Byggbranschen och boendeutveckling

Fru talman! Nina Lundström har ställt ett antal frågor om vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka konkurrensen inom byggbranschen, effektivisera överklagandeprocesserna, förebygga onödiga överklaganden, möjliggöra till- och frånval för hyresrätter, möjliggöra för konsumenter att välja boende med eller utan inredning samt möjliggöra en blandning av olika upplåtelseformer i ett och samma kvarter eller en och samma byggnad. De tre första frågorna är som hämtade från de kommittédirektiv om översyn av plan- och bygglagen som regeringen beslutade om den 27 juni 2002. Det visar också att det är frågor som är av stor vikt och betydelse för det framtida samhällsbyggandet. I direktiven till PBL-kommittén anges bland annat att kommittén ska överväga om nuvarande former för planering och plangenomförande är ändamålsenliga och om samordningen med annan lagstiftning är lämpligt utformad. Kommittén har också enligt direktiven haft att analysera hur konkurrensaspekterna beaktas samt att pröva om och hur planeringen kan ge bättre förutsättningar för ökad konkurrens inom bland annat byggsektorn. Direktiven anger vidare att kommittén ska redovisa vilka åtgärder som kan vidtas för att effektivisera beslutsprocessen och förkorta dess längd. En ny samlad instansordning för prövning av överklaganden ska redovisas liksom överväganden om kompletterande regler om möjligheterna att överklaga olika typer av beslut. Kommittén ska enligt direktiven också redovisa vilka lagstiftningsåtgärder som behövs för att uppnå en så effektiv och smidig samordning som möjligt mellan plan- och bygglagen, miljöbalken och andra lagar. Den parlamentariska kommittén avlämnade sitt slutbetänkande om planering och byggande i september förra året under namnet Får jag lov? I betänkandet redogör kommittén för sina överväganden inom de olika områdena. Det redovisas också ett antal förslag till förändringar i plan- och bygglagen som ligger i linje med det som lagts fast i direktiven. Kommitténs förslag till reformering av lagstiftningen är omfattande, berör många samhällsintressen och har sänts ut på en bred remiss. Remisstiden var satt till den 17 februari i år. Just nu arbetar vi inom Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet med att sammanställa de över 400 remissvar som vi har fått in. Med hänsyn till betänkandets omfattning och remissinstansernas antal och stora intresse av materialet bedömer jag att en proposition kan överlämnas till riksdagen under det första halvåret 2007. En annan fråga som Nina Lundström har tagit upp är hyresgästernas möjlighet att göra så kallade tillval och frånval. Det är i dag - inom vissa ramar - möjligt för en hyresvärd och en hyresgäst att träffa avtal om tillval och frånval. Det förekommer på hyresmarknaden olika system för detta. Exempelvis erbjuds hyresgäster olika slag av tillval av utrustning eller underhållsåtgärder mot ett hyrestillägg. Samtliga system bygger på att hyran baseras på lägenhetens bruksvärde. Det är för närvarande inte aktuellt att införa något kostnadsbaserat system för tillval och frånval. Nina Lundström har också tagit upp frågan om möjligheten att välja boende med eller utan inredning. Som Nina Lundström väl känner till finns det inte något hinder mot att överlåta en fastighet - till exempel en fastighet som är bebyggd med ett radhus - eller en bostadsrättslägenhet som helt saknar inredning. Däremot är det inte möjligt att med bindande verkan träffa avtal om upplåtelse av bostadslägenhet som saknar inredning. Under lång tid har en viktig utgångspunkt varit att bostadslägenheter ska ha en viss grundläggande standard. Lägsta godtagbara standard innebär bland annat att det i en lägenhet ska finnas anordning för uppvärmning, tillgång till varmt och kallt vatten, avlopp, toalett, tvättställ, spis och kylskåp. Om kravet på lägsta godtagbara standard tas bort finns det risk för att undermåliga lägenheter hyrs ut och att människor tvingas att leva under inte godtagbara förhållanden. Det är mot denna bakgrund inte aktuellt att avskaffa reglerna om lägsta godtagbara standard. När det gäller Nina Lundströms sista fråga, som avser möjligheterna att blanda olika upplåtelseformer inom ett och samma kvarter eller i en och samma byggnad, kan jag inte se att plan- och bygglagstiftningen utgör något hinder mot detta. Redan i dag är det i nybyggnadsområden vanligt att vissa delar av ett kvarter tas i anspråk för uppförande av bostadshus med äganderätt medan angränsande tomter i samma kvarter bebyggs med bostäder för uthyrning eller sådana som upplåts med bostadsrätt. I traditionella stadsmiljöer är upplåtelseformerna hyresrätt och bostadsrätt vanligt förekommande inom ett och samma kvarter, om än inom olika fastigheter. En ny möjlighet att förena olika upplåtelseformer inom en och samma byggnad trädde i kraft den 1 januari 2004. Genom ändringarna har det blivit möjligt att bilda tredimensionellt avgränsade fastigheter. En fastighet kan därigenom till exempel avgränsas på ett sådant sätt att de nedre våningsplanen utgör en fastighet vars bostäder och lokaler upplåts med hyresrätt medan de övre våningsplanen bildar en särskild fastighet där bostäderna upplåts med bostadsrätt. Jag vill avsluta med att säga att jag ser positivt på en utveckling som leder till att samtliga upplåtelseformer i högre grad än i dag blir representerade i våra bostadsområden.

Fru talman! Varför interpellera om byggbransch, byggkonkurrens och boendefrågor? Jo, därför att de är väldigt nära sammankopplade med det som faktiskt i slutändan blir boendekostnader. Ett sätt - också utifrån den föregående debatten - att se till att skapa möjligheter för att pressa boendekostnader eller för att utveckla boendets innehåll och utformning handlar också om byggbranschen. Det har visat sig att den svenska byggbranschen och den svenska byggmarknaden överlag har väldigt lite konkurrens, sett också i internationella jämförelser. Det har funnits tydliga tecken på kartellbildning. Att det även saknas mångfald påverkar säkerligen både produktutveckling och utformning liksom hur man ska bygga för framtiden. Jag menar att det finns ett antal faktorer som påverkar. Några av dem saknar jag verkligen i svaret från statsrådet. Det är en diskussion om de ingångsvärden som ändå kommer upp i olika sammanhang. Jag berör i min interpellation exempelvis vad de små och mindre byggarna själva anger vara viktiga grundorsaker. Det är exempelvis att markpolitiken fungerar. Ingångsvärdet för att över huvud taget komma in och kunna bygga är att det finns mark att bebygga. Man ska naturligtvis kunna kompletteringsbebygga genom tredimensionell fastighetsbildning. Där kan jag konstatera att Sverige saknar en upplåtelseform, ägarlägenheter, som finns på många håll i världen men inte i Sverige. Det skulle också innebära en ny form av byggande. Det handlar om hur man upphandlar, och det handlar om vilka krav man sedan ställer på byggherrar och entreprenörer, det vill säga vilka kringkostnader man måste bära. Det handlar om överklagandeprocesser. Många mindre byggare kan faktiskt inte vänta mellan sex och i värsta fall nio år innan de har ett bygglov. Det är ett stort ansvar för regeringen, som sitter på mängder av överklaganden att hantera och fundera över i samband med bullerfrågor, partikelfrågor och mycket annat. Låt mig vara tydlig. Folkpartiet står upp för en god inomhusmiljö och en god livsmiljö, men när systemet hakar upp sig på de här faktorerna måste man fundera över vad vi ska göra framdeles. Ska vi göra det möjligt att bygga i tätorter eller inte? Det handlar också om branschens sätt att fungera när det gäller tjänstesidan kontra byggmaterialsidan. Jag menar att med det sätt branschen fungerar på är det väldigt svårt att stycka upp handlingar. Det är några sådana faktorer som jag ändå saknar i statsrådets svar. Vad gäller överklagandeprocessen och ineffektiviteten i planprocessen vill jag påminna om det svar statsrådet Mona Sahlin gav i en debatt i december 2004 där statsrådet uttryckte det enligt följande: Jag kan garantera att vare sig nu eller när Bygglagskommitténs förslag kommer ska vi vila på hanen. Vi kommer att sköta det här så snabbt och smidigt som möjligt. Jag kan konstatera att ännu i dag har vi inte fått förslag, trots att den utredningen innehöll delbetänkanden. Trots att det nu har gått en tid har ännu inga förslag landat på riksdagens bord från regeringen som kunde ha effektiviserat planprocessen. Jag menar att det finns mycket mer att göra från riksdagens sida. Jag delar inte regeringens uppfattning i många fall. Man tillsätter byggsamordnare, statliga marksamordnare, ungdomsbostadssamordnare och mycket annat, men det som behövs är konkreta exempel. I en tidigare debatt med statsrådet har jag framhållit att man i enkätundersökningar bland de mindre byggarna som KTH har gjort tydligt ser vad som måste göras. Där menar jag att ett typexempel på en följdeffekt också är statens roll som markägare, som jag återkommer till i nästa interpellationsdebatt. Där behövs också exempel på vad man kan göra för att öka konkurrensen. Min fråga är: Vilka konkreta, skarpa förslag avser regeringen att återkomma med för att öka konkurrensen i byggsektorn?

Fru talman! Jag ska ta upp en av de punkter som Nina Lundström har frågat om, nämligen ökad konkurrens i byggbranschen, och anknyta till en studie som publicerades nu i maj, den så kallade McKinseyrapporten. McKinsey gör sådana här studier i olika länder, vilket gör att resultaten delvis blir internationellt jämförbara. De gör mikrostudier av olika branscher. Det är det värdefulla i dessa analyser. I fallet Sverige kommer man fram till häpnadsväckande resultat. Hela 20-30 % av byggkostnaden är slöseri. Det beror på fel, stöld, slöseri med arbetstid, slöseri med arbetsledares arbetstid, dåligt maskinutnyttjande, spill av material och så vidare. Varför är det då så? Jo, bland annat därför att det görs en uppdelning av arbetet i olika moment som är alltför detaljerad och som sänker produktiviteten. Skråtänkande präglar organisationen av arbetet. Det finns en struktur där fack och arbetsgivare har bestämt att vissa moment kan utföras enbart av en viss typ av arbetare. Det leder bland annat till många överlämningar i byggprojekten. Det kan krävas upp till 20 överlämningar för att bygga ett badrum i Sverige. Det innebär låg produktivitet och höga kostnader jämfört med andra länder. I rapporten går man också igenom byggsektorn och finner att den i Sverige präglas av improduktiva ackordssystem. Ackordssystemen i byggsektorn leder, tvärtemot vad man tänker sig att ett ackordssystem brukar göra, till en lägre genomsnittlig produktivitet. Man skriver: "Mätningar har visat att ackordslöner driver upp kostnaden med ca 11 kr per arbetad timme, vilket är 7-8 procent av lönekostnaden." Detta slår igenom på boendekostnaderna. Det slår också igenom på kostnaden för kommersiella lokaler och konkurrenskraften för de företag som använder lokalerna. I ett makroperspektiv kan man se att hela Sveriges konkurrenskraft påverkas negativt av att det är dyrare att driva verksamhet i Sverige därför att det är dyrare att uppföra de fastigheter i vilka verksamheten bedrivs. Min självklara fråga till statsrådet är: Vad tänker statsrådet göra för att komma från dessa problem med dålig konkurrens i byggsektorn? Det är samma fråga som Nina Lundström har ställt. Jag utgår från att statsrådet också har tagit del av denna mycket konkreta rapport som har tillkommit genom en lång rad mätningar och jämförelser.

Fru talman! Nina Lundström börjar med att lite surt och irriterat efterfråga svar som hon menar inte fanns i interpellationssvaret. Man kan väl säga så här: Om man vill få svar kanske man inte ska proppa in fullt så många frågor i en interpellation eftersom jag bara har ett begränsat antal minuter på mig att svara. Jag vill betona det. Mycket har hänt. Låt mig understryka att konkurrensfrågan inom byggsektorn är en viktig fråga. Jag påstår också att ganska mycket har hänt när det gäller konkurrensen de senaste åren. Det har jobbats ganska intensivt med detta både från branschens sida och från regeringen, riksdag och myndigheter. Det har avslöjats konkurrensproblem och karteller. Men i sin senaste årsrapport konstaterade ändå Konkurrensverket att konkurrensen har ökat och att byggprisindex de senaste åren inte har ökat snabbare än konsumentprisindex, vilket var fallet under lång tid innan. Trots detta är det dock viktigt att fortsätta främja och förbättra konkurrensen inom byggsektorn. Därom är vi helt överens. Vi behöver ännu aktivare konkurrensmyndigheter. Vi behöver en ännu smidigare hantering av överklaganden. Vi behöver byggsamordnare, som jobbar intensivt tillsammans med branschen. Det har kommit många spännande förslag från PBL-kommittén, som - det vill jag betona - har gjort en stor utredning. Jag håller inte alls med om det som har sagts om det arbetet i debatten. De förslag som fanns i slutrapporten bygger på ett mycket stort underlag, och mer än 400 remissvar har kommit in. Det arbetas mycket intensivt och så snabbt det bara går på vårt miljö- och samhällsbyggnadsdepartement för att vi ska kunna lägga fram en spännande och, hoppas jag, genomgripande proposition i början av nästa år. Jag vill också betona att vi har snabbat på avgöranden i departementet. Det är precis i linje med mitt svar till Nina Lundström i den tidigare debatt som hon refererade till nyss. Då kunde jag berätta att mängden ärenden som inte var avgjorda hade minskat från 458 till 240 på drygt ett år. I dag är siffran 174. Det handlar inte bara om att vi ska få en annan tingens ordning i själva lagstiftningen utan också om principavgöranden om till exempel bullerfrågor. Där har vi nu kommit fram till smidiga och viktiga beslut som rör våra storstäder och som gör att man kan bygga på ett sätt så att man klarar kraven på att ha så lite bullerstörningar som möjligt men ändå kan fortsätta att bygga bostäder inne i Storstockholm, bredvid stora vägar och tunnelbana. Jag noterar också att branschen och kommunerna har sett att arbetet går snabbare och smidigare nu. Carl B Hamilton tar upp den del som jag tycker är den viktigaste. Den berör både hur vi i regering och riksdag arbetar och hur branschen själv agerar, både på den fackliga sidan och på företagens sida. Jag har tagit del av de undersökningar som Carl B Hamilton nämnde. Därför vill jag betona vilken betydelse byggsamordnarens arbete har. Det sker ju tillsammans med branschen. Jag vill också framhålla de effekter detta arbete redan i dag har haft på just de processer med uppdelning och nischtänkande som Carl B Hamilton så målande beskrev alldeles nyss. På samhällsbyggardagen, som branschen hade för en kort tid sedan, framkom att man alltmer går mot tydliga, raka och industriella produktionslösningar för att bygga bostäder. Sådant fanns inte för bara några år sedan. Nu kommer detta att bidra både till att felmarginalen minskar och till att alla de olika nischerna och processerna minskas till ett minimum. Då får vi både snabbare byggen och absolut också billigare.

Fru talman! I ett avseende ska jag ge statsrådet rätt. När man vill väldigt mycket och ställer många frågor blir ju talartiden mer begränsad. Det kan jag hålla med om. Varför har jag då skrivit en så bred interpellation? Jo, för att försöka visa på hur saker och ting hänger ihop. Jag menar att detta med till- och frånval, som handlar om vilken makt man ska ge till de boende att få avgöra vilken standard de vill ha, också innebär att man kan produktutveckla. Det är viktigt för de aktörer som bygger och förvaltar bostäder och inte minst för de boende. Till detta säger regeringen nej. Man har valt att inte lägga fram några förslag om detta. Överklagandeprocessen är oerhört viktig. Jag har haft många samtal från små byggare som har hört av sig och frågat varför det inte kommer några förslag. De framhåller att de inte har likviditet nog att vänta på detta. De har inte råd med det. Det hindrar dem från att komma in på marknaden, och de tvingas därför avstå. Det har en direkt koppling till konkurrensfrågorna, det vill säga att man har en effektiv planprocess. Inga förslag har kommit från regeringen. Nu låter det nästan som att allting flyter på så bra att det kanske inte ens kommer några förslag alls. Vad vet jag? Men jag tycker att överklagandeprocessen är en viktig fråga. Jag kan också konstatera att det på nyheterna häromdagen var en person på ett av de stora kommunala bostadsföretagen som uttryckte att det var synd att det tog ett och ett halvt år att komma till någon form av beslut i den överklagandeprocessen. Jag tycker naturligtvis att det är förståeligt att även stora aktörer tycker att det här går för långsamt. Jag menar att riksdagen kan vidta ett antal åtgärder. Sedan har branschen ett jättestort ansvar för att se till att produktutveckla och, om det då är industriellt byggande, att öka sin effektivitet. Och som Carl B Hamilton var inne på kostar byggslarv, byggfusk och byggfel pengar. Vi har mängder av utredningar som visar att det handlar om från 10 upp till 30 %, beroende på vilken utredning det är. Man måste ju då bygga om även helt nya fastigheter för att de inte fungerar som de ska. Jag menar alltså att riksdagen har en viktig roll. Och jag vill visa något med den här interpellationen. Trots de här diskussionerna och i och med att vi har debatterat det här hösten 2002 och 2003, 2004, 2005 - och nu är vi inne på 2006 - undrar jag: Var är förslagen? Jag sitter i bostadsutskottet och har inte haft möjlighet att konstatera annat än att mina egna och Folkpartiets förslag blir avslagna i väntan på att regeringen ska lägga fram egna förslag. Jag tror att de här frågorna är väldigt viktiga att hantera, och jag hoppas verkligen att man, oavsett vilken regering det blir, i höst verkligen tar itu med de här frågorna. Låt mig också säga något, än en gång, om det här med till- och frånval kontra ingen inredning. Jag tyckte att det var lite raljant svarat av statsrådet. Det här handlar ju ändå om att skapa ett slags möjlighet till produktutveckling. Vi alla vet att hyresrätten exempelvis, som vi diskuterade i föregående debatt, är väldigt beroende av att alla typer av medborgare och människor känner sig attraherade av upplåtelseformen. Det är bra för bostadsområden, och det är bra för hyresrätten som upplåtelseform. Men frågan är: Varför vill inte regeringen lägga fram några förslag? I regeringens egen utredning påtalas möjligheten. De stora aktörerna på marknaden, Fastighetsägarna, Hyresgästföreningen och Sabo, var helt överens om att man skulle hitta ett system för till- och frånval för att de boende själva skulle kunna avgöra standarden, men det säger regeringen nej till. Det skulle jag gärna också vilja ha en kommentar kring. Jag tror att riksdagen har en roll. Jag tror att vi kan fatta mer beslut som underlättar och sätter ett bra ramverk. Sedan är det självfallet så att byggbranschen, om någon, har ett enormt ansvar för att effektivisera och bli mer modern. Jag brukar påminna om den debattör som en gång frågade: Skulle någon köpa en bil som saknade ratt eller där hjulen lossnade halvvägs? Det skulle ingen göra. Mycket har hänt. Mycket har blivit bättre, men det finns mycket kvar att göra.

Fru talman! Det gläder mig att statsrådet också har tagit del av den här rapporten och liknande. Jag ska fokusera på en enda sak, och det är det som statsrådet sade om att man ska göra det tillsammans med branschen. Det här är en bransch där båda parter, arbetsgivare och arbetstagare, företag och löntagare, har ett gemensamt intresse, nämligen att begränsa konkurrensen. Den ena får högre vinster. Den andra får högre löner. Om det hade varit på bankernas område, som ju också är ett område med dålig konkurrens, undrar jag: Hade regeringen tillsatt en banksamordnare för att sitta ned och gulla med bankerna för att förbättra konkurrensen? Nej, inte alls. Det hade varit fullständigt otänkbart, utan då är det tuffa tag med finansinspektion och konkurrensverk och så vidare. Det är det som fattas beträffande byggsektorn, att regeringen, med åtgärder, kommer med förslag som verkligen sätter press på de två parterna i byggsektorn. Man kan inte sitta och gulla med två parter som båda tjänar på att hålla staten på gott humör men utanför. Det går inte. Där krävs det mycket tuffare konkurrensåtgärder, att staten gör mer än vad man gjort i dag. Det här med 20-30 % extrakostnader är ju ingenting nytt. Jag kan inte annat än tro att det faktiskt är så att Socialdemokraterna har en väldigt nära koppling till Byggnadsarbetareförbundet, och det är det som förhindrar regeringen från att gå in och verkligen ta tag i de här frågorna. Det förbundet, liksom de på andra sidan, på arbetsgivarsidan, har nämligen glädje av att allting förblir som det är. De som får betala är konsumenterna, och det är hyresgästerna, och det är de företag som sitter i de här fastigheterna med extra höga bokostnader. Sluta gulla med Byggnadsarbetareförbundet! Se till att skapa en ordentlig konkurrens och press i byggsektorn!

Fru talman! Först och främst vill jag protestera å det bestämdaste mot Nina Lundströms sätt att beskriva det här. Det vill jag göra med all respekt för frågeställningen. Vi delar uppfattningen om hur viktigt det är att få ned handläggningstider, korta det här och få det tydligare och mer rimligt. Det är inte en sjyst beskrivning att få det att låta, från talarstolen, som att väntandet bara blir längre och längre och längre och att inget görs och att ingen bryr sig. Det är inte sant. Jag vill understryka att anledningen till att jag nämnde på vilket sätt som tjänstemännen på Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet jobbar med att förkorta tiderna är att det också har gett effekt. Det här var inte i stället för att förändra i PBL, utan detta är något som det har jobbats med under de senaste åren. Det har också gjort att vi har fått alltmer principiella avgöranden, just när det gäller sådana frågeställningar och områden som jag hoppas att Nina Lundström också har noterat. Det gäller till exempel bullerfrågorna i Stockholm. Det kommer att göra att handläggningen av likartade ärenden i framtiden kommer att gå oändligt mycket snabbare. Det är ett vanligt viktigt hantverksarbete som har skett med allt större precision och engagemang från tjänstemännen och oss i den politiska ledningen på departementet. Men sedan låter det också på Nina Lundström som om hon undrar: Kommer det något förslag eller inte när det gäller PBL? Ja, det är klart att det gör. Det är det som det jobbas med nu, med denna hög av bidragande remissvar från oerhört kunniga och duktiga remissinstanser. Om man först har en gigantisk utredning om ett så här viktigt samhällsområde och ber om remissvar gäller det väl också att verkligen ta de remissvaren på allvar, Nina Lundström? Dessa sitter man nu och går igenom så snabbt det bara går. Det är min bestämda bedömning att i början på nästa år ligger förslagen på riksdagens bord. Och då har vi, hoppas jag, något som kan tas i bred politisk enighet i riksdagen om en modern, tydligare och klarare plan- och bygglagstiftning. Jag vill också understryka det som vi kanske inte har hunnit gå in på ordentligt i dag. Det gäller den viktiga roll som kommunerna har i allt detta, oaktat hur PBL ser ut, som markägare, med planmonopolet, och som den aktör på bostadsmarknaden som man själv är. Nina Lundström och jag har förr noterat det utmärkta exemplet med Ursvik. Där planerade man, och nu håller man på att bygga ett stort område med tusentals lägenheter och arbetsplatser utan ett enda överklagande. Sundbybergs kommun har nämligen på ett föredömligt sätt, över partigränserna, jobbat med medborgarna och information, så att alla har fått insikt i vad det var som skulle ske. Det här är också en diskussion som jag tycker att vi kan föra till när vi har mer tid, på vilket vis kommunerna kan axla rollen, så att de verkligen låter sina medborgare få insyn och delaktighet i det som sker. Jag tyckte att Carl B Hamilton hade ett klargörande och bra inlägg förra gången, dock inte nu. Nu kom det där fackliga hatet, som jag tycker totalt förmörkar sinnet på Carl B Hamilton mellan varven, som om vi liksom sitter och gullar i största allmänhet därför att vi inte har någon lust att ge oss på konkurrensproblemen därför att det egentligen är Byggnadsarbetareförbundet som är orsaken till alltihop. Jag delar icke den beskrivningen. Vi gullar inte. Det har skett väldigt mycket konkret, Carl B Hamilton, när det gäller att verkligen göra insatser mot orimligt konkurrenssnedvridande kartellbeteende i byggbranschen. Det ska fortsätta att göras. Men det här med byggsamordnare är inget gullande. Det handlar om en insikt om att det är oerhört komplicerade processer när det gäller hur man bygger, på vilket vis man bygger, med vilka planer man bygger. Detta spelar också roll för hur stor felaspekten blir och hur lång processen blir. Jag är övertygad om att det går att ha ett sådant konstruktivt samarbete med branschen samtidigt som järnhanden ska vara hård när det gäller ingripande mot konkurrenssnedvridande beteende. Jag hoppas att vi klarar den balansen.

Fru talman! Ja, visst finns det en otålighet efter den här mandatperioden, inte minst när det gäller alla de förslag som man lägger fram. Det tillhör väl oppositionspolitiken att konstatera att de blir avslagna. Visst finns det en otålighet, fru talman. Jag menar att riksdagen hade kunnat vara oerhört mycket aktivare. Det finns en otålighet och ett slags uppgivenhet. Statsrådet säger att en utredning har gjorts, den remissbehandlas, den ska få en sjyst behandling och sedan kommer förslagen. Men så har inte varit fallet med andra utredningar. I utredningen som handlar om reformerad hyressättning föreslog utredaren att det ska införas ett nytt system för tillval. Remissinstanserna tillstyrkte förslaget, det vill säga Fastighetsägarna, Hyresgästföreningen och Sabo. Regeringen konstaterar att det inte bör införas ett kostnadsbaserat system för till- och frånval. Det är ingen garanti att utredningen och aktörerna på marknaden är överens. Det behöver inte innebära att regeringen kommer att lägga fram ett förslag. Därför tar jag tillfället i akt att verkligen propagera för vikten av överklagandeprocessen, PBL-frågorna, till- och frånval med mera. Jag tror att de är nyckelfaktorer för hur branschen ska utvecklas framöver, det vill säga boendet, bostadspolitiken och också byggsektorn. Det måste till ett riktigt ramverk för att ytterligare möjliggöra för aktörerna att ta det ansvar de har. Varför har jag inte kommit in på frågan om den statliga marken? Det är av respekt för att det har varit många frågor i denna interpellation. Vi ska diskutera frågan om statlig mark i samband med nästa interpellation. Jag lovar, fru talman, att jag med stor emfas kommer att tala om Stora Ursvik och den statliga marken. Det återkommer jag till i nästa interpellationsdebatt.