ägarstrategi för tågtrafiken

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 30 mars 2004

Interpellation: ägarstrategi för tågtrafiken

Interpellation 2003/04:379 av Pedersen, Peter (v)

den 19 mars

Interpellation 2003/04:379

av Peter Pedersen (v) till statsrådet Ulrica Messing om ägarstrategi för tågtrafiken

Den avreglerade tågtrafiken, bolagisering, höga avkastningskrav med mera är tyvärr på god väg att förstöra många resandes tilltro till tågtrafiken som ett långsiktigt fungerande alternativ till andra färdsätt, till exempel den privata bilen och långfärdsbussar.

Stängda stationer, sämre service på grund av personalnedskärningar, olika operatörer och biljettkrångel, snabbtåg som blåser förbi ett stort antal stationer utan att stanna är några faktorer som skapar stor irritation men också faktiska problem för enskilda, orter och regioner.

En väl fungerande tågtrafik, det vill säga goda förbindelser med fungerande anslutningar, ger boende på mindre orter möjlighet att pendla till arbete och studier på annan ort. En fungerande kollektivtrafik kan alltså bidra till att krympa avstånden mellan periferi och centra både regionalt och nationellt. Men då måste ju tågen också stanna även vid de mindre orternas järnvägsstationer. Ett flertal orter i östra Värmland och närliggande orter genomgår stora förändringar i sin näringslivsstruktur, som lett till företagsnedläggningar, omstruktureringar med mera som tillsammans med kraftig befolkningsminskning och stora underskott i den kommunala ekonomin sätter dessa orter i ett mycket utsatt och sårbart läge. Orter som Laxå och Degerfors får inte lämnas åt sitt öde och behöver hjälp, inte ytterligare bördor.

Sex socialdemokratiska kommunalråd i nämnda område har skrivit ett protestbrev i frågan till Näringsdepartementet. De konstaterar i brevet att ett statligt bolag än en gång sviker östra Värmland. Denna gång är det Linx, som ägs av norska och svenska staten. De konstaterar vidare att bolaget ständigt experimenterar och ändrar i turlistan genom att lägga till och ta bort turer. Detta skapar en osäkerhet för företag och privatpersoner. Resenärer och berörda kommuner måste kunna lita på reseutbudets långsiktighet, framhåller politikerna. De menar vidare att Näringsdepartementet, med en socialdemokratisk ledning, har ett ansvar för regionalpolitiken och helheten. Näringsdepartementet bör därför omgående ta ett ägaransvar och ändra ägardirektiven för SJ och Linx när det gäller sträckan Oslo@Stockholm. De konstaterar att stoppen i Kristinehamn och Degerfors var lönsamma när SJ bedrev trafiken på sträckan. Felen på ägardirektiven anser de socialdemokratiska politikerna vara att tågen ska konkurrera med flygtrafiken på samma sträcka, vilket inte är möjligt med tanke på den dåliga spårstandarden på den norska sidan.

Politikerna menar också att problemen i östra Värmland knappast kan vara okända på regeringsnivå. De menar också att de inte längre kan tolerera den nonchalans som statliga bolag och verk visar. Att tågen stannar är inget orimligt krav, med tanke på de miljardinvesteringar som planeras på järnvägssidan.

Detta är bestämd kritik från socialdemokratins egna led. Jag och Vänsterpartiet delar den anförda kritiken, men hur är det ställt med den socialdemokratiska regeringen? Det har ställts likartade interpellationer, som besvarats av såväl statsrådet Messing som minister Pagrotsky. Den senare svarade bland annat ledamot Inger Lundberg (s) på följande sätt i en interpellationsdebatt den 9 mars i år: "Jag tror vi kan enas om att det inte är i Sveriges riksdag som man ska fastställa tidtabeller och bestämma hur många stopp det ska vara på enskilda bansträckor, vid vilka stationer, vid vilka kvällar och morgnar." Nej, självfallet inte. Men begriper inte regeringen att just den typen av svar är exempel på just den nonchalans som de socialdemokratiska kommunalråden i östra Värmland pekade på. För små orter som Degerfors och Laxå med få avgångar är det av största vikt att tågen stannar och att det finns en långsiktighet när turerna planeras. Ingen kräver att regeringen eller riksdagen ska ta över besluten vad gäller tidtabeller, men det vi kräver är en tydlig ägarstrategi som ser regionalpolitiken som en helhet, inte som enskilda smådelar utan inbördes påverkan. Även om Pagrotsky och tidigare Messing uttrycker förståelse för de små orternas dilemma i sina tidigare svar, så är det uppenbart att de låter företagsekonomiska bedömningar om lönsamhet dominera kraftfullt över den samhällsekonomiska bedömningen.

Näringsminister Pagrotsky säger också följande i svaret den 9 mars: "Det är också fullt möjligt för kommuner och trafikhuvudmän att förhandla med SJ om tågstopp och extra avgångar på de kommersiella sträckningarna." Här kan konstateras att olika kommuner har olika mycket att sätta bakom sådana krav och önskemål. I ovannämnda orter visar väl också ansvariga kommunpolitikers brev att verkligheten ser helt annorlunda ut än vad regeringen vill påskina.

Rolf Jansson skriver följande på ledarsidan i Karlskoga-Kuriren den 4 mars i år: "Hur länge ska sådana här stolligheter få fortsätta? För vad ska vi med nyordningar som Banverket, Jernhusen, gamla SJ eller fenomen som Linx till om grunden för verksamheten, tågen inte längre har tid att stanna. Vad blir nästa drag? Tomma spöktåg?"

Jag håller med både Jansson och de socialdemokratiska kommunalråden i deras kritik. Men hur står det till i regeringen och Näringsdepartementet?

Mina frågor är:

Är statsrådet beredd att verka för huvudprincipen att tågen ska stanna vid järnvägsstationer, där det finns resande som vill stiga på eller kliva av tågen?

Är statsrådet beredd att verka för att till exempel SJ och Linx ska ha en ägarstrategi som tydligt prioriterar verksamhetens samhällsnytta och medborgarnas behov och därför bedriver sin verksamhet utifrån de resandes behov i hela landet?