Den svenska modellen

Interpellationsdebatt 27 juni 2013

den 31 maj

Interpellation

2012/13:470 Den svenska modellen

av Marie Granlund (S)

till statsrådet Stefan Attefall (KD)

På den svenska arbetsmarknaden råder i dag stor osäkerhet om vilken ordning som egentligen ska gälla. En orsak är den så kallade Lavaldomen som kom år 2009 och slog undan benen för de svenska kollektivavtalen och därmed den svenska modellen.

Vi socialdemokrater anser att lika regler måste gälla på den svenska arbetsmarknaden oavsett vilken nationalitet man har.

Ett sätt att komma till rätta med den ohållbara situationen är att det måste gå att ställa krav på kollektivavtal vid upphandlingar för att säkerställa bra arbetsvillkor och konkurrens på lika villkor bland anbudsgivare och entreprenörer.

Lagarna kring offentlig upphandling genomgår just nu en revidering och förhandlingarna i EU är inne i ett slutskede.

Det är särskilt viktigt enligt min mening att det i de nya direktiven klargörs att den upphandlande myndigheten har rätt att ställa krav på att lön och övriga anställningsvillkor ska vara i nivå med kollektivavtalet i branschen på den ort där arbetet utförs.

Europaparlamentet har gjort ett tillägg till artikel 15 i förhandlingarna som heter 15.2 och berör sociala hänsyn vid upphandling och krav på att ekonomiska aktörer ska följa arbetsrättsliga bestämmelser som bland annat regleras i nationell lag och i internationella konventioner och som är tillämpliga på den ort där byggentreprenaden utförs, tjänsten tillhandahålls eller varorna framställs.

Nu verkar det som att ett antal medlemsländer i rådet vill stryka förslaget och motsätter sig en hänvisning till ILO:s konvention nr 94. Det är mycket oroväckande. Rådet är den sista instansen där möjligheten finns att få med denna viktiga hänvisning.

Vad gör statsrådet och regeringen för att säkra att artikel 15.2 blir kvar och att en hänvisning till ILO:s konvention nr 94 finns med i direktivet?