Åtgärder mot ohälsosam luft i Stockholm

Herr talman, ärade ledamöter och åhörare! Åsa Romson har frågat mig om jag avser att agera för länsstyrelsens förslag till åtgärdsprogram för att ytterligare gator i Stockholm ska ha förbud för dubbade vinterdäck. Bakgrunden till frågan är att Länsstyrelsen i Stockholms län har haft i uppdrag att fastställa ett åtgärdsprogram för att nå miljökvalitetsnormerna för grova partiklar och kvävedioxid i Stockholms län. När länsstyrelsen fastställde åtgärdsprogrammet överlämnades ett förslag om att införa dubbdäcksförbud på ytterligare två gator i Stockholm till regeringen för prövning, då länsstyrelsen och Stockholms stad inte kunde enas om denna åtgärd. Stockholms stad förordade i stället ett avgiftssystem. Stadens motiv var att dubbdäcksförbud på ytterligare två gator inte är tillräckligt för att nå miljökvalitetsnormen samt att förbuden är kostsamma och innebär en administrativ belastning. En särskild utredare har därför fått i uppdrag att förutsättningslöst ta fram förslag på åtgärder som varaktigt kan minska de höga halterna av stora partiklar i Stockholm och andra berörda tätorter, så att gränsvärdena i EU:s luftkvalitetsdirektiv kan nås överallt. I uppdraget till den särskilda så kallade partikelutredningen ingår att föreslå åtgärder som på lång respektive kort sikt bedöms kunna lösa partikelproblematiken. Den typ av avgift Stockholms stad förespråkar är nämligen statsrättsligt en skatt. I uppdraget ingår även att utreda förutsättningarna för och bedöma ändamålsenligheten samt lämpligheten i att införa en skatt på dubbdäcksanvändning i första hand i Stockholm men även i andra berörda tätorter. Utredningen ska slutredovisa sitt arbete den 31 mars 2015. Att ett beslut nu har tagits om en utredning som bland annat ska undersöka förutsättningarna och lämpligheten för den åtgärd Stockholms stad förespråkar innebär inte att arbetet med andra insatser kan upphöra, utan vi fortsätter med full kraft.

Herr talman! Jag tackar miljöministern för detta svar. Det är inte första gången vi debatterar luftkvaliteten i Stockholm - det är för Miljöpartiet och, tror jag, alla stockholmare en oerhört viktig fråga. Det handlar nämligen om våra barns och våra äldres hälsa. Det handlar naturligtvis också om vår egen hälsa, till viss del, men vi ska veta att det är de svagaste individerna i samhället som mår allra sämst av den ohälsosamma luften. I går hade Stockholm förhöjda halter av de grova partiklar vi nu talar om. Det är luftföroreningar som i första hand kommer av användningen av dubbdäck. Jag har all förståelse för att bilister använder dubbdäck ibland, men man ska vara medveten om att detta skapar stora hälsoproblem i Stockholms innerstad. Därför är det rimligt att på olika sätt reglera dubbdäcksanvändningen så att den minimeras. Framför allt kan vi konstatera att det finns ett antal åtgärder man kan vidta men att staden, alltså Stockholms kommun, och regeringen båda har ett ansvar som jag menar att man i det här fallet inte alls tar. Det finns nämligen verktyg att använda. Tittar vi på gatorna i dag - det är vanligt vårväder i en ganska tidig vår i Stockholm, med torr luft och torra vägbanor - ser vi att många ligger kvar med dubbade vinterdäck. Skillnaden om bilisterna i dag hade valt odubbade vinterdäck hade varit att vi fick betydligt bättre halter; om detta är expertisen och forskarna såvitt jag kan bedöma helt eniga. Då är frågan vad vi från politiken kan leverera för att säkerställa medborgarnas hälsa, som ändå är något slags första prioritet för ett lands befolkning och dess politiker. Vi kan konstatera att det har varit en debatt under många år när det gäller vad vi kan göra åt det. Sedan kom möjligheten att stänga av enskilda gator, och då beslutade man till slut i Stockholm att göra det för Hornsgatan. Då uppmätte man också precis den effekt forskare och många andra trodde att man skulle få, det vill säga en förbättrad luftkvalitet. Dock var den inte tillräckligt bra, för de allra flesta bilar i Stockholm går ju på fler gator än bara Hornsgatan som är en relativt kort huvudgata på Södermalm. Det finns möjligheter för Stockholms stad att förbjuda dubbdäck på ytterligare gator. Detta har allianspartierna som styr Stockholms stad vägrat att göra. Då finns det en möjlighet - och, menar jag, en skyldighet - för miljöministern att agera. På ditt bord, Lena Ek, ligger nämligen möjligheten att besluta om det åtgärdsprogram du redogjorde för och som länsstyrelsen har bollat upp. Där ser man att det finns fog för att förbjuda dubbade vinterdäck på fler gator. Du kan helt enkelt använda det verktyget. Jag menar att den förutsättningslösa utredningen om olika åtgärder - inklusive det som kallas avgift men egentligen är en skatt, precis som du redogör för - blir en oerhörd undanmanöver från regeringen. Man undantar egentligen det ansvar som ligger på kommunpolitikerna att sätta sina medborgares hälsa främst och säger: Ni behöver inte använda de verktyg ni har att förbjuda dubbade vinterdäck på fler gator, vilket ni kan göra och vilket skulle få en effekt genom att få ned halterna av grova partiklar - vilket skulle skydda en hel del barns hälsa. Vi har nämligen börjat utreda förutsättningslöst, en utredning som ska vara klar i slutet av nästa vinter. Vi vet ju att dubbdäckssäsongen rimligtvis är under vintrarna. Mina krassa frågor till dig i dag, Lena Ek, är alltså: Vad säger du nästa vinter till de stockholmsföräldrar som vet att det finns ett antal åtgärder vi politiker, såväl här och på ditt kontor som hos allianskollegerna i Stockholms stad, skulle kunna ha infört för att förbättra luften? Varför använder ni inte de verktyg ni har innan ni gör någonting annat? Varför utreder ni bara frågan förutsättningslöst?

Herr talman! Ja, luftkvalitetsfrågan är ett allvarligt problem ur hälsosynpunkt. Där är vi nog ense allihop. Vad kan då en kommun göra? Man kan byta till en annan beläggning. Man kan ha dammbindning. Man kan jobba med hastighetsbegränsningar. Man kan använda en annan sorts singel, som kan vara tvättad. Man kan minska sandningen. Man kan städa gator och vägar bättre. Man kan ha nya städmaskiner med vakuumteknik. Alla dessa åtgärder - med flera - kan man göra, förutom att man har planmonopol och kan se över sin parkeringspolicy och så vidare. Vad har staten har gjort? Ja, staten har sett till att det finns möjlighet att införa dubbdäcksförbud, och perioden man får använda dubbdäck har kortats. Då ska vi ändå, om vi har ett perspektiv som är större än att bara gälla Stockholm, säga att dubbdäck behövs i vissa delar av Sverige. Det högsta tillåtna antalet dubb per rullomkretsmeter har förändrats. Trafikverket har ett uppdrag som handlar om att informera människor om i vilken situation dubbdäck inte behövs och när de kanske behövs. Vi har aviserat en höjning av trängselskatten, vilket också kommer att ge effekt i sammanhanget. Vi har också tillsatt en bredare partikelutredning, för problemet är större än Hornsgatan. Det är anledningen till att vi behöver ett bredare underlag i sammanhanget. Vi ser att Stockholms stad har vidtagit ett antal åtgärder och att regeringen har vidtagit ett antal åtgärder. Vi kommer naturligtvis att fortsätta göra det; det är precis därför vi har tillsatt Partikelutredningen. Det handlar om att se vilka andra verktyg vi kan ge kommunerna i sammanhanget och vad mer vi kanske kan göra från statlig sida. Den stora skillnaden mellan två miljöengagerade politiker som Åsa Romson och jag är synen på kommunerna och det kommunala självbestämmandet. Medan Åsa Romson alltid - alltid - säger att det är staten och skattebetalarna som ska träda in när det handlar om miljöproblem menar vi att det kommunala självstyret faktiskt spelar roll. Det spelar roll att vi samarbetar om de olika åtgärderna på olika nivåer i samhället. Är man decentralist lyssnar man på kommunerna och ger dem stöd eller styrmedel att utifrån sina förutsättningar och inom sina beslutsramar genomföra det de kan, medan andra politiska nivåer naturligtvis har ett ansvar och ska genomföra det de kan. I det här sammanhanget har Stockholms stad bett om att få ett verktyg till. Det är, som Åsa Romson väl vet, komplicerat eftersom vi inte kan ha det som en avgift utan måste ha det som en skatt. Och då måste vi följa de förvaltningsregler som vi har och som säger att vi ska ha ett bra underlag. Det är precis det som regeringen har beställt. Slutligen, herr talman, skulle jag vilja konstatera att vi, sett över ett antal år och givet att det fortfarande återstår problem i Stockholm, ändå har haft färre dagar då gränsvärdet har överskridits de senaste åren. Även årsmedelvärdena har minskat under senare år. Det innebär att det går åt rätt håll. Jag är absolut bestämd när det gäller att se till att vi kommer fram till en situation då vi inte har de här problemen längre och att vi inte har några överskridna dygn när det gäller partikelhalter i Stockholm.

Herr talman! Det låter vällovligt att miljöministern ändå kan räkna upp hur många saker man kan göra, om man vill. Problemet är att miljöministern också är ansvarig för när de ansvariga politikerna, i det här fallet Stockholms stads politiker, inte vill göra det de faktiskt kan och som skulle ha effekt. Åtgärdsprogrammen ska fastställas, och då är det inte en särskilt stor inskränkning i det kommunala självstyret att regeringen fastställer dessa om länsstyrelsen och kommunen inte är överens - det ligger dessutom i den regelstruktur vi har. Man ska dessutom tillämpa de regler som gäller på EU-nivå. Det är faktiskt ett EU-direktiv som sätter nivåerna för vad som är ohälsosam luft och för vad som är överskridanden. Sveriges regering riskerar ett högt pris. Man riskerar att få miljöböter på ganska stora summor från EU när man inte ser till att de svenska kommunerna sätter sina medborgares hälsa allra främst. Jag förstår egentligen ditt svar som ett nej, Lena Ek. Du tänker inte använda dig av den makt och möjlighet du har för att ändra det åtgärdsprogram som Alliansen i Stockholms stad kan tänka sig att gå med på, det vill säga man vill inte använda de styrmedel man redan kan använda. Jag är verkligen inte emot att det blir fler verktyg på kommunal nivå för att förbättra luften. Jag har själv motionerat och tycker att det är tråkigt att din kollega infrastrukturministern inte har varit mer snabbfotad med att ta fram förslaget om miljözoner för personbilar. Det skulle verkligen behövas som ett verktyg i städer. Vi har redan miljözoner för lastbilar, och för att säkerställa att vi får bra luft skulle vi behöva det även för personbilar, inte bara i fråga om de grova partiklarna utan också när det gäller kvävedioxidproblematiken. Jag menar att det är en ohelig allians som nu har ingåtts mellan regeringen i Rosenbad och Alliansen i Stockholms stadshus. De spelar ett fult spel om barnens hälsa i Stockholm. De försöker påskina att de gör vad de kan när det gäller att förbättra luften. Men de gör inte vad de kan. Politikerna i Stockholms stadshus vägrar nämligen att stänga av fler gator än Hornsgatan för dubbade vinterdäck och säga att det ska vara odubbat på de gatorna på vintern. Problemet är större än Hornsgatan och därför behöver förbudet gälla fler gator. Förbudet är ett instrument som redan finns på plats och som kan användas. Det är - med förlov sagt, Lena Ek - ett instrument som du kan tvinga dem att använda och som det är din förbannade skyldighet att använda när vi har barnens hälsa i fokus. Att då tillsätta en utredning som förutsättningslöst ska titta på ett antal olika verktyg och återkomma i slutet av nästa vintersäsong, när vi har haft ytterligare en säsong med de här höga halterna i barnens dagliga luft är helt enkelt inte acceptabelt. Det är ett för dåligt system som inte heller skickar den signal som skulle behöva gå ut till hela Sverige från regeringen om att miljöfrågorna och medborgarnas hälsa är starkt prioriterade. Vi behöver definitivt se till att jobba mer med frågorna och inte ha den oheliga allians som ingåtts mellan regeringen och dess alliansparter i Sveriges huvudstad. Det skulle också skicka en tydlig signal till alla andra städer där man har luftproblem om att regeringen inte tänker vara slapphänt med att se till att de också följer miljöregler och använder de verktyg som de kan använda. Det är det som håller på att hända här. Miljö- och hälsoskyddsnämnden och trafiknämnden, som är de ansvariga nämnderna för både hälsofrågan och trafikfrågan i Stockholm, hänvisar nämligen till att de inte behöver göra mer än vad som står i åtgärdsprogrammet. Det som står i åtgärdsprogrammet kommer de förhoppningsvis att göra den här gången - det gjorde de inte förra gången. Men det de inte behöver göra kommer de inte heller att göra. Och det tillåter en miljöminister i alliansregeringen att man inte gör. Jag skulle vilja sluta med en fråga. Är ni inom Alliansen överens om att det verkligen ska införas en skatt på dubbade vinterdäck? Det vore intressant att höra i så fall. Det skulle vara en nyhet om Alliansen är överens om att införa en skarp dubbdäcksavgift i Sverige. När i så fall, vilken vintersäsong kommer den att gälla?

Herr talman! Ja, luftkvalitet är en oerhört viktig fråga. Men låt oss inte komma bort ifrån det faktum - även om detta inte är en stadshusdebatt, vilket Åsa Romson gärna vill göra det till - att Stockholms stad vidtar en rad åtgärder för att förbättra luftkvaliteten i centrum. Det har gett tydliga resultat, både när det gäller antal dygn och årsmedelvärden. Stockholms stad är enligt uppgift bestämda när det gäller att komma ned under de gränsvärden som finns, och de är på väg åt det hållet. I fråga om regeringen har jag redogjort för ett antal åtgärder som vi har vidtagit för att dels se till att vi tar vårt ansvar för det som vi som regering kan påverka, dels att se till att vi får den kunskap vi behöver för att kunna gå vidare. Jag måste ärligt talat säga att jag är lite förvånad över att Åsa Romson så lättvindigt hoppar över det krav som finns på ett beredningsunderlag för propositioner till riksdagen vilket kommer att behövas eftersom det är en skattefråga. Vi jobbar med det här, och vi kommer att komma fram. Men vi måste se till att underlaget finns där. Det som däremot är väldigt tydligt här, och som är en mycket stor skillnad, är de signaler som Åsa Romson sänder vad gäller den kommunala demokratin, transparensen och inflytandet. Här handlar det om att tvinga, och här handlar det om "förbannad skyldighet". Det används också ord som slapphänthet och så vidare. Jag tycker inte att det är passande. Jag respekterar det kommunala självstyret. Det behöver alla som sitter i en regering eller som sitter och leder en kommun göra. Här handlar det om att hitta så många åtgärder som möjligt och att gemensamt försöka se till att lösa den här problematiken. Det finns nämligen ingen annan väg framåt för att se till att vi inte överskrider de gränsvärden som är oerhört viktiga. Med min ideologiska utgångspunkt som grön liberal tror jag att den här typen av angreppssätt, den här typen av förslag i stället centraliserar makten, försvårar samarbetet och riskerar att stöta bort många viktiga aktörer ur processen.

Herr talman! Ursäkta att jag tar Stockholmsluften som utgångspunkt för debatten, men det handlar om det. Jag är riksdagsledamot för Stockholms stad och anser att det är rätt att det debatteras även i riksdagen när det ligger på riksdagens och regeringens bord att underlätta för bra luft också i Stockholm. Dessutom har det oerhört stor betydelse för hur man hanterar relationen till andra städer än Stockholm där barn och äldre också har alltför dålig luft i dag. När vi har en miljöminister i alliansregeringen som säger att kommunerna gärna får fortsätta ha dålig luft i de städerna eftersom de har självstyre tycker jag att det är vår skyldighet i riksdagen att ta upp frågan och debattera den - utan att vi blir klappade på huvudet för att vi tar upp så kallade Stockholmsfrågor. Jag ska också klargöra att "förbannade skyldighet" riktade jag mot dig som miljöminister, Lena Ek, och inte mot Sveriges kommuner. Jag tycker att du har skyldighet att se till att signalen från din regering är tydlig med att kommunerna inte får skyffla undan frågan om dålig luft. Det gör de i dag, och era allianskolleger i Stadshuset gör det, när de inte använder de verktyg som ni och vi i riksdagen har gett dem för att ha möjlighet att förbättra luften för barnen och för att förbättra trafiksituationen. Som miljöminister är det viktigt, och det är viktigt för mig i riksdagen och för Miljöpartiet, att hålla efter att vi har en regering som ger det stödet men som också är tydlig gentemot kommuner. Det var en nyhet för mig, Lena Ek, att du inte står bakom att man har en EU-uppgörelse om luftkvalitet till exempel. Det är det som ligger i botten här. Det är den typen av regler som är viktiga att skapa på bredare fronter och som också är viktiga instrument att jobba med. Men då ska man vara beredd på att jobba med dem och på att ta det ansvaret. Om allting nu är frid och fröjd i Stockholm, och om allting håller på att bli bättre tycker jag inte riktigt att rapporterna kan säkerställa det. Och det tyckte uppenbarligen inte länsstyrelsen heller. Det är de som har bett miljöministern att använda åtgärdsprogrammet för att förbjuda dubbdäck i större utsträckning i Stockholm, till förmån för Stockholms barn. Det är synd att miljöministern inte gör det.

Herr talman! Det blir en tråkig ton i debatten när Åsa Romson hävdar att jag inte står bakom EU-reglerna om luftkvalitet. Det är väl alldeles självklart att jag gör. Det finns en anledning till att jag turnerat runt i de tio kommuner som har överträdelseproblem. Jag har diskuterat med företrädare för landsting, kommuner, företag, med alla intressenter, vid öppna och transparenta möten vilka regler som gäller, vad det handlar om, vad det betyder för hälsan och hur viktigt det är att alla hjälps åt i det sammanhanget. Jag upplever en alldeles tydlig skärpning hos de kommuner som behöver sätta in ytterligare åtgärder för att inte överskrida de viktiga gränsvärdena för luftkvaliteten. Den inställningen finns alldeles tydligt också i Stockholms stad. För att vi ska nå ända fram är det min absoluta tro att vi måste engagera kommunerna, engagera alla berörda parter. Regeringen har ett ansvar, och jag har tidigare i debatten redogjort för de åtgärder som vi vidtagit och de regeländringar som vi sett till att genomföra för att vi ska komma närmare en lösning. Genom Partikelutredningen utreder vi nu på ett bredare sätt vad vi kan göra för att ge kommunerna ytterligare verktyg och för att se vad staten i övrigt kan göra. Det tror jag är en framkomlig väg för att klara problemet. Skillnaden mellan oss ligger inte i viljan och ambitionen att lösa frågan om luftkvalitet, för det är alldeles uppenbart att den är oerhört viktig. Skillnaden ligger i sättet att göra det på, hur vi ser på transparens och lokal demokrati och på övriga Sverige, det utanför Stockholm.