Ändamålsenligt materiel för kvinnor i försvaret

Interpellationsdebatt 17 september 2019

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 1 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig varför inte kvinnliga soldaters klädbehov tillgodoses, som bland annat godkända ändamålsenliga underkläder, och vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att se till att även kvinnliga soldater får tillgång till godkänd och ändamålsenlig utrustning.

Alexandra Anstrell har vidare frågat mig hur jag och regeringen, utöver den helt grundläggande frågan om möjligheter till ändamålsenlig materiel, ämnar arbeta för att öka jämställdheten inom försvaret.

Den könsneutrala värnplikten som aktiverades under 2017 medger en möjlighet till en ökning av andelen kvinnor i Försvarsmakten. Det är i sin tur en förutsättning för ökad jämställdhet i försvaret. Kvinnor i det militära försvaret ska ha samma möjligheter som männen att vara framgångsrika i sin uppgift och ha tillgång till säker och ändamålsenlig materiel.

Regeringen har gett Försvarsmakten ett tydligt uppdrag att öka jämställdheten inom myndigheten och att vidta åtgärder för att öka antalet kvinnor på alla nivåer i organisationen. Jag konstaterar att Försvarsmakten bedriver ett målinriktat och strukturerat arbete för att öka jämställdheten inom myndigheten.

Det är Försvarsmaktens uppgift att tillse att all personal har ändamålsenlig materiel. Jag vet att det har skett mycket som är positivt, och jag kommer att fortsätta att följa frågan.


Anf. 2 Alexandra Anstrell (M)

Fru talman! Tack, försvarsministern, för svaret!

Jag måste ändå få börja med att säga att bara för att Sverige har en könsneutral värnplikt betyder det inte att Försvarsmakten per automatik är jämställd.

Att det inte finns bra kläder till kvinnor inom Försvarsmakten är ju inte på något sätt en ny fråga, har jag förstått. Jag har till och med fått höra att kläder till kvinnor inom Försvarsmakten varit ett problem sedan 1980. Då var jag sex år.

Fru talman! Detta är ett utdraget problem, och egentligen kan jag inte förstå varför det är ett problem. Jag tänker att i resten av samhället är det ganska enkelt att hitta kläder till både män och kvinnor.

Jag har ändå förstått, och fått det berättat för mig från många olika håll, att man har talat om en framkomlig väg länge, men på sina håll har problemet viftats bort som en petitess.

Vid något förband skrevs en rapport som skickades vidare till FMV, där de slutligen fick ett svar som uppfattades som negligerande och förminskande. Formuleringar i svaret antyder till exempel att kvinnorna av modeskäl väljer för stor eller för liten storlek på den personliga utrustningen och att detta skapar problemen. Svaret säger i stort att många synpunkter är riktiga och väl kända men att ekonomin är begränsad och att det kostar att hålla fler storlekar. Vilken effekt just den rapporten haft för kvinnorna på det förbandet vet vi inte, men de har inte märkt något i verksamheten.

Fru talman! Jag har under mitt korta år i försvarsutskottet mött människor på olika positioner inom Försvarsmakten och pratat om frågan om en uniform anpassad även till kvinnor. Samlat kan jag säga att de är frustrerade och känner sig ifrågasatta.

Det finns till synes enkla åtgärder som kan vidtas och marginella investeringar som kan göras relativt Försvarsmaktens budget, men ändå går det inte att lösa problemet - efter 30 år.

Fru talman! När jag under sommaren fick möjlighet att besöka vår insats i Mali fick jag reda på att den enda godkända bh som fanns tillgänglig var tillverkad i merinoull. Det tänker jag är jätteskönt under vintern i Arvidsjaur, men det var inget som jag själv prioriterade i min packning. Bh:n sägs dessutom vara så dåligt anpassad att om den över huvud taget ska ge något stöd behöver den vara så tajt att man behöver en påkläderska för att kunna dra den över huvudet.

Under olika besök runt om i Sverige har jag frågat hur det står till med frågan om uniformer. Problemet är att kvinnor upplever irritation och fysiska skador från kängor i fel storlek, fel passform på hjälmar, kroppsskydd, fältjacka, byxor, tröjor, långkalsonger, trosor och så vidare. Utrustningen ställer till besvär och är en säkerhetsrisk i vardagen.

Ibland skriver kvinnor en rapport och lämnar in, men tilltron till att en förändring ska ske är liten. I vissa fall har kvinnor fått materiel omsydd, men det kräver i hög grad att individer står på sig. Nu finns det dessvärre en ton av acceptans och resignation avseende materielbrister hos kvinnorna. På allvar, fru talman: Hur svårt ska det vara att få till bra och ändamålsenliga kläder i olika former och storlekar? Och varför tar inte regeringen ansvar för frågan? Eller ligger det inte för en feministisk regering att se till att både kvinnor och män ska ha samma förutsättningar att försvara vårt land?


Anf. 3 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Jag vill först markera att återinförandet av den allmänna värnplikten efter att den borgerliga majoriteten med tre rösters marginal avskaffade den - gjorde den vilande - en gång i tiden är en sak som bidrar till att skapa en plattform för ökad jämställdhet och för att få fler kvinnor i försvaret.

I snitt handlar det om att det är 15,5 procent som är kvinnor som går in i grundutbildning med värnplikt jämfört med tidigare 12 procent.

I dag finns en artikel i Sydöstran om marinens värnpliktskull på 235 personer i Karlskrona. Vi kan notera att ungefär 20 procent är kvinnor. Värnplikten skapar möjligheter för fler kvinnor i Försvarsmakten.

Jag vill också påminna om Försvarsmaktens handlingsplan för jämställdhetsintegrering 2015-2018. Där finns styr- och uppföljningsmekanismer, utbildning, åtgärder av den fysiska arbetsmiljön och försvarsmaterielens användbarhet. Handlingsplanen är en viktig del i myndighetsdialogen från departementets sida med Försvarsmakten, så frågorna är inte bortglömda.

I fråga om konkreta leveranser kan jag nämna aktuella volymer i augusti 2019 när det gäller personlig utrustning för kvinnor. I fråga om träningskläder med kit som omfattar byxa, jacka, shorts, baddräkt, T-shirt och sport-bh finns 2 900 kit. Gravidskjortor, 420. Trosor i boxermodell, benämnt inom Försvarsmakten långtrosor, 8 000 par. Långkalsonger för kvinnor, 3 240 par. Bh för militärt bruk, 5 072. Knästrumpor, okänt antal. Därutöver finns marschkängor i flera varianter, 20 000 par. Den nya trosan av boxermodell har, enligt uppgift, upphandlats i tiotusental exemplar, och det finns gott om dem i förbandsförråden.

För merinoull råder det, till skillnad mot syntetiska material, bättre flamsäkerhet och i övrigt bättre egenskaper ur skydds- och hygiensynpunkt. Den produkt som har köpts in heter Icebreaker och är av hög kvalitet, enligt FMV. I dagsläget finns ingen tillgänglig civil produkt som svarar mot säkerhetskraven och som skulle motverka den dåliga komforten vid användandet i ökenklimat. Den kravspecifikationen finns dock för det nya samnordiska uniformssystem som är under framtagande. Det är alltså Nordic Combat Uniform, som kommer att bli föremål för anskaffning 2020.

Tester är planerade i alla fyra länder för Nordic Combat Uniform, och i Sverige är det utvalda organisationsenheter: I 19, Lv 6, Amf 1, F 17, Trängregementet och K 3.

Jag håller inte med om att det här är en fråga som Försvarsmakten inte arbetar med. Jag instämmer i att det finns en hel del övrigt att göra, men jag ser att man försöker göra saker och komma någonvart. Från departementets sida kommer vi att följa den utvecklingen.

Jag vill också understryka att det är Försvarsmaktens uppgift att förse personalen med ändamålsenlig materiel, uniformsklädsel och personlig utrustning. Det ansvaret är alltså ytterst ett myndighetsansvar. Men vi har tydliga direktiv om detta från departementets sida.


Anf. 4 Alexandra Anstrell (M)

Fru talman! Planer i all ära, men blir det inte något av dem är de inte mycket att ha.

En del saker är säkert svårare att få till än andra. Jag förstår det. Men vi har ju lyckats landa på månen - för ganska länge sedan. Ändå har vi i Sverige 2019 kroppsskydd med sidoplattor och bröstplattor som inte passar på en kvinna om hon har höfter och bröst. De flesta kvinnor har ju det.

Sidoplattorna skaver på höfterna och bröstplattorna är inte formade efter bröst, vilket gör att det är svårt att bära dem. Förmågan att andas, köra fordon, röra sig och verka minskar, vilket innebär att stridsdugligheten reduceras.

FOI:s rapport Karriärhinder för militära kvinnor berättar om hur militära kvinnor möter andra barriärer för sina karriärer än män. Här är materielfrågan en punkt. Materiel för kvinnor behöver prioriteras baserat på faktisk problematik. Det handlar alltså inte om gnäll på utseende utan om hälso- och säkerhetsrisker.

Nödvändiga åtgärder behöver vidtas för att förhindra att anställda och pliktade kvinnor utsätts för dessa risker.

Fru talman! Om den feministiska regeringen saknar kunskap om förekommande materielrelaterade hälso- och säkerhetsrisker för kvinnor kan jag berätta att det finns massor av kloka, icke gnälliga kvinnor och män på plats i våra verksamheter som gärna delar med sig av sina erfarenheter - gratis. Annars kan man ju tillsätta en utredning.

Fru talman! I min interpellation har jag ställt ett antal frågor, men jag upplever att jag fått få svar. Varför, efter så många år av problem, tillgodoses inte kvinnliga soldaters behov av bland annat godkända ändamålsenliga underkläder?

Försvarsministern hänvisar till Försvarsmakten, fru talman. Ett klargörande för åhörarna vi har här inne och säkert även på tv: Försvarsmakten leds av en överbefälhavare som i sin tur sorterar under Försvarsdepartementet. Försvarsministern är trots allt chef för Försvarsdepartementet, som i sin tur ansvarar för Sveriges militära försvar och dess stödmyndigheter. Högsta ansvarig måste alltså vara försvarsministern.


Anf. 5 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Jag har aldrig talat om några gnälliga synpunkter eller några irrelevanta synpunkter, så den delen av debatten tycker jag att vi omedelbart kan ta bort.

Jag tycker också att insinuationen att detta inte tas på allvar kan tas bort, i alla fall när det gäller regeringen och den politiska sidan. Som jag sagt har vi i myndighetsdialogen varit tydliga om de här sakerna.

Det ligger också en försvarsmaktshandlingsplan för jämställdhetsintegrering, där det här arbetet pågår hela tiden. Jag har talat med ÖB om sådana här frågor vid flera tillfällen, och det jag möter är respekt för dessa frågor.

Sedan kan man alltid diskutera vad som är realitet och inte. Jag räknade upp här, rätt så preciserat, träningskläder, trosor i boxermodell, långkalsonger för kvinnor, bh för militärt bruk, knästrumpor och så vidare. Det är sådant som levereras. Det är reella fakta det handlar om. Arbetet med den nordiska uniformen är också reella fakta som pågår. Så att bara tala ungefär som om ingenting pågår tycker inte jag är att ge en sjyst bild av det hela. De synpunkter och den kritik som funnits har man väl försökt ta till sig inom Försvarsmakten.

Jag tycker också att det är bra att vi nu, genom att vi återinförde den allmänna värnplikten, kan se en ökad andel kvinnor som kommer in i Försvarsmakten och att man steg för steg kan öka andelen kvinnor som tjänstgör i värnpliktsorganisationen men också så småningom som officerare.

Det har alltså gjorts en hel del, men det är inte så att vi kan vara nöjda och tycka att allting är till fyllest. Vi ska naturligtvis gå vidare i detta.

Andra saker man behöver ta i beaktande är att vi från svensk sida har jobbat länge med FN:s resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Vi har också ansvar för ett nordiskt centrum för genderperspektiv i militära operationer, där vi både i Sverige och internationellt utbildar i den typen av frågor och har fått mycket gott renommé i olika sammanhang.

Jag ser det som viktigt att också när man ska effektivisera den operativa förmågan i förbanden väga in genderperspektivet och integrera jämställdheten i tänkandet. Det är viktigt att rekrytera och behålla kvinnor i Försvarsmakten. I det sammanhanget ser jag den allmänna värnplikten - som ditt parti, Alexandra Anstrell, en gång drev igenom att den skulle vara vilande - som ett oerhört väsentligt instrument.

Ur mitt perspektiv sett jobbar Försvarsmakten med frågan, men vi har en del övrigt som behöver verkställas och göras. Vi är inte på något sätt klara än, men processen är igång. Det har skett beställningar och leveranser, och arbetet med detta kommer att fortsätta.


Anf. 6 Alexandra Anstrell (M)

Fru talman! En kvinna inom Försvarsmakten i dag har sagt: Att en kvinna kan strida i sin befattning med alla dessa brister är ett mirakel. Att inte ha skyddsutrustning anpassad för att passa soldater med bröst är bekymrande. I en krigssituation kommer kvinnor att strunta i kroppsskyddet, vilket innebär en högre risk - i värsta fall med dödlig utgång.

En annan kvinna har sagt: Om man menar allvar med att man vill ha fler tjejer i Försvarsmakten måste man ta fram materiel som gör att vi kan prestera på lika villkor. Det måste bli tydligt att kvinnor är lika välkomna som män. I dag signalerar materielen dessvärre något annat.

Jag citerar en tredje: Att det i dag, 2019, fortfarande saknas utrustning så att den svenska soldaten och sjömannen ska kunna utföra sitt värv - att försvara vår nation och dess invånare - på ett för ändamålet korrekt sätt talar sitt eget språk. När det inte ens finns underkläder som passar, hur ska man då kunna förvänta sig att svårare och mer komplexa saker än trosor ska fungera för en kvinna i Försvarsmakten?

Fru talman! Jämställdhetsarbetet inom Försvarsmakten är viktigt, men om det inte blir på riktigt är det ju inte viktigt. Grundläggande är möjligheten till bra, ändamålsenlig materiel, till exempel kläder och skor, som passar olikheter - och även när man är gravid.

Flera andra hinder för ökad jämställdhet nämns i FOI:s rapport Karriärhinder för militära kvinnor. Det finns helt enkelt en hel del kvar att göra. Då tycker jag, fru talman, att en regering - oavsett om den säger sig vara feministisk eller inte - borde ta mer ansvar än denna gör nu, när den bara hänvisar till att värnplikten är könsneutral och att Försvarsmakten bär ansvaret. Det är inget annat än dåligt ledarskap.


Anf. 7 Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Fru talman! Jag har inte bara hänvisat till allmän värnplikt, utan jag har här redogjort för ett antal övriga åtgärder. Men jag ser allmän värnplikt som ett viktigt instrument i sammanhanget. Det kanske man från er kant inte har något intresse av att beskriva, men jag tycker att det är viktigt och ser att det har reell effekt.

Jag har inte heller sagt att det är problemfritt när det gäller materiel och sådana saker. Men jag har här redovisat att man har gjort en del. Du nämnde gravidskjortor. Jag har sagt två gånger att gravidskjortor är någonting som man har beställt - 420 exemplar.

Bortse inte från det som görs, och måla inte upp bilden att ingenting händer! Det händer saker i positiv riktning, men det är inte tillräckligt. Jag tycker inte att man tjänar särskilt mycket på att bara ge en rätt igenom negativ bild av sakernas tillstånd. Se det här nyanserat! Man försöker arbeta med frågan, men man har ännu inte kommit ända fram. Vi försöker föra dialog med Försvarsmakten. Vi har en jämställdhetsintegreringsplanering. Detta arbete fortsätter och kommer att behöva fortsätta under överskådlig tid. Det är inget som kommer att vara löst med omedelbar verkan vid någon specifik tidpunkt.

Det handlar också om attityder och beteenden i vardagen. På en arbetsplats med många människor kan attityder leva kvar länge, särskilt om det finns traditioner i sammanhanget. Men jag uppfattar Försvarsmaktens ledning som seriöst intresserad och seriöst engagerad i detta. De vill verkligen förbättra situationen. Det håller jag dem räkning för, och det hoppas jag att man gör också i riksdagen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2018/19:311 Ändamålsenligt materiel för kvinnor i försvaret

av Alexandra Anstrell (M)

till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

 

Officersförbundet har konstaterat att det är illa ställt med materiel som är anpassad för kvinnor i Försvarsmakten. Utifrån en enkät till förbundets kvinnliga medlemmar kan konstateras att ca 40 procent av kvinnorna inte har ett kroppsskydd som passar, att ca 40 procent inte har en uniform som passar och att ca 40 procent har själva fått tjata till sig någon utrustning som passar.

Enligt FOI:s rapport Karriärhinder för unga militära kvinnor från den 19 januari 2018 fastställs att militära kvinnors tillgång till materiel skiljer sig från männens. Rapporten påvisar att skyddsutrustningen många gånger inte passar kvinnor, vilket leder till en högre säkerhetsrisk för denna grupp.

Nu har vi i Sverige återaktiverat värnplikten, vilket innebär att många kvinnor och män kommer att kallas till militär grundutbildning. Detta betyder att materielproblemen för både kvinnor och män behöver åtgärdas för att man ska säkerställa framtidens behov av tjänstgörande militärer. Om Försvarsmakten ämnar behålla kvinnor i organisationen måste den se till att de har samma förutsättningar som männen.

Under ett besök i Mali nyligen berättades till exempel att den enda godkända sport-bh som fanns att tillgå var i merinoull och alldeles för varm att ha på sig i öknens hetta, varför man fått köpa egna underkläder. För att våra soldater ska kunna göra en bra insats under sin utlandsplacering i länder som Mali är den personliga utrustningens kvalitet avgörande. Att kläder är funktionella på så vis att man lätt kan röra sig och att man på ett bra sätt ska kunna bära sin skyddsutrustning är av yttersta vikt.

Under besök runt om i Sverige bekräftas bilden av att det inte finns utrustning för kvinnor som är bra, godkänd och ändamålsenlig. Frågan är inte på något sätt ny; flera av mina moderata kollegor har lyft frågan till statsrådet tidigare. Planer har funnits, men problemen kvarstår.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga försvarsminister Peter Hultqvist:

 

  1. Varför, efter så många år av problem, tillgodoses inte kvinnliga soldaters klädbehov, som bland annat godkända ändamålsenliga underkläder? 
  2. Vilka åtgärder vidtar ministern och regeringen för att se till att även kvinnliga soldater får tillgång till godkänd och ändamålsenlig utrustning?
  3. Hur ämnar ministern och regeringen, utöver den helt grundläggande frågan om möjligheter till ändamålsenligt materiel, arbeta för att öka jämställdheten inom försvaret?