Demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland

Fru talman! Torsten Lindström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att stödja de demokratiska krafterna i Vitryssland. Låt mig inleda med att säga att jag delar Torsten Lindströms syn på den negativa utvecklingstrenden i Vitryssland vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Utvecklingen berör oss i hög grad och vi är från regeringens sida mycket angelägna om att kunna medverka till en demokratisk utveckling i Vitryssland. Den ökande pressen på oppositionen och det civila samhället visar tydligt på behovet av en aktiv omvärld. Det är glädjande att den vitryska oppositionen samlats kring en gemensam kandidat inför presidentvalet den 19 mars. Även om oppositionen arbetar i stark motvind och dess möjligheter att nå väljarna via medierna är minimala är det viktigt att man kan visa upp ett trovärdigt alternativ till den sittande regeringen. Inför presidentvalet är det därför särskilt viktigt att vi visar vårt stöd för de krafter som verkar för en demokratisk utveckling av Vitryssland. Ett exempel på detta är det möte jag och flera av EU:s utrikesministrar hade med den vitryska oppositionens presidentkandidat, Milinkevitj, i Bryssel den 30 januari. Det svenska utvecklingssamarbetet med Vitryssland, vilket pågått i mer än tio år, uppgick förra året till drygt 40 miljoner kronor. Detta gör Sverige till en av de tre största bilaterala biståndsgivarna. Ett omfattande stöd har bland annat givits till det civila samhället och stora satsningar har gjorts på utbildning av journalister från såväl oberoende som statlig press. Öppen barn- och ungdomsvård, miljö, lantmäteri, insatser mot människohandel, drogupplysning och utveckling av lokalt självstyre är ytterligare exempel på samarbetsområden. Regeringens målsättning är att ytterligare bredda och utveckla detta samarbete. Torsten Lindström tar upp kultursamarbete som en viktig komponent i utvecklingen av en demokrati. Jag delar den uppfattningen - kulturellt utbyte är en betydelsefull del i strävan att nå ut till det vitryska folket och för att bryta Vitrysslands självpåtagna isolering. Trots det alltmer hårdnande klimatet i Vitryssland har kontakterna mellan Sverige och Vitryssland på kulturområdet varit intensiva och Sverige bedriver genom Svenska institutet ett uppskattat utbyte på området. Svenska institutets insatser på kulturområdet har ökat markant de senaste åren och kan ses som ett led i regeringens ambition att öka samarbetet med Vitryssland. Sverige har drivit på för att Nordiska ministerrådet mer aktivt ska engagera sig i stärkandet av demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland. De nordiska samarbetsministrarna beslutade i höstas att Nordiska ministerrådet ska ta ett direkt ansvar för att administrera nordiskt och europeiskt stöd till det vitryska universitetet European Humanities University i Vilnius. EU bidrar till en stor del av finansieringen av undervisningen. Resten kommer från Nordiska ministerrådet och nordiska länder, inklusive ett substantiellt bidrag från Sverige. Förhoppningen är att projektet på sikt ska bidra till en demokratisering i Vitryssland. Nordiska ministerrådet avser även att utarbeta ett NGO-program som ska inkludera Vitryssland. OSSE utför viktigt arbete till stöd för det civila samhället. Genom organisationens kontor i Minsk ska OSSE också bidra till institutionsbyggnad och utveckling av rättsstatens principer i landet. Sverige stöder OSSE:s verksamhet och sekonderar för närvarande två svenskar till kontoret i Minsk, varav en är kontorets chef, Åke Peterson. I Europarådet följer Sverige utvecklingen i Vitryssland och välkomnar den diskussion som har inletts om hur Europarådet kan stödja en demokratisk utveckling i landet. Europarådet erbjuder bland annat vitryska frivilligorganisationer möjligheter till samarbete med andra organisationer i Europa. Människohandel, och framför allt handeln med kvinnor för kommersiellt, sexuellt bruk, är som Torsten Lindström påpekar inget annat än slavhandel. Regeringen tar denna fråga på största allvar, både i ett mänskligt perspektiv och utifrån perspektivet att strukturerna kring människohandel ofta står bakom en annan typ av organiserad brottslighet. Detta är ett hot mot hela vår region och försvårar dessutom allvarligt den drabbades möjlighet att åtnjuta sina mänskliga rättigheter. Regeringen har därför genom Sida finansierat flera olika projekt för bekämpandet av människohandel i Vitryssland. Att kampen mot människohandel fått ökad uppmärksamhet i Vitryssland betyder inte att vi från svenskt håll ägnar frågan mindre uppmärksamhet. Sidas insatser för att sprida information och kunskap kring frågor rörande människohandel är mycket betydelsefulla och kommer även framöver att utgöra en viktig del i det svenska utvecklingssamarbetet i Vitryssland. I dag pågår en aktiv diskussion inom EU om hur vi tillsammans kan agera för att bidra till att stärka de demokratiska krafterna i Vitryssland. Sverige har varit särskilt pådrivande i denna diskussion och lagt fram en rad konkreta förslag som på sikt kan bidra till en demokratisk utveckling i landet. Till dessa hör bland annat öppnandet av ett EU-kontor i Minsk, utbytesprogram för studenter, kultursatsningar och ökat stöd till medierna. Regeringen välkomnar att Vitryssland fått större uppmärksamhet inom EU under 2005 men anser fortfarande att mer måste göras. Därför verkar vi för att hålla Vitryssland högt på EU:s dagordning och fortsätter betona vikten av att EU utformar en än mer aktiv och samstämmig Vitrysslandspolitik.

Fru talman! Allra först vill jag tacka utrikesministern för svaret på min interpellation. Låt mig också uttrycka att jag uppskattar de insatser som det svenska Utrikesdepartementet, svenska frivilligorganisationer och även svenska politiska partiers biståndsorganisationer gör för det vitryska folket. Det handlar om solidaritet med ett folk nära oss, där pressen på oppositioner och det civila samhället från regimens sida ökar successivt. Lagen gör det allt lättare att fängsla oppositionella, som riskerar flera års fängelse om de medverkar i demonstrationer eller sprider information. Organisationer som arbetar för mänskliga fri- och rättigheter ansätts. Religiösa grupper behandlas omilt. Politiska ledare fängslas. Fängelserna för de politiska fångarna är till och med sämre än för kriminella fångar. Regimen tillåter inte någon offentlig kritik. Myndigheterna använder lagstiftning för att förhindra frivilligorganisationer, politiska partier, fackföreningar, journalister och individer att uttrycka sina åsikter. Hot, trakasserier, överdrivet våld, massarresteringar och långa fängelsestraff används som metoder för att tysta all opposition - detta i ett av våra närmaste grannländer. Det blir också allt svårare att ge ut fria tidningar i Vitryssland. BAZH - en organisation för oberoende journalister som 2004 fick Sacharovpriset av Europarådet för sitt arbete för fri opinionsbildning och information - har under det senaste året fått se två av sina medlemmar mördas under oklara omständigheter. Medierna kontrolleras av myndigheterna. En privatisering som hade borgat för mångfald har aldrig genomförts. De senaste två åren har också hälften av de oberoende kvarstående tidningarna lagts ned eftersom inget tryckeri vågar trycka dem. Även internationella organisationer har svårt att verka. Till och med projekt mot våld mot kvinnor och för barns rättigheter kan försvåras av myndigheterna. Fru talman! Närmast väntar ett presidentval den 19 mars. Få hyser förhoppningar om att det ska bli ett riktigt fritt val även om oppositionen lyckats enas om en gemensam kandidat, Milinkevitj. Följdfrågan blir naturligtvis vad som sker efter valet. Har regeringen någon särskild tanke för det svenska engagemanget ifall valet blir ännu ett riggat sådant, vilket ju mycket tyder på? Vad menar utrikesministern konkret när hon säger att regeringen vill bredda och utveckla samarbetet med Vitryssland? Ska samarbetet fortsätta att fokusera på det civila samhället, vilket jag hoppas? Och hur ser strategin för det i så fall ut? Fru talman! Jag vill också till utrikesministern ställa frågan om vad Sverige kan göra mer. Sedan ett par år har Sverige ett sektionskontor i Minsk som är underställt ambassaden i Moskva. Det är bra att vi har utsänd diplomatisk närvaro i Vitryssland. Det är en signal att vi fäster betydelse vid våra relationer med det vitryska folket, men det räcker inte. Vi behöver ta fler steg. Andra länder, flera EU-länder och också USA, har ambassader i Minsk, och det borde Sverige också ha. Kristdemokraterna har tillsammans med övriga i Allians för Sverige tagit initiativ för att inrätta en svensk ambassad i Minsk. Denna fråga om när det slutliga ställningstagandet om en ambassad i Minsk kommer från regeringen är ju också, som ministern säkert känner till, lite av följetong. Frågan är om utrikesministern i dag kan kasta något ljus i denna fråga och om hon är redo att ge besked om och när det blir en ambassad i Minsk.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka interpellanten för denna angelägna interpellation. Jag tackar även utrikesministern för svaret. Det handlar om Europas i särklass mest vidriga diktatur för närvarande. Jag tror för min del att det största problemet som vi har här i Sverige är okunskap om situationen i Vitryssland. Nu ska presidenten ha ett olagligt presidentval efter den konstiga författningsändring hösten 2004 som genomfördes på 14 dagar genom en folkomröstning. Herr Lukasjenko styr genom att hela befolkningen är rädd för honom. Det är ett klassiskt styressätt för en diktator som så småningom kommer att falla när folket vänder sig mot honom. Det är också en klassisk fråga huruvida man ska isolera det här landet eller inte. Jag tror att det viktiga är, som statsrådet var inne på vid ett annat tillfälle, att isolera regimen men bredda kontakterna med det civila samhället så mycket det går, men detta är mycket svårt. Vad kan då vi i Sverige göra? Jag tror för det första att vi ska se till att de biståndsorganisationer som våra demokratiska partier har, Silc, Palmecentret, Kic från Kristdemokraterna och Jarl Hjalmarsonstiftelsen, får ordentliga resurser att arbeta med den här frågan över alla partigränser. Just nu tycks inte ett informationsbrev som Staaff-fonden har finansierat kunna komma ut fortlöpande av ekonomiska skäl. Det borde inte komma ut bara på svenska, utan det borde också komma ut på vitryska. För det andra tror jag att det vore väldigt värdefullt om vi i de här organisationernas regi, inte i statens regi, kunde bjuda hit kända motståndsledare, inklusive den socialdemokratiska partiledaren Statkievitj som jag själv hade nöjet att träffa i Baranovitji för några månader sedan, så att de förstår och så att det sprider sig i Vitryssland att det är någon som bryr sig. Då måste man ha de personliga kontakterna. Det gäller även den förre statschefen Sjusjkevitj, även om han kanske inte ligger mig närmast om hjärtat ideologiskt, som behandlas mycket illa. Han har fråntagits pension och allt sådant. Det tycker jag att vi skulle göra för att stärka de demokratiska krafterna och bryta den rädsla som finns. Jag tror också att det är väldigt viktigt att vi demonstrerar den 16 februari och den 16 mars på ungefär samma sätt Carin Jämtin, Henrik von Sydow och många andra har gjort genom att tända marschaller. Det har, liksom under revolutionen i Ukraina, blivit ett tecken på att man kan mobilisera många människor genom symboliska saker. Detta äger nästa gång rum den 16 februari på Norrmalmstorg kl. 15.30. Slutligen tycker jag att vi i Sverige borde stärka valövervakningen. Jag ber att få återkomma till den frågan. Valövervakningen är en central fråga. Man ska inte kunna fuska sig till att bli president ens i en diktatur.

Fru talman! Tack för att den viktiga frågan om vad vi kan gör för att stödja demokratiska krafter i Vitryssland ställs. Jag tror att Vitryssland på 2000-talet påminner mycket om det Sovjetunionen var på 1900-talet, Europas sista och stora diktatur. Precis som det var många goda krafter i vårt land på 1990-talet som demonstrerade här i Sverige för att frihetens idéer, mänskliga rättigheter och demokrati skulle nå folken i Sovjetunionen, är det nu också angeläget att fortsätta visa solidaritet med den demokratiska oppositionen i Vitryssland. Vi har hört talas om att det är svårt att göra sin röst hörd i Vitryssland. Men på kvällarna klockan åtta släcker demokratianhängarna lamporna och tänder i stället ett ljus i fönstret för politiska fångar och för förföljda journalister i landet, och det är ett tecken på en något växande opposition mot regimen. Dessa krafter, dessa demokratirörelser, måste känna att de har omvärldens tydliga stöd för sina protester. Här har Sverige ett viktigt uppdrag att följa utvecklingen, att visa att omvärlden bryr sig och att valet kommer att ske öppet och demokratiskt. Precis som det spelade roll förra året i Ukraina och som det spelade roll i Libanon, ska det också spela roll nu i Vitryssland att omvärlden är på plats och följer utvecklingen. Vi vet att detta gagnar det som brukar kallas för fredliga och demokratiska revolutioner. Det bryter ned skrämselfaktorn. Det gör att människor vågar ta bladet från munnen och vågar demonstrera. Det öppnar för en fri debatt. Fru talman! Jag var själv på plats på Martyrtorget i Beirut i mars förra året och såg de enorma och på samma gång fredliga protesterna mot Syriens ockupation. Jag såg att studenterna skrev sina plakat inte bara på arabiska utan också på engelska och riktade skyltarna mot utländska tv-team, mot CNN. Se oss, stöd oss, så kommer händelserna på Martyrtorget inte bli det som händelserna på Himmelska fridens torg blev några år tidigare. Det är spännande att se att det gick till på samma sätt i Ukraina några månader tidigare och att man lärde sig av varandra. Det här ger också ett budskap till oss här att vi inte nog kan underskatta betydelsen av utländsk närvaro och att vi följer debatten och diskussionen. Just för att stärka vår närvaro, visa att vi bryr oss och för att vara med och arbeta för mer demokrati, anser Moderaterna och Allians för Sverige att Sverige bör stödja Vitryssland genom att öppna en svensk ambassad i Minsk. Jag vill fråga om inte utrikesministern också tycker det.

Fru talman! Låt mig först och främst säga att jag uppskattar att det är fler som vill delta i den här interpellationsdebatten. Jag tackar Torsten Lindström som har ställt den här interpellationen och gett oss tillfälle att i Sveriges riksdag tydligt visa var Sverige står när det gäller diktaturen i Vitryssland. Det är som sagt var den sista riktiga diktaturen vi har i vårt eget närområde. Vi har all anledning att visa solidaritet med det vitryska folket. Vi har anledning att använda alla de möjligheter vi har till att stärka de demokratiska krafterna i Vitryssland. De finns där. Det är enskilda människor som kämpar under mycket svåra förhållanden, under personlig uppoffring och under hot, som flera av er har beskrivit. Vi måste hitta ytterligare sätt att stödja. Vi har ett omfattande stöd. Vi genomförde ett möte den 2 december förra året i Sverige där vi inbjöd alla de länder som är engagerade, och det är en hel del, naturligtvis främst i själva närområdet här. Många av de nya medlemmarna i EU är mycket engagerade i Vitrysslands situation. Vi inbjöd alla de här länderna till en diskussion om hur vi kan gå vidare. Vi har ett brett stöd i dag, en mångfald i olika åtgärder, men vi måste naturligtvis hitta ytterligare vägar. Här utnyttjar vi de länder som är grannar till Vitryssland och som har egna kanaler och en egen erfarenhet som är viktig att använda i det här sammanhanget. Bland annat planeringen och det möte som var den 2 december hoppas jag leder till att vi kan fortsätta att utveckla och bredda stödet. Det här kräver resurser - mycket resurser. Som Gunnar Andrén påpekar måste de frivilligorganisationer som är engagerade få ekonomiska möjligheter att fortsätta sin verksamhet. Det här är ett av skälen till att vi är så angelägna om att uppfylla det mål vi hade, att uppnå 1 % av bruttonationalinkomsten i vårt biståndsarbete. Det är väldigt konkret när det gäller Vitryssland. Hade vi inte de pengarna så skulle vi inte ha möjlighet att ha de höga ambitioner som vi har. Här tycker jag att det är synd att vi inte har ett bredare stöd i riksdagen för vårt mål när det gäller biståndet. Jag fick en fråga i flera av inläggen om den svenska ambassaden. Ja, jag tror att det på sikt är viktigt att vi får en ambassad. Vi har en närvaro där genom regionkontoret. Vi har en diplomat som arbetar där. Vi tycker att det är viktigt att EU säkerställer sin närvaro där, för att det är det som visar på det tydligaste sättet för människor, tror jag, att omvärlden finns närvarande och att omvärlden ser vad som händer. Jag anser att EU:s närvaro ur den synvinkeln är det viktigaste av allt. Svensk närvaro behövs för att vi ska kunna utveckla vårt arbete i Vitryssland. Vi har ett kontor där. Vi ser på möjligheterna att utvidga det till att bli en regelrätt ambassad. Jag vet inte exakt när den tidpunkten inträder. Den har bland annat att göra med att vi måste prioritera bland de nya investeringar vi gör. Jag anser att Vitryssland står högt på dagordningen, så jag hoppas att vi, när förutsättningarna föreligger, kan öppna en ambassad.

Fru talman! Ja, visst är det bra att vi på olika sätt försöker hitta vägar att visa det vitryska folket att vi bryr oss om, att vi är intresserade, att vi vill ha goda och nära relationer med ett folk som är så nära oss och som utsätts för ett i det närmaste kommunistiskt förtryck - ett totalitärt förtryck. Detta är ett folk som finns i vår närhet och som är viktigt för oss - en del av Europa. Då är det naturligtvis bra att utrikesministern pratar om att en svensk ambassad i Minsk står högt på dagordningen och att det på sikt ska bli möjligt. Men jag tycker faktiskt inte att det riktigt räcker till. Vi är ett antal partier i Sveriges riksdag inom alliansen som tycker att den här ambassaden är så viktig att den måste vara väldigt prioriterad. Jag vill faktiskt be utrikesministern att vara lite tydligare på den punkten, alltså när vi kan vänta oss att få en ambassad till stånd i Minsk. Det är ju också så att Sverige och EU inte ska ses som några polariserande enheter - tvärtom. Sverige är ju en del av EU, och i och med högre svensk närvaro ökar faktiskt också den europeiska och nordiska närvaron i det vitryska samhället. Det betyder mycket för det vitryska folket. Jag vill också komma tillbaka till hur Sverige i den här frågan använder sig av den europeiska unionen som ett instrument. Det var så att i en annan interpellationsdebatt med mig här i kammaren för drygt ett år sedan, i januari 2005, sade utrikesministern att "regeringen anser att Vitryssland bör få större uppmärksamhet inom EU. I linje med detta har vi inom unionen fört fram kravet på ett långsiktigt och flexibelt agerande gentemot Vitryssland." Ungefär samma besked ger ju utrikesministern också i dag här i riksdagen, nämligen att EU är viktigt och att det är en del av de instrument som vi har att använda oss av. Det låter ju bra. Men vad, mer konkret, betyder detta egentligen? Vad, mer konkret, menar utrikesministern med att hålla Vitryssland högt på EU:s dagordning, som hon väljer att uttrycka det? Lite mer konkretion skulle vara på sin plats. Jag vill också, fru talman, peka på hur viktigt samarbetet med det vitryska folket är i kampen mot människohandel. Även där har utrikesministern tidigare svarat lovande, senast i ett frågesvar i november, att "kampen mot människohandel har fått ökad uppmärksamhet och blivit en prioriterad fråga". Trots det ser vi att trafficking ökar - dag för dag, höll jag på att säga - och Vitryssland har i hög grad blivit ett transitland för kvinnor och barn som är offer för denna slavhandel på sin färd mot Västeuropa. Naturligtvis ska inte vi från Sveriges och Europas sida medverka till att de vitryska myndigheterna skärper kontrollen av de kvinnor och barn eller andra som reser in i och ut ur Vitryssland. Det kan aldrig vara vår avsikt eller mening - tvärtom. Vi vill att fler ska kunna resa fritt. Men ändå: Inom ramen för relationerna med den vitryska regimen - hur, mer konkret, anser utrikesministern att hon lyfter frågan om kampen mot den här förfärliga sexhandeln, vår tids slavhandel?

Fru talman! Jag är en av dem som hade möjlighet att delta i oppositionskongressen som den 1 oktober valde Alexandr Milinkevitj till presidentkandidat. Vid det konventet, som man skulle kunna kalla denna kongress, deltog också alla de europeiska ambassadörerna. Jag hade själv tillfälle att träffa både Storbritanniens och Tysklands ambassadör. Jag tror också, för min del, att det vore bra för Sverige om vår representation uppgraderades från att vara ett avdelningskontor från Moskva - det är en signal i sig att det är just ett avdelningskontor från Moskva - till att vara en egen ambassad, så att vår utmärkte minister där, Stefan Eriksson, kunde umgås på exakt samma sätt. Jag tror dock att det är en mindre fråga än frågan om vilka civila kontakter vi kan ta med olika vitryska individer och organisationer. Organisationer finns det väldigt få. Jag träffade också ordföranden i journalistförbundet där, och det är klart att de är otroligt pressade av hotet om fängslande och så vidare och att ha svårt att ge ut någonting. Men jag ska sluta med en annan sak, nämligen frågan: Ska man bojkotta, eller ska man inte bojkotta? Jag tror för min del att det är väldigt viktigt att man bryter det ekonomiska beroendet i hela Vitryssland av Ryssland, så att det blir mera handel med Västeuropa och EU. Nu är det 40 %. Om statsrådet kan få hjälp av till exempel den gode vännen Tarasyuk i Ukraina för att öka friheten i ekonomiskt avseende för Vitrysslands folk från det forna Sovjetunionen så vore detta en väldigt god sak för hela demokratin i denna del av världen.

Fru talman! Just därför att vi står där vi står just nu, och just därför att det är presidentval den 19 mars, tror jag att det bästa stödet och den bästa supporten till de demokratiska krafterna i Vitryssland vi kan ge är ett tydligt besked om att Sverige kommer att vara närvarande. Vi kommer att vara där. Vi kommer att vara så pass närvarande återkommande att vi också öppnar en ambassad i Vitryssland. Det är det bästa stödet och den starkaste signalen vi kan skicka just nu, inför presidentvalet, som förstås är ett otroligt viktigt tillfälle. Det vore en signal till den demokratiska och frihetliga oppositionen i Vitryssland - det är uppenbart, och det har vi talat ganska mycket om. Jag tror att ett sådant besked skulle vara lika viktigt för att skicka en signal till resten av EU och de andra länderna i Västeuropa och i västvärlden om att Sverige på ett mycket konkret och handfast sätt sätter den här frågan högt upp på den politiska agendan. Det är också en viktig signal till andra medlemsländer i EU. Jag tror att just därför att detta presidentval kommer upp den 19 mars så är det angeläget att nu komma med konkreta besked på den punkten. Det är nu det är tillfälle för detta. Det är i den här debatten som chansen finns för utrikesministern. Det gäller konkreta besked om ambassaden. Det gäller också konkreta besked om de initiativ som kan tas inom ramen för Europasamarbetet. När utrikesministern säger att man ska arbeta hårt för detta undrar jag vad det innebär rent konkret. Vilka initiativ kommer att tas? Det finns en serie verktyg att spela med, bland annat konferenser på ämnet och resor på ämnet. Vilka är de konkreta verktyg som utrikesministern tycker att Sverige ska ta initiativ till och kommer att arbeta med?

Fru talman! Som jag sagt i tidigare diskussioner som vi haft i riksdagen, och som Torsten Lindström påpekar, har Sverige arbetat för att EU ska höja sin profil och öka sitt engagemang för Vitryssland. Vi har varit pådrivande för att EU ska utforma en mer aktiv och samstämmig Vitrysslandspolitik. Det ledde till att vi den 7 november antog rådsslutsatser som lägger en god grund för det fortsatta arbetet. Det gäller nu för EU att i samråd med alla andra parter se till att slutsatserna blir operationella. Där finns konkretionen på många olika sätt. Kommissionen har på senare tid vidtagit en rad åtgärder för att öka resurserna till Vitryssland och för att mer flexibelt kunna använda de instrument som vi har. Det har bland annat utmynnat i två projekt för radiosändningar till Vitryssland. Sverige har länge drivit frågan om den ökade synligheten, och det var också så vi fick en EU-delegation i Minsk. Vi vill emellertid att det ska bli ett regionalkontor, och en regelrätt självständig delegation borde etableras eftersom just synligheten är mycket viktig från EU:s sida. Tyvärr har de vitryska myndigheterna hittills inte givit tillstånd till att öppna ett delegationskontor i Minsk, men vi kommer naturligtvis att fortsätta att driva den frågan. Vid det möte som vi hade i Bryssel, då vi träffade oppositionsledaren, diskuterade vi olika åtgärder och vilka han bedömer som de viktigaste. Det var alldeles tydligt att han menade att just att få ut information till så breda lager i samhället som möjligt var viktigt. Det handlar naturligtvis om att utnyttja medier av olika slag. Därför är radiostationerna oerhört viktiga. Det är också viktigt att ge stöd till enskilda personer som i olika sammanhang kan arbeta som informatörer. I det sammanhanget är den journalistutbildning som vi bedriver oerhört viktig. Detsamma gäller EU:s kontor, delegation, som drivs tillsammans med de länder som liksom Sverige har representanter där. Det gäller att hitta kanaler för att sprida information, inte minst för att sprida information om EU. Det gäller att visa att det finns en omvärld utanför Vitryssland, hur den tänker och vad den vill, för att ge människorna en bild av att det finns en annan verklighet än den som de i dag lever i. Jag tror att det är dessa konkreta inriktningar vi måste ha samtidigt som vi fortsätter med allt det arbete som vi påbörjat. Det gäller till exempel arbetet med att säkerställa att ungdomar kan resa till Vitryssland och bedriva universitetsutbildning på ett fritt universitet, vilket de inte kan göra någonstans i Vitryssland. Gunnar Andrén tar upp frågan om handel och det kommersiella. Det är oerhört viktigt i det här sammanhanget, och där har naturligtvis grannländerna de största möjligheterna. Det gäller att försöka hitta möjligheter att bedriva handel, men Vitryssland är ett ekonomiskt stenhårt styrt land. Det finns inte mycket utrymme för privata initiativ av det slaget, men jag vet att grannländerna på gräsrotsnivå försöker utnyttja kontakter också av kommersiellt slag för att säkerställa att människor har möjligheter till en försörjning som inte helt och hållet är beroende av det hårt styrda ekonomiska systemet. Det finns en oerhörd bredd i de åtgärder som vi kan vidta, och det gäller att även utnyttja de frivilliga organisationerna. Det handlar om människa till människa samtidigt som vi deltar i politiska demonstrationer av olika slag - på regeringsnivå och på Norrmalmstorg, där svenska folket kan visa att vi står bakom det vitryska folket. Vi har mycket att göra framöver.

Fru talman! Det är bara att instämma i att vi har mycket att göra framöver, och det är naturligtvis bra med alla de insatser som görs och de lovvärda ambitioner som finns. Jag tror på ordets makt och att ordet har betydelse. Sedan gäller det att se till att dessa ord också leder till än mer konkretion. Jag är övertygad om att Sverige kan göra än mer, till exempel höja statusen på kontoret i Minsk genom att göra den till ambassad. Om andra EU-länder kan göra det, om USA kan göra det, borde också Sverige kunna göra det. Jag noterar att utrikesministern lite grann passade på den punkten, och jag hoppas att hon kan komma tillbaka, antingen i nästa replik eller senare, med konkreta besked om när ambassaden öppnar i Minsk. Alliansen står redan för den hållningen. Jag hoppas att även regeringen ska inta den. Sedan är det förstås, fru talman, angeläget att fortsätta människa-till-människa-arbetet, att motverka alla former av kränkningar och förtryck som finns i Vitryssland i dag, att öppna upp för dialogen, mötet, mellan människor. När människor ser varandra i ögonen blir det mycket lättare att kommunicera. Vitryssar och andra européer måste mötas för samtal och dialog för att därigenom hitta varandra. Vi måste arbeta för mänskliga rättigheter och för fria tidningar samt stödja frivilligorganisationerna. Vi måste också stödja religionsfriheten. Den är i dag utsatt för hårt förtryck i Vitryssland genom en betydande antisemitism, förtryck av protestanter, utvisning av katolska präster och så vidare. Något konkret måste göras i trafficking -frågan så att inte Vitryssland fortsätter att vara ett transitland i den slavhandel som pågår. Jag hoppas, fru talman, att utrikesministern tar med sig det engagemang som visats i dagens debatt och fortsätter att komma med konkreta besked om Sveriges relation till Vitryssland och det vitryska folket.

Fru talman! Ja, jag kan lova Torsten Lindström att jag ska fortsätta att arbeta intensivt, både bilateralt och via de internationella organisationerna, för att utveckla vårt arbete när det gäller Vitryssland. Jag kommer också att arbeta för att vi så småningom ska kunna öppna en ambassad i Vitryssland, men då vill jag att Torsten Lindström lovar mig att arbeta för att högeralliansen slutar argumentera för en sänkning av biståndet eftersom det skulle omöjliggöra en del av våra höga ambitioner.