den 31 oktoberInterpellation 2003/04:65 av Gunnar Andrén (fp) till kulturminister Marita Ulvskog om distributionskostnader för samhällsinriktad press<a name="Temp"></a>De flesta tidningar och tidskrifter, i praktiken nästan alla undantaget dagstidningar med flerdagarsutgivning, är för sin distribution hänvisade till Posten AB eller dess dotterbolag. Det betyder att detta statliga bolag har en marknadsställning som närmar sig monopolets.Posten AB och dess dotterbolag måste naturligtvis ha intäkter i paritet med sina kostnader. Distribution, det må vara brev, varureklam eller tidningar, bör i huvudsak inte vara ett skattesubventionerat område.Likväl finns det andra värden som måste vägas in. Dit hör en allsidig opinionsbildning, inte sällan av rikskaraktär. Dessa tidningar består av olika huvudgrupper. Medlemstidningar är en sådan, omfattande både bransch- och fackliga tidningar. En annan utgörs av kundtidningar. En tredje är kommersiellt inriktade bransch- och intressetidningar.Därtill finns en fjärde, till såväl numerären som upplagan, liten grupp. Den utmärks av att vara riksspridd, annonssvag, prenumererad @ och i grunden ideellt, för att inte säga ideologiskt, inriktad. Det handlar om en samhällsdebatterande press: där finns inga stora annonsinkomster att hämta, inga fysiska varor att sälja, bara intresseskapande åsikter, fakta och debatt.Om oöverstigliga distributionskostnader för prenumererade tidningar med huvudsaklig inriktning på samhällsförhållanden @ låt mig nämna Aktuellt i politiken, NU Det liberala nyhetsmagasinet, Kristdemokraterna, Miljömagazinet och Tempus, samtliga riksspridda @ uppstår, har möjligen bättre postekonomi vunnits men det demokratiska samtalet och debatten förlorat.Distributionskostnaderna ökade för ovannämnda tidningar med 8 % så sent som den 1 maj 2003 (takbelopp; begärd höjning var 15 %). Till den 1 januari 2004 aviseras nu höjning med ungefär samma belopp @ det innebär oerhörda påfrestningar för tidningsföretag som saknar möjlighet att ta ut höjda distributionskostnader av sina trogna prenumeranter.Jag är medveten om motsättningen mellan postekonomiönskemålen och demokratistimulansmålet, också så som det avspeglar sig i olika riksdagsutskotts-, departements- och myndighets-<a name="PassTempLäge"></a> och bolagsansvar. I slutändan handlar det dock mer än annat om att ge demokratin livsluft.Jag vill mot denna bakgrund fråga kulturministern:Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att inte höjda distributionskostnader för samhällsinriktad press medför tydliga men för det offentliga samtalet?

Interpellation 2003/04:65 av Andrén, Gunnar (fp) distributionskostnader för samhällsinriktad press

Video


Fru talman! Gunnar Andrén har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att säkerställa att inte höjda distributionskostnader för samhällsinriktad press medför tydliga men för det offentliga samtalet.
Jag delar Gunnar Andréns oro över den ekonomiska situationen för dagspressen mot bakgrund av bland annat de ökade distributionskostnaderna. Som kulturminister följer jag kontinuerligt dagspressens situation, och regeringen har genom åren fattat en rad beslut för att motverka negativa konsekvenser för dagspressen och för att i förlängningen främja mångfalden på medieområdet. Det totala presstödet för 2003 uppgår till 509 miljoner kronor. För att särskilt stödja endagarstidningarna har dessa från och med 2001 rätt att ingå i den så kallade samdistributionen till samma villkor som övriga dagstidningar. Därutöver har regeringen från och med 2002 inrättat ett särskilt distributionsstöd för utdelning av dagstidningar på lördagar i glesbygd.
I oktober 2003 fattade regeringen beslut om kommittédirektiv för utredningen 
Ny reglering av postverksamhet och behov av statliga insatser för den grundläggande kassaservicen 
(dir. 2003:117). En del av detta uppdrag är att analysera Posten AB:s kostnader och priser för tidningsdistribution, mot bakgrund av bland annat Post- och telestyrelsens kritik mot prissättningen. I uppdraget ingår också att analysera möjligheterna till samdistribution av tidningar och post.
Regeringen har alltså redan vidtagit åtgärder för att motverka att höjda distributionskostnader för den samhällsinriktade pressen ska medföra men för det offentliga samtalet. Resultatet från den nyligen tillsatta utredningen bör avvaktas och analyseras innan ytterligare åtgärder för att garantera en fortsatt allsidig opinionsbildning kan övervägas.
Den oro som Gunnar Andrén har uttryckt speglar det stora engagemang som finns för dessa frågor. Jag delar helt detta engagemang.



Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag är ganska nöjd. Det är inte ofta man har anledning att säga det, men jag vill gärna säga det till Marita Ulvskog. Jag hade egentligen inte förväntat mig några löften om några pengar. Det var inte därför jag ställde interpellationen. Jag ville bara på den offentliga samtalsarenan föra upp ett som jag uppfattar det viktigt problem. Det meningsutbyte som ofta får karaktär av gräl tycker jag i det här fallet inte behöver vara annat än just dialog och samtal. I grund och botten är vi väldigt eniga om att den här typen av frågor är ohyggligt viktiga för hur hela den offentliga samtalsscenen ser ut.
Det finns två olika sorters tidningar och tidskrifter. Det är de som är kommersiella och de som jag talar om här som är icke-kommersiella. Jag har som statsrådet vet ett förflutet i den här branschen. Jag har varit tidningsdirektör. Därför brukar jag säga till mina barn: Jag behöver aldrig mer åka bergochdalbana på Gröna Lund, Liseberg eller Tivoli. Det räcker med att jag läser min egen tidnings balansräkningar så får jag fullt utlopp för det behovet.
I sak är det naturligtvis ett dilemma att Postens lönsamhetskrav - och det har jag förståelse för - står i väldig kontrast till uppoffringarna från ett antal tidningar. Jag har nämnt några, Nu, Aktuellt i Politiken, och så vidare. Det finns många andra endagarstidningar som kämpar för sin överlevnad och som inte kan övervältra kostnaderna på andra tidningar.
En sådan tidning som man från ideologiska utgångspunkter kan ha olika synpunkt på är tidningen Dagen, som gick över till postdistribution år 1999. Hela utgivningen kan förändras för tidningen genom de väldiga kostnadsökningar som distributionen kan åstadkomma.
Också för fackförbundstidningarna har vi sett att de har försvarats under en lång följd av år mot sina höga kostnader för distributionen genom att man har minskat antalet utgåvor. Det är bra som statsrådet har gjort att man tillsatt en utredning som ska fundera kring och analysera Postens intäktssituation när det gäller de tidningarna.
Enligt mitt förmenande, och jag tror att man från Sveriges tidskrifter är eniga om det, har den försvarsmekanism som man använt från de enskilda tidningstitlarna - Byggnadsarbetareförbundets tidning, och så vidare - med att minska antalet utgåvor inte varit bra vare sig för Posten eller för fackförbunden. En viktig del i analysen är vilka försvarsåtgärder som de enskilda tidningarna vidtar för att försvara sig mot kostnadsökningarna.
Under en stor del av 90-talet höjdes inte postdistributionskostnaderna så mycket. Nu handlar det även om att man har satt ett tak om 20-30 % per år. Det är väldigt mycket. Det kostar sådan tidningar som Aktuellt i Politiken, Nu, Nya Dagen, och vad det kan vara oerhörda summor. Det måste gå ut över annat och leda till besparingar, och då hamnar det på det redaktionella.
Nu vet jag att Ingvar Svensson kommer att aktualisera ett annat förslag. Jag återkommer till mina funderingar kring vad man skulle kunna göra inom ramen för nuvarande anslag. Jag tackar så mycket för svaret i den här omgången.



Fru talman! När det gäller det senaste är jag helt övertygad om att Gutenbergs uppfinning kommer att leva vidare ganska länge. Alla som vet hur det är att öppna datorn på morgonen för att läsa vet att papperstidningen är helt överlägsen i överskådlighet och så vidare.
Jag vill aktualisera en tankegång för kulturministern. Det gäller att Posten i utredningen får klart för sig att även om de här postkunderna är små i verksamheten - för det är de ju verkligen jämfört med all kommersiell reklam som förekommer - så är de oerhört viktiga. De är viktiga dels för det offentliga samtalet i och med de mötesarenor som de representerar, dels genom att de som postkunder inte bara skickar ut tidningar utan också saker som marknadsföring via gruppreklam. Det är ju en form av intäkt som Posten tar till sig. Det gäller också distribution av andra former av prenumerationserbjudanden, distribution av prenumerationsavier och annonsfakturor och lite vanlig brevverksamhet. Det finns alltså andra intäkter, och även om de också är marginella så måste man när man gör en helhetskalkyl för en liten tidning som kommer från en fackförening, från politiska partier eller från religiösa samfund ta med hela bilden. Det finns en risk för att man inte riktigt ser detta, utan man ser bara själva distributionen av tidningarna. Jag hoppas att jag kan skicka med detta.
I övrigt hoppas jag att jag med den här interpellationsdebatten, som jag inte vill förlänga mer, har uppnått att Sveriges riksdag och regeringen har fått ytterligare en indikation på att vi är några som tycker att detta är ohyggligt viktigt för att bibehålla kvaliteten i det offentliga samtalet långt ute i landet. Allt behöver inte stå på Dagens Nyheters kultursida eller i debattspalterna.



Fru talman! Det är i och för sig bra åtgärder - en utredning och att titta på saker. Men problemet är att detta inte har någon substans i sig. Som jag påpekade i mitt förra inlägg så kan de här problemen under tiden leda till att tidningar ser sig föranledda att lägga ned och så vidare. Det är inte riktigt den målsättningen som vi har med presspolitiken, men jag vet att Gunnar Andréns parti har en annan syn på den. Kulturministern och Kristdemokraterna är i alla fall överens om att vi ska ha ett presstöd i fortsättningen.
Man borde fundera över detta. Det är ingen ny problematik. Jag vet att vi analyserade och tittade på de här frågorna redan i början på 90-talet, och det är märkligt att inte något av mer reell karaktär har hänt.
