Arbetstagare som rapporterar om missförhållanden

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 14 februari 2013

Interpellation: Arbetstagare som rapporterar om missförhållanden

Interpellation 2012/13:232 av Örnfjäder, Krister (S)

den 29 januari

Interpellation

2012/13:232 Arbetstagare som rapporterar om missförhållanden

av Krister Örnfjäder (S)

till statsrådet Tobias Billström (M)

Jag ställde den 20 november 2012 en fråga till statsrådet Tobias Billström. Frågan hade följande text:

Då en arbetsgivare anställer en arbetstagare från tredjeland krävs enligt utlänningslagen en anställning där arbetsvillkoren är i överensstämmelse med gällande kollektivavtal eller praxis inom det aktuella yrket. När väl anställningen är påbörjad avtar myndigheternas kontroll, och det är i stället upp till arbetsgivaren att se till att bestämmelserna upprätthålls. Problemet med detta är att eventuella missförhållanden på arbetsplatsen eller med anställningen blir oerhört svåra att upptäcka. Det blir upp till den anställde att slå larm. Av rädsla för att bli av med sin anställning, med följden att få sitt arbetstillstånd återkallat, vågar inte arbetskraftsinvandrarna påtala felaktiga arbetsvillkor. Dagens system är orimligt, då den arbetstagare som orkar och vågar träda fram och berättar om missförhållanden riskerar utvisning. I stället borde fler uppmuntras att göra det, så att missförhållandena kan åtgärdas.

Min fråga till statsrådet var:

Vad avser statsrådet att göra för att minska arbetskraftsinvandrarnas utsatthet då de rapporterar om missförhållanden gällande den egna anställningen?

Statsrådets svar var att om en arbetstagare inte var nöjd med sin arbetsgivare så hade personen i fråga en möjlighet att inom tre månader söka ett nytt arbete utan att förlora sitt uppehållstillstånd.

Vad vi pratar om här är människor som kommer från tredjeland (utanför EU), personer som har liten eller ingen kunskap om svenska arbetsförhållanden eller svensk arbetsmarknad.

Hur tror ministern att dessa personer ska kunna hitta ett nytt jobb på tre månader? Vilka förhållanden riskerar de att hamna i om de inom dessa tre månader till varje pris måste hitta ett arbete?

Jag är mot den bakgrunden inte tillfreds med statsrådets svar på min tidigare fråga från november 2012 och upprepar därför frågan till statsrådet Billström:

Vad avser statsrådet att göra för att minska arbetskraftsinvandrarnas utsatthet då de rapporterar om missförhållanden gällande den egna anställningen?