Återvandring av andra grupper än ukrainare

Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig hur det kommer sig att regeringen önskar en snabb återvandring och frivilligt återvändande av flyktingar från Ukraina och vilka åtgärder man är villig att vidta. Han har även frågat hur det kommer sig att regeringen inte verkat för återvandring och frivilligt återvändande för andra grupper och om man avser att vidta åtgärder för att göra det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För många av dem som återvandrar eller återvänder finns i stor utsträckning stöd att erhålla. Personer som har beviljats skydd enligt massflyktsdirektivet men som vill återvandra till sitt hemland kan i dagsläget dock inte ta del av det stöd som exempelvis personer som beviljats uppehållstillstånd som flyktingar i Sverige kan söka. Personer som beviljats skydd enligt massflyktsdirektivet har inte heller möjlighet att ansöka om återetableringsstöd.

Regeringen har därför gett Migrationsverket i uppdrag att analysera och föreslå insatser för att stödja återvandring och frivilligt återvändande till Ukraina. Uppdraget vad gäller återvandring har redan redovisats, och uppdraget vad gäller frivilligt återvändande ska redovisas senast den 31 augusti i år. När uppdraget är slutredovisat kommer regeringen att ta ställning till om det finns behov av insatser och vilka insatser som i så fall kan bli aktuella.

Återvandring är när en person som har uppehållstillstånd i Sverige frivilligt väljer att flytta tillbaka till sitt hemland. För att förbättra förutsättningarna för återvandring har regeringen de senaste åren tillfört ytterligare medel till Migrationsverket för arbetet med återvandringsförberedelser och till återvandringsbidrag.

Regeringen har en hög ambition när det gäller ett väl fungerande återvändande och är vid behov beredd att på ett ändamålsenligt vis använda andra politikområden för att skapa bättre förutsättningar för att de som har återvändandebeslut lämnar Sverige. Att återta sina egna medborgare är en folkrättslig förpliktelse, och att folkrätten ska följas är en grundläggande princip i vår utrikespolitik och något vi ständigt arbetar för i dialog med andra länder.

Regeringen har tagit flera initiativ för att öka återvändandet av personer med avlägsnandebeslut. Bland annat har Migrationsverket och Polismyndigheten i sina regleringsbrev för 2022 fått i uppdrag att intensifiera sitt arbete med återvändande för att väsentligt öka antalet verkställda beslut om av- och utvisning. Sedan 2014 har mer än 96 000 före detta asylsökande lämnat Sverige.

Återvändandet är en prioriterad fråga för regeringen, och vi avser att öka verkställigheterna av avvisnings- och utvisningsbeslut. Regeringen vill också skapa goda förutsättningar för dem som själva väljer att återvandra.

Fru talman! På regeringssammanträdet den 19 maj återfanns punkten Uppdrag till Migrationsverket att analysera och föreslå insatser för att stödja återvandring och frivilligt återvändande till Ukraina på ärendeförteckningen, vilket därefter utmynnade i att regeringen fastslog ett uppdrag till Migrationsverket med följande två delar.

För det första: "Analysera behovet av insatser för ukrainska medborgare i Sverige som vill återvandra till sitt hemland under tiden som massflyktsdirektivet är aktiverat och föreslå lämpliga insatser. Migrationsverket ska även bedöma hur många personer som kommer att vilja återvandra under tiden de har uppehållstillstånd med tillfälligt skydd."

För det andra: "Analysera behovet av insatser för frivilligt återvändande av ukrainska medborgare efter att massflyktsdirektivet har avaktiverats, eller efter lagakraftvunnet avlägsnandebeslut, och föreslå lämpliga insatser."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I sak återfinns inget märkvärdigt i det uppdrag Migrationsverket fick av regeringen, och precis likt det SD sagt sedan krigets början har Sverige ett ansvar för att bistå dem som flyr från vårt närområde. Utgångspunkten måste dock vara att de återvänder så fort det är möjligt, vilket i detta fall sannolikt även är deras yttersta ambition.

Det märkliga i sammanhanget är dock att regeringen aldrig tidigare visat ett så aktivt intresse för återvandring och frivilligt återvändande. Det finns ju gott om andra grupper av migranter som kommit till Sverige från områden som nu är att bedöma som trygga men där regeringen inte verkat för att få ut dem ur landet. Migranter från långt bortom vårt närområde vars kultur och värderingar är betydligt mindre besläktade med den svenska än ukrainarnas får gärna vara kvar i all oändlighet, tycks det som, medan regeringen anser att ukrainare ska bort illa kvickt.

Fru talman! Jag tror att det väcks frågor hos många, inte minst hos ukrainarna själva, kring regeringens hantering och den allmänna debattens utformning.

I den allmänna debatten har den vänster som så många gånger förr vurmat för massinvandring till Sverige helt plötsligt börjat ifrågasätta mottagandet av ukrainare och beskyllt SD för idiotier som att vi endast bryr oss för att ukrainarna är vita och så vidare. Därigenom har man blundat för att det från Ukraina kommer riktiga flyktingar från vårt närområde, kvinnor och barn, vilket onekligen skiljer sig markant från tidigare migrantvågor som sköljt över Sverige och vilka Sverigedemokraterna motsatt sig. Nu kommer krav på jobb, anpassning och återvandring från håll som tidigare aldrig yppat motsvarande krav mot exempelvis somalier eller irakier.

Känner Anders Ygeman igen denna bild, och erkänner han den dubbelmoral den signalerar? I sådana fall, hur försvarar han den?

Fru talman! I 20 års tid verkade Sverige i Afghanistan med svenska soldaters liv som insats för att förhindra att talibanerna skulle fortsätta att förtrycka Afghanistans folk, inte minst kvinnorna. Men talibanerna tog nyligen över makten, och Sverige gjorde då en unik insats för att evakuera människor därifrån.

Talibanernas löfte om att flickor skulle få fortsätta att gå i skolan var inget värt, och grundskoleflickor har tvingats hem från skolbänkarna. Det finns få platser i världen med en sådan förtryckande regim mot kvinnors mänskliga rättigheter och värde som talibanernas Afghanistan, och Sverige utvisar kvinnor dit.

Fru talman! Det är absurt att vi diskuterar hur fler människor på olika sätt ska påverkas att återvända till en sådan regim. Det är absurt att Sverige utvisar människor till Afghanistan. Det fortsätter dock att ske. Det vore väl en sak om regeringens arbete att få människor som får nej på sin asylansökan att återvända till Afghanistan byggde på rättfärdiga och rättssäkert fattade asylbeslut, men så är inte fallet.

Sahar, 22 år, är en ingenjörsstudent på Chalmers som har fått avslag på sin asylansökan. Migrationsverket säger att bara hon anpassar sig till sitt hemlands kulturella seder och bruk är det inte farligt att vara kvinna i Afghanistan. Men asylrätten borde garantera varje kvinna hennes fulla människovärde utan krav på anpassning till en regim som förtrycker henne.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför frågar jag Anders Ygeman: Kan regeringen verkligen stå för arbetet med återvändandet i ljuset av vad det är för asylbeslut som fattas? En feministisk regering med en feministisk utrikespolitik kan väl inte på allvar vilja arbeta för att kvinnor som Sahar med tvång ska skickas till talibanernas Afghanistan?

Fru talman! Ingen, inte ens Sverigedemokraternas Tobias Andersson, borde kunna stå upp för denna politik. Men så ser det ut i Sverige i dag, och Sverige sticker ut. Över 40 procent av asylansökningarna från personer från Afghanistan avslås i Sverige. Det är dramatiskt mycket mer än i andra europeiska länder. Det flyr människor från Sverige till Frankrike och Italien för att få asyl - den asyl de borde ha fått här, för ingen människa borde tvingas tillbaka till talibanernas Afghanistan.

Fru talman! Låt mig först svara på Annika Hirvonens fråga. Vi har den ordningen i Sverige att det inte är regeringen eller politiken som avgör vilka som ska få stanna eller inte, utan det har vi myndigheter som först beslutar om och sedan rättsvårdande myndigheter. Det är en ordning som inte minst Miljöpartiet har varit drivande bakom och som jag inte ser någon anledning att ändra. Med den ordningen har jag givetvis inte heller möjlighet att uttala mig om enskilda fall eller enskilda förhållanden, utan detta är något myndigheter och domstolspraxis måste avgöra.

Åter till interpellanten. När de ryska stridsvagnarna rullade mot Ukraina skrev Sverigedemokraterna på sin hemsida att Sverige var fullt. Under kriget i Jugoslavien, på ungefär samma avstånd från Sverige som Ukraina, var budskapet detsamma: Sverige var fullt. Så sent som 1997 hävdade Sverigedemokraterna att Ukraina var en främmande kultur som tillhörde den bysantinska kulturkretsen.

Låt mig därför fråga Tobias Andersson: Om Sverigedemokraterna numera välkomnar flyktingar från Ukraina, när lämnade de den bysantinska kulturkretsen och blev en del av vår krets? Varför ville Sverigedemokraterna inte ta emot flyktingar från Jugoslavien som på samma sätt som Ukraina låg i vårt närområde? Det skulle vara intressant att höra.

Så till sakfrågan. Här är Tobias Andersson ute och cyklar. Som jag gav uttryck för i den förra interpellationsdebatten har Sverige sedan 80-talet haft en återvändandepolitik. Vi har återvändandebidrag på 10 000 kronor per vuxen och 5 000 kronor per barn upp till ett takbelopp för alla utom ukrainare eftersom de är här i enlighet med massflyktsdirektivet.

Uppdraget till Migrationsverket handlar om på vilket sätt som vi, när det blir lugnare i Ukraina och freden kommer, kan vara med och bidra till att ukrainare kan återvända dit och vara med och bygga upp sitt land. Varför ska vi ge pengar till de ena men inte till de andra? Det är detta som är bakgrunden.

I samma regeringsbeslut ger vi också ett uppdrag att ha motsvarande arbete för Somalia. Detta har varit en naturlig del av arbetet sedan 80-talet, minst. Jag tror att frågan i det här fallet landar på Sverigedemokraternas eget bord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Naturligtvis blir det enklare för ett statsråd att skjuta över frågan till sin motdebattör från oppositionen i Sveriges riksdag i stället för att besvara de frågor som ställs av interpellanten. Jag förstår att detta är ett tillvägagångssätt som Anders Ygeman förespråkar. I stället för att gå till botten med de frågor som ställs av mig eller, i den tidigare debatten, från min riksdagskollega väljer han att svara med motfrågor för att undvika att ta ansvar.

Vi kan börja där. Jag tror inte att Socialdemokraterna vill hamna i ett läge där de behöver ta ansvar för allt som alla inom Socialdemokraterna någonsin har sagt, men nu menar Anders Ygeman att jag ska svara på en formulering som tydligen ska ha återfunnits på vår hemsida när jag var ett år gammal, 1997. Jag tycker, fru talman, att det kanske finns begränsningar för hur mycket man får sväva ut från ett ämne under en interpellationsdebatt. Jag avser inte att redogöra för vad som stod på vår hemsida när jag var ett år gammal. Jag minns inte formuleringen. Jag hade aldrig varit inloggad på internet då. Det finns många andra saker jag inte hade gjort vid det tillfället, och jag kommer inte att redogöra för detta i detalj.

Det finns säkerligen saker som Socialdemokraterna tyckte 1997 och som Anders Ygeman inte heller vill stå till svars för. Vi kan prata om politikförflyttningar som skett sedan dess. Där har det skett betydligt mer inom Socialdemokraternas politik, inte minst för att efterlikna vår, än vad som har skett inom vår politik. Från vår sida är det enkelt: Sverige ska bistå i närområdet när det rör sig om riktiga flyktingar, och så är fallet med Ukraina. Det handlar om kvinnor och barn som söker skydd för sitt liv i Sverige. Så har det sällan varit tidigare.

Afghanistan lyftes upp av en miljöpartist här, men det är en helt annan sak. Det är människor från nästan andra sidan världen som har passerat hur många länder som helst och som inte ens borde ha fått sitt asylärende prövat i Sverige, som har kommit hit och enligt henne därigenom har rätt att vara kvar här, och som inte skulle ha fått komma hit och som definitivt ska utvisas nu, för att svara på de frågor som kom därifrån.

Jag skulle vilja lyfta ut en del ur Anders Ygemans svar som löd: "Att återta sina egna medborgare är en folkrättslig förpliktelse, och att folkrätten ska följas är en grundläggande princip i vår utrikespolitik och något vi ständigt arbetar för i dialog med andra länder."

Fru talman! Om så är fallet, om det är otroligt viktigt för regeringen att säkerställa att andra stater tar emot sina egna medborgare, blir Anders Ygeman svaret skyldig när det gäller varför vi är så dåliga på detta och hur det kan komma sig att vi gång efter annan tillåter länder likt Afghanistan att inte ta emot sina kriminella medborgare när dessa definitivt har försakat sin rätt att vara kvar i Sverige, när de har kommit hit, vilket de inte borde ha fått göra, och sedan begått brott i Sverige, dömts för detta och till utvisning men ändå förblir kvar i Sverige, tillåts gå under jorden i Sverige och tillåts fortsätta att utgöra ett säkerhetshot i Sverige.

Inte ens i dessa fall lyckas regeringen utvisa. Fyra av fem utländska medborgare som dömts för våldtäkt och till utvisning blir kvar i Sverige. Då kan man inte, menar jag, fru talman, påstå att detta är ett viktigt arbete för regeringen. Om det är så viktigt borde det mynna ut i åtminstone någon form av resultat, men det tycks det inte göra.

Vad ser regeringen för åtgärder framåt? Jag tog del av den proposition som presenterades. Jag tycker att vi utöver detta naturligtvis behöver börja ge oss på biståndet. Varför ska Afghanistan ha ens en krona av svenska skattemedel om de inte tar emot sina egna kriminella medborgare?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Anders Ygeman har rätt i att han som minister inte kan gå in i ett enskilt fall. Men det är inte bara ett fall, utan Sverige sticker ut genom att ge avslag på nästan hälften av asylansökningarna från personer från Afghanistan. Det kan jämföras med resten av Europa, där många länder knappt ger nej alls.

Då är det hans uppgift att gå till botten med varför besluten från Sverige inte är rättssäkra. Då är det hans uppgift att se på de lagar och regler som gör att det i Sverige är möjligt att säga: Nej, du har varit här i sju år, du studerar, du är kvinna och du kommer från Afghanistan. Men du får inte asyl, utan du får i stället leva i limbo här i väntan på att situationen i Afghanistan någon gång kanske blir sådan att det går att tvinga ut dig.

Det är Anders Ygemans ansvar att prioritera var han lägger sin tid och sina resurser. I dag har vi hört om mer resurser till att tvångsutvisa människor, det vill säga personer som Sahar, som enligt Migrationsverket ska anpassa sig till talibanernas kulturella seder och bruk. Resurserna borde läggas på att styra upp och se till att Migrationsverkets asylbeslut blir rättssäkra och förankrade i verkligheten och att lagstiftningen ändras så att människor inte kan tvingas leva i ett ingenmansland, ett limbo, när det faktiskt inte är möjligt eller säkert att skicka kvinnor till talibanernas Afghanistan.

Återigen: Inte en enda människa borde tvingas tillbaka till talibanernas Afghanistan.

Fru talman! Det är riksdagen som slår fast vår asylpolitik. Enligt den är det myndigheter och rättssystemet som avgör vem som får asyl och vem som inte får det, vem som har skyddsskäl och vem som inte har det. Det finns en bred majoritet bakom detta i Sveriges riksdag.

Till Tobias Andersson vill jag säga att jag gick till botten med hans fråga. Det var därför det var helt tomt i hans replikskifte om det som interpellationen verkligen handlar om, nämligen att Tobias Andersson helt har missförstått systemet och att vi har haft stöd för återvandring i över 20 år, sedan innan Tobias Andersson föddes. Det var därför han började prata om en massa andra saker.

Fru talman! Det är något som är lite märkligt här. Tobias Andersson har gjort det till sitt signum att prata om det socialdemokratiska folkhemmet på 50-talet, långt innan Tobias Andersson föddes. Det går tydligen alldeles utmärkt. Jag citerade inte bara någon hemsida, Tobias Andersson, utan jag citerade Sverigedemokraternas partiprogram. Men då vill Tobias Andersson inte känna till det utan säger att han var jätteung då.

Jag läste högt från Sverigedemokraternas hemsida från den 24 februari. Då var Tobias Andersson ändå 25 år gammal. Om Tobias Andersson inte kan stå upp för sitt partiprogram, fru talman, kanske han ändå kan stå upp för det som står på hemsidan nu, när han har varit riksdagsledamot i ett antal år.

Sedan ställde Tobias Andersson ett antal frågor om återvändande. Det stämmer, som han gav uttryck för, att regeringen har vidtagit ett stort antal åtgärder, men sedan går Tobias Andersson tyvärr vilse. Om vi tittar på de europeiska jämförelserna ser vi att Sverige är framgångsrikt i återvändandearbetet. Jag tror att det i reella tal bara är Frankrike eller Tyskland som lyckas med fler återvändanden än Sverige. I procent av avslag tror jag att Sverige numera hamnar på sjätte plats av 27 länder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Tobias Anderssons systerpartier i Europa sitter i regeringsställning lite här och var, i Polen, Tjeckien och kanske Ungern - det beror lite på. Man har ju hoppat lite fram och tillbaka i synen på Ungern, även om ett antal sverigedemokrater har återvandrat dit. Tobias Andersson kanske kan hjälpa mig: Vilket av dessa länder där Sverigedemokraternas systerpartier styr lyckas bättre med återvändandet? Sett till den europeiska statistiken verkar siffran vara noll.

Fru talman! Jag svarade på samtliga Tobias Anderssons frågor. Han svarade inte på någon av mina. Grundfrågan här är naturligtvis när Ukraina lämnade den bysantinska kulturkretsen, det främmande för Sverigedemokraterna - och blev en del av våra grannar - som det uttrycks i partiprogrammet. Jag skulle gärna vilja ha ett svar från Tobias Andersson på det.

Jag skulle också vilja ha svar på varför man inte ville ta emot några flyktingar från kriget i Jugoslavien. Det var ett krig på samma sätt som det som vi ser i Ukraina.

Fru talman! Jag tror att statsrådet kan ha missförstått riksdagens granskningsfunktion, alltså riksdagens funktion att granska regeringen och att ställa regeringen till svars för de beslut som den fattar. Detta till skillnad från vad statsrådet tycks tro att det handlar om, att det är statsrådets roll att ifrågasätta en enskild ledamots ställningstagande till någonting som var formulerat 1997 när ledamoten var ett år gammal. Det är inte så riksdagens granskningsfunktion fungerar.

Det som jag vill betona är att Anders Ygeman svajar på frågan. Anders Ygeman påstår att man med detta uppdrag till Migrationsverket endast vill likställa hanteringen av ukrainare med hur man hanterar andra migrantgrupper i Sverige. Men i så fall hade frågan inte behövt utredas. Då hade man inte behövt vidta ett uppdrag. Då hade regeringen bara kunnat säga till Migrationsverket att vi nu ska behandla ukrainare på samma sätt som vi behandlar andra migrantgrupper trots massflyktsdirektivet. Men i stället har man gett Migrationsverket månader för att återkomma med förslag på åtgärder mot den specifika gruppen ukrainare.

Fru talman! Jag vet inte om det bara är så att Anders Ygeman inte vill kännas vid detta eller om han inte förstår att detta blir konsekvensen av det uppdrag som man har gett till Migrationsverket.

Den enda frågan som är relevant för denna interpellation, oavsett vad Anders Ygeman avser, är naturligtvis hur det kommer sig att regeringen så hängivet vill mota ut ukrainare ur Sverige - människor som faktiskt är på flykt på riktigt, kvinnor och barn - men att regeringen samtidigt gjort det absolut minimala för att bli av med utländska våldtäktsmän, mördare och andra kriminella som har kommit från andra länder.

Fru talman! Först när det gäller frågan i interpellationen har Tobias Andersson helt missförstått sakernas tillstånd. Det går inte alls att jämställa människor som kommer från andra länder med dem som kommer genom TPD från Ukraina. Ett av skälen till det är Ukrainas viseringsfrihet. Så länge TPD gäller kan ukrainare återvända direkt. Det kan man inte om man kommer från de länder som Tobias Andersson tar upp. Därför behövs det speciellt stöd när det gäller Ukraina. Och om man ska klara det behöver det sannolikt koordineras i Europeiska unionen. Ukrainare har redan återvänt. Italienarna säger att 5-10 procent har lämnat Italien, och vi ser gränsrörelser på 25 000-30 000 varje dag från Polen in i Ukraina. Detta handlar helt enkelt om de människor som väljer att göra detta och hur vi ska kunna stödja dem när det gäller att bygga upp deras land och skaffa bostad hemma och hur vi ska ge dem information.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet att Tobias Andersson ville hindra ukrainare från att komma hit. Men nu när de är här kan han i alla fall hjälpa dem som vill återvända att göra det.

Fru talman! Det blir närmast komiskt när Tobias Andersson får hitta på någonting om riksdagens instrument för att han inte klarar att besvara frågan om vad som har stått i Sverigedemokraternas partiprogram. Jag har ställt frågan tre gånger. Jag har läst högt ur Sverigedemokraternas partiprogram. Tobias Anderssons första försvar var att han var bara ett år då. Sedan är hans försvar att han inte ska svara på några frågor. Detta är en debatt, Tobias Anderson. Detta är demokrati i riksdagens talarstol. Han måste vara beredd att kunna svara på vad Sverigedemokraterna står för.

Varför ville han inte ta hit folk som flydde undan kriget i Jugoslavien? Varför ville han inte ta hit människor som flydde undan kriget i Ukraina? Varför påstod ni att Ukraina tillhörde den bysantiska kulturkretsen och var främmande för våra värderingar? Men, fru talman, detta får vi inget svar på. Det är pinsamt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.