Högtidlighållande

Ärade ledamöter! I dag är det den 10 december, och den 10 december 1948 antog FN:s generalförsamling den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. FN-förklaringen antogs på Alfred Nobels dödsdag - dagen för Nobelpriset. Artikel 1 i förklaringen lyder "Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter". Tanken om alla människors lika värde och rättigheter är själva grunden för ett fritt och demokratiskt styrelsesätt. I sin moderna form har de mänskliga rättigheterna sitt ursprung i 1700-talets upplysningstid. De fick sitt första tydliga statsrättsliga uttryck i Frankrike 1789 och USA 1791 trots att minnet av dessa två årtal i övrigt knappast förknippas med mänskliga rättigheter i alla delar. I Sverige är demokrati och mänskliga rättigheter starkt förknippade med den 200-åriga fred vi har haft, 1800-talets frihetsreformer och ekonomiska liberalism hand i hand med uppkomsten av starka demokratiska folkrörelser med stor respekt för människors lika värde. Detta skedde även under en period i Sverige då vi gick från hungersnöd, massutvandring och platsen som Europas kanske fattigaste land till att bli ett av världens tio rikaste. Denna utveckling står i stark kontrast till vår våldsamma medeltids- och stormaktshistoria med få fredsår men desto fler krigsår. Kampen för demokrati och mänskliga rättigheter präglar i dag kammarens arbete i allmänhet och i synnerhet arbetet i utrikes- och biståndspolitiken. Vi har fått konventioner mot rasdiskriminering, mot diskriminering av kvinnor, mot tortyr, för barnets rättigheter och om rättigheter för personer med funktionshinder. Arbetet synliggörs genom vårt engagemang i Förenta nationerna, Europeiska unionen, Världsbanken, Europarådet, i biståndspolitiken och i den alltmer växande valövervakningen som en stor del av kammarens ledamöter tar del i. Vi har dessutom ett flertal grupper bland kammarens ledamöter som särskilt engagerat sig för mänskliga rättigheter i olika delar av världen. Frågorna lyfts regelbundet fram i det årliga betänkandet från utrikesutskottet om mänskliga rättigheter världen över samt i ett otal interpellationer i princip varje vecka. Respekten för och kampen för demokrati och mänskliga rättigheter måste föras i varje generation - den kan aldrig tas för given. Därmed vill jag lämna över ordet till utrikesministern.

Herr talman! Det var den 10 december 1948 som Förenta nationernas generalförsamling sammanträdde i Palais de Chaillot i Paris. Sveriges delegat var en av de 48 som var med och röstade - och röstade ja. Ingen röstade emot, men åtta länder avstod. Det var Sovjetunionen och dess satellitstater. Föremålet för omröstningen var Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som alltså antogs med en komfortabel majoritet. Då var det nog ganska få som tillmätte dokumentet någon avgörande tyngd. Staterna bands inte juridiskt vid texten och brotten mot de principer som slogs fast var så vanligt förekommande att det var mycket svårt att tro att några ord på ett papper kunde innebära någon förändring. För de allra flesta gick ceremonin i Paris spårlöst förbi. I dag när vi runt om i världen firar förklaringens 60-årsjubileum är FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna världens mest översatta text och dess principer något som varje stat i alla fall förväntas respektera. Herr talman! Förklaringen om de mänskliga rättigheterna handlar om individens frihet och rättigheter och om statens skyldighet att respektera och skydda denna frihet och dessa rättigheter. Den handlar om frihet från förtryck, om rätten till en privat sfär, om skyddet för den kroppsliga och psykiska integriteten och om rätten att få delta i ett lands styre. Deklarationen slår fast ordets och tankens frihet, rätten att få sprida och ta del av information, och den drar upp bestämda gränser för statens makt över den enskilde. För många kanske allt detta framstår som rätt självklart, men så har det inte varit förr i mänsklighetens historia och så är det inte heller i dag i betydande delar av vår värld. Kampen för individens frihet har varit lång och svår. Några av historiens främsta filosofer och politiska tänkare har utvecklat de idéer som friheten och den demokratiska rättsstaten grundas på. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är ett led, kanske en kröning, i en lång process för att skapa ett bättre och friare samhälle. Denna process är långt ifrån avslutad. Fortfarande fängslas människor för sina åsikters skull. Fortfarande förekommer tortyr och dödsstraff. Fortfarande förvägras människor yttrandefrihet, tankefrihet och trosfrihet. Fortfarande förekommer diskriminering. Ändå är världen och mänskligheten långt mycket friare i dag än för 60 år sedan. Majoriteten av FN:s medlemsstater är någon form av demokratier. Rättsstaten - the rule of law - är normen för statsbyggande runt om i världen. Frihet och integritet för den enskilde, demokrati och rättsstat är inte längre bara stora ord och ouppnåeliga ideal. De har blivit konkret verklighet för hundratals miljoner under dessa sex decennier. Det finns alltjämt mycket att göra innan frigörelsen och friheten fullt ut har nått jordens alla länder. I dagarna påminns vi om de fruktansvärda förhållanden som invånarna i Zimbabwe lever under. Mycket arbete återstår således, men mycket har ändå åstadkommits under dessa decennier. Deklarationen kom till efter några decennier då friheten och demokratin hade fått kämpa till det yttersta för sin blotta överlevnad. Fram till 1945 var det ingalunda säkert att världen skulle kunna undvika att förslavas under totalitära regimer. Demokratin och friheten var undantaget - diktaturen och förtrycket regeln, också i vår egen världsdel, i vårt eget Europa. Men idealen bestod provet och världen slog in på en ny väg. Det öppna samhällets idéer som FN:s allmänna förklaring ytterst grundas på fick ett allt starkare fäste i allt fler länder. Trots konflikter kring identiteter och intressen är det faktiskt mer av frihet som efterfrågas i dagens värld och mindre av förtryck och ofrihet, mer av demokrati, mindre av auktoritära lösningar och diktatur. Vi lever långt ifrån i någon perfekt värld och på många håll hotas friheten av ledare som slåss för sina maktpositioner. På andra håll hotas friheten av populistiska strömningar och av ett gruppförtryck som förkväver och förtrycker dem vars enda fel är att de råkar vara för få eller råkar vara annorlunda till ursprung, inriktning eller något annat. Men den stora strömmen i vår tid går, tack och lov, åt ett annat hål. Vanliga människor - de må bo i Kairo, Peking eller Moskva - strävar alla efter ett liv i frihet. De vill leva i en rättsstat. De vill kunna påverka sitt liv och sina barns framtid precis som var och en av oss i detta land och i denna kammare. Herr talman! Vi högtidlighåller i dag ett stort ögonblick i det internationella samarbetets historia, en händelse som innebar ett slutgiltigt erkännande av att politik måste grundas på något mer än bara makt och intressen - att människans frigörelse och skapandet av en bättre värld handlar om att slå vakt om de värden som uttrycks i den rättighetsförklaring som vi i dag hyllar. En bättre värld och ett bättre samhälle kan bara byggas på den frihet som är alltings egentliga grund.