Antikorruptionsarbetet i EU

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellation 2018/19:223 Antikorruptionsarbetet i EU

av Ludvig Aspling (SD)

till Statsrådet Hans Dahlgren (S)

 

Att bekämpa korruption är på papperet en målsättning för Europeiska unionen, vilket kommer till uttryck både i fördragen och genom unionens myndigheter.

År 2010 bad rådet kommissionen att återkomma med en övergripande antikorruptionspolicy, vilket fortfarande inte har skett. I stället publicerade kommissionen år 2014 en särskild rapport för att undersöka hur allvarligt problemet är och vad medlemsstaterna gör för att hantera det.

I rapporten beskrivs situationen som mycket allvarlig i flera medlemsstater. I samband med publiceringen meddelade kommissionen att man planerade en uppföljning två år senare för att mäta vilka resultat som uppnåtts.

I januari 2017 valde dock kommissionären Frans Timmermans att skrota den uppdaterade rapporten, som enligt uppgift vid tillfället var i alla fall så sammanställd att innehållet är av intresse. Detta eftersom kommissionären nu ansåg att det inte behövdes någon uppdatering, trots att det samtidigt exempelvis pågick enorma gatuprotester mot just korruption i det socialdemokratiskt styrda Rumänien.

Transparency International har stämt kommissionen enligt EU:s informationsfrihetsförordning för att få ut den rapport som finns, men kommissionen har hittills vägrat att lämna ut den.

Det finns även andra indikationer på att EU inte lyckas hantera problemet. Enligt Transparency Internationals korruptionsindex har EU-ländernas genomsnitt varit i stort sett detsamma sedan man började mäta år 2012. Så många som 16 av EU:s 28 medlemsländer ligger under medelvärdet 65 poäng.

Sverigedemokraterna föreslår ett par konkreta åtgärder som unionen skulle kunna vidta för att återta trovärdigheten i den här frågan.

För det första bör kommissionen omedelbart lämna ut de uppgifter som finns i den hemliga rapporten.

För det andra bör kommissionen eller rådet besluta om en uppdatering av samma rapport under kommande lagstiftningsperiod.

För det tredje bör den kommande långtidsbudgeten innehålla regler om att stater som systematiskt, genom uppsåt, oaktsamhet eller underlåtelse utsätter EU-budgeten för bedrägerier bör få minskade EU-stöd. Detsamma bör gälla för stater som misslyckas med att åtgärda problemet generellt.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Hans Dahlgren:

 

  1. Stöder statsrådet tanken på att lämna ut den hemliga rapporten från 2014, och vad är han i så fall beredd att göra för att detta sker?
  2. Stöder statsrådet tanken på att beställa en uppdaterad rapport under nästa lagstiftningsperiod?
  3. Stöder statsrådet tanken på att minska bidragen till länder som utsätter unionens budget för bedrägerier eller som misslyckas med att åtgärda problemet generellt?