arbetskraftsbrist

Fru talman! Maria Larsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att vidga möjligheten för medborgare utanför EU-området att arbeta i Sve- rige. Frågan har ställts mot bakgrund av bland annat uppgifter om rekryteringssvårigheter och risk för framtida arbetskraftsbrist på den svenska arbetsmark- naden. Inledningsvis vill jag framhålla att det finns en stor medvetenhet inom regeringen om behovet av åtgärder för att möta effekterna av de demografiska förändringarna. Utbudet av arbetskraft behöver lång- siktigt öka för att undvika arbetskraftsbrist och flask- halsar och säkra en hållbar ekonomisk tillväxt och välfärd. Grunden för en framgångsrik politik i detta avseende läggs under de närmaste åren. Regeringen har satt som övergripande mål att an- delen reguljärt sysselsatta i befolkningen i åldern 20- 64 år ska öka till 80 % 2004. Målet därefter är full sysselsättning. I regeringsförklaringen för innevaran- de riksdagsår pekades de höga sjuktalen och de många invandrarnas utanförskap ut som denna man- datperiods allt annat överskuggande arbetsuppgifter. Mot denna bakgrund har ett intensivt reformarbete inletts för att öka sysselsättningen och säkra arbets- kraftsutbudet. Så sent som förra veckan överlämnades en arbetsmarknadspolitisk proposition för ett bättre och effektivare arbetskraftsutbud till riksdagen. Pro- positionen innehöll bland annat förslag för förbättrad integration. Senare under våren presenteras bland annat propositioner om minskad ohälsa och om skärpningar i diskrimineringslagstiftningen. Reform- arbetet inom berörda politikområden kommer att fortgå under mandatperioden. Min övertygelse är att nyckeln till att framgångs- rikt kunna möta den demografiska utmaningen ligger i kraftfulla och effektiva insatser för att ta till vara hela den potential som finns i den arbetsföra befolk- ningen. Alla behövs. Det är samtidigt inte säkert att åtgärder med denna inriktning är tillräckliga för att tillgodose den framti- da efterfrågan på arbetskraft. Också andra typer av åtgärder bör därför övervägas. I en bred politik syftande till att hålla arbetskraftsutbudet uppe och motverka bristsituationer och flaskhalsar kan ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring vara ett av flera kompletterande element. Regelverket som styr möjligheterna till arbets- kraftsinvandring från länder utanför EU- och EES- området tar avstamp i riktlinjer för invandringspoliti- ken som riksdagen antog i slutet av 1960-talet. Sedan dess har riksdagen antagit flera propositioner som bekräftat den principiella hållningen att arbets- kraftsinvandring endast ska förekomma i undantags- fall, bland annat för att täcka tillfällig brist. Inte minst under det senaste decenniet har emel- lertid djupgående strukturella förändringar ägt rum på arbetsmarknaden och i samhället i övrigt. Ett viktigt inslag i denna process har varit den tilltagande inter- nationaliseringen. Det finns naturligtvis skäl att kon- tinuerligt pröva regelverket i relation till sådana för- ändringar. I det sammanhanget vill jag gärna framhålla att regelverket ändrades i två avseenden under 2002. Dels infördes undantag från kravet på arbetstillstånd för bland annat vissa specialister inom internationella koncerner, dels fick utländska studenter rätt att arbeta i Sverige under hela studietiden. Det finns också andra exempel på att det nu gällande systemet inte är helt statiskt. Under perioden 2000-2002 har olika landsting kunnat rekrytera sammanlagt nära 500 läka- re, tandläkare och sjuksköterskor från Central- och Östeuropa. En viktig aspekt i diskussionen om arbetskraftsin- vandring är den dynamik på arbetsmarknaden som utvidgningen av EU kommer att innebära. Tio nya medlemsländer öppnar från maj nästa år möjligheter för ytterligare arbetskraftsinvandring inom ramen för EU:s inre marknad. I utvidgningsförhandlingarna nåddes en överens- kommelse med kandidatländerna om övergångsperio- der för den fria rörligheten för personer. Mot denna bakgrund har en särskild utredare utrett hur arbetsta- gare från de nya medlemsländerna från anslutnings- dagen ska kunna få tillgång till den svenska arbets- marknaden på samma villkor som medborgare i nuva- rande medlemsländer. Utredningen lämnade sitt be- tänkande den 15 januari i år. Betänkandet remissbe- handlas nu fram till sista april. Regeringen kommer därefter att ta ställning till utredarens förslag. Rörligheten inom det nuvarande EU är emellertid mycket låg. Mot bakgrund av detta, och vad jag i övrigt redovisat, menar jag att vi redan i dag seriöst bör börja fundera över de behov av arbetskraftsin- vandring från länder utanför EU- och EES-området som kan uppstå framöver. I det sammanhanget be- hövs en fördjupad analys av både det framtida beho- vet av arbetskraft i olika yrken och sektorer och de konsekvenser som förändringar i regelverket kan få på arbetsmarknaden och i samhället i övrigt. Frågan om arbetskraftsinvandring är komplex. Den kräver en öppen och allsidig diskussion förd med stor lyhördhet. Min förhoppning är att de olika parti- erna i riksdagen tillsammans med arbetsmarknadens parter, i den process som vi nu har framför oss, ska kunna nå en bred samsyn kring de reformer som kan komma att behövas.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Jag blev positivt överraskad och tycker att jag kan utläsa en ny öppenhet i den här frågan från regeringens sida. Det välkomnar jag. Statsrådet säger sig vara beredd att börja fundera. Det låter dock i mina öron som att det är fråga om en lång och omständlig utredning. Det kanske inte är precis vad jag önskar, eller vad de företag och fackli- ga organisationer önskar som har insett att problemet finns här och nu och behöver åtgärdas snabbt. Jag ska be att få lämna några exempel på detta från de senaste veckornas nyhetsutbud. Många företag lämnar tillsammans med de fackli- ga organisationerna in ansökningar till Migrations- verket för att få behålla dugliga medarbetare. Ett företag i Västra Frölunda vill behålla ett asylsökande par som har blivit en ovärderlig tillgång för företaget, en glashytta i Målerås vill behålla en bosnisk medar- betare som förmodligen utvisas just i dag, ett Ble- kingeföretag vill behålla en sydafrikansk svetsare eftersom han har de språkkunskaper och de kulturella kunskaper som gör det möjligt för företaget att få ytterligare beställningar på jobb i Sydafrika. Så ser verkligheten ut. Flera kommuner, även s-märkta, har ansökt hos AMS om friare regler på det här området. I Ragunda, Strömsund och Västernorrlands län saknas arbetskraft till de jobb som redan finns. Det duger alltså inte att fundera för länge. Tillväxten håller redan på att stan- na av till följd av arbetskraftsbristen. Så ser verklig- heten ut. Enligt Svenskt Näringslivs undersökning, som gjordes hösten 2002, blir hundratusen arbetstillfällen på ett halvår inte av på grund av brist på sökande till tjänsterna. Det är brist på försäljningsarbetare, gruvarbetare, bygg- och anläggningsarbetare, hant- verkare inom byggnad och tillverkning, transportar- betare, maskinförare, personer inom service och om- sorg, tekniker, ingenjörer, sjukgymnaster, sjukskö- terskor - listan kan göras hur lång som helst. Så ser verkligheten ut. Regelverket måste ändras, och det brådskar. De lättnader som hittills har skett har varit positiva, men de är på marginalen och kommer inte att räcka. När det gäller nästan alla typer av tjänster, i alla typer av företag, är det i dag nästan helt stopp för människor utanför EU-området. När det uppstått akut brist, till exempel på läkare och sjuksköterskor, har regeringen gjort vissa lättna- der. Men det är ett reaktivt sätt att hantera en pro- blemsituation på. I stället måste man arbeta på ett förebyggande sätt. Ingen av de personer som kommer hit och ska lära sig språket och få sina kunskaper validerade får stanna längre än 36 månader. Det är alltså att agera som en väldigt kortsiktig problemlösa- re. Nu skulle jag vilja veta vad som ligger i "börja fundera över". Hur ser statsrådets framtidsscenario ut? Det handlar väl inte om en mastodontutredning? När är statsrådet beredd att gå till handling? Här be- hövs snabba puckar, inte mastodontutredningar. Jag är väldigt nyfiken på att få "börja fundera över" ut- vecklat lite närmare.

Fru talman! När jag läste interpellationssvaret noterade även jag just meningen "menar jag att vi redan i dag seriöst bör börja fundera över de behov av arbetskraftsinvandring från länder utanför EU- och EES-området som kan uppstå framöver". Det känns beklämmande när man jobbar med de här frågorna. Vi har i dag så många människor i ar- betskraften i Sverige som inget hellre vill än att få ett arbete. Men det finns oerhört mycket sätter käppar i hjulet för dem. Många som kommer hit och som finns här redan i dag har sökt om asyl. De väntar, även om man säger att de får arbeta under tiden som de är här. En del kommer också in i arbete, precis som Maria Larsson tidigare sade. Jag kan börja med att berätta om alla de fallen. Jag tror inte att jag i någon fråga under det senaste halvåret har fått så många propåer just från olika människor ute i landet. Det har varit telefonsamtal, brev och mejl där de beskriver situationer för invand- rare som finns här. Samtliga av dem som har hört av sig till mig kommer från norra Sverige. De exempel som Maria Larsson berättade om var från södra Sve- rige i väldigt stor utsträckning. Det handlar om hur personer som finns här har etablerat sig i samhällena, fungerar på ett mycket tillfredsställande sätt och finns i arbete. Jag kommer särskilt ihåg ett telefonsamtal från en ordförande i en lokalavdelning för Företagarnas Riksorganisation. Det var en person som fanns i ett företag som var en nyckelperson i just det företaget. Tack vare att han börjat arbeta där och fanns där hade man kunnat ta en order. Men så får han avslag på sin asylansökan och får inte fortsätta att arbeta. Då fick man backa från företaget. Detta hände uppe i Norrland där man är i stort be- hov av arbetskraft och där antalet boende minskar i varenda kommun. Det brinner i knutarna. Det är oer- hört viktigt att det kommer förslag omgående. Öppna möjligheterna. Låt människor som har fått arbete stanna. Den här mannen hade dessutom familj. Barnen fungerade väl i skolan. Samhället hade i stort ställt upp för honom. Det finns många fler exempel på familjer som har kommit ut i Småorts-Sverige och etablerat sig väl där. Vi måste ta tillvara dem och låta dessa människor få arbeta kvar. Vi åderlåter Sverige på oerhört god arbetskraft. Många av de personer som finns här kan tala eng- elska på ett tillfredsställande sätt även om de inte kan svenska. När de finns i arbete och träffar svenskar regelbundet måste de helt enkelt prata med svenskar. Det lär sig språket på ett annat sätt, även om de inte sitter i skolbänken hela tiden. Dessutom lär sig fa- miljen och barnen svenska. Genom det kommunicerar man hemma på det språket. I ett annat fall var det en kvinna som hade gift sig här i Sverige och hade arbete. Han var svensk. Hon måste åka tillbaka till sitt land för att söka om uppe- hållstillstånd i Sverige. Vi måste se över våra lagar och förordningar så att vi underlättar för de männi- skor som finns här och som har kommit in på den svenska arbetsmarknaden. Det känns alldeles oerhört byråkratiskt och krångligt om vi ska vidhålla reglerna och inte se till de möjligheter som finns att ta till vara de resurser dessa människor är.

Fru talman! Både Maria Larsson och Birgitta Carlsson tar upp en väldigt speciell situation, nämli- gen de som inte får stanna i Sverige av asylskäl men som har etablerat sig på arbetsmarknaden. De regler vi har i dag, och som jag förstår att ni indirekt kritiserar, är till för att tillgodose behovet av arbetskraft som inte finns tillgänglig i Sverige. Asyl- regelverket är till för att bedöma om det föreligger skyddsbehov för människor så att de får stanna i Sverige av flyktingskäl. Det jag förstår att ni vill diskutera är det humani- tära i frågan vad gäller individens rätt att få stanna i Sverige. Jag vill vidga frågan till arbetskraftsbehovet. Flyktingskälet ska inte bestämma om man ska få stanna för att utföra ett arbete. Det ska bestämmas av vilket skyddsbehov man har. Jag förnekar inte att det finns vissa yrken och sektorer där det råder brist på arbetskraft. Det måste vi följa noggrant, och vi ska vidta åtgärder när det finns behov av det. Ett aktuellt exempel är att regeringen i den propo- sition som jag nyss presenterade i förra veckan före- slår att exempelvis bristutbildning ska kunna genom- föras för redan anställda så att till exempel invandrare som inte fullt ut kan utnyttja sin yrkeskunskap ska kunna få komplettera utbildningen på statens bekost- nad och kunna söka sig mer avancerade arbetsupp- gifter. Konjunkturen har mattats av den senaste tiden. Det finns i varje fall just nu skäl att tro att en åter- hämtning kommer att dröja av efterfrågan på arbets- kraft av större format. Det allmänna rekryteringsläget på arbetsmarknaden är, menar jag, förhållandevis gott på i varje fall ett par års sikt. Jag vill samtidigt understryka, som också framgår av mitt interpellationssvar, att det finns möjligheter att få uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl. Om det verkligen föreligger brist i ett enskilt fall ska dessa möjligheter utnyttjas i större utsträckning än vad som kanske sker i dag. Jag ber att få återkomma till frågan om vad jag egentligen menar med att vi kanske behöver fundera på arbetskraftsfrågan i ett vidare och bredare per- spektiv.

Fru talman! Jag får väl tåla mig till nästa replik- skifte. Det är en fråga som är av högsta intresse och högsta aktualitet i dag. Vi tog en del exempel från asylsökande. Jag me- nar att det är rimligt att också de som har kommit hit av skyddsskäl, oavsett om de skälen håller eller inte för ett beviljande av asylansökan, ändå kan kvalifice- ra sig för att stanna genom att hitta en fast anknytning till arbetsmarknaden. Så är situationen i många andra länder. Jag menar att det borde vara tillämpligt också i vårt land. Då kan man väga samman skälen. Man kan få två olika grunder för att kunna stanna. Visst är det jättebra med bristyrkesutbildningen. Men det handlar om en väldigt liten del. Det är som vanligt. Staten vill gå in och planlägga detta i detalj. Men massor med företag hittar massor med medar- betare som har en specialistkompetens och som just de behöver för att kunna göra affärer för att skapa tillväxt. De underkänns i dag till allra största delen av den svenska regeringen. Där måste vi få till stånd en förändring. Flaskhal- sarna löser vi inte helt och fullt genom att få tillbaka långtidssjukskrivna eller genom att minska arbetslös- heten. De kommer att fortsätta att finnas. Vill vi att de jobben ska finnas kvar i Sverige måste vi göra nå- gonting åt situationen. Det är nu inte tid för funderande. Det är tid för handling. Det värsta som kan hända med frågan är att den begravs i en långsam utredning som ska sitta i åratal. Jag skulle vilja höra vad som finns bakom orden "börja fundera på". Väldigt mycket är redan utrett. Analysen av de framtida behoven är gjord i långtidsutredningen. Där pekar man tydligt ut konsekvenserna av de demogra- fiska förskjutningarna. Konsekvenserna för regelver- ken är utredda av Berit Rollén. Remisstiden går ut den 30 april. Där hoppas jag för övrigt att Sverige ska stå fast vid sitt tidigare ställningstagande i frågan. Det kunde vara en lämplig tidpunkt att väva sam- man den proposition som kommer att uppstå ur ut- redningen och remissförfarandet med kanske en ökad vidgning av arbetsmarknaden totalt sätt. Det skulle ge ökade möjligheter för arbetskraftsinvandring utöver det som är tänkt att rymmas i den propositionen. Det är en lämplig tidpunkt för förslag. Professor Jan Ekberg vid Växjö universitet har genom sin forskning visat att öppenhet ökar tillväxt- möjligheterna för en nation. När man släpper in fler direkt i arbetskraften får det en positiv effekt på till- växten, befolkningstillväxten och den demografiska strukturen. Jag tror att det är dags att vi lägger rädslan för att någon annan ska komma och ta våra jobb åt sidan. Det är en symbol för ett statiskt tänkande som det definitivt inte finns några belägg för ur forsknings- synpunkt - tvärtom. Invandrare som kommer hit berikar våra arbetsplatser och ger vidgade kulturella möjligheter. 40-talisterna går snart i pension. Jag menar därför att det här är en akut fråga. Därför ser jag nu fram emot att statsrådet definierar hur framtidsscenariot ser ut. Och då handlar det om det nära perspektivet och hur vi snabbt ska komma till rätta med problemet att 100 000 jobb inte blir tillsatta under ett halvår därför att de människor som kan ta de jobben inte finns i Sverige i dag.

Herr talman! Statsrådet säger att de kan få uppe- hållstillstånd om särskilda skäl föreligger. Men det har bevisligen varit så att åtskilliga har utvisats trots att de har haft arbete. Att komma hem till sitt land för att därifrån söka tillstånd är en ganska stor apparat för en hel familj. Det kostar också ganska mycket pengar att förflytta sig tillbaka till Sverige igen. Barnen får avbryta sin skolgång och kommer till en mycket osä- ker livssituation i ett land där de inte vill vara. Vi måste bli bättre på att validera utbildningen hos dem som redan finns här i Sverige. Det finns bristyrken. Jag kommer från Västra Götaland, och därifrån har man varit nere i Europa och flera andra länder och värvat läkare som kommer hit och ska snabblära sig det svenska språket. Det är inte rimligt att vi inte tar till vara den arbetskraft som redan finns här, validerar deras utbildning och ser till att den svenska som de många gånger redan har lärt sig kommer till användning. Vi måste bli bättre som land på att samordna den här verksamheten på ett sådant sätt att vi tar till vara de människor som redan finns här. Företagen i Sverige är mycket positiva, särskilt uppe i Norrland. Jag fokuserar lite på det även om jag också kommer från södra Sverige, som Maria pratar mycket om. Det är ett område i Sverige där vi har gott om bostäder. Många kommuner har brist på invånare. De välkomnar verkligen de nya människor som kommer hit. En mycket stor andel av företagen där var mycket positiva till att anställa utomeuropeiskt födda människor. En bra bit över 70 % var positiva till en arbetskraftsinvandring. Det är precis som Ma- ria säger att när vi har brist på arbetskraft måste vi ta till vara den som vi redan har här.

Herr talman! För mig som representerar Folkpar- tiet är detta nästan ljuv musik för mina öron. Jag minns det stora motstånd som vi i Folkpartiet mötte när vi tog upp de här frågorna i valrörelsen. Då ver- kade det vara locket på för alla former av arbets- kraftsinvandring. Vi ska självfallet ställa upp på en gemensam diskussion om hur man ska lösa det här. Vi kommer inte ifrån den här frågan. Den är väldigt viktig. Vi behöver de människor som kan komma och bidra till Sveriges välstånd och utveckling med sin arbetskraft. Jag hoppas att det ska kunna gå att infria den för- hoppning som statsrådet har om att komma fram med ett bra förslag i samverkan med inte bara riksdags- partierna utan också arbetsmarknadens parter. Men jag vet att det finns ett motstånd från framför allt LO. Folkpartiet fick kritik när vi tog upp tankar om att vi behöver fler människor som kan komma hit och hjäl- pa oss. Jag och många med mig har också haft anledning att bli väldigt upprörda över den negativa inställning- en till flyktingars möjligheter att arbeta. Själv har jag kommit i kontakt med en kvinnlig läkare som inte fick stanna här. Det ansågs att hon inte hade skydds- behov, vilket hon enligt min bedömning absolut hade. Hon kom från Sudan. Hon hade mycket goda kun- skaper i hur man behandlar könsstympning. Det finns ju tyvärr många kvinnor i Sverige som utsätts för könsstympning. Om hon hade fått stanna här hade hon också kunnat göra väldigt stora insatser genom sina kunskaper i det arabiska språket. Hon fick inte stanna. Vad gjorde hon då? Jo, hon emigrerade till Kanada som naturligtvis tog emot henne med öppna armar eftersom hon är en ung läkare som behövs. Jag hoppas att svensk flykting- och invandrarpolitik ock- så ska väga in den här typen av faktorer. När man är behövd ska man också få stanna landet. Det finns en annan väldigt viktig fråga i det här sammanhanget. Vi vet att väldigt många unga kvin- nor kommer från östra Europa och från länder bortom östra Europa och vill arbeta här. Tyvärr finns det ofta bara ett område som de väljer att arbeta inom, och det är inom prostitutionen. Visst vore det väldigt mycket bättre om vi kunde få de unga kvinnor som söker sig till Sverige att arbeta inom till exempel vård och omsorg? Många av dem skulle gärna göra det i stället för att välja prostitution. Jag är självfallet glad om detta leder till en positiv öppen attityd till arbetskraftsinvandring. Vi i Folk- partiet kommer naturligtvis att följa den här frågan ytterst noga.

Herr talman! Jag tycker att både Maria Larsson och Birgitta Carlsson förenas i ytterligare ett påståen- de, nämligen att regeringen skulle vara rädd för att det ska komma människor och ta andras jobb här i Sverige. Så är det naturligtvis inte. Men det är ju ett faktum att 400 000 människor är sjukskrivna, 400 000 är förtidspensionerade och 300 000 är ar- betslösa. Det är inte en orimlig ståndpunkt att vi ska lägga ned all den kraft vi kan på att göra det möjligt för dessa människor att komma tillbaka in på arbets- marknaden. Jag vill inte medverka till en politik där några människor ställs ut i garderoben och får vara där därför att man inte platsar på arbetsmarknaden av något skäl samtidigt som man hämtar in andra som för tillfället är utvilade och friska. Så kan vi inte ha det. Vi måste jobba med dem som redan finns här och som behöver komma tillbaka. Men när det är sagt vill jag också säga att det en- ligt regeringens uppfattning finns skäl att i ett längre perspektiv diskutera, inte minst av demografiska skäl, hur man ska kunna tillgodose behovet av arbetskraft. Det räcker sannolikt inte att de människor som i dag inte jobbar kommer tillbaka. Det behövs säkert flera. Men frågan om arbetskraftsinvandring är kom- plex. Den kräver en bred diskussion. Det är inte minst viktigt att arbetsmarknadens parter är med och dis- kuterar detta och att eventuella reformer har en god och bred förankring. Jag har sagt att det finns skäl att redan nu seriöst börja fundera kring behovet av ytter- ligare arbetskraftsinvandring. Man kan säkert dessutom diskutera om gällande regelverk i alla avseenden svarar mot de förhållanden som råder på arbetsmarknaden i dag. Det behövs ytterligare analys i en rad olika avse- enden. Åtgärder för arbetskraftsinvandring behöver vägas mot andra typer av åtgärder för att möta de demografiska förändringarna. Formerna för det - hur det ska bedrivas - kan säkert se olika ut. Det är inte självklart att allt ska göras i ett enda sammanhang. Detta diskuteras nu inom Regeringskansliet. Men en möjlighet är förstås att någon form av utredning med parlamentarisk medverkan tillsätts.

Herr talman! Det är glädjande att höra att reger- ingen har svängt och förflyttat sig i frågan. Det var inte så länge sedan som Göran Persson gjorde utta- landen som gick på tvären mot det som statsrådet Karlsson nu anför. Jag hoppas att statsrådet Karlsson har talat statsministern till rätta i frågan så att man kan ha tillförsikt inför framtiden. Naturligtvis är det riktigt och rimligt att arbeta hårt med ohälsan och med långtidsarbetslösheten. Jag kan tycka att man borde ha kommit på tanken innan - det är på tiden, det här också. Jag hoppas att utgångspunkten för statsrådets tan- kar om alla de här tre faktorerna inte är att antalet jobb i Sverige är statiskt, för då är det feltänkt. Anta- let jobb som vi har i dag är inte det som gäller för all framtid. Vi har möjligheter att skapa fler jobb, men då måste vi ha strukturer som skapar möjligheter så att människor vill och vågar starta företag och satsar på att skapa jobb för andra. Jag tycker tyvärr inte att riktningen går däråt just nu, när vi får allt färre före- tag och företagare. Jag förstår att det är oundvikligt med ytterligare utredning. Jag pekade på ett antal analyser som redan är gjorda och som naturligtvis måste tas till vara. Sverige är ett utredningsland, och det måste finnas en gräns för att utreda saker om och om igen. En ganska snabb parlamentarisk utredning, gärna med parterna, skulle naturligtvis vara värdefullt. Man måste använ- da det material som redan är gjort och snabbt komma till skott med förslag. Det var därför jag pekade på Berit Rolléns utredning som en möjlighet att lägga fram mer samordnade förslag. En proposition ska komma, så varför inte samordna den med ytterligare lättnader på området? Skillnaden är som följer, statsrådet. När man går in på Migrationsverkets hemsida i Sverige ser man att det står: Så här svårt är det att komma till Sverige och arbeta! Det är den första information som möter en. Går man in på Kanadas hemsida - som nämndes här tidigare - ser man att det står: Välkommen att arbeta i vårt land! Vi behöver dig! Det är två helt olika bud- skap, som är långt ifrån varandra. Min förhoppning är nu att statsrådet aktivt med- verkar och bidrar till att åstadkomma en förändring. Annars är risken att riksdagen går före och bestäm- mer detta.

Herr talman! Vi ska också komma ihåg att vi kon- kurrerar med andra länder om de här invandrarna. Den arbetskraftsbrist som vi kommer att få i Sverige är ett europeiskt problem. Invandrarna kommer na- turligtvis att söka sig till de länder där de får ett varmt och vänligt välkomnande. Därför måste vi ställa upp. Jag tror att vi har haft stor glädje av de invandrare som vi har tagit emot och som är ute i arbete. De alstrar ju i sin tur nya jobb. Jag känner till exempel till turkiska medborgare som bor i Sverige och som bygger upp företag här. De får landsmän hit som arbetar här, och inte minst skapar de exportmöjlighe- ter till exempelvis Turkiet. Detta att man kan flera språk, och inte bara de vanligaste förutom svenska som engelska och möjligtvis tyska och franska utan även invandrarspråken är en styrka när det gäller att främja Sveriges export. Jag håller med Maria Larsson om att det brådskar alldeles väldigt med utredningen . Jag hoppas att svaret från statsrådet inte bara blir att den kommer att tillsättas inom kort, för det har jag erfarit ibland kan bli en väldigt lång tid. Jag hoppas att utredningen kommer att komma till med allra högsta prioritet.

Herr talman! Jag vill till alla mina tre meddebattö- rer bara skjuta in att om inte alltför lång tid så kom- mer vi att välkomna 24 länders medborgare att kom- ma och jobba i Sverige. Vi ska också välkomna i varje fall 500 000-600 000 människor i Sverige att komma tillbaka som arbetskraft. Dessutom och därutöver kan det av demografiska och andra skäl - kanske också konjunkturella - komma att behövas arbetskraftsinvandring. Låt oss diskutera det och försöka skapa en bred enighet om reglerna och villkoren inför detta.