Allmännyttans framtid

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 19 mars 2007

Interpellation: Allmännyttans framtid

Interpellation 2006/07:338 av Frid, Egon (v)

den 22 februari

Interpellation

2006/07:338 Allmännyttans framtid

av Egon Frid (v)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Det svenska hyressättningssystemet och de allmännyttiga bostadsföretagens roll på bostadsmarknaden är för närvarande under utredning inom EU. Orsaken är en anmälan från fastighetsägarna för ekonomiskt stöd som man anser står i strid med EU:s regler. Anmälan bygger på en undersökning gjord av Ernst & Young Real Estate.

Vänsterpartiet anser inte att allmännyttan i dag har några ekonomiska fördelar gentemot privata fastighetsägare; skillnaden är främst att de är hyresledande. Flera kritiska röster har höjts mot Ernst & Youngs utredning. Man menar bland annat att det saknas grund för påståenden att det skulle förekomma omfattande och systematiskt stöd till allmännyttiga bostadsföretag på ett sätt som missgynnar privata företag på hyresmarknaden.

Vidare ifrågasätts hur orden subventioner och stöd används i rapporten. Man menar att det i utlåtandena rörande EU:s stödregler inte finns något som pekar på att det anses vara stöd enligt dessa regler, om ägaren inte tar ut avkastning för icke realiserade värdestegringar eller för medel som genererats i den löpande verksamheten.

En lärdom att dra av denna korta redovisning är att det mesta går att tolka och skriva om. Med en stark vilja, envishet och skarpa argument skapas olika sanningar. Om svaga kommunala bostadsföretag har fått kommunalt eller statligt stöd bör man till exempel fråga sig huruvida dessa stöd har missgynnat de privata bostadsföretagen eller ej eftersom det är just detta som är kärnan i fastighetsägarnas anmälan. Stöden i sig kan likaväl ha bidragit till att stabilisera den aktuella marknaden på ett sätt som har gynnat även de privata aktörerna.

Den tidigare regeringen lämnade in ett svar på Fastighetsägarnas anmälan till EU-kommissionen där man försvarade det svenska systemet och bland annat skrev att den svenska allmännyttan främjar boendesituationen för ekonomiskt svaga och utsatta grupper. Fastighetsägarna reagerade på detta, eftersom man ansåg att regeringen och andra parter tidigare hade hävdat att allmännyttan inte har en sådan roll. Jag menar att detta naturligtvis är en feltolkning av fastighetsägarna.

De allmännyttiga bostadsföretagen spelar självklart en huvudroll i svensk social bostadspolitik, historiskt såväl som i dag. Det betyder dock inte att vi ska jämföra vår sociala bostadspolitik eller vår allmännytta med den typ av social housing som står att finna i till exempel Storbritannien och Frankrike.

Snarare är det med länder som Nederländerna eller Danmark vi har något gemensamt i detta avseende. Med Nederländerna delar vi dessutom problemet att EU-kommissionen agerar på ett område som borde vara en nationell angelägenhet. Holländarna säger frustrerat att EU tycks eftersträva en total boendesegregation med rika människor i städernas centrum och fattiga i förortsgetton.

Och när Vänsterpartiet nu har ställt en fråga i ämnet till kommissionen, och vi i svaret läser om offentligt subventionerade bostäder åt missgynnade medborgare eller socialt utsatta grupper som på grund av bristande betalningsförmåga inte kan skaffa sig en bostad på marknadsvillkor, så börjar även jag ställa mig frågande till vad EU egentligen vill uppnå. Ett koncentrat av låginkomsttagare som föses samman i ett begränsat antal bostadshus på en begränsad yta som alltför ofta blir förbisedd och slutar i slum?

Många har uttryckt en stor oro för EU-kommissionens agerande. Vänsterpartiet och jag delar denna oro. Redan i dag är boendesegregationen i Sverige relativt omfattande, framför allt i våra storstäder, och en allmännytta av den typ som dominerar i länder som Frankrike lär knappast skapa bättre förutsättningar. Ett flertal röster har också höjts och pekat på faran i att vi på grund av ett beslut från kommissionen riskerar att hamna i marknadshyrornas välsignade land.

Vänsterpartiet har ställt en fråga (ref.nr E-5619/06SV) till kommissionen om man avser att beakta de sociala konsekvenser det skulle innebära för Sverige om allmännyttans ställning försvagades och marknadshyror infördes.

Den 9 februari fick vi i svaret veta att EU ej lägger sig i vår bostadspolitik, uppenbarligen en sanning med modifikation. Vidare säger kommissionen att Sveriges regering inlett en dialog med nationella berörda parter [] som kan komma att medföra ändringar av systemet för allmännyttiga bostäder och att kommissionen kommer stå i kontakt med de svenska myndigheterna och beakta eventuella ändringar av systemet i sin slutliga bedömning.

Allt detta sammantaget står det klart att det är upp till regeringen att ta strid för det svenska systemet. I den framtida behandlingen av det ännu ej formellt öppnade ärendet spelar regeringens agerande en kanske helt avgörande roll.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga Mats Odell följande:

1. Avser statsrådet att gå EU-kommissionen till mötes och förändra allmännyttans förutsättningar, eller kommer statsrådet att agera för att föra hem denna fråga om allmännyttans framtid till Sverige?

2. Är statsrådet beredd att medverka till att Sverige även fortsättningsvis har starka parter vid förhandlingarna på den svenska hyresmarknaden?