bostadsanvisning via kommunala bostadsförmedlingar

Interpellationsdebatt 26 januari 2005
  • Bädda in video

den 26 januari

Interpellation 2004/05:331

av Owe Hellberg (v) till samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin om bostadsanvisning via kommunala bostadsförmedlingar

Skandalerna i bostadsbristens Sverige avlöser varandra. Tidigare har vi kunnat läsa om fackföreningsägda stiftelser som inte följer sina regler för lägenhetsförmedling, nu i tidningen City i Stockholm kan vi läsa om att unga tjejer erbjuds lägre hyra mot nakenposering. I Sydsvenskan står det om det kommunala bostadsbolagets svartlistning av icke önskvärda hyresgäster där bland annat hudfärg, etnisk härkomst och att folk verkar psyksjuka registreras.

Malmöskandalen är det tydligaste exemplet på att det måste bli ordning och reda på förmedlingen av bostäder och att kommunerna måste ta ett större ansvar för den egna bostadsförsörjningen. De kommunala bostadsbolagens förmedlingsverksamhet är inte att betrakta som annat än uthyrning, där bolagens ekonomi går före de bostadssökandes behov.

Samhällsbyggnadsministern har visat ett intresse för att ändra på detta genom att förespråka återinförandet av en bostadsanvisningslag, som naturligtvis även kräver en skärpning av bostadsförsörjningslagen och kravet på kommunal bostadsförmedling. Detta skulle skapa möjligheter för en mer kontrollerad bostadsförmedling, med ordnade kösystem och rimliga krav på de bostadssökande.

Bland de privata hyresvärdarna, men också hos de allmännyttiga bostadsbolagen råder en flora av olika krav för att få en bostad. Det drabbar unga med osäkra inkomster, men även andra utsatta grupper som är bostadssökande. Finns det en neutral part som sköter förmedlingen så minskar också riskerna för att utsätta bostadssökande för kränkande och diskriminerande behandling. Kommunerna får dessutom ett kvalificerat instrument för att planera för sin bostadsförsörjning.

Efter att ha träffat kommunrepresentanter från Stockholm, Göteborg och Malmö, så har ministern tydligen ändrat uppfattning. Kommunföreträdarna ville inte ha någon bostadsanvisningslag, med skyldighet för både kommunala och privata fastighetsägare att lämna ifrån sig lediga lägenheter till den kommunala bostadsförmedlingen. Detta ansåg man inte att det var någon bra idè.

Jag kan bara beklaga ministerns minskade intresse för att försöka bringa reda i de bostadssökandes svåra situation. Ministerns roll borde vara att företräda de bostadssökandes intressen i denna fråga. Den nya departementsorganisationen, där ansvaret för bostadsfrågorna är skilda från kommunfrågor, borde göra det lättare att ta ställning. Rätten till en bostad borde gå före kravet på att tillmötesgå kommunrepresentanters ovilja att ta itu med bostadsförsörjningen.

Bostadsförsörjningslagen, där kommunernas bostadsförsörjningsansvar regleras är otydlig. I vissa borgerligt styrda kommuner negligeras lagen helt och ett stort antal kommuner har inte upprättat några särskilda bostadsförsörjningsprogram, trots det lagliga kravet.

När det gäller skyldigheten att inrätta en kommunal bostadsförmedling är den otydligt formulerad, enligt lagen ska den upprättas om det finns behov av en sådan. Trots detta finns det ingen kommunal bostadsförmedling i så stora kommuner som Göteborg, Malmö eller Uppsala.

I lagen står det också att regeringen kan ingripa för att få en bostadsförmedling till stånd, en möjlighet som det inte verkar finnas något intresse av från ansvarigt håll att använda. Det kommunala självstyret prioriteras före de bostadssökandes möjligheter till en rättvis behandling och mer av ordning och reda i bostadssökandet och köandet.

Jag vill fråga ministern:

1.Är ministern beredd att ändra bostadsförsörjningslagen så att den tydliggörs när det gäller kommunernas bostadsförsörjningsansvar och kravet på att inrätta bostadsförmedlingar?

2.Är ministern beredd att införa en bostadsanvisningslag för att komplettera kravet på kommunala bostadsförmedlingar och skapa ordning på bostadsmarknaden?