användandet av biståndsmedel

Fru talman! Birgitta Ohlsson har frågat mig om etablerandet av en Gotlandsenhet överensstämmer med regeringens politik för fattigdomsbekämpning och är förenligt med att genomföra ett bra bistånd. Låt mig först tydliggöra att det finns tre olika finansieringsformer för samarbete mellan Sverige och andra länder: 1. Grannlandssamarbete som finansieras med berörda myndigheters och institutioners egna medel eller genom särskilda medel som regeringen beslutat om. 2. Utvecklingssamarbete som finansieras av biståndsanslaget och som klassificeras som bistånd enligt OECD/DAC. Detta utvecklingssamarbete avser de fattiga utvecklingsländerna och ingår som en del av regeringens enprocentsmål. 3. Utvecklingssamarbete som finansieras av biståndsanslaget men som inte klassificeras som bistånd enligt OECD/DAC. Detta utvecklingssamarbete avser Ryssland, Ukraina och Vitryssland och ingår inte som en del av regeringens enprocentsmål. De 22 miljoner kronor som i budgetpropositionen 2005 särskilt avsatts för ett fördjupat samarbete i Östersjöregionen med inriktning främst på EU:s nya medlemmar i Östersjöområdet kommer från denna tredje form av finansiering, det vill säga posten för samarbete med icke u-landsklassificerade länder i vårt närområde. Det är med andra ord felaktigt att säga att medlen tagits från "pengar som reserverats för att bekämpa fattigdom och ofrihet i utvecklingsländer". Formerna för samarbetet har även i ett finansieringsperspektiv en mer jämbördig karaktär och benämns grannlandssamarbete. Regeringen bedömer att Gotlands geografiska läge och historia gör ön väl lämpad som placering för en sådan Östersjöenhet. Regeringen har beslutat att ge Sida i uppdrag att förlägga motsvarande 30 befintliga tjänster till Gotland. Med början 2006 ska ytterligare tre verksamheter börja utvecklas i Visby: ett vänortscentrum, Sidastipendieverksamhet inom Internationella programkontoret samt ett institut för lärande om hållbar utveckling. Dessa verksamheter ska, när de är fullt utbyggda 2008, ha ca 30 tjänster. Internationella programkontoret (IPK) bedriver för Sidas räkning bland annat ett utbytesprogram för såväl lärare som studenter mellan Sverige och samarbetsländer. IPK bedriver också ett särskilt program för mindre forskningsuppdrag, vilket möjliggör för yngre forskare att utveckla internationella kontakter och fördjupa sitt kunskapsfält. All Sidafinansierad stipendieverksamhet kan komma att föras över till IPK efter den översyn av IPK som beräknas vara klar senare i höst. I utredningen Att lära för hållbar utveckling (SOU 2004:104) föreslås att regeringen erbjuder Unesco att etablera ett institut för lärande om hållbar utveckling i Sverige. Detta institut avses fungera som nod i ett internationellt nätverk och således utgöra en internationell mötesplats. Sidas verksamhet på Gotland kommer att utgöra en del av ett med internationella mått mätt mycket omfattande bistånd som kännetecknas av högt ställda mål och goda resultat. Det svenska engagemanget i utvecklingsfrågor har möjliggjorts genom att vi under lång tid byggt upp erfarenhet och institutionellt kunnande på området samtidigt som biståndet åtnjuter ett starkt folkligt stöd. Den organisatoriska basen i Sverige är liten i förhållande till biståndsanslagets storlek. Men det måste finnas en hemmaorganisation. Biståndet förutsätter administration. Formerna för denna administration, liksom för annan statlig verksamhet, anpassas över tiden till nya organisatoriska förutsättningar. Upprättandet på Gotland av verksamheter på biståndsområdet är ett exempel på detta. Regeringen ser självklara fördelar med den nya verksamheten på Gotland. Kopplingen till den nya enheten för grannlandssamarbete och till det föreslagna Östersjöcentrum innebär att vi etablerar en kritisk massa inom twinning -utbytes-området i Visby. Därtill kommer fördelarna med tillgång till ett universitet, en kommun och länsstyrelse med ett helhjärtat stöd för det internationella samarbetet. Organisatoriska förändringar i vår hemmaorganisation och de delar av biståndsanslaget som används för sådana ändamål, hemma eller utomlands, kan inte ställas i kontrast till verksamheten på fältet. I själva verket är en effektiv administration, oavsett var den är förlagd, en förutsättning för goda insatser i samarbetsländerna. Vi har därför valt att öka förvaltningsresurserna i fält. Jag är övertygad om att enheterna på Gotland på ett positivt sätt kommer att bidra till ett effektivt genomförande av den svenska utvecklingspolitikens mål.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka biståndsminister Carin Jämtin för hennes svar på min interpellation vad gäller användande av svenska biståndsmedel. Folkpartiet liberalerna var tillsammans med Folkpartiets ungdomsförbund en pionjärkraft i svensk biståndspolitik genom att redan tidigt på 1950-talet vilja ge svenskt statligt bistånd till världens fattiga länder. Vi håller fast vid denna tradition genom att alltid tillhöra de partier som vill avsätta allra mest finansiellt för den internationella solidariteten med demokrati i centrum. Men vi tycker samtidigt att varje biståndskrona måste användas förnuftigt och med maximalt resultat. Svenska näringsintressen, regionalpolitik eller regeringens misslyckade jobbpolitik får aldrig bli vägledande för biståndspolitik riktad mot andra länder. Därför är vi kritiska till regeringens senaste turer på området. Upprinnelsen till interpellationen är att i mars 2005 aviserade regeringens utredare Jan Bergqvist att han ville flytta ytterligare 30 Sidatjänster till Gotland utöver den Sidaenhet med 20 tjänster som redan planerats där. Allt detta skulle ske för att kompensera ön Gotland för förlusten av förlorade försvarsjobb. Det här har inte nämnts alls av biståndsminister Carin Jämtin i hennes svar. Varför har just Gotland valts? Varför är det ultimata Gotland? Jag tror att det ligger andra saker bakom, nämligen regionalpolitik och att kompensera försvaret. Det är inte heller bara vi liberaler i Folkpartiet som har varit kritiska till denna Gotlandsflytt. Flytten har även kritiserats hårt av biståndsorganet Sida. Den 18 mars skickade Sidas generaldirektör Maria Norrfalk ut ett pressmeddelande med rubriken "Fungerande svenskt bistånd slås sönder". Jag citerar ur Maria Norrfalks pressmeddelande: "Det är anmärkningsvärt att säga att behoven på Gotland är större än hos de över en miljard människor som idag lever i extrem fattigdom. Det är inte försvarbart att ta pengar från biståndsverksamheten och använda till svensk regionalpolitik. - - - Vi var kritiska redan mot detta förslag. Nu tycks man välja att köra över utredningen innan remisstiden gått ut. Det är en mycket märklig process. Agerandet visar också att man inte prioriterar biståndets mål." I sitt remissvar till regeringen framhöll Sida att man är mycket kritisk till att splittra upp verksamheten och förlägga den till en annan ort. Möjligheterna att genomföra ett bra och effektivt bistånd försvåras kraftigt om utredningens förslag blir verklighet. Dessutom blir biståndet dyrare och mindre effektivt enligt Sida, vilket gör att de svenska skattebetalarnas surt förvärvade skattepengar inte nyttjas på bästa sätt. Utredningens förslag om utlokalisering sammanfaller också med regeringens beslut om att återställa biståndet till 1 % av bni. Det är en ökning som ställer stora kvar på Sidas organisation. De kraven blir betydligt svårare att möta med en uppsplittring av Sidas verksamhet. Enligt oss i Folkpartiet liberalerna är det oacceptabelt att ta regionalpolitiska hänsyn eller att näringslivsintressen från svenskt håll får styra i biståndspolitiken gentemot fattiga länder, oavsett om de ligger i syd eller i öst. En utflyttning av delar av Sidas verksamhet innebär minskad effektivitet. Det är det jag skulle vilja att Carin Jämtin diskuterar vidare: Vad är den egentliga orsaken till den här plötsliga vändningen vad gäller östbiståndet? Du har inte nämnt någonting om varför just Gotland är det ultimata stället att förlägga den här biståndsverksamheten på. Jag undrar om du tycker att detta att kompensera förlorade försvarsjobb är förenligt med att genomföra ett bra bistånd.

Fru talman! Jag vill tacka dig, Birgitta Ohlsson, för interpellationen. Det är alltid bra att diskutera och försöka klarlägga saker. Det är ännu inte beslutat vilka av de befintliga jobben som ska flyttas från Sida. Regeringen kommer inom kort att besluta att ge Sida i uppdrag att definiera vilka 30 tjänster det ska vara. Jag har fullt förtroende för att Sida kommer att hitta 30 tjänster som passar väl med de övriga Sidafinansierade tjänster som finns där, de 50 jobb som redan kommer att finnas på plats, i form av Östersjöcentrum, Östenheten, Internationella programkontoret och Lärande för hållbar utveckling. Tillsammans ger det här en stor kritisk massa som kommer att kunna stödja varandra i biståndsarbetet. Vi har bra exempel på utlokaliserad biståndsverksamhet redan i dag, till exempel Räddningsverkets verksamhet i Kristinehamn och Karlstad, som fungerar alldeles utmärkt i det här sammanhanget. Däremot skulle jag om jag var generaldirektör på Sida oroa mig mycket mer för Moderaternas budgetförslag, där man vill dra ned på biståndet nästa år med 3,9 miljarder. Jag undrar i mitt stilla sinne hur Birgitta Ohlsson och Folkpartiet kommer att kunna samarbeta med Moderaterna kring de stora biståndsnedskärningar som Moderaterna har presenterat i sina budgetförslag. De innehåller 3,9 miljarder nästa år och 7,7 miljarder året efter, och jag tror att det kommer att innebära mycket större ansträngningar på Sidas budget än en hel del annat. Jag gläder mig dock åt det samarbete som vi har mellan Folkpartiet, Kristdemokraterna, socialdemokratin, Vänstern och Miljöpartiet i den här kammaren, och delvis också Centerpartiet, även om de på senare tid har vacklat lite kring enprocentsmålet. Min fråga till Birgitta Ohlsson är hur ni ska kunna hålla uppe biståndsnivåerna i den borgerliga alliansen.

Fru talman! Jag tycker att Carin Jämtin som biståndsminister borde oroa sig mer för sitt eget parti än för en kommande borgerlig regering vad gäller bistånd. Det är ändå bara två gånger i svensk historia som man har nått upp till enprocentsmålet, och det är i slutet av 1970-talet under folkpartiregeringen och i början av 1990-talet, 1991-1994, då Alf Svensson från Kristdemokraterna var biståndsminister i den borgerliga regeringen. Det är ju Socialdemokraterna som aldrig har levt upp till enprocentsmålet, inte de borgerliga partierna. Jag håller inte med Moderaterna i deras kraftiga biståndssänkningar, men det är intressant att empirin har visat att det är Moderaterna som får ge vika i den frågan, inte Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centern, som står fast vid biståndsmålet 1 %. Jag vill diskutera vidare just vad interpellationen handlar om, nämligen att regeringen nyttjar svensk biståndspolitik för att den vill skyla över sin egen misslyckade jobbpolitik. Varför är Gotland det ultimata stället att förlägga denna biståndsverksamhet på? Jag är själv riksdagsledamot och representerar Stockholms stad, och jag använder sällan ett regionalpolitiskt instrument i min politik. Jag tycker ändå att det är ganska märkligt. Stockholm är Sveriges huvudstad. De flesta flyg går via Stockholm. Ambassaderna ligger i Stockholm. Mycket av Sveriges bästa forskning ligger i denna region, kring Mälardalen, Uppsala och Stockholm. Jag tycker också att det är ganska märkligt att man tror att det på Gotland, som förvisso har en högskola men som inte har funnits särdeles länge, finns mer kompetens att använda sig av för östbiståndet än vad som finns i Sveriges huvudstad. Det är väldigt provocerande för många människor i Sverige att det hela tiden går så många miljoner kronor till svensk biståndspolitik, som ska riktas till fattiga människor i syd och i öst, för att kompensera för regeringens misslyckade regional- och jobbpolitik.

Fru talman! Jag vet att Folkpartiet står hårt bakom enprocentsmålet, och jag är glad över det fina samarbete som vi har. Jag hoppas att vi kommer att kunna fortsätta med det på biståndsområdet. Birgitta Ohlsson frågar mig vilken mer kompetens som finns på Gotland. Jag skulle vilja säga att alla högskolor i Sverige har olika kompetens. Det finns annan kompetens; det går inte att väga dem mot varandra. Det finns också en annan kompetens i den gotländska historien, som jag försökte beskriva i mitt svar. Det finns en annan kompetens, inte en bättre eller en sämre, i den gotländska näringslivsstrukturen och i den gotländska positionen som en ö i Östersjön. Jag är också stockholmare av födsel och ohejdad vana. Stockholm har en nackdel, och det är kostnadsnivåerna. Vi har i dag försökt beskriva kostnaderna för utlokaliseringen till Gotland, och ett kan vi i alla fall vara säkra på, och det är att lokalhyror och kostnader över huvud taget är lägre på Gotland än i Stockholm. Och jag tror att kompetensen blir minst lika bra bland dem som jobbar på Gotland och dem som studerar och finns på Gotlands högskola. Men det är också så att av finansieringen av insatserna på Gotland kommer delar av den att vara östsamarbetspengar, det vill säga sådana pengar som var avsatta för samarbete med Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Slovenien och så vidare, alla dessa länder, innan de blev EU-medlemmar. De är i dag EU-medlemmar. En liten summa av de samarbetspengarna finns i dag kvar för att enskilda organisationer, kommuner, forskning och vad det nu handlar om ska kunna ha kontakter och utbyte över Östersjön. Att skapa folkliga kontakter över Östersjön tycker jag är oerhört viktigt. Jag trodde att det var någonting som jag delade med Folkpartiet. En del av samarbetet kommer att finansieras över biståndsanslaget, det vill säga procenten, och en del kommer att finansieras över det som är utvecklingssamarbete men som inte får OECD-klassas och därmed inte ingår i procenten. Jag vill återigen bara klargöra det. Jag skulle, som sagt, vara mer orolig om biståndet sänktes med 7,7 miljarder 2007.

Fru talman! Jag är fullkomligt övertygad om att inte vare sig Folkpartiet, Centerpartiet eller Kristdemokraterna kommer att kompromissa bort enprocentsmålet i biståndet. Vi har aldrig gjort det tidigare i vår politiska historia. Vi har varit pionjärer och drivit på, till skillnad från Socialdemokraterna, som aldrig har nått upp till enprocentsmålet. Jag tror att du har mer att bevisa än vad jag har på den punkten. Jag vill fortsätta med att ta upp Gotland igen. Jag håller med om att lokalhyrorna säkerligen är lägre på Gotland, och man kan nog spara in en hel del slantar. Men kostnaderna kommer ju att bli högre för flyg och kontakter. Det kommer att försiggå skytteltrafik mellan Gotland och Stockholm för att man ska kunna ha kontakter med ambassader, Sida och Utrikesdepartementet med flera. Jag tycker att det är onödigt att svenska skattebetalares surt förvärvade slantar, som ska gå till bra och effektivt bistånd i syd och öst, ska gå till detta. Vi i Folkpartiet tycker att det är en felaktig inriktning. Avslutningsvis tycker jag att det är bra och viktigt att vi har dessa principdiskussioner om vad man använder biståndspengar till. Jag tror att det är oerhört viktigt för debatten att vi som vill ha ett högt, generöst och humanitärt bistånd, både utvecklingsmässigt för demokratins skull och akut i olika humanitära situationer, är väldigt tydliga med att redovisa vad pengarna används till. Vill vi behålla en hög biståndsvilja, som svenska folket i stor utsträckning har, bekräfta den och utöka den är det viktigt att vi kan legitimera de pengar vi använder. Jag tror inte att den här Gotlandssatsningen är ett bra exempel på det.

Fru talman! Det tror jag. Precis som Räddningsverkets verksamhet i Karlstad och Kristinehamn är högt värderad i svenska folkets ögon och ett gott utnyttjande av svenska biståndsmedel tror jag att det kommer att visa sig att det här är väl utnyttjade svenska skattepengar på ett effektivt och bra sätt. Jag har, som sagt, fullt förtroende för att vi tillsammans med Sida kommer att hitta en bra modell för detta i framtiden.