Asylsökandes boende

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 18 maj 2010

Interpellation: Asylsökandes boende

Interpellation 2009/10:354 av Astudillo, Luciano (s)

den 29 april

Interpellation

2009/10:354 Asylsökandes boende

av Luciano Astudillo (s)

till statsrådet Tobias Billström (m)

Antalet asylsökande väntas i år bli fler än vad regeringen bedömde i samband med budgetpropositionen för 2010. Det är främst antalet asylsökande från Somalia och Afghanistan som ökar. Som ett resultat av detta föreslås i vårpropositionen ökade resurser på närmare 1 miljard för i år.

Mottagandet av asylsökande är ett område som regeringen valt att negligera under hela mandatperioden. Inga initiativ av betydelse har tagits för att skapa bättre fungerande system för asylsökandes val av bosättningskommun och för att sprida ansvaret på fler kommuner med bra förutsättningar för framtida etablering i utbildning och arbete. Vellinge är det tydligaste exemplet på regeringens brist på ansvarstagande. Först när problemen blev akuta tvingades man hjälpligt hantera den uppkomna situationen.

Men frågan gäller inte bara ansvaret för de ensamkommande flyktingbarnen, en nog så viktig fråga. Ansvaret för mottagande även av vuxna asylsökande är i dag extremt skevt fördelat. Fyra kommuner svarar till exempel för 75 procent av mottagandet i Stockholms län och vi ser resultatet: ökande segregation och trångboddhet, skolor där en stor del av barnen inte klarar kunskapskraven, en väg till arbete och egen försörjning som förlängs och försvåras. I två av tre socialt utsatta områden växer nu utanförskapet. Arbetslösheten har under de senaste tre åren ökat nästan dubbelt så snabbt bland utrikes födda jämfört med inrikes.

Vägen till integration går via arbete och egen försörjning och då har det betydelse var och hur man bor under sin tid som asylsökande. Ofta permanentas bosättningen i samma kommun såväl före som efter beslutet om uppehållstillstånd. Vi har nu omprövat vår politik på området och har förslag och idéer inom detta breda område som vi tror krävs för att arbetslinjen för nyanlända på allvar ska kunna stärkas. Här ingår att fler kommuner måste ta sitt ansvar för mottagandet, särskilt kommuner med goda förutsättningar, ekonomiska såväl som när det gäller arbete och utbildning.

Jag vill mot denna bakgrund fråga statsrådet:

På vad grundar statsrådet ställningstagandet att inte genomföra de förslag till åtgärder som lämnades av den utredning som statsrådet själv tillsatte för att se över mottagandet av asylsökande (SOU 2009:19)?

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att fler kommuner ska ta sitt ansvar för det ökande antalet asylsökande i arbetsför ålder?

Vilka insatser i övrigt avser statsrådet att verka för att staten vidtar för att dels minska den ökade bostadssegregationen till följd av hur asylmottagandet fungerar och dels bidra till ett väl fungerande mottagningssystem?