Åtgärder för svagpresterande skolor

Interpellationsdebatt 23 juni 2015

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 92 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Herr talman! Camilla Waltersson Grönvall har frågat mig vad jag avser att göra för att gå vidare och snabbt få på plats lösningar som gör att stat, kommun och skola kan samarbeta för att säkerställa att skolor med allvarliga ordningsproblem och återkommande kunskapsfall kommer på fötter och blir en trygg plats för lärande och kunskapsinhämtning.

Skollagen är mycket tydlig med att utbildningen ska utformas på ett sådant sätt att alla elever tillförsäkras en skolmiljö som präglas av trygghet och studiero. Regeringen avser att vidta flera åtgärder för att skolor ska ges stöd i att skapa en sådan miljö som avses i skollagen.

Det är grundläggande för alla barns och elevers kunskapsutveckling att de får stöd och stimulans från första början, redan från förskoleklass när så behövs. Tidiga insatser är ofta avgörande för att elever ska lyckas med sina studier och kan därigenom också bidra till en tryggare studiemiljö.

Därför avser regeringen att införa en läsa-skriva-räkna-garanti som säkerställer att insatser sätts in så fort en lärare upptäcker att det finns ett behov.

I regeringens lågstadielöfte ingår åtgärder som syftar till att öka antalet anställda så att lärare i lågstadiet kan ägna mer tid åt varje elev och klasserna kan bli mindre, vilket är en särskilt betydelsefull insats för trygghet och studiero. Det ingår också åtgärder för att öka tillgången till lärare med specialpedagogisk kompetens med huvudsakligt fokus på lågstadiet.

För fler lärare i lågstadiet beräknar regeringen i vårpropositionen satsningen till 2 miljarder kronor årligen från 2016 och framåt. För att öka tillgången till lärare med specialpedagogisk kompetens beräknar regeringen i vårpropositionen 500 miljoner kronor från 2016 och framåt.

I vår budgetproposition fanns också en särskild satsning på nationella skolutvecklingsprogram med systematiska och långsiktiga insatser för att utveckla och förbättra skolor. Regeringen beräknar i vårpropositionen 140 miljoner kronor årligen från och med 2016 till dessa insatser. Jag kan konstatera att något motsvarande förslag inte återfanns i de borgerliga partiernas budgetförslag.

Statens skolverk har tagit fram stödmaterial till lärare inom en rad områden kopplade till skolans värdegrundsarbete. Det är material som är att betrakta som en del av de nationella skolutvecklingsprogrammen. Stödmaterialet utgör en del i en fortbildningsmodell som Skolverket även använt sig av i syfte att lärare ska utveckla sin ämnesdidaktiska förmåga, exempelvis inom matematik- och läslyften. Modellen utgår utöver det kollegiala lärandet bland annat från rektors medverkan och ett systematiskt kvalitetsarbete.

Statens skolverk kommer inom ramen för samverkan för bästa skola att träffa överenskommelser med skolhuvudmän om insatser riktade till skolor med låga kunskapsresultat och tuffa förutsättningar. I dialog med varje berörd huvudman ska Skolverket fatta beslut om insatser för att höja kunskapsresultaten i dessa skolor. För att vara så effektiva som möjligt ska insatserna vara väl utformade efter huvudmännens olika förutsättningar och behov.

Inom ramen för satsningen Samverkan för bästa skola avsätts därför 300 miljoner kronor för 2015, och därefter beräknas 600 miljoner kronor per år från och med 2016.

För att stärka elevhälsan och bland annat förebygga ungas psykiska ohälsa vill regeringen förstärka och förlänga nuvarande satsning på elevhälsan. För detta beräknar regeringen i vårpropositionen 200 miljoner kronor årligen från och med 2016.

De åtgärder som jag och regeringen avser att vidta visar att vi vill stärka kvaliteten i undervisningen och höja kunskapsnivån i skolan.


Anf. 93 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Gustav Fridolin för svaret på denna brännande och viktiga fråga.

Alltför länge har vi blundat för att svagpresterande skolor har kunnat överleva år efter år utan att någon tar ansvar för att vända utvecklingen. Resultatet av att ingen har vågat eller kunnat ta ansvar ser vi kanske inte direkt, men vi ser det senare i form av utanförskap, brottslighet och, inte minst, krossade drömmar.

Så borde det inte vara i ett land som Sverige. Nej, här borde vi ge alla barn och elever rätt till en god utbildning som rustar dem väl inför framtida livsval. Men situationen på exempelvis Värner Rydénskolan i Malmö vittnar tyvärr om någonting helt annat.

Nya moderaterna och Alliansen prioriterade skolan och genomförde stora reformer med målet att fler elever ska komma till sin rätt. Vi har i dag nya läroplaner, en ny lärarutbildning och helt nya karriärvägar för lärarna, för att nämna några. I flertalet komptensutvecklingssatsningar har lärarna fått fler och bättre verktyg för att kunna utveckla sina förmågor att lära ut.

Detta har varit stora landvinningar för ett stärkt läraryrke och därmed också för att fler elever ska få möjlighet att nå sina drömmar genom en utbildning av god kvalitet. Jag håller därför med utbildningsministern om att det är grundläggande att alla barn och elever har rätt till rätt stöd och stimulans redan från första början.

Ingen ska behöva vänta till tredje, fjärde eller i absolut värsta fall till nionde klass innan skolan kommer på att elever har gått miste om mycket av undervisningen på grund av att skolan inte har förmått hjälpa eleven i god tid.

Herr talman! Jag är därför glad att regeringen nu har påbörjat arbetet med att rulla ut obligatoriska bedömningsstöd från årskurs 1. Detta var en av flera hjärtefrågor för Nya moderaterna i betygsöverenskommelsen. Att detta nu så småningom kommer på plats kommer att få stor betydelse, särskilt för de elever som tidigt riskerar att halka efter i skolan.

I detta sammanhang vill jag också passa på att fråga utbildningsministern vad han egentligen har emot att ge fler elever rätt till ännu bättre stöd, ännu tidigare.

Under våren har vi från den moderata gruppen vid flera tillfällen debatterat tioårig grundskola tillsammans med statsrådet här i kammaren. Trots det har vi fortfarande inte fått några direkt konkreta förklaringar från statsrådet om varför han inte vill att eleverna ska få början skolan ett år tidigare och därigenom få tillgång till skolan redan vid sex års ålder.

Jag konstaterar också att statsrådet lyfter fram Matematiklyftet och Läslyftet som viktiga delar i lärarnas kompetensutveckling. Det är lite gulligt att man lyfter upp Läslyftet som ett sådant exempel, men jag konstaterar att man skär bort 45 miljoner kronor för att bygga ut det. Det är att tala med kluven tunga.

Hur resonerar statsrådet där? Å ena sidan säger man i svaret att en kompetensutvecklingssatsning är viktig, men å andra sidan väljer man att montera ned den.


Anf. 94 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Herr talman! Jag tackar Camilla Waltersson Grönvall för interpellationen och inlägget.

Om man skalar bort de obligatoriska "Allt gott har vi åstadkommit, och det som inte är lika bra är ert fel", som hör den politiska debatten till - jag har säkert ägnat mig åt det någon gång också, kanske till och med i interpellationssvaret - håller jag med om allt som Camilla Waltersson Grönvall framförde. Vi delar synen på de prioriteringar som nu måste göras. Jag ska därför gladeligen svara på frågorna.

Först vill jag bara ta upp en av de insatser som nämns i interpellationssvaret och som jag tror kan ha allra störst betydelse för de skolor som interpellationen handlar om, nämligen Samverkan för bästa skola. Jag vet att också Moderaterna i sitt utvecklingsarbete har börjat jobba med liknande idéer om överenskommelser mellan staten och huvudmannen om insatser på enskilda skolor.

Jag är positiv till att vi nu kan börja rulla ut detta och att Skolverket får mandat att göra det. Vi har haft många statliga insatser som varit generella och lika för alla, men vi har saknat insatser som kan gå ned och jobba med de enskilda skolor där man inte har förutsättningar att ge alla elever de kunskaper och verktyg de behöver för livet.

Jag kan konstatera att ett sådant myndighetsuppdrag går att ge helt utan ändringar i dagens lagstiftning. Det finns alltså möjlighet att göra det inom ramen för dagens system.

Efter oerhört många år med debatter om ansvarsfördelningen, som flera i kammaren har varit delaktiga i, känns det någonstans lite tråkigt att vi inte har gett det myndighetsuppdrag som handlar om att ta ett gemensamt ansvar och kraftsamla runt de skolor som behöver det allra mest. Jag är glad att vi nu kan göra detta i brett samförstånd.

Två frågor lyftes upp, och den första gällde Läslyftet. Läslyftet har fått de pengar som Skolverket har gjort bedömningen att man har möjlighet att på ett bra sätt och med hög kvalitet använda under året. De pengarna tillfördes. Det var mer än vad som låg i regeringens ursprungliga budget.

Om jag kan siffrorna rätt innebär det att 85 procent av ansökningarna har kunnat bifallas. Det är vad man bedömer att man kan göra nu med en hög kvalitet. Från och med nästa år ligger ytterligare 140 miljoner för skolutvecklingsprogram. Läslyftet har formen av just ett sådant skolutvecklingsprogram som vi vill bygga vidare på.

Den andra frågan som Camilla Waltersson Grönvall ställde löd så här, om jag antecknade rätt: Varför vill ministern inte att ännu fler elever ännu tidigare ska få det stöd de behöver? Jo, det vill ministern, och det vill regeringen.

Vi är överens över partigränserna i denna kammare om att alla sexåringar ska gå i en obligatorisk skolform och att den skolform och den verksamhet som sexåringar möter ska vara likvärdig över landet. Vi ska stärka inslagen av inlärning av läsning, skrivning och räkning, och det ska finnas möjligheter och mandat att ge varje elev som behöver det extra stöd redan i förskoleklassen. Detta är vi överens om.

Sedan har vi haft och har kanske fortfarande olika uppfattningar om förskollärarnas roll i verksamheten för sexåringar. Just nu sitter Grundskoleutredningen, som ska lämna sitt slutbetänkande i september, och tittar på möjligheten att göra förskoleklassen i dess nuvarande form obligatorisk för alla. Man tittar också på möjligheten att inkludera förskoleklassen i grundskolan.

Vi har också tillsatt en utredning om läsa-skriva-räkna-garantin, som kan ge stöd till eleverna och stärka möjligheterna till stöd redan i sexårsåldern och i förskoleklassen.

För att inga missförstånd ska råda utifrån denna debatt måste jag som minister i sammanhanget påpeka att lagstiftningen redan i dag ger huvudmannen ansvar för att sätta in stöd i förskoleklassen när det behövs. Men lagstiftningen måste uppenbarligen skärpas.


Anf. 95 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Herr talman! Jag kan inledningsvis bara beklaga att jag, även om man sträcker ut en hand och menar allvar med att man vill föra samtal med oppositionen, blir bekymrad över att ministern inte har velat hörsamma det vi ser som oerhört viktigt att gå vidare med, nämligen en verksamhet för sexåringarna, som vi möjligen kan komma överens om.

Den innefattar för oss den oerhört viktiga delen att vi måste veta och kunna säkerställa att de lärare som undervisar där kan ge barnen det stöd och den hjälp de behöver. Därför behöver rätt kompetens utredas, och därför önskar vi att detta ska återinföras i Grundskoleutredningen. Det kan jag bara framföra en gång till och än så länge bara beklaga att ministern inte har velat hörsamma.

För att återgå till den del som handlar om skolor som Värner Rydénskolan är jag glad att regeringen har närmat sig Nya moderaternas syn på att man behöver arbeta med svagpresterande skolor, som år efter år inte förmår att lyfta resultaten, på ett specifikt sätt.

Vi vill att Skolinspektionen ska få ett nytt uppdrag att genomföra sina granskningar utifrån elevernas resultat och att granskningarna ska bli tydligare och följa en betygsskala så att det blir väldigt tydligt hur man genomför undervisningen på skolan och resultaten.

Vi vill att Skolverket ska erbjuda skolor som inte når kunskapskraven ett särskilt kunskapskontrakt med nationella resurser kopplade till vissa åtgärder som forskningen visar stärker kunskapsresultaten. Och slutligen vill vi att Skolinspektionen ska ges möjlighet att låta staten överta huvudmannaskapet för svagpresterande skolor.

Jag tycker att det är vällovligt att regeringen nu har närmat sig våra förslag för att lyfta resultaten i svagpresterande skolor. Om vi ska kunna lyfta resultaten i alla våra skolor måste vi förse våra skolmyndigheter med vassare verktyg. I statsrådets svar finns spår av liknande tankar, och det tycker jag är mycket positivt.

Speciellt i S-styrda Malmö, där Värner Rydénskolan har haft omfattande problem under lång tid, har oroligheter och våldsamheter blossat upp i flera omgångar utan tillräckligt stävjande eller förebyggande insatser. Därför är jag orolig över att regeringen inte verkar se allvaret i hur det ser ut i några av våra skolor runt om i landet.

Jag vill därför fråga statsrådet om han tycker att det ska behöva gå så långt att vi tvingas stänga skolor. Är detta att stänga skolor ett alternativ? Vore det inte bättre om det statliga ansvaret och mandatet blir än tydligare, så att skolorna snabbare kan komma på fötter?

Jag är orolig för att det förslag som statsrådet framför inte är tillräckligt långtgående och inte tillräckligt effektivt. I en skola som Värner Rydénskolan kan vi prata om långsiktiga och vällovliga insatser, men där är situationen akut. Hur anser statsrådet att vi ska agera i de skolor där situationen är så akut?


Anf. 96 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Herr talman! Självklart är det, precis som Malmö kommun också har uttryckt det, ett misslyckande när man hamnar i en situation där man omedelbart måste stänga en skola på grund av arbetsmiljöproblem. Den situationen ska man aldrig hamna i som skola. Det ska aldrig gå så långt.

Sedan är det också min uppgift att säga - och jag tror att man i kammaren kan intyga att jag gör detsamma även när det diskuteras skolor som ligger i borgerliga kommuner: Det finns andra skolor i Malmö som man kan uppmärksamma som exempel på en god skolutveckling, att också Malmö har lyckats kraftsamla runt ett par skolor som tidigare har haft eller har tuffa förutsättningar. Det visar att det finns en kraft. Den kraften ska givetvis också komma Värner Rydénskolan till del, och det vet jag att Malmö kommunledning har uttryckt.

Det ska aldrig få gå så här långt. Det är anledningen till att vi i situationen med skolor som inte lyckas ge alla elever de kunskaper och verktyg som de behöver för livet måste lämna en situation där stat och kommun skyller ansvaret på varandra och i stället kraftsamla tillsammans för att utifrån de erfarenheter som vi har, där vi har lyckats vända resultaten och där vi har lyckats göra verkningsfulla insatser, gå in i en skola och se till att implementera dem där.

Det är det som finns inom ramen för Samverkan för bästa skola. Vi säger att man ska sluta utvecklingsavtal. Jag hör att Moderaterna nu använder termen "kunskapskontrakt". Jag kan konstatera att skillnaden mellan ett utvecklingsavtal och ett kunskapskontrakt nog inte är så stor. Det ska innehålla precis de insatser som vi - från forskning eller erfarenheter från andra delar av landet eller för den delen internationellt - vet kan göra skillnad för en skola som har de problem som man har identifierat på just den skolan.

Vi är överens om att detta ska göras. Vi kan diskutera länge vem det är som har närmat sig vem. Jag hade förmånen att i ett utvecklingsarbete tillsammans med Sveriges Skolledarförbund skriva en debattartikel för ett par år sedan om behovet av just den här typen av avtal och att ändra statens relation till huvudmannen så att den inte stannar vid inspektion och kritik. Jag är glad att detta är en insikt som finns brett i det politiska livet och glad att det finns en uppslutning bakom det.

Sedan behöver jag också, herr talman, än en gång förklara hur vi tänker runt utredningsdirektiven för sexåringarnas obligatoriska skolstart. Där har vi tillsatt en utredning som ska titta på vilken kompetensutveckling som lärarna - såväl förskollärare som andra lärare som är verksamma i förskoleklassen - behöver för att man ska kunna uppfylla en läsa-skriva-räkna-garanti. Utredningen ska också titta på den kompetensutveckling som behövs i lågstadiet i övrigt.

Jag tror att alla lärare - för att man verkligen ska bryta den kultur som har funnits i svensk skola av att problem riskerar att växa och skjutas upp till nästa årskurs och nästa stadium - kan behöva en kompetensutveckling. Precis det ligger i direktivet till utredningen om läsa-skriva-räkna-garanti. Vi ser det som mindre lämpligt att två utredningar ska ha i uppgift att utreda exakt samma sak, så därför har vi lagt det pedagogiska innehållet i utredningen från förskoleklass till årkurs 3, medan Grundskoleutredningen har fokus på det juridiska ramverket för att stärka pedagogiken och den pedagogiska verksamheten.


Anf. 97 Camilla Waltersson Grönvall (M)

Herr talman! För Nya moderaterna spelar det mindre roll varifrån man kommer. För oss är det viktigare vart man är på väg. Den fråga som vi diskuterar i dag - som jag är tacksam för att vi har möjlighet att diskutera, jag och statsrådet - är en fråga som skär igenom hela vårt samhälle. Skolan är och ska vara den plats som säkerställer att barn och unga får goda kunskaper och möjligheter till en trygg framtid.

Vi ser också det som händer runt omkring i Sverige i dag, där har vi stora brister. De förslag som vi ser från regeringen är långt ifrån tillräckliga. Vi moderater fortsätter att göra skolbesök. Vi bjuder in till seminarier, vi besöker konferenser, och framför allt omprövar vi vår politik och förnyar den. I det ligger också att se över och utveckla våra skolmyndigheter och ge dem ett skarpare mandat i att vara just skolmyndigheter, bland annat med bättre och tydligare granskningar.

Jag skulle vilja att statsrådet berättar hur han ser på den sortens insatser, och jag vill upprepa den fråga som jag inte upplevde att jag fick svar på: Vad anser statsrådet är statens uppgift i en sådan akut situation som uppstår? Malmö och Värner Rydénskolan är ju tyvärr bara ett exempel. Det sker oerhört mycket positiv verksamhet där - jag har varit på studiebesök vid ett par tillfällen och fått se fantastiska exempel på hur skolor har vänt sina resultat och jobbar mycket målmedvetet för att lyfta alla sina elever.

Detta skulle kunna vara ett exempel. I det sedan många år tillbaka Sstyrda Göteborg ser vi liknande situationer. Men staden och kommunen är egentligen mindre intressant. Jag vill veta: När det blir så här akuta situationer, vad är då statens roll?


Anf. 98 Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

Herr talman! I den akuta situationen - som aldrig ska uppstå men uppenbarligen har uppstått - har staten en roll. Skolan stängdes ju på grundval av statliga lagar, stiftade i den här kammaren och slutligen övervakade av Arbetsmiljöverket, en statlig myndighet, om jag kan den lagstiftningen rätt. Det är klart att staten har en roll i det läget.

Problemet har varit att staten inte har haft en roll mellan inspektion och kritik - Malmö har ju som huvudman fått det vid ett flertal tillfällen - och utvecklingsarbetet innan man hamnar i den situation som den skola som här nämns hamnar i eller för den delen efteråt, när skolan skulle öppna igen.

Av den information som jag har fått vet jag att man sedan dess har kommit igång med en kraftsamling. Man har gjort flera saker för att se till att man inte hamnar i den här situationen igen på Värner Rydénskolan.

Men statens stöd och statens möjligheter att gå in med skräddarsytt - om vi använder det ordet- stöd för insatser på en enskild skola har varit begränsat, för ingen myndighet har haft det i sin instruktion eller i sitt regleringsbrev. Det är det vi har ändrat genom uppdraget Samverkan för bättre skola. Det är den största förändringen i statens relation till enskilda skolhuvudmän sedan inrättandet av Skolinspektionen.

Jag tycker att inrättandet av Skolinspektionen var bra, och det var viktigt. Precis som har understrukits i många interpellationsdebatter har det inneburit en kraftig kvalitetsförbättring och tydligare fokus för många skolhuvudmän. Den utveckling som finns inom myndigheten med det fokus man har och den inspektion man gör är något som jag som statsråd och företrädare för regeringen kraftfullt har ställt mig bakom. Men vi behöver också ett myndighetsuppdrag som kan ta vid där inspektion och kritik slutar och som handlar om utvecklingsarbete. Det myndighetsuppdraget finns inom ramen för Samverkan för bästa skola, där såväl Skolinspektionen som Skolverket är aktiva.

Tack för meningsutbytet! Och tack för att vi får diskutera de frågor som på riktigt kommer att kunna göra skillnad för elever i verkligheten!

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2014/15:587 Åtgärder för svagpresterande skolor

av Camilla Waltersson Grönvall (M)

till Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)

 

I Sverige ska alla elever få samma förutsättningar att nå kunskapsmålen och ingen ska lämnas utanför. Så ser det tyvärr inte ut i dag. I Malmö har skolan varit uppe för en politisk diskussion under många år men trots det ser vi ingen vändning i sikte. I SKL:s öppna jämförelser för 2015 hamnar Malmö kommun på plats 239 av 290 i den sammanvägda rankningen.

Men än värre är att skolor under våren har tvingats stänga på grund av allvarliga ordningsproblem. En sådan skola var Värner Rydénskolan i Rosengård i Malmö. I månadsskiftet februari/mars uppstod så allvarliga ordningsproblem att Malmö stad tvingades att stänga skolan. Nu tre månader efter rapporterar medierna att man fortfarande inte ser några förbättringar i Värner Rydénskolan: lärare saknas, personal byts ut, obehöriga vikarier är standard på en del lektioner och konflikter och slagsmål är en del av skolans vardag.

Situationen är nu så allvarlig och aktualiserar frågan om en ökad befogenhet för staten att gripa in där skolhuvudmannen uppenbart inte klarar av att vända utvecklingen. Nya Moderaterna har exempelvis föreslagit att Skolinspektionen ska få ett nytt uppdrag att genomföra sina granskningar av skolor utifrån elevernas resultat.

Granskningarna ska bli tydligare och följa en betygsskala och ska vara kopplade till ett särskilt ”kunskapskontrakt” där Skolverket tillsammans med skola och kommun skräddarsyr åtgärdsprogram för att förhindra att skolor dras med dåliga resultat år efter år. Om detta inte ger resultat vill Nya Moderaterna att den sista utvägen ska vara att Skolinspektionen får mandat att ta över svagpresterande skolor.

Oordning, hot och våld skapar inte en miljö för lärande och kunskapsinhämtning och i värsta fall, vilket vi har sett tidigare exempel på, kan oroligheterna sprida sig vidare. Det kan vare sig Nya Moderaterna eller samhället acceptera. Det är därför av största vikt att vi får lösningar på plats som säkerställer att skolan är en trygg plats där eleverna får samma förutsättningar att nå kunskapsmålen.

Jag vill därför ställa följande fråga till utbildningsminister Gustav Fridolin:

  1.  Hur avser utbildningsministern att gå vidare och snabbt få på plats lösningar som gör att stat, kommun och skola kan samarbeta för att säkerställa att skolor med allvarliga ordningsproblem och återkommande kunskapsfall kommer på fötter och blir en trygg plats för lärande och kunskapsinhämtning?