arbetsro i skolan

Fru talman! Axel Darvik har frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att komma till rätta med ordningsproblemen i den svenska skolan. Skolans främsta uppgift är att främja lärande, men den ska även främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. Skolan ska klargöra vilka rättigheter och skyldigheter elever och deras vårdnadshavare har. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och utveckla elevernas förmåga att ta ansvar. Jag vill därmed slå fast att alla elever har rätt till studiero. Normer och regler för arbetet i skolan måste tydliggöras och respekteras. Darvik hänvisar till resultaten i Pisa 2003, som har fokus på matematik och problemlösning. I Pisa ingår även enkäter till elever och skolledare för att söka förklaringsmodeller till de olika ländernas resultat. Man har undersökt sambandet mellan elevernas prestationer i matematik och elevernas bakgrund samt olika faktorer i skolans verksamhet som till exempel belägenhet, huvudman och skolklimat. I många länder finns en stark relation mellan en skolas disciplinära klimat och prestation men i några länder, varav Sverige är ett, saknas ett sådant samband. Klassrumsklimatet har dock förbättrats något i Sverige sedan den förra Pisaundersökningen år 2000 och ligger nu runt medelvärdet för OECD. Sammanfattningsvis är dock tolkningen att de faktorer som har högst förklaringsvärde för elevernas resultat är kön, etnisk bakgrund och socioekonomisk status. Den nationella utvärderingen av grundskolan 2003 visar att miljön i skolan upplevs som lugn och trygg och att elever och lärare visar omsorg om och respekt för varandra. Statens skolverks undersökning av yngre elevers attityder till skolan visar att över 80 % av barnen trivs bra i skolan och med sina lärare. Eleverna tycker att det mesta de gör i skolan är roligt och upplever att de flesta lärare bryr sig om dem. En majoritet tycker att de kan arbeta i en takt och på ett sätt som passar dem. Men samtidigt tycker en fjärdedel av eleverna att det aldrig eller nästan aldrig är lugnt på lektionerna och en tiondel tycker att de aldrig eller nästan aldrig har arbetsro i skolan. Undersökningen av yngre elevers attityder visar också att det finns ett samband mellan elevernas möjlighet till inflytande och hur nöjda de är med sin studiemiljö. Skollagskommittén har i sitt betänkande Skollag för kvalitet och likvärdighet bland annat föreslagit bestämmelser om möjligheten att omhänderta föremål som är störande eller kan utgöra en fara för säkerheten i skolan. Regeringen avser att återkomma i denna fråga i samband med propositionen med förslag till ny skollag. Det rör sig om ett mycket omfattande lagstiftningsarbete, där all utbildning från förskola till och med gymnasieskola berörs. Det är regeringens ambition att lagen ska kunna beslutas av riksdagen i bred enighet och att den nya skollagen ska kunna verka under lång tid. Det är därför viktigt att förslaget är brett förankrat innan det överlämnas till riksdagen. Min uppfattning är att ordningsproblem inte kan behandlas som en isolerad företeelse utan att det krävs flera samverkande insatser för att förbättra både studiero och studieresultat. Regeringen satsar resurser för att öka antalet lärare och andra specialister i skolan samt för att stärka insatserna i segregerade områden. Men det handlar inte bara om mer resurser. Vi måste också inrikta oss på stödet till varje enskild elev. Regeringen avser därför att införa individuella framåtsyftande utvecklingsplaner för alla elever. En ökad delaktighet och större inflytande för eleverna och deras föräldrar är också viktiga faktorer. Det är även nödvändigt att man i varje skola utvecklar tydliga normer och regler för vad som ska gälla på lektioner och i skolan i övrigt. Vi ska dock säkerställa att studieron i skolan upprätthålls på ett sätt som är förenligt med barnets mänskliga värdighet och i överensstämmelse med deras rättigheter enligt barnkonventionen. Utgångspunkten bör vara gemensamma samtal med elever och föräldrar utifrån de grundläggande värderingarna i läroplanerna.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka så mycket för svaret från statsrådet. Jag tycker att skolminister Baylan på ett föredömligt sätt ändå redovisar en hel del siffror som visar på att arbetsron i svenska skolor är långt ifrån vad man borde önska att den skulle vara. I den internationella Pisaundersökningen som Sverige är med i där man undersöker situationen i ett antal västliga industriländer toppar Sverige i kategorierna skolk, grovt språkbruk och skadegörelse. Detta har naturligtvis påverkan på arbetsmiljön i skolan. Det finns rapporter som visar att lärare lämnar skolan på grund av just arbetsmiljöskäl. Det visar bland annat Lärarnas Riksförbunds arbetsmiljöundersökning. Det är på det sättet i svenska skolor. Det är så pass många som inte trivs och som upplever en dålig arbetsro i klassrummet. Det uppstår inte bara av sig självt. Det finns ett tydligt ansvar att utkräva utifrån den politik som har förts. Man har hela tiden monterat ned de verktyg som har funnits för att upprätthålla arbetsron. Arbetsron är fundamental för lärandeprocessen och för att elever ska kunna tillägna sig kunskap. Att det är brist på arbetsro i svenska klassrum är ett oerhört stort problem. Det är en av de mest fundamentala pelarna för att man ska kunna lära sig någonting. Det slår undan benen för eleverna. Vilka elever är det som framför allt drabbas? Jo, det är de som kanske skulle behöva skolan allra mest. Det är svagare elever som kanske inte får det stöd hemifrån som man skulle önska att varje barn hade. Skolministern lyfter i sitt svar upp de individuella framåtsyftande utvecklingsplanerna. Utvecklingsplaner i all ära, men jag undrar vad de har här att göra. Det är knappast det enda saliggörande. Att hävda det är lite av utbildningspolitiskt kvacksalveri. Om man ser till utvärderingen skulle jag vara lite orolig. De här planerna var framför allt tänkta som utvärderingsinstrument. De kommer nu att handla om någonting helt annat. Det är i så fall oroväckande. Vad som krävs är att man ger lärarna de befogenheter som behövs för att kunna vara ledare i klassrumment. Lärare ska kunna få vara lärare, och elever ska kunna få vara elever. Lärarna måste ha de befogenheter som krävs för att kunna få vara ledare i klassrummet och hävda de gemensamma normer och värderingar som man bör ha. Jag har ett antal förslag med mig som jag gärna delger skolministern nu från riksdagens talarstol. Det är bland annat att man borde ha en lag om att det ska finnas ordningsregler på alla skolor som är väl förankrade bland elever och lärare. Det ska finnas möjligheter att avlägsna elever från klassrummet, kanske till och med handgripligen, om de stör lektionerna så mycket. Den enda åtgärd som finns kvar i skollagen, kvarsittning, ska naturligtvis finnas kvar och inte raderas ut. Mobbare ska vara de som tvingas byta skola om någon, aldrig mobboffret. Här verkar vi inte vara helt överens. Det tycker jag är olyckligt. Socialdemokraterna har tidigare utgett sig för att vara ett parti som står för alla elevers möjlighet att nå kunskap. Jag hoppas att det finns tid för bot och bättring.

Fru talman! Det är viktigt att ge en korrekt beskrivning av den svenska skolan och den verklighet som finns och inte en påhittad verklighet. Jag blir något upprörd när Folkpartiet gång på gång försöker att ge en felaktig bild av sakernas tillstånd. Låt mig ta ett konkret exempel. Axel Darvik skriver följande i sin interpellation: "En sådan oordning lägger grunden till än större problem: kränkningar av elever och att elever som inte kan koncentrera sig när det är stökigt i klassrummet hamnar efter kunskapsmässigt. Jag tror att en viktig förklarig till att det blivit så här är att lärarnas disciplinära befogenheter har monterats ned." Jag har en enkel fråga. Vilka befogenheter har monterats ned? Vilken tidshorisont har Axel Darvik? Är det 50-talets aga Axel Darvik talar om, eller vilka konkreta åtgärder är det som Axel Darvik menar har monterats ned? Jag skulle gärna vilja ha svar på det. Fru talman! Under våren kommer regeringen att föreslå en lag mot kränkningar och diskriminering i skolan. Där kommer skolans ansvar för tryggheten att tydliggöras. Kommer Folkpartiet att ställa sig bakom denna lag? Det är min andra fråga. Dessutom är min tydliga ambition att lärare i den nya skollagen ska få tydliga befogenheter att upprätthålla studieron i skolan. Hur ställer sig Folkpartiet till detta förslag? Det är min tredje fråga.

Fru talman! Jag tycker i och för sig att de siffror som skolministern kom med i sitt svar till mig gav en mycket tydlig bild av hur läget ser ut. Det visar på att det finns en stor grupp elever som inte trivs i skolan. Det finns många som upplever att arbetsmiljön inte är så bra som den borde vara. Det visar också de internationella undersökningarna från OECD i Pisaundersökningen. Där ligger Sverige inte i topp vad gäller kunskaper och att eleverna kan mest. Sverige ligger i topp i sådana saker som skolk, sena ankomster, grovt språkbruk, stölder, skadegörelse etcetera. Det är sådana saker som är oerhört allvarliga om man vill ha en bra och fungerande arbetsmiljö. Jag ska också svara på skolministerns fråga. Det är helt riktigt citerat från min interpellation. Man kan gå lite längre tillbaka, till 1985. I den skollagsreformen avskaffades till exempel möjligheterna till skriftlig varning och tillfällig avstängning som tidigare fanns. I förslaget från Skollagskommittén vill man avskaffa den sista av möjligheterna till åtgärder som är kvarsittning. Till det ska man lägga att det finns en rad tydliga ställningstaganden från regeringen som har gjort att man har kunnat komma till sådana mycket konstiga tolkningar av det regelverk som finns. Jag blir väldigt frustrerad och upprörd när man hör sådana historier från vardagslivet. Elever blir utsatta för en fullkomligt inhuman behandling av sina jämnåriga klasskamrater. Till slut gör rektorer och lärare det enda rätta. De ser till att stänga av dem som mobbar från skolan. Vad blir då effekten? Vad blir samhällets och det statligas svar på agerandet? Jo, de prickas av Skolverket för att de har stängt av elever som mobbar andra på ett mycket grymt och mycket inhumant sätt. Detta är det yttersta beviset på hur det står till med arbetsmiljön. Men naturligtvis behövs också mycket av förebyggande arbete för att man ska kunna få en fungerande arbetsro och bättre resultat i den svenska skolan där alla elever kan känna sig trygga. Det är Folkpartiets och mitt mål med vår skolpolitik. Vi vill att alla elever, alla individer, ska känna sig trygga varje dag när de går till skolan. Man ska inte behöva ha någon klump i halsen när man går till svenska skolor. För att lärare ska kunna få vara lärare och ledare i klassrummet behövs det också att man inte bara avlövar dem de befogenheter som finns för att kunna få vara lärare. Man måste ge dem de möjligheter som kan krävas för att kunna lösa tvister och konflikter som uppstår i skolan. Det finns säkert en del som man kan lära sig betydligt bättre än i dag på lärarutbildningarna. Det gäller konflikthantering och så vidare. Det är sådant som vi i utskottet i dag inte får med oss regeringen på. Men det gäller även sådana saker som jag räknade upp. Det gäller lag om att det ska finnas ordningsregler. Det gäller möjligheter att kunna avlägsna elever från klassrummet. Kvarsittningen ska finnas kvar, och mobbare är de som ska tvingas byta skola i en ytterst svår situation. Det är oroväckande när man hör hur skolministern resonerar kring de frågorna. Jag hade hoppats att det skulle finnas lite mer förståelse för hur viktig arbetsmiljön är.

Fru talman! Det är viktigt med beskrivningen. Man ska vara hederlig och ärlig. Den kritik som har framförts mot skolor har mer handlat om att man inte har tillgodosett rätten till undervisning och inte om huruvida man har flyttat ut någon eller inte. Det har handlat om rätten till undervisning och den skolplikt som vi har i den svenska skolan. Sedan har vi frågan om vilka befogenheter det är som har avlövats. Det jag kunde få fram var att skriftlig varning, som fanns 1985, minsann har tagits bort. Det är visserligen sant när det gäller grundskolan, men den finns kvar på gymnasieskolan. Det är viktigt att framhålla att det är så. Nu ska jag göra en uppräkning av vad det är för möjligheter som lärare har. Det är viktigt för att få en korrekt bild och inte en skev bild av förhållandena i den svenska skolan. I dag kan läraren uppmana eleven att ändra beteende. Man kan kontakta föräldrarna. Man kan också, Axel Darvik, utvisa eleven från lektionen om det är så att han eller hon stör undervisningen. Man kan också se till att elever får kvarsittning. Man kan göra en anmälning till rektorn och ta upp detta på en elevvårdskonferens. På en elevvårdskonferens kan man tillsammans med elevens föräldrar finna åtgärder som är anpassade till elevens individuella förhållanden. Dessutom kan elevvårdskonferensen anmäla detta till styrelsen för utbildningen för att den ska överväga andra lämpliga åtgärder. Jag menar att studieron och tryggheten i skolan är oerhört viktig. Där kan vi vara överens. Vi ser trygghet, studiero och lärande som en förutsättning för lärandet. Elever som trivs bra och som respekterar sina studiekamrater har också många gånger lättare att ta till sig den undervisning som ges. Jag vet vilka elever det är som far mest illa när det är stökigt i ett klassrum. Det är de elever som kommer från traditionell arbetarklass. Det är de elever som har föräldrar som inte kan, inte därför att de inte vill utan ofta därför att de kanske inte har förmågan eller orken, hjälpa dem med läxor eller läsa skönlitteratur med dem. Det är dessa elever som far mest illa. Därför är tryggheten och studieron i skolan oerhört viktiga. Det är också därför regeringen under våren kommer att lägga fram lagförslag för att förtydliga både skolans ansvar och skolans befogenheter ytterligare. Jag ställde ytterligare två frågor. Är Folkpartiet beredda att stötta detta? Då är ni välkomna i det arbetet. Men att blicka tillbaka till en skola som fanns för 20, 30 eller 40 år sedan tror jag inte riktigt på. Vi har helt andra förutsättningar i dag. Det är framåt vi ska blicka med tryggheten, studieron och lärandet som präglar den svenska skolan.

Fru talman! Det är mest ord, en sörja av ord, som kommer när man pratar om arbetsmiljön och inte några konkreta åtgärder. Om nu skriftlig varning är 50-talsskola vet jag inte riktigt vad man ska säga. Detsamma gäller möjligheten till tillfällig avstängning. Jag tycker att det är åtgärder som borde finnas i lärares och rektorers register. Vad tar då skolministern upp för befogenheter som finns? Man kan prata med eleven. Man kan prata med föräldrar. Man kan prata med sina kolleger. Jag tycker att det definitivt är sådana rättigheter som lärare ska ha. Det är ju en mänsklig rättighet att få prata med vem man vill. Det är knappast dessa befogenheter som skulle behövas för att kunna upprätthålla en god arbetsmiljö i skolan. Det finns ju exempel på hur man inte får lov att flytta mobbare utan att ha föräldrarnas medgivande. Det är ett tydligt exempel. Det finns exempel på rektorer i Malmö som har prickats när de har stängt av en elev som har hotat sina klasskamrater och sina skolkamrater med kniv i skolans miljö. Detta är oerhört allvarliga incidenter som naturligtvis präglar hela skolklimatet. Vilken trygghet kan man tala om när man inte får lov att stänga av en elev tillfälligt under en kort period när han har hotat sina skolkamrater med olika typer av vapen? Detta är ju en kapitulation av skolpolitiken och av den utbildningspolitik som borde finnas för att garantera trygghet och arbetsro för varje elev i svensk skola varje dag.

Fru talman! Jag upprepar återigen att jag tycker att det är viktigt med beskrivningen av förhållandena. Visst har vi en skola som fungerar alldeles utmärkt på många sätt och där elever och lärare trivs allt bättre med varandra. Visst är det också så att vi har skolor och klassrum där detta inte riktigt fungerar och där vi måste vidta åtgärder, inte minst i form av en ny lag mot kränkningar och diskriminerande särbehandling för att förtydliga skolans ansvar på detta område. Det är väldigt viktigt. Jag ser också fram emot att förtydliga skolans befogenheter i samband med den nya skollagspropositionen. Fru talman! Jag tycker också att det är viktigt att göra skillnad på sak och sak. När det gäller sådana grova saker som Axel Darvik nu nämner, hot med kniv, är det ju ett brott vi pratar om. Det handlar om en polisiär åtgärd. Vi kan inte kräva vad som helst av skolans personal i sådana här sammanhang. Vi har ju en ordningsmakt som ska ta hand om detta oavsett var det dyker upp. Tryggheten, studieron och lärandet i skolan ska vi fortsätta att jobba med kontinuerligt. Det finns ett antal åtgärder här, inte minst i form av lagstiftning och att satsa ytterligare resurser på skolan. Vi får inte glömma bort att det viktigaste ändå är att försöka jobba för att sådant här inte förekommer. Jag vill vara väldigt tydligt med att om det förekommer ska lärarna och skolans personal ha de befogenheter som de behöver. Sedan vill jag också för tydlighetens skull säga att det finns ett antal åtgärder som skolan i dag kan vidta. Det är felaktigt som Folkpartiet och Axel Darvik försöker framhålla att till exempel utvisning ur ett klassrum inte skulle finnas. Det finns visst, och det används också i den svenska skolan.