den 14 november 
 
Interpellation 
 
2007/08:163 Brist på aktiv jämställdhetspolitik från 
regeringens sida 
 
av Eva-Lena 
Jansson (s) 
 
till 
integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) 
 
<a name="Temp"></a>Trots 
att riksdagen har antagit viktiga mål med jämställdhetspolitiken är regeringen 
i det närmaste ointresserad av att vara pådrivande. När det gäller målet 
Ekonomisk jämställdhet, Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i 
fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut vidtar regeringen 
inga andra åtgärder än att försämra villkoren för deltidsarbetslösa personer, en 
grupp där kvinnor är överrepresenterade. Rätten till heltidsanställning som 
flera fackförbund driver motarbetas av regeringen som verkar utgå från att kvinnor 
ska vara en reservarbetskraft i hemmen. Samtidigt inför regeringen krav på att 
arbetslösa redan från första dagen ska tvingas ta jobb 140 mil ifrån hem och 
barn. 
 
När det 
gäller målet Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet, Kvinnor 
och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få 
omsorg på lika villkor anser regeringen visserligen att män ska ta större 
ansvar för det obetalda hemarbetet men att det ska ske genom att hushållen får 
möjlighet att köpa hushållstjänster till ”rimliga” priser. När någon utanför 
hushållet tar hand om hemarbetet behöver ingen i hushållet ta ansvar mer än 
genom att betala – och vips har det enligt regeringen uppstått ökad 
jämställdhet. 
 
Samtidigt 
som regeringen är helt passiv när det gäller jämställdhetspolitiken kommer det 
signaler via nyheter i Rapport att jämställdenheten är ”illa ansedd på Regeringskansliet”. 
Huruvida detta synsätt också skulle delas av den politiska ledningen har dock 
inte framgått. 
 
Jag 
vill därför fråga jämställdhetsminister Nyamko Sabuni om omorganisation på 
departementet är ytterligare en del av regeringens nedprioritering av 
jämställdhetspolitik. 
 
Dessutom 
undrar jag om jämställdhetsministern är beredd att vidta några åtgärder för att 
komma till rätta med regeringens brist på jämställdhetspolitik.<a name="PassTempLäge"></a>

Interpellation 2007/08:163 av Jansson, Eva-Lena (s) Brist på aktiv jämställdhetspolitik från regeringens sida

Video


Fru talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om omorganisationen på departementet är en del av regeringens nedprioritering av jämställdhetspolitiken och om jag är beredd att vidta några åtgärder för att komma till rätta med regeringens brist på jämställdhetspolitik.
Eva-Lena Jansson hävdar i interpellationen att regeringens jämställdhetspolitik är passiv.
Jag delar inte den uppfattningen. Den nya regeringen har kraftfullt höjt ambitionerna och mångdubblat resurserna för jämställdhetspolitiken. Bildandet av det nya Integrations- och jämställdhetsdepartementet liksom den omorganisering som nu pågår är ett uttryck för denna ambitionshöjning. Resurserna för jämställdhetspolitiken har utökats till ca 400 miljoner kronor.
Regeringen har genomfört flera åtgärder som syftar till att alla människors vilja till arbete ska tas till vara. Fler människor ska komma in på arbetsmarknaden och kunna arbeta i den omfattning de önskar. De reformer som regeringen har genomfört sänker trösklarna in på arbetsmarknaden och underlättar för kvinnor och män att förena arbetsliv och familjeliv. Jämställdhetsbonusen syftar till att förbättra förutsättningarna för jämställdhet mellan kvinnor och män i ansvaret för hem och barn, i uttaget av föräldraförsäkringen och på arbetsmarknaden. Genom att öka familjernas ekonomiska möjligheter att fördela föräldraledigheten mer jämlikt förbättras förutsättningarna för jämställdhet, och barnets relation med bägge föräldrarna stärks. Genom att förstärka motiven att återgå till arbete motverkas osakliga löneskillnader. Möjligheten att få skattereduktion vid köp av hushållstjänster bidrar till att underlätta vardagslivet för föräldrar och därmed till att förena arbete och familjeliv.
Låt mig ge några ytterligare exempel på jämställdhetspolitiska åtgärder som regeringen har genomfört under senare år.
Ett omfattande handlingsprogram med åtgärder för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer har nyligen presenterats. Denna satsning beräknas i sin helhet uppgå till drygt 800 miljoner kronor. Medel har avsatts för forskning om kvinnors hälsa, och regeringen satsar 100 miljoner kronor på ett brett program för att öka nyföretagandet bland kvinnor och bidra till att kvinnors företag växer.
Det finns fler jämställdhetspolitiska insatser att nämna, men dessa exempel torde räcka för att kunna konstatera att regeringen verkligen inte är passiv i dessa frågor.
Och låt mig tillägga att regeringen avser att framöver ta ytterligare initiativ inom jämställdhetspolitiken.



Fru talman! Jag har ställt frågan till Nyamko Sabuni därför att jag tycker att regeringen bedriver en ojämställd politik. Det finns en brist på en aktiv jämställdhetspolitik.
När jag har ställt frågor har jag fått svar från Nyamko Sabuni. Jag har ytterligare frågor som jag vill komma in på.
Nyamko Sabuni nämner i svaret att man har infört en jämställdhetsbonus. Vad som inte nämns i svaret är att det är en kombination med vårdnadsbidraget. När det här beslutet fattades sade Nyamko Sabuni att vårdnadsbidraget inte var bra för jämställdheten men det var bra för valfriheten. Då blir min fråga: Är det också en del av er jämställdhetspolitik?
I svaret har jämställdhetsministern skrivit att genom att förstärka motiven att återgå till arbete motverkas osakliga löneskillnader. Jag skulle gärna vilja veta hur ministern tänker, fru talman. Hur kan det minska löneskillnaderna om man sänker ersättningen för arbetslösa kvinnor och män och sänker ersättning för sjuka kvinnor och män? Jag får inte ihop det.
Den tidigare majoriteten i riksdagen hade ett handlingsprogram för jämställda löner. Har regeringen lagt det förslaget i papperskorgen? Det var åtminstone ett sätt att försöka minska löneskillnaderna.
Min fråga är: Handlar det om nya pengar i den satsning med 800 miljoner som beskrivs? Eller är det de som har blivit kvar, som man inte har gjort av med under det här året? Vad jag har förstått går det inte åt några pengar eftersom man bara håller på och omorganiserar Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Man plockar bort kompetens.
Det fanns en utredning, 
Makt att forma samhället och sitt eget liv - jämställdhetspolitiken mot nya mål
. De här målen antogs sedermera av riksdagen. Jag vill påminna ministern, om hon inte har ett eget exemplar, om att i den här utredningen påpekas det att det ur ett jämställdhetsperspektiv finns tungt vägande skäl som talar mot ett avdrag för hushållsnära tjänster. Jag tar det igen: Ur ett jämställdhetsperspektiv finns det tungt vägande skäl som talar mot ett avdrag för hushållsnära tjänster. Hur kan man påstå att det är en del av en jämställdhetspolitik?
I andra länder runt om i Europa avvecklar man nu vårdnadsbidrag och inför föräldraförsäkring. Kombinationen med den här politiken, där man nu också försvårar möjligheten för dem som är deltidsarbetslösa att stämpla, slår extra hårt mot kvinnor. Är det en del av den politik som Nyamko Sabuni inte ville nämna som tillhör ytterligare en del av jämställdhetspolitiken?
I Örebro kommun ökar antalet deltidsarbetslösa kvinnor därför att vi har en borgerlig koalition som styrs av det tidigare jämställdhetspartiet Folkpartiet. De har alltså rivit upp beslutet att ge alla rätt till heltid och i stället inför man deltider mellan 40,6 procent och 53,4 procent. Hur kan det öka jämställdheten? Hur kan det minska löneskillnaderna? Ni skriver: Genom att förstärka motiven att återgå till arbete motverkas osakliga löneskillnader. Jag frågar igen: Hur kan sänkt ersättning för arbetslösa kvinnor och män minska löneskillnaderna?



Fru talman! Jag har också en del ytterligare frågor efter att ha läst det här interpellationssvaret. Jag spinner vidare på de trådar som Eva-Lena Jansson har tagit upp. I svaret står det att stora satsningar har gjorts. Det gäller inom Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Jag tycker att man verkar ha svårt att använda sig av de båda begreppen samtidigt. För att bedriva en bra och långsiktigt uthållig jämställdhetspolitik behöver man integrera det på alla områden - jämställdhetsintegrering. Det tycker jag att man missat trots att det faktiskt till och med ingår i departementets namn. Man kan ju peka på att man har satsat just på departementet, men samtidigt gör man saker inom de andra politikområdena som helt motverkar syftet med jämställdhetspolitiken, i alla fall som vi socialdemokrater ser det.
Jag antar att den jämställdhetspolitik och de mål som vi jobbar efter nu och som är antagna i riksdagen måste vara en ledstjärna även för jämställdhetsministern eftersom det inte finns några andra mål antagna. Ett sådant delmål är en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Det står att kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjligheter att ge och få omsorg på lika villkor.
Jag har svårt att se att det rimmar med förslaget till vårdnadsbidrag och avdrag för hushållsnära tjänster. Alla män och kvinnor i det svenska samhället har inte möjlighet att leva på vårdnadsbidraget och betala den typen av tjänster. Jag anser att jämställdhetsmålen måste vara möjliga att nå för alla i det svenska samhället.
Ministern tar upp det omfattande handlingsprogrammet med åtgärder. Det finns många bra åtgärder. Det kan jag ställa upp på. Det tycker jag också. Det jag funderar över är att det här lästes upp här i kammaren i den förra regeringsförklaringen, och sedan har det här programmet kommit. Och under tiden har man fattat flera beslut som man vet drabbar de kvinnor som är våldsutsatta. De är i högre grad arbetslösa och långtidssjukskrivna. Den ekonomiska situationen för de våldsutsatta kvinnorna är ytterst svår och har blivit svårare under tiden. Det fanns också med i regeringsförklaringen förra året, och det finns en utredning som pågår. Man försämrar samtidigt som man säger att man tillsätter en utredning, men man behöver egentligen inte göra det eftersom man redan vet detta. Folkhälsoinstitutet har tagit fram rapporter, och det finns WHO-rapporter och så vidare.
Sverige har varit känt för och är nog fortfarande känt för att vi relativt sett är ganska bra på jämställdhetsområdet. Jag undrar i vilken omfattning det kommer att synas under de två ordförandeskap som Sverige kommer att ha i Europarådet nästa år och i EU 2009. Än har jag inte sett att man säger att man ska lyfta fram jämställdhetsfrågorna i det här arbetet. Det skulle vara intressant att få se hur man tänker förbereda de här frågorna och kanske göra nya inspel i det internationella perspektivet och Europaperspektivet.



Fru talman! Jag tror att det är väldigt viktigt att man ser strukturerna i den här debatten och inte avfärdar det här som ett individuellt problem. Då gör man det till den enskilda kvinnans problem att hon är förtryckt och diskriminerad. Det finns väldigt mycket forskning som visar att kön har betydelse ända sedan födseln, ända sedan föräldrarna tar reda på vilket kön det är antingen innan födseln eller efter födseln och väljer kläder utifrån det, rosa eller blå kläder. Bebisarna bemöts på olika sätt. När den lille pojken busar uppmuntras han. När den lilla flickan busar kan det bli åt andra hållet: Akta så du inte slår dig nu!
Sedan fortsätter det här mer och mer tydligt när man växer upp. Ett exempel är i förskolan och skolan när den lille pojken drar flickan i håret eller, när hon kommer in i puberteten, tafsar på henne. Då får flickan lugnande besked från lärarinnan: Det är bara för att han tycker om dig. Det är hans sätt att visa det. Sedan kan man se, ju äldre man blir, hur de här strukturerna mer och mer biter sig fast. Då är det också så att de som avviker från normen på olika sätt straffas av omgivningen. Det gäller även pojkar som avviker från den traditionella mansrollen som på olika sätt mår dåligt av det.
När det gäller våld mot kvinnor är inte det i första hand ett individuellt problem, utan det är ett strukturellt problem. Det är ju så att den farligaste platsen för en kvinna att vistas på är hennes eget hem, och det egna hemmet är faktiskt inte den farligaste platsen att vistas på för en man. Det är ett faktum att det är på det sättet. Det är den som kvinnan borde känna störst trygghet hos som ofta är den som utgör det största hotet mot henne. Det här måste man erkänna och inte bara se varje misshandelsfall för sig.
Det är klart att även kvinnor misshandlar, och kvinnor misshandlar varandra. Men det går ändå inte att komma ifrån det gigantiska problem som det här är, och det gäller framför allt strukturer. Det sker ett massivt förtryck mot otaliga kvinnor runt om i Sverige.
Det jag ser lite som en brist i jämställdhetspolitiken är att man i för hög grad ser det som ett individuellt problem och i för låg grad ser strukturerna och erkänner könsmaktsordningen. Det är en väldigt viktig orsak till att det ser ut som det gör. Det gäller övergrepp och våldtäkter mot kvinnor men även våld i nära relationer.
När det gäller politiken allmänt tror jag att det handlar om att hjälpa kvinnor, till exempel alla deltidsarbetslösa kvinnor. Många deltidsarbetslösa kvinnor vill ingenting hellre än att ha ett heltidsarbete. Då tycker jag att man borde utöva mer press på arbetsgivarna att faktiskt ge dem det. Män har mycket lättare att få det i dag, och det finns egentligen ingen anledning till att man inte ska ge kvinnor samma rättighet.
När det gäller dem som ändå inte får heltidsjobb är det väldigt viktigt att se till så att de kan försörja sig. Jag ser det som en stor risk med den nya politiken att deltidsarbetslösa tvingas ut i heltidsarbetslöshet. Så fort det finns en annan kvinna som kan göra jobbet på deltid är risken att arbetsgivaren tar henne. Hon kanske har en man som kan försörja henne, men den kvinna som inte har det riskerar att tvingas säga upp sig från sitt arbete för att det blir mer lönsamt att vara arbetslös än att jobba. Jag tycker att man måste uppmuntra kvinnor att jobba så mycket som möjligt och så mycket som de vill.



Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka för den uppskattning som visats för handlingsprogrammet Mäns våld mot kvinnor. Jag tycker att det är bra att vi, även om vi tillhör olika block, någon gång också kan tala om när saker och ting visade sig vara rätt. Det är kul. Carina har själv varit med i detta arbete och deltagit i ett antal hearings under framtagandet av denna handlingsplan.
Frågan ställdes om valfrihet också är en jämställdhetsfråga och ingår i jämställdhetspolitiken, och jag skulle vilja säga: Ja, det är den. Tar man bort valfrihetsfrågan från jämställdhetsperspektivet har man också tagit på sig uppgiften att identifiera och definiera vad som är bäst för varje kvinna i vårt land. Och jag tror inte att det är ni tre som sitter här, jag eller någon annan politiker som ska tala om för kvinnorna där ute vad som är bäst för dem. Det är upp till varje kvinna att kunna leva det liv hon vill leva, att ha det uppdrag hon vill ha eller det arbete hon vill ha. Det är de förutsättningarna vi ska skapa. Och för att vi ska kunna göra det måste politiken handla också om valfrihet, det vill säga att den måste skapa en mångfald av alternativ som kvinnorna också kan välja på samma sätt som män har gjort i långa tider.
Hur kan sänkta ersättningar leda till mindre löneskillnader? Jag tycker att det är jättekonstigt att man över huvud taget pratar om ersättningar när vi försöker prata om hur kvinnors och mäns lön inte ska skilja sig åt om de har lika arbete. Ersättning är en omställningspeng, och ersättning ska inte vara lika hög som en lön. Lön är en lön, och ersättning är en ersättning, och därför går det inte att jämföra.
Den här regeringen kommer aldrig att acceptera en verklighet och strukturer som låser in kvinnor i deltidsarbete såsom vi har gjort i många år. Framför allt tror jag faktiskt att den förra regeringen lät detta vara. Även om man förstod att det var fel lät man dessa ersättningssystem med deltidsstämplande finnas kvar därför att det inte var politiskt korrekt - det vinner man inte valet på. Men det är enskilda människor det handlar om, människor av kött och blod. Det är klart att vi ska göra det som är rätt.
I Svenskans näringslivsdel stod det i dag att det i kommunerna sker en massa aktiviteter där man organiserar om sig för att se till att erbjuda kvinnorna heltidsarbete, och det är klart att de kommer att göra det. Med den demografi vi har framför oss, där allt fler blir äldre och det blir svårare att locka arbetskraft till de kommunala verksamheterna, måste man se till att arbetsförhållandena, också inom de yrken där kvinnor dominerar, är drägliga. Där är heltid en självklarhet för alla kvinnor som vill och kan, tycker jag.
Att se till att få kvinnorna att jobba mer och jobba heltid, att se till att männen tar ut mer av föräldraförsäkringen, att se till att män och kvinnor delar mer av hushållsarbetet och att se till att underlätta också för både män och kvinnor, det vill säga hushållen, att kombinera yrkesliv och familjeliv bland annat genom hushållsnära tjänster, det är en del av de åtgärder som leder till mindre löneskillnader.
Den del av löneskillnaden som är diskriminerande är väldigt liten i förhållande till hela, stora kakan. Det är ungefär 2 procent av löneskillnaden som är diskriminering. I övrigt handlar det om kvinnor som inte har möjlighet att jobba heltid och inte ges möjlighet att jobba heltid, om kvinnor som inte i lika stor utsträckning återfinns i chefspositioner och om kvinnor som inte i lika stor utsträckning som männen kan driva egna företag. Det är ju det som det handlar om, och det är där den här regeringen sätter in stöten. Det är där vi måste sätta in åtgärder för att kvinnor och män ska kunna få lika villkor och därigenom också möjlighet till lika lön för lika arbete.



Fru talman! Jag ska tacka Nyamko Sabuni för att hon svarade delvis på de frågor som jag ställde.
Jag tycker fortfarande att regeringens politik brister när det gäller aktiv jämställdhetspolitik, för man ser inte helheten.
Jag ställer frågan hur det kan vara så som det står i svaret: "Genom att förstärka motiven att återgå till arbete motverkas osakliga löneskillnader." Det spelar ju ingen roll vilka motiv eller incitament som finns. Hur kan det motverka osakliga löneskillnader? Vi har en lagstiftning som säger att det inte får finnas osakliga löneskillnader. Det finns redan i dag. Jag förstår inte detta.
Man skriver "förstärka motiven", och de förstärkningar som jag har sett är att ta bort möjligheterna till att fyllnadsstämpla, att sänka ersättningen för de arbetslösa, att sänka ersättningen för dem som är sjuka eller har förtidspension och att höja skatten för pensionärer. Hur kan det motverka osakliga löneskillnader? Jag begriper inte det. Jag vet att en jämställdhetsplan är ett sätt att motverka osakliga löneskillnader genom att ha statistik, men inte på det här sättet.
Möjligheten att få skattereduktion vid köp av hushållstjänster bidrar till att underlätta vardagslivet för föräldrar. Ja. "Föräldrar", står det här. Det finns en ganska stor grupp i Sverige som består av ensamstående föräldrar, ofta kvinnor. Många av de här insatserna när det gäller skattesubventioner av hushållsnära tjänster bygger på att man faktiskt har två inkomster. Väldigt många av de ensamstående föräldrarna har svårt att få ihop sin ekonomi. Att man då väljer att prioritera att låta någon annan städa verkar inte troligt. Poängen är inte att man har det ojämställt när det gäller att städa, utan man är ensam om att ta hand om städningen till exempel.
Men jag upplever att man försöker lösa det här problemet genom att hantera det på så sätt att om man inte kan komma överens i ett hem så är det bättre att lägga ut städningen, för då har det uppstått någon sorts jämställdhet i familjen. Det verkar vara regeringens syn på det, och det förstår inte jag.
Det är bra att ministern tycker att det är bra med heltid! Varför inte lagstifta om det? Det fanns ett förslag om det. Det vore jättebra. Jag vet att kommunalrådet i Nynäshamn, som är socialdemokrat, faktiskt samverkade med Folkpartiet i den kommunen för att öka antalet heltider, precis som vi socialdemokrater i Örebro kommun gjorde. Men nu är det folkpartisterna som styr, och då ska andelen deltider ligga på 53,6 procent.
Kombinationen med vårdnadsbidraget, som inte nämndes här, var alltså en del av er jämställdhetssatsning, förstod jag. Jag har lite svårt att inse att det skulle vara en del av en jämställdhetspolitik.
Jag ställde en fråga som jag inte riktigt upplevde att jag fick svar på. Det gällde satsningen på handlingsprogrammet för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, bland annat. Denna satsning beräknas i sin helhet uppgå till 800 miljoner kronor. Min fråga är: Är det nya pengar för de här fyra åren, eller är det de pengar som har blivit kvar, som jag har fått signal om att man inte har gjort av med?
När det gäller ommöbleringen på Integrations- och jämställdhetsdepartementet vill jag fråga: Har man inte tappat tempo och faktiskt inte gjort så mycket under det här året, just för att man har fokuserat på att ta bort kompetensen på departementet?



Fru talman! Jag fick svar indirekt på några av mina frågor som var likartade med Eva-Lena Janssons och Hillevi Larssons, men inte när jag frågade om satsningarna på jämställdhetsfrågorna i ett Europaperspektiv inför de ordförandeskap som är nära förestående, nästa år i Europarådet och 2009 i EU. Jag tycker att det skulle vara väldigt viktigt och bra om vi fortsätter på den inslagna vägen att vara i fronten när det gäller jämställdhetsfrågorna.
En sådan konkret fråga handlar om att ratificera Europarådets konvention mot människohandel. Det har inte Sverige gjort. Jag tycker att det är en skamfläck att man inte har gjort det inför ordförandeskapet i Europarådet nästa år. Den ska träda i kraft den 1 februari 2008. Det tycker jag också hänger mycket ihop med handlingsplanen när det gäller att motverka våld mot kvinnor. Jag tror att vi är överens om att de är nära förknippade med varandra och också att man skulle kunna jobba fram det här förslaget snabbare så att man skulle kunna ratificera det.
Återigen till frågan om ersättningarna i de försäkringssystem som vi har, där det ju var så att statsministern sade att för de kvinnor som var utsatta för våld skulle den ekonomiska situationen tryggas. När ersättningarna sänks drabbas ju de kvinnorna väldigt hårt, för de har det extra svårt med omställningar, även om man ser framför allt a-kassan som en omställningsförsäkring. Det tar lite längre tid för de kvinnorna eftersom de befinner sig i andra typer av situationer. De frågorna skulle jag ändå vilja ha svar på.



Fru talman! När man talar om valfrihet tror jag att det är viktigt att se den reella valfrihet som kvinnor har. Visst kan till exempel vårdnadsbidrag låta bra. Det kan lika gärna vara pappan som tar ut det, och det kanske passar just den familjen. Men då ska man komma ihåg att det ofta är kvinnan som har den lägsta lönen i familjen, och vem är det då naturligt att ha hemma med barnet? Det är ju kvinnan. Där det här har prövats hittills har det varit 95 procent kvinnor som har tagit ut vårdnadsbidrag.
Jag är rädd för att det här kan leda till ännu mer ojämställdhet. Det som blir ännu farligare är när arbetsgivarna i en kommun som har vårdnadsbidrag börjar räkna med att kvinnorna på arbetsplatsen som skaffar barn kanske kommer att utnyttja det här. Då får man ännu större problem med lönediskriminering och försöker till och med att säga upp kvinnan och på det sättet bli av med henne. Jag tror att det därför är viktigt att man tänker ett steg till. Hur ska vi göra tvärtom? Hur ska vi se till att kvinnorna snarare blir bättre behandlade?
Det finns ett gigantiskt problem. Det måste man ända säga är ett strukturellt problem. Det är inte bara ett individuellt problem. Det är när en man blir pappa. Då får han högre lön och blir befordrad på jobbet. Inte alla naturligtvis, men väldigt många. Väldigt många kvinnor går åt precis motsatt håll när de skaffar barn, sämre lön och sämre karriärmöjligheter. Innan man skaffar barn är förutsättningarna ungefär lika.
Då handlar det om strukturer. Allt är naturligtvis inte dåligt som regeringen gör på det här området, men jag tror att grunden måste vara att se strukturerna, könsmaktsordningen, för annars blir det bara lite fernissa på ytan. Då blir det inga grundläggande förändringar.



Fru talman! Jag kan börja med att säga att när vi har programmet klart för hur vi ska hantera våra ordförandeskap kommer det att presenteras. Då kan ni också ta del av det.
Men jag skulle väl kunna säga direkt att när vi är ordförande i till exempel Europarådet kommer det att vara viktigt att följa upp de kampanjer som då har pågått, bland annat mäns våld mot kvinnor. Det kommer att vara viktigt att diskutera bland annat vårt handlingsprogram och utbyta erfarenheter med de andra länderna om hur det har gått där med de åtgärder de har vidtagit för att komma till rätta med de problemen.
Det kommer också att handla om prostitution och människohandel. Jag tror att det är en jätteviktig fråga att fördjupa sig i och att också prata mer om vad vi gör i de olika länderna. Jag hoppas där också att vi snart ska återkomma med en handlingsplan i frågan.
När det gäller EU kan jag kort nämna att det till det ordförandeskapet kommer att vara viktigt att följa upp det man kallar för jämställdhetsintegrering och 
gender budgeting
, som man också kan använda. För mig är det väldigt viktigt när vi talar jämställdhet att kunna tillförsäkra medborgarna att den service som staten, kommuner och landsting erbjuder faller ut lika för män och för kvinnor. Vi kan ju konstatera att det inte är så i dag.
Rapporten från Sveriges Kommuner och Landsting om den ojämställda vården är ju ett skräckexempel på hur det ser ut i vårt samhälle i dag. Också där bereds ett program, i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting faktiskt, om hur vi ska integrera de verksamheter som de ansvarar för. Jag ber att få återkomma också i den frågan.
Pengar som inte används har nämnts en hel del gånger. Vi har redan innan handlingsplanen presenterades fattat beslut för ungefär 285 miljoner kronor för mandatperioden. Det är 125 miljoner kronor mer än det anslag man hade för jämställdhetsarbetet under hela förra mandatperioden. Jag skulle vilja säga att det är ganska bra gjort att vi hittar åtgärder som behöver genomföras och också ser till att finansiera dem, och vi fortsätter att leverera.
Jag kan erkänna och säga att jag också kan tycka att det tog tid. Vi är fyra olika partier som regerar tillsammans. Inget av våra partier har krävt att vara minoritetsparti utan vi regerar tillsammans, och på jämställdhetsområdet hade vi inte ett gemensamt handlingsprogram som vi till exempel hade på skolområdet, vilket har gjort att vi har fått använda tiden till att faktiskt jobba ihop politiken. Och jag tycker att vi har varit duktiga på det.
Vi börjar leverera nu, och vi kommer att leverera ytterligare åtgärder. Jag tror nog att ni får ha lite tålamod. Vi har trots allt suttit ett år. Ert parti satt i regeringsställning i tolv år. Och, som sagt, redan nu kan jag läsa upp ett antal saker och satsningar som inte kom upp under er regeringstid. Det gäller ett antal miljoner till kvinnors företagande. Det gäller forskningsprogram för att forska om kvinnors hälsa och forskningsprogram när det gäller mäns våld mot kvinnor. Man ska utveckla verksamheter för att rehabilitera män och undersöka hur man ska öka kunskapen inom relevanta myndigheter, tjänstemän, polis, sociala myndigheter, skola och så vidare.
Det har redan fattats många beslut som är bra utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Men ni vägrar att se det. Det är väl det som är problemet. Den här debatten handlar inte om att det inte sker någonting på jämställdhetsområdet, utan den här debatten handlar om att ni ska ha möjlighet att profilera er på något vis.
Jag välkomnar gärna goda idéer. Finns det konkreta exempel på vad det är ni i dag saknar, som inte regeringen har gjort, så ställ gärna den frågan. Då kan jag faktiskt återkomma med svar om jag delar den uppfattningen och om vi i så fall jobbar med frågan eller inte. Det är bättre än att ni säger att det inte händer någonting på Regeringskansliet. Vad är det konkret oppositionen saknar? På det kan ni få svar direkt.



Fru talman! Vi saknar en rättvis och jämställd politik. Vi saknar att man ser att det finns en maktstruktur i samhället där kvinnor är underordnade män.
Man skriver i finansutskottets betänkande att med möjlighet till avlastning i hemmet genom hushållstjänster, vårdnadsbidrag och senare även barnomsorgspeng kan kvinnors obetalda dubbelarbete minska. Hur minskar det med vårdnadsbidrag? Det är bra för kvinnors karriärmöjligheter och för familjernas olika behov. Var det inte bra för männens karriärmöjligheter också? Var det kvinnorna som skulle vara hemma? Eller var det kvinnorna som skulle ta de där hushållstjänsterna?
Jag tycker att den här politiken inte är bra därför att ni inte har sett helheten.
Ministern pratar om att det finns forskningssatsningar. Javisst, ni lade ned Arbetslivsinstitutet, som faktiskt utredde hur kvinnors hälsa påverkades i arbetslivet. Ni har dragit ned på Arbetsmiljöverket, som granskar arbetsplatser där många kvinnor skadas. Arbetsmiljöverket har också varit med och motverkat sexuella trakasserier på arbetsplatser, något som kvinnor ofta drabbas av. Det verket håller ni sakta men säkert på att lägga ned.
Ni försämrar ersättningen för sjuka. Den största gruppen av dem som är sjuka är kvinnor. Hur gynnar det kvinnorna, Nyamko Sabuni?
Det råder brist på helhet. Om ni tycker att det är bra med heltid, varför lagstiftar ni inte om det? Jag återkommer till den frågan.
Ministern sade att det satsas mycket pengar. 100 miljoner har satsats på ett brett program. 4,9 miljarder finns för näringslivspolitiken. Hade det inte varit bättre att säga att man skulle integrera, jämtegrera, alla dessa pengar i stället för att satsa 100 miljoner? Jag tycker att 4,9 miljarder är mycket pengar.
Vi saknar en rättvise- och jämställdhetspolitik, Nyamko Sabuni. Jag är säker på att vi inte kommer att få en sådan politik under den här mandatperioden.



Fru talman! Den kvinna som är sjuk vill ha rehabilitering tillbaka till arbetsmarknaden, inte evig ersättning och framför allt inte förtidspension redan vid 35. Det kunde vi se under er regeringstid.
Den kvinna som är arbetslös vill tillbaka till arbetsmarknaden, inte evighetsstämpla i deltids- eller heltidsarbetslöshet. Det är inte det människor efterfrågar. Det är de förutsättningarna vi försöker skapa för alla i vårt land som är i arbetsför ålder, som är friska, som vill arbeta, som vill skapa sig en ekonomisk självständighet. Det är någonting ni aldrig mäktade med, men det är någonting vi gör eftersom det är rätt.
Det skapas fler jobb, vi sänker trösklarna in till arbetsmarknaden, vi gör det lönsammare att arbeta och vi ser till att kvinnor inte fastnar i deltidsarbetslöshet - som ni såg till att de gjorde.
Kommunerna inser att om de ska ha personal till sina verksamheter måste de erbjuda drägliga arbetsförhållanden. Heltid är en del av det som kan kallas drägliga arbetsförhållanden. Det är så.
Varför ska ni bara prata om lagstiftning om rätten till heltid? Ska ni också lagstifta om lika lön? Ska ni lagstifta om annat? Behöver vi inte facket längre? Räcker det med bara det socialdemokratiska partiet nu? Behövs det inga parter på arbetsmarknaden som ska förhandla om dessa saker? Det här är en fråga för arbetsmarknadens parter och ingenting som vi politiker ska peta i.
Men vi ska skapa förutsättningar för att kvinnor också ska kunna jobba heltid i lika stor utsträckning som männen. Vi utbildar i dag kvinnor i lika hög utsträckning som män - om inte mer. Det är väl självklart att vi ska använda den kompetensen också. Det är en förlust för samhället att för många kvinnor inte arbetar eller att för många kvinnor inte arbetar i lika stor utsträckning som de skulle önska. Det är de förutsättningarna vi ska se till att de får.
Vi kan inte definiera vad som är bäst för alla kvinnor i vårt land. Varje kvinna måste få välja det liv hon vill leva, och vi ska se till att det finns förutsättningar att göra det.
