Antagningsregler för högskolestudier

Interpellationsdebatt 1 juni 2010

Protokoll från debatten

Anföranden: 9

Anf. 49 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! Mikael Damberg har frågat mig om jag avser att ta några initiativ för att ändra de regler som utestänger studieintresserade från högre studier. Jag vill inledningsvis betona att jag inte delar Mikael Dambergs bedömning att de nya tillträdesbestämmelserna utestänger studieintresserade från högre utbildning. I dagens globaliserade värld är det angeläget att Sverige konkurrerar med kunskap och kvalitet. Den högre utbildningen ska vara öppen för alla som har intresse och förutsättningar för sådan utbildning. Tillträdesreglerna ska ge tydliga signaler till elever i gymnasieskolan att det lönar sig att välja ämnen och fördjupningskurser som ger en gedigen grund för högskolestudier och som är relevanta för att den sökande på ett gott sätt ska lyckas genomföra den sökta utbildningen. I gymnasiereformen skärps därför den 1 juli 2011 kraven på grundläggande behörighet till högskolestudier. Reformen innebär dock även att elever som läser yrkesprogram inom ramen för individuellt val och utökat program ges möjlighet att läsa in de kurser som krävs för grundläggande behörighet. Dessutom införs nu genom den nya skollagen en rätt till vuxenutbildning på gymnasial nivå för elever med yrkesexamen som inte i gymnasieskolan har uppnått grundläggande behörighet till högskolan. Till många utbildningar antas alla behöriga sökande. Först om det är flera behöriga sökande till en utbildning än det finns platser görs ett urval. Riktigt hård konkurrens är det endast till några få utbildningar. Utöver betyg kan urval bland de sökande göras på grundval av resultat från högskoleprovet och av högskolan bestämda urvalsgrunder. Det är viktigt att främja direktövergången från gymnasieutbildning till högre utbildning. Studiemotiverade studenter som söker till högskolan direkt efter avslutad gymnasieutbildning ska uppmuntras och inte missgynnas. Jag vill också understryka att arbetet med breddad rekrytering till högskolan är prioriterat. Sökande som skaffat sig utbildning och förkunskaper på annat sätt än genom gymnasieskolan eller vuxenutbildningen ska kunna få kunskap och kompetens validerad och få tillgodoräkna sig så kallad reell kompetens eller antas på grundval av de av högskolan bestämda urvalsgrunderna. Att tillträdesreglerna ändras till antagningen hösten 2010 har varit känt sedan 2006. Jag vill också påminna Mikael Damberg om att det var den förra regeringen som införde bland annat nuvarande bestämmelser om kvotgrupper vid urval på grundval av betyg som Mikael Damberg nu har invändningar emot. Först nu när de nya tillträdesreglerna börjar tillämpas kommer det att vara möjligt att göra en grundlig uppföljning av effekterna av de nya bestämmelserna. Regeringen följer utvecklingen noga.

Anf. 50 Mikael Damberg (S)

Fru talman! Jag har ställt interpellationen med anledning av att de nya antagningsreglerna för studier till universitet och högskolor som börjar gälla hösten 2010 diskuteras i samhället och skapar en del oro. Finns det några problem med detta system? Ministern delar inte min syn att det finns det. Jag menar att det nya systemet har en del problem och att man måste se det. Jag hänvisar bland annat till Högskoleverket, regeringens egen expertmyndighet. Chefen Anders Flodström har skrivit en artikel under rubriken "Orimliga krav på unga inför framtiden". Han skriver: De nya antagningsreglerna till högskolan innebär ett krångligt system som är svårt att överblicka och som ställer krav på en mycket tidig planering från elevens sida. Problemet är att man har skapat ett krångligt system som är svår att överblicka och som ställer krav på mycket tidig planering. Extra språk i högstadiet, som man väljer i årskurs 6, ger meritpoäng för fortsättningskurserna på gymnasiet. Alla vet inte om detta. I november 2009 frågade Högskoleverket 18-åriga elever med studieintresse om de hade koll på de nya reglerna. I undersökningen svarade 10 procent av de tillfrågade att de var helt och hållet pålästa på de nya reglerna, 40 procent att de i huvudsak hade koll, hela 37 procent svarade att de inte hade särskilt bra koll och 13 procent hade ingen koll alls. Det är klart att det får konsekvenser för en ung människa om man inte redan tidigt vet hur man ska navigera, vilka kurser man ska välja och hur man ska göra rätt val för att maximera sina möjligheter att komma in på högskolan senare. Högskoleverket har sagt att det skapar problem. Man menar att konsekvensen blir att begåvningar med lågutbildade föräldrar riskerar att få det allt tuffare. Man efterlyser en satsning på studie- och yrkesvägledning. Det är en av förklaringarna till varför vi i det rödgröna budgetalternativet har anslagit 200 miljoner för att satsa på studie- och yrkesvägledning. Vi tycker också att reglerna har skapat en del andra problem som vi anser att man måste göra något åt. Ett problem som ministern inte heller ser är att de som gick ut gymnasiet före 2003 inte får tillgodoräkna sig meritpoäng och därmed inte kan få mer än 20.0 i betygssnitt. De som gick ut tidigare tycker att detta är orättvist eftersom de har svårare att komma vidare i studier. Det har varit en del diskussioner om kvotgrupper. Ministern gjorde en poäng av att det var vi som införde dessa grupper, vilket är sant. Vi såg en del problem med det gamla systemet som vi försökte lösa. Men inte ens regeringen kan väl säga att man inte har sett problem med kvotgrupperna. Regeringen har själv ändrat i kvotgrupperna just för att man har sett vilka problem kvotgrupperna har skapat. Jag hade kontakt med en kvinna vid namn Beatrice Öhman förra veckan. Hon har bott i Sverige i nästan åtta år och har tyska betyg. Hon sökte till en fristående sommarkurs på Luleå tekniska universitet. Hon insåg att många sökte kursen och ville höra var hon stod i kön. Då fick hon höra att det var så få som ingick i samma betygsgrupp som hon, så de fick inga platser. Hennes betyg från Tyskland spelade ingen roll alls eftersom det var så få med utländska betyg som sökte till universitet och högskolor. Tycker ministern verkligen att det inte finns några problem i dagens system som han vill göra något åt?

Anf. 51 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! Ibland är det så i den politiska debatten att när man inte vet vad man ska angripa målar man upp en position som ingen har intagit och angriper den i stället för att angripa den position som motståndaren i debatten faktiskt har intagit. Jag har inte sagt att det inte har funnits några problem med antagningssystemet under alliansregeringens tid. Det är därför vi har gjort en hel del förändringar. Mikael Damberg antydde själv de förändringar vi har gjort. Till exempel gäller det dem som gått ut med gymnasiebetyg från Europaskolorna, International Baccalaureate och några till. De hamnade fel, och de stimulerades inte på rätt sätt. Visst har det gjorts förändringar. Vi har också tillsatt utredningar och gett uppdrag till olika myndigheter för att se över olika saker som behöver förändras ytterligare. Poängen med mitt svar är att det är något egendomligt av Mikael Damberg att helt frånskriva sig själv och sitt parti ansvaret för det system som är infört, framför allt när vi talar om dem som söker på utländska betyg. Systemet med kvotgrupper där man har några kvotgrupper för dem med svenska betyg och en kvotgrupp för dem med utländska betyg infördes under den socialdemokratiska regeringens tid. Detta är inte alldeles lätt att lösa. Vi har gett Högskoleverket i uppdrag att titta på om meritpoäng i gymnasieskolan, vilket jag uppfattar att Socialdemokraterna i grund och botten är för, kan tillämpas också på utländska betyg. Högskoleverket presenterade en rapport för oss i förra veckan som visade att det är svårt. Vi ger dock inte upp utan tror att vi måste se över detta ytterligare. Det vore klädsamt om Mikael Damberg tog på sig lite av ansvaret för detta i stället för att lasta allt på regeringen. Vi har genomfört ett antal reformer i antagningssystemet för att vi har sett problem men utesluter förstås inte att det kan behövas ytterligare reformer framöver. När det gäller meritpoäng har vi under rätt lång tid sett en utveckling där färre elever på gymnasiet läser moderna språk och avancerade kurser i matematik. Det är en katastrof i en tid av ökad internationalisering och ökade krav på kunskaper inom matematik och naturvetenskap att allt färre svenska gymnasister läser de avancerade kurserna. Därför har vi infört extra meritpoäng för avancerade kurser i matematik och moderna språk - något som vi redan sett effekten av. Man ser tydligt i gymnasievalet att allt fler elever läser matematik och moderna språk, vilket är en bra utveckling. Det är i grund och botten en självklarhet att de ämnen man läser på gymnasiet som har en särskild relevans eller betydelse för framtida högskoleval ska väga tyngre än de kurser som inte är riktigt lika viktiga. Det är inte så att det inte finns några problem med antagningssystemet. Det är föremål för evig debatt, och det kan alltid göras förändringar och förbättringar i det. Det är dock viktigt att erkänna att det ibland är komplicerat och svårt. Vi följer utvecklingen noggrant och är beredda att göra ytterligare förändringar om det skulle behövas. Det finns dock ett ansvar hos tidigare regeringar för hur antagningssystemet ser ut. Mikael Damberg sprider gärna myten att man måste göra väldigt tidiga val för att få tillgång till olika typer av meritpoäng. Det stämmer inte. Man kan få full meritpoäng genom att göra val på gymnasiet om man ska söka in på högskolan. Det finns också, vilket vi tidigare nämnde och diskuterade i förra debatten, en väl utbyggd kommunal vuxenutbildning som ska ge möjlighet till en andra, tredje, fjärde, femte och sjätte chans. Vi försöker se till att komvux blir ännu tydligare med att ge en andra, tredje, fjärde och femte chans i stället för att unga studenter som just kommit ut från gymnasiet ägnar sig åt att konkurrenskomplettera. Jag kan konstatera att vi åtminstone 2006 hade stöd från Socialdemokraterna.

Anf. 52 Mikael Damberg (S)

Fru talman! Vi införde kvotgrupperna. Vi hade inte förutsett alla de problem som kvotgrupperna har skapat. Vi såg tidigare folkhögskolor där det blev en del orimliga konsekvenser. Vi börjar nu se problem med utländska betyg. Det är lite provocerande att regeringen har ändrat kvotgrupperna bara för de riktiga elitutbildningarna. Man har inte ändrat för vanliga människor som har tyska betyg och det tänker man inte se över. Det blir lite konstigt. Ibland gör man politiska saker med god vilja och goda ambitioner men det blir ett utfall som man inte har räknat med. Då måste man våga diskutera det. Jag har också läst den rapport från Högskoleverket som ministern hänvisar till. När man säger att det blir svårt att göra något åt detta måste vi ta till oss det och titta på systemet med kvotgrupper igen. Det var inte meningen att vi skulle få de här konsekvenserna. Det var i alla fall inte meningen från vår regering att det skulle bli de här konsekvenserna. Man måste ta ansvar här och nu. Meritvärderingar och meritpoäng är ett system som regeringen har twistat. Det gör att de tidiga valen blir ganska lönsamma. Visst kan man på gymnasieskolan göra vissa val, men det innebär att man väljer bort ganska många karaktärsämnen i det som är ens egentliga inriktningsval. Om det är så gymnasieeleverna ska göra går det helt emot regeringens planer på nya gymnasieskolan. Tanken är ju att man ska få läsa fler ämnen som har bäring på den gymnasieutbildning man väljer i nya gymnasieskolan. Det kan man inte göra om man inte har gjort rätt språkval till exempel redan i mellanstadiet. Min poäng är att om man ska införa sådana tidiga val som den här regeringen vill ha som riskerar att fördjupa snedrekryteringen och som riskerar att innebära att föräldrarnas utbildningsbakgrund kommer att betyda ännu mer i utbildningssystemet måste man ta studie- och yrkesvägledningen på mycket större allvar än vad regeringen gör. Vi i oppositionen har inte infört exakt det meritvärderingssystem som ställer krav på de tidiga valen, men vi ser ändå effekten och har anslagit 200 miljoner kronor i gymnasiet och högskolan för att underlätta för studenterna att välja rätt eftersom det är så viktigt för deras studiemöjligheter. Jag tycker att regeringen kommer billigt undan. Man säger att man ändrar lite i formuleringen i skollagen. Jag har än så länge inte uppfattat att det är en substansförändring som kommer att innebära att kommunala skolor och fristående skolor måste jobba på ett helt annat sätt när det gäller studie- och yrkesvägledning. Rätta mig gärna på den punkten. Det vore intressant att höra om regeringen hade en plan med den nya skollagen som innebär stora förändringar som gör att unga människor kan välja rätt. Risken med den här politiken som jag har uppehållit mig vid i mina interpellationsdebatter i dag är en utveckling som gör att allt färre begåvade unga människor kommer att välja rätt och få möjlighet att förverkliga sina utbildningsdrömmar. Vi återkommer till diskussionen om komvux. Jag kan inte släppa det riktigt. Ministern sade att komvux ska vara en möjlighet att läsa in för dem som kanske gör fel språkval. Jag har väldigt svårt att se att det är de studenterna som tävlar om att få 20.0 och mer. Då är det ju konkurrenskomplettering ministern talar om. Ni vill ju förbjuda det. I komvux finns det ingen möjlighet för dem som råkar göra fel språkval i mellanstadiet att få in det. Det handlar om behörighetsgivande. Det funkar inte med komvux då. Ni måste förstå att det här skickar signaler till unga människor och familjer som inte har koll på alla val de måste göra och som begränsar deras möjligheter att förverkliga sina utbildningsdrömmar. Inte alla som går i mellanstadiet vet att de ska bli läkare. I mellanstadiet kanske de inte tänker på vad de ska bli. Någon gång i början av gymnasiet kan de känna att de brinner för något. Då ska de kunna förverkliga det. Regeringen försvårar det.

Anf. 53 Finn Bengtsson (M)

Fru talman! Jag hade inte tänkt anmäla mig till debatten, men jag tycker att det här är en väldigt intressant interpellation. Det är faktiskt en fördjupning av den debatt vi hade angående föregående interpellation om ett ganska generellt problem, nämligen hur politiken på ett både sunt och osunt sätt lägger sig i hur vi ska få fram en bra möjlighet för människor att utbilda sig och så småningom hitta en konkurrenskraft för samhället, det vill säga att de flesta människor når den framgång som de själva vill uppnå. Det finns flera aspekter i den här diskussionen. En gäller det individuella. Här är vi rörande överens om att vi vill att alla som är nyfikna och vill komma någonstans ska få ett sådant stöd av samhället att de har möjlighet att komma vidare till en högskoleutbildning. Då finns det viktiga områden som föregriper högskolan. Det handlar inte bara om kvotering utan om en grundläggande skolutbildning som ger alla möjlighet att bli så konkurrenskraftiga som möjligt och incitament när det handlar om lönepolitik och skattepolitik som gör att den investering man medvetet gör i högskolan återbördar gjord investering. Man har själv fått stå för inkomster under en tid innan man kan tjäna sina pengar. Det är intressant att notera att statsrådet i sitt svar på Mikael Dambergs interpellation beskriver att kvotgrupper har införts av den tidigare regeringen. Det problem som debatteras är ett system som i mångt och mycket kommit till av en vilja att påverka en social snedrekrytering. Nu säger Mikael Damberg att lösningen är att man tillför 200 miljoner för att man ska ha yrkesvägledare som ska hitta rätt i den snåriga djungeln av kvotgrupper. Det finns säkert anledning att ha yrkesvägledare även om man inte har ett snårigt system. Det gäller att hjälpa unga människor att hitta rätt när de ska göra sina val. Men det måste vara fel politik att först krångla till det med oprövade regler, som bland annat 25:4-regeln som i sig är en kvotgrupp, för att sedan hitta vägledare som ska hjälpa till att leda oss mot vårt eget val. Det måste vara bättre att fundera över de grundläggande pelarna och se till att alla som har möjlighet och intresse ges förutsättningar. När det finns konkurrens gäller det att väga in hur nationen bäst gynnas av att de som är mest skickade att klara av det får möjlighet att göra det. Låt mig ställa en fråga till Mikael Damberg. Det handlar om 25:4-regeln och att det på något sätt skulle vara ett problem även när det gäller antagningsreglerna att den är borttagen. Varför just 25:4? Varför ska man vara just 25 år och ha arbetat i fyra år? Varför kan man inte vara 24 år och ha arbetat i fem år, 26 år och ha arbetat i fyra år eller 25 år och ha arbetat i fem år? Det är tydligt att det inte finns någon vetenskaplig idé bakom detta. Det är en tillyxad regel som inte har utvärderats. I den mån den har utvärderats vill jag påstå att den gruppen ibland har klarat sig sämre än de som har varit rätt förberedda för sin högskoleutbildning. Här har vi något av pudelns kärna. Det är den goda viljan som är anledningen till att man har instiftat ett system som man sedan måste korrigera för att få en bättre lösning. Det måste vara bättre att göra en analys från början. Det handlar om att ha en bra förberedande skola för högskolan och sedan ge en rimlig, rättvis och lika möjlighet att på den kompetens man uppnått tills man söker ges möjlighet att ta sig in på högskolan. När det är ett högt söktryck måste naturligtvis vissa nationella intressen för att vi ska konkurrera internationellt få visst företräde.

Anf. 54 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! Den svenska högskolan ska vara öppen för alla som har fallenhet för och intresse av att läsa vid högskolan. Därför vill jag nämna en annan åtgärd som regeringen har vidtagit för att minska trösklarna och se till att alla behandlas lika. Vi har avskaffat den positiva särbehandlingen och könskvoteringen till landets universitet och högskolor. Det är en åtgärd som Socialdemokraterna var kraftigt emot, åtminstone när förslaget lanserades. Mikael Damberg tog upp frågan om skollagen. När vi genomför förändringar i skollagen eller i andra lagar utgår vi naturligtvis ifrån att lagen ska följas. Genomför vi en förändring ska det som den nya lagstiftningen säger naturligtvis följas, annars hade vi inte genomfört förändringen. Det är en självklarhet. Självklart utgår vi från att detta kommer att leda till ett förändrat agerande från dem som har att följa lagstiftningen, annars hade vi som sagt inte genomfört den. Mikael Damberg slår sig för bröstet för att De rödgröna genom en skakigt finansierad budget vill satsa 200 miljoner kronor extra på yrkes- och studievägledning. Sanningen är att landets universitet och högskolor genom regeringens stora satsning på både forskning och utbildning aldrig har haft så mycket pengar som de har i dag, tror jag. Det nämndes i en tidigare debatt att flera universitet och högskolor dessutom har pengar över. Det vore väl sjutton om inte en ökad satsning på yrkes- och studievägledning skulle kunna klaras inom ramen för de mycket stora resurser som finns. Universitet och högskolor har goda resurser för att förbättra yrkes- och studievägledningen. När jag lyssnar på Mikael Damberg är det uppenbart att vi har skilda uppfattningar när det gäller hur ett utbildningsväsende bör vara upplagt för att olika människor, olika individer, ska komma till sin rätt. Problemet med den socialdemokratiska skolan var att den vägleddes av principen att alla skulle läsa samma sak, på samma plats och på samma tid. Eftersom människor är olika ledde det till att från de första årskurserna och hela vägen upp i utbildningssystemet var det en massa människor som inte passade in i dessa mallar som kan vara jättefina och bra teoretiskt men som inte fungerar ute i verkligheten. Det var därför som vi när vi tog över såg att det var alltför många elever som gick ut till exempel nionde klass och som inte kunde läsa, skriva och räkna ordentligt och som inte hade fullständiga betyg. Det var också därför som vi såg att en stor del av dem som gick i gymnasiet i praktiken, trots alla stolta paroller om att alla skulle kunna ha högskolebehörighet, slogs ut. Det individuella programmet, som skulle vara ett undantag för dem som verkligen behövde stöd och hjälp, blev på många skolor det största programmet. Vi kan gå igenom punkt för punkt i utbildningssystemet hur den gamla socialdemokratiska skolpolitiken misslyckades. Man såg inte att människor faktiskt är olika. Det är därför som människor måste få vara olika. Människor måste få göra olika val. Människor måste få utvecklas såsom de själva vill. Alla ska inte pressas in i samma mall. Jag tycker att debatten om gymnasieskolan är ett bra exempel på det. Den gamla gymnasieskolan var en utslagningsmaskin. Många slogs ut trots stolta paroller och stolta intentioner. Nu inför vi en gymnasieskola där det finns möjlighet för människor att mer komma till sin rätt. De som är mer yrkesintresserade och vill ha en lärlingsutbildning får möjlighet att få det. De som är intresserade av att fortsätta till högskolan och vet det redan när de läser på gymnasiet ska ha möjlighet att göra det. På så sätt kan vi undvika att så många som tidigare under den socialdemokratiska perioden slås ut från gymnasiet. Självklart, precis som vi har diskuterat flera gånger, ska det finnas en kommunal vuxenutbildning som ger möjligheter i efterhand om man tänker: Det val som jag gjorde i gymnasiet var nog inte så bra. Jag vill göra någonting annat. Just därför är det viktigt att vi satsar på komvux. Vi bygger nu ut komvux, vi bygger ut yrkesutbildningen mycket kraftigt, och vi ser till att komvux används till det som komvux ska användas till, det vill säga att man ska behörighetskomplettera och inte konkurrenskomplettera. Det är det som är viktigt med regeringens politik. Alla som har fallenhet och intresse för högre studier ska kunna komma in i den svenska högskolan.

Anf. 55 Mikael Damberg (S)

Fru talman! Det var ett intressant besked från högskole- och forskningsministern att högskolan ska använda forskningspengarna för studie- och yrkesvägledning. Det är ett intressant besked till rektorerna att de ska använda de forskningspengar som de har fått från regeringen till studie- och yrkesvägledning. Jag hade inte uppfattat att det var regeringens besked. Är det så att vi menar allvar med grundutbildningens kvalitet och forskningens kvalitet måste dessa pengar i huvudsak användas för det som de ska gå till. Det är också därför som vi är oroade för grundutbildningens kvalitet. Det är därför som vi tillför 400 miljoner kronor för att höja kvaliteten i grundutbildningen på Sveriges universitet och högskolor. Vi riktar också ett anslag på 200 miljoner kronor till yrkes- och studievägledning därför att Högskoleverket, regeringens egen expertmyndighet, har sagt att studenterna i dag inte vet hur de ska välja och tricksa sig igenom systemet. Det innebär, säger universitetskanslern, att detta riskerar att slå mot begåvningar. Om vi är överens om att alla begåvningar ska komma till sin rätt - vi säger i alla fall det på papperet och i talarstolen här - och expertmyndigheterna säger att dagens system som ni har skapat är så krångligt att eleverna inte riktigt vet hur de ska göra, kan vi då inte vara överens om att i alla fall satsa på studie- och yrkesvägledning? Jag vill hellre ändra politiken så att vi inte skapar så många återvändsgränder och så att vi faktiskt har ett komvux som kan hjälpa människor att komma igen och inte bara begränsa i skollagen som regeringen föreslår. Jag vill ha en koppling till arbetsmarknaden där vi har en regel som gör att man faktiskt tar vara på den kunskap som skapas också i arbetslivet. Jag tror att det skapar kunskap. De stora universiteten och högskolorna tyckte det också. Sedan handlar det om gymnasieskolan. Jag har i dag varit på ett studiebesök på Viktor Rydbergs Gymnasium. De har aldrig varit med om att staten har centralstyrt deras gymnasieutbildningar så mycket som den här regeringen planerar att göra. De får inte ens kombinera naturvetenskap och estetiska ämnen därför att det inte är möjligt i den nya gymnasieskolan som växer fram. Tala därför lite mindre om att centralstyra och likrikta. Den gymnasieskola som vi ser växa fram kommer nämligen att vara mer likriktad än någonsin tidigare.

Anf. 56 Finn Bengtsson (M)

Fru talman! Den här interpellationen om antagningsregler som påstås vara så krångliga att de innebär en snedrekrytering, vilket ministern och jag inte håller med om är fallet, är intressant eftersom den belyser två frågor. Den första handlar om behörighetssproblematiken som jag tycker att vi har diskuterat fram och tillbaka där jag tycker att det viktigaste är att man ska ha rätt behörighet. Då undrar jag om interpellanten tycker att kopplingen till arbetslivet i sig är viktigare än att detta leder till en behörighet som också ger en fysisk praktisk möjlighet att genomföra en utbildning. Är det viktigare i sig att man har en koppling till arbetslivet - att man är 25 år och har fyra år i yrkeslivet? Man kan fundera på följande: Om man är 24 år och har arbetat tre år har man kanske fått lika mycket praktik. Varför ska man just ha denna regel och få en egen kvotgrupp med alla de komplikationer som det innebär att man har en sådan rigid hållning? Jag upplever inte det som rättvist för individerna. Individer är olika. Den andra handlar om det stora söktrycket och då vi måste göra ett urval. Låt mig då säga att även om man refererar till en expertmyndighet här har expertmyndigheten inte varit mer framgångsrik att påverka snedrekryteringen än någon regering har varit, det vill säga att detta möjligtvis är ett politiskt problem. Jag tycker att det finns en annan dimension som vi lätt glömmer, nämligen att med regeringens sammanfattande politik, inte minst på det ekonomiska området, har det getts möjligheter. Det gäller till exempel en av de utbildningar som har ett stort söktryck - läkarutbildningen. Man har finansierat en utökning med inte mindre än 25 procent av läkarutbildningen under denna mandatperiod. Det gör naturligtvis att urvalet kommer att bli mindre för alla som är både kompetenta och besjälade av att söka sig till den utbildningen. Det handlar om att se möjligheterna i att utvidga ett högskoleperspektiv, utöver att snäva in det till enbart högskoleministerns ansvar, som är viktigt. Jag vill säga att högskoleministern också ser de andra politikområdena som alliansregeringen anser vara viktiga inslag för att göra detta.

Anf. 57 Tobias Krantz (Fp)

Fru talman! Som jag har sagt i interpellationssvaret och i tidigare inlägg gör vi ett antal omläggningar inom det som är mitt ansvarsområde. Vi skärper skollagen, och vi skärper kraven på lärosätena när det gäller att redovisa hur de jobbar med att öka den breddade rekryteringen, för att ta några exempel. Inom högskolepolitiken i övrigt genomför vi en stor studiemedelsreform med höjt fribelopp och med höjda studiemedel. Det är en ökning av studiemedlen som överträffar det som den studiesociala kommittén tidigare föreslog. Vi lägger om politiken också när det gäller grund- och gymnasieskolan. Det är viktigt för att minska den sociala snedrekryteringen. En stor del av den sociala snedrekrytering som finns i dag gäller mellan grundskolan och gymnasieskolan. Det måste vidtas åtgärder för att man ska se till att den utvecklingen bryts. Vi måste få en annan skattepolitik och en annan lönepolitik som gör att vi får en ökad utbildningspremie. Ett antal olika debattörer, organisationer och rapporter visar just det. Det som jag tycker är svagheten i Socialdemokraternas politik när det gäller att bekämpa social snedrekrytering är just att de inte riktigt vågar se hela perspektivet och hela greppet. Det finns blinda fläckar. Det finns en ovilja och rädsla för att diskutera frågan om att utbildning ska löna sig, att det måste få synas i lönekuvertet och att man inte ska straffbeskattas om man har skaffat sig en utbildning och på så sätt också kan få en högre lön. Här finns det blinda fläckar hos Socialdemokraterna. Det finns också en blind fläck hos Socialdemokraterna när det gäller att inte se att människor faktiskt är olika. Människor måste kunna få göra olika val. Alla kan inte stöpas i samma mall. Här finns det en skillnad mellan regeringens politik och Socialdemokraternas politik. Vi tycker att vi behöver ta ett helhetsperspektiv när det gäller att bekämpa den sociala snedrekryteringen och att ha bra antagningsregler till högskolan. Jag tackar er för en mycket viktig och bra debatt.

den 21 maj

Interpellation

2009/10:491 Antagningsregler för högskolestudier

av Mikael Damberg (s)

till statsrådet Tobias Krantz (fp)

Regeringen har beslutat om nya antagningsregler som börjar gälla hösten 2010. Det är bland annat ett helt nytt sätt att räkna ut sitt meritvärde som medför att eleverna tidigt måste göra rätt val för att öka sina chanser att komma in på högskolan. De olika kvotgrupperna har också skapat stora problem för vissa grupper att studera vidare.

Reglerna är snåriga och komplicerade och det är viktigare än någonsin att man tidigt informerar och pratar om vad som krävs för att komma in på högskolan, säger universitetskansler Anders Flodström.

Högskoleverket ställde i november 2009 frågan Känner du att du har koll på de nya antagningsreglerna för högskolan/universitetet? till elever som är 18 år och har uttryckt studieintresse. Resultatet av undersökningen är oroande. 10 procent av de tillfrågade svarade att de är helt och hållet pålästa och 40 procent svarade ja, i huvudsak. Hela 37 procent svarade nej, inte särskilt bra och 13 procent nej, inte alls.

Elever som har två föräldrar med akademisk utbildning är bättre pålästa kring antagningsreglerna. 58 procent av dessa elever svarar att de är väl pålästa. För elever med en förälder med akademisk utbildning eller med föräldrar helt utan akademisk bakgrund var siffran knappt 50 procent.

Det här berör väldigt många som skulle vilja bedriva högre studier, inte minst i Stockholmsregionen där antalet eftergymnasialt utbildade i relation till befolkningsstorleken är 45 procent.

Regeringens politik har även på andra sätt gjort det svårare att få tillgång till högre studier.

Några exempel:

Den allmänna behörigheten för dem som läser yrkesförberedande program har tagits bort.

Komvux har skurits ned kraftigt vilket försvårar chansen att läsa in behörighet, och de som ändå lyckas läsa in behörighet på komvux hamnar i en sämre antagningskvot.

Korttidsstudiestödet har tagits bort.

25:4-regeln har tagits bort och med den försvårat för människor med arbetslivserfarenhet att studera vidare.

Min fråga till statsrådet är:

Avser statsrådet att ta några initiativ till att ändra de regler som utestänger studieintresserade från högre studier?