Den vikande arbetsmarknaden

Interpellationsdebatt 10 juni 2008

Protokoll från debatten

Anföranden: 15

Anf. 96 Sven Otto Littorin (M)

Fru talman! Monica Green har frågat mig om jag är beredd att ompröva mina tidigare uttalanden om att det är företagen själva som ska utbilda sina anställda om det är brist på något yrke. Hon har också frågat mig om jag är beredd att satsa på bristyrkesutbildningar och om jag är beredd att ompröva mina tidigare uttalanden om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Sylvia Lindgren har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att underlätta för företagen att få tag i arbetskraft med rätt kompetens. Vidare har hon frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att ge arbetslösa bättre möjligheter att skaffa sig den kompetens som företagen efterfrågar. Berit Högman har frågat mig om jag har för avsikt att vidta åtgärder för att tillgodose företagens behov av arbetskraft inom landets gränser samt vilken tidsplan jag i så fall har för detta arbete. Berit Högman har även frågat mig om jag kommer att verka för att kompensera småföretagen för den höjning av arbetsgivaravgiften som de drabbats av. Jag vill inleda med att säga att de som hävdar att arbetslösheten ökar har fel. Det finns osäkerhet om framtiden, men arbetsmarknaden är fortfarande stark. Antalet öppet arbetslösa och i arbetsmarknadsåtgärder är lägre nu än under samma tid 2007. Nya lediga platser är något färre nu än vid samma tid 2007 men betydligt fler än vid samma tid 2006. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att stimulera utbudet av arbetskraft. Exempel på detta är jobbskatteavdragets två steg, förändringar inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna samt lägre volymer i de arbetsmarknadspolitiska programmen. Regeringens politik fungerar; sysselsättningen ökar, arbetslösheten är rekordlåg, och utanförskapet minskar. I rådande sysselsättningsläge kommer jag inte att föreslå ökade volymer av arbetsmarknadsutbildning. Vi prövar i stället andra vägar för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden och skapa fler jobb. Fler platser skulle på kort sikt bara innebära att färre personer står till arbetsmarknadens förfogande. När en individ slutfört en arbetsmarknadsutbildning kan efterfrågan på arbetskraft mycket väl ha minskat. Regeringen har som mål att fler ungdomar ska välja utbildningar som ger dem kvalifikationer som efterfrågas på arbetsmarknaden. Omfattande reformer av den gymnasiala yrkesutbildningen planeras så att studievägarna anpassas efter förändringarna inom olika bransch- och yrkesområden. För att lyckas med detta är det viktigt att företag och branscher blir mer delaktiga i utformning och genomförande av den grundläggande yrkesutbildningen. Redan från hösten 2008 inleds därför en försöksverksamhet med gymnasial lärlingsutbildning. Kvalificerad yrkesutbildning är en viktig del av den eftergymnasiala utbildningen. Det främsta kriteriet för att starta en sådan utbildning är att det finns ett tydligt behov och en efterfrågan av den kompetens som utbildningen leder till. Satsningar på kvalificerad yrkesutbildning har genomförts av regeringen, och de sedan tidigare tillfälliga 2 000 platserna har permanentats från och med 2008. Men arbetsgivarna måste självklart också ta ett eget ansvar för att de som rekryteras har de färdigheter verksamheten kräver. I detta sammanhang vill jag också nämna regeringens förslag om nya regler för arbetskraftsinvandring. Syftet med förslaget är att underlätta arbetsgivares rekrytering av arbetskraft från tredjeland, och det är arbetsgivarens behov av rekrytering som ska vara utgångspunkten vid handläggningen av tillståndsärenden. Ett effektivare och mer flexibelt system för arbetskraftsinvandring underlättar för företagen att expandera och bidrar till att säkra framtida tillväxt och välfärd. Den generella nedsättningen av arbetsgivaravgifter för småföretag har tagits bort av regeringen för att den var ineffektiv och dyr. Regeringen har i stället vidtagit en mängd åtgärder för att förbättra företagsklimatet och företagens villkor. Företagandet har till exempel gynnats av den slopade förmögenhetsskatten. Det innebar också att den så kallade lex Ugglabeskattningen togs bort. Regeringen har också genomfört ett flertal lättnader i de så kallade 3:12-reglerna. Det har också blivit billigare att anställa. Till exempel har löneskatten slopats för vissa äldre, och socialavgifterna har sänkts för ungdomar.

Anf. 97 Monica Green (S)

Fru talman! Först vill jag tacka ministern för svaret, men jag blev inte särskilt mycket klokare av det. Det är möjligt att jag inte heller hade förväntat mig det eftersom Sven Otto Littorin så många gånger har sagt: Nej, jag ska inte ompröva mina beslut om att det behövs mer bristyrkesutbildningar. Nej, jag ska inte ompröva mina beslut om att företagen själva ska utbilda. Dessutom säger Sven Otto Littorin: Nej, det är ingen fara eftersom arbetslösheten fortfarande ligger på en bra nivå. Men vad Sven Otto Littorin då glömmer är att de beslut som vi här i riksdagen och ni i regeringen ska ta handlar om framtiden. Det är precis så som Sven Otto Littorin säger, nämligen att det nu i flera år har gått bra för Sverige. Åren 2006 och 2007 var fantastiska tillväxtår. Vi fick fler och fler jobb. Vårt sista år vid regeringsmakten och ert första år vid regeringsmakten var väldigt bra år. Men allteftersom högkonjunkturen har mattats av och allteftersom er politik har börjat bita minskar nu tillströmningen av nya jobb. Förra veckan fick vi ta del av Arbetsförmedlingens prognoser för 2008 och 2009 som visar på att sysselsättningen minskar. Vad många av dessa arbetslösa har gemensamt är att de har svårt att förankra sig på arbetsmarknaden. De har fått tillfälliga jobb. Dessutom har de en kort utbildning som bakgrund. Med dessa fakta borde Sven Otto Littorin ta till sig mer av det som händer ute i samhället och fundera på det. Visst, det är lätt att säga: Vi har en jobbpolitik. Det är det lätt att säga när det går bra för Sverige. Det är betydligt svårare när vi, som vi nu gör, går in i en lågkonjunktur. Jag är ute på många olika arbetsplatser i Skaraborg. Som riksdagsledamot gör man ju olika besök. När jag besöker Electrolux i Mariestad och arbetsplatser i Tibro och på andra ställen i Skaraborg märker jag dels att antalet varsel ökar, dels att företagarna söker vissa typer av arbetskraft. Det är anmärkningsvärt att Sven Otto Littorin inte vill tänka om, att han fullständigt kört fast i sitt sätt att argumentera och att han påstår att regeringen har en jobbpolitik när det i själva verket är tvärtom. Ni har under ett antal år ridit på högkonjunkturen. Nu när er politik börjar bita visar det sig att jobbskatteavdraget inte har gett några nya jobb. Sedan gäller det kommentaren om att arbetsgivarna själva får ta ett ansvar. Det finns ett starkt klassperspektiv i detta med om utbildningen ska ske inom företaget. Där har jag en följdfråga: Tror Sven Otto Littorin att det är en lokalvårdare på ett företag eller att det är chefen på ett företag som får mest fortbildning? Det är möjligt att frågan är retorisk, för jag vet svaret. Jag vet att det är chefer och de som finns på höga positioner på varje företag som får väldigt mycket fortbildning. De får utbildning i engelska, ledarskap och teknik. De får olika typer av utbildningsmöjligheter så att de kan bygga på sin tidigare långa utbildning. Men de på låga anställningar som inte har så lång utbildning sedan tidigare - kanske lokalvårdare - får inte alls lika mycket utbildning av företaget, så det finns ett starkt klassperspektiv i Sven Otto Littorins tänkande. Det är inte förvånande eftersom det är högerpolitik som den här regeringen bedriver.

Anf. 98 Sylvia Lindgren (S)

Fru talman! Även jag vill tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Det råder väl ingen tvekan om att det är svårt för företagen att hitta arbetskraft med rätt kompetens. Det gör att sysselsättningsutvecklingen bromsar in och att konjunkturavmattningen stärks. Det ser vi också i dag exempel på, inte minst i storstadsområdena. Som ett exempel kan nämnas att Stockholmsregionen i dag har brist på arbetskraft inom en rad verksamhetsområden, både inom den privata sektorn och inom den offentliga sektorn. Det gäller då transportsektorn, byggsektorn, tillverkningsindustrin, finansiella tjänster, restaurangbranschen, skolan och vården för att ta bara några aktuella exempel. Inte heller råder det väl någon tvekan om att näringspolitik och arbetsmarknadspolitik hänger ihop. Vi behöver varandra. Parterna behöver i allra högsta grad varandra. Då är det, ministern, oerhört viktigt att lyssna på båda parterna. Arbetsmarknadspolitiken prövas när konjunkturen vänder. Den dagen arbetsmarknadspolitiken verkligen prövas är när man måste rusta upp den som blivit friställd och se till att den personen snabbt kan komma ut i jobb igen. Det handlar också om att, när konjunkturen vänder och något företag läggs ned eller branscher inte har samma möjligheter som tidigare att ta emot folk, ge möjligheter till att sadla om och om att vara förberedd inför förändringar. Hur ser framtidens arbetsmarknad ut? Hur ser framtidsinriktningen där ut som Littorin vill beskriva den? Vi socialdemokrater här har tidigare uttryckt att vi ska konkurrera med kunskap och kompetens, inte med låga löner. För mig som socialdemokrat är det en bra ambition som syftar till att vara i framkant, som syftar till att satsa på utbildning och kompetens och också att satsa på att utveckla olika jobb. Det gäller då arbetslinjen och att hela tiden kunna vidareutveckla, få mer kompetens, undvika inlåsningseffekter, se till att motverka dåliga arbetsmiljöer och så vidare. En stor fråga, inte minst för många småföretagare, är den om bristen på kompetent arbetskraft som kan gå in och ta lediga jobb. Det råder ingen tvekan, fru talman, om att flaskhalsproblemen är tydliga. Svenskt Näringsliv har beräknat att antalet misslyckade rekryteringsförsök förra året uppgick till 90 000. Huvudanledningen är brist på arbetskraft med rätt utbildning och rätt erfarenhet. Ja, det är klart att man då lätt tar sig för pannan. Då är det, ministern, viktigt att lyssna både på näringslivet och på dem på arbetsmarknaden. Det är svårt att inse att det inte finns ett samband när det gäller de neddragningar på en rad former av utbildningar som regeringen genomfört och de flaskhalsar som uppstår. Jag ser verkligen fram emot ett mer fullödigt svar när det gäller dessa frågor än det skriftliga svar som ministern har avgett, och jag ser gärna att ministern utvecklar vilka initiativ han vill ta i dessa frågor.

Anf. 99 Berit Högman (S)

Fru talman! Också jag vill tacka statsrådet för svaret. I en tidigare debatt i dag rådde statsrådet oss socialdemokrater att inte befinna oss så mycket här i kammaren utan att vara ute i verkligheten. Jag kan försäkra statsrådet om att det är precis vad jag har gjort. Mina exempel är hämtade direkt ur verkligheten i samband med ett otal besök, inte minst i verkstadsindustrin i min valkrets, Värmland. Signalerna är samstämmiga: Vi behöver hjälp med arbetskraftsförsörjningen. Vi är beredda att ta vårt ansvar, och vi tar också vårt ansvar. Men det behövs naturligtvis samhälleligt stöd. Det är den beskrivning jag får vare sig det är ett litet företag med åtta anställda eller det är ett större företag med 120 anställda. Jag tycker att svaret på våra interpellationer visar att regeringen och arbetsmarknadsministern inte riktigt tar bekymret på allvar och inte riktigt har bemödat sig om att se den verklighet som vi de facto befinner oss i. Arild Öien är en av dem som driver Kils mekaniska verkstad. Han säger: Det är inte orderingången som är bekymret, utan det är tillgången på arbetskraft. Sylvia Lindgren nämnde Svenskt Näringslivs siffra på 90 000 misslyckade rekryteringsförsök. När vi skulle kunna göra så mycket mer väljer regeringen att avstå. I svaret hävdar statsrådet att arbetsmarknadsutbildning inte är så bra därför att behovet kan ha upphört när utbildningen är klar för att i nästa stycke säga att det är ungdomar som ska gå en yrkesinriktad utbildning. Det tar betydligt längre tid än vad arbetsmarknadsutbildningen tar. Hade regeringen dessutom valt att gå på vår linje när det gäller lärlingsutbildning hade den redan varit i gång och kunnat utgöra en del av lösningen. I stället har regeringen valt att dra frågan om lärlingsutbildning i långbänk och inte fått fram annat än någonting som på försök ska starta till hösten. Det är en väldigt lång tid för en arbetsgivare som behöver arbetskraft och för arbetskamrater som behöver arbetskamrater. Det är inte heller så att arbetskraften är utbytbar. Arbetskraften är inte en grå massa, utan det är unika människor med unik kunskap. Det är det synsättet som måste prägla regeringens arbete med arbetsmarknadsutbildning och med yrkesinriktad utbildning. Varför inte ta något av alla de förslag som vi socialdemokrater har presenterat i vår vårbudget för att lösa de akuta problemen - 4 500 platser i yrkesvux, 4 500 platser i kvalificerad yrkesutbildning ytterligare eller 3 000 platser för arbetsmarknadsutbildning i bristyrken? Varför vill inte regeringen agera?

Anf. 100 Lars-Ivar Ericson (C)

Fru talman! Jag kan utifrån mitt skånska perspektiv instämma i arbetsmarknadsministerns analys av utvecklingen på arbetsmarknaden. I Skåne räknar Arbetsförmedlingen med att 8 600 nya jobb tillkommer, vilket är en ökning av sysselsättningen med 1,6 procent. Till det ska läggas 3 600 jobb utanför länsgränsen, i första hand i Danmark. I slutet av året kommer den öppna arbetslösheten i Skåne att uppgå till 2,7 procent enligt prognosen. Det låter ju väldigt bra, men allt är inte glädjeämnen. Det råder stor brist på hantverkare. Då kan man fråga sig hur det har blivit så här. Jag vill gå några år tillbaka i tiden. År 2002 stod jag här i talarstolen och talade med ministrarna för näring, arbetsliv och utbildning. Jag påpekade då att om inget radikalt görs kommer vi inom tio år att ha en brist på 100 000 hantverkare. Jag nämnde att vi behöver få en uppvärdering av handens kunskaper. Men de svar jag fick kan man sammanfatta i ordet "jaha". I stället betonades det hur viktigt det var att ungdomar på gymnasiet fick teoretisk behörighet för högskolestudier. Nu har vi facit. Nu ropar företagen efter golvläggare, tapetserare, plåtslagare, murare, rörläggare och svetsare. Vi har alldeles för länge haft en skola som har betonat teori i stället för att satsa på lärlingsutbildning och företagsförlagd utbildning. Men nu kommer enligt ministerns svar en verklighetsanpassad gymnasieskola. Jag har en fråga till ministern, och det handlar om hur den traditionella könsuppdelningen på arbetsmarknaden kan reduceras. Hur kan vi locka fler kvinnor till mansdominerade yrken till exempel inom transportindustrin? Ministern nämner i sitt svar arbetskraftsinvandring, och det är viktigt. Men det gäller också att ta vara på kunskapen hos alla de duktiga invandrare som redan finns här i Sverige. De har oftast en gedigen yrkesutbildning från hemlandet. Frågan är hur vi på ett bättre sätt kan validera de kunskaper som dessa har med sig hemifrån så att de kanske kan få en väg in på den svenska arbetsmarknaden.

Anf. 101 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Jag vill påminna om den fråga som Sven-Erik Österberg fick i Kommunalarbetaren för några veckor sedan: Vari ligger det nya i socialdemokratisk jobbpolitik? Han svarade så här: Egentligen är det inte så mycket nytt i sig. Jag kan bara understryka att det är det intrycket man får när man debatterar med interpellanterna. Naturligtvis tackar jag för interpellationen och också för engagemanget. Men egentligen försöker Socialdemokraterna säga två saker samtidigt. För det första: Lågkonjunkturen står för dörren, allt går åt pipsvängen, och det är regeringens fel. För det andra: Bristerna är så stora att vi nu måste satsa på mer Amsutbildning. Jag får inte riktigt logiken att gå ihop. Min utgångspunkt är att i högkonjunktur ska vi inte låsa fast arbetslösa med kort tid i arbetslöshet i olika typer av Amsåtgärder. I stället lägger vi mer resurser på dem som har lång tid i arbetslöshet för att sänka deras trösklar för att ta sig in. Vi fokuserar på en arbetsförmedling som fokuserar på arbetet och inte friår och annat som ni höll på med under förra mandatperioden. Även efter de konjunkturellt betingade neddragningar som vi gjorde under förra året har vi drygt 1,8 procent av arbetskraften i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är 90 000 personer som i dag får arbetsmarknadspolitisk utbildning eller stöd. Det är fler även efter de här neddragningarna än i nästan alla andra länder. Det gör att det är gott ställt för dem som behöver hjälp och utbildningar och annat för att komma i gång. Den gamla vägen med Amsutbildningar en masse har prövats. När vi tog över i högkonjunkturåret 2006 var 3 procent av arbetskraften i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det var högst i västvärlden med undantag möjligen för Danmark och Nederländerna. Men vi hade en så stor andel av arbetskraften i arbetsmarknadspolitiska åtgärder samtidigt som vi hade en hög arbetslöshet och ett rekordstort utanförskap. Även om man kan ansluta sig till den goda vilja som jag hör hos interpellanterna måste man ta sig en funderare på om de verktyg som föreslås är de alldeles rätta. Ur min utgångspunkt underlättas matchningen på arbetsmarknaden av tre fyra olika åtgärder. För det första är ekonomiska incitament viktiga. Om det blir mer lönsamt att arbeta, billigare och enklare att anställa kommer fler att få ett arbete. Det är precis det vi har sett under de senaste två åren. För det andra: Om utbildningssystemet vill jag gärna prata mer. Det är oerhört viktigt att vi nu får ett utbildningssystem på plats som har en större koppling och anknytning till arbetsmarknadens krav och villkor framöver - mer lärlingsutbildning, olika typer av praktikplatser, olika typer av sätt att validera utbildning hos personer som kommer hit från andra länder. Det leder naturligtvis till att vi får en större koppling mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden. Det kan aldrig vara så att arbetsmarknadspolitiken ska ersätta brister i ett utbildningssystem. Det räcker inte riktigt, utan vi måste se till att utbildningssystemet fungerar. För det tredje är det viktigt med Arbetsförmedlingens organisation och verktyg. Nu har vi en myndighet med ett mål, att förmedla arbeten, inte 21 myndigheter med 40 delmål som när vi tog över. För det fjärde: Det var Sylvia Lindgren som frågade om arbetsgivarnas och företagarnas ansvar i utbildningar. Min enkla analys är den här: Om vi har brist som vi nu har på lastbilschaufförer i Mälardalen ska man ta sig följande funderare. Om ett företag investerar 2 ½ miljon i en ny lastbil, varför kan man då inte investera 40 000 i ett lastbilskörkort till dem som ska köra lastbilen i stället för att hela tiden hänvisa till skattebetalarna och staten för att ta hand om den saken? Vi behöver mer och bättre samarbete mellan Arbetsförmedlingen och arbetsgivare, kommuner och andra som vill jobba med dessa frågor för att få fler i arbete. Det finns inga snabba lösningar, men det finns en god strukturell politik.

Anf. 102 Monica Green (S)

Herr talman! Sven Otto Littorin säger att han inte får ihop det som vi kräver. Vi säger: Titta, arbetsmarknadsministern, vad som sägs i alla prognoser inför nästa år! Arbetslösheten kommer att öka och arbetstillfällena att minska. Därför behöver arbetsmarknadsministern tänka om och satsa på utbildning i bland annat bristyrken och på andra typer av utbildningar. När vi säger det tycker arbetsmarknadsministern att det inte går ihop. Jag tycker att det går ihop helt fullt och fast. Det är precis så man ska göra när man ser en vikande arbetsmarknad. Då måste vi satsa på utbildning, utbildning, utbildning. Ni har gjort tvärtom. Ni har skurit ned komvux, slaktat komvux med en tredjedel. Människor ska inte få en chans, en chans till och en chans till här i livet. De ska bara få chansen som ungdom, och sedan är det kört. Om du inte fixar det då kan du glömma stöd från samhället. Det är en av de cyniska saker som arbetsmarknadsministern säger här i retoriken. En annan sak är det som är en sådan klassisk högerpolitik: Det måste löna sig att arbeta. Det är incitamentet, som det heter på borgerligt språk. Om du bara blir tillräckligt fattig hittar du ett jobb. Det är vad Sven Otto Littorin står här och säger. Han svarar att antalet människor i arbete måste öka och att det måste löna sig mer att arbeta. Alltså måste de bli fattigare, eftersom de har valt det själva. Sven Otto Littorin står här och säger att de egentligen är lata. Blir de bara tillräckligt fattiga hittar de ett arbete. Det är en cynisk människosyn. Jag tror mycket mer på människorna än vad Sven Otto Littorin gör. Jag vet att dessa människor vill ha ett arbete. De har svårigheter därför att de kanske har kort utbildning och behöver hjälp på olika sätt. De har kanske på annat sätt svårigheter och behöver hjälp att komma över vissa trösklar. Ju längre bort du står från arbetsmarknaden desto mer hjälp behöver du på olika sätt. Det är tragiskt att Sven Otto Littorin inte ens vill ta till sig varningssignalerna som nu allt fler prognosinstitut kommer med och bland annat Arbetsförmedlingen själv. De säger att det nästa år blir en vikande orderingång från exportindustrin. Det sprider sig också till den privata tjänstesektorn. Dessutom blir hushållen alltmer pessimistiska. Det medför också att det går snabbare nedför från högkonjunkturen. Den inte bara dämpas, utan det kommer att gå ganska så snabbt nedför. Det är därför som det är så allvarliga orosmoment. Det är lite tragiskt att Sven Otto Littorin har kört fast. Vår politik gav jobb, säger han. Det är egentligen tvärtom. Ni tog över i en högkonjunktur. Ni säger att ert jobbskatteavdrag har gett jobb. Det har visat sig att nu när er politik biter är det i själva verket tvärtom. Jag hade velat att den här diskussionen skulle leda till att Sven Otto Littorin skulle säga: Vi ska nog titta över det här och fundera på hur vi ska kunna starta verksamheter. Det är sådant som vi tidigare talat om arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och jag. Det gäller bland annat sådant som Byggsoft i Skövde. Där kunde människor få möjlighet att utbilda sig till snickare, golvläggare, kakelläggare, och så vidare. De hade väldigt bra möjligheter, och de fick också jobb efteråt. Sådana typer av utbildningsinstrument behövs i dag. Det skulle man behöva satsa mer på i framtiden och inte tvärtom som arbetsmarknadsministern här har sagt.

Anf. 103 Sylvia Lindgren (S)

Herr talman! Jag är fortfarande stolt över det som vi tidigare uttryckt att vi i Sverige ska kunna konkurrera med kunskap och kompetens och inte med låga löner. Därför blir jag olycklig när jag läser interpellationssvaret. I svaret står: Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att stimulera utbudet av arbetskraft. Exempel på detta är jobbskatteavdragets två steg, förändringar inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen samt lägre volymer i arbetsmarknadspolitiska program. Man slår sig alltså för bröstet när det gäller a-kassan som har förlorat 500 000 medlemmar. Man tycker att det är bra och stimulerar arbetskraften. Det är samma sak med sjukförsäkringssystemet. Vissa borgerliga företrädare till och med applåderade här i kammaren härförleden utan att ta hänsyn till vad det innebär för den enskilde individen. Inte minst är det relevant för det vi nu diskuterar att volymerna i de arbetsmarknadspolitiska programmen har skurits ned. För mig som socialdemokrat är det oerhört viktigt att ha bra jobb, utvecklande jobb och jobb som också kan ge en utveckling för framtiden. Därför är arbetslinjen så väldigt viktig och att man inte får inlåsningseffekter i dåliga jobb som ofta leder direkt till lönedumpning. Herr talman! När man är ute i landet och besöker Arbetsförmedlingen finns det en förtvivlan hos många som jobbar där för att det inte finns några resurser att sätta in. Det finns inga resurser att ge vare sig praktik eller arbetsmarknadsutbildning för att de som står längst ifrån arbetsmarknaden ska kunna komma tillbaka i arbete. Många gånger är det också de människorna som har möjligheter att kunna utbildas till de bristyrken som vi står inför. Men det fordras att man sätter in åtgärder i tid. Det kan man inte göra efteråt. Arbetsmarknadsministern sade här någonting om en lastbil. Jag tror inte att man investerar i en ny lastbil, utan man behåller tyvärr den gamla. Man utökar inte verksamheten när man inte vet att man får kompetent arbetskraft. Då kör man med den gamla lastbilen. Man investerar inte i en ny förrän man vet att man har förare som kan köra den nya lastbilen. Det som är ännu allvarligare är att man skulle kunna utöka antalet fordon i åkeriet om det fanns fler förare. Det är också en del i att få snurr på hjulen i de här frågorna. Arbetsmarknadsutbildningar borde vara en av nyckelfrågorna för framgång i att möta det framtida arbetskraftsbehov som företagen har. Ministern säger att den borgerliga politiken fungerar. Gäller inte det som Svenskt Näringsliv oroas över? Det säger att man förra året inte kunde rekrytera 90 000 personer beroende på att det var brist på arbetskraft. Oroas inte ministern över vad Arbetsförmedlingens personal uppfattar när det gäller varför man inte får fler i arbete?

Anf. 104 Berit Högman (S)

Herr talman! Det är inte bara jag och interpellanterna här i dag som är bekymrade. Industrin skriker efter arbetskraft, står det i Värmlands Folkblad den 5 juni, långt efter att jag hade skrivit min interpellation. Chefen för kompetenscentrum Stål & Verkstad som organiserar och engagerar alla verkstadsföretag i länet uttrycker sin djupa oro över den situation som är. Samtidigt vet vi att långtidsarbetslösheten bland unga män har ökat på många håll i landet. Jag måste ställa frågan: Varför är det viktigare att lägga pengar på hushållsnära tjänster än att stimulera arbetskraft till basindustrins underleverantörer? Vad är det som ger mest nytta för bnp, för tillväxten och därmed för välfärden? Vad är det som skapar mest rättvisa och möjligheter? Det spelar ingen roll hur enkelt det är att anställa om den kvalificerade arbetskraften saknas. Jag delar mina kamraters synpunkter här. Det är cyniskt att tala om att arbetskraften blir billigare. Det handlar om kvalificerad arbetskraft och yrkesarbetare som ska utföra ett viktigt jobb. Monica Green tog också upp att företagsförlagd utbildning är en klassfråga. Det är inte bara fråga om det. Det är också en fråga om små och större företag. De små företagen har naturligtvis mindre förutsättningar att avsätta arbetsledare och handledare för att lära ut jobbet på den dyra maskinen eller den dyrare investeringen. Därför uteblir det företagsförlagda lärande som uppenbarligen är nödvändigt även om vi har ett utbildningssystem. Det är därför obegripligt för mig att inte arbetsmarknadsministern och regeringen ger större möjligheter att göra en armkrok med näringslivet om det som skulle kunna vara en varvad utbildning, det vill säga en varvning mellan arbete och praktik. I min interpellation har jag också tagit upp att regeringen åtminstone kunde kompensera de riktigt små företagen för den arbetsgivaravgiftshöjning som man åsamkade dem det första man gjorde när man tillträdde. Nu ser jag att Maud Olofsson har bestämt sig för att det nog är en bra idé att sänka arbetsgivaravgiften för små företag. Delar statsrådet Littorin den uppfattningen?

Anf. 105 Lars-Ivar Ericson (C)

Herr talman! Företagen skriker efter arbetskraft. Vi hör om hur Arbetsförmedlingen kan ha svårt att förmedla arbetskraft. Jag vill i detta sammanhang peka på en ofta förbisedd rekryteringsbas - något som vi har diskuterat tidigare i kammaren i dag. Jag tänker på de sociala företagen. Där finns arbetskraft som med rätt stöd och hjälpmedel och kanske med stöd av arbetsbiträden kan göra viktiga insatser på en arbetsplats. Jag har som exempel Medvind. Det är ett företag i Glimåkra. I detta sociala företag har det fungerat så att många av de anställda har kunnat slussas vidare till det stora företaget Ikea. Det är ett mycket gott exempel på socialt företagande. Jag känner till arbetsmarknadsministerns och regeringens positiva inställning till de sociala företagen. Jag hoppas att de aviserade regelförenklingarna kan medverka till att de sociala företagen ökar i antal och också att företagare runt om i Sverige förstår att här finns en rekryteringsbas för att skaffa anställda till en mängd olika yrken.

Anf. 106 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Jag håller med Lars-Ivar Ericson på den sista punkten. Vi har pratat om detta tidigare. Jag menar att de sociala företagen, frivilligorganisationer och andra är bra steg tillbaka till arbetsmarknaden för alla dem som Socialdemokraterna lämnade utanför. Låt oss gå tillbaka till grundfåran i denna interpellationsdebatt. Vi har 90 000 personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder just nu. Även efter våra neddragningar har vi 1,8 procent av arbetskraften i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är en av de högsta siffrorna i världen. Samtidigt som vi gjorde neddragningen har den totala långtidsarbetslösheten sjunkit. När man räknar ihop andelen öppet långtidsarbetslösa med personer i Amsåtgärder har den siffran sjunkit med över 20 000 personer. Tidigare har vi låst fast personer i olika Amsåtgärder. I stället har man nu, med en arbetsförmedling som är fokuserad på att förmedla arbete, fått en möjlighet att komma tillbaka i arbete, få en lön och få en arbetsgemenskap och en framtid att se fram emot. Vi ändrar också utbildningssystemet för att få en bättre koppling, som jag förut nämnde, mellan utbildningssystemet och arbetsmarknaden. Där välkomnar jag den diskussion vi hade förut om lärlingsutbildning, yrkespraktik och annat. Jag tror, liksom några av mina meddebattörer, att det är viktiga inslag. Vi kan och ska ha dem i de aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, men vi ska också se till att det finns mer av detta i utbildningssystemet i stort. Det blir alltid mycket dyrare att reparera brister i utbildningssystemet i arbetsmarknadspolitiken än att göra rätt från början. Det ska löna sig att jobba, säger vi. Då säger Socialdemokraterna att det är låglönepolitik. Det gör mig lite förfärad, för det visar att ni har övergivit och fortsätter att överge arbetslinjen. Det är klart att det ska löna sig att jobba! Sven-Erik Österberg svarade i Kommunalarbetaren den 13 maj på frågan vari det nya i socialdemokratisk jobbpolitik ligger: Egentligen är det inte så mycket nytt i sig. Nej, just det. Det verkar vara samma brist på jobbpolitik som ni tänker gå till val på 2010 som ni gick till val på 2006. Vår framgångsrika jobbpolitik där utanförskapet kommer att minska med 200 000 denna mandatperiod står i kontrast till en Amspolitik som vi har sett tidigare där man låser fast personer i olika arbetsmarknadspolitiska utbildningar med låg effektivitet. Faktum är att utanförskapet minskade dramatiskt. Arbetslösheten har inte varit så här låg sedan 1991. Sysselsättningen har inte varit så här hög på decennier. Antalet arbetade timmar i ekonomin har inte varit så här stort sedan vi började mäta på 60-talet. Frågan som vi kommer tillbaka till är hur vi hanterar bristyrkesproblematiken. Det är en viktig och väsentlig fråga. Jag noterar att Socialdemokraterna tycker sig kunna lösa detta med Amsutbildning. Det är väl en del av svaret. Det är därför vi har 90 000 personer i aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och program. Men det räcker inte. Vi måste dessutom jobba mer med att få ett utbildningssystem som kopplar bättre till arbetsmarknaden. Vi måste se till att vi får ett förbättrat samarbete mellan arbetsförmedling och arbetsgivare och kanske dela på kostnader, sätta upp gemensamma projekt och annat. Vi måste också se till att vi gör det fortsatt mer lönsamt att arbeta och billigare och enklare att anställa. Därför har vi till exempel sänkt arbetsgivaravgifterna för ungdomar med 9 miljarder för att göra det billigare och enklare att anställa ungdomar.

Anf. 107 Monica Green (S)

Herr talman! Det blir väldigt mycket upprepning från Sven Otto Littorins sida. Han verkar tro att om han säger tillräckligt många gånger att regeringen har en jobbpolitik så tror folk det till slut. Men folk är inte så lättlurade som Sven Otto Littorin tror. Det är jättebra att vi har haft en högkonjunktur. Det är fantastiskt! Vi ska utnyttja det och vi är fortfarande inne i en någorlunda bra tid. Men vi pratar om framtiden nu. Vi pratar om de prognoser som tyvärr visar att tillgången på arbete kommer att minska och att arbetslösheten kommer att öka redan nästa år. Arbetsmarknadsministern behöver ta dessa signaler på allvar. Därför är det så tragiskt när Sven Otto Littorin säger: Vi har gjort jobbpolitiken. Nej, ni har lyckats rida på högkonjunkturen. Det är jättebra att vi har haft en högkonjunktur. Men det har inte varit till gagn för de arbetslösa att de har fått ett jobbskatteavdrag. Det är inte det som har gjort att de har fått ett jobb, utan det är att det har gått bra för företagen. Det måste vi se till att det även fortsättningsvis gör. Vi måste se till att man har råd att anställa och inte göra som den borgerliga regeringen och sänka skatterna med 70-80 miljarder för de mest välbeställda, vilket gör att kommuner och landsting inte har pengar att ha folk anställda och öka servicen till kommuninvånarna när vi väl går in i lågkonjunkturen. Det kommer också att öka på arbetslösheten när vi går in i nästa lågkonjunktur. Jag har inte blivit klokare av denna debatt. Jag ville att arbetsmarknadsministern skulle ta sitt förnuft till fånga och säga att man skulle fundera ut hur man ska möta den kommande lågkonjunkturen. Men Sven Otto Littorin har kört huvudet i sanden.

Anf. 108 Sylvia Lindgren (S)

Herr talman! Man får hålla igen så att man inte tappar fattningen och blir väldigt arg och irriterad. Men Sven Otto Littorin ska inte få mig dithän, även om jag tycker att det är magstarkt att gång efter annan under de timmar vi har debatterat olika ärenden hänvisa till en artikel i Kommunalarbetaren där Sven-Erik Österberg lär ha sagt: Inte så mycket nytt i sig. Men han kan inte ha svarat så på varenda fråga vi har debatterat! Jag tror inte på det, även om jag kan tro på raderna i Kommunalarbetaren. Alla våra motioner, interpellationer och frågor - Sven Otto Littorin har sagt att det bjuds på tårta vid var hundrade - beror på att den politik som Sven Otto Littorin bedriver inte gillas. Det finns all anledning att ha frågor kring den. Ytterst handlar det om ett människovärde. Visst ska det löna sig att jobba. Men det ska vara bra jobb. Det ska vara välavlönade jobb - även om det är så att lönebildningen inte direkt görs här utan av arbetsmarknadens parter. Vi ska ha bra arbetsmiljö. Vi ska ha trygghet och rättvisa. Vi ska ha en a-kassa värd namnet. Vi ska ha en arbetsmarknadsutbildning och kompetensutveckling som fungerar. Det har ni medverkat till att skära ned, och det är vi såklart frustrerade över. Det kanske inte är så mycket nytt i sig, men det ni har dragit ned på är så himla mycket, och det måste byggas upp igen för att skapa en trovärdighet. När det gäller den trovärdigheten har tyvärr Sven Otto Littorin försatt sig i en situation att han inte kan vidareutveckla den efter debatten i dag. Trots det - trevlig sommar!

Anf. 109 Berit Högman (S)

Herr talman! När jag har besökt företag är det inte stående ovationer över regeringens politik jag har mött. De undrar försynt och enkelt varför inte kompetensråden finns kvar - den där organisationen som länsarbetsnämnden så förträffligt höll i och där företagarnas företrädare, länsarbetsnämnden och fackliga organisationer kunde diskutera, planera och genomföra exempelvis utbildning till bristyrken. Det finns till och med de som säger till mig: Om det nu är en sådan efterfrågan på arbetskraft att det inte behövs några stimulanser - varför är då regeringen beredd att stimulera och subventionera direktörernas hushållsnära tjänster men inte deras företags arbete med utbildning av arbetskraft? Vari ligger logiken? Var ligger rättvisan? Och var ligger siktet på tillväxt och därmed välfärd? Företagarna undrar om regeringen är intresserad av företagsamhet i hela landet. Vi vet att lönsamheten kan skifta och att det krävs ett oerhört hårt arbete av de små företagen. Det gäller att både samarbeta och samverka för att ta hem större order från en större industri, vanligtvis inom basnäringen. Det har nått mig att det är ett nytt Gnosjöuppror på gång med utropet: Regeringen gör inget! Jag håller med.

Anf. 110 Sven Otto Littorin (M)

Herr talman! Den 13 maj i år blev Sven-Erik Österberg intervjuad i tidningen Kommunalarbetaren. Han fick då frågan: Vari ligger det nya i socialdemokratisk jobbpolitik? Han svarar: Egentligen är det inte så mycket nytt i sig. Sylvia Lindgren återupprepar det med sin beskrivning. Det visar den här debatten på ett tydligt sätt, tycker jag. Samma gamla Amspolitik står i kontrast mot en effektiv jobbpolitik där arbetslösheten nu har sjunkit snabbare än i något annat industrialiserat västland på de senaste två åren. Arbetslösheten har inte varit så här låg sedan 1991. Sysselsättningen har inte varit så här låg på decennier. Antalet arbetade timmar i ekonomin slår alla rekord sedan man började mäta i början av 60-talet. Över 200 000 personer lämnar det utanförskap som ni lämnade efter er och kommer i ett arbete under den här mandatperioden. Det är personer som har stått långt utanför arbetsmarknaden och som nu har en möjlighet att få en lön att leva på. De får en arbetsgemenskap att känna trygghet i och en framtid att se fram emot. När Sylvia Lindgren med darr på stämman pratar om människovärde undrar jag om det var det människovärdets sida som hon stod på när ni lämnade efter er var femte svensk i arbetsför ålder i utanförskap. Det var 100 000 ungdomar - den högsta ungdomsarbetslösheten i hela Europa - som ni lämnade efter er. Var det människovärdigt? Mitt svar på den frågan är nej. Det är därför vi måste göra det vi gör för att se till att fler får en möjlighet att delta på arbetsmarknaden. Vi kan naturligtvis diskutera exakt hur många som ska delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det gör jag gärna. I dag är det nästan 90 000 personer som deltar i aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och i olika program. Det är 1,8 procent av arbetskraften - en av de högsta siffrorna i Europa. Ert svar på utanförskapsbekämpningen är att lägga på ytterligare ett par tusen, och sedan är det löst. Det är åtminstone det jag har förstått av debatten. Jag tackar och önskar en glad sommar!

den 12 maj

Interpellation

2007/08:677 Den vikande arbetsmarknaden

av Monica Green (s)

till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)

Sverige har haft fantastiska förutsättningar de senaste åren. Under 2006 och 2007 fick Sverige 200 000 fler jobb, arbetslösheten minskade och ekonomin växte.

Nu har konjunkturen vänt. Hushållen och företagen är betydligt mindre optimistiska om framtiden. Jobbtillväxten har tvärnitat. Konjunkturinstitutet bedömer att sysselsättningstillväxten är utraderad i näringslivet nästa år. Riksbanken bedömer att sysselsättningen till och med minskar nästa år. Regeringen förutspår i sin vårproposition ökad arbetslöshet 2009.

Men samtidigt som arbetslösheten är på väg upp finns det fortsatt många företag inom flera branscher som inte hittar rätt kompetens. Svenskt Näringsliv rapporterar om 90 000 misslyckade rekryteringsförsök under 2007. Trots att många företag och organisationer har velat anställa har de inte lyckats, eftersom regeringen har skurit ned på vuxenutbildning, högskola och bristutbildning.

Trots den starka konjunkturen har socialbidragen ökat i hälften av landets kommuner. Kommunernas ekonomi förväntas bli betydligt sämre nästa år, vilket kan få till följd sämre service och färre anställda. Nu har det visat sig att jobbskatteavdragen inte gav några jobb utan att det i stället var högkonjunkturen som regeringen kunde dra fördel av. Mot bakgrund av detta borde regeringen se över sin jobbpolitik.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

1. Är arbetsmarknadsministern nu beredd att ompröva sina tidigare uttalanden om att det är företagen själva som ska utbilda sina anställda om det är brist i något yrke?

2. Är arbetsmarknadsministern beredd att satsa på bristyrkesutbildningar nu när konjunkturen vänt?

3. Är arbetsmarknadsministern beredd att ompröva sina tidigare uttalanden om arbetsmarknadspolitiska åtgärder?