<h2>Interpellation 2023/24:735 Arbetsmiljöverkets rapport om skyddsombud</h2>
av Ciczie Weidby (V)
till Statsrådet Paulina Brandberg (L)
 
Den 14 september 2023 gav regeringen Arbetsmiljöverket i uppdrag att lämna förslag på åtgärder, tillvägagångssätt, initiativ eller liknande som kan leda till att fler arbetstagare vill engagera sig i rollen som skyddsombud. Bakgrunden till uppdraget var uppgifter om att allt fler jobbar på arbetsplatser som saknar skyddsombud. Regeringen framhöll att åtgärder behöver vidtas för att fler arbetstagare än i dag ska vilja engagera sig som skyddsombud, "oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte” (A2023/01237).
Den 29 april 2024 överlämnade Arbetsmiljöverket sin rapport till regeringen. Undersökningen lyfter fram ett antal förutsättningar som behöver vara på plats för att arbetstagare ska vilja engagera sig i rollen som skyddsombud. Det är bland annat viktigt att det finns en positiv bild av rollen som skyddsombud, att skyddsombudet får uppskattning för det arbete och engagemang som hen lägger ned, att det finns ett gott samarbete mellan skyddsombud och arbetsgivare, att det finns en god kommunikation och dialog mellan skyddsombud och arbetsgivare samt att skyddsombudet får tillräckligt med tid, kunskap och utbildning. Därutöver är stöd från arbetsgivare, fack och kollegor viktigt.
Rapporten innehåller inga konkreta förslag som kan leda till att fler arbetstagare vill engagera sig i rollen som skyddsombud. Arbetsmiljöverket menar att arbetsmarknadens parter själva har den kunskap och de forum som behövs för att ta fram förslag på och genomföra lämpliga åtgärder, tillvägagångssätt, initiativ eller liknande för att skapa goda förutsättningar för att arbetstagare ska vilja engagera sig i rollen som skyddsombud, baserat på de förutsättningar som lyfts fram i rapporten (Arbetsmiljöverket 2024: Återrapportering av regeringsuppdraget om att fler ska vilja engagera sig som skyddsombud).
Vänsterpartiet kan inte tolka det på annat sätt än att Arbetsmiljöverket anser att den nuvarande ordningen, där huvudregeln är att det kollektivavtalsbärande facket på en arbetsplats utser skyddsombud, även ska gälla framgent. Arbetsmiljöverket delar således inte regeringens uppfattning ”att åtgärder behöver vidtas för att fler arbetstagare än i dag ska vilja engagera sig som skyddsombud, oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte”.
Vänsterpartiet välkomnar Arbetsmiljöverkets rapport som vi menar ger en bra bild av de förutsättningar som krävs för att fler ska vilja engagera sig i rollen som skyddsombud. Vi förutsätter att regeringen vidtar de åtgärder som behövs för att det ska bli verklighet.
Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Paulina Brandberg: 
<ol>
<li>Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta med anledning av Arbetsmiljöverkets rapport?</li>
<li>Anser statsrådet fortfarande att åtgärder behöver vidtas för att fler arbetstagare än i dag ska vilja engagera sig som skyddsombud, oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte?</li>
<li>Givet att så är fallet – vilka åtgärder avser statsrådet i så fall att vidta?</li>
</ol>

Lokala skyddsombud

Interpellation 2023/24:735 av Ciczie Weidby (V) Arbetsmiljöverkets rapport om skyddsombud

Video

Fru talman! Ciczie Weidby har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av Arbetsmiljöverkets rapport och om jag fortfarande anser att åtgärder behöver vidtas för att fler arbetstagare än i dag ska vilja engagera sig som skyddsombud, oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte. Givet att så är fallet har hon slutligen frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta.Johanna Haraldsson har frågat mig vad jag menar är relevanta åtgärder att vidta för att fler ska vilja engagera sig som skyddsombud på sin arbetsplats.Jag vill börja med att tacka för frågorna och för engagemanget i ärendet, som jag delar.Regeringen beslutade den 14 september 2023 om ett uppdrag till Arbetsmiljöverket att lämna förslag på åtgärder, tillvägagångssätt, initiativ eller liknande som kan leda till att fler arbetstagare vill engagera sig som skyddsombud (A2023/01237). Som angavs i uppdraget har skyddsombuden en viktig roll i att skapa säkra och trygga arbetsplatser och att företräda alla arbetstagare på arbetsplatsen, oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte. Regeringen konstaterade också i uppdraget att antalet arbetsplatsolyckor har ökat under senare år och att arbetsgivarnas samverkan med skyddsombuden är viktig för att minska risken för dödsolyckor och andra allvarliga olyckor.Av Arbetsmiljöverkets redovisning framgår bland annat att antalet fackligt utsedda lokala skyddsombud i Sverige har ökat något sedan 2020. Räknar man det som antalet skyddsombud per förvärvsanställd har det däremot skett en minskning. Detta beror på att antalet förvärvsarbetande har ökat. Det saknas tillgång till uppgifter om antalet skyddsombud som inte är utsedda av fackliga organisationer.Arbetsmiljöverket lämnade sin redovisning av regeringsuppdraget den 29 april 2024, och ärendet bereds nu i Regeringskansliet.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka för svaret men kan konstatera att ministern inte svarar på mina frågor. I stället redogör Paulina Brandberg för regeringens uppdrag till Arbetsmiljöverket och deras rapport. Det framgår inte alls om statsrådet Paulina Brandberg fortfarande anser att åtgärder behöver vidtas för att fler arbetstagare än i dag ska vilja engagera sig som skyddsombud, oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte.Att utses till skyddsombud är inte bara ett uppdrag utan ett ansvar som vilar ganska tungt på axlarna. Att det uppdraget ska tillfalla just de fackliga organisationerna är inte bara en klok idé utan en nödvändighet för att säkerställa arbetstagarnas välbefinnande och trygghet på arbetsplatsen.Fru talman! Arbetsmiljöverkets rapport är 22 sidor lång och ger en väldigt tydlig bild av vad som behövs för att fler ska vilja engagera sig som skyddsombud. Den lämnades till regeringen för drygt två veckor sedan. Rimligen borde Paulina Brandberg ha hunnit ta del av rapporten och fundera över vilka åtgärder som skulle behöva vidtas. Jag ger Paulina Brandberg chansen att faktiskt svara på mina frågor om vilka åtgärder statsrådet tänker att man behöver vidta med anledning av rapporten. Jag är också nyfiken på om Paulina Brandberg fortfarande menar att det behövs åtgärder för att fler än i dag ska vilja engagera sig som skyddsombud, oavsett om de har en facklig tillhörighet eller inte. Vilka åtgärder menar statsrådet i så fall att man ska vidta?

Fru talman! Jag kan likt Ciczie Weidby konstatera att jag inte har fått något svar på min fråga i statsrådets inledande anförande. Jag hoppas att jag får det under debattens gång.När regeringen gav uppdraget till Arbetsmiljöverket att se över hur man skapar förutsättningar för arbetstagare att vilja engagera sig som skyddsombud reagerade ju den samlade fackföreningsrörelsen hårt på en skrivning där man från regeringens sida inte gjorde skillnad på skyddsombud utsedda av facket och andra skyddsombud.Ett fackligt skyddsombud och ett oorganiserat skyddsombud har helt olika förutsättningar att utöva sitt uppdrag. De fackliga organisationerna ger sina skyddsombud stöd, utbildning och rådgivning. I skarpt läge kan också den fackliga organisationen stämma en arbetsgivare som hindrar ett skyddsombud från att utöva sitt uppdrag. Facken ger skyddsombuden en styrka som ett oorganiserat skyddsombud saknar. Oavsett hur kunnig och ambitiös ett oorganiserat skyddsombud är kan hon inte lägga kraft bakom orden när det inte finns någon som håller henne om ryggen.En annan anledning till den starka reaktionen från arbetstagarorganisationerna är regeringspartiernas tidigare uttalanden och motioner i riksdagen. Sverigedemokraterna och Liberalerna, påhejade av de andra högerpartierna, har velat ta skyddsombudens styrka ifrån dem genom att skilja dem från facken och avskaffa den fackliga företrädesrätten att utse skyddsombud, som man i dag har. Partierna har även velat avskaffa de regionala skyddsombuden. Man kan alltså anta att facken helt enkelt såg en stor risk med att Liberalerna tillsammans med Sverigedemokraterna skulle kunna använda rapporten från Arbetsmiljöverket som underlag för att driva igenom de förändringar som man under flera år drivit på för i riksdagen. Dessa förändringar skulle lämna arbetstagare utan företrädare i skyddsfrågor och försvaga arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna.Regeringspartierna har försvarat sitt uppdrag till Arbetsmiljöverket med att det är brist på skyddsombud och att det är viktigt att politiken tar initiativ för att vända den utvecklingen. Nu har rapporten kommit, och i den konstateras att det krävs stöd från arbetskamrater och arbetsgivare och att det finns en positiv bild av uppdraget för att man ska vilja bli skyddsombud. Man behöver dessutom ha tillräckligt med tid för att utföra uppdraget, kunskap och tillgång till vidareutbildning. Ett nätverk utanför arbetsplatsen lyfts också fram som en viktig förutsättning. Man menar även att arbetsmarknadens parter har den kunskap och de forum som behövs för att skapa goda förutsättningar för att arbetstagare ska vilja engagera sig som skyddsombud. I rapporten lämnar man alltså till parterna att ta de initiativ som krävs.Skyddsombuden har en oerhört viktig roll som företrädare för alla som jobbar på arbetsplatsen i fråga om skydd mot ohälsa och olyckor. Det är vi helt överens om. Det är viktigt att man skapar så goda förutsättningar som möjligt för skyddsombuden att utföra sitt uppdrag. Jag återkommer till att rapporten lyfter fram att parterna själva - fack och arbetsgivarorganisationer - är bäst lämpade att sköta detta.Min fråga, utöver den jag inte fick svar på i det inledande inlägget, är om man kommer att göra som det framhålls i rapporten att man bör göra och lämna frågan till parterna.

Fru talman! Tack till interpellanterna för den viktiga debatt vi har här i dag!Rapporten som nu lämnats över till regeringen säger kanske inte riktigt det regeringen hade hoppats på. Många av oss andra är inte jätteförvånade över svaret. I rapporten sägs just det som redan redogjorts för här, nämligen att parterna är bäst lämpade att svara på frågan om hur man stärker skyddsombuden ute på våra arbetsplatser.Det är lite osäkert vad regeringen tycker om rapporten. Jag hoppas att vi kan få några indikationer på vad statsrådet och regeringen säger om den. Vi vet dock vad de hade velat läsa i rapporten, och det är inte de svaren den kommer med. Vi vet också att det största partiet i regeringsunderlaget, Sverigedemokraterna, inte är nöjda med svaren. Det är mycket svårt för dem att påstå något annat.Då är frågan hur man väljer att gå vidare med detta. Den samlade fackföreningsrörelsen var ju orolig inför att rapporten skulle läggas fram och undrade vad regeringen skulle göra. Nu sägs här att det är parterna som ska sköta det här och stärka skyddsombuden. Då undrar jag vad det är som bereds i Regeringskansliet. Handlar det om förslag som vi inte känner till, som inte har varit på bordet tidigare och som inte har aviserats? Vad är det egentligen som bereds?Man är kanske ganska nöjd med rapporten. Eller är det uppdrag som ska ges till parterna? Är det sådana samtal som ska föras?Jag vet ju att statsrådet tidigare har varit noggrann med att påpeka att samtal förs med parterna på regelbunden basis. Är detta något som präglar dagordningen när ni träffar parterna LO och Svenskt Näringsliv? Vad är det som sägs då? Det vore intressant att få veta. Det är ju angeläget att skyddsombuden får en starkare ställning på arbetsmarknaden.Vad är det annars som ska göras? Statsrådet får gärna svara på frågan. Vi lämnade ju kvar några saker i skrivbordslådan när statsrådet flyttade in på departementet, till exempel hur man ska stärka de regionala skyddsombuden. Det är färdigutrett, och det finns förslag. Har statsrådet tittat i skrivbordslådan, plockat upp förslaget, tittat på det och analyserat det? Är det kanske detta som bereds i Regeringskansliet? Det vore angenämt om statsrådet kunde ge oss svar om detta här i kammaren.Om man har gjort en positionsförflyttning och är beredd att stärka skyddsombuden, eftersom det är jätteviktigt, kanske man borde gå vidare med förslagen om hur man stärker de regionala skyddsombuden. Varför är det då så viktigt att stärka de regionala skyddsombuden? Jo, det är ju de som är med och stöttar och rekryterar fler lokala skyddsombud. Det är så man förstärker hela den skyddsverksamhet och arbetsmiljöverksamhet som behövs där ute. De besitter fördjupad kunskap och driver frågorna tillsammans med de lokala skyddsombuden.Frågan är om vi kommer att få se några sådana förslag från regeringen.

Fru talman! Jag blir lite häpen. Vi har tillbringat ganska mycket tid här i kammaren för att prata om uppdraget till Arbetsmiljöverket. Jag har till och med stått och läst innantill ur uppdraget. Ändå verkar det som att vi fortfarande måste diskutera om regeringen har tagit initiativ till någon författningsändring för att skilja skyddsombuden från facken.Jag vet på riktigt inte hur mycket tydligare jag måste vara, men jag uppmuntrar ledamöterna att läsa innantill ur regeringsbeslutet. Det finns ingenting i detta beslut som handlar om att skilja skyddsombuden från facken. Det är mitt tydliga besked här, och det har varit mitt tydliga besked hela tiden. Jag vet inte på vilket sätt jag ska kunna bli tydligare i denna fråga.Uppdraget handlar om att regeringen vidtar en konkret åtgärd eftersom vi tycker att det är ett problem att för få engagerar sig som lokala skyddsombud. Jag vet inte om den tidigare regeringen inte tyckte att detta var ett problem, men den agerade i alla fall inte i frågan. Vi agerar och har gett ett uppdrag till Arbetsmiljöverket som handlar om precis just detta.Jag förstår inte varifrån uppfattningen kommer om att regeringen på något sätt skulle vilja försämra för arbetstagarorganisationerna att utse skyddsombud. Däremot tycker vi att alla skyddsombud är viktiga.Jag hoppas att jag nu äntligen har kunnat vara tillräckligt tydlig i frågan.Regeringen har nu tagit emot den här rapporten. Som förväntat finns såklart inga förslag på författningsändringar, eftersom det ju som sagt inte ingick i uppdraget. Vår plan är nu att lyssna in vad representanter för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna har att säga om rapporten. Vi planerar två dialogmöten med dessa representanter, enligt samma modell som vi hade när vi pratade om dödsolyckorna i arbetslivet, som var på tapeten för en kort tid sedan.Det vore oansvarigt av mig som statsråd att föregripa processen och komma med besked innan vi tydligt har lyssnat in vad parterna säger om detta och innan vi har gått igenom rapporten och de förslag som finns i den. När processen är slut kommer vi självfallet att återkomma med besked om vilka åtgärder vi går vidare med.

Fru talman! Man kan ana en viss frustration hos Paulina Brandberg. Hon säger att hon blir häpen över hur vi tjatar och håller på. Men åtminstone jag, och kanske även någon av meddebattörerna, blir också lite häpen över hur svårt det verkar vara för statsrådet att ge ett svar eller besked.Det statsrådet säger nu är att hon ska sätta sig ned med parterna och lyssna till dem. Det är verkligen lovvärt. Men jag lovar dig, Paulina Brandberg, att parterna inte kommer att säga något annorlunda nu än vad de alltid har gjort. De kommer inte säga någonting annorlunda än vad som står i rapporten.I rapporten är det jättetydligt att det behövs stöd, tid och kunskap för att fler ska vilja engagera sig i rollen som skyddsombud. Det är de absolut viktigaste sakerna som precis alla organisationer - LO, TCO, Saco, Ledarna och Företagarna - talar om. De säger att det som behövs är just stöd, tid och kunskap. Detta är ganska lätt att åtgärda. Man kan bara läsa i många av de motioner som exempelvis jag har skrivit i ärendet. Där står det hur vi måste skydda skyddsombuden och säkerställa att de ständigt får uppbackning och tid att utföra sitt uppdrag. De måste få stöd från arbetsgivaren. Man måste se positivt på uppdraget som skyddsombud. Fortbildning är nödvändigt, så att ombuden ständigt förnyar sina kunskaper.Med risk för att låta tjatig är jag, och troligen meddebattörerna, häpna över hur mycket statsrådet duckar för att ta frågan på allvar. Om statsrådet är så väldigt engagerad i skyddsombudens roll och i att fler ska kunna bli skyddsombud är ju denna 22-sidiga rapport bara ett facit.Det har förresten kommit lite kritik mot rapporten, föga förvånande från Svenskt Näringsliv. De tycker att det är tråkigt att rapporten inte alls lever upp till förväntningarna. De hade alltså förväntat sig ett annat svar än vad som kom i rapporten. Svenskt Näringsliv ställer sig frågande till om Arbetsmiljöverket verkligen har fullgjort sitt uppdrag. Jag blir nyfiken på om statsrådet delar Svenskt Näringslivs uppfattning om att det är tråkigt att rapporten inte lever upp till förväntningarna.

Fru talman! Det är lite märkligt att statsrådet säger att hon är häpen och undrar hur mycket tydligare hon kan vara. Här i kammaren har partikamrater till mig begärt att statsrådet ska lova att hon inte kommer att gå fram med någon förändring avseende fackens företrädesrätt att utse skyddsombud. Det har hon inte kunnat göra. Att vi fortsätter att fråga om man fortfarande har ambitionen att göra detta är väl inget att vara häpen över.Statsrådet frågar varifrån vi fått vår uppfattning. Det redogjorde jag för i mitt första inlägg. Den uppfattning vi har fått är att de här partierna - tydligast Sverigedemokraterna men också väldigt tydligt Liberalerna - tidigare har drivit frågan att skilja skyddsombuden från facken och avskaffa de regionala skyddsombuden.Liberalernas arbetsmiljömotion från hösten 2021 var den sista motion som Liberalerna väckte på det här området före valet. Nu när man sitter i regeringsställning väcker man av naturliga skäl inte några motioner. I denna motion står det: "De regionala skyddsombuden bör ersättas av en ny och mer ändamålsenligt utformad funktion. Huvudregeln för de lokala skyddsombuden bör inte längre vara att de ska tillsättas av de lokala arbetstagarorganisationerna."Det är därifrån uppfattningen kommer, och det är också därifrån oron i frågan kommer. Det här har varit liberal politik. För att stilla den oron behöver statsrådet vara tydlig. Hon behöver lova att inte röra den här regleringen under mandatperioden.Det är väldigt märkligt att statsrådet säger att det skulle vara oansvarigt att ha en uppfattning. Jag vet att alla politiska partier har uppfattningar i väldigt många olika frågor. Statsrådet har tidigare lyft fram den här frågan som avgörande och den här rapporten som ett avgörande underlag för att man ska kunna åstadkomma bättre arbetsmiljö på arbetsplatserna. Att då inte kunna svara på hur hon ska ta rapporten vidare är väldigt märkligt, tycker jag.Vänsterpartiets representant i den här debatten, Ciczie Weidby, lyfte fram att det har kommit kritik från olika håll angående den här rapporten. Kritik har även kommit från Sverigedemokraterna, som reagerade negativt på rapporten. Den sverigedemokratiske ordföranden i arbetsmarknadsutskottet gav förra veckan uttryck för sitt missnöje i en skriftlig fråga till statsrådet, där han menar att "det saknas stora delar i utredningen" eftersom den inte tar upp frågan om "krav på facklig tillhörighet för skyddsombuden" och att uppdraget därför "måste betraktas som ej fullgjort".Det är uppenbart att Sverigedemokraterna fortsatt har samma inställning som man tidigare haft och ifrågasätter skyddsombudens koppling till facken. Jag vill givetvis fråga: Anser statsrådet att Arbetsmiljöverket har fullgjort sitt uppdrag i och med rapporten, eller håller hon med Sverigedemokraterna?Det finns ju förslag. Statsrådet hävdar att Socialdemokraterna inte gjorde någonting. Men precis som min kollega Sofia Amloh lyfter fram här i debatten ligger det ett förslag på ministerns bord om utökad tillträdesrätt. Förslaget innebär att man ska satsa lite mer pengar på de regionala skyddsombuden för att de ska kunna göra jobbet att se till att fler till exempel kan engagera sig som skyddsombud eller komma in på arbetsplatser och ge fler människor företrädare i de viktiga arbetsmiljöfrågorna.

Fru talman! Vi får fortfarande inga svar. Det finns färdiga förslag, som vi har redovisat och som jag nämnde i mitt förra inlägg, men statsrådet svarar inte. Om man nu vill förstärka någonting som parterna anser skulle ha denna verkan tycker jag att det är legitimt att ifrågasätta hur mycket regeringen vill stärka skyddsombuden och hur mycket man faktiskt är beredd att göra när det går dag efter dag utan att statsrådet gör någonting med de förslag som ligger på bordet.Är det så att det finns ideologiska skygglappar, eller är det så att det finns ett regeringsunderlag i form av Sverigedemokraterna som inte vill det här? Vi vet inte riktigt var regeringen själv står. Det vi vet är att statsrådets parti, Liberalerna, tidigare har drivit en politik som står i motsats till att stärka skyddsombuden.Det ligger lite grann i politikens roll att tycka saker och ha uppfattningar om saker och ting. Jag tycker att det är angeläget att statsrådet gör det. Det är dags att göra det. Det är inte så att vi inte hör och inte kan läsa innantill, vilket var någon typ av svar som statsrådet tidigare gav oss. Det vi undrar över är varför statsrådet så gärna vill ha oorganiserade och svaga skyddsombud. Varför förstärker man inte de organiserade skyddsombuden, som vi vet spelar så stor roll? Det finns förslag, och det finns ett arbete att göra. Varför gör man det inte?

Fru talman! Jag kan ta upp den tråd som ledamoten Amloh avslutade med: Varför förstärker man inte de fackliga skyddsombuden? Men det är ju precis det vi gör! Med det här uppdraget säger vi att vi vill se hur vi kan få fler att engagera sig som skyddsombud. Vi exkluderar såklart inte de fackliga, och vi behöver inte välja mellan de fackliga och de icke-fackliga. Vi vill stärka både de fackliga och de icke-fackliga.Det är absolut så att det i vårt land finns olika regelverk och att det finns ett annat skydd för de fackliga skyddsombuden. De omfattas som vi alla känner till av förtroendemannalagen, till skillnad från de icke-fackliga, som omfattas av arbetsmiljölagen. Men det är också ett faktum att inte alla arbetstagare i vårt land vill engagera sig i facket eller organisera sig. Det måste fortfarande vara frivilligt att engagera sig i facket. Även de som inte vill engagera sig fackligt ska kunna engagera sig som lokala skyddsombud, för vi behöver alla lokala skyddsombud.Det har gått drygt två veckor sedan den här rapporten lämnades. Det är en rimlig ordning att den får beredas och att vi nu håller de här mötena med företrädare för arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna, så att vi lyckas hitta vilka åtgärder som är de bästa och effektivaste för att stärka alla skyddsombuds roll.Frågan om de regionala skyddsombuden kom också upp. Som svar på mitt påpekande att den förra regeringen inte gjorde någonting åt de lokala skyddsombuden pekade ledamoten Haraldsson på uppdraget gällande de regionala skyddsombuden. Men min kritik riktade sig alltså mot bristen på åtgärder när det gällde de lokala skyddsombuden.När det gäller de regionala skyddsombuden finns det mycket riktigt en utredning. Jag tror att både interpellanterna och ledamoten Amloh känner till att en del remissinstanser har ifrågasatt den här utvärderingens metod och objektivitet. Det finns skilda meningar kring hur man ska se på utredningen, och det är såklart viktigt att vi noga lyssnar in dem.Det som regeringen gjort i närtid är att vi den 4 april i år gav Arbetsmiljöverket i uppdrag att ge förslag på en ny modell för redovisning av den regionala skyddsombudsverksamheten. Detta är en modell som ska tas fram i samråd med arbetstagarorganisationerna LO, TCO, Saco och Svenska hamnarbetarförbundet. Uppdraget ska redovisas i samband med årsredovisningen för 2025 i en särskild rapport till Regeringskansliet. Den rapporten ser jag såklart väldigt mycket fram emot, för vi behöver alla olika typer av skyddsombud för att få ett bättre systematiskt arbetsmiljöarbete på våra arbetsplatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerFru talman! Regeln i arbetsmiljölagen om att skyddsombuden ska utses av en lokal arbetstagarorganisation tillkom 1951. Skälet var väldigt praktiskt. Det var få som ville vara skyddsombud, och valet var ganska komplicerat. Sedan 1951 har alltså facket haft den så kallade företrädesrätten att utse skyddsombud. Det är väldigt bra, för det har skapat ordning, struktur och trygghet. Facket ser till att valet går rätt till och att ombudet representerar löntagarna. Facket skyddar också mot trakasserier från arbetsgivaren. Ombudet kan på det sättet tryggt påpeka brister. Facket är också en garant för fattade beslut. De fackliga representanterna är utbildade och bärare av kunskaper om arbetsmiljö.Fru talman! Regeringen säger sig vilja värna och försvara den svenska modellen tillsammans med arbetsmarknadens parter. Jag hör väldigt ofta statsrådet sjunga den svenska modellens lov.Om man nu fortsatt vill försvara den svenska modellen tycker jag att det är väldigt bekymmersamt att man just i den här frågan vill gå in och slå in en kil och försvaga kopplingen mellan fack och skyddsombud.Jag förutsätter att regeringen och Paulina Brandberg ganska snart återkommer med de specifika åtgärder som krävs för att fler ska vilja bli skyddsombud. Det är bara att titta i rapporten. Det behövs tid, stöd och kunskap.

Fru talman! Det blir tydligt i debatten att regeringen inte riktigt vet vad den håller på med. Statsrådet förstår uppenbart inte när jag försöker att förklara för statsrådet kopplingen mellan de regionala och de lokala skyddsombuden.Anledningen till att jag lyfter fram frågan om de regionala skyddsombuden är att de regionala skyddsombuden har i uppdrag att stödja skyddsarbetet på arbetsplatser som företrädare för arbetstagarna. Men de ska också rekrytera och stödja nya skyddsombud.Det gäller också dem som varit skyddsombud under en längre tid men som känner att de själva inte mäktar med uppdraget. De har då de regionala skyddsombuden som stöd. En viktig åtgärd för att få fler att vilja engagera sig som skyddsombud är att de regionala skyddsombuden finns på fler arbetsplatser.Om statsrådet vill göra något som på riktigt skulle stärka arbetsmiljöarbetet och skyddsombuden och inte låta sig styras av Sverigedemokraterna finns ett färdigt förslag. Man kan satsa på de regionala skyddsombuden och ge dem rätt att besöka fler arbetsplatser.Men ministerns enda svar är att det bereds. Hur länge ska det beredas? När ska statsrådet bestämma sig? Hon kan heller inte här i kammaren lova att hon inte kommer att lägga fram ett förslag där man skiljer skyddsombuden från fackföreningsrörelsen, trots att allt pekar på att just det skulle försvaga skyddsombuden och försämra arbetsmiljön.När regeringen vet vad den vill och när man tycker att en fråga är viktig och har stöd från Sverigedemokraterna går det undan. Det har vi sett flera exempel på. Men antingen är den här frågan inte tillräckligt viktig, eller så vet man inte vad man vill, eller så är man inte överens med det parti som egentligen styr regeringen. Bristen på svar från ministern gör att vi bara kan gissa vad som gäller i den här frågan.(Applåder)

Fru talman! Det är lite märkligt att regeringen anklagas för att tycka att inte frågan om skyddsombud är tillräckligt viktig när hela debatten handlar om ett uppdrag som regeringen har gett Arbetsmiljöverket och som den förra regeringen inte gav.Vi tycker från regeringens sida att skyddsombuden fyller en väldigt viktig funktion på våra arbetsplatser. Vi behöver ha ett fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete på våra arbetsplatser, inte minst för att kunna få ned de fruktansvärda dödstal som vi har sett i statistiken på senare tid. Det är en av regeringens åtgärder för att komma till rätta med detta.Jag vill tacka för dagens debatt. Regeringen kommer såklart att ge besked om hur vi går vidare med Arbetsmiljöverkets rapport när den beredningsprocessen är färdig.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.