Den kommunala kostnadsutjämningen

Interpellationsdebatt 22 december 2006
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 1 Mats Odell (Kd)

Fru talman! Karl Sigfrid har frågat mig följande: 1. Är det statsrådets avsikt att verka för de förändringar som utredningen Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen (SOU 2006:84) föreslår om förändrad kostnadsutjämning, och när kan förändringarna i så fall ske? 2. Avser statsrådet att förändra kostnadsutjämningen på ett sätt som förenklar kommunernas långsiktiga ekonomiska planering? 3. Avser statsrådet att låta lokalkostnader bli en faktor som inkluderas i kostnadsutjämningen? Kostnadsutjämningen ska utjämna strukturella kostnadsskillnader mellan kommuner och mellan landsting i syfte att, tillsammans med inkomstutjämningen, skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva verksamheten. Enligt direktiven till 2005 års uppföljning av utjämningssystemet ingår att analysera om det finns strukturella skillnader som inte beaktas i kostnadsutjämningen. Bland annat bör analyser av om skillnader i kommunernas och landstingens lönenivåer är strukturellt betingade och den regionala indelningen för byggkostnadsfaktorn prioriteras. Utredningen har i sitt delbetänkande föreslagit att en kostnadsutjämning för strukturellt betingade löneskillnader för anställda i kommuner och landsting införs från och med 2008. Utredningen föreslår vidare att en revidering av utjämningen för skillnader i byggkostnader införs vid samma tidpunkt. Mitt svar på den första frågan är att utredaren har övertygats om att de löneskillnader som finns mellan kommuner och mellan landsting i relativt hög utsträckning kan förklaras av strukturellt betingade faktorer. Utredaren föreslår därför att en utjämning för strukturellt betingade löneskillnader införs. Han konstaterar också att byggkostnadsfaktorn bör revideras. Delbetänkandet är nu ute på en bred remiss, bland annat till samtliga kommuner och landsting. Jag är därför inte nu beredd att ta ställning till de förslag utredaren har lagt fram. Den andra frågan som tas upp har inte behandlats i utredningens delbetänkande; frågan ingår inte heller i direktiven. Tidigare utredningar har haft uppgiften att föreslå förenklingar i systemet. Sådana har också genomförts men det är tveksamt om dessa förändringar förenklat kommunernas långsiktiga ekonomiska planering i någon större omfattning. Att göra sådana förenklande systemförändringar kan i praktiken bli en avvägning mellan å ena sidan stabilitet i bidrag eller avgift mellan åren i kostnadsutjämningen och å andra sidan följsamhet gentemot de strukturella förändringarna som exempelvis en kraftig ökning av antalet skolbarn medför, det vill säga hur snabbt sådana förändringar ska tillåtas slå igenom i bidrag eller avgifter i kostnadsutjämningen så att förändringar i behov och intäkter följs åt. Jag tror att det mest lämpliga är att låta de strukturella förändringarna få ett relativt snabbt genomslag i kostnadsutjämningen men att samtidigt förbättra kommunernas möjligheter att kunna förutse och beakta sådana strukturella förändringar i ett så tidigt skede som möjligt. Sveriges Kommuner och Landsting bistår kommunerna i detta avseende genom en beräkningsmodell på några års sikt som numera en majoritet av kommunerna faktiskt använder. Som svar på den tredje frågan vill jag säga att skillnader i lokalkostnader beaktats i kostnadsutjämningen sedan tio år tillbaka. Enligt delbetänkandet är utredningen inte beredd att föreslå någon kostnadsutjämning för lokalkostnader eftersom både kapitalkostnader och uppvärmningskostnader, vilka torde svara för en icke obetydlig del av de regionala lokalkostnadsskillnaderna, i praktiken redan är föremål för kostnadsutjämning. Nivån på den antagna årliga investeringsvolymen i byggkostnadsutjämningen täcker såväl investeringsutgifterna i det egna lokalbeståndet som de underliggande kapitalkostnaderna i det inhyrda beståndet.

Anf. 2 Karl Sigfrid (M)

Fru talman! Jag tackar ministern så mycket för svaret. Frågan om kompensation för höga lönekostnader är långt ifrån ny. Redan när 2005 års system för skatteutjämning infördes påtalade flera remissinstanser, bland annat Sveriges Kommuner och Landsting och Svenskt Näringsliv, att det finns stora regionala löneskillnader. De remissinstanser som berördes framförde även önskemål om att de här löneskillnaderna skulle beaktas i kostnadsutjämningen. Syftet med kostnadsutjämningen är att kompensera för kostnader som kommunerna själva inte kan påverka. I dag baseras utfallet på förutsättningarna inom nya områden, däribland skolan, äldrevården och bebyggelsen. Att lönekostnaderna föll utanför 2005 års system är en inkonsekvens som berodde på att regeringen ansåg sig behöva mer statistik, inte på att det skulle ha funnits en politisk vilja att bortse från just den faktorn. Regeringen var osäker om de regionala löneskillnaderna var tillfälliga och kunde ignoreras eller om de var permanenta. I utredningen av Ulf Wetterberg som kom den 18 oktober, Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen , slogs det fast att de regionala löneskillnaderna inte var ett tillfälligt fenomen. Snarare var det så att de ökade över tiden. Högst är kommunernas lönekostnader i Stockholmsregionen. Landstingens lönekostnader är högst i Stockholm, i Uppsala och i Västmanlands län. Totalt sett skulle en ny delmodell i kostnadsutjämningssystemet som tar hänsyn till lönekostnaderna innebära att 38 kommuner och 3 landsting skulle tilldelas ett lönekostnadstillägg. På sikt bör regeringen också lyfta fram storstädernas höga kostnader för lokaler. Kommunministern påpekar i sitt svar att en del av skillnaden mellan olika kommuners lokalkostnader redan beaktas sedan tio år tillbaka. Dock finns det ingen lokalkostnadsmodell i landstingets utjämningssystem. Man kan ju fråga sig om inte sjukvården har lokalkostnader. Inte heller för kommunerna finns det en fullständig modell för lokalkostnader. Framför allt tar den nuvarande modellen ingen hänsyn till markvärdet. Vad markvärdet innebär för lokalkostnaderna vet alla som har flyttat från landsorten till centrala Stockholm, möjligen med undantag av riksdagsledamöter och andra som får sin bostad betald av staten.

Anf. 3 Mats Odell (Kd)

Fru talman! Som den som lyssnar till detta noterar är det här långt ifrån enkel materia. Det är oerhört komplicerat att försöka utjämna strukturella skillnader i ett land med så olika förutsättningar som vi har, alltifrån Skåne till Norrbotten. De frågor som Karl Sigfrid tar upp i sin interpellation är verkligen relevanta. Det är bra att debatten kommer i gång, även innan remissbehandlingen har börjat. Det finns anledning för alla partier att fundera över vilken ståndpunkt man ska inta. Man kan naturligtvis titta på sofistikerade modeller av olika slag och matematiska beräkningar - det är viktigt - men till syvende och sist måste det bli ett politiskt avgörande. Det som Karl Sigfrid tar upp, nämligen de regionala löneskillnaderna och även lokalkostnadernas inverkan på strukturella skillnader i kostnader för kommuner och landsting, är sådant som kommer att tas upp i den mycket breda remissomgången. Jag tror att det är fråga om 310 remissinstanser, däribland samtliga kommuner och landsting. Det sker en remissbehandling. Sedan ska regeringen överväga detta och därefter ta ställning. Innan det har skett är det svårt för mig att ge några mer exakta svar på frågorna som Karl Sigfrid ställer i sin interpellation.

Anf. 4 Karl Sigfrid (M)

Fru talman! Det är en komplicerad fråga, men tids nog måste det komma ett politiskt beslut. Jag konstaterar att det än så länge saknas ett ställningstagande från regeringen. Det är i grunden bra att regeringen inte bestämmer sig förrän remissinstanserna har sagt sitt. Det visar på en viss respekt för de kommuner och andra instanser som berörs av remissen. Däremot skulle regeringen mycket väl redan nu kunna ha en tydlig plan för ärendeprocessen. Regeringen skulle redan nu kunna slå fast att en hög regional lönenivå är en opåverkbar kostnad som man bör räkna med enligt kostnadsutjämningens principer. Man bör komma ihåg att kostnadsutjämningen är en del av ett större utjämningssystem som domineras av framför allt inkomstutjämningen. Om skatteutjämningen i stort kan man ha olika uppfattningar, inte minst att en välskött kommun som sätter invånarna i arbete blir fråntagen nästan hela budgetvinsten. När en invånare går från bidrag till jobb försvinner den förbättrade skattekraften genom inkomstutjämningen, och den minskade bidragskostnaden försvinner genom kostnadsutjämningen. Det finns all anledning att ifrågasätta hela systemet, men givet att skatteutjämningen finns måste vi någorlunda konsekvent hålla oss till de principer systemet är tänkt att följa, däribland principen om att höga kommunala kostnader som dels är lagstadgade, dels är opåverkbara ska kompenseras. Nu har vi svart på vitt att regionala lönekostnader är en faktor av den typ som måste ingå i kostnadsutjämningen. Med deluppföljningen har vi kommit en bit på vägen. Det är viktigt att arbetet får fortsätta och fullföljas som en separat process. Det är en uppmaning jag har fått av flera av de kommuner jag har varit i kontakt med. Lägg inte denna fråga som en del i en större utredning om skatteutjämningen eller den regionala organisationen, har jag fått höra flera gånger. Då finns det en risk att frågan begravs, att den ligger begravd en lång tid framöver och att vi inte får likvärdiga kostnadsvillkor även för storstadsregionerna. Min uppmaning till ministern är att behandla förslaget i deluppföljningen som en justering av kostnadsutjämningen. Det kan behandlas relativt snabbt - inte som en förändring av systemet som ska hanteras tillsammans med andra mer långsiktiga reformer av kommunernas och landstingens villkor. Jag hoppas att ministern också kommer till den slutsatsen när det väl blir dags att ta ställning.

Anf. 5 Mats Odell (Kd)

Fru talman! Karl Sigfrid tar upp några av de brister som finns i nuvarande system. Jag tror att vi alla är medvetna om dem. Karl Sigfrid tycker också att det saknas ställningstaganden. Ja. Han efterlyser en tydlig plan för ärendehanteringen. Ja. Den planen håller på att utarbetas. Den kommer att följa en traditionell svensk lagstiftningsprocess, det vill säga utredning, remissbehandling, sammanställning, politiskt ställningstagande, proposition och sedan beslut i kammaren. Det här ska dock vägas samman med ett antal andra processer. Låt mig nämna den reform där vi avskaffar den statliga fastighetsskatten och ersätter den med en låg kommunal avgift. Den måste också vägas in i processen. Här kommer kommunerna att få en helt ny skattebas som kommer att gynna bostadsbyggande. Kommunerna kommer att få behålla varenda krona efter själva växlingsögonblicket, det vill säga där vi växlar en kommunal avgift mot statsbidrag. Där blir det neutralt. Vid planeringen av nya bostadsområden, nya fritidshusområden, nya industriområden och nya kommersiella lokaler kommer kommunerna att få behålla varenda krona av detta. Det kommer att skapa helt nya incitament till utveckling. Även sådana faktorer måste vägas in när vi tittar på systemet. Nu kommer Karl Sigfrid också med en del goda råd till regeringen. Fru talman! Jag får naturligtvis överväga dem.

Anf. 6 Karl Sigfrid (M)

Fru talman! Jag får intrycket att regeringen i grunden har helt rätt intentioner. Samtidigt vill jag ytterligare en gång trycka på att också tidsaspekten är viktig. För varje år som förändringarna dröjer tvingas min hemkommun Solna att betala 37 miljoner mer i skatteutjämning än vad kommunen borde göra. För Stockholms läns landsting kostar varje års fördröjning en halv miljard kronor. Då ska man komma ihåg att Stockholms läns landsting med sina 12 kr och 27 öre i landstingsskatt har de mest skattetyngda invånarna i landet. Jag vill tacka ministern för en bra debatt, önska honom en god jul och påminna honom om att 60 % av medborgarna i Stockholms län har röstat på alliansen. Vi har höga förväntningar att leva upp till.

Anf. 7 Mats Odell (Kd)

Fru talman! Jag vill än en gång tacka Karl Sigfrid för en intressant debatt. Det är viktiga frågor som behöver komma upp högt på dagordningen. Jag tillönskar Karl Sigfrid en god jul och ett gott nytt år.

den 30 november

Interpellation

2006/07:113 Den kommunala kostnadsutjämningen

av Karl Sigfrid (m)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Kostnadsutjämningen är en del av den kommunala skatteutjämningen som kompenserar för kostnader som kommunerna själva inte bedöms kunna påverka. Kommunernas kostnadsutjämning baseras på förutsättningarna inom nio områden, däribland skolan, äldrevården och bebyggelsestrukturen. Landstingens kostnadsutjämning baseras på förutsättningarna för hälso- och sjukvården.

Kostnadsutjämningssystemet tar inte hänsyn till faktiska kostnader utan endast till standardkostnaden för verksamheterna, det vill säga den genomsnittliga kostnaden. En av de faktorer som faller utanför systemet är det allmänna löneläget i regionen. Sveriges Kommuner och Landsting(SKL) har konstaterat att de regionala löneskillnaderna är stora i Sverige och att lönerna är särskilt höga i Stockholm. Det gäller för det privata näringslivet och det gäller i allt större utsträckning för kommun- och landstingsanställda.

Bland annat Kommunförbundet i Stockholms län, Stockholms läns landsting, Länsstyrelsen i Stockholm och Svenskt Näringsliv har framfört synpunkten att löneskillnader bör beaktas i kostnadsutjämningen. Detsamma bör gälla höga kostnader för lokaler, enligt Stockholms kommun. Det kan tyckas inkonsekvent att storstädernas höga lokalkostnader inte beaktas medan höga lokalkostnader till följd av överkapacitet på avbefolkade orter är en faktor som räknas.

Från kommunalpolitiskt håll har kostnadsutjämningen även kritiserats för att vara för komplicerad. Utfallet för en enskild kommun beror på kommunens förutsättningar i relation till andra kommuners förutsättningar. För att förutse kostnadsutjämningens framtida utfall krävs därför inte bara prognoser för den egna kommunens utveckling utan även prognoser för utvecklingen i resten av landets kommuner. Kostnadsutjämningens utfall blir i praktiken omöjligt att förutse, vilket försvårar kommunernas ekonomiska planering.

Den 18 oktober kom utredningen Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen (SOU 2006:84) som konstaterar att de regionala löneskillnaderna inte är övergående. Tvärtom tycks de öka över tiden. Kommunernas lönekostnader är högst i Stockholmsregionen. Landstingens lönekostnader är högst i Stockholms län och i Uppsala län. Utredningen föreslår att en ny delmodell som tar hänsyn till lönekostnader införs i kostnadsutjämningen för såväl kommuner som landsting. Tillämpat på år 2006 innebär förslaget att 38 kommuner och 3 landsting skulle tilldelas ett lönekostnadstillägg.

Utredningen föreslår även en förändring av byggkostnadsmodellen i kostnadsutjämningssystemet. Den nuvarande modellen baseras på den faktiska byggkostnaden per kvadratmeter, som enligt utredningen inte bara beror på strukturella förhållanden utan även på självvalda kvalitetsskillnader. Den föreslagna modellen baserar sig på enbart klimat och regionala skillnader i lönekostnader för byggarbete. Modellen skulle, precis som den nu gällande modellen, medföra en omfördelning till framför allt Stockholms och Västerbottens län. Dock är den föreslagna omfördelningen betydligt mindre än med den nuvarande modellen.

Sammantaget skulle de föreslagna förändringarna för det stora flertalet Stockholmskommuner innebära ett plus, däribland för dem som drabbas hårdast av skatteutjämningen. De som skulle få de största förbättringarna är Nacka, Solna och Värmdö. Roslagskommunerna Österåker och Vaxholm skulle däremot förlora pengar, liksom Upplands Väsby, Botkyrka och Sigtuna. Förlusterna för dessa kommuner är dock relativt små och vägs upp av att Stockholms läns landsting skulle få en budgetförstärkning på över 500 miljoner kronor.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Mats Odell:

1.   Är det statsrådets avsikt att verka för de förändringar som utredningen föreslår om förändrad kostnadsutjämning, och när kan förändringarna i så fall ske?

2.   Avser statsrådet att förändra kostnadsutjämningen på ett sätt som förenklar kommunernas långsiktiga ekonomiska planering?

3.   Avser statsrådet att låta lokalkostnader bli en faktor som inkluderas i kostnadsutjämningen?