Behovet av utbildning för anställda inom rättsväsendet

Interpellationsdebatt 25 februari 2014

Protokoll från debatten

Anföranden: 11

Anf. 1 Justitieminister Beatrice Ask (M)

Herr talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att säkerställa att de som dömer i våldtäktsmål och sexualbrottmål har särskild kompetens på området samt för att utbildning om våldtäkt och sexualbrott blir obligatoriskt för anställda inom rättsväsendet. Det är en viktig förtroendefråga att de anställda inom rättsväsendet har rätt kompetens för uppdraget. Regeringen förväntar sig mot bakgrund av resurstillskott och omfattande utbildningsinsatser som också fortsätter att bemötande och hantering av sexualbrottsärenden ska förbättras i hela landet. Misstankar om sexualbrott är svåra att utreda. Bemötandet av brottsoffren ställer särskilda krav. Det är ett ansvar för rättsväsendets myndigheter att personalen har den kompetens som behövs för att möta de krav som denna typ av brott är förenad med. Det finns också en medvetenhet inom rättsväsendets myndigheter om behovet av särskild kunskap och utbildning på detta område. På domstolssidan kan jag nämna att sexualbrott inom ramen för straffrätten ingår som ett större moment i det utbildningsprogram som erbjuds domare. Mäns våld mot kvinnor är dessutom ett område som återkommande ingår i den löpande vidareutbildningen för ordinarie domare. Samma sak gäller för frågor om bemötande av brottsoffer. För åklagare finns i den obligatoriska grundutbildningen flera kursmoment som behandlar utredning av sexualbrott och där även brottsofferperspektivet lyfts fram. Sexualbrott är ett av de prioriterade brottsområdena inom Åklagarmyndigheten. En rad åtgärder för att öka kvaliteten i brottsutredning och processföring för denna brottslighet har vidtagits. Bland annat handläggs sexualbrott vanligtvis av särskilt utpekade åklagare. Utredningar av sexualbrott är givetvis också en del av utbildningen för poliser. Polisstudenterna får under utbildningen grundläggande kunskaper om brott i nära relationer, där också sexualbrotten omfattas. Det finns fortlöpande utbildning som riktar sig till poliser som särskilt ska utreda våldsbrott, bland annat våldtäkter. Enligt polisens riktlinjer bör ett brottsofferperspektiv genomsyra polisens dagliga brottsförebyggande och brottsutredande verksamhet. Det pågår således ett omfattande arbete med att säkerställa att anställda inom rättsväsendet har den kompetens som krävs för hantering av sexualbrott.

Anf. 2 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Jag börjar med att tacka för svaret. Bakgrunden till min interpellation är att varje år anmäls omkring 6 000 våldtäkter, men få leder till åtal och bara några hundra leder till fällande domar. Mörkertalet är stort eftersom sexualbrott är en av de brottstyper som polisanmäls i minst utsträckning. Under 2013 har det kommit flera friande domar i uppmärksammade våldtäktsfall. Om man läser en del av domarna framskymtar en märklig och ålderdomlig syn på kvinnors och mäns sexualitet. Män framstår som mer eller mindre obegåvade, snarast empatilösa och dumma i huvudet. Jag vet inte riktigt hur man ska uttrycka sig. Det förväntas tydligen att män ska vara så i en sexuell situation, medan kvinnor framstår som viljelösa personer. Det enda sätt på vilket de är intresserade av sex är tydligen att någon kommer och tar en, och då gärna fem stycken i ett rum som är mörkt och där man har tagit ifrån personen mobiltelefon med mera. Det är alltså en märklig syn som framställs i dessa domar. Jag tycker att det borde vara självklart att de som dömer i sexualbrott ska ha kompetens på området. Det är viktigt att domarna inte präglas av föråldrade värderingar eller snedvridna attityder till kvinnors och mäns sexualitet. Det är lika viktigt att det finns kunskaper om bemötande av offer för sexualbrott. Jag ställer frågor om huruvida justitieministern tänker vidta några åtgärder. Som jag uppfattar svaret tänker justitieministern inte vidta några åtgärder, utan hon säger att det pågår ett omfattande arbete. Det är bra att poliser får en utbildning. Justitieministern skriver att mäns våld mot kvinnor är ett område som återkommande ingår i en löpande vidareutbildning för ordinarie domare. Men vi vet inte vilka domare som deltar. Det är samma sak med detta att det här är ett större moment som erbjuds domare; det innebär inte att det är obligatoriskt. Om man tittar över det hela ser man att Brottsoffermyndigheten på regeringens uppdrag erbjuder ett utbildningsprogram för personal inom polisen, Åklagarmyndigheten och domstolarna. Syftet har varit att öka kunskapen om sexualbrottsoffer och förbättra bemötandet av dessa brottsoffer. Enligt uppgift från Brottsoffermyndigheten har ett 20-tal anställda inom domstolarna genomgått utbildningen under de senaste två åren. Redovisningen visar att merparten av dem som genomgår utbildningen är kvinnor. Förra året tjänstgjorde 572 ordinarie domare i landets tingsrätter medan 208 domare tjänstgjorde i hovrätten. Drygt 500 personer tjänstgör som icke ordinarie domare i tingsrätt eller hovrätt. Det är några fler än de 20 personer som har genomgått utbildningen under de senaste åren. Min fråga kvarstår: Ser inte justitieministern att det finns ett behov av att göra denna typ av utbildning obligatorisk? Min bild är att det saknas nödvändig kompetens om vi får denna typ av syn på kvinnor och män i domarna. Som jag uppfattar det handlar det inte om att se människor och individer som de är, utan mer utifrån könsstereotypa roller och framför allt med en ålderdomlig syn. Därmed blir inte processen rättssäker. Man ifrågasätter kvinnornas syn och framför allt anmälan. För mig är det jätteviktigt att vi har ett rättssäkert system där kvinnor ska våga göra anmälan. Om så här få av 6 000 anmälda våldtäkter leder till åtal kan man fråga sig vad som egentligen hände i de fall som aldrig anmäldes.

Anf. 3 Justitieminister Beatrice Ask (M)

Herr talman! Först och främst: Vi är helt överens om beskrivningen av antalet anmälningar och uppklarningar. Det är för få brott som klaras upp. Men låt mig säga att detta inte nödvändigtvis enbart är en utbildningsfråga. Det här är ärenden med besvärliga bevisprövningar som ska göras. Det finns behov av åtgärder på många olika plan. Att säkra bättre bevisning är till exempel en sak som är alldeles nödvändig för att man i domstol ska få ett beslut om lagföring när det gäller denna typ av ärenden. Det hela behöver alltså inte bero på utbildningssidan. Sedan kommer Eva-Lena Jansson till det som är lite av kärnan i frågan, nämligen om vi borde ha obligatorisk utbildning för domare i just de här frågorna. Det är en lite knepig fråga av det enkla skälet att en domare förväntas döma i kanske 300-400 olika måltyper. Varje typ av ärende är oerhört centralt. Det är ett skäl till att utbildningen av de ordinarie domarna är omfattande om de inte kommer utifrån. Men det är också skälet till att man erbjuder olika typer av fortbildningar och fördjupningsutbildningar. Domaren ska kunna fördjupa sin kompetens och modernisera den i frågor som man anser att man verkligen behöver mer kunnande i. Jag tror att det är rätt väg att gå eftersom det innebär att man inte så att säga smetar ut allt rakt över alla domare, utan man kan få mer kvalitet i det som görs. Det finns ett intresse för de här utbildningarna. När jag säger att det pågår ett arbete innebär det inte att det slappnar av utan att det tvärtom blir bättre och bättre och att man förhoppningsvis får fler och fler domare att intressera sig för utbildningarna. Det har också av tradition varit lite känsligt för domare att anamma propåer från politiskt håll om att gå vissa typer av utbildningar, av det enkla skälet att vi vill ha självständiga domstolar. Det är också ett skäl till självständigheten som ligger i den organisation eller det erbjudande som Domstolsverket har. Men vad vi har gjort från regeringens sida är att lägga otroligt stora resurser på att förbättra de här utbildningarna och att faktiskt lägga tryck på det. Den här mandatperioden har vi särskilt intensifierat arbetet med att förebygga och bekämpa sexuellt våld och andra sexuella övergrepp. Det handlar om en satsning på så där 120 miljoner kronor. Utbildningsinsatser för olika medarbetare inom rättsväsendet är en viktig del i detta eftersom utbildningssatsningar är bland de stora programpunkterna när det gäller hur resurserna används. Regeringen har också gett Brottsoffermyndigheten i uppdrag att genomföra och vidareutveckla ett utbildningsprogram för att bättre passa de olika medarbetare som har att göra med de här brottsoffren och de här frågeställningarna. Jag menar att det arbetet utvecklas väl och att det också får resultat. Det är väl en 16 miljoner kronor som har använts på senare tid till de utbildningarna, så det är inte små summor. Jag menar att vi lägger mycket tryck på detta, och det borde förhoppningsvis ge ett bättre resultat framöver. Det är i vart fall vår förhoppning. Jag är alltså inte för att göra en organisatorisk allmänutbildning bredare och mer omfattande i just det här ämnet. Däremot tror jag att man ska lägga mycket kraft på att erbjuda bra fortbildning för personal inom rättväsendet när det gäller sexuella brott och övergrepp av liknande slag.

Anf. 4 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Det svaret gjorde mig faktiskt väldigt bekymrad. Det innebär ju att unga - eller äldre - kvinnor som anmäler en våldtäkt kan få en domare som absolut inte har den kompetens som vi anser att man borde ha. Justitieministern talar om självständighet för domare. Det är självklart att en domare ska vara självständig. Men vi som politiker kan faktiskt bestämma huruvida domarna ska ha en viss typ av utbildning. Vi kan bestämma oss för att det ska finnas specialdomstolar som dömer i sexualbrott. I dag har vi en situation där unga kvinnor anmäler våldtäkter, och det kanske inte ens går till åtal. Man kanske bedömer det som att kvinnan befann sig i ett tillstånd där hon låg och sov eller var väldigt berusad och fem män begick våldtäkt, men det går inte att bevisa. Då har man fortfarande en ålderdomlig syn på sexualitet - kvinnor förväntas vara passiva och bara ligga och ta emot. Jag menar att det är viktigt att vi har ett rättväsende som präglas av en modern syn på kvinnor och män. Det har vi inte i dag, i alla fall uppfattar inte jag det. Jag och många med mig är väldigt kritiska till den utveckling vi kan se i dag när det gäller just våldtäktsfall. Jag tycker att detta är bekymmersamt, och jag undrar om inte justitieministern delar min uppfattning att det är bekymmersamt att det är så få domare som väljer utbildningen som Brottsoffermyndigheten tillhandahåller. Det är 20 domare av drygt 1 200-1 300 som under de två tre senaste åren har gått utbildningen. Merparten är kvinnor, och vi vet att väldigt många domare är män. Det får effekt på domarna, alltså de domar där man ska ta ställning till huruvida det var våldtäkt eller inte. Jag säger inte att det i alla de domarna per automatik skulle bli ett erkännande av våldtäkt, men jag säger att vi tror att det faktiskt påverkar förhållningssättet om man får den här utbildningen. Jag inbillar mig att det är just därför Brottsoffermyndigheten på regeringens uppdrag erbjuder den här utbildningen. Jag tror att det är därför regeringen tycker att det är viktigt att utredning av sexualbrott ska vara en given del av utbildningen för polisen. Därför finner jag det märkligt att man inte vill göra det obligatoriskt. Jag tror att det skulle vara bra att ha specialdomare i de här fallen. Då får man speciell kompetens. Precis som justitieministern sade kan det vara en gång på flera år som en domare hamnar i situationen att man ska döma i ett sådant fall. Har man då inte dömt i sådana fall på många år och inte gått vidareutbildningen, vilket man får göra frivilligt, kan det få effekter - väldigt negativa effekter, tror jag. Min fråga kvarstår: Är inte justitieministern bekymrad över att så få domare tycker att det är viktigt att gå den här utbildningen?

Anf. 5 Carina Ohlsson (S)

Herr talman! Jag får verkligen instämma i den oro Eva-Lena Jansson uttryckte över svaret som ministern gav, att det skulle finnas en motsättning mellan en obligatorisk utbildning och självständiga domare. Det är ungefär de svar man får även från domare, att om man utbildar sig om till exempel våld mot kvinnor eller sexualbrott skulle det äventyra objektiviteten. Jag och vi socialdemokrater är av uppfattningen att ju mer utbildning man har, desto bättre förhållningssätt kan man ha till det som händer. Jag känner mig alltså väldigt bekymrad över det svaret. Vi ser att både generellt våld mot kvinnor och sexuella övergrepp mot barn, kvinnor och även män är ett stort samhällsproblem, och det uppmärksammas att ökningen just i Sverige är väldigt stor i åldersgruppen 15-18 år. Vi ser också att ökningen sker just när det handlar om barn under 18 år. Man säger: Vi behöver inte säga åt vårt rättsväsende från den politiska nivån, utan de förstår nog det här själva och får välja att frivilligt utbilda sig på det här området. Ändå ser man mycket oro när det bara är ett par hundra av 6 000 anmälningar som leder till åtal och fällande domar. Jag blir väldigt oroad av det svaret. Ett sätt som skulle vara intressant att höra justitieministern tala om är att man vid anmälan har ett målsägandebiträde med sig ända från början. Det skulle vara en förutsättning redan när man anmäler brottet att det ska vara med hela vägen eftersom vi vet att det är många unga som definitivt inte har någon erfarenhet av hur rättsväsendet fungerar. Då skulle det kunna bli fler jurister som tog sig an de här frågorna. På det sättet borde man kunna höja nivån, och då kanske domarna skulle känna att de nog behöver ha den här utbildningen när det är andra jurister än domare som är utbildade och kunniga på de här områdena. Jag tycker att det här låter väldigt oroande. Vi ser ett stort samhällsproblem och ställer frågan från den politiska nivån till justitieministern, och hon säger att det inte behövs någon mer utbildning eller några krafttag, utan det får man göra frivilligt. Det känns väldigt oroande, och jag skulle vilja att ministern utvecklade lite mer vad man i så fall tänker göra.

Anf. 6 Monica Green (S)

Herr talman! Jag har anmält mig till den här debatten trots att vi alldeles strax ska ha ytterligare en debatt i den här viktiga frågan, jag och Beatrice Ask. Jag har gjort det med anledning av försvaret när det gäller utbildning av domare. Jag undrar om vilken annan yrkeskår vi säger så här: Om du utbildar dig mer kan det påverka din objektivitet. Jag tror inte att vi skulle säga så när det gäller någon annan yrkeskår. Tvärtom tror jag att vi uppmuntrar utbildning i alla andra yrkeskårer och säger: Det är bra för dig. Ju mer utbildning du har desto bättre kan du hjälpa till i det här fallet. Detta behövs. Vi ser i allra högsta grad i dom efter dom att det behövs utbildning av domare. Årligen är det tusentals kvinnor som blir utsatta för våldtäkter. Bara en bråkdel av dessa fall leder till fällande domar. I rätten blir kvinnan utsatt igen. Hon får mycket kränkande frågor och blir ifrågasatt. Hon blir ifrågasatt på grund av sin klädsel och sitt utmanande sätt. Och har hon varit i hjälplöst tillstånd och därför inte sagt nej kan domaren inte döma. Trots att kvinnan kanske har fått fruktansvärt allvarliga skador i underlivet och det finns tydliga bevis leder det inte till fällande dom. Det är mycket allvarligt. Vi har sett många exempel på det den senaste tiden. Precis som Carina Ohlsson sade nyligen är unga kvinnor särskilt utsatta. Kvinnor mellan 16 och 24 år behöver extra stöd och hjälp i en situation där de tar mod till sig och faktiskt anmäler. Vi har ju ett stort mörkertal. Trots att det är många som anmäler våldtäkt är det väldigt många fler som inte anmäler, eftersom de tar på sig skulden själva. De skyller på hur de har betett sig och tror att det är deras eget fel. Om de sedan blir bemötta så när domen ska avgöras förstärker det synsättet från samhället. Det är därför som jag blir orolig när Beatrice Ask säger att utbildning av domare kan påverka objektiviteten.

Anf. 7 Justitieminister Beatrice Ask (M)

Herr talman! Jag blir lite irriterad. När jag försöker beskriva en attityd som finns och försöker beskriva hur folk ser på saker blir jag beskylld för att ha uppfattningen att utbildning inte behövs. Så är det inte. Tvärtom tar jag de här frågorna på stort allvar. Det är därför vi har satsat hundratals miljoner de senaste åren på att arbeta med den här typen av mycket allvarliga brott. En stor del av satsningarna handlar om utbildning för personal inom rättsväsendet. Men det är inte enbart en utbildningsfråga att få fler dömda eller att få fler ärenden av den här typen uppklarade. Det enkla skälet är att det är stora bevissvårigheter. Och möjligen är lagstiftningen som Sveriges riksdag är ansvarig för - jag är ansvarig för den, och ni är ansvariga för den - så formulerad att en aldrig så väl utbildad domare ibland kan döma på ett sätt som gör att vi kan behöva fundera över om vi har varit tillräckligt tydliga i alla avseenden. Det är någonting man borde fråga sig. De dömer nämligen enligt lagen. Det är inte heller så, som någon här sade, att domare är allmänt okunniga i de här frågorna. För att bli domare har man normalt en utbildning på sex år. Domarutbildningen är sex år. I utbildningsprogrammet är det självklart obligatoriskt med bemötandefrågor och annat. Man kan också bli domare om man är utbildad åklagare och har arbetat som det eller om man har advokatbakgrund. Det kommer alltså domare också den vägen. För alla nyutnämnda domare tillhandahålls ett omfattande utbildningsprogram som är heltäckande. För ordinarie domare tillhandahåller man ett stort utbud av fortlöpande vidareutbildning. Det är alltså inte så att det är en massa okunniga människor med mossiga uppfattningar. Jag blir lite irriterad på den uppfattningen, för det är inte så. Däremot finns det - det kan man se - ibland domar där det är svårt att förstå hur man har resonerat och kommit fram till ett visst resultat. För alla som är oroade över de här övergreppen är det naturligtvis illa att så få ärenden klaras upp. Det är illa. Och det är ett av skälen - jag tog inte upp det i svaret här - till att regeringen funderar på att ytterligare utreda frågan och att flytta fokus något mer mot den misstänkte, så att inte allt fokus läggs på brottsoffret, som det lite grann är i dag. Lite större krav kanske man borde kunna ställa på den som är misstänkt för att ha begått ett övergrepp. Det handlar om att frågor ställs också där. Det har jag beskrivit ganska mycket under de senaste veckornas debatt. Där tror jag att det finns mer att göra, och det kommer vi säkert tillbaka till i nästa debatt. Men när det gäller utbildningsinsatserna tycker jag att det vore bra om fler gick de här utbildningarna. Det är skälet till att vi har gett uppdrag som innebär att man förbättrar, utvecklar och erbjuder mer av den här typen av utbildningar. Jag tror att den diskussion som har varit under senare tid och inte minst den uppmärksamhet som olika domar har fått medför att betydligt fler känner att de vill förkovra sig och känna sig säkra på sin kompetens när det gäller själva ärendeformen och reglerna men också när det gäller bevissäkring och mycket annat. Det tror jag kommer att leda till att det blir ytterligare intresse för de utbildningar som erbjuds. Regeringen är väldigt offensiv i de här frågorna när det gäller att tillhandahålla och vidareutveckla utbildningar. Sedan tycker jag personligen att det är viktigt med det arbete som har bedrivits för att säkra bevis via sjukvården och annat. Vi behöver nämligen en kombination av åtgärder för att nå bättre resultat i den här typen av ärenden.

Anf. 8 Eva-Lena Jansson (S)

Herr talman! Jag tycker inte att det ska vara lite mer fokus på gärningsmannen. Jag tycker att det ska vara väldigt mycket fokus på gärningsmannen. Tänk er att någon går ut på stan och blir rånad och att någon ifrågasätter det. Varför gick du på den gatan? Varför hade du med dig en plånbok vid den tidpunkten? Såg du inte lite utmanande ut med din plånbok? Viftade du med den? Var det därför du blev rånad? Rånaren säger: Jag förstod inte att hon inte ville ge mig plånboken. Jag trodde att hon ville ge mig pengarna. Det är det resonemang vi ser i dag i domar. En kvinna anmäler en våldtäkt. Hon beskriver hur det har gått till. Man frågar henne varför hon inte gick därifrån. Och mannen säger: Jag trodde att hon ville ha sex med mig. Hon sade visserligen: nej, nej, nej. Men jag trodde det. I ett samhälle med den typen av resonemang funderar jag på om vi inte behöver få förändrade attityder och värderingar i domstolar och framför allt en bättre utbildningsinsats. Jag tror nämligen att män generellt sett är ganska smarta, precis som kvinnor. Jag tycker att det är bekymmersamt om vi har domstolar som utgår från att män är idioter som inte begriper vad ett nej betyder och att kvinnor bara ligger där och tar emot för att de inte förstår bättre eller för att de vill och att det är så det går till i samhället. Då tycker jag faktiskt att det är pinsamt för Sveriges domarkår om 20 personer låter sig utbildas medan övriga 1 200 inte gör det. Det säger någonting om attityder och värderingar, och jag är inte nöjd med den utvecklingen, herr talman.

Anf. 9 Carina Ohlsson (S)

Herr talman! Jag vet inte vem justitieministern riktade sig till och som hon blev irriterad över. Regeringen anser sig ha gjort mycket i den här frågan. Jag tycker dock att det finns mycket mer att göra och att det politiska ledarskapet inte har varit tydligt nog. Om det är så få som utbildar sig i domarkåren har det politiska ledarskapet varit för dåligt. Då har inte signalerna om att det här verkligen är en prioriterad fråga gått fram. Det är tydligt. Tydligare kan det knappast bli, om det bara är ett fåtal av de över tusen domarna som har utbildat sig. Det var ministern själv som sade att det här kunde utmana och att de inte var självständiga. Samtidigt säger ministern att man behöver diskutera de här frågorna. Det är just det man gör när man utbildar sig. Man reflekterar över det som man studerar, också med en bredare omvärldsuppfattning och så vidare. Sedan tyckte jag mig höra att ministern sade att hon funderar på att det skulle utredas. Jag trodde att det var så att det skulle utredas. Det var kanske fel uttryckt. Det är ju så att ministern har sagt det, och det har tagits beslut här i riksdagen om att det ska tillsättas en utredning. En utredning skulle ha tillsatts mycket tidigare. Man har sett att just vid sexualbrott är det låg frekvens av både åtal och fällande domar. Man kan som både politiker och lekman jämföra med andra brott och fundera vad det beror på och försöka hitta anledningen - om inte ministern själv har en kunskap. Det är inte så att samhället i övrigt har en kunskap. Det skulle vara intressant.

Anf. 10 Monica Green (S)

Herr talman! Ministern säger att lagen nog inte är tillräckligt tydlig. Justitieministern har varit minister i snart åtta år, och hon kommer nu på att lagen nog inte är tillräckligt tydlig. Hon säger att det är riksdagen som ska fatta beslutet. Men Beatrice Ask vet att det är ministern som lägger fram förslagen. Vi vet att lagen inte är tillräckligt tydlig. Kvinnor säger: Nej, nej, nej! Det blir ändå inte en fällande dom vid våldtäkt, och vi vet att lagen inte är tillräckligt tydlig. Jag håller med när Beatrice Ask säger att lagen inte är tillräckligt tydlig, men jag är förvånad över att justitieministern efter sju och ett halvt, snart åtta, år säger att lagstiftningen nu kanske ska skärpas. Det är på tiden. Det borde ha skett för mycket länge sedan.

Anf. 11 Justitieminister Beatrice Ask (M)

Herr talman! Jag ska inte ägna mig åt härskarteknik och att märka ord, som en del andra gör. Vi genomförde en skärpning av lagstiftningen 2006. Vi genomförde ytterligare en skärpning som började gälla förra sommaren där våldtäktsbegreppet vidgades och regelverket skärptes ordentligt. Det fanns en bred samstämmighet i Sveriges riksdag om besluten. Trots att det blev en skärpning förra året tycker jag mig se - och uppenbarligen är vi helt överens - att det behövs ytterligare förändringar. Vi tycker att vi inte har fått genomslag för det vi trodde att vi faktiskt hade beslutat. Det är den känsla vi har. Visst kan man säga att ministern borde ha förstått detta för flera år sedan. Ja, det borde ju alla ha gjort i så fall. Vi har successivt förbättrat den svenska lagstiftningen när det gäller sexualbrott. Det är bra. Men det finns mer att göra. Man ska komma ihåg att detta är besvärliga brott, av det enkla skälet att de inte kan jämföras med rån i största allmänhet. Problemet är att våldtäkt ofta begås i relativt nära relationer. Ofta handlar det om personer som kan ha haft en relation eller som har en relation. Det är situationer där ord står mot ord. Det saknas vittnen, och det finns ingen teknisk bevisning. Då hamnar domstolen och utredaren i besvärliga situationer. Det är inte bara en utbildningsfråga utan det är fråga om mycket annat. Man ska ha respekt för att dessa frågor är mycket besvärliga. Det som tas upp i interpellationen, och som är en poäng, är att många uppfattar att bemötandet och den särskilda hantering som behövs i dessa ärenden inte är tillräckligt bra. Där är vi överens. Vi lägger stora resurser på att få fler att skaffa sig den professionalitet som krävs för att möta brottsoffer, vittnen och andra som är inblandade i detta på korrekt sätt. Jag är glad över att Åklagarmyndigheten prioriterar denna brottstyp. Det finns specialiserade åklagare som sysslar med de brotten. Det är den vägen vi behöver gå i flera avseenden.

den 7 februari

Interpellation

2013/14:278 Behovet av utbildning för anställda inom rättsväsendet

av Eva-Lena Jansson (S)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

Varje år anmäls omkring 6 000 våldtäkter, men få leder till åtal och bara några hundra leder till fällande domar. Ändå är mörkertalet stort eftersom sexualbrotten är en av de brottstyper som polisanmäls i minst utsträckning.

Under 2013 har det skett flera friande domar i uppmärksammade våldtäktsfall. När man läser en del domar framskymtar en märklig och ålderdomlig syn på kvinnors och mäns sexualitet.

Det borde vara självklart att de som dömer i sexualbrott ska ha kompetens på området. Det är viktigt att domstolar inte präglas av föråldrade värderingar och snedvridna attityder till kvinnors och mäns sexualitet. Lika viktigt är det att finns kunskap om bemötande av offer för sexualbrott.

Jag har följande frågor till justitieministern:

Avser justitieministern att vidta några åtgärder för att säkerställa att de som dömer i våldtäktsmål och sexualbrottsmål har särskild kompetens på området?

Avser justitieministern att vidta några åtgärder för att utbildning om våldtäkt och sexualbrott blir obligatoriskt för anställda inom rättsväsendet?