Bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter

Herr talman! Tina Ehn har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att så kallade bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter inte ska riskera att försvinna från marknaden på grund av föreslagna krav på registrering och begränsningar. Suzanne Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att registreringen av amatör- och bevarandesorter inte ska bli ett hinder för utvecklingen på marknaden samt vilka åtgärder jag avser att vidta för landsbygdens överlevnad och utveckling. Låt mig börja med att reda ut några missförstånd som har förekommit i debatten om denna fråga. Jordbruksverket ska genomföra EU:s direktiv om amatör- och bevarandesorter i svensk lagstiftning genom föreskrifter. I den processen har verket bett om synpunkter i en remissrunda. Hela syftet med att remittera ett förslag är ju, som bekant, att få in synpunkter så att det slutliga resultatet blir så bra som möjligt. Verket har fått in många synpunkter, vilka nu bearbetas. En oro som uttryckts av vissa remissinstanser gäller storleken på avgiften för registrering. Jordbruksverkets förslag är att endast ta ut en registreringsavgift, det vill säga en avgift en gång per sort. Man har i det utskickade förslaget inte nämnt någon summa. Det återstår nu för Jordbruksverket att bedöma remissvaren innan man gör ett slutgiltigt ställningstagande. Jag har förstått att verket aktivt arbetar för att finna lösningar med anledning av de synpunkter som inkommit. Det finns sedan länge en lagstiftning om saluföring av utsäde inom EU. Dess övergripande syfte är att se till att konsumenten får ett frö som är sortäkta och har bra grobarhet och är friskt och sunt. Lagstiftningen är gammal och ses nu över. Resultatet av den översynen kan komma att resultera i en större förändring i regelverket. Sverige arbetar i den processen för enklare regler som inte missgynnar småskaliga odlare. För mig och regeringen är allt företagande, oavsett storlek, av största vikt och därför är enkelhet i regelsystemen och rimliga kostnader för det lilla företaget en högt prioriterad fråga. Även odling för eget bruk är av vikt därför att det ger enskilda möjlighet att bidra till den biologiska mångfalden och kunskapen om odlande. Jag är därför angelägen om att alla regler, från EU eller regeringen och myndigheter, är så enkla och kostnadseffektiva som det bara går. Även om jag kan hålla med om att det finns problem med det nya EU-direktivet om amatör- och bevarandesorter av köksväxter finns det också fördelar jämfört med tidigare lagstiftning på området. En är att det blir möjligt att godkänna fler gamla sorter på ett enklare sätt än hittills. Dessutom får sorterna säljas i små förpackningar inom hela EU, vilket borde underlätta för små fröfirmor att importera och sälja frön. Det finns också möjlighet att behålla en sort på marknaden för hobbyodlare när den har förlorat i konkurrenskraft. Ett utökat antal godkända sorter gynnar en ökad odlad mångfald. Det gamla undantaget som Sverige har haft gällde endast sorter framställda före 1990 sålda i små förpackningar till hobbyodlare i Sverige. Det undantaget försvinner i det nya regelverket. I stället får vi alltså ett nytt EU-regelverk för amatör- och bevarandesorter som innebär att fler sorter omfattas av ett enklare regelverk. Jag har stor förståelse för att de som har kunnat använda sig av det gamla undantaget får problem när detta försvinner. Det är viktigt att dessa inte drabbas av orimliga kostnader. Det undantag som Tina Ehn hänvisar till i interpellationen handlar däremot inte om att komma upp på sortlistan. Det undantaget handlar om sämre kvalitet på grund av exempelvis väldigt regniga somrar som gör att man har för lite utsäde som uppfyller kvalitetskraven. När det gäller Suzanne Svenssons fråga om hur jag vill främja landsbygdens överlevnad och utveckling vill jag understryka att jobb och företagande är ledord för mig inom alla delar av den verksamhet som jag förvaltar. Regelförenklingar samt konkurrenskraftiga skatter och avgifter är avgörande för företagsklimatet liksom goda kommunikationer och annan fungerande infrastruktur. Dessutom ska vi bruka utan att förbruka de resurser som landsbygden har. Ett viktigt verktyg i arbetet med att främja utvecklingen på landsbygden är landsbygdsprogrammet, som omfattar åtgärder för 36 miljarder kronor under programperioden 2007-2013.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för det svar jag har fått på interpellationen, som handlar om bevarandesorter och amatörsorter. I grunden handlar det om småskaligt kontra storskaligt och om rätten till mångfald och odlarglädje, kanske man kan säga. Det handlar om små fröfirmors situation - om dem som har satsat på det speciella och lite udda. Nästan 13 000 människor har skrivit under detta, och protesterar mot förslaget att begränsa den biologiska mångfalden. Så kan man nog sammanfatta det. Man vill helt enkelt inte att utbudet av spännande fröer och växtsorter ska begränsas. Det är grunden till fröuppropet, som har gått att ta del av i de så kallade sociala medierna eller i den digitala världen. I min interpellation tar jag delvis upp det undantag som vi i Sverige har haft sedan 1988 - tror jag det var. Jag är inte säker på årtalet. Nu verkar det vara på väg att försvinna. Det har varit ett ganska speciellt undantag för Sverige. Det tillkom inte genom att Sverige kunde behöva det på grund av alltför regniga somrar och att man därför kunde få en sämre kvalitet, utan det handlade egentligen mer om att vi har detta speciella klimat i vårt land som gör det lämpligt att odla dessa udda växter. Det är dessutom mycket intressant. Jordbruksverket har skickat ut remisser på en runda. Det har kommit in många svar. I förslaget från Jordbruksverket fanns uppgifter som tolkades som ökade kostnader, ett snabbt ikraftträdande och en kort remisstid. Dessa tolkningar har gjorts och har lett till kraftfulla protester. Som det ser ut nu har man backat något i detta, och vi vet inte riktigt var det landar i kostnader. Trots allt är det som kallas för amatörsorter fortfarande otroligt hotat. Vi har skrivit på konventioner om biologisk mångfald och om Farmers Rights. Vi har också det biologiska mångfaldsåret just i år. Då ska man göra allting för att öka möjligheten till biologisk mångfald i stället för att gå med på begränsningar. Vi har i Sverige någonting som heter Programmet för odlad mångfald. Det är en nationell satsning för att bättre bevara och nyttja våra kulturväxter. Vi har också ett nordiskt samarbete i någonting som heter Nordgen. Det är ett nordiskt genresurscentrum, ett samarbete för bevarande och hållbart nyttjande av växter, husdjur och skog. Allt detta tycker man att det är värt att fortsätta att bevara. Det är inte säkert att vi längre kommer att ha tillgång till alla amatörsorter som odlas utanför EU och som många små fröfirmor saluför. Det är det som är det allvarliga när det gäller det som vi i dag vet om vad Jordbruksverket kommer att svara efter den remissrunda som har varit. Det är fortfarande de som är hotade med begränsningen att de ska in på en sortlista. De ska registreras. Det finns också en kvantitativ begränsning. Det finns antagligen möjligheter för påtryckningar och ett visst handlingsutrymme. Jag undrar därför om landsbygdsministern avser att påverka.

Herr talman! Jag tackar minister Erlandsson för svaret. Förslaget om föreskrifter om bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter har varit ute på remiss, precis som Tina Ehn sade. Jag förstod att ministern tycker att vi ska vänta och se vad som har framkommit och vad som händer under bearbetningen. Min erfarenhet är att om man ska påverka ska man få till stånd en förändring innan beslut är fattat. Det förslag som skickades ut av Jordbruksverket i mitten av oktober gäller ett direktiv för bevarandesorter - gamla svenska sorter som produceras i Sverige - och amatörsorter som saluförs i mindre förpackningar till konsumenterna. Målet är, säger Jordbruksverket, att det ska bli lättare att saluföra vissa sorter av köksväxter som annars inte skulle bevaras. Trots den skandalöst korta remisstiden på tre veckor har det kommit in mer än 650 svar - jag har läst en del av dem, men inte alla. Det visar på det stora intresse och engagemang som finns både från företag och privata odlare när det gäller odling. Det har funnits krav från remissinstanserna om mer information. Jordbruksverket har därför bjudit in till ett seminarium i december, efter det att remisstiden är slut. I demokratisk ordning hade det varit bättre att förlägga seminariet tidigare som stöd i remissarbetet, tycker jag. Föreskrifterna föreslås träda i kraft den 31 december. Jag förutsätter att de företagare som sysslar med amatörodling redan har sin planering och distribution klar inför våren. Varför finns det inte något förslag om en övergångsperiod så att man hade haft möjlighet att göra anpassningar och minimera förlusterna? Konsekvenserna av att inte införliva direktivet skulle enligt Jordbruksverket troligen bli att fler köksväxter och amatörsorter försvinner från den svenska marknaden med följd att svenska producenter och hobbyodlare får ett mindre utbud av sorter. För en bevarandesort av lantbruksväxter subventionerar Jordbruksverket den årliga kostnaden. De sorterna behöver inte gå igenom samma prövning som amatörsorterna för att bli godkända. Det är naturligtvis bra för yrkesodlarna. I dag behöver en amatörsort endast anmälas till Jordbruksverket. Eftersom det har varit gratis innebär det nya direktivet en avsevärd försämring. Man har angivit beloppet 3 000 kronor för att registrera en frösort och därefter en årlig avgift på 2 000 kronor. Jag förstår att man har uppfattat det så; det gör även jag när jag läser den remiss som har gått ut. Konsekvenserna av detta är flera. Trots de god intentioner som Jordbruksverket har haft kommer många sorter att försvinna från den svenska marknaden på grund av de kostnader som tillkommer. Olika odlare har tittat på detta och säger att det skulle bli en ökning med 200-500 procent. Den kostnaden läggs naturligtvis på konsumenterna. I veckan fick jag en frökatalog där jag kunde konstatera att priset för en fröpåse som tidigare var runt 20 kronor, nu ligger 20-30 kronor högre. Avgiften ser olika ut i Europa. I England har man tidigare bestämt att ta ut en engångsavgift på ungefär 1 100 kronor och ingen årlig avgift. Jag har nu fått obekräftade uppgifter om att Jordbruksverket har tagit intryck av det som har skrivits av remissinstanserna och att man eventuellt kommer att föreslå en liknande avgift i Sverige. Jag hoppas att ministern verkar i den riktningen.

Herr talman! Låt mig upprepa skälet till att vi har en lagstiftning på det här området. Utsädeslagstiftningen har som syfte att garantera konsumenten - stor som liten - ett utsäde av bra kvalitet och fritt från sjukdomar. Vi har haft den lagstiftningen under lång tid. Det har varit viktigt för att trygga livsmedelsförsörjningen. Skälet avspeglas i vilka arter som regleras. Jag ska kommentera några av frågorna. De kommersiella sorterna går igenom en rigorös och kostsam godkännandeprocedur för att komma med på en sortlista. En annan fråga gällde om detta betyder något för den biologiska mångfalden och för den odlade mångfalden. Det nya direktivet är i huvudsak något positivt. Det är faktiskt ett steg i rätt riktning. Det instämmer till exempel Centrum för biologisk mångfald i. Så kan jag säga eftersom det gamla undantaget som vi hade om köksväxter som är framtagna före 1990 inte har använts särskilt mycket. Det har funnits ca 70 sorter på den listan. Man har sagt mig att av dem används ungefär var femte i dag. Den tidigare lagstiftningen har i praktiken uteslutit mycket av den odlade mångfalden. Syftet med den nya lagstiftningen är alltså att öka den biologiska mångfalden i våra odlingar genom att göra det lagligt att sälja äldre och lite udda sorter i alla medlemsländer. Kravet är att en sort ska vara särskiljbar från andra. Det är ett viktigt krav, säger jag som hobbyodlare. Om det inte är så bidrar det inte heller till den biologiska mångfalden eller den odlade mångfalden. Det nya regelverket omfattar väldigt många fler sorter än de som finns upptagna i det tidigare svenska undantaget. Förut saknades helt möjligheten att lagligt sälja bevarandesorter eftersom de hade svårt att leva upp till alla krav som finns och fanns för att komma med på en sortlista. Det blir nu lättare för flera sorter att säljas lagligt, vilket är positivt för den biologiska mångfalden, inte minst för den odlade biologiska mångfalden. Jag ska också svara på frågan om det finns några bevarandesorter på sortlistan. Ja, det finns ca 55 bevarandesorter av lantbrukssorter på bevarandelistan. Det har skett genom den nordiska genbanken som har lämnat in sortbeskrivningar. Det gäller lantbruksväxter, inte köksväxter eftersom beslutet om bevarandesorter av lantbrukssorter togs redan förra året och av köksväxter i år.

Herr talman! Låt mig upprepa skälet till att vi har en lagstiftning på det här området. Utsädeslagstiftningen har som syfte att garantera konsumenten - stor som liten - ett utsäde av bra kvalitet och fritt från sjukdomar. Vi har haft den lagstiftningen under lång tid. Det har varit viktigt för att trygga livsmedelsförsörjningen. Skälet avspeglas i vilka arter som regleras. Jag ska kommentera några av frågorna. De kommersiella sorterna går igenom en rigorös och kostsam godkännandeprocedur för att komma med på en sortlista. En annan fråga gällde om detta betyder något för den biologiska mångfalden och för den odlade mångfalden. Det nya direktivet är i huvudsak något positivt. Det är faktiskt ett steg i rätt riktning. Det instämmer till exempel Centrum för biologisk mångfald i. Så kan jag säga eftersom det gamla undantaget som vi hade om köksväxter som är framtagna före 1990 inte har använts särskilt mycket. Det har funnits ca 70 sorter på den listan. Man har sagt mig att av dem används ungefär var femte i dag. Den tidigare lagstiftningen har i praktiken uteslutit mycket av den odlade mångfalden. Syftet med den nya lagstiftningen är alltså att öka den biologiska mångfalden i våra odlingar genom att göra det lagligt att sälja äldre och lite udda sorter i alla medlemsländer. Kravet är att en sort ska vara särskiljbar från andra. Det är ett viktigt krav, säger jag som hobbyodlare. Om det inte är så bidrar det inte heller till den biologiska mångfalden eller den odlade mångfalden. Det nya regelverket omfattar väldigt många fler sorter än de som finns upptagna i det tidigare svenska undantaget. Förut saknades helt möjligheten att lagligt sälja bevarandesorter eftersom de hade svårt att leva upp till alla krav som finns och fanns för att komma med på en sortlista. Det blir nu lättare för flera sorter att säljas lagligt, vilket är positivt för den biologiska mångfalden, inte minst för den odlade biologiska mångfalden. Jag ska också svara på frågan om det finns några bevarandesorter på sortlistan. Ja, det finns ca 55 bevarandesorter av lantbrukssorter på bevarandelistan. Det har skett genom den nordiska genbanken som har lämnat in sortbeskrivningar. Det gäller lantbruksväxter, inte köksväxter eftersom beslutet om bevarandesorter av lantbrukssorter togs redan förra året och av köksväxter i år.

Herr talman! Jag blev glad när jag fick svaret från landsbygdsministern där han erkänner att det kan finnas vissa problem med det nya EU-direktivet för amatör- och bevarandesorter av köksväxter. Men det anförande som vi hörde alldeles nyss kände jag var ett totalt försvarstal för det som ändå händer. Det är en viss skillnad mellan bevarandesorter och amatörsorter. Det håller jag med om. Det som är absolut hotat nu - det vill jag säga en gång till - är det som kallas för amatörsorterna. Det är i huvudsak köksväxter. Jag har fått många mejl från människor. Jag har till exempel fått ett mejl från en person som skriver följande: Jag har förut skickat efter en massa ryska frön från en estnisk fröfirma som hade tillgång till nästan hela det ryska utbudet. Då ska vi veta att man i Ryssland har husbehovsodlat otroligt mycket. Där har man en otrolig biologisk mångfald av just köksväxter. Nu har samma företag slutat sälja ryskt eftersom det strider mot EU-direktivet. Detta har i sin tur lett till att den svenska firma som sålt dem inte längre har tillgång till dem och förresten inte får sälja dem heller. Det som man har varnat för har alltså redan börjat hända. Just detta tycker jag är tragiskt, även om man kan tänka sig att detta inte är stora jordbruksgrödor som de stora odlarna använder, men det är en mångfald av grödor som väldigt många människor använder på många håll och kanter. Sedan kan man naturligtvis säga som ministern att det har skett mycket positivt också i samband med att man har fått nya regler när det gäller bevarandesorter och så vidare. Det kan man kanske tycka. Man kan också tycka att vi i Europa blir mer solidariska eftersom det blir lika för alla. Men Sverige hade ett undantag, och det är detta undantag som nu är hotat, det är detta undantag som vi vill slåss för, och det är detta undantag som människor är oroliga för. Det gäller fröfirmor, stadsodlare, koloniträdgårdsodlare, balkongodlare och museiodlare. Det är många som har hört av sig. Det är dessa människors rättigheter när det gäller att kunna få dessa fröer som vi i dag står och pratar om. Då har vi det biologiska mångfaldsåret och alla konventioner som vi skriver på. Den odlade mångfalden är någonting som människor har skapat. Det är alltså bönder och odlare som i sin glädje över detta har odlat fram dessa sorter. Ska vi försöka fortsätta att få dessa möjligheter att odla dessa sorter? Nu har Sverige haft ett undantag, och vi är mycket glada för detta undantag. Det var en opinion även då för att vi skulle få det. Vi hävdade bestämt att vi behövde det därför att vi tyckte att det var mycket attraktivt, bra och lämpligt för oss att kunna odla sorter som många gånger kanske passar i andra klimat men som också passar i Sverige. Det är detta som många remissinstanser skriver om, och det räcker då inte med att man bara är angelägen om att alla regler och kostnader ska vara effektiva utan man kanske behöver ta en strid för saken i fråga. Det finns naturligtvis saker som man kan lyfta fram. Det kan till exempel handla om att man sätter en avgift som är omsättningsberoende, att man fortsätter att försöka driva på att ha ett undantag och att man kanske också tittar på om man kan luta sig mot fördraget om växtgenetiska resurser som vi bland annat har skrivit på. Det finns mycket som öppnar för att man från svenskt håll försöker driva denna fråga om den odlade mångfalden, som vi alla tycker är viktig, på ett positivt sätt. Även alliansregeringen har detta som devis i sitt program med Matlandet Sverige, med företagsamhet, med landsbygd och med regelförenkling och biologisk mångfald.

Herr talman! I dag finns det ett undantag från EU:s direktiv, vilket har gjort att vi har haft tillgång till fröer från liknande klimatzoner runt om i världen som är mer gångbara i vårt klimat. Sverige är ett långt land. Det som vi odlar nere i södra Sverige går inte alltid att odla i norra Sverige, och det som man odlar nere vid Medelhavet går naturligtvis inte att odla uppe i Sverige. Vissa remissinstanser har sagt att när man inför detta är det upp till 300 sorter som vi har i dag som är hotade. De kommer från andra delar av världen. Det innebär inte bara att den biologiska mångfalden är hotad. Även jobben i affärer, i grossistled och bland odlare är hotade. Dessa arbetstillfällen finns företrädesvis ute på landsbygden. Minister Erlandsson har själv tagit initiativ till landsbygdsprogrammet och Sverige - det nya matlandet. Där konstaterar ministern att lokal och regional mat och matkultur väcker allt större intresse och efterfrågas av allt fler. Ministern säger också att han vill att Sverige ska fortsätta att utvecklas och bli känt som ett gastronomiskt land av vikt och att vi ska slå vakt om vårt svenska matarv. Jag instämmer naturligtvis i detta. Men då måste vi också ge förutsättningar för de ofta små företagen ute på landsbygden att växa och utvecklas. Många gånger kan det börja som en hobby i mindre skala för att sedan växa till ett företag som kan ge ett mervärde till bygden och fler arbetstillfällen. Jag tycker att det är bra att vi visar vägen när det gäller vårt engagemang i EU i olika frågor. Jag hoppas också att ministern vill verka för att det inte blir en utslagning av mindre företag som ofta står för mångfalden inom näringen. Vi skriver också på olika konventioner och avtal. Vi har skrivit på bland annat någonting som heter Farmers Rights. Det är gott och väl. Men jag skulle vilja ställa en fråga till ministern. Vad händer när vi väl har skrivit på dessa konventioner? Hur implementerar vi dem här i Sverige? Det är Nordiska rådet som ger bidrag till vår genbank i Alnarp. Jag har blivit uppringd och fått reda på att man är rädd för att det ska minska. Jag skulle vilja att ministern kommenterar detta också.

Herr talman! Låt mig upprepa några tidigare avgivna svar och kommentarer på framställda frågor. Den tidigare lagstiftningen har i praktiken uteslutit mycket av den odlade mångfalden. Syftet med den nya lagstiftningen är att öka den biologiska mångfalden i våra odlingar genom att göra det lagligt att sälja äldre och det som vi kan kalla udda sorter i alla medlemsländer. Jag påstår att det blir så beroende på att det gamla undantaget om köksväxter som är framtagna och framställda före 1990 inte användes särskilt mycket. Det finns bara ca 70 sorter upptagna, och av dem används ungefär 50 i dag. Är det då så att detta påverkar våra möjligheter att ta in olika sorter? Jag kan exemplifiera med fina ukrainska tomatfrön. Kommer mina chilifrukter från Honduras att bli olagliga nu? När det gäller arter som är reglerade i utsädesförordningen - vilka arter det är finns upptagna på listor på nätet - gäller samma regler som förut. De arter som är reglerade kommer att vara det även fortsättningsvis. Exempelvis kommer Habanero inte att vara reglerad i fortsättningen heller. Därför kan man fortsätta att sälja den utan registrering. Det finns andra chilisorter som omfattas, och de kan nu säljas lagligt om de finns registrerade på sortlistan. Det kunde de inte tidigare, men nu kan de det om de är registrerade på sortlistan. Det kommer alltså att finnas möjligheter att få tag på fler lagliga sorter än förut eftersom även amatörsorter och sorter framtagna efter 1990 kommer att omfattas av det undantag som vi har. Låt mig slutligen säga några ord om Nordgen i Alnarp. Det förs en budgetdiskussion. Det görs kring alla verksamheter alla år. Dessa budgetdiskussioner kommer självklart att avslutas. När de kommer att avslutas kan jag inte svara på i dag, men att de kommer att avslutas är jag alldeles övertygad om av det skälet att alla budgetdiskussioner måste avslutas eftersom Nordgen är en del av Nordiska rådets verksamhet.

Herr talman! Tack för det svaret, ministern! Jag blev smått orolig angående budgetdiskussionen. Jag har också hört att det finns en oro kring vad som kommer att hända med Nordgen. Jag hoppas att Nordgen får sina resurser och att det går att fortsätta med den verksamheten. Den diskussionen kommer kanske. I vilket fall talar vi här om fröer. Skulle fröfirmor i länder utanför EU som vi i Sverige i dag har möjlighet att importera fröer från ha ett mycket stort intresse för att registrera sina udda fröer i EU och få med dem på sortlistan är det inte säkert att den dokumentation som krävs om fröerna över huvud taget finns. Dessutom är det ganska säkert att många inte kommer att göra så eftersom de kanske inte ser att den här marknaden är värd den kostnaden. Det är vad detta mycket handlar om. Oroande i hela den här diskussionen är också detta med det storskaliga gentemot det småskaliga. Varför ska man begränsa det småskaliga och de udda sorterna så otroligt mycket? Dessutom finns det en kvantitativ begränsning utifrån hur mycket som historiskt odlats. Jag hoppas att vi i Sverige ännu mer kommer att odla köksväxter och att det gäller hela Europa samt att det finns en mångfald av grödor. Jag tycker inte att det ska finnas en kvantitativ begränsning som bygger på historisk yta, på hur mycket vi tidigare odlat - snarare tvärtom. Öppna för möjligheter att odla mer och begränsa inte! Vad de här begränsningarna grundas på är det väldigt svårt att utläsa. Allt det här är ju en utveckling som är motsatsen till vad jag tror att såväl Centerpartiet och övriga Alliansen som alla vi andra vill. Allihop säger vi att vi vill ha en utveckling av landet. Vi vill gynna företagsamhet och tycker att såväl det här med att utveckla matproduktion som mångfald är bra. I detta finns kanske vad som kallas för de små stegens tyranni som man ska ta i beaktande, men det finns också positiva saker med det här.

Herr talman! Två frågor känner jag att jag inte fått svar på. Dels gäller det övergångsreglerna. Om den här lagstiftningen ska börja gälla den 1 januari är det bråttom. Som jag tidigare sagt tror jag att de odlare, de affärer och de som sysslar med fröhandel redan har förberett sig inför våren 2011. Dels gäller det min fråga om implementering av konventioner som vi i Sverige beslutar om och skriver på. Vi ska vara medvetna om att vi beträffande den biologiska mångfald som vi har i dag mycket har att tacka forskningen och det frivilligarbete som många krafter i landet bidragit med. Det tycker jag att vi ska slå vakt om.

Herr talman! Låt mig igen påminna om att det finns skäl till att vi har den här typen av lagstiftning. Det brukar vara så med lagstiftning att det finns ett skäl till att den finns. Skälet i det här sammanhanget är, upprepar jag - det får kammaren ursäkta - att det handlar om att skydda såväl den stora som den lilla konsumenten - eller, i det här sammanhanget, såväl den lilla hobbyodlaren som den större eller kanske riktigt stora kommersiella odlaren - så att konsumenten och odlaren får ett utsäde fritt från sjukdomar. Historiskt har detta varit viktigt för att trygga livsmedelsförsörjningen. Återigen: Detta avspeglar vilka arter som regleras. För de arter som är stora i den kommersiella odlingen är det rigorösa och därmed också synnerligen kostsamma processer för att få en kommersiell sort att komma med på sortlistan. Finns det några begränsningar av hur mycket av en sort som får odlas? Ja, det finns det, av det skälet att kontrollen för dessa låt oss säga icke-kommersiella sorter är väldigt mycket mer begränsad och mindre. Men just därför att kontrollen är väldigt mycket mindre och begränsad riskerar vi att med det utsädet få in sjukdomar och skadegörare som vi inte vill ha i Europeiska unionen. Därför finns det en begränsning för hur mycket av en sådan här amatör- eller bevarandesort man får odla.