den 5 februari 
 
Interpellation 
 
2007/08:376 Alkolås i bilar 
 
av Karin 
Svensson Smith (mp) 
 
till 
statsrådet Åsa Torstensson (c) 
 
<a name="Temp"></a>Under 
2007 ökade antalet dödsoffer på vägarna och blev närmare 500 till antalet. De 
som dör i trafiken förlorar i genomsnitt 33,5 år av sin återstående livslängd. 
Trafikolyckor är enligt WHO den ledande dödsorsaken bland ungdomar mellan 10 
och 24 år. 42 procent av alla bilförare som dog i trafiken beräknas ha haft 
alkohol i kroppen. Nästan hälften av dem som dömts för rattonykterhet och 
väljer bort behandling kommer att dömas igen inom en fyraårsperiod. Det finns 
få – om ens någon – helg då inte rattfylla skördar nya dödsoffer i Sverige. 
Rattfylla leder till att tusentals människor varje år blir rullstolsbundna 
eller allvarligt skadade på annat vis. Alkoholrelaterade trafikolyckor leder 
till kostnader på minst 8 miljarder per år för sjukhusvård, sjukpenning, 
produktionsbortfall med mera. 
 
Mot 
denna bakgrund är det helt obegripligt att regeringen inte har för avsikt att 
föreslå en generell lagstiftning om alkolås i bilar. Regeringen har enligt 
uppgift ingen intention att gå vidare med den ansökan som den förra regeringen 
lämnade till EU. Ansökan gällde ett undantag från de EU-gemensamma reglerna som 
skulle tillåta Sverige att på försök stifta lag om att alkolås ska vara en 
obligatorisk utrustning i alla bilar. 
 
Infrastrukturminister 
Åsa Torstensson har sagt till TT att hon hellre vill låta marknaden bestämma än 
att införa en tvingande lag. Men de som är i allra störst behov av alkolås 
kommer inte att skaffa denna utrustning frivillig, lika lite som att kriminella 
själva inser att de är i behov av fängelse eller annan kriminalvård för att 
sluta begå brott. 
 
Ministern 
säger vidare att det är viktigare med ökad andel alkolås i yrkestrafiken jämfört 
med att det finns alkolås i privata bilar. Statistiken visar emellertid att per 
körd kilometer är rattfylleri kraftigt överrepresenterat i den privata 
trafiken. Att det flesta dödsolyckor med alkohol i trafiken inträffar på 
fredags- och lördagsnätterna talar ju heller inte för att det är mot 
yrkestrafiken sökljuset ska riktas i första hand. På Transportforum den 9 
januari 2008 talade ministern om attitydpåverkan. Samtidigt skär regeringen ned 
NTF:s ,Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, anslag. 
 
Maria 
Larsson (kd) sade följande på folknykterhetens dag den 26 maj 2006: ”Sedan 1998 
har antalet rattfylleribrott fördubblats. Vi vet att en tredjedel av alla 
dödsolyckor är alkoholrelaterade. Vid olyckor med dödlig utgång eller svåra 
personskador har antalet rattfyllerimisstänkta förare ökat med nästan 50 
procent under de senaste fem åren. Mot bakgrund av dessa siffror är vi 
politiker moraliskt förpliktade att agera. Avstår vi, blir vårt budskap att vi 
inte bryr oss om alla de människor som dör och skadas i trafiken på grund av 
alkohol. Vi kristdemokrater vill att alkolås ska bli obligatoriskt i alla bilar 
senast 2010.” Jag instämmer till fullo i detta kloka uttalande. 
 
Inför 
valet 2006 förklarade sex av sju riksdagspartier att de var för en lagstiftning 
om att alkolås skulle finnas i alla nya personbilar, lastbilar och bussar. Enligt 
en undersökning från SCB, Statistiska centralbyrån, anser två av tre i Sverige 
att det ska finnas alkolås i alla bilar. NTF kräver att alkolås ska bli obligatoriskt. 
”Alliansens alkolåsstrategi – rena blåsningen” står det i Motorföraren; MHF:s, 
Motorförarnas helnykterhetsförbund, tidning. Med tanke på att Maria Larsson nu 
är folkhälsominister borde inget kunna hindra regeringen från att förhindra 
ytterligare dödsoffer och skador till följd av alkohol i trafiken. 
 
Frågan 
om införande av alkolås är utredd: Alkolås – nyckel till nollvisionen (SOU:2005:72) 
och Öppna 
möjligheter med alkolås (SOU 2006:72) är remissbehandlade sedan 
länge. I utredningarna finns förslag på EU-strategi, lagtexter och annat som 
behövs för att gå från ord till handling. I regeringens propositionsförteckning 
för 2008 finns dock inga förslag aviserade. 
 
Bilbälten 
är obligatoriska för att skydda dem som sitter i bilen vid en eventuell olycka. 
Finessen med obligatoriska alkolås är att ingen ska riskera att förolyckas 
eller skadas själv eller av att behöva möta en berusad förare. Väldigt många 
informationsinsatser har gjorts utan att det haft någon visad positiv effekt i 
form av färre rattfyllerier. 
 
Mot denna 
bakgrund undrar jag om statsrådet tänker ta initiativ till att alkolås blir en 
obligatorisk utrustning.<a name="PassTempLäge"></a>

Interpellation 2007/08:376 av Svensson Smith, Karin (mp) Alkolås i bilar

Video


Fru talman! Karin Svensson Smith har frågat mig om jag tänker ta initiativ till att alkolås blir en obligatorisk utrustning i alla fordon.
Jag är för att förarstödjande teknik införs i fordon för att höja trafiksäkerheten på våra vägar. Alkolås är en sådan teknik som bör användas mer. Dagens avancerade alkolås lämpar sig för att förhindra rattfyllerister från att återfalla i brott. En utredning ska den 1 oktober lägga fram ett förslag till ett system där alkolås blir ett villkor för att rattfyllerister ska få tillbaka sitt körkort.
Alkolåset bör också användas mer i myndigheters och företags kvalitetssäkringsarbete. Jag arbetar därför för att alkolås ska införas i myndigheternas transporter. Sverige driver också ett krav på obligatoriskt alkolås i nya lastbilar och bussar i yrkesmässig trafik inom EU.
När det gäller alkolås i privatfordon är dagens avancerade alkolås dyrt och kräver en hel del av användaren. För att tekniskt stöd av det här slaget ska få en bred och allmän användning i alla fordon krävs en enklare teknik som är användarvänlig, billig och funktionssäker. Där är vi inte i dag.
Vi måste också höja ribban och uppmuntra utvecklingen av teknik som upptäcker och varnar för om föraren är påverkad av faktorer som alkohol, droger eller trötthet. Min utgångspunkt är att en sådan teknik i framtiden bör bli standard i alla fordon.



Fru talman! Det finns en nollvision, som vi fattade beslut om i partipolitisk enighet i riksdagen. Vi ville minska risken för skador och dödsfall i trafiken. Nu har utvecklingen vänt de senaste åren; det är fler som skadas och omkommer i trafiken. Detta motsvarar kanske en Titanic om året, men det leder av någon märklig anledning inte alls till samma stora uppmärksamhet i den samhälleliga debatten. Det är ett stort antal personliga tragedier. Vi skulle från Miljöpartiets sida vilja att trafikolyckorna behandlades som det stora folkhälsoproblem de faktiskt är.
Världshälsoorganisationen har konstaterat att trafikolyckor är den ledande dödsorsaken bland ungdomar mellan 10 och 24 år. De är en viktigare orsak än någon annan till att människor slutar sina liv i förtid.
Nuvarande folkhälsominister Maria Larsson sade så sent som på folknykterhetens dag den 26 maj 2006 så här: Sedan 1998 har antalet rattfylleribrott fördubblats. Vi vet att en tredjedel av alla dödsolyckor är alkoholrelaterade. Vid olyckor med dödlig utgång eller svåra personskador har antalet rattfyllerimisstänkta förare ökat med nästan 50 procent under de senaste fem åren. Mot bakgrund av dessa siffror är vi politiker moraliskt förpliktade att agera. Avstår vi blir vårt budskap att vi inte bryr oss om alla de människor som dör och skadas i trafiken på grund av alkohol. Vi kristdemokrater vill att alkolås ska bli obligatoriska i alla bilar senast år 2010. Det var också vad sex av sju partier sade före valet.
Jag har inte någon som helst förståelse för att man har ändrat uppfattning i denna fråga. Vägtrafikinspektionen har nyligen utvärderat Vägverkets trafiksäkerhetsarbete hittills och ger en svidande kritik. Vägverket svarar på den genom att säga att man har vidtagit informationsåtgärder. Man har arbetat förebyggande, men av dem som begår rattfylleribrott är många alkoholister. Det är inte Vägverket kapabelt att göra någonting åt med hjälp av förebyggande åtgärder. Det är också därför man tillsammans med NTF, MHF och många andra organisationer förordar att det ska finnas teknisk utrustning i bilen som förhindrar att den kan starta när föraren har alkohol i utandningsluften.
Jag vet att tekniken inte är fullkomlig och att det återstår saker och ting att göra. Men jag vill dra en parallell med när bilbältet blev obligatoriskt i svenska bilar. Där var tekniken inte helt framme heller, men man hade en övertygande bevisföring för att om föraren och andra i bilen är bältade minskar det drastiskt risken för att man omkommer vid en olycka. Tekniken utvecklades när man bestämde sig för att detta skulle finnas i alla bilar.
Så kommer också att ske. Tekniken har gått framåt mycket, och jag är till skillnad från regeringen i den här frågan teknikoptimist och tror att det är möjligt att justera de problem som finns med alkolåsen nu och på det viset införa dem obligatoriskt. Det finns också de som har använt detta under lång tid och inte haft några som helst problem.



Fru talman! Jag håller fullständigt med Karin Svensson Smith i denna fråga. Alkohol och trafik hör inte ihop. Det är därför jag agerar. Det är därför jag lägger fram förslag och är mycket tydlig med att det ska fram en lagstiftning med ett obligatorium, riktat till dem som har blivit dömda för rattfylleri. En stor del av dem som kör med alkohol i kroppen är återfallsförbrytare.
Vi ska också ha i åtanke att det krävs två saker. Det krävs också åtgärder för att hjälpa alkoholisten. Det efterlyste jag också i den här debatten, för det krävs två delar i detta. Det arbetet pågår, och jag ser fram emot det underlag som ska komma under hösten. Vi ska kunna gå vidare med en lagstiftning, precis i linje med det som Karin Svensson Smith själv har lyft fram i en tidigare utredning.
Jag vill återkomma till diskussionen om obligatorium i alla bilar. Det kommer att bli i den riktningen, för det är på det sättet fordonsindustrin i dag arbetar. Jag har på plats sett hur man undan för undan försöker utveckla tekniken så att den blir enkel och mycket användarvänlig. Dagens alkolås är avancerade och har relativt hög säkerhet, men de är dyra och kräver mycket av användaren. De är inte smidiga att använda. Men i detta vägval är det lämpligt att gå vidare med detta och förhindra att rattfyllerister får återfall.
Det är viktigt att den teknik som används i fordon är ett stöd för föraren. Den ska vara enkel och lättanvänd. Men det är också viktigt att vi i samband med teknikutvecklingen höjer ribban, så att vi får fram en fullödig teknik, som upptäcker och varnar för både alkohol och övriga droger. I detta sammanhang kanske den också kan utvecklas till att varna för trötthet. Alkohol och rattfylleri är ett stort trafiksäkerhetsproblem, och även drograttfylleriet växer.
Inom EU, som det naturligtvis är viktigt att involvera i diskussionen och ambitionen om obligatoriska alkolås, vet vi att det finns en mycket stor skepsis, även om vi i regeringen nu arbetar i EU för att få ett obligatorium inom yrkestrafiken.



Fru talman! Jag välkomnar givetvis att regeringen har nappat på det utredningsförslag jag hade om att de rattfylleridömda ska få alkolås installerat i bilen. Det tycker jag självklart är ett stort steg framåt.
Viktigt är också att hjälpa människor att komma ur sitt alkoholberoende. Sannolikheten för att man lyckas med det när folk har kvar sina arbeten och körkort och kanske sina familjer är mycket större än när alkoholmissbruket har gått längre. Det är betydligt svårare att göra en alkoholist till en nykter alkoholist.
Frågan är om Sverige ska gå före eller släpa efter. Under mitt utredningsarbete mötte jag stort intresse från andra länder, från bilindustrin, från Asien, från USA och från andra som hävdar att man här har en chans att verkligen göra någonting. Sverige har varit en föregångare på trafiksäkerhetsområdet, särskilt på det tekniska planet. För många av de saker som nu ger stjärnor i Euro NCAP och så småningom har blivit obligatoriska har Sverige varit föregångare.
Det här går verkligen hand i hand med bevarandet av jobben i bilindustrin. Vad är det för nisch Sverige annars kan hävda sig med i den internationella konkurrensen när det gäller fordon? Säkerhet och miljö, särskilt säkerhet, har varit Sveriges riktmärken. Vi borde gå före i stället för att släpa efter.
Ministern säger att det är för dyrt. Några av de alkolås som jag under utredningsarbetet träffade på kostade 3 000 kronor vid serietillverkning. Man kunde få det som extra utrustning i några av de bilmärken vi importerar. Vad är det jämfört med en musikanläggning eller mycket av den övriga extrautrustning som finns i bilar? 3 000 kronor, som kanske skulle spara väldigt många av de ungdomar som vi i dag mister på grund av att det finns alkohol i trafiken. Är 3 000 kronor en för hög ribba för att klara ut det här?
Många undersökningar har gjorts när det gäller opinionsläget, och det finns en klar majoritet hos svenska folket som inte tycker att man ska kunna köra bil om man har alkohol i kroppen. Det finns ett opinionsstöd för denna utrustning. De som behöver den bäst kommer inte att installera den frivilligt, tyvärr. Vägverket och Vägtrafikinspektionen är glasklara på det området.
När det gäller yrkestrafiken skulle jag rekommendera ministern att läsa Vägtrafikinspektionens rapport. Av omkomna före 2006 som testades positivt för alkohol var två yrkestrafikförare. Det är två för mycket, men jämfört med alla de personbilsförare som omkom med alkohol i blodet, framför allt dem som körde ihjäl sig ensamma, av vilka en väldigt stor andel - jag tror att det var 46 procent - hade alkohol i utandningsluften, är yrkestrafiken ett rätt mycket mindre problem.
De flesta rattfylleriolyckorna äger rum natten mellan fredag och lördag samt natten mellan lördag och söndag. Det är knappast då yrkestrafiken har sina mest intensiva perioder. Det räcker inte att koncentrera sig på yrkestrafiken, även om det är jättebra att man gör det. Man måste komma åt personbilstrafiken. Det är där de allra största farorna finns, både för dem som själva sitter berusade bakom ratten och för alla oss andra som vistas i trafiken och riskerar att möta dessa förare.



Fru talman! Jag tror att det är viktigt att jag upprepar det jag har sagt tidigare. Jag koncentrerar mig inte på en sak i taget, utan jag arbetar just på bredden. Det är därför vi går vidare med ett obligatorium när det gäller alkolås som riktas mot dem som har blivit dömda för rattfylleri. Det är därför som vi arbetar på bred front med inriktning på att vi ska få en gemensam syn i EU vad gäller ett obligatorium för alkolås i bussar och lastbilar i yrkestrafik. Där ser jag att vi undan för undan möter positiva reaktioner.
Det är nämligen så att Karin Svensson Smith, som tidigare var utredare av alkolåsfrågan kopplad till nollvisionen, själv i sin utredning pekar på att det krävs ett medgivande från EU för att vi ska kunna gå vidare med ett obligatorium för alkolås i alla bilar. Vi vet att man i EU är oerhört skeptisk till detta. European Transport Safety Council har självt just valt att prioritera att alkolåsvillkor för att få körkort bör införas för återfallsrattfyllerister. Det är precis det arbete som Sverige har fokus på för att få med en bredd av medlemsstater.
Vi ser också att ett antal EES-länder nu går vidare med alkolås för återfallsrattfyllerister. Vi ser det i Finland. Vi ser det i Nederländerna. De har system på plats eller på gång, precis i linje med det som vi nu arbetar på. Det är så vi undan för undan skapar en opinion och får med oss medlemsstaterna i EU på detta.
Vi är och kommer fortsatt att vara mycket aktiva när det gäller att skapa förutsättningar för att få med en bredd av EU:s medlemsstater på åtgärder riktade mot alkohol i trafiken. Vi har under 2007 bedrivit mycket tydlig information om den svenska alkoholstrategin i olika internationella sammanhang, också direkt i samtal med medlemsländerna, i syfte att få ett stödjande av det svenska initiativet med allt hårdare krav vad gäller alkolås. Vi ser att vi undan för undan möter mer positiva och aktiva medlemsstater vad gäller åtgärder för den yrkesmässiga trafiken inom EU. Det är mycket avgörande för oss att vi får med EU-medlemsländerna.
Ambitionen med ett ensidigt svenskt ställningstagande låter väldigt kraftfull, men det hjälper ju inte om vi inte får med oss EU:s övriga medlemsländer på att vara aktiva med samma åtgärder, precis som Karin Svensson Smith själv har angett i sin egen utredning.



Fru talman! Jag är väl medveten om de utredningsdirektiv jag hade, och jag följde dem också. I de utredningsdirektiven ingick att utforma ett förslag till strategi för hur vi skulle kunna göra alkolås till obligatorisk utrustning i alla nya bilar.
Sverige lämnade genom förra infrastrukturministern Ulrica Messing in en ansökan om att få gå före och prova det här. Det jag föreslår i min utredning är att man ska förnya denna ansökan och göra den mer fullödig tillsammans med fordonsindustrin. Vi hade överläggningar med dåvarande transportkommissionären som menade att om det här ska bli obligatoriskt i EU borde man testa det i full skala i ett eller flera länder för att se att tekniken fungerar och att det finns folklig acceptans för det. Sedan kan man ta steget vidare och göra det till obligatorisk utrustning genom att göra tillägg i EU:s fordonsdirektiv.
Hur ska EU förändras? EU förändras ju bara om något land driver någonting. Om ingen driver någonting förändras inte EU. Det är här jag menar att det är sorgligt att regeringen inte vill ta rollen att gå före och förhindra att ännu fler föräldrar blir av med sina barn, att ännu fler ungdomar mister livet i förtid på grund av att de har alkohol i kroppen och att ännu fler oskyldiga drabbas av att möta en rattfyllerist.
Det här är en strategi där det finns all anledning att samarbeta med fordonsindustrin. Jag riktar ingen kritik mot dem. Tvärtom hävdar jag att de faktiskt har varit mer offensiva än de politiska systemen. Man sitter med i de olika arbetsgrupperna för att utarbeta hur teknisk utrustning ska se ut i bilarna framöver. Jag skulle föreslå att regeringen gör gemensam sak med fordonsindustrin och arbetar för att Sverige ska få prova det här under några försöksår. Sedan kan det bli obligatoriskt i hela EU.



Fru talman! Det här är en oerhört viktig interpellation utifrån att det också är en del av arbetet med att skapa medvetenhet om trafikolyckorna och trafikolyckornas orsaker. Det handlar oerhört mycket om enskilda individers beteende och beteendemönster. Det är därför som jag i allra högsta grad mycket aktivt arbetar just med att också diskutera beteendet hos den enskilde föraren, den enskilde trafikanten. Det handlar inte enbart om asfalt och vajer, vilket jag hitintills tycker att trafiksäkerhetsarbetet och nollvisionsarbetet har haft väldigt mycket fokus på. Jag uppskattar den här interpellationen.
Jag vill också därmed säga att vi bedriver ett mycket offensivt arbete i syfte att skapa opinion, att skapa en medvetenhet på bredden i Sverige, men också ett aktivt EU-arbete. Det är i det här sammanhanget avgörande att få med det, precis som också Ulrica Messing skriver i sitt brev. Det är inte en officiell ansökan om försök, utan man skriver ett beskrivande brev där man också hänvisar till vikten av att Europeiska unionen medverkar. Det brevet har inte kommissionen svarat på.
Vi vidtar ett antal åtgärder. Vi skapar förutsättningar för en utvidgad riskutbildning där vi går vidare med utbildning som berör just alkohol, droger och trötthet, alltså mycket mer än att det är halka i Sverige. Vi går vidare med alkolås för rattfyllerister. Det arbetet kommer att redovisas i oktober i år för att vi ska kunna gå vidare med en ny lagstiftning. Vi arbetar också med en körkortsutredning, allt i syfte att skapa bättre förare, bättre förutsättningar för att minska dödsolyckorna och för att därmed också minska antalet dödsolyckor som beror på alkohol.
