Arbetsintegrerande sociala företag

Interpellationsdebatt 21 mars 2017

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 57 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Sofia Modigh har frågat mig vad förklaringen är till att antalet arbetsintegrerande sociala företag minskar, trots regeringens satsningar, vilka åtgärder regeringen planerar att vidta för att fler personer ska få sysselsättning via arbetsintegrerande sociala företag samt vilka resultaten är från Lars Bryntessons arbete och varför resultaten inte har offentliggjorts.

Regeringen har sysselsättning som ett av sina främsta mål. Sverige behöver fler jobb och fler som jobbar. Utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden är stark. Sysselsättningen ökar och arbetslösheten minskar. Antalet nyanmälda lediga platser till Arbetsförmedlingen ligger på historiskt höga nivåer. Framför allt är det grupper med stark ställning på arbetsmarknaden som gynnats av den stora efterfrågan på arbetskraft.

Arbetslösa som har svårt att möta kraven på arbetsmarknaden riskerar att kvarstå i arbetslöshet. Det gäller främst arbetslösa med kort utbildning, varav många är utomeuropeiskt födda, samt personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga.

Reformeringen av arbetsmarknadspolitiken syftar till att arbetslösa utifrån sitt individuella behov ska kunna erbjudas aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser eller utbildningsinsatser för att få ett jobb eller påbörja reguljära studier.

De arbetsintegrerande sociala företagen är viktiga aktörer i sitt arbete att stärka och skapa arbetstillfällen för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Ambitionen är också att dessa företag ska växa och bli fler. Regeringen beslutade därför om ett uppdrag till Tillväxtverket att genomföra en treårig satsning där totalt 60 miljoner kronor tillförs för sysselsättningsfrämjande insatser genom arbetsintegrerande sociala företag. De utvidgade möjligheterna till arbetsträning inom Arbetsförmedlingens jobb- och utvecklingsgaranti är också viktiga insatser där de arbetsintegrerande sociala företagens arbete kan tillvaratas.

Sedan den 1 januari är en ny upphandlingslagstiftning på plats som möjliggör för upphandlande myndigheter, bland annat Arbetsförmedlingen, att genomföra reserverade upphandlingar riktade mot vissa leverantörer. De nya bestämmelserna tar sikte på sådana verksamheter som i regel saknar möjligheter att få kontrakt under normala konkurrensförhållanden. Genom den nya lagstiftningen ges de arbetsintegrerande sociala företagen en större möjlighet att få kontrakt och leverera tjänster än vid ett vanligt upphandlingsförfarande.

Sociala entreprenörer, sociala företag och sociala innovationer är viktiga element för att möta framtidens samhällsutmaningar. Som ett led i regeringens arbete för att främja sociala företag bidrog Lars Bryntesson med att ta fram underlag. Lars Bryntesson gjorde detta inom ramen för sin ordinarie anställning på Regeringskansliet när han var placerad på Näringsdepartementet.

Som ett direkt resultat av arbetet har regeringen exempelvis gett Vinnova i uppdrag att förstärka sitt arbete med sociala innovationer och avsätta minst 55 miljoner kronor för att genomföra riktade insatser för social innovation.

Tillväxtverket har också fått i uppdrag att se över och redovisa hur myndigheten främjar utvecklingen och arbetar för att utveckla sina tjänster, information och kommunikation för att möta behoven hos sociala entreprenörer och sociala företag.

Regeringen kommer att fortsätta att säkerställa att det företagsfrämjande systemet möter behoven även hos sociala entreprenörer, sociala företag och sociala innovatörer och att den sociala ekonomin växer och bidrar till ett starkare Sverige.


Anf. 58 Sofia Modigh (KD)

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret! Antalet arbetsintegrerande sociala företag har kontinuerligt ökat, åtminstone de senaste fem åren. Det är förvisso en mindre sektor inom näringslivet, men det är en sektor som flera statsråd och andra har uttryckt har en viktig roll.

Det unika med arbetsintegrerande sociala företag är att de har dubbla affärsidéer. Likt andra företag producerar och säljer de varor och tjänster som efterfrågas, men olikt andra företag har de även en affärsidé att integrera människor på arbetsmarknaden - människor som länge varit arbetslösa och människor som har olika former av arbetshinder. Båda syftena är för arbetsintegrerande sociala företag lika viktiga.

Att affärsidén att arbetsintegrera människor är framgångsrik beror på att dessa företag har ett särskilt arbetssätt. Det är ett arbetssätt som innebär att anställda är delaktiga och ansvariga för företagets utveckling och att vinsten återinvesteras i verksamheten för att finansiera att fler människor kan integreras på arbetsmarknaden.

Det förvånar mig att statsrådet ger mig något svepande svar om hur det kan komma sig att antalet arbetsintegrerande sociala företag minskar samtidigt som regeringen gör en satsning för att få dem att öka. Det är ungefär 40 arbetsintegrerande sociala företag som har gått i konkurs eller avvecklats under 2016. Är det inte rimligt att man som statsråd är självkritisk? Är det något fel på satsningen? Är det något annat hinder i omvärlden som uppstått? Eller vad har hänt som gör att utvecklingen går åt helt fel håll?

Förutom att regeringen gör denna 60-miljonerssatsning på arbetsintegrerande sociala företag har man tillsatt en särskild person, Lars Bryntesson. Han åkte land och rike kring under ett halvår och intervjuade och diskuterade med arbetsintegrerande sociala företag och andra organisationer. Alla som jag har träffat fick intrycket att han skulle ta fram förslag för att förbättra villkoren för arbetsintegrerande sociala företag, social innovation med mera och att de skulle redovisas i en slutrapport - en slutrapport som alla tog för givet skulle vara offentlig.

Men inget resultat har presenterats, och ingen återkoppling har getts till de arbetsintegrerande sociala företagen. Det har lett till, upplever jag, att arbetsintegrerande sociala företag upplever att regeringen lovar runt men håller tunt. Kanske är det extra viktigt när man kommunicerar med en sektor som kännetecknas av delaktighet och empowerment att man inte spelar någon form av politiskt spel och inte mörkar om det eventuellt pågår ett arbete - ett arbete som inte har kommit ut, så att säga.

Den besvikelse som jag har mött är stor, och många frågar mig: Varför är resultatet hemligt? Jag undrar faktiskt: Lovar regeringen runt och håller tunt - eller?


Anf. 59 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Nej, verkligen inte. Detta är en viktig fråga. Det är därför vi har gett flera olika uppdrag, till exempel till Tillväxtverket om uppföljning. Men frågan om statistik är inte helt enkel, eftersom vi egentligen inte har officiell statistik över detta. Det är inofficiell statistik, som är helt korrekt, som redovisats i den här debatten. Det startades väl 15 nya företag under den här tiden också. Men Tillväxtverket säger att det här är indikativt. Det är liksom inte riktigt så att vi vet. Ett uppdrag blir att borra i detta, så att vi får mer fast mark under fötterna.

Lars Bryntesson hade en idékatalog. Det var väldigt många olika åtgärder. Hade vi presenterat hela idékatalogen hade det låtit som att vi lovade att göra allt. Då skulle det se ut som att vi lovar mycket men håller tunt. Jag tycker att det är viktigt när man agerar att man också kan leverera och att man gör det man säger. Därför tror jag att de 60 miljonerna var viktiga. Jag tror att ännu viktigare för lång tid framöver men kanske inte just nu, de första månaderna, är den nya upphandlingsmöjligheten. Det var nästan Lars Bryntessons huvudslutsats när han kom till oss: Ni måste påverka det generella systemet, så att de här typerna av företag passar in. Det handlar om arbetsintegrerande sociala företag, men det handlar också om den sociala ekonomin i stort.

Det är väl den huvudslutsats som vi har dragit: Vi måste jobba med de generella stödsystemen i större utsträckning, så att detta kommer in som ett naturligt element i främjandet av verksamheten hos Almi, Tillväxtverket eller Vinnova, som vi också har talat om, i de fall där det funkar. Där har de stor betydelse.

Det finns alltid en risk. I en del sårbara sektorer väljer man ibland att göra väldigt mycket specialsatsningar, vilket kan vara jättebra på kort sikt, men vill man växa i den sociala ekonomin i Sverige tror jag att det som är Lars Bryntessons perspektiv, att få in det här i de generella systemen, som spelar störst roll.

Det är det vi har försökt göra genom att se till att också Tillväxtverket tar uppföljningsansvaret på allvar och att vi lär oss mer om vad det egentligen är som har hänt - det har ju skett förändringar även i arbetsmarknadspolitiken under samma tid - så att vi inte låser fast folk i sysselsättning som inte leder framåt. Det kan vara en aspekt i detta som vi vet hade en viss effekt, men jag tror att en del av de insatser vi nu gör långsiktigt kommer att ha rätt effekt.

Jag tar det här på allvar och följer gärna upp det, men jag tycker att det man lovar ska man också hålla, och det är det som vi jobbar på.


Anf. 60 Sofia Modigh (KD)

Herr talman! Jag måste säga att jag blir så glad att jag skrev den här interpellationen, för ett så här fylligt svar angående resultatet av Lars Bryntessons arbete har jag tidigare inte fått eller hört. Det var alltså väldigt glädjande, och det finns säkert också mer att säga som kanske bör föras fram till just de arbetsintegrerande sociala företagen.

Jag delar uppfattningen att det är bra om de generella systemen känner till arbetsintegrerande sociala företag och kan jobba med dem i stället för emot dem. En del av de generella systemen är ju Arbetsförmedlingen. I ministerns svar till mig skrev han just om arbetsträning, och arbetsträning är en sådan tjänst som man upphandlar. När de arbetsintegrerande sociala företagen diskuterar med Arbetsförmedlingen lyfts det ofta fram att det inte finns någon definition av vad ett arbetsintegrerande socialt företag är och att det därför är svårt för Arbetsförmedlingen att köpa tjänster av dem, alternativt göra upphandlingar.

Om regeringen och statsrådet sätter stor tilltro till de generella systemen är min fråga: Har man i rockärmen att man också ska göra en definition eller kanske snarare slå fast den definition som finns men som inte är fastställd, så att säga, för att underlätta för Arbetsförmedlingen att i sådana fall köpa eller upphandla de här tjänsterna av de arbetsintegrerande sociala företagen?

Regeringen har ju i budgeten som är tagen formulerat att man ska ha "ett tvärsektoriellt program med insatser som stimulerar till att fler arbetsintegrerande sociala företag startar och växer". Är det så att regeringen ser den här 60-miljonerssatsningen, som man å ena sidan kan tycka är stor och å andra sidan kan tycka är liten, som detta tvärsektoriella program med insatser som stimulerar? Är det det man avser, eller finns det fler åtgärder på gång?


Anf. 61 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! En del av dessa frågor tror jag att Ylva Johansson är bättre än jag på att besvara. Vi bråkade lite grann om vem av oss som skulle svara på interpellationen. Jag vill gärna svara, men hon är ju mer inne i Arbetsförmedlingens interna arbete och utvecklingen av arbetsmarknadspolitiken än vad jag är.

Själva poängen med omläggningen, med de reserverade upphandlingarna, är ju att den öppnar nya möjligheter för företag som arbetsintegrerande sociala företag. Vet vi att det är svårt med upphandlingar? Ja. Vet vi att vi har skapat en ny upphandlingsmyndighet för att hjälpa olika organisationer att göra rätt med upphandlingarna? Ja.

Vi bygger alltså kunskap över tid, och det är det jag menar: Jag tror att det här kommer att få effekt, men det kommer säkert att vara så att man kommer olika snabbt fram på det här området med upphandlingar. Det är jag tämligen övertygad om.

Vi har också bett Tillväxtverket jobba lite grann med kartläggning och analys av stödstrukturerna nu, så jag hoppas att vi i höst kommer att kunna få mer information från Tillväxtverket om vad bakgrunden var, vad som egentligen hände och hur utvecklingen ser ut med lite mer substans i statistiken så att vi har det att bygga på när vi går vidare.

När det gäller generella insatser i övrigt tänker jag till exempel på det mikrolån som Almi tog fram. Det var inte riktat bara till den här typen av företag, men jag tror att det kan ha betydelse. Det är något som är efterfrågat av den här typen av företag och organisationer.

Jag tror alltså att de vanliga främjarorganisationerna över tid kommer att presentera fler förslag och åtgärder som passar in för fler typer av företag. Det är i alla fall det vi från regeringens sida förväntar oss att de gör.


Anf. 62 Sofia Modigh (KD)

Herr talman! Det är möjligt att Ylva Johansson får återkomma, men jag tror att det är viktigt att även statsrådet i den här interpellationsdebatten tar till sig det som Arbetsförmedlingen själva säger: Om idén om upphandling ska fungera behövs det en definition av vad arbetsintegrerande sociala företag är. Som jag ser det kan inte den definitionen tillfredsställas av något annat än att regeringen tar fram ett förslag, och jag hoppas att ett sådant kommer så att processen kan gå vidare.

Om man tänker på generella system, utan att gå in på Ylva Johanssons arbetsområde, tänker jag att frågan ändå är om det inte är så att man ibland glömmer bort att de här företagen är en del av näringslivet och att de generella system vi har för näringslivet även behöver omfatta dessa företag.

En grundläggande del i det är ju om de har någon kompetens i frågan. I interpellationsdebatten före den här talades det om Business Sweden, och det finns ju regionala motsvarigheter till Business Sweden. Hur är kompetensen hos dem om arbetsintegrerande sociala företag? Den är låg, kan jag svara. Även på ett vanligt kommunalt näringslivskontor är ofta kompetensen låg, och då kan man fråga sig: Kan ministern tänka sig att göra satsningar för att höja kompetensen inom dessa system om arbetsintegrerande sociala företag genom att göra investeringar och satsningar tillsammans?


Anf. 63 Närings- och innovationsmin. Mikael Damberg (S)

Herr talman! Det är möjligt att Business Sweden är en aktör här. De jobbar dock mest med export- och investeringsfrämjande, och de flesta arbetsintegrerande sociala företag har inte den profilen. Men de kan förstås ha det, även om jag inte har träffat så många än så länge.

Jag tror att de tunga aktörerna här är Tillväxtverket och Almi, de som ligger väldigt nära med rådgivning och finansiering. Det handlar ju ofta om finansiering och rådgivning, för en del av dem som startar de arbetsintegrerande företagen behöver också hjälp och rådgivning. De brinner ofta för den sociala aspekten i det hela och gör enorma insatser som kanske går långt utöver deras arbetstid.

En del av dem är dock inte jättevana att driva ekonomiska företag och organisationer, så man måste se på det från båda hållen: Å ena sidan måste de främjande organisationerna förstå drivkrafterna och vad det här är för typ av organisationer och företag. Å andra sidan tror jag att det är minst lika viktigt att fortsätta stötta den här typen av företagare i det affärsmässiga, för det affärsmässiga benet är kanske inte lika starkt som det ideella och det sociala. Då är risken att verksamheten inte blir så långsiktigt stark som annars, och vi är ju alla betjänta av det blir en långsiktig verksamhet och inte bara en kortsiktig verksamhet som är beroende av att man just nu råkar ha fått stöd från en offentlig aktör. Man behöver en affärsmodell som håller lite längre över tid.

Jag tror alltså att det är viktigt att man också jobbar med affärsfrämjande, och då måste man ha kunskap om detta. Det är hela poängen både med Lars Bryntessons rekommendationer, varför vi har valt att fokusera på mer generella insatser som upphandling och lånemöjligheter men också att vårt främjandesystem i övrigt ska känna till de här företagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Interpellation 2016/17:333 Arbetsintegrerande sociala företag

av Sofia Modigh (KD)

till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)

 

De arbetsintegrerande sociala företagen (ASF) gör en viktig insats för att få människor som har stora svårigheter att få ett arbete in i arbetsliv och samhälle.

En kvinna från Hushållsfixarna i Hudiksvall berättar att hon för första gången har hittat en arbetsplats där hon får vara sig själv, och hon säger att en konkurs skulle vara det värsta som kunde hända. ”Jag skulle helt enkelt behöva läggas in på psykiatrisk klinik igen. Kraschar företaget så kraschar jag”, (SVT den 29 maj 2016).

Minst 38 arbetsintegrerande sociala företag avvecklades eller sattes i konkurs förra året. År för år har antalet arbetsintegrerande sociala företag ökat, men 2016 minskade antalet för första gången (Tillväxtverket 2017). Mot bakgrund av att det finns drygt 300–400 ASF i Sverige kan man inte förbise ett så stort bortfall. Inte när vi dessutom, via de arbetsintegrerande sociala företagens intresseorganisation (Skoopi), återkommande får rapporter om att olika ASF går på knäna och har svårt att få verksamheten att gå ihop på grund av att det offentliga på kort tid minskat antalet placeringar/köpta tjänster. 

Trots att regeringen för ett år sedan sjösatte en treårig satsning där totalt 60 miljoner kronor skulle tillföras för sysselsättningsfrämjande insatser, genom arbetsintegrerande sociala företag, har vi i dag en situation där vi alltså ser att allt färre företag i den här sektorn klarar av att fortsätta sin verksamhet.

I regeringens satsning fick Tillväxtverket i uppdrag att i samverkan med Arbetsförmedlingen utarbeta och genomföra ett nationellt program med insatser som ska stimulera dessa företag och därigenom öka antalet sysselsatta. Trist nog har vi just nu en motsatt utveckling.

”Ge Arbetsförmedlingen en chans till”, uppmanade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vid Stora sociala företagsdagen i Göteborg i september 2016. Frågan är hur många fler arbetsintegrerande sociala företag som måste läggas ned innan Arbetsförmedlingen ger ASF-företagen en chans att leverera arbetsträning med mera till personer med arbetshinder eller i arbetslöshet.

Regeringen har utöver satsningen på 60 miljonerna kronor gett enheten för främjande och förenkling vid Näringsdepartementet i uppgift att se över hur man kan stärka socialt företagande och sociala innovationer. Det arbetet har letts av Lars Bryntesson. Vad detta arbete har medfört är tämligen oklart då man valt att inte offentliggöra arbetets slutresultat.

Med anledning av detta vill jag fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg:

 

  1. Vilken är enligt ministern förklaringen till att antalet arbetsintegrerande sociala företag minskar, trots regeringens satsningar?
  2. Vilka åtgärder planerar ministern och regeringen att vidta för att fler personer ska få sysselsättning via arbetsintegrerande sociala företag?
  3. Vilka är resultaten från Lars Bryntessons arbete och varför har resultaten inte offentliggjorts?