Arbetsmiljö i naturområden med rovdjur

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellation 2019/20:282 Arbetsmiljö i naturområden med rovdjur

av Lars Beckman (M)

till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)

 

Det finns en skyddslagstiftning för att medarbetare inte ska skada sig eller förolyckas på arbetet. Det är en lagstiftning som har ett brett stöd i Sveriges riksdag. Lagstiftningen gäller av logiska skäl inte egna företagare i samma utsträckning, men våra myndigheter borde arbeta tillsammans för att säkerställa en god arbetsmiljö även för den som arbetar ensam i skogen. I Hälsingland finns det ca 70–90 vargar som rör sig på ett relativt begränsat område. Det här har nu blivit en arbetsmiljöfråga såväl för anställda i företag som för egna företagare. Tidningen Ljusnan skriver om en företagare som känner en stor oro över sin egen arbetsmiljö. En egenföretagare och skogsförvaltare i Galven, som har skog och mark i hela Hälsingland som sitt arbetsområde, beskriver i en artikel sin problematik: Det handlar om minst 30 stycken vargar som rör sig i mitt arbetsområde, det är riktigt otäckt att jobba ute som läget är nu. Det finns bland annat en flock på 14 vargar som rör sig här. Det är läskigt, säger han i artikeln. Företagaren beskriver i artikeln i Ljusnan att han alltid har en larmdosa med sig när han är ute i skogen. Han berättar att han jobbar helt själv och att han ibland är utan mobiltäckning och poängterar att han i sitt jobb som egenföretagare inom skogsbruket är särskilt utsatt. Jag vet inte om det ska till ett tillbud för att myndigheterna ska vakna till liv och inse att detta är ett problem. Jag vill inte att något ska hända, säger han i samma artikel.

Företrädare för Arbetsmiljöverket säger i samma artikel att situationen är svår och att en egenföretagare ska göra en egen riskbedömning och ta ansvar för sin egen arbetsmiljö. Det finns dock även anställda som är ute i samma skogar och gör liknande arbetsuppgifter och som är i samma utsatta situation när det gäller rovdjur och de risker det medför.

Här finns det uppenbarligen olika intressen och olika lagstiftningar som står emot varandra. Arbetsgivarens ansvar för en god arbetsmiljö och småföretagarens förmåga att göra en egen riskbedömning och skydda sig själv står mot rovdjurspolitiken och dess lagstiftning.

I ett skriftligt svar på en fråga från mig om ministern tänker ta några initiativ för att säkerställa en god arbetsmiljö och minska riskerna för de medarbetare och småföretagare som rör sig i skog och mark med ett högt rovdjurstryck skriver statsrådet:

Regeringens utgångspunkt för arbetsmiljöpolitiken är att ingen ska riskera att dö, skadas, eller bli sjuk av sitt arbete. Arbetsgivaren har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön. Det systematiska arbetsmiljöarbetet ska bedrivas på alla arbetsplatser som en ständigt pågående process där de centrala aktiviteterna utgörs av att undersöka arbetsmiljön, bedöma risker, vidta åtgärder och sedan följa upp att åtgärderna har haft effekt. Både människor och rovdjur ska kunna leva i Sverige. Därför är det viktigt att vi gör vad vi kan på alla plan för att det ska fungera så bra som möjligt. Vi måste ha en politik som värnar både människan och djuret. Det övergripande målet för rovdjurspolitiken är att varg och andra stora rovdjur ska ha gynnsam bevarandestatus samtidigt som tamdjurshållning inte påtagligt försvåras och socioekonomisk hänsyn ska tas. Regeringens arbetsmiljöstrategi innehåller en nollvision mot dödsolyckor och förebyggande av arbetsolyckor. Att bekämpa dödsolyckor i arbetet är en viktig prioritering för regeringen. Regeringen har lyft upp det viktiga arbetet mot dödsolyckor och arbetar för att förhindra ytterligare dödsfall, framförallt i de mest olycksdrabbade branscherna. Det arbetsmiljöregelverk som behövs finns på plats.

Jag vill med anledning av ovanstående fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:

 

1. Hur är regeringens arbetsmiljöstrategi, med en nollvision mot dödsolyckor och med förebyggande av arbetsplatsolyckor, förenlig med att arbetsgivaren inte kan påverka antalet vargar i ett område, dvs. arbetsmiljön?

2. Vilka åtgärder, genom exempelvis lagstiftning eller genom styrning av Arbetsmiljöverket, avser ministern att vidta för att förbättra det förebyggande arbetet mot arbetsplatsolyckor relaterade till rovdjur för personer som arbetar i skogen?