avvisning av apatiska barn
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenBarbro Holmberg (S)
- Hoppa till i videospelarenAnne-Marie Ekström (Fp)
- Hoppa till i videospelarenUlrik Lindgren (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Holmberg (S)
- Hoppa till i videospelarenAnne-Marie Ekström (Fp)
- Hoppa till i videospelarenUlrik Lindgren (Kd)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Holmberg (S)
- Hoppa till i videospelarenAnne-Marie Ekström (Fp)
- Hoppa till i videospelarenBarbro Holmberg (S)
Protokoll från debatten
Anföranden: 9
Interpellation 2004/05:551
av Anne-Marie Ekström (fp) till statsrådet Barbro Holmberg om avvisning av apatiska barnI dag finns det i Sverige ett antal barn som är så svårt sjuka att de vänt sig bort från livet och måste få föda genom sond. Den medicinska termen för detta tillstånd är depressiv devitalisering. I vardagligt tal benämns barnen som apatiska.
Det kan inte vara förenligt med FN:s barnkonvention och portalparagrafen i utlänningslagen, som talar om att se till barnens bästa, att avvisa dessa svårt sjuka barn. Förarbetena till utlänningslagen säger att avgörande vid bedömningen av barnets bästa ska vara i vilken grad barnet i sin psykosociala utveckling kan antas ta bestående skada vid ett avvisningsbeslut.
Dock har Utlänningsnämnden under de två senaste månaderna, samtidigt som debatten pågått i riksdagen om de mycket svårt sjuka barnen, behandlat trettiotvå ärenden med apatiska barn. Två av dessa barn har beviljats uppehållstillstånd.
Totalt från oktober 2004 till den 12 april 2005 har Utlänningsnämnden avgjort 78 ärenden som rör barn i apatiskt tillstånd. Endast 14 av dessa barn har fått uppehållstillstånd.
Uppgifterna har tagits fram av Rädda Barnen.
Riksdagen sade nej till att ge regeringen i uppdrag att skapa en förordning som skulle ge de apatiska barnen uppehållstillstånd efter att det konstaterats att de lider av depressiv devitalisering. Förslaget innebar att en oberoende expertgrupp av barnläkare, barnpsykiater och barnpsykolog som utsetts av Socialstyrelsen skulle bedöma barnen individuellt.
Ansvaret ligger nu hos migrationsministern och regeringen. Regeringen kan när som helst skapa en sådan förordning.
Det är dock oklart vilka åtgärder migrationsministern tänker vidta för att se till att lagens intentioner följs. Olika uttalanden från migrationsministern är motsägelsefulla.
Migrationsministern har i en interpellationsdebatt den 15 april sagt: "Barn som är livshotande sjuka ska stanna i Sverige. De ska inte avvisas".
I en skriftlig fråga (2004/2005:1046) om hur uppföljning ska ske av sjuka barn som avvisas svarar migrationsministern att uppföljning ska ske av de barn som uppvisat uppgivenhetssymtom eftersom det kan bidra till ytterligare förståelse för fenomenet.
De här två uttalandena är inte förenliga. Man kan inte följa upp vad som händer barn efter avvisning om de inte avvisas. Det är beklagligt att ansvarigt statsråd i sina uttalanden inte håller en konsekvent linje.
Frågan är vilket av ministerns två uttalanden det är som gäller. Ovan nämnda siffror på avvisningsbeslut talar emot att livshotande sjuka barn får stanna i Sverige. Ett stort antal barn har redan avvisats till sina hemländer. Därför brådskar det med ett agerande från migrationsministerns och regeringens sida.
Av frågesvaret som handlar om uppföljning av avvisade framkommer inte hur de sjuka barnen ska följas upp och vad som händer om uppföljningen visar att det barn som avvisats inte kan få rättmätig vård utan riskerar att dö.
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att alla de barn som lider av depressiv devitalisering tillsammans med sina föräldrar ska få permanent uppehållstillstånd?
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att de barn som redan avvisats följs upp?
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta om det visar sig att barn som avvisats inte har fått rättmätig vård?
Är statsrådet beredd att ändra praxis så att livshotande sjuka barn beviljas uppehållstillstånd i Sverige?