Frågestund

Jag vill hälsa statsråden välkomna. Frågor besvaras i dag av statsrådet Anna Tenje, arbetsmarknads- och integrationsminister Mats Persson, kulturminister Parisa Liljestrand och statsrådet Andreas Carlson.

En fråga ska vara av övergripande och allmänpolitiskt slag eller avse ett ämne som faller inom statsrådets ansvarsområde och rör dennes tjänsteutövning. Statsrådet Anna Tenje besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom sitt eget ansvarsområde.

Herr talman! Arbetslösheten stiger i Sverige. Vi bevittnar nu massarbetslöshet. Ungdomsarbetslösheten stiger. Långtidsarbetslösheten stiger. Faktum är att vi har den högsta arbetslöshetsnivån på tio år. Trots det fortsätter regeringen sin passiva linje. Varannan krona till jobbinsatser har tagits bort sedan regeringen tog över makten i Sverige. Detta möter kritik från fackförbund och arbetsgivare. Även Finanspolitiska rådet har kritiserat regeringens jobbpolitik väldigt tydligt.

Min fråga går till arbetsmarknadsministern: När tänker ministern ändra regeringens jobbpolitik? När tänker han ta till sig den kritik som kommer nu från väldigt många aktörer om att det behövs aktiva jobbinsatser för att bekämpa arbetslösheten?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Ardalan Shekarabi för frågan. När regering tillträdde var inflationen i Sverige 10 procent. Svenska folket har märkt av det. Det har varit och är väldigt tufft för många i den privata ekonomin. Det är klart att det märks på arbetsmarknaden när räntorna höjts.

I dag meddelade Riksbanken att den gör en dubbelhöjning av reporäntan, vilket innebär att vi nu ser hur räntorna långsamt går tillbaka, hur investeringarna i ekonomin kommer att öka och hur jobben kommer att bli fler och arbetslösheten minska. Det är tufft i svensk ekonomi. Det är lång vinter på arbetsmarknaden. Men långt borta i horisonten ser vi att det vänder för att regeringen har varit ansvarstagande. Tillsammans med Riksbanken ser vi nu till att vanligt folk får det bättre och bättre.

Herr talman! Det verkar som om arbetsmarknadsministern inte riktigt hörde min fråga. Jag frågade inte vad Riksbanken gör utan vad regeringen gör. Varannan krona till jobbinsatser har ju försvunnit. Finanspolitiska rådet, arbetsgivare och näringslivet kritiserar regeringens passivitet. De människor som är arbetslösa får inte tillgång till rätt utbildning så att de kan ta de jobb som finns.

Vilka anpassningar gör regeringen av sin jobbpolitik inför det faktum att vi nu har den högsta arbetslösheten på tio år?

(Applåder)

Herr talman! Jag måste korrigera mig. Riksbanken sänker naturligtvis räntan, och det är vi alla glada för.

Under det kommande året kommer 120 000 personer att kunna gå en yrkesutbildning i Sverige. De kommer att kunna gå en utbildning för att ta ett ledigt jobb som väntar i andra änden. Bussförare, elinstallatör och vårdbiträde är yrken och utbildningar som leder till jobb. Nästa år kommer 120 000 personer att kunna gå en yrkesutbildning. Den politiken gör skillnad för att pressa tillbaka arbetslösheten.

(Applåder)

Herr talman! Min fråga går till kulturministern. Inom stödet för kulturtidskrifter, som fördelas av Statens kulturråd, finns det exempel på tidskrifter som uppenbarligen driver en antidemokratisk, anarkistisk och revolutionär agenda. Ett exempel på detta är Tidningen Brand, som har täta kopplingar med Afa. Organisationen Afa omnämns av Säpo som våldsbejakande vänsterextremistisk.

Vi talar alltså om organisationer som vill störta vår demokrati och vårt samhälle. Detta finansieras av statliga skattemedel, vilket jag och Sverigedemokraterna ser som bekymmersamt, för att använda ett milt ord.

Jag vill fråga kulturministern hur hon tänker att man kan hantera detta och hur man kan komma till rätta med det hela så att organisationer och tidskrifter som dessa inte ska kunna ta del av statliga medel framöver.

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att det har funnits mycket för regeringen att ta tag i när det gäller mediepolitiken. På något sätt måste man se till att vi har en fungerande demokratisk infrastruktur inom mediepolitiken. Den ska hänga ihop. Vi ska ha en stark public service som står på egna ben och är oberoende. Samtidigt ska vi ha kommersiella fria medier som kan väga upp en god balans i detta.

Från och med den 1 januari har vi ett nytt mediestöd. Det gäller inte tidskrifterna, utan för dem har vi i stället valt att tillsätta en tidskriftsutredning som ska titta på hur man kan jobba med tidskrifter ur ett övergångsperspektiv. Tidskrifterna behöver också göra den omställning som vanliga medier är mitt uppe i.

Herr talman! Jag tror att utredningen av tidskrifter kommer att mynna ut i något väldigt gott.

Jag upplever att vi Tidöpartier har tagit tag i frågor om extremism, antisemitism och sådant med kraft. Som jag ser det kommer utredningen av tidskrifter kanske inte att beröra just den frågan. Därför vill jag fråga kulturministern om hon tycker att det vore intressant att se över om exempelvis de demokrativillkor som vi har för mediestödet och civilsamhället i stort även kan appliceras på tidskrifterna.

Herr talman! Det finns absolut skäl att diskutera demokrativillkor för alla typer av skattemedel som ges i form av bidrag. När det gäller mediestödet och bidrag till medier och tidskrifter är det relevant att också fundera på den balans som måste finnas. Genom att införa ett mediestöd kan man ju faktiskt också göra det ännu mer svårbedömt och framför allt mer beroende av andra faktorer. När man diskuterar stöd till medier generellt att tänka på mediers oberoende även när man talar om demokrativillkor.

Herr talman! Göteborgs-Posten rapporterade i början av veckan om 57-åriga Marie som diagnostiserades med bröstcancer för drygt tio år sedan. Efter tuffa behandlingar blev hon av med sitt jobb, och i dag lever hon med kronisk cancer och kan därför inte arbeta. Hon får sjukpenning på 543 kronor per dag, och hennes ekonomi har rasat. Om hon inte hade levt tillsammans med någon skulle hon ha små utsikter till att klara av situationen.

Marie har fått frågan från Försäkringskassan hur länge hon har kvar att leva. Hon säger i intervjun: De frågade hur länge jag har kvar att leva, det vill säga hur länge jag ska vara en belastning och kostnad för dem. Så uppfattade hon frågan.

I samma artikel ställs frågor till Anna Tenje, ansvarig minister, om rimligheten i att leva på 543 kronor per dag. Jag vill alltså fråga Anna Tenje om regeringen kommer att ta några initiativ till att höja taket i sjukpenningen för arbetssökande.

Herr talman! Stort tack till Isabell Mixter för en mycket bra fråga. Det är såklart gastkramande och speciellt att få den typen av frågor. Det är en svår situation när man befinner sig i ett palliativt skede i en sjukdom där framtidsutsikterna ser dystra ut.

Givetvis ska vi ha en sjukförsäkring, en sjukpenning samt ett sjukförsäkringssystem som finns där när man behöver dem som allra mest. Vi ska ha ett tryggt system.

Frågan som Isabell Mixter ställer till mig kan jag inte svara på här och nu i dag, precis som jag svarade när frågorna kom i tidningen, men det här är en fråga som jag följer mycket noga.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Det som också nämns i intervjun, i svaret från ministern, är att cancervården ska förbättras i Sverige.

Det är anmärkningsvärt att den här regeringen talar om att förbättra vården när vi samtidigt står i den djupaste sjukvårdskrisen på decennier. Sjukvårdspersonal sägs upp på löpande band. Det är nästan att likna vid något slags Trumpretorik. Det är faktiskt en lögn att sjukvården förbättras.

Hur anser ministern att cancervården ska förbättras med er budget?

Herr talman! Jag tackar för följdfrågan.

Som vi alla vet är sjukvården en fråga som först och främst vilar på regionernas ansvar och den beskattningsrätt som tas ut från regionerna.

Den här regeringen har under budgetarna för 2023 och 2024 samt för 2025, nästkommande år, gjort stora satsningar på sjukvården och extrasatsningar inte minst för att öka tillgängligheten och korta köerna med extramiljarder i det avseendet. Cancervården ligger dessutom uppe för revidering, och avtal har nyligen tecknats.

Herr talman! Regeringen är duktig på att hålla presskonferenser om misären på svensk arbetsmarknad. Regeringen är desto sämre på att leverera konkreta åtgärder för att trycka tillbaka arbetslösheten. I stället verkar den nye ministern mer angelägen om att diskutera vems fel det har varit historiskt. Jag kan i stället konstatera att det nu är Mats Perssons ansvar.

Läget på svensk arbetsmarknad börjar bli akut. Vilka konkreta åtgärder är regeringen beredd att vidta för att det ska bli mer lönsamt att arbeta och billigare att anställa och för att fler utrikes födda ska få det första riktigt viktiga jobbet att gå till?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Jonny Cato för hans fråga.

Regeringen gör för det första många insatser för att få ned arbetslösheten. Det viktigaste vi kan göra är att se till att vi nu kan få lägre räntor i den svenska ekonomin och att vi kan pressa tillbaka inflationen. Det är en förutsättning för att de ekonomiska hjulen ska rulla snabbare, att arbetslösheten kan minska och att jobben kan bli fler.

För det andra ser vi till att 120 000 svenskar nästa år får möjlighet att gå en yrkesutbildning, det vill säga en utbildning som leder till ett jobb och ett yrke, ofta i en bransch som skriker efter arbetskraft.

För det tredje ser vi till att göra det mer lönsamt att gå från bidrag till arbete. Det ska alltid löna sig att jobba jämfört med att leva på bidrag. Den som stiger upp på morgonen och är på jobbet klockan 7 ska känna att det för honom eller henne lönar sig att gå till jobbet och göra sitt bästa jämfört med den som lever på bidrag.

Herr talman! Jag kan konstatera att de åtgärder som presenterades ligger på andra ministrars ansvarsområden och inte på Arbetsmarknadsdepartementet.

Det är väl lite synonymt för hela mandatperioden att propositionslistan från Arbetsmarknadsdepartementet har varit tom - tom, tom, tom. Det är lite så som regeringens arbetsmarknadspolitik ser ut. Det är alltid någon annans fel - Centerpartiets eller någon annans - eller så är det Riksbanken som ska lösa problemet.

Vad tänker Mats Persson som arbetsmarknadsminister göra för att trycka tillbaka arbetslösheten?

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att det viktigaste för svenska folket är att fler människor har ett arbete att gå till. Sedan tror jag ärligt talat att människor inte bryr sig så mycket om exakt vilket departement som hanterar vilka frågor.

Det är viktigt att vi har en politik där det finns yrkesutbildning att gå och en politik med höga förväntningar på en människa att försörja sig själv. Vi sänker nu skatten för alla som arbetar i Sverige och ser till att det finns utbildningar så att man kan ta de jobb som finns. För de bristyrken där det skriks efter kompetens kan man gå en utbildning och därefter få ett arbete.

Herr talman! Trafikverket äskade redan tidigt under 2024 om 195 miljoner för att upprätthålla nuvarande tillgänglighet i trafikavtalen med regionala kollektivtrafikhuvudmän. Det är medel som regeringen har valt att inte tillföra budgeten för 2025. Nu står flera kollektivtrafikhuvudmän runt om i landet med indragna linjer, försämrad tillgänglighet samt stora osäkerheter i hur plötsliga kostnader ska täckas upp.

Som exempel innebär ett uteblivet statsbidrag 25 miljoner kronor i ökade kostnader för Tåg i Bergslagen och 18,4 miljoner kronor för Region Kalmar län. Alternativet kan bli att linjerna helt ställs in, vilket får en direkt negativ påverkan på resenärer, näringsliv och regional utveckling på ett sätt som inte kan accepteras.

Avser statsrådet Andreas Carlson att tillföra de medel som Trafikverket har äskat för att kunna upprätthålla nuvarande tillgänglighet i trafikavtalen?

Herr talman! Jag vill tacka Jacob Risberg för frågan.

Som ledamoten väl känner till är grundprincipen att det i första hand ska bedrivas trafik på kommersiella villkor, men det finns upphandlad trafik och samverkansavtal för att det inte ska uppstå brister i tillgängligheten i infrastrukturen. Det gäller även den instruktion som Trafikverket har att ingå och ansvara för när det gäller statens avtal om transportpolitiskt motiverad interregional kollektivtrafik inklusive flygtrafik som inte upprätthålls i annan regi och där det saknas förutsättningar för kommersiell drift.

Jag vill påminna ledamoten och riksdagen om att det för en upphandling i trafiken på anslaget kommer att finnas 50 miljoner kronor mer i nästa års budget, och Trafikverket har ännu inte fattat beslut om samverkansavtalen för några av de sträckor som ledamoten tar upp.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Det är inte bara Bergslagen och Kalmar som drabbas. Även många viktiga tåg- och busslinjer i norra Sverige hotas eftersom samverkan mellan Inlandståg och Norrtåg riskerar att sluta i utebliven finansiering.

Men vilka avtal som nu hotas sker mer eller mindre slumpmässigt utifrån när avtal löper ut. Kortsiktigheten i detta förfarande speglas i att information lämnas med endast några veckors framförhållning.

Anser statsrådet att regeringen har gett berörda trafikhuvudmän tillräcklig tid för att de på egen hand ska kunna hantera den situation som har uppstått?

Herr talman! Det här är förstås en viktig fråga som regeringen följer mycket noga. Men jag vill återigen upprepa att det är Trafikverket som i sin instruktion har uppdraget att ingå avtal, och det har inte fattats några beslut om Stångådalsbanan, Tåg i Bergslagen, busstrafiken i norra Sverige och Norrtåg, som ledamoten pekar på.

Det är förstås viktigt att få så god tid på sig som möjligt, men jag vill återigen påminna om att det finns mer pengar i budgetpropositionen för 2025 än i årets budget till dessa avtal.

Herr talman! Den moderata bostadspolitiken vilar framför allt på tre målsättningar. Det ska bli enklare att bygga bostäder, enklare att köpa bostäder och enklare att hyra bostäder.

Detta är också grunden i det bostadspolitiska arbete som regeringen bedriver. Det blev tydligt inte minst tidigare i veckan i fråga om höjt bolånetak och sänkt amorteringskrav.

Nyligen tog statsrådet Carlson emot en promemoria med flera förslag som syftar till att fler häkten och anstalter ska kunna byggas på ett snabbare och mer kostnadseffektivt sätt.

Jag undrar dels hur mycket snabbare statsrådet tror att vi kommer att kunna bygga ut beståndet, dels om samma regelförenklingar i plan- och bygglagen skulle kunna tillämpas för att korta ledtiderna för bygget av bostäder.

Herr talman! Jag vill tacka Noria Manouchi för frågan. Det är förstås angeläget att korta ledtider och att förenkla regelverk. Den specifika utredning som ledamoten hänvisar till handlar om att öka takten i utbyggnaden av häkten och anstalter i Sverige.

Detta har varit en så kallad snabbspårsutredning. Den har kommit fram med ett antal olika förslag bland annat gällande tillfälliga bygglov och även förenklingar och möjlighet för undantag för kommuner vad gäller permanenta bygglov. Det gäller också att staten under extraordinära akuta situationer ska kunna gå in och fatta beslut om att bygga anstalter och häkten.

Utredaren själv pekar på att det skulle kunna korta ledtiderna med flera år jämfört med de fem-sju år eller upp till elva år som det tar i dag. Men någon mer exakt tidsangivelse än så är inte given i utredarens förslag, herr talman.

Herr talman! Ska vi kunna möta Kriminalvårdens platsbehov är det såklart nödvändigt att den här typen av åtgärder kommer på plats.

Jag undrar över förslag för att korta ledtiden för bygget av bostäder. Efter de åtta förlorade åren med socialdemokratisk regering, som saknade både ork och för den delen vilja att reformera bostadspolitiken, undrar jag vilka fler reformer vi kan vänta oss från den borgerliga regeringen.

Herr talman! De är långt många fler än vad jag hinner redogöra för på 27 sekunder i kammaren.

Låt mig slå fast att de förslag som finns i utredningen kommer att snabbt gå ut på remiss. Vi kan inhämta synpunkter vad gäller häkten och anstalten. Tempot är fortsatt högt för att ta tag i de strukturella hinder som påverkar bostadsbyggandet.

Vi har aviserat att vi kommer att komma med en proposition till riksdagen under 2025 vad gäller Bygglovsutredningens förslag som syftar till att underlätta och förenkla vad gäller byggande av bostäder.

Herr talman! Min fråga går till äldreminister Anna Tenje, som också leder Pensionsgruppens arbete.

På grund av ett fel, eller snarare en miss, sågs i den förra regeringens proposition årskullen födda 1957 i arbetsrättslig mening som pensionärer men i skatterättslig mening som yrkesarbetande. Det ledde till att de fick betala in mer i skatt än andra årskullar.

Vi kristdemokrater drev på för att de skulle få tillbaka sina pengar. Regeringen och SD har nu sett till att rätta till det fel som begicks, och 57:orna har fått tillbaka sina pengar. Det är på alla sätt och vis bra. Har man gjort fel står man för det och rättar till det.

Riktåldern kommer att justeras vid flera tillfällen i framtiden. Årskullar födda 1959 och 1966 kan alltså även de drabbas om vi inte parallelljusterar regelverk och skatter med övergångsregler som har med riktåldern att göra.

Vidtar ministern de åtgärder som krävs för att detta inte ska upprepas?

Herr talman! Stort tack för frågan, ledamoten!

Höjningen av pensionsåldern till 66 år hanterades definitivt inte på ett bra sätt av den förra regeringen. Felet med 57:orna uppdagades ganska tydligt. Den nuvarande regeringen ändrade i föregående budget och gav då kompensation för skatten så att 57:orna fick tillbaka sina pengar.

Samtidigt har vi givetvis agerat proaktivt för att vi inte ska hamna i den här situationen igen. Regeringen har därför varit tydlig med att vidta de åtgärder som krävs så att inte 59:orna ska hamna i samma sits och bli felbehandlade på samma sätt som 57:orna blev. Det felet kommer inte att ske, utan det har vi åtgärdat.

Herr talman! Tack för svaret, ministern!

Min följdfråga handlar om att möjliggöra mer jämställda pensioner. Vi vet att kvinnor tar ansvar för barn och familj, ofta går ned i arbetstid och gör mer oavlönat arbete. Det får konsekvenser för deras pension längre fram i livet.

I dag finns möjlighet för makar med gemensamma barn att frivilligt dela på premiepensionen. Vi kristdemokrater vill att premiepensionen delas automatiskt lika samt att avgiften som finns för överföring av premiepensionen mellan makar slopas. Hur ser ministern på en sådan förändring?

Herr talman! Stort tack för följdfrågan!

Det ligger flera olika förslag på bordet när det gäller jämställda pensioner och möjliga vägar framåt. Man ska dock konstatera att pensionssystemet som sådant är könsneutralt. Det är ofta arbetsmarknaden som inte är jämställd. Pensionssystemet är jämställt. Det är hur mycket man har arbetat som ger avtryck i pensionskuvertet.

Vi måste jobba med arbetsmiljön så att fler kvinnor kan gå från deltid till heltid, jobba mer och också jobba längre. Vi kan också titta på frågorna om hur man delar de intjänade pensionerna i en och samma familj och också mellan sambor.

Herr talman! Jag riktar min fråga till Andreas Carlson.

Liberalerna vill skapa tillväxt i hela Sverige. En grundstomme för att vi ska få till det är att vi har transportsystem som fungerar. Här behövs samspelet mellan väg, järnväg, sjöfart och flyg bli mycket bättre.

Samtidigt har flyget varit under mycket hårt tryck i många år. Det är främst på grund av sin klimatpåverkan men också på grund av pandemin. Det infördes en flygskatt, och organisationernas resepolicyer har kraftigt nedprioriterat flyget.

Dessa åtgärder är mycket tillväxthämmande. Etableringen av företag runt om i vårt land försvåras, och åtgärderna har inte bidragit till flygets omställning.

Nu har vi tagit bort flygskatten. Hur anser ministern att vi ska kunna få till trafikslagsneutrala resepolicyer, där man också är beredd att betala för biobränslen till flyget?

Herr talman! Helena Gellerman sätter fokus på en angelägen fråga som jag möter många gånger när jag gör besök runt om i landet. Många värnar den lokala och regionala flygplatsen.

De säger: Den är jätteviktig för vårt näringsliv, jätteviktig för vår beredskap, jätteviktig för ambulansflyget och väldigt viktig av många olika skäl och för att vanligt folk ska kunna få ihop livet i vårt glest befolkade land med många gånger stora avstånd.

Sedan ställer man en fråga. Hur ser det ut i er egen resepolicy i kommunen eller regionen? Premierar ni alla trafikslag på samma sätt, eller avråder ni från att använda flyget? När jag har ställt den frågan är det flera som går hem och kollar och ser att de själva motverkar den egna flygplatsens konkurrenskraft.

Det finns också goda exempel. Östersund har nyligen sett över sin resepolicy, och Skellefteå har sedan tidigare en färdmedelsneutral resepolicy. Det ser jag väldigt positivt på.

Herr talman! Jag får tacka för svaret.

Jag tycker att man naturligtvis ska ta tåget om det är ett effektivt transportmedel för just en specifik sträcka.

Men dagens resepolicyer prioriterar verkligen tåg före flyg, även om flyget skulle ge kortare restider, skulle vara billigare eller skulle öka tillgänglig arbetstid för den anställde, ge lägre resetraktamenten eller ge mindre tid borta från familjen. Ändå prioriterar man tåg före flyg.

Det verkliga problemet är klimatutsläppen och inte flyget. Hur kan vi stimulera användningen av biobränslen?

Herr talman! Det är precis som ledamoten säger: Det är möjligt att lägga till så mycket hållbart flygbränsle som man kan i dag. Då kan det offentliga vara med och bidra till omställningen av flyget samtidigt som man bidrar till att inrikesflygets konkurrenskraft stärks. Vi ser en väldigt tuff situation just nu för inrikesflyget, som ju är viktigt för att hela Sverige ska fungera.

Regeringen har sett över vår resepolicy så att vi inkluderar alla trafikslag i en färdmedelsneutral policy, och jag tycker att fler kan ta efter det exemplet.

Herr talman! Kulturens andel av Tidöbudgeten är den lägsta på 20 år. Enligt kulturministern ska de breda skattelättnaderna skapa utrymme för att köpa sig en tavla, en bok eller ett musik- eller konstabonnemang.

Verkligheten är en helt annan. Nu stänger man ned ungdomarnas replokaler, och man släcker lampan i de lokaler som tidigare var mötesplatser för folkbildning, studieförbund, civilsamhällets organisationer eller lokala sammankomster.

Kulturskolans terminsavgifter har höjts i nästan hälften av landets kommuner. De regionala verksamheterna, som finansierar teater och museer, tvingas till nedskärningar på grund av svagt stöd till kommun- och regionsektorn. Arbetslösheten bland landets konst- och kulturskapare har stigit med nästan 30 procent på två år, även detta som en konsekvens av den här kulturbudgeten.

Min fråga till kulturministern är: Hur tänker regeringen parera denna inverkan och dessa effekter på kulturens roll i samhället och kulturen i hela Sverige?

(Applåder)

Herr talman! Vi återkommer ofta till sayingen att det är en liten andel av budgeten. Jag tycker att det då är viktigt att lyfta att de totala utgifterna i statens budget de senaste åren har ökats kraftigt på grund av att vi har ett läge som kräver uppbyggnad av försvaret inklusive det civila försvaret. Vi behöver också satsa på både civilt och militärt stöd till Ukraina. Vi genomför betydande satsningar på polis och rättsväsen. Och vi satsar på kulturområdet!

Nästa år ökar kulturbudgeten med över 230 miljoner kronor, men anledningen till att kulturbudgetens del av den totala statsbudgeten ändå minskar är att vi ökar utgifterna på andra områden som är prioriterade. Det tror jag att ledamoten, precis som jag och många andra i Sverige, tycker är alldeles rimligt.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Anna Tenje. En utredare har fått i uppdrag att i ett så kallat snabbspår se över om kommunerna bör få utökade möjligheter att göra bakgrundskontroller av anställda och personer som erbjuds anställning eller uppdrag i kommunerna.

Vid upprepade tillfällen har äldre blivit offer för våld, övergrepp och stölder av just de personer som har haft tillträde till deras hem för att ge dem stöd och hjälp i hemmet eller på ett särskilt boende. Alla ska kunna känna sig trygga i sitt eget hem, inte minst de som är extra sårbara.

Nu gäller denna utredning bara vid anställning i kommuner, men de som har hemtjänst drabbas oavsett om det är kommunal eller privat verksamhet som ansvarar för vården och omsorgen. Min fråga är således om ministern ser att det finns ett behov av samma regelverk vid anställning av vård- och omsorgspersonal i privat regi.

Herr talman! Stort tack, Mona Olin, för en mycket viktig fråga! Det har därför varit väldigt angeläget för regeringen att tillsätta denna snabbspårsutredning givet att alla äldre ska kunna känna sig trygga i sina egna hem, alldeles oavsett om det handlar om det ordinarie boendet eller ett särskilt boende. Den man släpper in över tröskeln måste man kunna känna sig trygg med.

Därför tillsatte vi utredningen, som i ett snabbspår skulle utreda möjligheten att ge lagstöd för kommunerna när det gäller att kunna titta i både belastningsregister och misstankeregister. När vi säger att vi vill trygga äldreomsorgen för alla äldre utgår jag ifrån att vi menar just alla äldre. Vi menar inte bara dem som har valt ett kommunalt boende eller som har hemtjänst i kommunal regi, utan givetvis alla äldre.

Herr talman! Min fråga går till minister Andreas Carlson. Infrastrukturpropositionen presenterades för drygt en månad sedan. Den innehåller stora satsningar på underhåll, vilket Centerpartiet ser positivt på.

Däremot ser vi att järnvägen får stå tillbaka. Det fanns förväntningar på att få svar när det gäller regeringens intentioner för dubbelspår på Nya Ostkustbanan. Men frågorna kvarstår efter att man har läst propositionen.

Den gröna omställningen i norra Sverige ställer höga krav på välfungerande järnväg. Därför blir Nya Ostkustbanan viktig för hela landets konkurrenskraft och inte bara för Gävleborg och Västernorrland. Utan Nya Ostkustbanan står Norrlands gröna industrialisering still. Tågen tar sig varken norrut eller söderut om vi inte bygger bort Sveriges längsta flaskhals - från Gävle till Kramfors.

Både statsministern och näringsministern har före och efter valet lovat att banan ska stå färdig 2035. Om det ska vara möjligt måste byggstart vara senast 2027. Kan ansvarig minister svara på om vi kommer att få dubbelspår på Ostkustbanan med byggstart 2027?

(Applåder)

Herr talman! Ledamoten känner väl till hur processerna ser ut när det gäller prioritering av infrastruktur och planering av den långsiktiga transportinfrastrukturen.

Nu har regeringen just presenterat infrastrukturpropositionen och lagt den på riksdagens bord. Riksdagen har ännu inte ens beslutat om den ram som regeringen föreslog och som är historiskt stor, hela 1 171 miljarder kronor, med fokus på underhåll. Men det finns också ungefär 100 miljarder till nyinvesteringar. Detta är en ramökning med hela 27 procent jämfört med den ram som finns i nuvarande plan.

När riksdagen har fattat beslut om detta kommer regeringen att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram förslag på åtgärder, och sedan kommer regeringen att fatta beslut om nationell plan. Det är i det läget som enskilda objekt kommer att finnas med. De finns inte heller i vanliga fall naturligt med i infrastrukturpropositionen, utan det är i den regeringen lägger fram sitt förslag till ramar, som vi hoppas ska gå igenom här i riksdagen om några veckor.

Herr talman! Inflationen sjunker. Det beror inte på någonting som regeringen har gjort, utan det har huvudsakligen att göra med att Europa nu har fått bättre kontroll över sin energiförsörjning samtidigt som Sveriges arbetstagare har tagit ett enormt ansvar och accepterat en stor reallönesänkning.

Inför en interpellationsdebatt för några veckor sedan med statsrådet Anna Tenje bad jag riksdagens utredningstjänst att värdera vilka effekter regeringens budget får på ett hushåll med en ensamstående kvinna med två barn som bor i Stockholm och där kvinnan arbetar som barnskötare. Under nästa år kommer hon att förlora nästan 500 kronor netto i månaden till följd av regeringens budget, och då har jag ändå inte räknat med de hyreshöjningar som väntar.

Vid det tillfället svarade statsrådet att det behöver löna sig att arbeta. Jag vill därför även nu fråga statsrådet Anna Tenje vilka åtgärder hon avser att vidta för att underlätta för ensamstående kvinnor som är låginkomsttagare att försörja sig själva och sina barn. För nog räknar väl även regeringen dem som tar hand om våra barn som arbetande?

Herr talman! Jag måste erkänna att jag inte håller med ledamoten om att den inflationsbekämpning som regeringen har sysselsatt sig med och fokuserat på de senaste åren inte har gett effekt. Den har gett effekt, och det har också gjort att inflationen inte längre gräver stora hål i hushållens ekonomi. Men det är trots detta fortsatt väldigt tufft.

När Märta Stenevi gör sin beräkning glömmer hon att ta med det faktum att den ensamstående kvinnan bor i Stockholm. Om Märta Stenevi på riktigt hade velat prata om vad som slår hårt mot en hårt arbetande ensamstående kvinna hade hon pratat om höjningen av kommunalskatten och höjningen av regionalskatten i Stockholm, för att inte tala om höjningen av SL-kortet och de indragna bussarna. Det kommer definitivt att göra det betydligt svårare för den ensamstående kvinnan att se till att barnen kan komma till de olika fritidsaktiviteterna och hon själv till jobbet.

Om Märta Stenevi på riktigt vill hjälpa - börja i det egna partiet och se till att inte höja skatten för hårt arbetande småbarnsföräldrar!

(Applåder)

Herr talman! Pluskommissionen skrev för en tid sedan om kostnaderna för att seniora medarbetare inte får arbeta i den mån de önskar. Den ålderism vi just nu ser påverkar äldres möjligheter att komma ut på arbetsmarknaden och fortsätta arbeta längre. Jag skulle därför vilja fråga äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje hur regeringen ser på arbetet med att främja arbetslinjen hos just seniora medarbetare och på den alltmer utbredda ålderism vi ser i samhället.

Herr talman! Stort tack, Åsa Coenraads, för en väldigt viktig fråga!

Ett av de största resursslöserierna i Sverige just nu är att vi slentrianmässigt pensionerar bort personer med stor erfarenhet och kompetens av den enkla anledningen att de uppnått en viss given ålder. Vi måste sluta med detta, för vi har inte råd med det. Varenda bransch har ett skriande behov av kompetens och erfarenhet. Inte minst syns det faktiskt också i pensionskuvertet om man går i pension tidigare.

Att få fler att jobba längre blir en vinn-vinn-vinnsituation. Det är bra för den egna ekonomin. Vi sänker nu skatten extra mycket för dem som fortsätter jobba efter pensionsåldern, och vi gör det möjligt att pausa tjänstepensionen så att man kan gå ut ur och in i arbetslivet betydligt lättare. Det är också en stor vinst samhällsekonomiskt, och man får dessutom behålla kompetensen.

Herr talman! Min fråga går till kulturminister Parisa Liljestrand.

I dagarna presenteras Kristdemokraternas kulturpolitiska program, med många förslag för att stärka och stötta kulturen. Ett av förslagen handlar om att fler typer av organisationer, till exempel kulturföreningar, ska bli berättigade till gåvoskatteavdrag. Jag har själv motionerat om behovet av en översyn av skattereglerna när det gäller näringslivets investeringar i och sponsring av kultur.

Regeringen har i dagarna gett ett tilläggsuppdrag till den utredning som ser över skatteincitamenten för gåvor till ideell verksamhet. Mina frågor blir därför: Vad gör regeringen för att underlätta gåvor till och sponsring av kultur, och hur viktigt är det här tilläggsuppdraget till regeringens utredning?

Herr talman! Jag tackar för frågorna.

När jag pratar privat finansiering brukar jag alltid vilja börja i andra änden och säga att viss kultur alltid kommer att behöva offentlig finansiering. Det som är statens ansvar ska staten fortsätta ta ansvar för, men vi tror också att kulturen blir mer självständig om den får stå på fler ben. Därför är det viktigt att öka kulturens frihet genom att minska det offentliga beroendet.

Ett första steg i detta är det tilläggsdirektiv som vi häromdagen gav en befintlig utredning som just handlar om att titta på sponsring inom både idrott och kultur. Det är ett steg i rätt riktning. Det finns fler vi behöver ta, men det känns väldigt roligt att den här regeringen äntligen har tagit tag i frågan om privat finansiering. Det har inte gjorts på många mandatperioder, trots att det pratats om det.

Herr talman! Jag har en fråga till infrastrukturministern.

I dag regleras polisens rätt att använda blåljus och sirener för att påkalla fri väg i trafikförordningen. Det sätt på vilket trafikförordningen i dag är utformad begränsar dock delvis polisens möjlighet att arbeta effektivt. Vid en spaningsinsats, till exempel, får polisen för att komma i position eller komma i kapp inte använda blåljus och sirener för att köra mot rött ljus eller få andra trafikanter att flytta på sig. Om polisen får vetskap om att det finns en efterlyst person som är farlig på en viss plats får man inte köra med blåljus och sirener eller mot rött för att komma till den platsen. Detta blir ett problem framför allt i storstäderna, där trafiken ser ut som den gör.

Min enkla fråga blir då: Kan inte infrastrukturministern se till att få upp detta på agendan och ändra trafikförordningen så att den blir effektiv för polisen i det dagliga arbetet?

Herr talman! Jag vill tacka Martin Melin för att han just sätter frågan på agendan - när den är föremål för en fråga vid riksdagens frågestund är den väl definitivt på agendan.

Det jag kan konstatera är att trafikförordningen redan i dag anger att föraren av ett utryckningsfordon får bryta mot trafikföreskrifterna och påkalla fri väg i fall som denne bedömer som trängande. Rätten för förare av utryckningsfordon att i trängande fall avvika från trafikföreskrifter är allmänt utformad för att täcka flera olika situationer.

Sammantaget gör detta, bedömer jag, att trafikförordningen i sig är flexibel för polisen, samtidigt som kravet på att en situation ska bedömas som trängande säkerställer att respekten för blåljusinstitutet upprätthålls hos övriga trafikanter. Sedan kan detta vara en tolkningsfråga som kan förtjäna ytterligare uppmärksamhet, men trafikförordningen i sig medger att polisen och andra som har utryckningsfordon har den flexibilitet som trafikförordningen medger.

Herr talman! I de senast släppta siffrorna från Arbetsförmedlingen går det att läsa att 45 000 unga människor i ålderskategorin 18-24 år är inskrivna som arbetslösa hos myndigheten. Det är en ökning med över 13 procent sedan i september förra året. Unga människor som inte lyckas få ett första jobb eller som blir av med sitt första jobb riskerar att hamna i långvarigt utanförskap. Detta är givetvis tragiskt för den enskilde individen men innebär också stora kostnader för samhället.

Trots den skenande och dystra utvecklingen är regeringen förhållandevis passiv. I propositionslistan från Arbetsmarknadsdepartementet ekar det i praktiken helt tomt på det här området.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern när regeringen kommer att inse allvaret i den situation vi befinner oss i och när regeringen kommer att återkomma till riksdagen med förslag som kan hantera ungdomsarbetslösheten.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Jonathan Svensson för en utmärkt och mycket viktig fråga.

Ingenting är viktigare för vårt samhälle än våra barn och ungdomar och vilken framtid de får. Allt detta börjar med hur skolan fungerar. I dag är det för många barn och ungdomar som kan för lite när de lämnar skolan och därför inte kan få ett jobb och försörja sig själva. Det viktigaste vi kan göra är alltså att investera i skola och utbildning så att fler går ut gymnasiet med fullständiga betyg eller läser en yrkesutbildning så att de kan ta ett jobb.

Hela regeringens politik handlar om att se till att det finns möjlighet att utbilda sig på många olika sätt. Den enskilde måste ta sitt eget ansvar för att kunna ta de jobb som finns, men investeringar i utbildning och i yrkesutbildning är den viktigaste vägen för att fler människor, inte minst fler unga människor, ska kunna få ett arbete.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Andreas Carlson.

Förtur i bostadskön har under lång tid missbrukats till förmån för migranter. Sverigedemokraterna har under lång tid påtalat hur orimligt detta är och sagt att vi behöver få en kritisk hållning till detta agerande.

Sverigedemokraternas inriktning är att ändra i denna ordning. Min fråga till statsrådet är därför: Delar statsrådet vår inriktning gällande att undvika förtur för migranter i bostadskön?

Herr talman! När det gäller förturer skulle jag vilja säga att det stora problemet i dag är att det råder ovisshet för kommunerna om i vilken utsträckning det är möjligt att reservera bostäder för sökande - det kan vara äldre, yngre, barnfamiljer eller personer inom bristyrken - samt använda sig av så kallade förturer för exempelvis våldsutsatta kvinnor utan att gå miste om möjligheten att ta ut en köavgift.

I dag fattade regeringen beslut om en proposition om åtgärder för en bättre bostadsförsörjning. Jag är glad över att Sverigedemokraterna stöder den.

Förslagen i propositionen tydliggör att köavgift får tas ut även om lägenheter reserveras för sökande i kön eller fördelas enligt ett förturssystem. Förslagen förtydligar vad som gäller för avgiftsuttag vid förekomst av reservation av förtur, och det påverkar inte kommuners möjligheter enligt lagen om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning.

Herr talman! Min fråga går till arbetsmarknadsminister Mats Persson.

Det är ju så att vi har en arbetslöshet på 8 ½ procent i Sverige, och den ökar. Det är såklart kul att statsrådet hade vänner som kunde ge honom ett nytt jobb när han förlorade det gamla, men så är det ju inte för alla i det här landet.

Regeringen använder ofta inflationen som ursäkt för hur det ser ut, men man hade ju kunnat sänka till exempel arbetsgivaravgifterna och genom det kunnat sänka inflationen, som Konjunkturinstitutet föreslog och som vi har föreslagit. I stället höjde man arbetsgivaravgifterna och inflationen, så det går inte att använda som förklaring.

Är regeringen snart redo att faktiskt bidra till att också vanligt folk kan få nytt jobb? Man kan till exempel sänka kostnaden för att anställa, sänka arbetsgivaravgifterna och skattebefria de första tio anställda, som vi har föreslagit. Vi måste få till en arbetsmarknadspolitik som gör att det inte bara är Mats Persson som får jobb med regeringens arbetsmarknadspolitik. När är regeringen redo att leverera?

(Applåder)

Herr talman! Tack till Niels Paarup-Petersen för frågan!

Den här regeringen sänker ju skatten för alla som jobbar. Alla som arbetar i Sverige får sänkt skatt tack vare den här regeringen. Vi sänker skatten för att vi vet att det gör det mer lönsamt att jobba jämfört med att leva på bidrag. Vi gör det därför att vi vill stötta hushållen i en ekonomiskt tuff tid, och vi vet att det gör att de ekonomiska hjulen snurrar snabbare så att vi får fler jobb i den svenska ekonomin och fler människor får ett arbete att gå till.

Vi gör stora investeringar i yrkesutbildningar, och vi gör det enklare och billigare för småföretag att anställa. På bred front ser regeringen alltså till att det blir fler jobb i den svenska ekonomin och att fler människor har ett arbete att gå till. Det är väldigt viktigt, och det är någonting som regeringen prioriterar väldigt högt.

Herr talman! Vi har läst i medierna om ett rundabordsmöte mellan Sveriges nationella minoriteter och utredaren för kulturkanon, och vi har läst att det tyvärr slutade rätt illa. Minoriteterna kände att de inte kommer att inkluderas i projektet och att det inte kommer att föras någon dialog. Det här bekräftas också på ett ganska tydligt sätt av utredaren.

Det skulle betyda att utredningsdirektiven förmodligen inte kommer att följas, i alla fall inte i den delen. Men, tänker jag, projektet och kulturkanon är ju mer än utredningen. Det viktiga är kanske att de nationella minoriteterna och urfolket lyssnas till och behandlas på ett respektfullt sätt.

Min fråga till kulturminister Parisa Liljestrand är denna: Kommer det att föras en konstruktiv dialog med de nationella minoriteterna och urfolket samerna på ett respektfullt sätt så att de involveras i projektet med kulturkanon och i så fall hur om inte inom ramen för utredningen?

Herr talman! Jag tackar för frågan.

När det gäller kommitténs arbete är det ju så att kommittén bedriver det självständigt men mycket riktigt utifrån de direktiv som regeringen har beslutat. I direktiven står att man ska skapa en öppen och inkluderande process och att man ska ha en dialog med både urfolket samerna och de andra nationella minoriteternas organisationer.

Jag utgår från att kommittén arbetar utifrån de direktiv som man har fått. Vi har också säkerställt det på departementet genom att min statssekreterare har haft ett möte med ordföranden, där man var överens om vägen framåt och om att direktiven ska följas.

Herr talman! Jag vill ställa min fråga till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Den 22 februari i år fattade regeringen beslut om att ge en utredare i uppdrag att se över om kommunerna bör få utökade möjligheter att göra bakgrundskontroller av anställda och personer som erbjuds anställning eller uppdrag i kommunen. I förra veckan, i fredags, lämnades utredningen till Justitiedepartementet.

Äldre personer i kommunen ska kunna känna sig trygga i sina hem, oavsett var de bor någonstans i Sverige. De äldre som har hemtjänst eller annan sjukvård ska kunna känna sig trygga och kunna lita på den personal som kommer in i deras hem för att ge vård och omsorg. Hur kommer den här utredningen att hjälpa kommunerna att värna de äldres trygghet och säkerhet?

Herr talman! Stort tack till Malin Höglund för en utmärkt fråga!

Att garantera äldres trygghet i sina egna hem är en väldigt viktig fråga. Att ta utdrag ur misstankeregistret, som utredningen föreslår, är givetvis inte en garanti för att man ser till att ingenting händer. Som ansvarig arbetsgivare måste man göra allt det andra också. Man måste ta referenser, och man måste göra intervjuer. Men möjligheten som utredningen föreslår att ta utdrag ur belastningsregister och misstankeregister är ännu ett verktyg för att så långt det bara är möjligt garantera att äldre ska kunna känna sig trygga i sina egna hem. Äldres trygghet trumfar nämligen sexualförbrytares möjlighet att jobba inom äldreomsorgen alla dagar i veckan.

Herr talman! I infrastrukturpropositionen gör regeringen en större satsning än någonsin tidigare på att komma ikapp underhållsskulden för vägar och järnvägar. Trafikverket har fått allt man har begärt.

Tidigare har regeringens fokus legat på att underlätta pendling och godstrafik, men i budgeten har Trafikverkets anslag för upphandlad trafik dessvärre inte fått den uppräkning som Trafikverket begärde. Det har medfört att det statliga stödet till exempelvis min egen pendlingssträcka på Stångådalsbanan har blivit ifrågasatt.

Vilka åtgärder kan regeringen vidta för att denna för Kalmar län så viktiga järnvägslinje inte ska löpa risk att läggas ned på grund av en icke uppräknad budgetpost?

Herr talman! Jag vill tacka Gudrun Brunegård för engagemanget i den här frågan. Jag kan vittna för kammaren att det märks av. Engagemanget för just Stångådalsbanan och för infrastrukturen i Kalmar län är någonting som man förknippar med Gudrun Brunegård, och det tackar jag för. Jag uppskattar det engagemanget. Hon har satt ljus på frågan.

När det gäller den specifika frågan om trafikavtal har jag svarat på en liknande fråga tidigare under frågestunden, herr talman. Jag vill dock påminna om att medlen alltså ökar under nästa år med cirka 50 miljoner kronor till just trafikavtalen och att det är Trafikverket som fattar beslut. Man har ännu inte ingått avtal eller fattat beslut om att inte göra det.

Regeringen följer myndighetens arbete med trafikavtalen och användningen av tillgängliga medel noga. Det här är ju, som ledamoten för Kristdemokraterna vet, en angelägen fråga för att hela Sverige ska fungera, så den följer vi noga.

Herr talman! Statsministern har tidigare i höst sagt att det ljusnar i horisonten och att kampen mot inflationen är vunnen. Det gjorde han i samband med regeringsförklaringen och i presentationen av budgetpropositionen.

Mot den bakgrunden avstod regeringen från att satsa på barnfamiljerna. Det kom inga höjningar av barnbidraget; i stället kom sänkningar av bostadsbidraget.

I dag kom nyheten att inflationen uppgick till 1,5 procent i oktober jämfört med 1,1 procent i september. Samtidigt ser vi att arbetslösheten ökar.

Vi vet vilka som drabbas mest av detta - det är barnfamiljerna och de som är mest ekonomiskt utsatta. Jag undrar därför när dessa utsatta barnfamiljer kommer att få se samma ljusa horisont som regeringen.

Herr talman! Stort tack, Jessica Rodén, för en bra fråga!

Regeringens linje har varit mycket tydlig. Inflationsbekämpningen har varit den enskilt viktigaste åtgärden för att inte fortsätta gröpa stora hål i hushållens och företagens ekonomi och också i det offentligas ekonomi. Nu har vi vunnit kampen mot inflationen. Vi ser ljusningen vid horisonten, och därför gavs vi möjlighet att satsa på en tillväxtbudget - att få hjulen att rulla igen och få företagen att växa, expandera och kunna anställa mer igen.

Det måste bli mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta, och vi måste skapa förutsättningar för att fler ska kunna arbeta. Det är också den enskilt viktigaste åtgärden för en barnfamilj i ekonomisk utsatthet - att barn får se sina föräldrar gå till jobbet och att det lönar sig att arbeta.

Herr talman! I dag har vi över 360 000 inskrivna på Arbetsförmedlingen, och regeringen gick tidigt ut med att man kan tvingas flytta till de orter där jobben finns. För dem som är inskrivna i a-kassan finns en möjlighet till sanktioner, men majoriteten av de arbetslösa är inte med i någon a-kassa och omfattas inte av regelverket. Enligt Arbetsförmedlingen saknas sanktionsgrund om inte den sökande breddat sitt geografiska sökområde.

Min fråga går därför till arbetsmarknadsminister Mats Persson: Är man beredd att utreda frågan så att även Arbetsförmedlingen, likt a-kassan, kan införa sanktioner mot den som inte anstränger sig att söka de jobb som erbjuds, även utanför det egna området?

Herr talman! Tack till Ulf Lindholm för en utmärkt fråga! Regeringens jobbpolitik handlar om att vi har höga förväntningar på människor. Vi ställer krav; att ställa krav är att bry sig om människor. Vi tror att alla människor kan bidra på den svenska arbetsmarknaden.

I detta ligger att man har många rättigheter men också skyldigheter. En sådan skyldighet är att göra sitt yttersta för att hitta ett arbete, också om det arbetet finns på en annan ort än den där man just för stunden bor och verkar.

Regeringen höjer nu kraven i alla våra välfärdssystem - det handlar om Arbetsförmedlingens och andra myndigheters uppdrag - för att se till att arbetssökande i större utsträckning söker de jobb som finns och att vi ställer högre krav på människor. Detta genomsyrar hela regeringens politik, utifrån att vårt samhällskontrakt bygger på att den som inte har ett arbete ska göra sitt yttersta för att få ett.

Herr talman! År 2023 var ett rekordår när det gäller vräkningar av barn. Totalt 674 barn fick under året vara med om att deras familjer eller en av deras föräldrar vräktes. Vad siffran blir i år vet jag ännu inte, men sedan 2018 ser vi i Sverige en ökande trend när det gäller barnvräkningar.

När ett barn vräks kan konsekvenserna bli att barnet behöver lämna sitt sociala sammanhang, som skolan, sina vänner och sina kvällsaktiviteter, samtidigt som familjen kan behöva flytta runt mellan tillfälliga boenden. Att leva under osäkra boendeförhållanden har en mycket negativ inverkan i ett barns liv och påverkar ofta barnets hälsa och skolgång.

Regeringen aviserade i januari i år att man skulle gå fram med ett förslag om statliga hyresgarantier för barnfamiljer, där man gör det obligatoriskt för kommuner att erbjuda hyresgarantier för barnfamiljer. I september kom nya besked: Inga statliga hyresgarantier viks för barnfamiljerna. Min fråga till statsrådet Carlson är därför om det kommer att komma något nytt förslag gällande hyresgarantier för barnfamiljer.

Herr talman! Tack så mycket, Katarina Luhr, för en väldigt viktig och angelägen fråga! Detta gör, tror jag, många riksdagsledamöter här i kammaren engagerade - så även mig.

Jag kan informera om att Kronofogden har ett särskilt uppdrag att förbättra arbetet och minska antalet avhysningar där barn är inblandade. Socialtjänsten har också stora befogenheter att om man agerar i tid bidra till att undvika att barnfamiljer vräks; det är mycket angeläget.

När det gäller den specifika frågan om hyresgarantier är detta ett förslag som regeringen fortsätter att bereda och som jag ser som väldigt angeläget att bereda i ett högt tempo. Vi har inte gett något besked om att detta inte kommer att införas, utan det kommer fortsatt att beredas utifrån förslagen i Karolina Skogs utredning.

Herr talman! I dag har vi hört att om det inte är den förra regeringens fel är det migranternas fel att saker och ting går dåligt.

Om man läser eller tar tag i saker och ting ser man till exempel att bygg- och fastighetsbranschen är otroligt kritisk till budgetpropositionen. De efterfrågar stöd för att hantera den djupa krisen i sektorn och lyfter samtidigt fram att bostadsbyggandet är på rekordlåga nivåer. Trots behov, särskilt hos unga låginkomsttagare, byggs det för lite. Byggkostnaderna har skjutit i höjden, vilket gör det svårt för många att uppnå drömmen om ett eget hem. Detta påverkar samhället i stort. Möjligheterna att arbeta, studera och skapa ett jämlikt samhälle försämras.

Min fråga går därför till statsrådet Andreas Carlson: Vilka konkreta åtgärder kommer regeringen att vidta för att vända den negativa trenden, och hur säkerställer vi att bostäder byggs till priser som vanliga människor faktiskt har råd med?

Herr talman! För det första lägger vi i budgeten 1,53 miljarder kronor på bostadspolitisk utveckling i norr. Vi avsätter medel för att sänka kreditgarantiavgifterna. För att sänka priset arbetar vi med att förkorta ledtiderna, för tid är pengar. Vi förenklar och förbättrar regelverk. Vi arbetar mycket aktivt med att tillgängliggöra attraktiv mark i olika delar av landet.

En viktig del när det gäller prissättning är att pristransparensen behöver öka i byggmaterialkedjan. Vi har gett ett mycket tydligt uppdrag till Konkurrensverket att se över detta och komma med förslag på åtgärder när det gäller det system med dolda och ibland retroaktiva rabatter som är väldigt svåröversiktligt för den enskilde och många gånger drabbar slutkonsumenten, oavsett om man ska bygga villa eller är hyrestagare i en hyresrätt.

Regeringen arbetar alltså mycket aktivt och möter också mycket uppskattning för den inriktning vi driver.

Herr talman! Min fråga är riktad till statsrådet Anna Tenje. Livränta är till för den som har skadat sig eller blivit sjuk i arbetet och därför förlorat minst en femtondel av sin inkomst under ett helt år eller längre. På senare år har betydligt färre ansökt om denna ersättning, och fler ansökningar avslås. Antalet personer som får livränta har minskat med 80 procent på 20 år.

ISF tittar närmare på den här saken i rapporten Kravet på varaktighet vid arbetsskadelivränta, och man kommer fram till att en stor del av förklaringen ligger i oförutsedda konsekvenser av sjukförsäkringsreformen 2008. Av den anledningen vill jag fråga: Avser statsrådet att se över arbetsskadeförsäkringen?

Herr talman! Stort tack, Daniel Persson, för en väldigt bra fråga! En välfungerande arbetsskadeförsäkring är en väldigt viktig del av arbetslinjen och bidrar tillsammans med andra åtgärder som förebygger arbetsskador till att människor vill arbeta och stanna kvar arbetslivet.

Att antalet personer som är mottagare av livränta har minskat under de senaste åren har lite olika förklaringar. Det finns ett utflöde från försäkringen av personer som har beviljats livränta men i stället gått över till ålderspension. Den främsta orsaken till detta är enligt Arbetsskadeutredningen att färre ansöker om livränta samtidigt som andelen ansökningar som leder till att man får livränta faktiskt har ökat.

Jag har utredningen om arbetsskadeförsäkringen på mitt bord. Den innehåller flera komplexa förslag som ska beredas. Om du är mer intresserad tänker jag att du kan stanna kvar i kammaren, för Isabell Mixter och jag ska debattera detta i en interpellationsdebatt om bara någon timme.

Herr talman! Min fråga går till kulturministern. Trots att kostnaderna för kultursektorn ökar och inflationen skär i kulturarbetarnas budgetar har kulturstödet inte följt med i utvecklingen. Detta hotar inte bara kulturlivet utan också yttrandefriheten och det ideella engagemanget, som är ett fundament i vårt samhälle.

I den senaste regeringsbudgeten på området har detta nu drabbat också Amatörteaterns riksförbund genom personalnedskärningar i en redan liten personalgrupp men också genom att man har fått lägga ned den enda tidskriften för amatörteater. Då framstår regeringens politik som problematisk.

Min fråga går till kulturministern: Hur motiverar regeringen att man låter amatörkulturen tyna bort, och vad avser ministern att göra för att säkerställa att denna sektor får de resurser som krävs för framtiden?

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Den ekonomiska situation som har rått i Sverige de senaste åren drabbar ju också kulturen. Kulturen är inte på något sätt undantagen från den. Hög inflation under lång tid och en lågkonjunktur är ju någonting som också träffar kulturinstitutionerna.

Just därför har regeringen lagt fram en budget där vi höjer kulturbudgeten med över 230 miljoner kronor och också bidrar med nästan 9 miljarder kronor in i kultursamverkansmodellen, som är den modell där staten, regionerna och kommunerna går samman för att möjliggöra för till exempel amatörteatrar och andra former av konst och kultur i landet att fortsätta finnas och fungera för tillgång till kultur i hela landet för alla invånare.

Herr talman! Min fråga går till bostads- och infrastrukturminister Andreas Carlson.

Älvsborgsbron i Göteborg är ett känt landmärke och har blivit en symbol för staden med sitt mäktiga valv över Göta älv. I nästan 60 år har bron fungerat som en livsnerv mellan fastlandet och Hisingen. Mellan 2016 och 2023 renoverades bron, och bland annat bytte man ut skarvar mellan brosegment. Under denna tid var framkomligheten begränsad, vilket medförde köer som göteborgarna tålmodigt stod ut med i vetskapen om att bron faktiskt behövde renoveras.

När arbetet var klart blev det fel i alla fall. En sektion skadades, varför hastigheten nu är sänkt till 50 kilometer i timmen, vilket medför att köer fortfarande uppstår trots alla miljarder i renoveringskostnader och alla år av köer och begränsad framkomlighet.

Så kommer jag till själva frågan: Hur arbetar ministern för att Trafikverket ska säkerställa kvaliteten på utförda arbeten, till exempel när det gäller Älvsborgsbron i Göteborg?

Herr talman! Tack, Björn Tidland, för frågan! Älvsborgsbron är ju en viktig del av transportinfrastrukturen i Göteborg och i Västra Götaland, och det är givetvis av stor vikt att underhålla den så att framkomligheten kan upprätthållas. Ledamoten pekar på att bron är snart 60 år gammal, vilket medför att stora renoveringar och underhållsarbeten behöver göras. Detta har skett sedan ett flertal år tillbaka och kommer också att fortsätta under kommande år.

Jag har förståelse för att trafikanter kan tycka att det är störande med vägarbete och att framkomligheten under alla tider inte kan upprätthållas fullt ut. Men vad gäller de tekniska detaljerna kring själva genomförandet av de arbeten som pågår måste jag hänvisa till Trafikverket.

Jag vill dock på mina återstående tio sekunder påminna alla, inte bara ledamoten och inte bara när det gäller det här specifika objektet, om att hålla de hastighetsbegränsningar som finns vid underhållsarbeten, för det är en arbetsplats för alla som arbetar där. Det vill jag också ha sagt i den här frågan.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Carlson.

Bygget av Norrbotniabanan har till stora delar stått stilla i 23 månader. Överklagandena gällande sträckan Dåva-Skellefteå hamnade på regeringens bord i november 2022 och tog ett helt år att hantera. Den 7 december 2023 kom beslutet från regeringen att järnvägsplanen hade vunnit laga kraft.

Vi har nu bevittnat att regeringen dröjer med att fatta ett byggstartsbeslut för sträckan. Det har gått elva månader sedan järnvägsplanen vann laga kraft, men vi har inget byggstartsbesked. Den nuvarande hanteringen av Norrbotniabanan är ovanligt långsam, särskilt med tanke på att infrastrukturministern har uttryckt att arbetet med banan ska intensifieras. Kommunerna behöver också få ett besked, så att de kan sköta sin del av planeringen. Det är ohållbart för kommunerna att inte ha en tidsplan att förhålla sig till.

Min fråga till statsrådet är: När kommer byggstartsbeskedet Dåva-Skellefteå?

Herr talman! Jag förstår frågan och engagemanget. Jag har mött det på många håll längs sträckan och i de berörda kommunerna, som jag uppskattar en god dialog med. Jag kan inte recensera om just den här processen har varit ovanligt långsam, men det är förstås en mycket viktig och angelägen fråga som vi bereder i Regeringskansliet.

Detta är ingenting som vi drar i långbänk, utan det är kombinerat med en del komplicerade avvägningar som behöver göras. I det första skedet handlar det om det förvaltningsärende som ledamoten pekar på i den första delen av sin fråga, för att förbereda för byggstartsbeslut.

Men vi arbetar med frågan, och jag hoppas kunna återkomma så snart som möjligt med ett besked. Men jag har inget besked i frågestunden i dag om när ett beslut kommer att kunna fattas.

Frågestunden var härmed avslutad.