Beskattning av svenska pensioner

Fru talman! Raimo Pärssinen har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att finska pensionärer med pension från Sverige ska slippa dubbelbeskattning av sin pension. Frågan är ställd mot bakgrund av att Finland tar ut en sjukförsäkringsavgift på pensioner. Den finska sjukförsäkringsavgiften är inte en skatt utan en socialavgift som tas ut av bland annat pensionärer för att finansiera vissa vårdförmåner som Finland enligt EG-rätten ska tillhandahålla dem som är bosatta där. Det förhållande som Raimo Pärssinen beskriver är således inte en fråga om dubbelbeskattningsavtal. EG-domstolen har beslutat att Finland har rätt att ta ut avgiften under förutsättning att motsvarande avgift inte erlagts tidigare. Enligt domstolen är det den enskilde som har bevisbördan för att avgiften redan betalats. För att utreda om de pensionärer som betalat sjukförsäkringsavgifter kan anses ha betalat för sina framtida vårdförmåner under den aktiva tid när pensionen tjänades in har den finska skattestyrelsen vänt sig till Skatteverket med en handräckningsbegäran. I svar den 20 april 2007 lämnade Skatteverket utförlig information om vad den svenska sjukförsäkringsavgiften genom åren avsett att finansiera. Skatteverket har också informerat om i vilken utsträckning avgiften genom åren faktiskt betalats av den enskilde. De finska myndigheterna har således fått den information som den begärt och bör därför ha ett underlag för att fatta ett korrekt beslut. Den finska ordningen för att finansiera sjukvården är en intern finsk angelägenhet. Jag har därför inte för avsikt att vidta några åtgärder med avseende på finska pensionärer med pension från Sverige.

Fru talman! Det är en viktig fråga, inte bara för att jag faktiskt är född i Finland. Det är en fråga som berör väldigt många. Jag får tacka finansministern för svaret. Jag måste tyvärr säga att slutsatsen i svaret pekar på att finansministern har missuppfattat min frågeställning. Det handlar inte alls om hur finländarna finansierar sin sjukvård. Det handlar om en ganska enkel sak. Det handlar om hur svenska myndigheter kan underlätta för de finländare som har jobbat i Sverige i många år och därmed starkt bidragit till vårt välstånd och hur de på ett enkelt sätt kan intyga att de faktiskt har arbetat och därmed betalat in vad som krävs till vårt socialförsäkringssystem i Sverige. Jag hoppas verkligen att finansministern lyssnar. Jag vet att våra finska vänner lyssnar på detta. Precis som ministern sade har EG-domstolen slagit fast i en dom att det inte är tillåtet att ta ut avgifter om de redan har erlagts i ett annat land. Problemet är, Anders Borg, hur den enskilde ska få tag i intygen här i Sverige. Låt mig påminna om att Sverige sedan år 1955 ändrat i lagstiftningen om allmän försäkring, lagen om socialavgifter, lagen om allmän sjukförsäkringsavgift, lagen om allmänna egenavgifter samt socialavgiftslagen. År 1955 betalades det med sjukförsäkringsavgifterna. Det var dessutom så att det var olika i olika län. År 1963 betalades avgiften av arbetstagaren. År 1975 betalades det enbart av arbetsgivaren. År 1993 betalades sjukförsäkringsavgiften delvis av den anställde samt arbetsgivaren. År 1998 betalades avgiften enbart av arbetsgivaren. Interpellationen är ställd så att min fråga är: Hur ska den enskilde få fram uppgifter från myndigheter på ett rätt och riktigt sätt? Därför blir jag besviken när jag läser svaret. Låt mig göra klart för Anders Borg att det inte på något vis är politisk polemik, utan det är en mycket konkret fråga. Anders Borg skriver i svaret att han inte har någon avsikt att vidta några åtgärder med avseende på finska pensionärer med pension från Sverige. Begrunda det återigen. Vi har en lagstiftning som säger att arbetsgivaren ska betala in sjukförsäkringsavgifterna. För en egenföretagare är redovisningen mycket enklare. Då betalar man det själv. Men det är annorlunda för den som är anställd. Man kan möjligtvis under en del år i den uppräkning som jag gjorde peka på via deklarationen eller annat att man har betalat avgiften själv. Men de andra åren finns det inbakat. Arbetsgivaren betalar in skatter och avgifter på bruttoinkomsten. Det framgår inte av taxeringen, utan det går in till Försäkringskassan. När någon efterfrågar uppgifter och säger: Kan jag få ett intyg på avgiftsinbetalningar? Då hänvisar kassan till Skatteverket, som inte har uppgifterna. Varför kan inte Anders Borg och regeringen hjälpa till så att det kan räcka med ett intyg om man har arbetat här i Sverige och därmed har fullföljt sina skyldigheter? Socialavgifterna tas ju av lönen. Det är ett utrymme som man har kommit överens om mellan arbetstagare och arbetsgivare. Man kan torrt konstatera - jag ger finansministern en chans här - som man gjorde nu att de finska myndigheterna har fått det underlag som de har begärt och därmed struntar i ett mycket konkret bekymmer som många sliter med. Dessutom är detta, som sades tidigare, rättsligt prövat i EG-domstolen. Hjälp till, finansministern!

Fru talman! Låt mig understryka att jag inte alls uppfattade att Raimo Pärssinen tar upp en partipolitisk polemik. Detta är en mycket viktig frågeställning som vi har anledning att begrunda noggrant. Jag är definitivt inte expert på den här frågan. Men såsom jag har uppfattat det är det så att Nikuladomen som EG-domstolen har avgett har landat i slutsatsen att Finland har rätt att ta ut en socialförsäkringsavgift för sjukvård därför att socialförsäkringsavgiften i Sverige inte är kopplad till sjukvården. Vi vet båda två att den betalas med landstingsskatt. Det här handlar om dem som har bidragit till det svenska samhället och som har jobbat och slitit här och gjort stora insatser för det som vi i dag kan leva av, inte minst under 60- och 70-talen när detta var en mycket viktig del av den svenska ekonomin. Det är helt uppenbart och självklart att de upplever att de har betalat för sin sjukvård därför att de har betalat sin landstingsskatt. Vi tycker alla att vi då har betalat för den vård som vi ska få även på ålderns höst. Men såsom jag har uppfattat domen begränsar den våra handlingsmöjligheter. Den säger att frågeställningen gäller om socialförsäkringsavgiften i Sverige går till att finansiera sjukvården. Jag kan ha fel. Jag ska inte säga att jag önskar att jag hade fel, men såsom jag har uppfattat domen klargör den att när en pensionär har pension från ett land och bor i ett annat land, om man till exempel bor i Finland och har sin pension från Sverige, ska Sverige stå för vårdkostnaderna. Då har vi inte det här problemet. Men om en person har pension från två länder ska bosättningslandet betala för sjukvårdskostnaderna. Då hamnar man i situationen att Finland ska betala för vården. Givet att Finland tar ut en avgift för sjukvård som är annorlunda än landstingsskatten har vi det här problemet. När man betalar inkomstskatt i Sverige och bor utomlands så betalar man SINK:en, det vill säga en något lägre inkomstskatt som har en något annorlunda grund. Jag har stor respekt för dem som upplever att de har betalat sin landstingsskatt och som upplever att de får betala en svensk skatt på det här och ändå en gång till får betala sin socialförsäkringsavgift i Finland. Men som jag har uppfattat det är den svenska socialförsäkringsavgiften och den finska socialförsäkringsavgiften två skilda saker. Jag har alltså stor respekt för att Raimo Pärssinen och många människor med honom känner att det är någonting orimligt i detta. Det är ju den upplevelsen man får när man tittar på det i första varvet. Men samtidigt är underlagen här så pass tydliga när det gäller att socialförsäkringsavgiften i Sverige och socialförsäkringsavgiften i Finland skiljer sig åt. Det gör att vi inte kan ha synpunkter på hur Finland organiserar sin sjukvård. Det vore fel av oss. Vi skulle inte uppskatta om en finländsk finansminister stod och hade synpunkter på hur Sverige organiserar sin sjukvård. Vi ska respektera varandras länder och varandras system. Låt mig ändå understryka igen att jag uppfattar det som att läget här är sådant att det är svårt att komma längre. Men jag ser det problem som Raimo Pärssinen tar fram och jag har stor respekt för den upplevelse som interpellationen återspeglar.

Fru talman! Då är det faktiskt så, Anders Borg, att den som kan leverera ett intyg om att man har betalat in här i Sverige får den här befrielsen i Finland. Det handlar om en konkret åtgärd. Men om Anders Borg vänder sig direkt till Skatteverket och pratar med dem som är ansvariga där på utlandsavdelningen får han klara besked. Vad vi behöver är att Anders Borg och den svenska regeringen beskriver att om man har jobbat här i Sverige så har man betalat in de här avgifterna. Vad EG-domen säger är att Finland då inte kan ta ut avgiften. Men det krävs att man kan visa att man har betalat den i ett annat land, och det har man då gjort här i Sverige. Då vore det väl alldeles förnämligt om Anders Borg kunde sätta sig in i frågan och se till att man kan få fram de här intygen på ett klokt och enkelt sätt. För hur ska den enskilde kunna göra detta? Om man har jobbat till exempel i stålverket i Hofors, sedan flyttat till Fagersta och sedan kanske har varit uppe i Pajala och jobbat en sväng ska man via de olika skattekontoren försöka hitta intyg. Vi har ju haft en lagstiftning som har förändrats över tid. Ibland har man betalat egenavgifter och ibland har arbetsgivaren betalat, som man gör i dag. Det är detta det handlar om. Domen är klar i sig. Den finska myndigheten säger också att den vill följa domen om man kan visa upp ett intyg på att man har betalat det här. Precis som Anders Borg säger här har man betalat landstingsskatter och fullföljt betalningarna av de andra avgifter som krävs i och med att man har arbetat här. Det är därför jag säger att det här är den kanske mest konkreta interpellation jag någonsin kommer att ställa. Det handlar om en handläggning och en service från Skatteverket gentemot de finländare som har jobbat i många år här och sedan flyttat tillbaka för att njuta av ålderdomen i sitt hemland. Jag är själv anställd på ett järnbruk och jag har jättemånga finska kompisar där. Många av dem vill kunna flytta tillbaka. Men varför ska de behöva ränna runt? Varför ska de behöva lägga ned så mycket pengar och tid för att jaga efter ett intyg som myndigheterna inte kan leverera? Myndigheterna har ju inte de uppgifterna därför att den svenska lagstiftningen är uppbyggd på ett annat sätt. Det är därför jag säger detta. Jag uppfattar i alla fall att finansministern svarar med den största välvilja. Men han missar att det inte handlar om hur man finansierar sjukvården i Finland. Låt inte det här bara falla undan nu, Anders Borg! Då återkommer jag. Lova den svenska riksdagen, lova alla våra finska vänner som jobbar här i dag och som kommer att flytta tillbaka och lova dem som redan har flyttat att finansministern fördjupar sig i denna fråga! Lova att finansministern vänder sig till utlandsavdelningen på Skatteverket och efterhör på vilket sätt man enklast och mest konkret kan lösa detta! Samtidigt betyder inte det att vi på något vis skulle gå ifrån en dom i EG-domstolen. Tvärtom fullföljer vi bara den domen. Man ska visa upp ett intyg på att man har betalat in avgifter här i Sverige, och det har man gjort när man jobbar. Det sker ju automatiskt. Om finansministern kan lova mig det här så gör jag inget mer inlägg.

Fru talman! Tyvärr skiljer sig den beskrivning som jag får av ärendet från den som Raimo Pärssinen ger. Den beskrivning jag får från mina skattejurister är att grundfrågan handlar om att socialförsäkringsavgiften i Sverige och i Finland är olika saker. Vår socialförsäkringsavgift har i huvudsak använts till att finansiera sjukförsäkringen, och inte sjukvården. Socialförsäkringsavgiften i just den del som här avses har i Finland använts till sjukvården. Jag har en djupt känd förståelse för känslan. Om man har jobbat i Sverige och betalat sin landstingsskatt så har man under de yrkesverksamma åren konsumerat en väldigt liten del av alla de skatter som man har betalat för sin sjukvård. Den behöver man när man blir gammal. Det är klart att man upplever det som orimligt att man får betala även då, när man är gammal och inte kan betala så mycket i skatt. Det är en del av den trygghet vi har; sjukvården betalas med de arbetandes inkomster, men även de som är äldre har rätt till en bra sjukvård. De har ju faktiskt betalat för den många gånger om under sitt långa yrkesverksamma liv. Jag tycker att den uppskjutna lön som pensionen är naturligtvis ska gå även till de finländska medarbetare som har kommit hit och gjort en lång och viktig insats. Jag förstår den här känslan med landstingsskatten. Men jag måste säga att jag får en annan beskrivning av ärendet. Jag kan lova Raimo Pärssinen att jag ska gå tillbaka med detta och verkligen försöka föra en diskussion med mina medarbetare och med Skatteverket om vi kan föra detta framåt. En sak måste jag dock säga: Vi kan inte stå i Sverige och ha synpunkter på den finländska finansieringen av sjukvården. Det tror jag att Raimo Pärssinen förstår, för det är inte det som debatten handlar om. Men det är också viktigt att det inte uppfattas som att jag står här och försöker skjuta över kostnaderna på någon annan finansminister eller kommer med pekpinnar om hur man agerar i ett annat land. Jag ska naturligtvis titta djupare på detta, men den beskrivning som jag har fått säger att det är mycket litet manöverutrymme. Jag välkomnar att Raimo Pärssinen följer frågan, för det är ett utmärkt sätt att se till att riksdagen fungerar som det kontrollorgan som den bland annat ska vara och att den driver viktiga frågor för enskilda medborgare. Jag kan lova Raimo Pärssinen att titta vidare på detta. Och jag kan vara nästan säker på att Raimo Pärssinen ändå kommer tillbaka, och det tror jag i grunden är bra.

Fru talman! Den juridiska prövningen är gjord i EG-domstolen. Frågan är också prövad och tolkad av den högsta förvaltningsdomstolen i Finland. Det handlar om att man ska leverera ett intyg. Och det är precis som Anders Borg säger. Har man varit här och jobbat och betalat sin landstingsskatt och så vidare borde det vara klappat och klart. Prata gärna med de juridiska rådgivare som finansministern har. Men prata även med Skatteverket som får dras med denna fråga från dessa människor som undrar hur sjutton de ska få intyget. De vet att de har EG-domstolen bakom sig. Det handlar inte om att staten Sverige på något vis skulle tolka hur Finland agerar i frågan eller hur man tillämpar domen. Det står klart och tydligt: Bara man kan visa det. Då är frågan hur man gör. Jo, självklart har man betalat in när man har jobbat här i Sverige. Ta fram det lilla papperet. Men prata med Skatteverket. Jag kommer definitivt att fortsätta göra det och följa det noga. Men jag hoppas verkligen att finansministern tar detta på allvar och inte bara förlitar sig på att det finns några jurister på departementet som har sagt att det är litet manöverutrymme. Min uppfattning är solklar. Det finns ett stort manöverutrymme, och det är enkelt att kunna ge hjälpen. Samtidigt kan vi tala om för de finländare som finns här att detta är grejat på ett enkelt och bra sätt, och vi följer alla regler och förordningar och EG-domstolen, och vi gör det i stark vänskap med vårt vackra grannland Finland.

Fru talman! Jag välkomnar diskussionen och att vi har fått en interpellation på området. Jag har mycket stor respekt och förståelse för de människor som upplever att de har gjort en insats för Sverige. De har bidragit till vår välfärd och vårt välstånd, och de känner att de därmed också har betalat för sin sjukvård. Jag välkomnar därför också att vi kan fortsätta diskussionen och ha ljus på frågan. Om människor upplever att något är orimligt eller orättvist, ibland är det rätt och ibland fel, har vi en skyldighet som politiker att gå till botten med det så att människor som har slitit ett långt liv inte känner att det är en orimlig behandling. Men jag har som sagt fått en annan bild av ärendet. Jag är övertygad om att vi återkommer till frågan.