demografisk utmaning för arbetsmarknaden

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

den 18 november

Interpellation 2004/05:168

av Mats Odell (kd) till finansminister Pär Nuder om demografisk utmaning för arbetsmarknaden

Om tre år kommer andelen av befolkningen som är i arbetsför ålder att börja minska. Stora pensionsavgångar för de som föddes under 1940-talet kommer då inte längre att matchas av nyinflödet till arbetskraften från dem som är födda under senare delen av 1980-talet.

Till stor del är detta en fråga om demografi. De som föddes under 1940-talet är helt enkelt fler i varje årskull än de senare födda årgångarna. Detsamma gäller för nästan varje efterkommande årskull de närmaste 25 åren. Först en bit in på 2040-talet kan trenden komma att reverseras, om man får tro den senaste befolkningsframskrivningen från Statistiska centralbyrån, SCB.

Den demografiska utvecklingen är något som sällan står i fokus för debatten. Samtidigt är det vår tids största utmaning, inte minst ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Försörjningsbördan för de som är i arbetsför ålder kommer under de närmaste tre decennierna att öka med drygt 20 %. För varje tionde personer som arbetar blir det alltså drygt två personer fler utanför arbetskraften att försörja.

Den här utvecklingen ställer höga krav på den ekonomiska politiken. Inte minst för att skatteunderlaget i förhållande till befolkningen kommer att minska i takt med att andelen förvärvsarbetande faller. Det medför att finansieringen av de gemensamma trygghetssystemen långsamt eroderas. Samtidigt kommer även kostnaderna i trygghetssystemen och efterfrågan på offentlig service att utsättas för ekonomiska påfrestningar i en allt större omfattning i takt med att befolkningen åldras.

Men det finns vägar att underlätta bördan för de förvärvsarbetande och samtidigt lindra påfrestningarna på de offentliga finanserna. Nyckeln till att bromsa denna utveckling är att genom olika åtgärder öka arbetskraftsdeltagandet och tillse att sysselsättningsgraden bibehålls eller stiger. I detta avseende vore det ytterst välkommet att i möjligaste mån se till att fler äldre deltar på arbetsmarknaden högre upp i åldrarna. Hittills har dock utvecklingen gått i motsatt riktning. Trots en lagstadgad pensionsålder på 65 år så har bland annat ökad förtidspensionering lett till att den faktiska pensionsåldern i dag bara är knappt 60 år. Och mot bakgrund av en god ekonomisk ställning bland ett stort antal av de blivande pensionärerna så finns i dagsläget inget som tyder på att pensionsåldern inom kort kommer att börja stiga.

Antalet arbetade timmar kommer relativt sett att minska. Mellan 2004 och 2020 kommer antalet arbetade timmar per invånare att minska från 760 timmar per år till 720 timmar.

För att vända nuvarande trend har vi Kristdemokrater föreslagit och finansierat en halverad inkomstskatt för personer som fyllt 65 år från och med år 2006. Det skulle skapa helt nya möjligheter för enskilda arbetstagare som fyllt 65 att kunna stanna kvar på arbetsmarknaden och dela med sig av sina arbetslivserfanheter och sin kompetens.

Med hänsyn till den alltjämt fallande andelen äldre som förvärvsarbetar och påfrestningen på de offentliga finanserna av den väntade demografiska utvecklingen är det av yttersta vikt att ställa följande fråga till ansvarigt statsråd:

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta med bakgrund av den demografiska utvecklingen, bland annat för att stimulera arbetskraftsdeltagandet och trygga den långsiktiga finansieringen av våra gemensamma trygghetssystem utan att äventyra statsfinanserna och öka statens skuldsättning?