Den nya dragningen av E22

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 17 oktober 2017

Interpellation: Den nya dragningen av E22

Interpellation 2017/18:16 av Magnus Oscarsson (KD)

Interpellation 2017/18:16 Den nya dragningen av E22

av Magnus Oscarsson (KD)

till Statsrådet Tomas Eneroth (S)

 

Ianspråktagande av jordbruksmark för bebyggelse eller asfaltering innebär att bördig åkermark försvinner och inte kan återskapas. Trafikleder som ringlar fram över jordbruksbygderna tar en del av vår potential för livsmedelsproduktion.

I miljöbalken 3 kap. 4 § föreskrivs att ”Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.”

I april 2017 presenterade Jordbruksverket en rapport som visade att exploateringen av jordbruksmark fortsätter som tidigare. 

Trafikverket har nyligen lämnat över sin övergripande transportplan för 2018–2029 till infrastrukturministern, där bland annat sträckan Jämjö-Lösen är med till en kostnad av 685 miljoner kronor. Denna planerade omledning av E22 utgörs av en sträcka genom Blekinge med en längd av ca 15 km, varav 8 km på den bästa åkermarken i hela regionen (klass 10-åker som aldrig behöver bevattnas). Uppemot 100 hektar åkermark berörs. I detta aktuella fall finns alternativet att i stället bygga vägen över skogsmark och lågproducerande mark, vilket skulle innebära en förlängning med ca 0,5 km samtidigt som en trafikplats skulle kunna sparas in. Ändå tycks inte Trafikverket anse att en alternativ sträckning skulle innebära att behovet av en vägomläggning tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt i miljöbalkens mening. Det är då befogat att fråga sig när – om någonsin – bestämmelsen i MB 3 kap. 4 § ska tillämpas.

På en skriftlig fråga, som jag ställde till dåvarande infrastrukturminister Anna Johansson i maj 2017, blev svaret tämligen intetsägande. Det får därför anses råda oklarhet kring huruvida regeringen anser att lagens möjligheter att skydda åkermark och vattenskyddsområden ska stärkas eller ej.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Tomas Eneroth:

 

Vad tänker statsrådet göra för att infrastrukturprojekt, exempelvis vägar och järnvägar, i högre grad ska ta hänsyn till åkermark och vattenskyddsområden?