Bostadsbrist bland unga

Fru talman! Maryam Yazdanfar, Börje Vestlund, Carina Moberg samt Lars Mejern Larsson har interpellerat i frågor som samtliga har att göra med bostadsbrist, bostadsbyggande och arbetslöshet. Jag väljer därför att avge ett gemensamt svar på interpellationerna. Bostadsbristen har inte uppstått efter valet 2006. Regeringen ser hyresrätten som en central upplåtelseform för en flexibel bostadsmarknad och har för avsikt att utveckla hyresboendet även i framtiden. Bostadsmarknaden och inte minst hyresrätten står inför grundläggande problem som tidigare regeringar har ignorerat. Hyresrättens försvagade ställning måste åtgärdas. Det måste bli mer attraktivt att investera i hyresbostäder och studentbostäder, och det krävs nya gynnsamma villkor för att äga och förvalta bostäder. Studenternas situation är en angelägen fråga för regeringen som därför tillsatte Studiesociala kommittén, U 2007:13, med uppgift att överväga och föreslå åtgärder vad gäller studerandes ekonomiska och sociala situation. Stockholms bostadskö är resultatet av tidigare regeringars försyndelser, något vi nu söker komma till rätta med på ett långsiktigt sätt. Nu när världsekonomin bromsat in har det drabbat många länder och många sektorer, däribland byggbranschen i Sverige. Byggbranschen är en särskilt utsatt sektor då den karakteriseras av mycket stora långsiktiga investeringar, och byggbolagen vill inte riskera att försätta sig i en situation där de nyproducerade lägenheterna står tomma. Det minskade byggandet har även drabbat hyresrättsbyggandet. En vändning när det gäller efterfrågan på bostäder kommer den dag som de makroekonomiska förutsättningarna stabiliserats och hushållen återigen visar framtidstro. Att gå tillbaka till de snedvridande investeringsstöd till husbyggande som nyligen avskaffats är ingen framkomlig väg. Riksbankens kraftfulla räntesänkning torde ha större betydelse för bostadsbyggandet än något investeringsstöd. Regeringen har nyligen lämnat en budgetproposition för 2009 som stärker hushållens köpkraft och sänker företagens kostnader. Därtill presenterade regeringen den 5 december ytterligare satsningar för att stärka arbetsmarknadspolitiken och öka efterfrågan inom byggsektorn. Bland annat föreslås att skatten ska sänkas för reparation, om- eller tillbyggnader och underhåll av byggnader, så kallat ROT-avdrag, för småhusägare och bostadsrättshavare. Detta är ett stöd till hushållen och en åtgärd som bedöms ge snabbast effekt på sysselsättningen. Utformningen gör att även energieffektiviserande åtgärder omfattas av systemet. Vidare föreslås förstärkningar i form av satsningar på ytterligare utbildningsplatser inom högskolan och yrkesinriktad gymnasial kommunal vuxenutbildning.

Fru talman! Jag får tacka bostadsministern för svaret, som till sist blev gemensamt för flera av de interpellationer som har ställts på samma tema. Det handlar om den borgerliga regeringens misslyckande på bygg- och bostadsmarknaden. Bostadspolitiken har havererat. Det kanske är allra tydligast i Stockholmsregionen. Det krispaket som regeringen i förra veckan presenterade är för litet och kommer för sent. Ni har avlövat, avrustat och avvecklat bostadspolitiken under flera år. Nu får svenska folket betala priset med bostadsbrist, orörlig bostadsmarknad och orättvisa villkor mellan dem som äger och dem som hyr sin bostad. Två grupper i samhället har särskild anledning att vara oerhört besvikna. Det är ungdomar och de som hyr sin bostad i miljonprogrammet. Antalet påbörjade hyreslägenheter har halverats sedan 2006. Bostadsbyggandet i stort faller i rekordfart. Boverkets beräkningar före finanskrisen visade på en minskning med 40 procent. Vi socialdemokrater har under hösten lagt fram en politik som kan sammanfattas i fem skarpa förslag för att dämpa krisen inom byggsektorn och få fram fler och bättre bostäder i attraktiva bostadsområden. Vi vill avsätta närmare 13 miljarder kronor de närmaste två åren 2009 och 2010 för att åtgärda bostadsbristen, rusta befintligt bestånd och rädda byggbranschen från den värsta krisen sedan 30-talet. Sedan tidigare vill vi satsa 1 miljard på ett investeringsstöd för byggande av billiga och miljövänliga hyresbostäder. Nu bygger vi ut det med ytterligare 1 miljard kronor. Vi avsätter 3 miljarder till ROT-avdrag år 2009. Bygger man om klimatsmart finns det dessutom en särskild klimatbonus på 600 miljoner kronor. Vi vill satsa på ett miljardprogram för miljonprogrammen. Vi skjuter till 3 miljarder kronor per år. Det kan innebära renoveringar av ca 40 000 lägenheter och ge ca 25 500 årsarbeten inom byggbranschen. Vi satsar också 500 miljoner kronor per år till kommunerna till upprustning av skolor, förskolor och äldreboenden. Vi vill öka investeringarna i infrastrukturen med 2 miljarder kronor mer än regeringen år 2009, 2010 och 2011. Dessutom vill vi tidigarelägga underhåll under nästa år. Regeringen har i sitt krispaket föreslagit ett ROT-avdrag, och det är bra. Vi ska ha en hög boendestandard i vårt land även framöver. Det har vi råd med. Med det konstaterat uppstår frågan varför inga av regeringens åtgärder omfattar hyreslägenheter och varför ni inte har en politik för att bygga bostäder för unga människor. Ni kallar det snedvridande att satsa på att ungdomar ska få tag i en bostad. Vi socialdemokrater har en politik för sysselsättning, byggande och boende. Vi vill ha en framtidsinriktad förutsägbar politik för alla. Era förslag räcker inte, Mats Odell. Varför är inte bygg- och bostadsfrågorna viktiga för regeringen? Varför lägger ni inte prestigen åt sidan? Om ni nu inte vill lyssna på oss socialdemokrater, lyssna då åtminstone på branschen, ungdomarna och hyresgästerna.

Fru talman! Normalt sett brukar man här tacka för svaret på interpellationen. Jag kan inte göra det. Jag tycker inte att jag har fått något svar på den interpellation jag skrev. Jag förstår att man slår ihop svaren, men jag vet inte riktigt vad svaret på min interpellation var. Mina frågor var: Vilka initiativ avser statsrådet och regeringen att ta för att öka bostadsbyggandet? Vilket initiativ avser statsrådet att ta för att stimulera byggandet av hyresrätter? På det finns det faktiskt inga svar även om man söker väldigt noga i svaret. När man tittar i interpellationssvaret får man i varje fall veta några saker. Först och främst vill regeringen slå vakt om hyresrätten. Det är ju bra. Det tycker vi nog alla i den här salen. Sedan får jag veta att problemen som finns inte kan lastas på denna regering, utan det beror på tidigare regeringars försummelser. Även om detta skulle vara sant, fru talman, borde man kunna kräva av denna regering att några konkreta förslag borde finnas när det återstår ett och ett halvt år till nästa val. Men några förslag om att hyresrätten ska värnas har vi ännu inte sett. Statsrådet anför att det måste bli mer attraktivt att investera i samt äga och förvalta hyresrätter. Vän av ordning kan ställa sig den stora frågan: Hur då, statsrådet? Svar får vi inte av den här moderatledda regeringen. Stockholms bostadsköer är också den tidigare regeringens försyndelser. Även om detta skulle vara sant, vad gör den här moderatledda regeringen konkret för att öka bostadsbyggandet i Stockholm? Vi vet en sak med säkerhet, att bostadsköerna ökat med ca 75 000 personer sedan den här regeringen tillträdde. Statsrådet för något slags resonemang om den ekonomiska situation som vi och i praktiken hela världen befinner sig i. Men behovet av hyresrätter är fortfarande stort, bland annat i Stockholm, och än så länge har vakansgraden inte ökat ens för den dyrare nyproduktionen. Statsrådet hävdar bestämt att det inte blir tal om att återinföra det snedvridande investeringsstödet för nyproduktion. Han anför att Riksbanken och räntesänkningarna har en större betydelse för bostadsbyggandet än något investeringsstöd. Men då kan man ställa sig frågan: Varför byggs det då inget? Sedan har statsrådet ett resonemang om den ekonomiska politiken. Man kommer att stärka hushållens köpkraft. Då kan man ställa sig frågan: Kommer de åtgärderna att göra att det byggs fler hyresrätter? Jag har vid några tillfällen under den här mandatperioden diskuterat bostadspolitik med statsrådet. Svaren har alltid sett ut så här: 1. Slå vakt om hyresrätten! 2. Allt elände berodde på den förra regeringen. 3. Vi ska ingenting göra. Detta är svaret även när det är ett och ett halvt år kvar till nästa val. Jag tycker att det är märkligt, fru talman. Trots detta ökar bostadsköerna. Byggprojekt som skulle komma i gång läggs på is på grund av det ekonomiska läget. Det har vi sett förr. Vi socialdemokrater har valt att lägga fram en del förslag, bland annat om investeringsstöd för byggande av nya hyresrätter och ombyggnad av miljonprogrammen. Vi vill samtidigt se till att minska arbetslösheten i byggbranschen genom de här åtgärderna. Den enda åtgärd som statsrådet kan presentera är det minimala sätt att hantera ROT-avdraget som vi ser av regeringens förslag. Det går tvärs emot vad kd brukar mena med att värna gamla, ensamstående kvinnor, barn och barnfamiljer. Jag hoppas slutligen, fru talman, att jag ska få ett svar på åtminstone den ena frågan. Hur avser statsrådet att öka bostadsbyggandet?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för ett nonchalant svar. Det är ett väldigt nonchalant svar. Om statsrådet väljer att svara oss i oppositionen nonchalant må det vara upp till honom. Men när statsrådet väljer att nonchalera den miljon unga människor som de närmaste tio åren vill flytta hemifrån blir det väldigt allvarligt. Statsrådet ger dem inte ett enda svar. En miljon unga människor, lika många som 40-talistgenerationen, ska ut på bostadsmarknaden. Jag har hört att statsrådet själv löste sin bostadssituation genom att bo kvar hemma, eftersom han bodde så stort. Men alla har inte den lyxen. Framför allt har man inte den lyxen i Stockholmsregionen. Jag kan ge statsrådet Mats Odell rätt i att alla problem i bostadspolitiken inte kan bero på honom personligen. Men hur är det med partikamraterna i Stockholmsregionen? Känns det inte lite konstigt och udda att stå här och säga att man värnar hyresrätten när man tillhör ett parti som har sålt ut så enormt stora delar av just hyreslägenhetsbeståndet? Och känns det inte lite konstigt att stå här och säga att man värnar hyresrätten när man har tagit bort investeringsstödet till just hyresrätter? Vad säger statsrådet när statsrådet är ute och träffar de människor som ska ut på bostadsmarknaden? Statsrådet behöver inte ens gå ut och träffa de människorna personligen. De finns på tv varje dag. Joni är en ensamstående mamma på 22 år som tillsammans med sin treårige son Silas måste flytta runt bland kompisar, vänner och bekanta varje vecka för att de annars tvingas stå på gatan. Hon har ingenstans att bo. Han är jätteorolig. Har statsrådet sett Bianca som med sin son, tio månader gammal, blir hänvisad till vandrarhem här i Stockholm? De har ingenstans att bo. Det är inte bara hjärtskärande. Det är så fruktansvärt orättvist. Det här är ett rikt land. Ensamstående mammor med små barn ska inte behöva gå omkring som flyktingar i sin egen hembygd för att statsrådet inte tar sitt ansvar. Det är det som det handlar om. På vilket sätt skulle det vara snedvridande att ge Joni och Bianca en möjlighet till en egen lägenhet och en grund för att kunna uppfostra sina barn? Jag begär inte att statsrådet ska förklara vad som har hänt före 2006. Men jag begär faktiskt att statsrådet ska svara de här människorna nu, för statsrådet har ansvar. Att vara minister måste rimligtvis innebära mer än att stå här och säga att man vill värna hyresrätten. Det måste också vara att kavla upp ärmarna och börja jobba.

Fru talman! Jag vill liksom övriga interpellanter tacka statsrådet Odell för svaret, men som den byggnadsarbetare jag är gör jag det av ren artighet. För jag måste tyvärr konstatera att svaret inte är tillfredsställande nog för oss byggnadsarbetare eller anställda inom i skogs- och trädindustrin. Statsrådets svar är ett icke-svar. Byggbranschen är i kris. Nybyggnationerna väntas minska med 40 procent under nästa år jämfört med 2006, och byggnationen av hyreslägenheter har i det närmaste halverats. Den 25 november varslade Skanska 3 400 anställda, varav 2 000 i Sverige. Bara i mitt hemlän Värmland har 300 Byggnadsmedlemmar varslats om uppsägning under oktober och november. I fredags var jag på ett av mina återkommande arbetsplatsbesök. Denna gång besökte jag byggarbetsplatsen Lillängsberget utanför Karlstad. Självfallet diskuterade vi regeringens så kallade krispaket med ett inbakat ROT-avdrag som presenterades samma dag. Reaktionerna var överlag negativa. Den nyligen varslade byggnadsarbetaren Bo Elofsson sade spontant: "Jag tror det blir massuppsägningar. Avdraget är för smalt. Det är ju bara riktat till privatpersoner." Detta, fru talman, är budskapet från en av dem som står i finanskrisens absoluta centrum, eller mitt i stormens öga som man brukar säga. Det är ett allvarligt läge vi befinner oss i. Lågkonjunkturen bedöms bli långvarig. Det är inte bara inom fordonsindustrin som varsel och uppsägningar får kedjekonsekvenser. Ibland talar man om att en byggjobbare sätter tre andra i arbete. En uppsagd snickare får kedjekonsekvenser för underleverantörer, vilket gör att arbetslösheten ökar inom byggbranschen. Varslen av tiotusentals anställda inom den industri som var motorn i vår inhemska ekonomi ska alltså mötas med ett missriktat ROT-avdrag. Det är efterfrågat av alla, inklusive oppositionen, men den utformning som regeringen har valt är helt felaktig. Avdraget är permanent, inte tillfälligt som bland annat LO har sagt är det enda rätta. Vet man att avdraget finns kvar inom överskådlig framtid, fru talman, varför ska man då ringa efter en hantverkare i dag? Avdraget är riktat till fel grupp. Det borde riktas till den rätta gruppen, nämligen de fastighetsägare som har ett större fastighetsbestånd. Endast då blir det någon skjuts på renoveringarna av hyresrätterna. Som det är nu blir de som bor i miljonprogramslägenheterna utan renoveringar, medan de som äger villa och bostadsrätt får pengar av regeringen för att till exempel renovera sina badrum. De är alltid så - de som redan har pengar gynnas när den moderatstyrda regeringen fördelar resurserna. I Rakt på med K-G Bergström kommenterade Fredrik Reinfeldt den stora mängden varsel i Sverige med orden: Vi har fått varsel, men det är inte samma sak som att bli uppsagd. Men så kan man inte säga, fru talman. Av de varseldrabbade medlemmarna i Skogs- och Träfacket kommer 94,9 procent att sägas upp. Det innebär att ca 4 700 personer kommer att förlora sina jobb. Vilka förslag har alltså ansvarigt statsråd Odell som kan lugna byggarbetaren Bo Elofsson och övriga varslade inför framtiden?

Fru talman! I Jämtlands län kommer bara fram till jul 80-100 byggnadsarbetare att ha varslats om uppsägning. Det beror naturligtvis till stor del på den ekonomiska krisen men också på regeringens brist på bostadspolitik. Vi har bostadsbrist i landet, men det är stopp på byggandet. Detta får kännbara verkningar. Ungdomar kan inte flytta hemifrån, byggnadsarbetare blir arbetslösa, och när vi vet att varje byggnadsarbetare genererar jobb åt fyra fem personer till fördjupas jobbkrisen. Fru talman! Nu har också den borgerliga regeringen vaknat till och kommit med ett stimulanspaket. Kritiken mot paketet är hård från alla håll. Det är helt enkelt inte tillräckligt. När det gäller byggsektorn kopplar regeringen ROT-avdragen till hushållsnära tjänster. Men vanliga löntagare har inte råd att köpa hushållsnära tjänster. Det är knappt så att pengarna räcker till nödvändiga utgifter. De som är oroade över sina jobb kommer inte heller att satsa några pengar på att renovera. Jag tror inte ens att bostadsministern kan tänka sig att arbetslösa människor har råd att köpa tjänster för att renovera sina hus. Slutsatsen blir att det återigen är de som redan har det bra som drar nytta av regeringens förslag. I mitt hemlän, i exempelvis Östersund och Åre, finns det hyreslägenheter som är i behov av upprustning. Bland annat skulle mer än 2 000 badrum behöva renoveras bara i Östersundsbostäder. Det finns fönster som behöver bytas ut och många andra saker som behöver göras för att göra boendemiljön bättre och för att spara energi. Om regeringen verkligen skulle vilja upprätthålla sysselsättningen för byggnadsarbetare skulle man ha riktat ROT-avdragen till ägare av hyresfastigheter och inte till enskilda personer. Så länge ROT-avdragen är kopplade till hushållsnära tjänster kommer de inte att ha någon större betydelse för att dämpa lågkonjunkturen och hålla sysselsättningen uppe. Fru talman! Enligt Boverkets indikator minskar antalet påbörjade bostäder fram till 2009 med 40 procent - 16 000 bostäder - jämfört med den faktiska byggstarten 2006. Större delen av minskningen inträffar redan i år. Vi har tidigare kunnat konstatera att regeringens bostadspolitik är misslyckad. Jag måste tyvärr påstå att lika misslyckad är dess jobbpolitik.

Fru talman! Dagens interpellationer ställer i huvudsak frågor om vad regeringen gör dels för att öka nyproduktionen av bostäder, dels för att öka underhåll och underlätta konjunkturläget. I många kommuner är det bostadsbrist. Den kommer att bli varaktig, i synnerhet för våra ungdomar, om inte bostadsbyggnationen kommer i gång. Detta är självklart allvarligt. Vi vet att det kommer att finnas ytterligare drygt 200 000 som är mellan 20 och 29 år 2015 jämfört med i dag. Centerpartiet och alliansen satsar i årets budget ca 1 miljard på bygg- och anläggningssektorn. Detta gör vi i form av sänkta arbetsgivaravgifter. Delar av denna miljard är en bra början för byggbranschen att arbeta med. Nu är det upp till byggföretagen att sänka sina kostnader med motsvarande summor. Detta underlättar för nyproduktionen och även för hyresrätterna. Det gör även förslaget om ägarlägenheter, och den möjligheten kommer att öppna sig från och med den 1 maj nästa år. Förslaget till ny strandskyddslag är snart klart för en proposition, och det kommer också att påverka bostadsbyggandet i positiv riktning. Det kommer att bli betydligt fler attraktiva bostadslägen runt om i landet, och lagen kommer att bli en tillgång för många kommuner. Detta berör också hyresrätterna. Det gäller att skilja mellan föreskrifter, allmänna råd och bestämmelser. Detta påverkar nämligen i hög grad byggkostnaderna. Därför finns det fortsatta medel till Boverket i form av 10 miljoner vardera 2009 och 2010 för kompetensutveckling hos länsstyrelser och kommuner i deras myndighetsutövning. Statskontoret fick därutöver ett uppdrag i februari 2008 att redovisa genomförda och pågående insatser för att minska produktionskostnaderna och öka konkurrensen inom byggbranschen. Den redovisningen ser jag fram emot. Fru talman! För att möta bostadsbehovet över tiden är det viktigt med flexibla lösningar. Vi bör så långt det är möjligt tänka bort kategoriboende som till exempel studentlägenheter. När det gäller just studenter vill jag slå ett slag för möjligheten att hyra en större lägenhet tillsammans. Det blir låga hyror för ungdomarna, och lägenheten kan hyras ut till andra i nästa steg. Till sist vill jag säga att det är Socialdemokraternas egen politik som under tolv år har skapat problemen. De uppstod inte i september 2006. Sluta att skylla ifrån er! Det är vi som nu försöker hitta nya lösningar, för de gamla fungerar inte. Det vet vi. Det är det vi ser resultatet av i dag, och ändå är det bara samma gamla lösningar som nu föreslås från Socialdemokraternas sida. Det är stöd och bidrag, stöd och bidrag. Det är de enda vägarna fram som Socialdemokraterna presenterar, och det innebär att vi inte får någon förnyelse av byggbranschen. Det behövs en rejäl genomlysning av vad det är som går snett i branschen. Vi kan konstatera att det är en bransch som har kunder och har haft kunder i många år. Ändå tillgodoser man inte dessa kunders behov. Kan ni peka på någon annan bransch som är i samma situation, att man kan sälja men inte vill? Man producerar inte det köparna vill ha. Varför fungerar inte detta? Andra branscher kommer inte till staten i tid och otid och tycker att det ska komma bidrag för att man ska kunna sälja sina produkter. Varför har man inte möjligheten att anpassa sitt produkturval till de behov och möjligheter som finns att ekonomiskt lösa detta med att bo på olika sätt i olika upplåtelseformer? Detta är en fråga som branschen behöver lösa. Det kan varken Mats Odell som minister, regeringen i sin helhet eller vi som riksdagsledamöter sköta, utan det måste vara branschens eget ansvar. Vad är era lösningar på detta?

Fru talman! Jobb och bostäder är två ord som väger tungt i dessa dagar. Det är inte bara i storstadsregionerna som bostadsbyggandet faller utan i hela landet. Hälften av landets kommuner rapporterar till Boverket att de har bostadsbrist, och ytterligare 20 procent av landets kommuner har bostadsbrist på centralorten. Detta innebär att över två tredjedelar av landets kommuner har någon form av bostadsbrist. Samtidigt beräknas bostadsbyggandet halveras. Bostadssituationen för både unga och studenter har förvärrats än mer den senaste tiden. Den tuffa bostadsmarknaden drabbar unga och studenter extra hårt. Finanskrisen gör det ännu svårare för dem att få en bostad. Lågkonjunkturen gör också att fler troligen kommer att studera eftersom de lediga jobben blir färre, vilket gör att efterfrågan på studentbostäder ökar. En av försämringarna som studenterna fick känna av är slopat investeringsstöd till studentlägenheter. Konsekvenserna av den borgerliga politiken har blivit att allt färre studentlägenheter byggs och att befintliga har blivit dyrare att bo i. Regeringens passivitet är oroande och bekymrar mig mycket. De dåliga tider som vi befinner oss i gör att storföretagen inom byggbranschen drar i bromsen. Skanska, Peab, JM och NCC är några kända företag som redan har varslat tusentals byggnadsarbetare. I praktiken kan än fler anställda förlora sina jobb. Byggbranschen består också av många småföretagare, som regeringen annars säger sig värna om. De som varslas är också lärlingar och unga byggnadsarbetare, framtidsgenerationen. Vi socialdemokrater har lagt fram ett antal förslag för att stimulera bostadsbyggandet i landet. Vad gör regeringen? Vi är inte ensamma, både näringslivet och facken har gång på gång aviserat olika former av stimulans för att underlätta för byggbranschen och därmed göra det lättare att bygga fler bostäder, framför allt hyresrätter. Den borgerliga regeringen är totalt tyst i den frågan. Det saknas skarpa förslag från regeringssidan riktade till byggbranschen för att bygga fler hyresrätter. Flertalet svenska kommuner har inga planer på nyproduktion av hyresrätter som kostnadsbilden ser ut i dag. De förlitar sig på starka byggherrar, och de i sin tur förlitar sig på människor med stark ekonomi. Det som behövs är statliga initiativ och statliga investeringsstöd. Precis som i fråga om vägar och annan infrastruktur måste stat och kommuner samverka. Möjligheten för människor med svag ekonomi, unga och studenter, att ta sig in på bostadsmarknaden krymper dag för dag under den tid statsrådet Odell har ansvar för bostadsfrågor. Ungdomar flyttar hemifrån allt senare, inte minst i storstäderna. Varför, statsrådet, görs så lite?

Fru talman! Det finns en genuin oro över situationen hos alla interpellanterna. Den finns hos mig och hos regeringen. Vi genomgår nu en mycket djup internationell finansiell kris och en lågkonjunktur som följer i spåren av detta. Att bostadsbyggandet bromsar upp beror framför allt på att bostadskonsumenterna har dålig tilltro inför framtiden. Hur kommer priserna att utvecklas? Hur kommer kostnaderna att utvecklas? Vi väntar med att köpa ny bostad. Kan jag sälja min lägenhet om jag ska flytta till en annan? På samma sätt finns det svårigheter på producentsidan att få krediter för att kunna bygga och svårigheter att få kalkylerna att gå ihop. Det finns ändå positiva tecken i skyn. Vi ser samtidigt att byggkostnaderna går ned. Vi ser framför allt att räntorna går ned. Jag skulle vilja säga, som jag också sade i mitt interpellationssvar, att en lägre ränta kanske är en av de absolut viktigaste förutsättningarna för att det ska börja byggas igen. Det finns byggföretagare som har uppvaktat mig och sagt att när räntan kommer ned till 4 procent långsiktigt kan vi börja bygga hyresrätter igen. Jag tror att det finns möjligheter framöver att vi kan få se en vändning i utvecklingen. Det finns många tecken på detta. Byggmaterialpriserna är på väg ned. Räntan är på väg ned. Inflationen är på väg ned. Någonstans börjar det här vända. Vi kan ändå, om vi tittar lite grann i backspegeln och kanske lägger lite av den politiska retoriken åt sidan, se att det som utreddes under förra regeringen var ganska intressant, tycker jag. Det visade sig i utredningen som hette Bostadsfinansiering , 2005:39, att bostadspriser och bostadsbyggande styrs av just makroekonomiska förhållanden. Tillväxt, disponibel inkomst, inflation och räntor är avgörande för utvecklingen i bostadssektorn. Där står vi inför en utveckling som varken oppositionen eller regeringen kan påverka särskilt mycket. Men jag tror att det är viktigt att vi nu skapar goda förutsättningar så att byggföretagen har chansen att när det vänder ha spaden i jorden och se till att det byggs nya bostäder, inte minst hyresrätter. Jag tror faktiskt att utvecklingen gynnar hyresrätten såtillvida att många nu är rädda för att köpa bostäder. De vill hellre hyra. Det gör att byggen som är projekterade som bostadsrätter projekteras om till att bli hyresrätter. En fråga som bland annat Börje Vestlund ställde till mig är: Vad gör vi för att öka förutsättningarna för bostadsbyggandet? En väldigt viktig sak är faktiskt ägarlägenheter, Börje Vestlund. Det finns flera byggföretag - jag kan nämna dem efteråt - som nu planerar att bygga ägarlägenheter och hyra ut dem med hyresrätt. Det är själva tanken. Sedan erbjuder man dem som vill att köpa lägenheterna genom någon typ av hyrköp framöver, men du skapar hyresrätter när du bygger ägarlägenheter. Det är ett väldigt spännande koncept som jag faktiskt tycker verkar väldigt lovande. Jag är beredd att titta på alla möjligheter att bidra till att det här kan komma i gång när förutsättningarna finns. Jag noterar också att det vi har gemensamt trots allt är ROT-avdrag. Nu sade Lars Mejern Larsson att det inte finns något avdrag för fastighetsägare som har hyresfastigheter. Men där är det faktiskt så att varje kostnad för att reparera lägenheten är avdragsgill för en fastighetsägare mot de intäkter han får in. Där tycker jag att man ändå ska vara beredd att erkänna att så är fallet.

Fru talman! I mitt första anförande redogjorde jag för socialdemokratisk bygg- och bostadspolitik. Mina partivänner har nu förtydligat bilden ytterligare. Som bostadsminister Odell själv nämner är det inte bara vi socialdemokrater som anser att regeringens politik på det här området har havererat och att satsningarna är alltför små. I Svenska Dagbladet häromveckan kunde vi läsa hur Skanskas vd Johan Karlström säger att den svenska regeringen borde göra mer. Han har tre huvudområden på sin önskelista: renovering av miljonprogrammet, stimulering av byggande av hyresrätter och renovering av vägar och järnvägar. Han är inte ensam. Även NCC:s vd, Olle Ehrlén, och JM:s vd, Johan Skoglund, har en lång lista på förslag till den svenska regeringen. Mats Odell! Byggbranschen vill se stimulanser så att mer klimatsmarta bostäder byggs. Jag vet att bostadsministern har fört resonemang med företrädare för branschen. De väntar nu på handlingskraft. Vad säger Mats Odell till dessa företrädare som ska bygga bort bostadsbristen för att unga människor ska hitta någonstans att bo? De ber om hjälp. De är väldigt tydliga. Om inte hjulen börjar snurra stannar Sverige, säger man. Nej, det är inte bara vi socialdemokrater som kräver ett ökat statligt ansvarstagande utan i princip hela den bransch som Mats Odell brukar luta sig mot i sin argumentation. Till och med dekanus Stellan Lundström pratar om investeringsstöd och miljonprogramsupprustning. Vi satsar nästan 13 miljarder mer än den moderatstyrda regeringen. Jag vill veta, Mats Odell, vem som ska stå upp för människors rätt till en bostad om inte du som kommun- och bostadsminister gör det. Vad ska de 1,1 miljoner ungdomar som om några år ska ut på bostadsmarknaden ta sig till om det inte byggs fler hyresrätter? De 1,1 miljoner ungdomarna i åldersgruppen födda 1984-1995 utgör 12 procent av landets befolkning. Det är fyra gånger så många som just nu skulle kunna tänka sig att rösta på Kristdemokraterna. Bland dem finns Elsa som är 26 år. Hon har under tio års tid flyttat 15 gånger. Hon har bott i åtta kommuner i två länder, men hon har aldrig haft ett förstahandskontrakt. Mats Odell, hjälp branschen att bygga, och hjälp Elsa att få tag på sitt förstahandskontrakt! Fru talman! Jag uppfattade inte att Lennart Pettersson ställde någon fråga till bostadsministern. Jag trodde att det var avsikten med interpellationsdebatter. Men jag kan påminna Lennart Pettersson om att under föregående mandatperiod byggdes mer än 120 000 bostäder i det här landet. Hur många bostäder har byggts under innevarande mandatperiod? Vi kan fortsätta den debatt som han försökte påbörja i dag på torsdag när vi ska diskutera det avsnitt i budgeten som berör bygg- och bostadsfrågorna. Hjälp branschen, Mats Odell, att se till att de kan bygga hyreslägenheter, så att Elsa kan få tag på sitt förstahandskontrakt!

Fru talman! Jag glömde en sak i min lista om att regeringen ska värna hyresrätten, att allt elände var Socialdemokraternas fel och att regeringen ska inget göra. Jag glömde bort ägarlägenheter. Ägarlägenheter är det som numera i princip ska klara alla dessa hundratusentals människor som behöver en bostad. Jag tycker att det är en märklig hållning i den här allvarliga frågan. Jag håller med statsrådet om att efterfrågan på bostäder styrs mycket av makroekonomiska förhållanden. Det är sant. Men då glömmer statsrådet en viktig sak, nämligen att det aldrig har varit något problem under de senaste 20 åren att hyra ut lägenheter i våra storstadsregioner även under de värsta lågkonjunkturer. Det är därför det är så viktigt att regeringen fortsätter att producera lägenheter och ge stöd för att sätta i gång bostadsbyggande. Om vi har fel vore det intressant att få veta vad statsrådet har för konkreta förslag. Om våra förslag om investeringsstöd skulle vara felaktiga - historien visar inte det, men det är möjligt att ministern vet bättre än historien - vad är det för åtgärder som ska vidtas för att bostadsbyggandet ska sätta i gång igen? Det byggdes 120 000 lägenheter förra mandatperioden. Den här mandatperioden är de inte särskilt många. På detta blir som vanligt statsrådet svaret skyldig. Statsrådet har hela tiden sagt att allt var Socialdemokraternas fel och att regeringen ska inget göra. Om de gör något är det fråga om ägarlägenheter. Den politiken håller inte. Det är väl också riktigt att priserna på byggmaterial och inflationen sänks. Men det vore en ännu bättre anledning att sätta i gång bostadsbyggandet. Det finns några intressanta siffror om att bostadsproduktionen har minskats eller lagts på is. I Nacka är det 300. I Sollentuna är det också 300. I Värmdö över 100. Malmö är det 600-700. I Lund är det 450. I Östersund är det 800. I Stockholms stad är det ungefär 2 500. Dessa lägenheter blir inte av på grund av att byggandet ställs in. Nästan alla är bostadsrätter, som anses vara svåra att kränga just nu. Men man skulle med lätthet kunna göra om dem till hyresrätter, och med hjälp av ett lämpligt stöd går det att få byggherrarna att sätta i gång byggandet. Det är planerade lägenheter, och det finns ritningar. Det är i princip bara att sätta i gång och bygga. Här har regeringen en möjlighet om man vidtar de åtgärder som behövs när det gäller att sätta i gång med nyproduktion så att även ungdomar inte minst i storstadsregionerna kan få ett eget boende.

Fru talman! När Socialdemokratiska Ungdomsförbundet skulle definiera den generation vi pratar om, åttio- och nittiotalisterna, som jag själv tillhör, kom man på det slående uttrycket "den -lösa generationen". Arbetslösa, bostadslösa och därmed maktlösa. Det märkliga är att den äldre generationen kräver så fruktansvärt mycket av oss åttio- och nittiotalister. Vi ska jobba längre för att kunna försörja den äldre generationen när de går i pension. Vi ska skaffa barn tidigare för att lösa nativitetskrisen på ett europeiskt plan. Vi ska ut på arbetsmarknaden tidigare och inte studera så länge. Annars tjänar vi inga skattepengar. Dessa krav ställer den äldre generationen på de yngre. Det är bra. Man ska ställa krav. Men borde man inte ha några rättigheter då? När jag frågar bostadsminister Mats Odell vad han har för svar till 20-25-åringar som är flyktingar i sina egna hembygder, som får gå från lägenhet till lägenhet, säger han att när räntan når 4 procent börjar byggbolagen kanske att bygga hyresrätter igen. Är det den rättighet man har? Man har rätt att som ung människa vara något slags regulator på bostadsmarknaden, men man har skyldighet att försörja en hel generation som vill gå i pension. Rättigheter och skyldigheter pratar vi om. För att kunna kräva saker av en generation måste de faktiskt också ha rätten att ha en bostad, ett jobb och makt över sitt eget liv och sin egen vardag. Ett annat svar som Mats Odell skulle kunna ge är det svar som en av Mats Odells alliansvänner i Stockholmsregionen en gång ärligt gav när jag frågade om högerns bostadspolitik. Han sade att summan av all bostadspolitik är det som människor efterfrågar och det som byggs. Har man inte råd att efterfråga en lägenhet i Hammarby Sjöstad är det ingenting politiken kan göra. Är det Mats Odells svar? Det enklaste svaret är väl: Varför valde du inte föräldrar med några miljoner på banken som kan hjälpa dig att köpa en bostadsrätt? Det hade kanske varit det enklaste svaret. Men det är kanske lite väl nonchalant, till och med för bostadsminister Mats Odell.

Fru talman! Ungdomarna är den grupp som drabbas hårdast av bostadsbristen. På en bostadsmarknad med låg omsättning får de unga svårt att hitta något som de har råd med. De bostäder som eventuellt är lediga är antingen för stora eller för dyra. När de stora barnkullarna som föddes under 80-talet och början av 90-talet kommer ut på bostadsmarknaden kommer bostadsbristen att öka ännu mer. Under de här åren föddes 210 000 barn. Av Sveriges 290 kommuner uppger 142 att de har brist på bostäder för unga. Det är således fler kommuner som har brist på lämpliga bostäder för unga än som har generell bostadsbrist. Regeringens bostads- och arbetsmarknadspolitik symboliseras som grå, kall och innehållslös. Politiken skulle kunna beskrivas i färgen av en gjuten betongvägg. Detta syns tydligt då högkonjunkturen förbytts till lågkonjunktur, regeringens bundsförvant marknaden inte längre levererar ökad sysselsättning och regeringens tidigare åtgärder inte har gett någon effekt. Vad är regeringens svar? Jo, ännu mer jobbskatteavdrag! Jobbskatteavdraget gav förhållandevis svaga effekter i en situation då det fanns jobb, och det kommer att ge än mindre när jobben blir färre. Regeringens politik har snarare förstärkt lågkonjunkturens negativa effekter. Bostadsproduktionen har delvis stannat upp på grund av marknadens förväntningar på ett stimulanspaket från regeringen för att möta finanskrisen. Och det som presenterades i fredags var inte mycket att hänga i granen. För var dag som går utan att regeringen agerar fördjupas krisen och fler få gå ut i arbetslöshet. Ofta får vi höra här i kammaren att regeringen inte kan rå för det rådande läget i världskonjunkturen. Men det är en stor skillnad mellan denna kris och krisen under 1990-talet, nämligen att statens finanser nu är goda. Det finns alltså ekonomi att snabbt sätta in åtgärder, bara den politiska viljan finns. Fru talman! Själv föreslår jag att regeringen använder de 5 miljarder som finns i den statliga Bostadskreditnämnden. Dessa kan användas för att stimulera byggandet. Mina förslag blir svåra att genomföra, och det beror inte på att de är orealistiska utan enbart på att den moderatledda regeringen inte vill ta några råd - speciellt inte från mig som är socialdemokratisk riksdagsledamot. Men statsrådet kanske kan ta emot råd utifrån min erfarenhet som byggnadsarbetare. Så till sist vill jag bara säga till statsrådet att regeringens tro på att marknaden ska lösa problemet är som att tro att densamma ska lösa de växande miljöproblemen. Det är inte realistiskt. Fru talman! Jag vill fråga ministern om han tänker göra något och lägga något extra på att få i gång ROT-avdraget när det gäller hyresrätter.

Fru talman! Det är lite sent, men det är väl i alla fall bra att regeringen tar initiativ på en rad områden. Däremot är satsningen på byggsektorn alldeles för liten och osäker. Byggbranschen står nu inför en lågkonjunktur som kanske är den värsta sedan 90-talet. Skillnaden är att det nu finns pengar i statskassan, som den föregående talaren sade. Om några månader har vi kanske en arbetslöshet på upp emot 20 procent i byggbranschen. Det enda regeringen föreslår är ett ROT-avdrag som är riktat till hushållen som hushållsnära tjänster. Risken är stor, minister Mats Odell, att det inte leder till några större satsningar och inte heller till några nya jobb. Det hade behövts ett paket som är riktat till fastighetsägarna så att de vågar sätta i gång byggandet igen och ett investeringsbidrag som är riktat till miljonprogrammet. Då skulle man kunna få i gång ombyggnader för att förbättra energibesparingar och få klimatanpassade bostäder. Fru talman! Vi behöver också tryggare och säkrare bostadsområden och bättre tillgänglighet för äldre. Nu faller bostadsbyggandet kraftigt i landet. Antalet hyreslägenheter har halverats sedan 2006. Det behövs ett kraftfullt stimulanspaket för bostäder. På så sätt kan vi vända utvecklingen och undvika en långdragen lågkonjunktur. Det är inte bara i byggbranschen. I skogs- och träindustrin och i småhusbyggandet har över 5 000 varslats. De kanske har drabbats hårdast i krisen. Till det kan nämnas att varannan kommun har bostadsbrist. Bostadsminister Mats Odell kan se till att byggnadsarbetare med flera kan behålla jobben och trångbodda få bättre lägenheter. Upp till bevis, Mats Odell!

Fru talman! Det är märkligt att Carina Moberg har synpunkter på mitt anförande och dess innehåll när självkritiken lyser med sin frånvaro när det gäller ett antal likalydande interpellationer från det egna partiet. Det är väl sådant som kallas härskarteknik. Det tycker jag att en utskottsordförande borde hålla sig ifrån. Nog om det. Jag glömde en sak i mitt inledningsanförande. Det gällde ROT-avdraget. Det är välkommet i byggbranschen och kommer att ha stor betydelse. De 3,6 miljarder som regeringen satsar blir i realiteten nästan 15 miljarder per år. Det innebär en totalsatsning på mellan 40 och 45 miljarder på tre år. Hur kan oppositionen tycka att det är för lite? Det är en rejäl satsning för att minska svartjobben, och det kommer självklart att öka intresset för att investera i befintliga bostäder både på kort och på lång sikt. Är hyresrätten på väg att komma igen? Ameer Sachet sade att byggbolagen drar i bromsen. I veckans nummer av Byggindustrin står det att Stockholm rivstartar byggen och att de tre kommunala bostadsbolagen planerar 6 000 hyreslägenheter fram till 2010. Problemet har varit för höga markpriser. Vad gör alliansen i Stockholm? De sänker priserna för hyresrätter. Min fråga är: Varför har inte s-kollegerna i Stockholm gjort detsamma? Ett annat problem har varit de långa handläggningstiderna. De förkortar nu alliansen i Stockholm. Göteborg byggstartar med 1 000 hyresrätter. MKB i Malmö startar med 500 lägenheter. Nyköping investerar 500 miljoner i annat bygge. Man pratar om överklagande. Vi tittar nu på instansordning och annat för att underlätta och förbilliga för byggföretagen.

Fru talman! Statsrådet Odell pratar mycket om ränta, inflation, makroekonomiska förhållanden, mikroekonomiska förhållanden, byggmaterialpriser, konkurrens etcetera. Faktum är att regeringen inte har några lösningar på bostadsbristen i landet. Regeringen säger sig ha stora ambitioner att genomföra förändringar för att öka rörligheten på arbetsmarknaden. Samtidigt stelnar bostadsmarknaden eftersom tillgången på hyresrätter minskar då inga nya projekt dras i gång. Regeringen pratar varmt om ungdomar, men de ungdomar som står utanför bostadsmarknaden blir allt fler, inte minst i Stockholmsområdet. I stället för att stimulera byggandet av hyresrätter förbereder regeringen förändringar mot ett slags marknadshyror. Där bostadsbristen är stor ska hyran höjas rejält. Samtidigt föreslås att allmännyttan ska tvingas följa rent affärsmässiga villkor. Sådana förändringar leder enbart till att vi får två bostadsmarknader, en för dem som har råd att betala, en annan, socialbostäder, för alla andra som räknas som fattiga. Bland dessa kan grupper som pensionerade, förtidspensionerade, sjukskrivna, arbetslösa, unga och studenter räknas in. Vi vill se riktade åtgärder till byggbranschen för att få fler bostäder och fler hyresrätter, förbättrad energieffektivisering och klimatanpassade bostäder. Vi vill se åtgärder som ger tryggare och säkrare bostadsområden och bättre tillgänglighet för äldre. Kan statsrådet Odell förklara varför regeringen är så förbryllande passiv och bara tittar på när byggandet av bostäder har stagnerat?

Fru talman! Låt mig börja med Ameer Sachet och att han förra gången sade att antalet kommuner med bostadsbrist har fördubblats. Det stämmer. När ni började den förra mandatperioden 2002 - det var då Mona Sahlin blev samhällsbyggnadsminister, har jag för mig - var det 60 kommuner som anmälde att de hade bostadsbrist. När ni lämnade ifrån er regeringsmakten 2006 var det 122 kommuner som hade bostadsbrist. Jag tycker att det är lite förmätet att ni framträder som om ni har de verkliga lösningarna på problemen. Ni har regerat i Sverige i tolv år. Carina Moberg och Maryam Yazdanfar säger att det är 1 eller 1,1 miljon unga människor som nu väntar på bostäder. Då frågar jag: När får de bostäder med Socialdemokraternas politik? Det låter på er som om ni har subventioner nästa år för att lösa bostadsbristen för de ungdomar som nu är flyktingar i sin egen hembygd. Vet ni vad det skulle kosta? Ca 200 miljarder kronor skulle ni ha i er budget om ni skulle kunna framträda med den frimodighet som jag tycker är så klädsam. Det hade alltså behövts lite mer än de 400 miljoner som ursprungligen fanns. Nu vet jag att ni har lagt till ytterligare 1 miljard. Nu frågar jag: Hur många nya bostäder kan ni subventionera fram med de pengar som ni nu har anslagit? För att vi ska få någon uppfattning om proportionerna undrar jag: Vad kan väljarna förvänta sig? Vad kan de som står i Stockholms bostadskö förvänta sig? Hur många betar ni av i Stockholms bostadskö med er politik? Vi har facit. Carina Moberg sade att det under den förra mandatperioden byggdes 120 000 bostäder i Sverige. Lägger vi till också 2007 byggdes det 2002-2007 i Sverige 182 000 bostäder. Är vi i Sverige nordiska mästare i bostadsbyggande med Socialdemokraterna vid styret? Nej, jag vet inte om det säger er något. Men under samma period byggdes det i Danmark och Finland, som har drygt hälften så stor befolkning, 206 000 bostäder utan er politik. Hur bra är en sådan politik för dem står i bostadskö i Sverige? I Norge byggdes det 214 000 bostäder, och Norge har ungefär fyra och en halv miljon invånare. Jag tycker att de recept som ni skriver ut kanske inte har fått den remarkabla effekt som man skulle kunna tro när man lyssnar till dessa inspel. Bostadsbyggandet är bedrövligt för närvarande. Jag håller med om det. Men det är ändå inte sämre än under er period, trots att vi nu har lågkonjunktur och finansoro. Om vi tittar på Boverkets prognoser framgår det att man räknar med att det kommer att påbörjas 25 500-26 000 bostäder i år och nästa år. Det är bedrövligt, men jag vågar tyvärr ändå inte utesluta att det blir sämre siffror när vi gör ett bokslut. Men dessa bedrövliga siffror för bostadsbyggandet är tragiskt nog hyggliga med svenska mått mätt och faktiskt något bättre än de var 2002 och 2003. Hur ser ni på detta mina vänner?

Fru talman! Vi satsar närmare 13 miljarder mer än regeringen bara på bygg- och bostadssektorn. Vi vill investera oss ur krisen och förbättra människors boendestandard. Här har vi nu lyssnat på bostadsministern, ansvarig minister, och han har inget nytt att komma med. Han attackerar oss, vilket han ofta väljer att göra när det är han själv som har ansvaret. Vi vill ha en framtidsinriktad förutsägbar politik för alla. Bostadsministern och regeringen avvecklar, avlövar och avskaffar de instrument som finns för att lösa problemen för bland annat den stora ungdomskull som inom några år kommer att ge sig ut på bostadsmarknaden. Beskedet till landets ungdomar och bostadssökande är tydligt. Regeringen anser inte att staten har eller ska ta något ansvar. Det som återstår för unga människor är andrahandsboende, uthyrningsrum eller flera års ytterligare köande utan besked. Unga människor vill inte bo i andra hand. De vill ha ett eget förstahandskontrakt. 0 procent av ungdomarna i en undersökning gjord av Sifo vill bo i andra hand. Vi socialdemokrater har en politik för ökad sysselsättning och för bygg- och bostadsmarknaden. Vi vill satsa oss ur krisen på ett sätt som gör mesta möjliga nytta för dem som riskerar arbetslöshet, för dem som hyr sin lägenhet och för unga förtvivlade människor utan bostad. En fungerande bostadsmarknad är en förutsättning för rörligheten på arbetsmarknaden. Det hänger ihop. Regeringen har under alltför lång tid prioriterat bort bostadsfrågorna. Men politiken spelar roll, och vem som styr har betydelse. Det är tydligare nu än på mycket länge.

Fru talman! När statsrådet Odell blir trängd tar han fram dessa siffror gällande kommuner med bostadsbrist. Först var det 60 kommuner, och när vi avgick var det 122 kommuner. Jag tycker att det på sitt sätt visar den situation som rådde när miljonprogrammet kom till. I många kommuner var situationen sådan under många år att man inte hade något behov av att bygga bostäder. Det är sanningen. Sedan blev tillväxten väldigt god, och då uppstod en helt ny situation. Detta vet vi som har varit med i bostadspolitiken länge. Vi kunde konstatera att bostadspolitiker från fler och fler kommuner vid träffar meddelade att de behövde bygga lite mer just det året. Det var kommuner som ett par år tidigare hade sagt att de behövde bli av med lite bostäder. Det är sanningen, Mats Odell. Det tycker jag är ett gott betyg för den socialdemokratiska regeringen och inte tvärtom. Däremot håller jag med Mats Odell om att man kunde ha gjort mer även under vår tid. Det är ingen tvekan om det. Men nu är det Mats Odell som har makten. Vi talar här om subventioner. Om det nu skulle kosta 200 miljarder kronor att bygga i kapp så att alla dessa ungdomar kan få en bostad så är det ju inte hela detta belopp som vi ska subventionera, utan vi har sagt att vi ska subventionera bara en del av det. Slutligen säger Mats Odell att vårt recept inte håller. Men vi har gång efter gång frågat Mats Odell: Om detta nu inte är sant, vad är det som kommer att hålla? Vi har fortfarande inte fått det svaret. Vi har bara fått svävande svar om att den socialdemokratiska politiken är fel. Men vilken politik är i så fall rätt, Mats Odell? Det skulle vi vilja veta.

Fru talman! Vilken politik är då den rätta, Mats Odell? Handlar det om att sitta och vänta på en 4-procentig ränta? Handlar det om att hyra lägenhet i andra hand? Handlar det om att hoppas att man ska vinna på Lotto? Bostadsminister Mats Odell har fortfarande inte gett ett svar till 80- och 90-talisterna - den generation som nu söker sig ut på bostadsmarknaden. Jag var länge kommunalpolitiskt aktiv i Stockholmsregionen, och Mats Odells partikamrater i Stockholmsregionen har alltid skyllt på socialdemokratiska regeringar när vi socialdemokrater har kritiserat dem när de har sålt ut beståndet av hyreslägenheter och bara byggt dyrt för folk som har pengar. Då har de sagt att det beror på socialdemokratiska regeringar. Sedan fick de borgerliga i Stockholmsregionen sina drömmar besannade i och med att det blev en borgerlig regering. Men är det då inte ödets ironi att den regeringen också skyller på socialdemokratiska regeringar i stället för att kavla upp ärmarna och faktiskt göra någonting själva? Det kanske är så att regeringen också tillhör denna lösa generation. Men jag förstår inte, för regeringen är verkligen inte arbetslös. Den har jättemycket att göra. Den är inte bostadslös. Rosenbad måste ändå vara en väldigt bra tillflyktsort. Och den är baske mig inte maktlös. Ni har makten i era händer, men ni väljer att abdikera och resignera, och det är tragiskt.

Fru talman! Tolkar jag statsrådet rätt att han behöver hjälp att lösa bostadsfrågan? Jag ställer gärna upp. Jag brukar inte ha för vana att strö råd och förslag omkring mig. Men eftersom vi befinner oss i en utomordentligt allvarlig situation vill jag helt kort peka på några enkla men effektiva åtgärder som jag skulle vilja vidta. För det första: Inför ett klimat-ROT-avdrag och utforma det så att klimat- och energiförbättrande investeringar gynnas. För det andra: Inför en miljöhuspremie. Energisnåla hus är dyrare att bygga än genomsnittliga hus. För att fler ska investera i nya energisnåla hus eller genomföra renovering till bättre energiprestanda bör regeringen bevilja ett utökat ränteavdrag. För det tredje: Inför ett investeringsstöd för nyproduktion av hyreslägenheter och billiga ungdomsbostäder! Behovet av bostäder är stort, inte minst av nya energisnåla hyreslägenheter och billiga ungdomsbostäder. Av de 142 kommuner som uppger att de har brist på ungdomsbostäder är det bara 11 som har planerat att bygga bostäder för ungdomar. Till sist, fru talman, vill jag hälsa från Byggnads ordförande i Värmland som kommenterar statsrådets ROT-avdrag så här: "För byggbranschen är det en droppe i havet."

Fru talman! Den här debatten har vi haft många gånger, så vi kan varandras frågor och varandras svar så här dags. Det är egentligen två olika koncept som står mot varandra. Socialdemokraterna hade regeringsmakten under de sista tolv åren före valet 2006, och vi har kunnat avläsa detta. Börje Vestlund delar ut ett gott betyg till sig själv för att 60 kommuner blev 122 kommuner. Det var bara naturligt. Man bodde ändå ganska bra i miljonprogrammets bostäder och trivdes gott där - ända till efter valet, såvitt jag förstår, då man plötsligt insåg att där kan man inte bo kvar. Nu behövs det nya bostäder. Jag tror inte, Börje Vestlund, att det där känns riktigt genuint. Man kan titta på de länder som har subventioner, något som Sverige verkligen är en exponent för. Man kan man inte säga att de har lyckats bättre, att det har byggts fler bostäder via subventioner. Det finns ganska många bevis på att det både blir fler bostäder och är lättare att hitta en bostad, också i attraktiva lägen, i länder som har en annan typ av bostadspolitik som inte bygger på subventioner utan på att det skapas bästa möjliga förutsättningar för att investera i och förvalta hyresrätter. Interpellanterna vet mycket väl att ett arbete för närvarande pågår med att se över frågan. Vi har en utredning som har varit ute på remiss, och vi har en dialog med hyresgäströrelsen, med Sabo och med ägarna och också med Sveriges Kommuner och Landsting och med Fastighetsägarna för att hitta ett koncept som bättre skulle kunna svara upp mot tidens krav just för att vi ska kunna få fler hyresrätter byggda och fler som vill behålla dem, alltså att man inte så fort som möjligt vill sälja lägenheterna till sina hyresgäster så att lägenheterna blir bostadsrätter. Jag tror att något av det viktigaste vi kan göra är att försöka hitta en över blockgränsen långsiktigt hållbar lösning så att vi kan få fler som vill investera i och förvalta hyresrätter.