Djurskyddskontrollen

Interpellationsdebatt 4 februari 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 8 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Alf Eriksson har frågat mig vad jag avser att göra för att återupprätta förtroendet för svensk djurhållning. För regeringen är djurskyddet en mycket viktig fråga. Avsikten med att genomföra den förändring som trädde i kraft under fjolåret var att stärka djurskyddskontrollens effektivitet och likvärdighet. Djurskyddet ska ligga på samma höga nivå i hela landet och det ska vara tydligt för djurhållarna hur reglerna tillämpas. Alf Eriksson har även frågat mig om jag avser att verka för att skjuta till mer medel så att djurskyddet kan återgå till samma nivå som före omorganisationen. Det är sedan länge känt att det fanns vissa brister i den tidigare djurskyddskontrollen, bland annat när det gällde kvalitet och likvärdighet i kontrollerna. Det fanns också stora variationer i den frekvens med vilken kontrollerna utfördes och i vilken utsträckning kontrollerna var finansierade med avgifter. Regeringen har i och med förändringen tillfört länsstyrelserna resurser för djurskyddskontrollarbetet. Dessa resurser motsvarar de medel som samtliga kommuner satsade på djurskyddskontrollerna när de hade ansvar för dem. Att ansvara för djurskyddskontrollen är numera en del av länsstyrelsernas ordinarie uppdrag, och de medel som tillförts länsstyrelserna är en del av deras förvaltningsanslag. Varje länsstyrelse har därför möjlighet att prioritera olika verksamheter inom sitt eget anslag. Genom förändringen har vi minskat antalet kontrollmyndigheter från ungefär 300 till ett tjugotal. Färre och större kontrollenheter underlättar styrningen, samordningen och uppföljningen av kontrollen. Att samla uppgifterna hos länsstyrelserna ger också möjlighet till bättre kompetensuppbyggnad och fler inspektörer som är specialiserade på djurskydd. Fler inspektörer som arbetar tillsammans innebär också minskad sårbarhet och gör det lättare att undvika ensamarbete, jävsproblematik och andra situationer som kan vara besvärande. Även införandet av ett nationellt djurskyddskontrollregister underlättar för kontrollmyndigheterna att planera, samordna och följa upp kontrollen. Alf Eriksson har slutligen frågat mig om jag avser att verka för en omläggning av fördelningen av medel så att den beräknas på antalet djur och inte på människor. De tillförda medlen har fördelats mellan länsstyrelserna med hjälp av den fördelningsnyckel som används för länsstyrelsernas förvaltningsanslag. I denna nyckel tas flera aspekter i beaktande. Där finns bland annat parametrar som speglar långa avstånd, befolkningsmängd och antalet lantbruk inom länet. En nyhet för 2010 är att vi nu har fört in antalet djur i fördelningsnyckeln för att på så sätt fördela medlen så korrekt som möjligt mellan länsstyrelserna. De parametrar som påverkar kostnaderna i djurskyddskontrollen återspeglas alltså i fördelningsnyckeln.

Anf. 9 Alf Eriksson (S)

Herr talman! Tack för svaret, jordbruksministern! Vårt land har länge kännetecknats av att vi har högt ställda krav på djurmiljö och djurskydd. Självklart har det varit så att det är djuren som står i centrum för denna syn. Men det har också gjort oss kända för att vi har en human djurhållning som också ger en bättre livsmedelskvalitet. Inte minst inom EU har Sverige mycket aktivt drivit på för att förbättra miljön för djuren. De flesta av oss minns bilderna från förfärliga djurtransporter. En del finns säkerligen kvar. Vi minns Margareta Winbergs väldiga ansträngningar när vi var nya EU-medlemmar för att få de europeiska reglerna att närma sig dem som vi har haft och har i Sverige. Detta har gett stort förtroende för svensk livsmedelsproduktion. Sannolikt har det också inneburit att våra produkter har fått ett mervärde på marknaden. Inte minst svenska konsumenter har i stor utsträckning valt svenska produkter och det de står för framför importerade produkter som många gånger är framställda under sämre förhållanden. Allt det här förpliktar. Det är därför med stor oro som vi ser hur det ena larmet efter det andra kommer fram och påvisar grava brott mot djurskyddslagen, och bilden av det goda, svenska djurskyddet håller på att krackelera. För de flesta står det klart att om efterlevnaden av en lagstiftning brister måste man öka kontrollen. Om vi har ett ökat antal rattfyllerister sätter vi väl in mer resurser för att få kontroll och en ökad lagefterlevnad, inte mindre! Men regeringen har gjort på det här sättet. Konsekvensen av omläggningen har blivit minskade kontroller samtidigt som vi får allt fler larm. Även om djurskyddskontrollen inte var perfekt tidigare var den mycket bättre före omläggningen som inneburit att ansvaret har överförts från kommuner till länsstyrelser. En utredning för flera år sedan visade att det skulle bli sådana här konsekvenser om inga mer medel tillsköts när man gjorde en sådan här omläggning. I Halland har antalet inspektörer i och med omläggningen minskat med hälften. Vi har sex kvar. Min fråga kvarstår: Vad avser jordbruksministern att göra för att vi ska få en bättre och inte en sämre kontroll av djurskyddet så att förtroendet för svensk djurhållning kan återupprättas?

Anf. 10 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Den här regeringen har på kort tid vidtagit ett antal förändringar som ska leda till en bättre tillsyn av djur i landet. I många år har vi väntat på att vi till exempel skulle få ett djurskyddskontrollregister. Nu är det verklighet. Ett sådant finns i dag, vilket ju underlättar för dem som ska utföra kontrollerna. Vi har även infört, vilket har varit efterlängtat i många år och som den tidigare regeringen avstod från att införa, ett djurförbudsregister så att det nu inte är möjligt för människor som har djurförbud att flytta mellan olika platser i landet och samtidigt inneha djur. Vi kommer i en absolut närtid att införa en djurskyddsdeklaration för alla landets svinbesättningar, vilket underlättar för den ordinarie kontrollapparaten. Detta är exempel på åtgärder som har vidtagits under den korta tid som vi har innehaft regeringsmakten i vårt land. Jag måste dessutom, herr talman, dementera ett antal påståenden som gjordes av interpellanten, nämligen om att det skulle vara mindre pengar nu än tidigare. Nej, det är det inte. Det är lika mycket pengar, och rimligen borde kontrollerna kunna utföras med samma intensitet som tidigare. I varje fall borde den inte bli mindre. Varför har det då blivit som det har blivit? Jo, det beror på att ett stort antal kommuner efterlämnade ett berg av ärenden som länsstyrelserna fick ta hand om. Dessutom har alla organisationer, som interpellanten vet, barnsjukdomar - man ska rekrytera personal och så vidare. Nu hoppas och förutsätter jag att de ärenden som efterlämnades från landets kommuner till länsstyrelserna är avklarade under 2009 och att man har kunnat rekrytera personal i den omfattning som man bedömer är lämplig i respektive län så att den, ska vi kalla det, ordinarie verksamheten fungerar på det sätt som den ska fungera under kommande år. Var det då så bra tidigare, herr talman? Nej, det var det inte. Det var därför vi gjorde förändringen. Om jag generaliserar kan jag säga att i bortemot en tredjedel av landets kommuner förekom i praktiken ingen djurskyddskontroll alls, och vi fick till och med påpekanden från Europeiska unionen som sade att vi måste skärpa oss och göra en förändring. Det gjorde vi, och nu förutsätter jag att djurskyddskontrollen fungerar på det sätt som denna viktiga sak ska fungera.

Anf. 11 Alf Eriksson (S)

Herr talman! Faktum kvarstår. Omläggningen har misslyckats eftersom larmen ökar i antal och brister i djurskyddet uppdagas mer och mer. Det är inte länge sedan vi såg vidriga bilder som kablades ut i medierna. Den allmänna inställningen verkar vara att man lite grann kan se på detta mellan fingrarna. Nu säger jordbruksministern att omläggningen inte har inneburit några minskade anslag. Det påstår jag inte heller, men antalet inspektörer har minskat. Oavsett hur bergen ser ut borde det väl vara antalet personer som ska beta av dessa som kan röna framgång, inte om man har lika mycket medel. Som jag tidigare nämnde har konsekvensen för mitt hemlän Halland blivit att vi nu har hälften så många inspektörer jämfört med tidigare som ska beta av det berget. Det kan inte vara rimligt. Bakgrunden till debatten tycker jag och mitt parti är ytterst allvarlig. Den handlar om förtroendet för vår livsmedelsproduktion. Den handlar om förtroendet för vårt sätt att vårda våra djur. Om vi inte kan upprätthålla kontrollen av den lagstiftning vi har kommer det att drabba oss hårt både i anseende och rent ekonomiskt. Förtroendet för vår livsmedelsproduktion hänger i hög grad samman med vilken djurhållning vi bedriver. I och med omläggningen till länsstyrelserna säger jordbruksministern att det inte förekom någon kontroll i vissa kommuner. Nej, men det förekom en hel del samarbete mellan kommunerna, över länsgränserna, för att vidmakthålla kompetens och en bättre arbetsmiljö för inspektörerna. I samband med omläggningen slogs den möjligheten sönder eftersom länsgränserna i det närmaste blev som nationsgränser. Om man hade byggt vidare på den möjlighet som fanns med samverkan och att kontrollanterna levde så nära som möjligt dem de kontrollerade samt hade den lokala kännedomen hade vi nog sluppit många av de konflikter som vi nu ser i och med den centralisering som skett. Herr talman! Mina frågor kvarstår: Hur ska vi få upp anseendet? Ämnar statsrådet ta ytterligare initiativ för att vi ska få en fördelning av medlen så att de i större utsträckning går till de län som har flest djur och inte till dem som har minst?

Anf. 12 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Jag tycker att jag gett svar på de framställda frågorna i mitt skriftliga svar på interpellationen. Vi har nu parametrar som mäter antalet djur i den fördelningsnyckel som reglerar hur mycket pengar som går till respektive länsstyrelse. Jag har alltså även i detta avseende uppfyllt det löfte som jag givit i riksdagen och till landets landshövdingar. Vi ska också påminna oss, Alf Eriksson och jag, om att djurskyddslagstiftningen omfattar inte bara lantbrukets djur utan alla typer av djur, alltså även så kallade sällskapsdjur. De ska också kontrolleras ibland och åtgärder kan behöva vidtas. Det är ett av skälen till att vi inte kan fördela dessa pengar enbart efter hur många lantbruksdjur det finns i respektive område i landet. Låt oss även, herr talman, påminna oss om att det yttersta ansvaret för att djur sköts väl, att djur sköts på det sätt som djur ska skötas, alltid åvilar ägaren eller den som sätts i dennes ställe, och det ansvaret går aldrig att kontrollera bort. Jag vill vidare påstå att de som har djur för produktionens skull vill ha friska och välmående djur av det skälet att de djuren producerar bättre. Det är alltså större ekonomisk vinning i att ha friska och välmående djur än att ha djur som är sjuka eller på något sätt lider eftersom de inte producerar det som lantbrukaren, bonden, vill ha, nämligen det friska köttet och den goda mjölken. Jag måste också ta upp problematiken kring förflyttningen från kommun till länsstyrelse. Det var ju så, Alf Eriksson, att det för det mesta var en ensamarbetande människa i kommunen, om det över huvud taget fanns någon. Denna människa skulle ha semester och ville kanske ha en dag för vård av barn, och då fanns det ingen ersättare. Nu jobbar man i lag, kan specialisera sig, täcka upp för varandras semestrar och andra ledigheter och även täcka upp för varandra när någon byter arbete. Avslutningsvis vill jag återigen belysa problematiken med barnsjukdomar. I alla sammanhang när man bygger upp en organisation uppstår det barnsjukdomar. I det här fallet har jag lokaliserat två som är specifika. Det ena är att antalet oavslutade ärenden som förts över från landets kommuner varit mycket stort. Det andra är att man på sina håll haft rekryteringsproblem. Man har haft svårt att få tag på duktiga människor till de tjänster som man inrättat vid landets länsstyrelser.

Anf. 13 Alf Eriksson (S)

Herr talman! En sak kan Eskil Erlandsson och jag vara helt överens om och det är synen på djurskyddet och det mervärde som ett gott djurskydd ger till näringen. Det är vi helt överens om. Nu gäller det att upprätthålla det, och det är där vi ser brister. Eskil Erlandsson säger att det har blivit en bra fördelning efter den förändring som gjorts. Jag kan konstatera att vi i Halland behövde 3 miljoner för att upprätthålla den tidigare nivån på djurskyddet. Det blev 500 000. Det räcker inte för att klara av djurskyddet i ett så djurtätt län som Halland. Jag kan även hålla med om att antalet sällskapsdjur ökar. Man kan ha olika åsikter om hur många djur vi ska trycka in i våra lägenheter. Men fullt klart är att om antalet sällskapsdjur ökar och de också ska in under kontrollen innebär inte det att det behövs minskade resurser för djurkontrollen, utan det innebär att det behövs ökade resurser. Det har vi inte sett någon skymt av. Nej, det är klart att det inte går att kontrollera bort ansvaret. Ansvaret ligger hos djurägaren. Ansvaret ligger hos bilföraren för att han framför sin bil säkert. Trots det händer det då och då att det är lite si och så med detta. Det ska finnas en kontroll, så att man upplever att risken är uppenbar att man blir avslöjad om man inte följer den lagstiftning som vi i demokratisk ordning har fastställt här i riksdagen. Herr talman! Vi behöver mer resurser och en bättre fördelning för att klara djurskyddet i landet.

Anf. 14 Eskil Erlandsson (C)

Herr talman! Jag tackar för interpellationsdebatten. Jag är övertygad om att Alf Eriksson och jag tycker att den här frågan är viktig och att vi ska göra det bästa möjliga för att alla typer av djur ska ha det bra. Det vi gör i regeringen är påtagliga saker som bör leda till förbättringar. Vi satsar på förebyggande åtgärder. För att nämna några exempel: Riksdagen har nyligen antagit en av regeringen framlagd proposition om veterinära frågor. Vi har infört ett register över landets djurhållare. Vi har infört ett register över de människor som är förbjudna att ha djur över huvud taget eller att ha vissa typer av djur. Dessutom har vi nu fastslagit en organisation för den direkta kontrollen som innebär att människor jobbar tillsammans, som innebär att människor får möjlighet att fortbilda sig, som innebär att människor får möjlighet att specialisera sig på vissa djurslag, detta i en organisation som redan har ansvaret för till exempel förprövning av byggnader för lantbrukets djur. Jag är alldeles övertygad om att detta kommer att bli bra när organisationen har satt sig.

den 27 januari

Interpellation

2009/10:200 Djurskyddskontrollen

av Alf Eriksson (s)

till jordbruksminister Eskil Erlandsson (c)

God djurhälsa och djurmiljö har präglat synen på svensk djurhållning långt utanför landets gränser. Sverige har lyfts fram som ett föredöme med sin skapa djurskyddslagstiftning, inte minst inom EU, och svenska livsmedel har fått ett mervärde på marknaden.

Den bilden håller nu på att krackelera. Larm om bristfälligheter i djurskyddet duggar tätt, kontrollen har på många håll i landet halverats efter regeringens omflyttning av ansvaret för tillsynen från kommunerna till länsstyrelserna. I Halland har antalet inspektörer halverats i och med omläggningen, därför att inte tillräckligt med medel har anvisats. Nu ska sex inspektörer klara av kontrollen av alla djur i det djurtäta Halland. Risken är att djurens hälsa försämras, en konkurrenssnedvridning och tilltron till livsmedelproduktionen urgröps.

Vad avser jordbruksministern att göra för att återupprätta förtroendet för svensk djurhållning?

Avser jordbruksministern att verka för att skjuta till mer medel så att djurskyddet åtminstone kan återgå till samma nivå som före omorganisationen?

Ämnar ministern verka för en omläggning av fördelningen av medel till länen, så att de beräknas på antalet djur och inte på människor?