Ålfiske som kulturarv

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellation 2016/17:456 Ålfiske som kulturarv

av Maria Malmer Stenergard (M)

till Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)

 

Nyligen framkom uppgifter i medierna om att regeringen avstått från att nominera svenska förslag över immateriella kulturarv till Unescos internationella listor. Givet att Sverige ratificerat Unescos konvention om det internationella kulturarvet väcker detta frågor om varför regeringen valt att avstå från nomineringar. Vårt grannland Norge gör en annan bedömning och har nominerat folkmusik och dans till Unescos lista över immateriella kulturarv.

Den svenska regeringen har alltså valt att avstå. Men det saknas inte uppslag för vad som skulle kunna sättas upp på Unescos lista. Ett av dessa uppslag är den unika ålfiskekulturen längs Hanöbukten.

Ålafisket längs Hanöbukten handlar om språk och traditioner, seder och bruk, ärvda kunskaper och generationers bildning. Fisket är reglerat genom åldrätter, ett system med rötter i den tid då Skåne var danskt. Det var på den tiden och senare ett fiske av mycket stort ekonomiskt intresse, därav den unika regleringen. Åldrätterna – ensamrätten att fiska ål inom ett visst bestämt område – är fortfarande fast egendom, med lagfart och fastighetstaxering som följd. Det finns en fungerande besöksnäring där det finns möjligheter att uppleva och lära av denna kultur.

Ålafisket hotas nu bland annat av det internationella fisket och omoderna vattenkraftverk, för att nämna ett par exempel. Men ålafisket är värt att bevara för eftervärlden.

Med anledning av detta vill jag fråga kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke:

 

1. Kommer ministern att vidta några åtgärder för att föra upp ålafisket längs Hanöbukten på Unescos lista över immateriella kulturarv?

2. Avser ministern att ompröva beslutet att inte föra upp några andra immateriella kulturarv på Unescos lista?