De nya föreskrifterna för mediestöd

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 1 juni 2021

Interpellation: De nya föreskrifterna för mediestöd

Interpellation 2020/21:754 av Mikael Strandman (SD)

Interpellation 2020/21:754 De nya föreskrifterna för mediestöd

av Mikael Strandman (SD)

till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

 

Det svenska presstödet har tidigare byggt på mätbara faktorer som antal prenumeranter, utgivningsfrekvens, andel redaktionellt material med mera. Det har tidigare inte legat i Presstödsnämndens uppdrag att värdera det kvalitativa innehållet i de tidningar som får presstöd, eftersom kvaliteten är tänkt att bedömas av konsumenterna.

I den mån presstöd över huvud taget ska betalas ut menar jag att alla publikationer som lever upp till på förhand kända objektiva villkor ska ha rätt till lika stöd baserat på dessa villkor. Staten ska inte kunna frestas att styra medel till tidningar som faller makten i smaken

Detta neutrala förhållningssätt har man nu frångått, och i den nya mediestödsförordningen står det att en förutsättning för att erhålla stöd är att det handlar om ”allmänna nyhetsmedier med redaktionellt innehåll av hög kvalitet”. I de föreskrifter som MPRT sedan har beslutat om som ett led i att tolka uttrycket ”hög kvalitet” i förordningen menar myndigheten att medier som ”uppmanar till brott, sprider desinformation eller vilseleder kring vetenskap” inte ska anses nå upp till kvalitetskriteriet.

Desinformation och vilseledande kring vetenskap kan naturligtvis anses vara problematiskt, men i en rättsstats natur ligger att vi tolererar även åsikter och värderingar vi inte delar. Det är därför naturligt att alla publikationer som på objektiv grund uppfyller kraven för presstöd också får ta del av detta stöd oavsett vad lagstiftare och myndigheter anser om innehållet. Som det ser ut nu kan en myndighet under regeringen godtyckligt neka stöd till tidningar som granskar och kritiserar makten, till exempel regeringen eller den förda politiken. Med nuvarande föreskrifter kommer man inte ifrån att staten i slutändan blir domare över pressens innehåll.

Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Amanda Lind:

 

  1. Anser ministern att det föreligger en risk för att tidningar som är kritiska till makten och den rådande diskursen i samhället blir mer återhållsamma i sin granskning och i sin kritik av rädsla för att bli nekade mediestöd?
  2. Vad är anledningen till att regeringen nu infört ett subjektivt bedömningskriterium för erhållandet av mediestöd i stället för tidigare kvantitativa bedömningar?