsverket skall med respekt för den grundläggande rollfördelningen mellan domstolarna, Domstolsverket och andra myndigheter

- skapa förutsättningar för domstolarna att uppfylla Sveriges Domstolars del av målet för politikområdet genom en ändamålsenlig resursfördelning,

- vara en drivande och stödjande kraft i förändringsarbetet,

- ta initiativ i frågor om förändringar avseende domstolarnas organisation och arbetsformer,

- arbeta för en ökad tillgänglighet och information avseende Sveriges Domstolars verksamhet,

- arbeta för en ökad samverkan inom Sveriges Domstolar,

- arbeta för att öka samverkan mellan domstolar och andra myndigheter

med bl.a. inriktning på att korta den totala tiden från brottsanmälan till

dom.”

Det är en grannlaga uppgift att vara en drivande och stödjande kraft i domstolarnas förändringsarbete och att ha rätten att ta initiativ i fråga om förändringar avseende domstolarnas organisation och arbetsformer. Det kräver en betydande förståelse för domstolarnas oavhängighet.

Det finns i dag ett avtal mellan parterna som medger individuell lönesättning av domare. Det är dock viktigt att inse att en sådan lönesättning in absurdum skulle kunna hota domares oavhängighet och självständighet. Införande av prestationslön vore ett sådant avsteg. Grundlagens och de internationella konventionernas krav på oavhängighet och självständighet måste tillförsäkras på något sätt.

Vilka initiativ är justitieministern beredd att vidta för att säkerställa domarnas och domstolarnas oavhängighet och självständighet i detta sammanhang?