Dödfödda barn

Fru talman! Jenny Petersson har ställt tre frågor till mig angående dödfödda barn.

Vilken konsekvensanalys gör ministern av rutiner och insatser i fråga om dödfödda barn i Sverige?

Vad avser ministern att vidta för konkreta åtgärder för att öka förebyggande insatser i fråga om dödfödda barn i Sverige?

På vilket sätt kommer ministern att säkerställa att alla kvinnor i hela Sverige behandlas lika vid oro över minskade fosterrörelser?

Av uppgifter i bland annat medier har det framgått att rutinerna kring minskade fosterrörelser ser olika ut i landet, vilket leder till en ojämlik vård och i vissa fall att kvinnor som borde ha blivit undersökta inte har blivit det.

Enligt uppgifter från Socialstyrelsen gällande dödfödda barn har Sverige låga siffror internationellt sett, men det finns länder som har lägre siffror. De skillnader som har redovisats i medierna beror på vilken statistik som har använts när man har jämfört olika länder, till exempel vid vilken graviditetsvecka som dödföddgränsen har varit.

Jag vill betona hur viktigt det är att verksamheterna som möter gravida kvinnor, framför allt mödravårdscentralerna (MVC), tar till sig och använder de råd och rekommendationer som Socialstyrelsen tog fram 2016 och också följer kunskapsutvecklingen på området. När minskade fosterrörelser inte uppmärksammas och omhändertas adekvat kan det få allvarliga konsekvenser. Enligt Socialstyrelsen varierar rutinerna kring minskade fosterrörelser i landet. Målet med kunskapsstödet är att alla gravida kvinnor som upplever minskade fosterrörelser ska omhändertas inom hälso och sjukvården på det sätt som deras tillstånd kräver, baserat på bästa tillgängliga kunskap.

Sedan tidigare finns även mödrahälsovårdens handbok som anger att om kvinnor upplever minskade fosterrörelser ska de uppmanas att snarast söka vård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Socialstyrelsens rekommendationer från 2016 utvecklar vilka rutiner hälso- och sjukvården bör ha för att säkrare fånga upp fall av minskade fosterrörelser. Enligt rekommendationerna bör hälso- och sjukvården informera alla gravida kvinnor i samband med besök på MVC om vikten av att uppmärksamma minskade fosterrörelser och ta kontakt med hälso- och sjukvården i sådana fall samt att vården utan att avvakta ska undersöka anmälningarna.

Socialstyrelsen bedömer att det inte finns några uppenbara hinder, exempelvis organisatoriska begränsningar eller stora behov av vidareutbildning, för att genomföra rekommendationerna i hälso- och sjukvården i dag.

Genom att verksamheterna nu har ett kunskapsstöd från Socialstyrelsen med nationella rekommendationer att lägga till grund för rutiner och insatser i sin kontakt med gravida kvinnor kommer fler kvinnor som känner av minskade fosterrörelser att fångas upp och kontrolleras. Jag delar Socialstyrelsens bedömning att det kommer att bidra till en ökad jämlikhet i hälsa och graviditetsutfall och att det ska leda till en mer jämlik vård som är baserad på bästa tillgängliga kunskap.

Faktorer som har samband med barns död i slutet av graviditeten är exempelvis rökning, övervikt, diabetes, högt blodtryck, ålder hos kvinnan, överburenhet, alkohol och droger. Vanliga orsaker är att moderkakan inte ger tillräckligt med näring, eller att infektioner uppstår. För att minska risken för att fostret dör är det viktigt att följa kunskapsutvecklingen och att arbeta med förebyggande arbete avseende dessa riskfaktorer. Det görs av mödravårdscentralerna i enlighet med gällande kunskapsstöd.

Avslutningsvis vill jag framhålla att regeringen under 2018 avsätter totalt drygt 1,6 miljarder kronor för att förstärka förlossningsvården och kvinnors hälsa. Merparten av dessa medel kommer att betalas ut direkt till landstingen, och medlen får användas även inom mödrahälsovården. Regeringen har dessutom beslutat att höja de generella statsbidragen till landstingen permanent.

Sammanfattningsvis bedömer jag att regeringens satsningar och Socialstyrelsens kunskapsstöd utgör viktiga bidrag för landstingens arbete med ett förbättrat omhändertagande och en ökad patientsäkerhet i dessa fall.

Fru talman! Tack, Annika Strandhäll, för svaret! Jag kan konstatera att vi i Sverige har mycket som vi ska vara stolta över när det gäller förlossningsvården, mödravården och hälso- och sjukvård i stort. Samtidigt finns det olika utmaningar och regionala skillnader.

Den svenska mödravården, som infördes i mitten av 1900-talet, har haft stor betydelse för att minska antalet barn som dör före födseln.

Att förlora ett barn är en stor tragedi för föräldern eller föräldrarna. Det är tragiskt ur många synvinklar och en sorg när ett barn inte får leva sitt liv på denna jord.

När det gäller statistik inhämtar Socialstyrelsen siffror från landstingen, precis som Annika Strandhäll säger. Det sker dock ingen djupare analys av denna data. Finns det regionala skillnader? Hur ser det ut? Kanske behöver man sätta in åtgärder? Om man analyserar data är det betydligt enklare att se var det brister och att sätta in åtgärder.

Jag kan, liksom Annika Strandhäll, konstatera att statistiken visar att vi, trots att runt 400 som föds döda, har låga siffror när det gäller dödfödda; år 2016 var det 416. Men om vi tittar på jämförbara länder tror jag att vi kan göra lite mer för att siffrorna ska sjunka och för att förstå varför barn föds döda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tackar ministern för svaret. Det är bra att det nu finns en handbok med rekommendationer och kunskapsstöd för verksamheterna. Men frågan är hur verksamheterna använder kunskapsstödet. Om man hade gjort en djupare analys eller jämförelse av det skulle man kanske komma fram till att det används på ett väldigt bra sätt i vissa delar av Sverige eller vissa verksamheter men mindre bra i andra.

Därför frågade jag om man ska gå vidare och göra en större kartläggning eller vidta några åtgärder för att arbeta mer med de här frågorna. Men om jag tolkar ministerns svar på ett korrekt sätt kan jag konstatera att så inte är fallet.

Fru talman! Tack för interpellationen, Jenny Petersson!

Vi ska självklart aldrig vara helt nöjda, trots att vi har haft den här mödravården i Sverige sedan ganska många decennier, och den har haft stor betydelse för att minska antalet barn som dör före födseln. Andelen dödfödda har i stort sett legat på samma nivå i Sverige de senaste decennierna. Det är ungefär 4 barn per 1 000 födslar. Förekomsten har inte heller visat någon tendens att minska.

Om man har en sådan hälso- och sjukvård som vi har i Sverige måste man hela tiden jobba med förbättringsarbeten och med att ta nya och vidare steg för att se vad ytterligare vi kan göra. Som Jenny Petersson säger är varje barn som vi mister - där vi hade kunnat förebygga det på något sätt - en stor tragedi.

Att Socialstyrelsen fick ett nationellt kunskapsstöd på plats 2016 är viktigt. Nu måste vi också följa, i dialog med Sveriges Kommuner och Landsting, hur det implementeras inom mödravården och se till att det verkligen används.

Kunskapsstödet från Socialstyrelsen handlar nämligen bland annat om att senast omkring vecka 24 ge information om fosterrörelser till alla gravida i samband med rutinbesök i mödrahälsovården. Man ska också ge råd om att kontakta vården igen om det finns en förnyad upplevelse av minskade fosterrörelser. Det är i flera delar en ganska stark rekommendation. Om den tillämpas på ett likartat sätt i mödravården i hela Sverige kommer den säkerligen att både få effekt och skapa ökad trygghet för blivande föräldrar, så att de vet vilka möjligheter som finns, hur de ska agera och vart de ska vända sig.

Jenny Petersson snuddade i sitt inlägg vid att det kanske också finns regionala skillnader. Jag är övertygad om att det finns regionala skillnader. Jag funderar ibland på om man ens får säga det om man inte har det svart på vitt, men vi vet att det finns regionala skillnader inom alla andra delar av hälso- och sjukvården. Det beror på hur olika landsting tillämpar och prioriterar. Det är den modell som vi har valt i Sverige för att organisera hälso- och sjukvården. Därför är det viktigt att det i vissa frågor tas ett nationellt grepp, bland annat när det gäller nationella rekommendationer.

Utöver de här nationella rekommendationerna avsätter vi också en väldigt hög summa under 2018 till våra landsting, för att stärka både förlossningsvården och insatser för att främja kvinnors hälsa. I den dialog som vi har haft med Sveriges Kommuner och Landsting om den överenskommelse som vi nu håller på att teckna kring förlossningsvården och de här resurserna har vi också ringat in att de även kan användas till mödravården och för att få en sammanhållen vårdkedja för blivande föräldrar - före, under och efter förlossningen. Vi vet att vi har kvalitetsutmaningar där och behöver stärka ytterligare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns också andra delar som experter föreslår som skulle kunna få effekt på lite sikt. Jag återkommer till det.

Fru talman! Siffor visar att ungefär 400 barn föds döda i Sverige varje år. Och antalet barn som dör före födseln har som sagt varken minskat eller ökat de senaste 25 åren, men det finns variationer år från år.

Dödsorsakerna varierar. Många föräldrar får aldrig någon förklaring till varför just deras barn dog. Det är därför jag frågar om det behöver göras mer på området. Om ett barn dör i plötslig spädbarnsdöd görs det nämligen utredningar - därav min fråga. Jag vet fler som har belyst den frågan, till exempel riksdagsledamoten Annika Eclund från KD, som var den som lyfte upp den i sin motion.

Det är bra att Socialstyrelsen har släppt den nya rekommendationen angående fosterrörelser under graviditeten. Det finns ingen skiljelinje mellan mig och Annika Strandhäll i den frågan. Det är jättebra. Däremot ser rutinerna olika ut runt om i landet, enligt Socialstyrelsen, just angående de regionala skillnaderna när det gäller fosterrörelser. Därav tror jag att det definitivt behöver följas upp om man arbetar på rätt sätt.

I fråga om informationen om fosterrörelser är det många föräldrar eller mammor som vittnar om att den är bristfällig.

Jag och statsrådet kommer att ses i ännu en debatt under dagen, just när det gäller helhetsgreppet om mödravården, förlossningsvården och eftervården. Det finns nämligen stuprör där. Nu har det öppnats upp för att pengar som riktas till förlossningsvården kan användas inom mödravården.

Jag tycker som sagt att vi måste kvalitetssäkra hela den här linjen. Den här frågan ligger inom mödravården. Jag skulle gärna se att Socialstyrelsen åtminstone följer upp hur man arbetar med kunskapsstödet man har fått och med handboken, även om de inte vill göra någon kartläggning.

Jag vill likaså att de ska titta på om det finns regionala skillnader. Oavsett var man bor i Sverige och vem man är ska man även inom det här området få rätt information, rätt vård, rätt kunskaper och rätt stöttning. Det ska inte skilja sig åt beroende på var i Sverige man bor.

Sveriges gravida har som sagt rätt att känna sig trygga under graviditeten, förlossningen och i eftervården.

Jag tackar statsrådet för debatten. Ministern har lämnat utförliga svar på vad som görs på området och hur frågan kommer att hanteras. Men jag skulle gärna se att uppföljningar görs på området.

Fru talman! Tack, Jenny Petersson, för inlägget! Jag tar med mig hur viktigt det är att följa upp att rekommendationerna verkligen implementeras över landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Trots att det i grunden i dag finns en förlossningsvård och mödravård som är av hög kvalitet vet vi att det finns fortsatta utmaningar. Framför allt är alldeles för många unga kvinnor oroliga i samband med graviditet och förlossning. Vi behöver hitta olika vägar framåt för att skapa en större trygghet och enhetlighet i omvårdnaden och ännu bättre kvalitet över landet.

När det gäller de nationella rekommendationerna är det Socialstyrelsens bedömning att det inte finns några uppenbara hinder, till exempel organisatoriska problem eller stora behov av vidareutbildning bland personalen för att implementera rekommendationerna. De kan med enkelhet genomföras rakt upp och ned i hälso- och sjukvården i dag och bör därför naturligtvis användas regelmässigt inom mödravården.

Regeringen kommer att följa frågan noga. Det ska också bli spännande att följa hur de ytterligare resurserna kommer att nyttjas för att stärka förlossningsvården i Sverige. Vi vet att det finns experter som hävdar att det finns ytterligare insatser att göra för att sänka antalet dödfödda barn i Sverige, till exempel genom att arbeta ännu mer systematiskt och förebyggande genom att hitta de föräldrar som har barn eller är gravida som kan vara i riskzonen.

Det kan till exempel handla om att minska rökningen, som man vet är en riskfaktor för dödföddhet, genom att göra ytterligare förebyggande insatser på det området. Det är låg omfattning på rökningen i Sverige - förutom för unga kvinnor. De röker fortfarande, och det går att arbeta med att sänka antalet. Regeringen kommer inom kort att komma tillbaka med en tobaksproposition och förelägga den för riksdagen.

Screening är en annan möjlighet. Det är klart att det kräver både barnmorskor och medel. Det är inte så att det finns en jättestor tillgång på barnmorskor i Sverige i dag.

Precis som Jenny Petersson var inne på finns en ytterligare möjlighet, nämligen att obducera fler dödfödda barn för att dra lärdom och upptäcka ytterligare risker. Men samtidigt finns en brist på patologer i Sverige.

Att förbättra situationen går enbart om vi identifierar risksituationer. Då krävs både personal med rätt kompetens, som det delvis är brist på i dag och där det måste ske satsningar, och i viss mån ytterligare förstärkta resurser.

Samtidigt ska inte blivande föräldrar skrämmas upp. Siffrorna är bra i Sverige. Men vi måste vara ödmjuka för att det finns ytterligare saker som hela tiden kan göras, och som vi ska ha ambitionen att göra, i ett välfärdsland som Sverige för att bli ännu bättre.

Fru talman! Tack än en gång, Annika Strandhäll, för svaret!

Jag menar att i Sverige ska gravida ha rätt att känna sig trygga under graviditeten, vid förlossningen och i eftervården. Vi ska inte stå här och skrämma upp gravida kvinnor runt om i Sverige, men det finns kvinnor med denna kunskap som är oroliga under graviditeten och förlossningen. Tyvärr finns också kvinnor som vittnar om att de inte ens har fått kunskapen och informationen. Där är den bristfällig.

Om man inte vill göra någon konsekvensanalys eller kartläggning av dödfödda barn i Sverige, eller om man anser att det vidtas tillräckliga åtgärder och förebyggande insatser i fråga om dödfödda barn i Sverige, borde man åtminstone följa upp att rekommendationerna i handboken används i verksamheten och mödravården. Verksamheten har nu ett kunskapsstöd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan inte ta lätt på kvinnors upplevelser. De känner sig oroliga. Men det finns de som inte ens vet att de borde vara oroliga när de känner minskade fosterrörelser.

Jag hoppas att man arbetar vidare med frågan.

Fru talman! Det är en balansgång i fråga om att aldrig skapa oro, men samtidigt är den här sortens interpellationsdebatt där vi lyfter upp dessa frågor en möjlighet att bredare komma ut med att de nationella rekommendationerna finns, att de ska tillämpas, att det egentligen inte finns några hinder inom mödrahälsovården för att tillämpa dem och att de bör tilllämpas likartat över landet.

Representanter för professionen har vid flera tillfällen, innan rekommendationerna kom på plats, framfört att minskade fosterrörelser är ett av de områden där man behöver ett kunskapsstöd. Det bör vara en prioriterad fråga inom både mödrahälsovård och förlossningsvård.

Med tanke på att siffrorna har legat still under 25 år i Sverige, och att allt inte går att förebygga och att allt inte går att förhindra, ska ändå ambitionen hela tiden vara att bli ännu bättre.

Jag kommer att följa frågan noggrant, och jag kommer alldeles särskilt att följa hur de extra medel som nu avsätts för att stärka kvaliteten i mödravård och förlossningsvård nyttjas för att verkligen åstadkomma dessa resultat - framför allt öka tryggheten för Sveriges föräldrar och blivande föräldrar.

Tack för en bra debatt!

Överläggningen var härmed avslutad.