statsmin. frågestund

Jag vill hälsa statsminister Fredrik Reinfeldt välkommen till kammaren.

Fru talman! De borgerliga partiledarna skrev en debattartikel i Dagens Nyheter i går. Där skrev man bland annat: "Sverige visar att det är möjligt att genomföra åtgärder som motverkar klimathotet och samtidigt ha en hög välfärd." Så väldigt rätt. Vilken tur att ni moderater inte lyckades i ert motstånd mot väldigt många av de åtgärder som har möjliggjort precis detta och som gör att ni nu kan ta emot beröm internationellt. Att få beröm internationellt är en sak, men att fortsätta att agera i handling så att Sverige förblir ett föregångsland är någonting helt annat. Eftersom Fredrik Reinfeldt efter egen utsago är den som leder regeringens arbete undrar jag varför man nu ägnar tid åt att i första hand peka finger åt andra och att be Europeiska unionen att få ett mindre beting i stället för att agera mer kraftfullt här hemma. Jag tror att alla i kammaren är mycket medvetna om att alla länder både kan och måste göra mer mot klimathotet. Det gäller också Sverige. Varför har ni inte en högre ambition? Var är åtgärderna? (Applåder)

Fru talman! De borgerliga partiledarna skrev en debattartikel i Dagens Nyheter i går. Där skrev man bland annat: "Sverige visar att det är möjligt att genomföra åtgärder som motverkar klimathotet och samtidigt ha en hög välfärd." Så väldigt rätt. Vilken tur att ni moderater inte lyckades i ert motstånd mot väldigt många av de åtgärder som har möjliggjort precis detta och som gör att ni nu kan ta emot beröm internationellt. Att få beröm internationellt är en sak, men att fortsätta att agera i handling så att Sverige förblir ett föregångsland är någonting helt annat. Eftersom Fredrik Reinfeldt efter egen utsago är den som leder regeringens arbete undrar jag varför man nu ägnar tid åt att i första hand peka finger åt andra och att be Europeiska unionen att få ett mindre beting i stället för att agera mer kraftfullt här hemma. Jag tror att alla i kammaren är mycket medvetna om att alla länder både kan och måste göra mer mot klimathotet. Det gäller också Sverige. Varför har ni inte en högre ambition? Var är åtgärderna? (Applåder)

Fru talman! Statsministern behöver inte söka stöd för insikten om att klimathotet är ett internationellt och globalt problem som alla länder måste göra mer åt. Det tror jag att vi alla här i kammaren verkligen skriver under på. Men det jag saknar i analysen är att ett land som Sverige kan spela en roll internationellt men kanske bara om vi utnyttjar det faktum att vi är ett föregångsland, att vi är ett av världens rikaste länder, att vi är ett av de få som har visat att man kan öka den ekonomiska tillväxten samtidigt som man sänker utsläppen i det egna landet. Då undrar jag varför regeringen nu vädjar till Europeiska unionen att inte behöva göra det höga beting som man nu diskuterar för att få upp andelen förnybara källor i Sverige. Det är inte så att vi har kommit till vägs ände där. Lägger man inte ned Klimp kan man satsa ännu mer för att få fram biogas. Tar man inte bort konverteringsstödet kan man göra mer för att få bort oljan från de villor där den fortfarande finns kvar. Varför gör vi inte mer hemma för att få en större trovärdighet? Den marken är möjligen fortfarande jungfrulig. Bör vi inte göra mer?

Fru talman! Nu hänvisar Mona Sahlin till förhandlingar som ännu inte är avslutade och uppgifter som ännu inte är presenterade. Det är bakomliggande medieuppgifter som det hänvisas till. Sverige har i avsikt att komma längre. Det är bland annat idén med de gröna certifikaten. Det är en del av omställningen när det gäller vilka drivmedel vi använder i våra transporter. Jag vill påpeka att målperioden sträcker sig till 2020. Det måste vara klart också för socialdemokratin att vid något tillfälle går någon sorts gräns för vad man rimligen orkar med, även om man bygger vindkraft i mycket stor utsträckning och försöker använda alla de instrument man har. Till slut blir det så att man i realiteten får lägga ned en stor del av kärnkraften för att nå de här väldigt höga talen. Det är kanske det som socialdemokratin ska berätta för väljarna att de tänker göra. Det är inte så enkelt som Mona Sahlin vill göra gällande om man tar på allvar uppgiften att nå så långt redan 2020.

Fru talman! Häromdagen presenterades en analys som visade att den rikaste procenten i Sverige äger ungefär 32 procent av förmögenheterna. Det motsvarar 1 800 miljarder kronor. Räknar man dessutom in svenska tillgångar i utlandet har den rikaste procenten tillgångar som är värda 2 700 miljarder kronor. Det motsvarar mer än 40 procent av samhällets förmögenhet. Vad gör då regeringen? Jo, ni sänker skatter och privatiserar. Det innebär att vi har mindre pengar att fördela rättvist och mer pengar till dem som redan är rika. När de offentliga åtagandena privatiseras ökar klyftorna. Samtidigt satsar ni inte tillräckligt på en skola för alla, på en vård efter behov i stället för efter plånboken, och bostadspolitiken är inte bara passiv utan säljs ut till högstbjudande. Är detta enligt statsministern ett problem? På vilket sätt minskar problemet i så fall med regeringens politik?

Fru talman! Det bästa sättet att bryta ned klyftorna i samhället är att se till att fler får jobb och att vi har en kunskapsskola som utjämnar sociala skillnader som vi föds in i. Där är det märkligt nog Vänsterpartiet som är motståndare - inte mer kunskap i skolan, inte mer av jobbpolitik utan mer av den gamla politiken som gav ersättningar till folk för att de inte skulle arbeta. Mycket av de siffror som Lars Ohly refererar till återspeglar hur det har varit i ett Sverige där Vänsterpartiet har haft inflytande. Vi hoppas att vi snart ska kunna se att klyftorna minskar till följd av att sysselsättningen ökar. Det vet vi - i länder där sysselsättningen ökar och fler får jobb minskar den typ av klyftor som Lars Ohly hänvisar till. (Applåder)

Fru talman! Låt mig påminna om att statsministern inte längre är i opposition. Du är statsminister, ansvarig för den politik som förs här i landet. Min fråga var: Är det ett problem att den rikaste procenten har förmögenheter som motsvarar 32 procent av landets tillgångar, att förmögenhetsfördelningen är så skev? Är det ett problem att regeringen i detta läge sänker skatter som gynnar de rika allra mest, tar bort förmögenhetsskatten för de allra rikaste, förvandlar fastighetsskatten på ett sätt som gynnar de redan allra rikaste, stimulerar privatiseringar i omsorg, vård och skola och som gör att vi får vinstdrivande företag, som blir ytterligare mer förmögna genom att driva skolor och cancerkliniker på försäkringspengar för dem som har råd att betala i stället för att satsa på en vård, en omsorg och en utbildning för alla? Är detta ett problem, eller tittar Reinfeldt bara bakåt och låtsas vara i opposition? (Applåder)

Fru talman! Vad ska vi göra med den här Kamprad, som ju inte bor i Sverige men som ingår i den där procenten som du har så stora problem med, Lars Ohly? Vad är det du tänker dig att göra? Hur ska du komma åt de förmögna svenskar som flyttade utomlands? Där har vi tidigare haft en ordväxling och konstaterat att för den lilla grupp av miljardärer, som förvisso Lars Ohly inte var med och skattebefriade men som redan var skattebefriade genom den gamla förmögenhetsskatten, var det redan ordnat så att de allra rikaste, de som ingår i den procent som du hänvisar till, av socialdemokratin var skattebefriade. Nu för vi en politik som på bredden ser till att sysselsättningen växer. Det är det bästa sättet att motverka den här typen av utveckling. Och jag tycker till exempel att det är bra att pensionssystemet ger möjlighet för fler att göra val så att man också äger aktier, eftersom väldigt mycket av dessa förmögenheter har byggts upp av att man har ägt aktier. Ett bredare ägande av aktier ger fler möjligheter att kunna se tillgångarna växa. Men se detta var ju Vänsterpartiet också emot.

Fru talman! Alla medborgare i Sverige har på ett ganska hårdhänt sätt lärt sig hur viktigt det är med en effektiv krishantering. Som ett resultat av det kom bland annat 2006 en enig försvarsberedning med kravet på den då socialdemokratiska regeringen att inrätta en ny krisledningsfunktion med uppgift att samordna myndigheternas insatser. Då tillsattes en utredning. Men efter valet lade ni ned den. Ni tyckte uppenbarligen att det räckte att förbättra Statsrådsberedningens egen krishantering. I förrgår lämnade den nya Försvarsberedningen över sin nya säkerhetspolitiska analys till regeringen. En helt enig beredning kräver återigen att det inrättas en ny organisation för att samordna myndigheterna i en krissituation. Riksdagens samtliga partier underkänner där regeringens åtgärder som bristfälliga. Min fråga till statsministern är: Är statsministern beredd att i dag lyssna på riksdagens sju partier när de för andra gången enhälligt kräver en bättre samordningsförmåga vid en allvarlig kris i vårt land?

Fru talman! Jag hoppas att Peter Eriksson ursäktar om jag själv i samtal med alliansföreträdarna kanske är bättre på att uttolka vilket stöd vi har för olika åtgärder än vad Peter Eriksson är när han försöker göra sig till tolk för detta. Vi har en utredning som föreslår att tre av de med krisberedskap nära verksamheter som finns i staten ska slås ihop, något som vi inte är färdiga med ännu. Vi inrättar under första kvartalet nästa år den krisledande funktion i Statsrådsberedningen som alliansen mycket tidigt var överens om behövs och som är ett svar på många erfarenheter av att det inte finns en samordnande funktion i Statsrådsberedningen, i Regeringskansliet. I förslaget ligger också en idé om att ha ett samrådsförfarande med olika myndigheter. Den viktiga utgångspunkten har varit att det som en myndighet har hand om varje vardag också är det som den ska ansvara för vid en kris. Det var grunden för att hävda att det inte ska komma in en supermyndighet som styr över andra. Den lösningen tror vi inte på. Men, som sagt, det här länkar mer till vad vi ska göra med den utredning som Mats Sjöstrand har levererat.

Fru talman! Jag tycker att det är tråkigt att höra det svaret. Det har nu gått ganska många år sedan tsunamikatastrofen i Indiska oceanen. Men det är uppenbarligen så att även den här regeringen fortsätter att stå stilla i stället för att genomföra de förändringar som många ser som nödvändiga. Det vore klokt om statsministern nu valde att lägga prestigen åt sidan och i stället tog ett kliv framåt. Det här är inte bra för Sverige. Bäst vore det om vi fick till den här förändringen som väldigt många anser är viktig och som Försvarsberedningen enigt lägger fram som det nödvändiga förslaget innan nästa stora katastrof är över oss.

Fru talman! Jag förstår faktiskt inte det här med prestige. Peter Eriksson vill att jag ska lägga goda förslag åt sidan och i stället genomföra det som Peter Eriksson tror på. Men vi tycker att vi hade välgrundade skäl för att säga att mycket av det vi sett i anslutning till de katastrofer vi upplevt under de senaste decennierna i Sverige visar på en brist i krisledning i Regeringskansliet, i Statsrådsberedningen. Det handlar då inte om att leda arbetet med att hantera en konflikt, för det arbetet har vi självständiga myndigheter som är bäst på att utföra, men ofta i ett initialt skede om att samla ihop information och att samla de politiskt ansvariga för att inte minst kunna ge rätt besked till medier, till drabbade, till nationen om vad som faktiskt hänt. Vi är nu i färd med att genomföra precis det som vi presenterade som allians. Sedan kommer vi att titta på och fullfölja det utredningsförslag som finns när det gäller de andra myndigheterna. Men jag tror i grunden inte att det ropas så mycket som Peter Eriksson hävdar på lösningen med en alltid krisledande supermyndighet.

Fru talman! Som sagt lämnade Försvarsberedningen sin rapport till försvarsministern i tisdags. Den heter Säkerhet i samverkan . Där står bland annat: Miljöpåverkan och klimatförändringar utgör de allvarligaste hoten mot människors säkerhet. Försvarsberedningen menar att energiberoendet har en koppling till samhällets sårbarhet och säkerhet. Nu ligger rapporten på Försvarsdepartementet. Min fråga till statsministern är: Delar statsministern Försvarsberedningens analys, och vilka konsekvenser kan det i så fall få för de olika departementens men också för Försvarsmaktens inriktning?

Fru talman! Jag har inte hunnit sätta mig in i Försvarsberedningens rapport till den grad att jag oreserverat kan ställa mig bakom den. Däremot är det viktigt att vi sedan länge har definierat en bredare bild av vad som hotar Sverige. Med den kunskap vi har, inte minst av FN:s klimatpanel, inser vi att de klimatförändringar som redan är på väg att ske och som riskerar att accelerera definitivt ryms i de här diskussionerna, klimatflyktingar, och hur väderförändringarna i sig förändrar förhållandena i vår närhet men också i många av de länder där vi av olika skäl finns på plats, antingen för biståndsarbete eller inom ramen för vårt säkerhetspolitiska arbete. Vi har all respekt för detta, och det kommer naturligtvis att påverka våra ansträngningar att möta klimatförändringar av det slag som jag ofta får frågor och mycket bra frågor kring. Absolut kommer detta att följas upp och få påverkan på flera politikområden.

Fru talman! Jag tror att det är uppenbart för oss alla vilken oerhört skarp internationell konkurrens som svensk bilproduktion har att verka i. Det är därför som det är så oerhört viktigt att det politiska engagemanget finns för denna produktion i ett litet land som Sverige. Trollhättepaketet är ett väldigt bra exempel på detta. Vår förre statsminister ledde inte bara en regering som i sin helhet var mycket starkt engagerad i dessa frågor, utan han var också engagerad personligen. Han tog ett stort antal kontakter med GM och andra för att försäkra sig om framtida jobb i Trollhättan. Min fråga till Fredrik Reinfeldt är mycket konkret: Vad exakt har Fredrik Reinfeldt personligen gjort för att säkra framtidens bilbyggarjobb i Trollhättan?

Fru talman! Vi kanske inte ska blåsa faran över och säga att Göran Perssons olika insatser har säkrat bilproduktionen i Sverige för evig framtid. Då tror jag inte att vi förstår hur den här frågan flyttar på sig. För inte så länge sedan pratade jag med Volvo, som är väldigt oroade för att klimatfrågan hanteras på ett sådant sätt att vi ställer så pass hårda utsläppskrav att man i realiteten bara kan bygga små bilar. Jag kan då berätta för Britt Bohlin Olsson vad det får för effekter för möjligheten att producera bilar i Sverige, om det så är i Trollhättan eller på någon annan ort. Det kan också vara ett svar på Socialdemokraternas rop på att göra mer, gå längre och gå före. Ja, men det måste göras smart. Det måste göras med respekt för välfärd och jobb. Jag är övertygad om att man måste lära sig att matcha både-och. Det handlar om att ge bra produktionsförutsättningar via en allmänt bra makroekonomisk stabilitet och politik och naturligtvis att lyssna in de behov som finns av inte minst infrastruktur. Problemet med Perssons paket var att han tog från alla andra, skåningar och andra som ville se infrastruktur, och lade det på en plats. Det mötte inget stort jubel och var inte något bra sätt. Vi ska i stället se till att ta ansvar för hela Sverige och ge bra förutsättningar för produktion överallt.

Fru talman! Jag vill ta upp en fråga som oroar allt fler människor, nämligen vår oförmåga att hejda det man upplever som ett tilltagande våld i samhället, mäns våld mot kvinnor men också det tilltagande ungdomsvåldet, från Kungsholmen till Rödeby. För en tid sedan skrev en professor i barn- och ungdomspsykiatri om hur tusentals tonårspojkar runt om i Sverige varje dag tittar på avrättningar, tortyr och grova våldtäkter i kombination med hårdporr på Internet. Professor Svedin skriver: Risken är uppenbar att det kan leda till kriminella våldshandlingar i stil med dödsmisshandeln på Kungsholmen. Jag begär inte att statsministern ska ha ett färdigt recept. Jag vet att detta i hög grad är ett ansvar för oss som föräldrar men också för skolan och samhället. Hur tänker statsministern och regeringen agera för att om möjligt motverka denna utveckling?

Fru talman! I detta utvecklade land där vi så länge har diskuterat jämställdhet och att det ska vara lika villkor för män och kvinnor är det förfärande att följa denna utveckling av ständigt närvarande våld i relationer och hur det också synes komma in i generationer som nu växer upp i Sverige. Det finns naturligtvis inga enkla svar - bara så att det sägs till att börja med. Det har möjligen att göra med det Sven Bergström nämner. Det har ibland med droger att göra. Det har också att göra med hur bra vi är på att följa upp ungdomar som i unga år visar att de inte mår bra i förskola, skola, barn- och ungdomspsykiatri och stöd till föräldrar. Det har att göra med föräldrars kamp att ta sig in i tonåringars liv. Det är inte alltid så himla enkelt att försöka få dem att minska datoranvändning och titta på bättre sajter än dem de väljer. I allt detta finns svaren. Här finns också vårt engagemang. Det handlar om att finnas på plats, utreda och se till att de verksamheter som finns till stöd för ungdomar i skola och psykiatri får resurser att fungera bättre. Det är en bred politik just för att vi vet att det inte finns några enkla svar.

Fru talman! Den 8-9 mars var det EU-toppmöte i Bryssel. Man tog, för att vara EU, ganska bra beslut för att minska klimatpåverkan fram till 2020. Det var jättebra beslut. Frågan är hur de ska genomföras och hur man ska komma till detta. Ska vi ändra energiproduktion och så vidare får vi nog hosta upp lite pengar i dag för att kunna tjäna dem längre fram. EU:s budget är 1 000 miljarder kronor. Det borde finnas lite pengar att plocka där för att satsa på förnybara energikällor och för att minska klimatproblemen. I budgeten för 2008, som togs häromveckan, fanns inga ändringar alls för att gynna klimatfrågorna. Det kommer snart en översyn av EU:s budget. EU-minister Cecilia Malmström tycker att man kan dra ned på jordbruksstödet och kanske satsa på klimatåtgärder. Det anser däremot inte miljöminister Andreas Carlgren. Han säger i dagens Svenska Dagbladet att det inte är viktigast för att uppnå EU:s klimatmål att använda EU:s budget. Anser statsministern att vi måste utnyttja EU:s budget för att få en bättre klimatpolitik?

Fru talman! Det är inte första gången, men det blir lite lustigt när ni säger: Visst ska vi lägga ned EU, men först ska vi tillföra det fler uppgifter, göra det mäktigare och se till att det har mer att göra. Sedan lägger vi ned det. Jag förstår faktiskt inte detta. Det är så uppenbart att Miljöpartiet har ett stort behov av att svänga sin politik här och göra som sina partivänner i Europa och bejaka det kraftfulla samarbete vi har till stöd för att möta klimatförändringarna och då tas in i den diskussionen som jag tycker är fullt möjlig att föra. Var ska resurserna för klimatåtgärder ligga? Jag tycker inte att det är alldeles enkelt. Jag tycker att det mycket ska vara en nationell politik för att möta nationella målformuleringar, också inom ramen för den bördefördelning som kommer efter kommissionens olika förslag. Men jag kan också tänka mig att man för den diskussionen inom ramen för en budgetöversyn, framför allt på forskningssidan. Jag vill gärna se en modernare budget inom EU-systemet med mindre jordbrukssubventioner och mer i forskning, gärna i stöd för att utveckla modern och bra klimatriktig teknik för att möta klimatförändringarna. Är Miljöpartiet med på det kan ni väl ändra er i andra viktiga frågor också. (Applåder)

Fru talman! Det råder äntligen något som kanske försiktigt kan liknas vid stabilitet i Irak. Antalet attacker har minskat med 55 procent sedan juni, och antalet civila dödsoffer har minskat med 60 procent. Förhoppningsvis börjar demokratin få ett fotfäste i detta land som under lång tid har präglats av kaos och förvirring. Länder runt Sverige har dragit ett tungt lass för att bidra till denna positiva utveckling. Vad kan Sverige som land göra för att bidra till den positiva utvecklingen i Irak?

Fru talman! Vi gör omfattande insatser. Vi har ett bistånd på över en halv miljard som riktas i insatser till Irak - mycket naturligtvis via FN-systemet - bland annat i syfte att finnas till stöd i kringliggande länder där de flesta av dem som har flytt Irak trots allt uppehåller sig, oftast under mycket svåra umbäranden. Vi har tagit beslut om skuldavskrivning av 350 miljoner US-dollar gentemot den irakiska staten. Det är en viktig grund för att komma vidare när man vill bygga nytt. Vi är med i vår kunskap om minröjning och hjälper till på plats i Irak. Låt mig också säga att av dem som tar sig till Europa, och det är naturligtvis inte den stora gruppen av dem som flyr från Irak, kommer över hälften till Sverige. För innevarande år räknar vi med ca 18 000-19 000 som flyr från Irak, och många gånger väljer de att bosätta sig och leva i Sverige. Sverige finns med och hjälper på ett mycket omfattande sätt för att vara till stöd för människor i Irak.

Fru talman! Min fråga gäller Iraks grannland Iran. Det kom i veckan en amerikansk underrättelserapport om Irans atomvapenprogram. Slutsatsen är att Iran fryste sitt kärnvapenprogram för fyra år sedan och att landet kan ha kapacitet att börja producera kärnvapen om cirka åtta år. Fortfarande pågår urananrikningen i strid med FN:s sanktioner. Nu lyfts det fram krav på att sanktionerna ska hävas. Men vi känner väl till den iranska regimen och dess karaktär, förtryck och destruktiva agerande i regionen. Därför menar jag att det är mycket viktigt att Sverige inom ramen för EU och för vårt medlemskap i FN bidrar till att fortsätta att utöva ett tryck på den iranska regimen och att sanktionerna mot Iran, som kan behöva göras mer kännbara, upprätthålls. Biträder statsministern denna uppfattning och kan statsministern försäkra att Sverige även i fortsättningen kommer att stödja världssamfundets sanktioner mot Iran?

Fru talman! Mitt enkla svar är ja, men med tillägget att det är särskilt viktigt att hela tiden hävda att utgångspunkten måste vara politiska lösningar och inga andra former av lösningar.

Fru talman! Jag är överraskad över att statsministern så lättvindigt viftar undan en av Försvarsberedningens viktigaste slutsatser. Det är inte särskilt ofta i det politiska livet som statsministern får ta emot ett förslag från sju riksdagspartiers företrädare. Passa på och njut av den möjligheten! Bakgrunden är att vi har studerat det faktum att i Sverige i dag är det inte mindre än 26 statliga myndigheter och 21 länsstyrelser som omedelbart och utan förvarning ska kunna samordna sina insatser om det mest allvarliga inträffar. Inte sällan blir det ad hoc-lösningar. Därför har Försvarsberedningen i två rapporter, vid ett tillfälle med sex partier bakom sig och vid detta tillfälle alla sju partier bakom sig, kommit fram till slutsatsen att det måste finnas en förberedd krishanteringsfunktion på myndighetsnivå men att det är upp till regeringen att avgöra hur den ska se ut. Anser statsministern att det är en särskild profession och kompetens att leda många andra i en allvarlig kris?

Fru talman! Ja, men den ligger nära samman med att man löser de uppgifter man har kompetens att lösa. Jag tror att Håkan Juholt överdramatiserar de skillnader som finns, möjligen beroende på att Håkan Juholt kanske hade önskat en mer tydlig annan lösning. Det må så vara; man får tycka olika i detta. Jag menar att vi tydligt har visat att vi tar de brister som har uppdagats på allvar och rättar till dem, både när det gäller krisledningsfunktionen i Statsrådsberedningen och genom det förberedande arbete vi nu är i färd med att göra vad gäller förslag om förändringar i de krisledande myndigheterna. Det är ett arbete som har letts av generaldirektören för Skattemyndigheten, Mats Sjöstrand.

Fru talman! Min fråga till Fredrik Reinfeldt är formulerad av elva unga LO-medlemmar från Norrbotten. De sitter på läktaren och väntar med spänning på svaret. Vi som bor i Norrbotten är beroende av våra bilar för transporter. Många och långa är milen som vi kör för att till exempel ta oss till jobbet. Det som i ett käckt storstadsperspektiv handlar om att öka människors arbetspendling kan för oss handla om att pendla mellan sin familj i min hemkommun Arjeplog till gruvan i Kiruna - ungefär 47 mil. Allt fler människor är medvetna om bilars påverkan på klimatet och försöker tänka och handla miljömedvetet. Uppe hos oss stupar det oftast på att den nyinköpta miljöbilen inte går att tanka med annat än vanlig bensin. På vilket sätt tänker statsministern och den borgerliga regeringen underlätta för människor boende i glesbygd att ta ansvar för klimatet genom att kunna tanka sin miljöbil?

Fru talman! Det finns inte en definition av miljöbilar. Det är någonting som också diskuterats. Det är inte heller så att miljöbilar drivs av en typ av drivmedel allena. En väldigt viktig del av miljöbilsparken är de som drivs av bensin men som förbrukar mycket lite. Det går redan i dag att hitta marknadsalternativ som går att förena med att bo i delar av landet där utbyggnaden inte har varit lika framgångsrik. Jag vill samtidigt säga att väldigt många som bedömer Sverige och hur långt fram vi ligger när det gäller klimathantering påpekar om och om igen hur vi har förstått att ha ett ganska brett distributionsnät bland annat när det gäller etanolförsäljning. Det är någonting som saknas i många andra länder där man därför också har sett att miljöbilsförsäljningen inte har tagit fart. Svaret är att det går. Det kanske inte finns på plats överallt när det gäller alla former av miljöbilar. Men utbudet är numera ganska brett.

Fru talman och herr statsminister! Problemet med allt längre betalningstider inom näringslivet har nyligen aktualiserats när Ericsson ensidigt har bett leverantörer att acceptera en förlängning av betalningstiden från 60 till 90 dagar. Detta berör leverantörerna på ett väldigt allvarligt sätt. Det är uppenbart att frågan om betalningstider är av stor samhällsekonomisk betydelse eftersom det påverkar företagens likviditet, förmåga till överlevnad och kassaflöde. I september i år lämnade Utredningen om långa betalningstider sitt slutbetänkande, SOU 2007:55. Där ingår bland annat förslag om att vårt land aktivt ska verka för internationella överenskommelser som förbättrar de svenska exportföretagens möjligheter att få betalt. Det skulle i sin tur skapa lättnader för inhemska leverantörer. Min fråga till statsministern är vad han avser att göra för att följa upp utredningens arbete i syfte att förbättra villkoren med ett regelverk nationellt och inom EU och med en bortre gräns för betalningstider. Detta är inte minst till gagn för stora men också små och medelstora företag och den allmänna betalningsmoralen.

Fru talman! Jag underskattar inte dessa frågor. Jag vet att för såväl små som stora företag i dag är frågan om likviditet ibland oftare det som man bekymrar sig om nästan mer än resultatet. Det gör man av det enkla skälet att man måste vara likvid för att kunna agera. Här nämns ofta utifrån kommande betalningar. Kritiken brukar också vara återkommande när det gäller svenska myndigheters väldigt långa betalningstider. Huruvida det är möjligt utifrån denna utredning, som jag själv inte har läst, att finna en grund för att göra något inom EU eller inom något annat av de forum där vi diskuterar den här typen av internationella rutiner för finansmarknaden har jag inget svar på i dag. Det är en viktig fråga. Det vet inte minst alla som följt de senaste dagarnas diskussioner om Ericsson.

Fru talman! I går skrev Mona Sahlin, jag och Mats Johansson från Karlskrona en debattartikel tillsammans. Vi lovade att vi socialdemokrater aldrig kommer att göra upp, göra oss beroende av eller samarbeta med Sverigedemokraterna i någon kommun, i något landsting eller i riksdagen. Vi undrade också om Fredrik Reinfeldt och Moderaterna är beredda att göra motsvarande utfästelse till svenska folket och ta konsekvenserna av det i de kommuner där man har makten. Det är min enkla fråga till Fredrik Reinfeldt.

Fru talman! Ursäkta mig om jag recenserar, man jag var lite ledsen för den artikeln. Jag tycker inte att den var särskilt smart. Jag tror att det är precis så som Sverigedemokraterna vill att vi ska föra diskussionen. De ska nämnas. Det ska handla om hanteringsfrågor som om de vore ett väsen från någon annanstans som eliten undantrycker och inte vet hur den ska hantera. Sedan ska vi inte diskutera det som är verkligt, nämligen att de har en människofientlig syn. Vi ska undanröja det de vill göra genom att i stället bryta ned utanförskap och se till att människor får jobb. Det handlar om att få bättre förhållanden i de många områden där djungeltrummorna gör gällande att det mångkulturella samhället inte fungerar. Anders Karlsson vet att vi har precis samma synsätt. Vi har fattat det beslutet att vi inte ska göra oss beroende av eller underhandla med Sverigedemokraterna. Så länge vi på var sitt håll håller oss till den typen av överenskommelser kommer det inte att fungera. Det är alltid så att någon av oss har det relativa överläget, om det inte blir som i Upplands Bro, där det var lite specialfall. Sverigedemokraterna har inget inflytande när alliansen är större än vänsteralternativet så länge det inte röstar tillsammans med vänsteralternativet. Det får man komma ihåg. Vi är beredda att ta vår del av ansvaret. Men för debatten på rätt sätt. Det här är det de vill att vi ska ägna oss åt.

Fru talman! Det finns rätt många barnfamiljer som har fått en försämrad ekonomi. Det gäller inte minst sjuka, arbetslösa och förtidspensionärer. Det drabbar även barnen i de familjerna. Nu närmar sig julen. Det är många som nu sitter och funderar på hur de ska ha råd med julklappar till barnen, julmat och julgodis. En försvårande omständighet är att det finns kommuner som inte betalar ut socialbidrag förrän den 27 december, alltså efter julafton. Min fråga: Har regeringen några tankar på hur man ska underlätta för de familjerna och inte minst för barnen? Det är väl inte rimligt att barnen ska drabbas så hårt av föräldrarnas ekonomiska situation? Det är många som inte har fått jobb och som troligtvis inte kommer att få det heller. Man kan inte bara säga att man ska ge dem jobb. Vi måste göra någonting nu.

Fru talman! Med det korta perspektivet är det alltid svårt att svara på ett ansvarsfullt sätt. Det är klart det blir mer försörjningsstöd eller den breda frivillighet som inte minst brukar göra sig påmind inemot jul. Den finns just till stöd för utsatta grupper och människor. Det är vad man kan nå fram med i det korta perspektivet. Sedan måste man naturligtvis alltid vara beredd att följa och vara lyhörd för hur det utvecklas i Sverige för de människor som har de minsta marginalerna. Däremot ställer jag inte upp på beskrivningen. Det är inte så att vi aktivt har sänkt ersättningar av detta slag som Hillevi Larsson antydde. Vi har inte rört flera av de ersättningssystemen. Jag tror inte att det passar med den socialdemokratiska verklighetsbilden att det förhåller sig på det sättet. Låt oss också konstatera att det trots allt är många som har haft den situation som Hillevi Larsson beskriver som har kommit in och fått jobb. De har inte alltid heltid, och kanske inte möjlighet att jobba så mycket som de skulle vilja. Men de har faktiskt fått bättre förutsättningar att klara av en bra jul för barnen.

Fru talman! Den europeiska datasäkerhetsbyrån Enisa varnar för att det finns sex miljoner kapade datorer i världen. Även Riksrevisionen och Krisberedskapsmyndigheten konstaterar att det finns oroande sårbarheter i IT-säkerheten i Sverige. Det är bra att man i budgetpropositionen framtonar att IT-säkerheten måste förbättras och att man förstärker Sitic, Sveriges IT-incidenscentrum. Det är också viktigt att vi ökar det internationella samarbetet mellan myndigheter, Internetoperatörer och programtillverkare. Digital brottslighet hotar IT-system men berör även annat som telenät och andra samhällskritiska system. IT-problematiken behandlas av flera departement. Nu är det dags att ta ett samlat ansvar. Vad kan regeringen göra för att förbättra IT-säkerheten och för att förbättra skyddet mot det digitala hotet i Sverige?

Fru talman! Detta är en del av vår nya värld. Väldigt mycket av IT:s utbredning och utveckling har varit positivt för jobb och människors möjligheter att kommunicera. Men det finns absolut också nya faror och hotbilder som kommer i dess bakvatten. Jag noterar att även här är Försvarsberedningen inne på att man inom ramen för en breddad hotbild också måste se på detta. Det handlar om möjligheter att gå in, få tag i uppgifter, att påverka betalningar och all den typ av hot som finns. Det måste absolut ingå i vår hotbildsbedömning och vår analys när vi ser hur vi ger instruktioner till myndigheter och när vi utformar lagstiftning framöver. Det är ett arbete som vi kommer att återkomma till.

Fru talman! I går såg jag ett nyhetsinslag där statsministern lärde sig mer om energisnåla hus. Det tycker jag var jättebra. Statsministern talar om vikten av att vi bygger på ett bättre sätt framöver. Det är av det skälet väldigt märkligt att den borgerliga regeringen samtidigt som den talar om behovet av att styra bostadsproduktionen avskaffar alla stimulanser som funnits för att åstadkomma just det. Bostadsbyggandet sjunker som en sten i det här landet, och ungdomar söker förgäves efter bostad. Vi socialdemokrater vill införa ett investeringsstöd för just byggande av miljövänliga bostäder. Dessutom tycker vi att det är oerhört angeläget att satsa på det befintliga beståndet, alltså energiomställningen i det befintliga bostadsbeståndet, för bostäderna i miljonprogrammet läcker energi. Min fråga till statsministern är: Anser statsministern också att staten har ett ansvar för att energiomställningen i det befintliga bostadsbeståndet ska kunna genomföras? Om svaret är ja, hur ska det ansvaret tas utan något som helst ekonomiskt stöd?

Fru talman! Jag uppträdde inte bara i en intervju. Jag lyssnade också väldigt länge till de representanter som fanns där. De var alla överens om en sak: Inför inga subventioner. Hitta inte på nya, konstiga, suboptimerande styrmedel som inte fungerar. Vi har lidit så länge i denna bransch till följd av den typen av åtgärder. Jag kan också hänvisa till den samlade forskarvärld som jag har följt och många gånger diskuterat med när det gäller klimatåtgärder. Där är man också överens om en sak: Använd de styrmedel som fungerar bäst! Allra tydligast är att använda CO2-skatt eller utsläppshandel. Styr via riktiga styrmedel! Då ges impulser om vad som är klimatriktigt och inte. Till detta anpassar sig byggandet. Varför? Jo, därför att det helt enkelt blir dyrare att värma hus baserat på energi som inte är klimatbra. Därmed rättar väldigt mycket av detta till sig. Jag har varit i Alingsås och tittat på passivhus och alla ansträngningar som görs. Det man ständigt återkommer till är att det går att räkna hem detta. Varför? Jo, därför att det blir en tidig, hög kostnad för uppvärmning som sedan försvinner, vilket gör att det är lönsamt att bygga om husen. Det är obegripligt att det inte görs i större utsträckning redan nu.

Fru talman! Jag vet att statsministern i egenskap av partiledare engagerade sig bland annat i rovdjursfrågan före valet. I och med detta besökte du medborgare som befann sig i rovdjurstäta områden. Både positiva och negativa effekter beskrevs. I tisdags fick vi det efterlängtade betänkandet från Rovdjursutredningen, där man bland annat tycker att människorna i lokalsamhället ska få större möjlighet att medverka i en kommande rovdjursförvaltning. Då blir det ju lite mer en demokratifråga. Min fråga är då: Kommer statsministern att understödja den tanken, att föra ned den här typen av beslut närmare medborgarna?

Fru talman! Det var två frågor som ofta återkom. Det gällde särparagrafen som inte möjliggjorde att man kunde värna sina egna djur, ofta sina hundar men även andra djur, om det inte var inom inhägnat område, och att det upplevdes som att man i realiteten såg sina egna tamdjur gå till slakt därför att man helt enkelt inte kunde försvara sig. Den paragrafen har vi förändrat. Det andra handlade väldigt mycket om detta: Borde man inte på ort och ställe, där man regionalt bättre förstår förutsättningarna, kunna få fatta beslut i större utsträckning? Jag bejakar gärna det. Jag ska titta på det. Jag har sett att utredningen har föreslagit det. Vi vet till exempel att vargens utbredning i Sverige inte alls är proportionellt fördelad över hela landet utan är hårt koncentrerad till inte minst Dalarna, Dalsland och Värmland, och att det förmodligen är en helt annan upplevelse av varg på ort och ställe. Framför allt om vi kräver av människorna som bor där att de ska leva sida vid sida med en vargstam som är livskraftig måste vi också ge dem ökade möjligheter att påverka så att detta inte påverkar deras livsföring. Jag kommer definitivt att följa upp det tänkesättet när vi tar ställning till den här utredningen.

Fru talman! Som riksdagsledamot och ledamot av näringsutskottet är jag mycket intresserad av vilken energipolitik vi ska bedriva här i Sverige. Statsminister Fredrik Reinfeldt ville den 22 november i en frågestund i denna kammare ha mer förnybar energi. Jag citerar: "Vi är beredda att göra ännu mer. Vi kommer snart att ha diskussioner om fördelning av bördor när det gäller en ökad andel förnybar energi." I måndags, en vecka senare, var näringsminister Maud Olofsson i Bryssel för att plädera för minskade svenska ambitioner för förnybar energi. Jag vill därför fråga statsministern: Varför har regeringen svängt i frågan, och vilket uppdrag har näringsministern fått av statsministern att driva dessa svenska ambitionssänkningar i EU?

Fru talman! När EU nu förbereder sig att genomföra den målformulering som antogs på marstoppmötet om att vi ska ha en andel av förnybar energi i Europa om 20 procent sades, redan när beslutet fattades, att det kommer att ske i form av ett förslag till bördefördelning av det enkla skälet att länderna har kommit olika långt och har olika förutsättningar. Man har valt att mäta det som använd energi. I en sådan grid är Sverige Europaetta med 40 procents använd förnybar energi. Vi är alltså bäst i Europa. Vår inställning är att vi ska ha en ännu större andel, men vi är inte färdiga med diskussionen om hur mycket mer vi ska ha. Jag ber att få påpeka, som jag också har påpekat för en tidigare representant för Socialdemokraterna, att tidsintervallet bara går till 2020. Mycket kan man göra, men en hel del av investeringsbesluten kommer i realiteten inte att kunna få effekt fullt ut. Sverige är ju ett land som har gjort en hel del av det där som de andra har kvar att göra, annars skulle vi inte ligga på en 40-procentig andel när det gäller användning av förnybar energi. Svaret är alltså: Sverige ska inte minska - vi ska öka. Frågan är hur mycket vi ska öka och hur mycket vi hinner med fram till 2020.