Barnets bästa i vårdnadstvister

Interpellationsdebatt 3 december 2013

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 27 Justitieminister Beatrice Ask (M)

Fru talman! Shadiye Heydari har frågat mig vilka initiativ jag tänker ta för att säkerställa att barnets bästa bedöms vid beslut om vårdnad och om jag kommer att se över lagstiftningen. Vid alla beslut som rör barn ska det finnas ett tydligt barnperspektiv. Att barnets bästa ska vara avgörande för beslut om vårdnad, boende och umgänge framgår uttryckligen av vårdnadslagstiftningen. När en domstol bedömer vad som är bäst för barnet ska barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna beaktas särskilt. I lagstiftningen understryks alltså att båda föräldrarna har betydelse för barnets välbefinnande och utveckling. Det är i de allra flesta fall bäst för barnet att båda föräldrarna är delaktiga i barnets förhållanden och tar ansvar för barnet. Hänsyn ska dock alltid tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Vid bedömningen av barnets bästa ska domstolen även beakta risken för att barnet utsätts för övergrepp eller annars far illa. När uppgifter om att barnet far illa förs fram i ett vårdnadsmål måste uppgifterna därför alltid prövas och en riskbedömning göras. Riskbedömningar är ofta komplicerade, och det är viktigt att domstolen tydligt redovisar hur man har resonerat i varje enskilt fall. Domare ges därför möjlighet till återkommande kompetensutveckling inom detta område. Frågan om barnets bästa i familjesituationer förtjänar både uppmärksamhet och omsorgsfulla överväganden. Det finns flera komplexa frågeställningar att beakta. Regeringen avser att under mandatperioden inleda en utvärdering av 2006 års vårdnadsreform för att se om det finns behov av förbättringar.

Anf. 28 Shadiye Heydari (S)

Fru talman! Först vill jag tacka statsrådet för svaret. Alla barn har som sagt rätt till ett bra liv med god omvårdnad och trygghet. Barn mår bra av att ha en god relation med båda sina föräldrar. Anledningen till att jag har ställt interpellationen är att jag är allvarligt bekymrad över att många barn hamnar i kläm i vårdnadstvister på grund av föräldrarnas konflikter och på grund av att det finns stora brister i ärendehanteringen. Statsrådet säger i sitt svar att det vid alla beslut som rör barn ska finnas ett tydligt barnperspektiv och att det framgår uttryckligen av vårdnadslagstiftningen att barnets bästa ska vara avgörande för beslut om vårdnad, boende och umgänge. Det är glädjande att statsrådet delar min uppfattning. Det finns dock olika studier som visar hur man hanterar ett visst ärende. Enligt föräldrabalken ska, som ministern också påpekade, barnets bästa vara i centrum och avgörande i alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Att ha ett barnperspektiv innebär att se med barnets ögon. Man måste lyssna på och samtala med barnet och försöka ta reda på hur just det barnet uppfattar sin situation. Många barn vågar inte säga ifrån, mår psykiskt dåligt eller håller tyst för att de inte vill välja sida eller såra sina föräldrar. Det är inte acceptabelt att se barn lida på grund av att föräldrarna inte kommer överens om vårdnaden, umgänget och boendet samt på grund av att myndigheterna inte ser behovet. Fru talman! Eva Ryrstedt, docent i civilrätt vid Lunds universitet, har gjort en studie som handlar om barnperspektivet och om barnperspektivet kommer fram i vårdnadstvister. Hon säger: "Lagstiftaren talar om att utgå från barnet, men det gör man i själva verket inte. I stället är det en gammalmodig syn på äganderätt till barnet som kommer fram." Det är sant. Det innebär att många barn hamnar i kläm på grund av föräldrarnas djupa konflikter. Det är därför jag vill ställa frågan till statsrådet: Vilka andra åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att barnperspektivet tas på allvar?

Anf. 29 Justitieminister Beatrice Ask (M)

Fru talman! Först måste jag säga att det låter som att vi är rätt överens om att vi har en ganska bra lagstiftning. Riksdagen har på olika sätt varit mycket tydlig i de reformer som gjordes 2006, och det är så att barnperspektivet ska gälla. Sedan ska lagstiftning också implementeras och användas på ett korrekt sätt, och där blir det direkt mycket mer komplicerat eftersom det är komplexa situationer och eftersom det är precis som interpellanten säger - man kan inte alltid så lätt ta reda på hur barnet självt ser på sin situation, och det finns en vilja från barnets sida att vara rättvis. Det kanske är svårt att bedöma. Ibland är barnen dessutom så små att det är svårt för en utomstående att samtala med barnen. Vuxna föräldrar har även en förmåga att manipulera barnen, på olika sätt interagera med varandra och utnyttja barnen. Ibland blir det här alltså väldigt bekymmersamt. Det är ett av skälen till att det erbjuds återkommande utbildning för dem som arbetar med de här frågorna. Det är naturligtvis bra till en viss gräns, men jag tror också att den allmänna debatten om vuxnas ansvar - att vuxna har ett ansvar för sina barn och för hur man uppträder mot barnen - är väldigt viktig. Det är svårt att lagstifta om, men vi har regler för vad föräldraskapet innebär, såsom skyldigheten att betala för sitt barn och ställa upp på olika sätt. Jag tycker att man ändå kan säga att det är glädjande, om man ser det i ett lite längre perspektiv, att 93 procent av föräldrarna i dag har gemensam vårdnad. Nu vet vi att gemensam vårdnad inte alltid är gemensam vårdnad, men det finns ändå en tydlig ambition hos merparten av föräldrar att ta ett gemensamt ansvar. Det är ett steg framåt, för så har det inte alltid sett ut. Sedan har vi då de här konflikterna som hamnar i domstolen där man tvingas att på ett eller annat sätt utreda det hela. Där är socialnämndens agerande och socialförvaltningarnas arbete med att ta fram underlag naturligtvis oerhört centralt, därför att ofta när konflikter uppstått är det den vägen man får adekvat information. Det som jag tror är viktigt att arbeta med och följa upp är naturligtvis att domstolarna måste redovisa hur de har diskuterat och hur de har tänkt när de fattat domslut, för ofta finns det en infektion föräldrarna emellan som inte alltid reds ut genom ett domstolsbeslut. Jag tror att det ändå kan underlätta för något slags respekt för att så här långt har vi kommit, att så här ser det ut, om det är tydligt motiverat. Att ställa krav på tydliga domskäl är också ett sätt att tvinga fram den seriösa bedömning och beredning av ärendena som barnen och familjerna är värda. Där tror jag att vi har mycket kvar att utveckla. Med de förändringar som riksdagen beslutade om 2006 har vi tagit kliv framåt. Jag känner att det finns ett stort behov av att utvärdera regelverket. Det är väl snarast efter en sådan utvärdering som man kan se på vilka områden eventuella förändringar skulle kunna göras. I och med att det är ett så komplext och känsligt område finns det inga enkla lösningar. Egentligen är varje enskilt ärende på något sätt unikt, och det gäller att arbeta med dem på ett oerhört omsorgsfullt sätt. Men vi kommer att inleda en utvärdering under den här mandatperioden.

Anf. 30 Shadiye Heydari (S)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Som ministern själv påpekade är det så många barn som ca 50 000 i Sverige vars föräldrar separerar. De flesta klarar av att hantera situationen, men ca 7 000-8 000 barn hamnar i tvist mellan föräldrarna. Det är en rapport från Socialstyrelsen och även Advokaternas hemsida som jag har hämtat detta från. Att se barnet är självklart allas ansvar i en vårdnadstvist. Vi måste ge våra barn ro och framtidstro, och det är viktigt att hjälpa föräldrarna att samarbeta. Juristen Caroline Högberg har gjort en undersökning och skrev i en artikel i GP februari 2013 om vårdnadstvister och de brister som finns i ärendehanteringen: Vårdnadstvister handlar om en tredje person, och det är barnet. Ofta glöms barnet bort. Ge barnet ett eget ombud, skriver hon, och se till att samarbetet mellan familjerätten, domstolarna och socialtjänsten blir bättre. När socialtjänsten får i uppdrag av tingsrätten att träffa föräldrarna och barnet för ett första samtal, som kallas för snabbupplysning, väljer flera att inte träffa barnet, vilket Caroline Högberg starkt ifrågasätter, och det gör jag också. Enligt henne finns det en uppfattning om att man skyddar barn genom att inte prata med dem. Den uppfattningen strider mot vår lagstiftning och även mot barnkonventionen. Vi vet ju att barn har förmågan att berätta sin berättelse, men samtidigt vill de inte såra sina föräldrar. Då är det extra viktigt att vi har rätt verktyg att underlätta för barnen att kunna ge sin uppfattning om situationen. En annan viktig fråga som jag vill lyfta fram är en rapport från Pappan & föräldraskapet. Det handlar om att mamman i de flesta tvister vägrar pappan umgänge och vill ha ensam vårdnad om barnet. Då utmålas oftast pappan som hotfull, våldsam och som en dålig förälder. Var fjärde socialtjänst vidtar inga extra åtgärder vid misstanke om våld inom familjen. Man följer inte heller upp föräldrarnas föräldraförmåga. Därför blir nio av tio mammor boendeförälder, och nio av tio pappor blir stämplade som förövare med kränkande lite umgänge eller blir helt borttvingade. Som statsrådet sade i svaret finns det flera komplexa frågeställningar att beakta gällande lagändringen i föräldrabalken. Regeringen avser att under mandatperioden inleda en utvärdering av 2006 års vårdnadsreform för att se om det finns behov av förbättringar. Socialstyrelsen fick i mars 2010 uppdraget av regeringen att följa upp om 2006 års vårdnadsreform hade slagit igenom i socialnämnden eller inte. Den utvärderingen finns och pekar på en hel del brister. Jag skulle vilja rekommendera att ministern tittar på den om hon inte redan har gjort det. Jag menar att det redan finns ett underlag med rekommendationer för förbättringar, så att man ser över de brister som finns i föräldrabalken i reformen från 2006.

Anf. 31 Justitieminister Beatrice Ask (M)

Fru talman! Avsikten med det utvecklingsarbete som hela tiden bedrivs är att åstadkomma samförståndslösningar. För barnens skull är det viktigt att försöka se till att föräldrarna blir överens och hittar praktiska lösningar på sina problem med att samarbeta med varandra. Kommunerna ska erbjuda föräldrar samtal för att de ska försöka komma överens när det gäller vårdnad, boende och umgänge. Målet är att man ska försöka undvika en rättsprocess. Det tror jag är väldigt viktigt, för det är aldrig lyckligt för familjerna att hamna i domstolen. Den 1 juli nästa år kommer nya bestämmelser att träda i kraft som innebär att kommunerna ska erbjuda föräldrar möjlighet att ta upp frågor om barnets försörjning i samarbetssamtalen. Det sker alltså förändringar och utveckling hela tiden för att försöka fånga upp de problem som kan tänkas finnas. Domstolen har också möjlighet att uppdra åt socialnämnden att ordna samarbetssamtal, så om man har kommit till domstolen och domstolen ser att det finns en möjlighet kan domstolen faktiskt besluta om detta. Lyckas föräldrarna inte komma överens vid ett samarbetssamtal eller vid ett samtal i domstolen kan man i stället besluta om en särskild medling. Det finns alltså flera möjligheter att tvinga, coacha eller stödja fram en diskussion mellan de två som måste bli överens. Om ambitionen är att barnen ska må bra vill man faktiskt att föräldrarna ska komma överens, och det tror jag är oerhört centralt. Sedan måste vi naturligtvis fundera över om vi har rätt lösningar och om vi arbetar på rätt sätt. Jag var relativt nyligen i Helsingfors. Där arbetar man medling på ett annat sätt än vad vi gör i Sverige. Där sköter domaren medlingen i domstolen, fast det inte är en förhandling. Domaren själv arbetar för att undvika att dra det till en rättslig process. Man sade att föräldrarna inser att de har kommit så långt att de kan hamna i domstol men att de kanske kan undvika detta. Domarna där är väldigt vana vid att föra den här typen av diskussioner, och man har där också valt domare som är engagerade i de här frågorna. Framöver ska vi naturligtvis utvärdera våra olika metoder. Men jag tycker att det är viktigt att kommunerna erbjuder den här typen av möjlighet att tala med varandra och att domstolen kan vara aktiv och driva fram att samtalen förs, för det finns ju inga enkla lösningar för att skipa rätt genom att skriva om lagstiftningen. Vi har flera verktyg när det gäller att säkerställa att barnets perspektiv kommer till uttryck. Det finns en diskussion om att ha särskilda ombud. Jag är inte säker på att det i alla delar skulle underlätta, för vem ska man processa mot och varför skulle ett ombud ha bättre förutsättningar än andra att komma till tals med barnet? I dag finns det flera vägar för att klara det. Också det här är frågor som man vid en utvärdering naturligtvis måste fundera över och diskutera. Jag menar att vi inte har en stagnerande eller fast situation, utan det sker en del. Sedan påstås det ofta i de här diskussionerna att alla fäder skulle utmålas som det ena eller det andra eller att det är si eller så. Jag har tittat i en del av rapporterna och har lite svårt att hitta ett sakligt underlag för den typen av påståenden. Många beskrivningar blir väldigt färgade av det engagemang som olika parter kan tänkas ha. Det är viktiga bidrag i debatten. Jag tror ändå att vi kommer att behöva göra en ordentlig utvärdering, och regeringen tar initiativ till att en sådan kommer till stånd.

Anf. 32 Shadiye Heydari (S)

Fru talman! Jag vill gå tillbaka till Socialstyrelsens rapport, där man pekar på en viktig punkt. Det finns stora skillnader i kommunernas arbetssätt och förutsättningarna för att lösa eventuella tvister. Det är en sak som vi kanske ska se över. Min fråga till ministern vad gäller den punkten är när man ska göra utvärderingen. Regeringen har tio månader på sig att göra utvärderingen av lagstiftningen. Jag hoppas att ni pushar på och kan komma i gång att se över det, eftersom det är väldigt viktigt. Det handlar om barnen och att sätta barnets bästa i centrum. Vi har också ett annat problem som jag vill nämna här. Det är det problem som uppstår när föräldrar förvägras rätten att träffa sina barn av vårdnadshavaren. Ändå betalar de underhållsstöd, eftersom det inte är relaterat till umgängesrätten. Ett jämställt föräldraskap ska vara ömsesidigt. Barnet har rätt till båda sina föräldrar. Det beskriver tyvärr inte dagens lagstiftning. Jag fick inte något svar från ministern. Det är därför jag ställer samma fråga till ministern. Jag hoppas att ministern ger mig ett svar. Tänker statsrådet se över lagen eller inte? Jag hoppas att ministern även svarar mig vad gäller utvärderingen av lagändringen och om den kommer att komma nu.

Anf. 33 Justitieminister Beatrice Ask (M)

Fru talman! Man kan säga att allt borde ha utretts tidigare. Så är det naturligtvis. Det viktiga beskedet från mig är att saker har hänt under resans gång. Vi arbetar för en seriös utvärdering av ett av de mer komplicerade beslut som riksdagen hade att fatta 2006. Det var efter mycket noggrann beredning som förändringarna gjordes. Jag tror att man ska vara noggrann och inte för snabb i vändningarna när det gäller att hantera föräldrabalken. Socialstyrelsens utredning handlar inte om reglerna i föräldrabalken. Den har andra perspektiv och är viktig på det sättet. Reglerna i föräldrabalken måste vi hantera på annat sätt. Vad gäller underhållsskyldigheten är min bestämda uppfattning att föräldrar ska betala för sina barn. Vi ska inte börja använda det ekonomiska ansvaret för barns försörjning som ett verktyg i vårdnadstvister. Det finns redan i dag alltför mycket av den sortens argumentation. Föräldrarna har det ekonomiska ansvaret för sina barn. Det är otvetydigt på det sättet. Jag tycker inte att man ska blanda in det i den typ av konflikter som handlar om vårdnad och umgänge. Det får ligga där det ligger. Vi behöver hantera detta med vårdnad, umgänge och andra saker i ordnad form. Det vore dumt att dra in underhållsskyldigheten i resonemangen. Det är ingen förhandling där man säger: Eftersom jag inte får träffa barnen ska jag inte göra något. För många kan det också vara så att det faktum att de ändå bidrar kan göra att de känner att de tar ett visst ansvar. Det kan även vara bra för barnet att veta. Även om föräldrarna är osams bidrar de till att barnet kan gå i skolan, bo och leva på ett bra sätt. Min bestämda personliga uppfattning är att jag vill hålla underhållsdiskussionen vid sidan av dessa diskussioner. Det är nog besvärligt som det är i varje fall. Det kommer en utvärdering. Den är viktig, och den ska göras på ett gediget sätt.

den 21 november

Interpellation

2013/14:159 Barnets bästa i vårdnadstvister

av Shadiye Heydari (S)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

Barnperspektivet bör genomsyra dagens familjerätt. Därför tycker jag att det är oerhört viktigt att man ständigt arbetar för ett mer jämställt föräldraskap där barnet kan växa upp med sina föräldrar.

Barnens bästa ska stå i centrum vid alla beslut om vård, umgänge och boende enligt föräldrabalken, men man tar tyvärr inte alltid hänsyn till barnets behov av båda föräldrar vid en vårdnadstvist. Enligt rapporten Pappan & föräldraskapet handlar de flesta tvister i regel om att mamman vägrar umgänge och vill ha ensam vårdnad om barnet. Då utmålas oftast pappan som hotfull, våldsam och som en dålig förälder. Här vidtar var fjärde socialtjänst inga extra åtgärder vid misstanke om våld inom familjen och man följer inte heller upp föräldrarnas föräldraförmåga. Därför blir nio av tio mammor boendeförälder och nio av tio pappor blir stämplade som förövare med kränkande lite umgänge eller blir helt borttvingade.

Flertalet domstolar redovisar dåligt vilka riskbedömningar som gjorts, vilket gör det svårt att göra en bedömning av om barnets bästa stått i centrum. Ett annat problem som ofta uppstår är de föräldrar som förvägras rätten att träffa sina barn av vårdnadshavaren, men ändå betalar de underhållsstöd eftersom det inte är relaterat till umgängesrätten. Jag tycker att ett jämställt föräldraskap ska vara ömsesidigt där barnet har rätt till båda sina föräldrar, men det beskriver tyvärr inte dagens lagstiftning.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitieminister Beatrice Ask:

Vilka initiativ tänker ministern ta för att säkerställa att barnets bästa bedöms vid beslut om vårdnad och tänker ministern se över lagstiftningen?