Frågestund

Fru talman! De senaste dagarna har vi sett upprörande exempel på vanvård i äldreomsorgen. Den dåliga kvaliteten har kombinerats med höga chefsbonusar till dem som sänker kostnaderna i verksamheten, avancerade upplägg för att flytta vinster till skatteparadis i stället för att betala svensk bolagsskatt. Anders Borg hänvisar till att Regeringskansliet bereder den begränsade skattefrågan som hindrar vinstflytt till skatteparadis. Maria Larsson har uttalat att de anställda måste bli bättre på att anmäla och visa civilkurage vid missförhållanden inom äldreomsorgen. Jag vill därför fråga äldreminister Maria Larsson: Vilka initiativ har hon tagit för att försäkra sig om att de skattemedel som vi har avsatt till äldreomsorg faktiskt går till äldreomsorg?

Fru talman! Tack, Lena Hallengren, för frågan! Låt mig först säga att missförhållanden i äldreomsorgen aldrig kan accepteras. Det sker ibland, och vi har fått alltför många sådana berättelser. Nu senast skedde det i Caremas regi. Tidigare i år har vi haft det i kommunal omsorg såväl i Norrköping som i Piteå. Det är oacceptabelt var det än sker. Vi har därför gjort mycket för att rigga system för att säkerställa att kvaliteten kan upprätthållas. Det har skett med en förstärkt tillsyn och öppna jämförelser där vi börjar mäta kvaliteten. Det system med upplägg för kapitalflykt som finns genom riskkapitalbolagens skatteupplägg är oacceptabelt. Det har Anders Borg och jag uttalat. Vi kommer att vidta åtgärder. Det finns en utredning som tittar på den delen. Det är fullt möjligt att det kommer till åtgärder innan den utredningen kommer med sitt betänkande.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Jag är långt ifrån nöjd. De senaste dagarna är det många som upprörts över hur våra äldre drabbas av missförhållanden i vården i den meningen att privata riskkapitalister prioriterat bonusar och vinstmaximering framför god vård. Detta handlar inte om huruvida vården drivs av privata eller offentliga aktörer. Faktum är att skattemedel inte används till det våra skattebetalare har beställt av oss politiker på olika nivåer. Jag vill fråga vilket ansvar Maria Larsson och den borgerliga regeringen har och vilka åtgärder ni tänker vidta för att försäkra er om att de skattemedel som skattebetalarna har avsatt i det här fallet till äldreomsorg faktiskt går till äldreomsorg.

Fru talman! Jag skulle vilja påstå att denna regering har gjort mer än någon tidigare regering för att säkra att vi kan kontrollera kvaliteten på ett bra sätt i äldreomsorgen. Det räcker fortfarande inte. Men de öppna jämförelserna och en kraftigt förstärkt tillsynsorganisation är till gagn för detta. Dessutom tittar vi över möjligheterna att stoppa den kapitalflykt av skattemedel som är oacceptabel. Pengar som satsas på välfärden ska naturligtvis primärt användas till välfärden. Men vi vill också se mångfald på äldreområdet och att möjligheten finns för äldre att välja en utförare. Det tror jag också Lena Hallengren vill. Jag tror inte att det är någonting som skiljer oss där. Vården och äldreomsorgen ska vara trygg för medborgarna. Därför är de kvalitetssystem som vi har satt på plats av central betydelse. För varje missförhållande som nu kommer upp i ljuset finns det muskler för tillsynsorganisationerna att åtgärda. Vi har nu en lex Sarah på plats som säger att risk för missförhållande ska identifieras. Kommunerna har huvudansvaret, och landstingen har huvudansvaret på vården. Vi har satt en bra lagstiftning på plats och dessutom en bra tillsynsorganisation.

Fru talman! Min fråga är också till barn- och äldreminister Maria Larsson. Ministern får ha överseende med att det kommer att vara många frågor i detta ärende i dag. Det visar på hur viktig vi tycker att frågan är. Vi vet att det råder missförhållanden på många äldreboenden oberoende av hur det är organiserat. Min fråga är: Hur tänker ministern agera för att förhindra att vinsten från äldreboendet drabbar kvaliteten för de boende, med tillägget nu ? Det görs en hel del. Men det handlar om nu . Varje dag som går försvinner pengar. Varje dag som går är det äldreboende som inte har det så bra som de borde. Vad händer just nu ?

Fru talman! Återigen: En icke kvalitativt bra äldreomsorg är aldrig acceptabel. När man blir äldre i vårt land ska man kunna känna sig trygg med att man har en god vård och omsorg när man behöver den. Därför har vi jobbat på att öka tillgänglighet genom att ge bidrag till fler platser som byggs. Det är en viktig del. Man ska kunna känna sig säker på att det finns en plats när man behöver den. Men det ska också vara en vård av god kvalitet. Inrättandet av öppna jämförelser, att börja undersöka kvaliteten, vilket inte har gjorts tidigare, är en viktig del och också att vi frågar de äldre själva. De äldre själva indikerar mellan de två mättillfällen vi har haft 2008 och 2010 att de tycker att äldreomsorgen har blivit bättre. Det betyder att de kvalitetspengar som vi har tillfört kommunerna för att utveckla äldreomsorgen förmodligen har gjort en del nytta. Det sker ett stort utvecklingsarbete, och vi har väldigt mycket bra äldreomsorg, en god äldreomsorg där de äldre är nöjda. Där det brister måste det finnas en kraftfull tillsyn och en bra lagstiftning i botten.

Fru talman! Jag har en följdfråga. Jag håller med om att det aldrig ska kunna accepteras att man inte sätter kvaliteten i främsta rummet. Men det är uppenbart att man inte gör det. Trots allting som görs verkar det som att det inte riktigt hjälper. Annars skulle vi inte behöva stå här i dag med de frågor som säkert flera av oss har. Återigen: Vad kan man göra nu , direkt, för att förhindra detta?

Fru talman! Vi har en alldeles färsk lagstiftning på plats som vill uppmana till öppenhet. Vi har förändrat och förstärkt lex Sarah från den 1 juli 2011. Det betyder att alla missförhållanden som uppdagas på ett boende ska rapporteras. Ledningarna ska se detta som en möjlighet. Jag tror att det tidigare har sopats alldeles för mycket under mattan. Jag tror att vi nu får upp mer i ljuset, och det är bra. Om man till och med får in ett strukturerat arbete där man identifierar brister innan missförhållanden och vanvård har inträffat har man gjort något riktigt bra. Det har vi lärt av andra arbetsplatser. Vi har inte varit så bra på det i äldreomsorgen. Den nya lagstiftningen är till för att tjäna just det syftet. Personalen tillsammans med ledningen ska hela tiden vara uppmärksam på: Håller vi god kvalitet? Kan vi upprätthålla säkerhet och trygghet i vård och omsorg? Jag hoppas också väldigt mycket av den nya lex Sarah.

Fru talman! Jag tänkte ställa en fråga till integrationsminister Erik Ullenhag. Nyanlända invandrare i Sverige innebär en väldigt positiv resurs som kan bidra till utvecklingen i Sverige. Den här veckan presenterade tankesmedjan Fores en studie där man bland annat visar att människor med utländska namn har svårare att komma till jobbintervjuer än människor med svenska namn. Samtidigt lyfter man också fram i studien att hårda anställningsregler och anställningslagar skapar svårigheter för invandrare att komma in på arbetsmarknaden. Frågan man ställer blir: Reglering eller diskriminering, vad hindrar etablering? Det är märkligt att Sverige har lyckats så dåligt under många år med att släppa in invandrare på arbetsmarknaden. Jag ställer därför frågan: Hur ser statsrådet på möjligheten att förbättra situationen i framtiden?

Fru talman! Jag tackar Ulf Nilsson för frågan. Det finns flera förklaringar till att vi ligger betydligt sämre till än andra länder med att få in utrikes födda på svensk arbetsmarknad. Den tankesmedja som Ulf Nilsson hänvisar till, Fores, har pekat på två förklaringar: en diskriminering på svensk arbetsmarknad och för dålig rörlighet. Om man ställer frågan vilken av dem som är viktigast är svaret: både och. Vi är i en situation då vi vet att människor med utländska namn har svårare att komma in på arbetsmarknaden enbart på grund av det utländska namnet. Här behöver vi en skarp diskrimineringslagstiftning, som vi också har skärpt. Vi behöver också en välfungerande diskrimineringsombudsman. Vi behöver även fundera på hur vi ökar rörligheten på svensk arbetsmarknad. Hur sänker vi trösklarna in? Där har vi gjort en del med nystartsjobb och instegsjobb för att göra det billigare att anställa utrikes födda människor som är långt från arbetsmarknaden. Men mer behöver göras. Utöver det som nämns i studien vill jag peka på det som jag tror har varit grundfelet i svensk integrationspolitik: Vi har behandlat människor som har flytt eller invandrat till vårt land som alldeles för svaga människor. Vi har inte haft ett tydligt jobbfokus. Där gör vi en hel del med etableringsreformer, men vi behöver göra mer från regeringens sida.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Detta är en viktig fråga. Lyckad integration är verkligen en avgörande framtidsfråga för Sverige. Jag håller med statsrådet om att den nya etableringsreformen är nödvändig. Det nya sättet att möta våra nyanlända är mycket bättre än det gamla, överdrivet omhändertagande sättet. Min följdfråga blir: Vilka möjligheter har ministern att följa upp de förändringar och den reform som sker, att skaffa ordentlig uppföljning och information och att även vidta åtgärder om någonting behöver justeras?

Fru talman! Vad gäller just etableringsreformen, det vill säga den första tiden i Sverige då man ska möta Arbetsförmedlingen i stället för som tidigare de sociala myndigheterna och ha ett tydligt jobbfokus, följer vi upp den hela tiden för närvarande. Vi har lagt ut uppdrag på myndigeter och på Statskontoret för att kunna trimma reformen om mer behöver göras. Men det räcker inte att vi blir bättre på att ta emot människor som nu flyr eller invandrar. Det finns människor runt om i vårt land som har fastnat i ett utanförskap. Då är diskrimineringsfrågan viktig. Det är viktigt att fundera på hur vi allmänt ökar rörligheten på svensk arbetsmarknad. Men jag skulle också vilja påpeka vårt ansvar som offentliga arbetsgivare. Vi har inte varit så gräsligt bra vare sig som statliga myndigheter, som regeringskansli eller som kommuner runt om i landet. Där har vi nu från regeringens sida bland annat inom ramen för Regeringskansliet satt upp tydliga mål för hur vi ska öka andelen människor med utländsk bakgrund även i Regeringskansliet. Det skulle eka ihåligt om vi på våra egna arbetsplatser inte skulle klara av att öka mångfalden. Dessutom är ökad mångfald ett sätt att höja kvaliteten.

Fru talman! Min fråga går till infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd. Botniska korridoren och Norrbotniabanan finns nu med som Core Network i TEN-T. Det möjliggör nu medfinansiering från EU för byggande av just Norrbotniabanan. Basnäringen i norra Sverige blomstrar. Gruvorna, skogen och industrin i norr behöver bra infrastruktur för att fortsätta utvecklas. Det är viktigt för jobben i norr och även för tillväxten i hela Sverige. Med detta sagt är jag mycket glad att ministern har jobbat så hårt för att EU-kommissionen skulle ta med Norrbotniabanan just i Core Network. Fru talman! Min fråga till ministern är följande: Hur stor del av medfinansieringen från EU kan det bli tal om i det här fallet?

Fru talman! Jag tackar Edward Riedl för frågan. Just diskussionen om hur stor del som kan vara möjlig att få medfinansierad har vi inte haft uppe så mycket i den här kammaren, även om just Botniska korridoren har varit uppe en hel del. Det är just detta som vi just för stunden inte vet. Den samlade fonden i det som kallas Connecting Europe Facility, som rör infrastruktur, energi och it, är satt till ungefär 50 miljarder euro, varav ungefär 30 miljarder avser infrastruktur. Men detta förhandlas just nu. Europaparlamentet är nog inte färdiga förrän framåt 2013. Hittills, i det tidigare TEN-T-programmet har man kunnat få pengar för medfinansiering för studier och projektering. Nu finns det olika nivåer - 20, 30 eller 50. Allt beror på vilka skall-krav som kommer att komma med. Det är inte klart.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret och för det hårda arbete som hon har lagt ned i frågan.

Fru talman! Jag skulle vilja passa på att här i riksdagen tala om att det inte bara är jag, utan rätt många från både regionen och de olika delarna, som är inblandade. Det gäller inte minst Norrbotniabanan. Den är en del av hela Botniska korridoren. När man tänker sig stråket Botniska korridoren i ett svenskt perspektiv går det egentligen från Helsingfors i Finland via Haparandabanan, som snart är färdig, för att komma ned på Norrbotniabanan, som inte finns. Sedan följer stråket Botniabanan, som i stort sett är i gång, och Ådalsbanan. Sedan finns en missande länk i form av Ostkustbanan, där det finns en hel del behov av kapacitet. Då pratar vi alltså om sträckan Gävle-Sundsvall. Detta finns inte heller med i nuvarande plan. Men med hänsyn till de diskussioner som nu ändå pågår på EU-nivå kan vi ta med det i våra planer när vi pratar transportsslagsövergripande kapacitet för svensk del.

Fru talman! Jag har en fråga som jag skulle vilja ställa till statsrådet Maria Larsson. Det har ganska länge pratats mycket om samordning i det här landet. Men faktum är att samordningen fungerar dåligt, om ens alls. Föräldrar med funktionshindrade barn har fått smaka på det här i och med att de själva har fått vara samordnare i samhället. De får stånga sina pannor blodiga många gånger. Den samlade erfarenhet de har är att det är en heltidstjänst att ha kontakt med myndigheter. Den ena handläggaren vet inte vad den andra gör. Det finns otydliga ansvarsområden. Tilläggas kan att kortsiktiga ekonomiska fördelar alltför ofta får styra behoven. Detta är en ohållbar situation, vilket jag är alldeles säker på att statsrådet håller med om. Min fråga blir därför: Finns det någon strategi för att komma till rätta med samordningsproblemet för att underlätta för föräldrar i denna situation?

Fru talman! Jag tackar för frågan. Det är en angelägen fråga. Jag tror att många föräldrar som har barn med funktionsnedsättning verkligen kan instämma i den beskrivning som frågeställaren ger. Detta är en fråga som också är angelägen i regeringens perspektiv. Vi har en kartläggning där vi håller på att titta på hur stödet samlat fungerar i dag. Vi vill också underlätta för föräldrarna genom att upprätta en webbaserad sida där alla stöd och olika saker som finns till hjälp samordnas informationsmässigt. Det tror vi är viktigt. Men vi har också sedan 2010 en lagstiftning på plats som ska åtgärda mycket av det som frågeställaren beskriver, nämligen att samordning ska ske. Den är lagstadgad. Om insatser behövs både från kommunen och från landstinget måste man samordna sig. Riksrevisionen, som har tittat på hur stödet fungerar, säger att man inte riktigt har hunnit beakta hur långt lagstiftningen har kommit och implementerats. Jag förutsätter att landsting och kommuner nu tar sitt ansvar utifrån den nya lagstiftningen och ser till att det är de som samordnar sig kring barnet och barnets behov.

Fru talman! Det hade varit bra om det hade kunnat fungera. Men enligt Riksrevisionens rapport har det framkommit att det finns en sorts motstånd hos kommuner och landsting till just samordning. Därför är det viktigt att hjälpen får komma på plats till de föräldrar som verkligen behöver den i första hand. Det är viktigt att man tillför kommunerna eventuella resurser så att de handgripligen och konkret kan hjälpa familjerna med kontakt med myndigheter. På så sätt kan familjerna slippa gå sönder.

Fru talman! Det motstånd som beskrivs kanske finns. Men det finns en lagstiftning på plats nu som inte kan förhandlas bort. Den är en nödvändighet; lagstiftning ska följas. Riksrevisionens rapport, som frågeställaren tar upp, pekar på att man inte har hunnit följa upp den nya lagstiftningen. Det kommer vi att göra fortsättningsvis. Det är därför vi nu vill kartlägga hur långt kommunerna och landstingen har kommit i arbetet. Sker samordningen? Fungerar det för föräldrarna? Vi vet att de många gånger har en orimlig börda med att både vara föräldrar och räcka till i sin föräldraroll och att vara logistiker, upphandlare och allt möjligt. Det är många funktioner som läggs på föräldrarna i dag. Vi vill göra vad vi kan för att underlätta deras fantastiska insats.

Fru talman! I budgetpropositionen föreslår regeringen att man från och med 2012 ska ta bort nedsättningen av förmånsvärdet för etanolbilar, det vill säga den skatt som man i dag betalar för förmånen då arbetsgivaren står för bilen. Jag och många med mig anser att den förändringen kommer att få stora negativa konsekvenser för etanolbilsförsäljningen. Tjänstebilsmarknaden är ofta oerhört viktig för hur den framtida personbilsparken kommer att se ut. Dagens tjänstebilar blir morgondagens begagnade bruksbilar. Tjänstebilsinköparna kommer i stället att köpa andra bilar. Miljöalternativen är tyvärr inte så många. I stället för etanolbilar kan man använda laddhybrider. Man kommer också att kunna använda biogasbilar, men här finns det stora problem. Det finns inte så många bilar som fungerar på marknaden. Min fråga till miljöministern är: Är det regeringens intention att helt eller så gott som helt radera ut etanolbilen som en tjänstebilsprodukt?

Fru talman! Tack, Johan Löfstrand, för frågan! De olika transportmedlen är oerhört viktiga i klimatpolitiken. Transporter står för en tredjedel av utsläppen. Det är alltså oerhört viktigt att få ned utsläppen från trafiken. Vi har i Sverige ett mål om en fossilfri fordonspark 2030. Det måste vi jobba mot. För att komma dit och få ned alla utsläpp på vägen behövs alla tekniker. Givet det kan man också säga att det blir en fråga om hur länge man ska hålla på med statliga stöd. Det är min åsikt att de ska hjälpa till när det finns en tröskeleffekt för att en miljövänlig produkt ska komma in på marknaden och att de ska kombineras med grön upphandling. Förutom de subventioner som vi har för elbilar har vi också en utredning om grön upphandling som ska göra det möjligt för kommuner, landsting och offentliga upphandlare att handla olika miljövänliga transportmedel.

Fru talman! Jag har under de senaste veckorna varit i kontakt med ett antal aktörer som jobbar med etanol och etanolbilar och med inköpare som ska köpa de tjänstebilar som vi talar om. Många är mycket oroliga över att många kommer att välja bort etanolen och i stället välja bensin- eller dieselbilar. I dag är inte gasbilen ett alternativ eftersom vi har mycket stora problem att få fram gas. Laddhybriden är alldeles för dyr, och framför allt finns den inte på marknaden i dag. Jag tycker att det är oerhört problematiskt att vi nu kommer att vrida klockan tillbaka. Den park av etanolbilar som vi har är ändå ett förhållandevis gott miljöalternativ. Många tror att den i stort sett kommer att försvinna med regeringens nya förslag. Min fråga är: Tror miljöministern verkligen att vi om två månader kommer att ha några alternativ till diesel- och bensinbilar för de tjänstebilsköpare som ska göra de här valen om ungefär två månader?

Fru talman! Utifrån klimatmålen är det viktigt att de mål vi sätter för utsläppen är tillräckligt låga. Under den gräns som är satt finns det utrymme för väldigt många olika tekniker och bränslen. Jag välkomnar en diskussion om etanol. Den har varit alldeles för okunnig och onyanserad. Det har vi diskuterat förut. Det är en enorm skillnad på finetanol och fuletanol. Finetanolen, som produceras i Norrköping, har oerhört bra livscykelanalysvärden, medan den amerikanska majsetanolen inte alls är bra ur klimatsynpunkt. Det går åt mer energi att tillverka den än vad man får ut. Det är viktigt att de klimatstyrmedel vi har inte går på teknik utan på gränsvärden. Jag tycker att det är en viktig princip att upprätthålla. Själv är jag glad över att köra en etanolbil på Norrköpingsetanol.

Fru talman! Min fråga till statsrådet Anna-Karin Hatt rör finansiering av fiberutbyggnad i de delar av landet där marknaden inte sköter det själv. De digitala klyftorna i geografiskt hänseende är fortfarande stora. I de trakter i inre Småland där jag befinner mig ibland finns inte ens tillgång till ADSL-abonnemang i stora delar av kommunerna. I dag växer så kallade byalagslösningar i föreningsregi upp som svampar ur jorden för att lösa de här problemen. Här har de 500 miljoner som anvisas i budgetförslaget en väldigt värdefull roll att spela. Min farhåga rör att dessa pengar inte kommer att räcka speciellt länge med den utveckling som sker. Jag undrar hur statsrådet ser på möjligheten att kunna lova fortsatt satsning på liknande sätt. Jag tror att det är ytterst värdefullt för att det ska bli möjligt att bedriva detta långsiktigt.

Fru talman! Tack för frågan, Göran Lindell! Att ha tillgång till bra elektroniska kommunikationer och bredband i världsklass är en fråga som i dagsläget är lika angelägen som tillgången till elnät eller för den delen en enskild väg var för hundra år sedan. Just därför har regeringen under en lång rad år vidtagit kraftfulla åtgärder för att komplettera marknaden och vara med och offentligt medfinansiera en bredbandsutbyggnad i de delar av landet där marknaden inte riktigt räcker till. Under 2010 och 2011 satsade vi 355 miljoner i stöd till bredbandsutbyggnaden i den här typen av områden via landsbygdsprogrammet och kanalisationsstödet. I budgetpropositionen för 2012 föreslår vi nu ett ytterligare tillskott på en halv miljard kronor de kommande tre åren för att stödja den byalagsutveckling och det engagemang som finns runt om i landet inte bara där Göran Lindell bor utan där många av de människor som i dag är engagerade i fiberutbyggnad gör stora frivilliga insatser.

Fru talman! Det är mycket positivt att detta pågår. När en sådan här utveckling väl har tagit fart är det viktigt att den får förutsättningar att fortsätta att utvecklas på liknande sätt. Något annat skulle vara mycket allvarligt. I det sammanhanget vill jag också påpeka att det mobila nät som utvecklas efter hand också är mycket värdefullt, inte minst just för sin mobilitet, men som en lösning för fast boende och fast sysselsättning ute i stora delar av vårt land är fortfarande god hjälp från det offentliga nödvändig för fiberutbyggnaden.

Fru talman! Tack för den kompletterande kommentaren! Det är uppenbart att vi kommer att behöva vara med och offentligt medfinansiera i delar av landet även framöver. Men vi gör också andra saker. Vi har precis gett kommunerna i uppdrag att ta ett större och bredare grepp när det gäller planeringsansvaret för bredbandsutbyggnaden. Det bidrar också till detta. PTS, den ansvariga myndigheten, arbetar metodiskt sedan ett antal år tillbaka med att ställa relevanta täckningskrav när man delar ut tillstånden för till exempel mobil trådlös kommunikation för att se till att vi med en kombination av fiber med fast teknik och mobil teknik kan täcka in så många människor som möjligt och se till att hela Sverige verkligen får bredband i världsklass. Vill man ta vara på hela Sveriges möjlighet att växa och utvecklas är det en helt naturlig förutsättning att ha tillgång till riktigt bra elektroniska kommunikationer oavsett var man råkar bo eller oavsett var man råkar bedriva sitt företag.

Fru talman! Jag har en fråga till statsrådet Maria Larsson i ett ämne som har diskuterats tidigare här, nämligen äldreomsorgen, men jag har en lite annan ingång. I dag, liksom ofta annars när det här diskuteras, pratar vi om valfriheten. Det är bra med valfrihet där man ska kunna välja vad man vill göra, om man vill gå ut och så vidare. Jag tror att behovet av att välja utförare är begränsat. Men det finns också en annan aspekt på det här med valfrihet. Det finns många kommuner som har en annan majoritet än den sittande regeringen och där väljarna har valt en annan politik. Tidigare har regeringen sagt att om inte kommunerna inför valfrihet när det gäller utförare inom äldreomsorgen kommer en tvångslagstiftning 2014. Jag undrar om regeringen, efter de skandaler som har dykt upp med Carema och Attendo, står kvar vid att man tänker begränsa valfriheten för kommuninvånarna.

Fru talman! Valfriheten är viktig eftersom den ger möjlighet att välja bort det som man inte är nöjd med. Den har funnits länge. Man kan exempelvis välja mellan folktandvård och privat tandläkare. Vi har funnit det naturligt att kunna välja olika verksamhetsinriktningar för barnomsorgen. Jag tycker att också i fråga om våra äldre, och andra typer av sociala tjänster, ska brukarna ha möjlighet välja, och välja bort, när de inte är nöjda. Frågeställaren påstår att det inte finns något intresse från dem som det berör. Jag vill hävda motsatsen. Den första rapporten jag fick med en utvärdering av lag om valfrihetssystem visar att 40 procent hade gjort ett aktivt val. Det tenderar att öka ju längre systemet finns i en kommun. Det tycker jag visar att det finns ett efterfrågetryck. Vänstern vill begränsa möjligheterna för den enskilde att välja. Det tycker jag är oacceptabelt. Sedan ska vi ha en kvalitetsgranskning, men låt oss komma ihåg att vanvård uppstår även i den kommunala omsorgen. Det har vi ganska många exempel på. Att säkra kvaliteten överallt är den stora uppgiften.

Fru talman! Ja, vi vill begränsa möjligheten att välja eftersom vi vill begränsa möjligheten att bedriva vård där utgångspunkten är att generera vinst. Det kommer på ett eller annat sätt att alltid drabba verksamheten då man använder skattepengar till vinstuttag i stället för till förbättring av verksamheten. I Sverige finns ingen forskning som visar att det leder till en bättre verksamhet. Däremot såg vi i Dokument inifrån i söndags att forskning i USA visar att det leder till en försämring av verksamheten. Min fråga gällde hur man ser på valfriheten för väljarna i kommunerna. Det finns många kommuner där väljare valt en annan organisation för omsorg än den som regeringen står för. Regeringen har sagt att om kommunerna inte inför detta blir det en tvångslagstiftning 2014. Jag undrar därför om man står fast vid att man i allmänna val ska begränsa valfriheten för väljarna i kommunerna.

Fru talman! Här går en viktig skiljelinje i svensk politik. De som tilltror sina medborgare att göra ett eget val och de som säger att de väljer åt dig. Det är värt att notera att Vänstern fortfarande står kvar och inte vill ha några alternativ utan fortsatt vill servera ett monopol. Min åsikt är att möjligheten att välja bör finnas i alla kommuner. Det har vi också varit tydliga med i Alliansens valmanifest. Därför kommer vi att förbereda en tvingande lagstiftning. Möjligheten att välja ska finnas överallt i Sverige.

Fru talman! Även min fråga går till statsrådet Maria Larsson, men den här gången gäller det barnen. Nästa söndag firar vi barnkonventionens dag då vi särskilt ska uppmärksamma barnens rätt till en trygg och god uppväxt. Alla barn får tyvärr inte det. Vi hör ofta i radio och tv hur barn är utsatta för övergrepp, både i form av våld och sexuella övergrepp. Också flyktingbarns situation är ganska allvarlig. Föräldrar och skola har ett stort ansvar, men jag tycker att vi också måste se till att lagarna är tydliga och står på barns sida. Den senaste tiden har mediedebatten handlat om just barnkonventionen, om den ska bli lag eller inte. Det har bland annat gällt barns rätt i asylprocessen. I dag har det kommit en ny kartläggning. Vad tänker regeringen göra beträffande den kartläggningen - detta med tanke på det som Norge har gjort och det faktum att FN:s barnrättskommitté säger att vi ska inkorporera barnkonventionen i svensk lag? Hur ser statsrådet på den fortsatta processen?

Fru talman! Låt mig säga att den kartläggning som i dag på morgonen presenterats för socialutskottets ledamöter är en karta. Vi har tittat på och belyst hur de rättigheter som statueras i barnkonventionen stämmer överens med svensk lagstiftning. Vad finns i svensk lagstiftning som svarar upp mot barns rättigheter enligt barnkonventionen? Vi har fått fram en karta som visar att svensk lag överensstämmer mycket väl med barnkonventionen. Vår lagstiftning är väl utbyggd. Den överträffar ofta de grundläggande krav som finns. Men det finns också brister. Nu gäller det att ta ut kompassriktningen från den kartläggningen för jag menar att vi också i vår tid och i vårt land har blinda fläckar när det gäller barns rättigheter. Vi kommer att fortsätta arbetet med att stärka barns rättigheter. Frågan om inkorporering får jag återkomma till i mitt nästa inlägg.

Fru talman! Jag har förstått att den kartläggning som presenterats i dag visar att Sverige redan gör mycket och att lagstiftningen ofta står på barnens sida. Det är bra att Sverige gör mycket. Samtidigt tycker jag att barns rättigheter måste vara väldigt tydliga. Norge har lyckats inkorporera barnkonventionen i sin lag. Frågan är vad som skulle bli så mycket sämre om man inkorporerade den även i svensk lag. Jag vill därför återigen fråga vad regeringen nu kan göra. Ska vi nöja oss med kartläggningen eller finns det andra insatser som kan göras? Kan man stärka lagen ytterligare?

Fru talman! Jag är övertygad om att man kan stärka lagstiftningen ytterligare. Kartläggningen visar att vi på vissa områden har brister, exempelvis på asylområdet. När det gäller inkorporering tycker olika partier lite olika. För att öka vår gemensamma kunskapsmängd tror jag att det är viktigt att vi hämtar erfarenheter från de länder som har inkorporerat barnkonventionen. Jag tillhör ett parti som är för en inkorporering, men jag har respekt för att vi tillsammans måste öka vår kunskap ytterligare. Jag kommer i eftermiddag att ha en temadialog med barnrättsorganisationerna, och i början av nästa år kommer jag att hålla ett kunskapsseminarium där vi får ta del av de nordiska erfarenheterna. Genom att bjuda hit de nordiska representanterna kan de berätta om sina erfarenheter. Vi har bland barnrättsjurister i Sverige en diskussion där en del menar att eftersom vår lagstiftning är så omfattande skulle det försvaga barns rättigheter att inkorporera barnkonventionen, och sedan finns det de som tycker att de skulle stärkas. Därför tror jag att inhämtande av ytterligare kunskap är viktigt för att vi ska komma vidare i frågan.

Fru talman! Miljöminister Lena Ek har meddelat att den svenska fordonsflottan ska vara helt fossilfri till 2030. Att alla fordon på våra gator ska vara fossilfria inom 19 år är ett mycket ambitiöst mål, och det välkomnar förstås Miljöpartiet. Vi har dock en lång väg att gå för att nå dit. I dag är ungefär 95 procent av våra transporter oljeberoende, och vi ser att utsläppen ökar. Att sätta upp ambitiösa mål riskerar att bli tomma ord om de inte följs upp med en strategi. Min fråga till miljöminister Lena Ek är därför: Har regeringen en strategi för hur vi ska kunna få en helt fossilfri fordonsflotta till 2030?

Fru talman! Jag tackar Lise Nordin för att hon tar upp denna oerhört viktiga fråga. Klimatfrågorna måste hanteras i ett brett perspektiv. Som jag sade nyss, som svar på en annan fråga, utgör transporterna generellt en tredjedel av utsläppen. Nu jobbar vi med det som inom EU-systemet kallas Roadmap 2050. Frågan är hur man får olika sektorer, som i dag står för olika delar av utsläppen, att minska utsläppen så att vi är på noll år 2050. Det innebär att vi nu arbetar med en strategi för att nå fram till detta. Vi har gett Naturvårdsverket, vissa länsstyrelser och en mängd andra myndigheter i uppdrag att bidra med vad som behövs för att vi ska nå de mål som vi satt upp. Det är ett kontinuerligt arbete, och ju fler vi är som hjälper till, desto bättre.

Fru talman! Att tillsätta utredningar och ge uppdrag kan absolut vara en viktig del, men om vi ska nå målet om en fossilfri fordonsflotta inom 19 år krävs det en konkret politik just nu. När jag läser regeringens budget ser jag att den är ganska tom på konkreta åtgärder. Det finns en supermiljöbilspremie som gäller ungefär 5 000 bilar - av de totalt fyra miljoner bilar som ska ersättas på våra gator. Det är alltså ungefär 1 promille som den åtgärden ska avhjälpa. Biogas presenteras som en av de viktigaste åtgärderna för att kunna minska utsläppen från transporter, men i regeringens budget finns varken något produktionsstöd till biogas eller stöd för mackar så att fler människor kan tanka miljövänligt. Jag undrar därför om regeringen avser att vidta några nya åtgärder för att nå målet om en fossilfri fordonsflotta till 2030 så att det inte enbart blir tomma ord.

Fru talman! För att nå målet om en fossilfri fordonsflotta till 2030, som jag håller med om är ett tufft mål, får man nog ta lite sats. Det handlar om bränsle, teknik och motorer, om att gå steg för steg framåt. Det är en kombination av lagstiftning, hur man sätter standarder, hur man utvecklar andra tekniker och transportsystemet, vilka transportinvesteringar vi gör, där tåginvesteringarna är oerhört viktiga, och även statsplanering. I detta sammanhang vill jag påpeka att vi har ökat anslagen till forskning otroligt mycket. En stor del av det handlar om miljöteknikforskning. Vi har tät kontakt med företagen och med industrin. Jag tycker att det är oerhört spännande att se vad till exempel Volvo och Scania har på sina forskningsavdelningar när det gäller bilar som till och med kan bidra med energi in på elnätet i framtiden.

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till äldreminister Maria Larsson om det som tydligen är temat för dagen. Det känns som att det är en viktig fråga som vi vill ha många svar på. Jag har själv ställt mig väldigt positiv till lagen om valfrihet och anser att frågan om mångfald gör väl och ve för en äldre människa och dess familj. Man kan själv välja den utförare man vill, och politikerna ska inte lägga sig i det, men däremot se till att saker och ting fungerar. Jag undrar vad Maria Larsson anser om den kritik som nu rullas upp i medierna kring vissa bolag och hur detta går ihop med lagen om valfrihet.

Fru talman! Jag tackar för frågan. Jag skulle verkligen vilja rekommendera kommuner att använda sig av lagen om valfrihet. Det leder till kvalitetskonkurrens, eftersom man ska erbjuda samma nivå på ersättningen som vad den egna kommunens verksamhet kostar. Tyvärr sker en hel del upphandlingar också med LOU, som ger priskonkurrens på ett annat sätt. Vi har tillskapat lagen om valfrihet för att kunna få till stånd kvalitetskonkurrens. Den används nästan till fullo när det gäller hemtjänst, men i mindre utsträckning när det gäller särskilt boende. Jag hoppas på att få se en vital utveckling av mer användande av LOV ute i kommunerna och att vi kommer bort från LOU, som i mycket är anpassad för att upphandla produkter, inte tjänster.

Fru talman! Jag tackar äldreministern för svaret. Så sent som i förra veckan besökte jag ett äldreboende i en kommun där det inte finns valfrihet. En 97-årig man ville gärna flytta rakt över gatan till ett äldreboende, men det blev tvärstopp. Jag ser alltså också fram emot detta.

Fru talman! Detta är ett bra exempel som belyser varför vi är så angelägna om att valfriheten ska finnas på plats också när man blir äldre. Man ska inte fråntas beslutsrätten över sitt eget liv utan kunna ha inflytande på vem som hjälper en med morgonduschen och vilket äldreboende man ska bo på.

Fru talman! Den 1 november infördes fyra elprisområden. Sverige har delats in från norr till söder. Min fråga går till Anna-Karin Hatt. Varför har regeringen infört dessa fyra elprisområden och anser ministern att detta fungerar bra?

Fru talman! Jag tackar för frågan, som är angelägen och aktuell. Det stämmer inte att det är regeringen som har infört de nya elprisområdena, utan det har gjorts av Svenska kraftnät som ett resultat av den kritik som vi har fått från EU och som i sin tur var föranledd av ett klagomål från Danmark, som har valt att införa denna modell. Det handlar om att vi från svensk sida måste klara av att balansera den inre marknaden och att den ska fungera mot vårt behov av svensk el i Sverige. Det är ingen hemlighet - jag har sagt det tydligt - att vi från regeringens sida gärna hade avvaktat med att införa dessa elprisområden till dess att den så kallade Sydvästlänken är på plats. Det var dock inte möjligt att genomföra, eftersom vi var tvungna att leva upp till EU:s krav. Däremot gör vi nu andra saker för att se till att minimera de prisskillnader som kan komma att uppstå framöver. Vi bygger ut stamnäten. Vi ser även till att vi får en snabb utbyggnad inte minst av den förnybara elproduktionen i de södra delarna av Sverige. Båda dessa åtgärder kommer att bidra till att prisskillnaderna framöver kan hållas på en så låg nivå som möjligt.

Fru talman! Jag antar att Svenska kraftnät ändå har samrått eller fört samtal med regeringen innan man infört denna typ av förslag. Det är väl också så att EU definitivt inte har beslutat detta utan har föreslagit att det är på det här sättet vi skulle kunna ha det i Sverige. Mot bakgrund av de flaskhalsar som finns och att Sverige är uppdelat i fyra olika delar kommer det att vara olika priser vid olika tillfällen i de fyra olika områdena. Samtidigt kan man se att vi från riksdagens sida har beslutat om pengar till Svenska kraftnät på 2,2 miljarder, men Svenska kraftnät har knappt använt hälften av pengarna. Det kan kännas lite oroväckande, när det nu har varit så pass bråttom med införandet av de fyra prisområdena. Därtill undrar jag om ministern har funderat över hur man ska klara konkurrensförhållandet mellan elintensiva småföretagare.

Fru talman! Det stämmer att elprisområdena införs på grund av att vi är skyldiga att leva upp till det påpekande som vi fått från EU. Svenska kraftnät har konstaterat att detta är den modell som är framkomlig. Det kommer att innebära att vi under stora delar av året inte kommer att ha några prisvariationer i Sverige. Men under vissa tidpunkter, när bristen finns, kommer det att vara olika elpriser i olika delar av Sverige. Gränserna som är satta mellan de fyra elprisområdena tydliggör var det finns ett behov av ytterligare investeringar i stamnätet. Vi gör nu historiskt stora satsningar. De kommande tio åren kommer vi att satsa 3 ½ miljard om året på att bygga ut stamnätet, samtidigt som det blir tydligt var i landet det finns ett behov av ny elproduktion. Vi har en situation där vi har mycket produktion i norra Sverige och mycket konsumtion i södra Sverige. Detta system kommer att bidra till att det blir tydligt för dem som ska investera på den svenska elmarknaden var det finns möjligheter och intresse av att göra nya investeringar i ny angelägen elproduktion.

Fru talman! Jag vill ställa en fråga till statsrådet Erik Ullenhag. Fler jobb och minskat utanförskap har varit en av Alliansens viktigaste frågor. Mycket har gjorts sedan 2006, men det finns mycket mer att göra. Många utrikesfödda kvinnor i Sverige vill ingenting annat än att arbeta och ha en egen lön. Tyvärr finns det alltför många som inte har den möjligheten. Ett stort problem är i dag att sysselsättningsgraden för utrikesfödda kvinnor är alldeles för låg. Detta är ett problem ur försörjningssynpunkt och för livslönen. Det är även en viktig jämställdhetsfråga. Vad gör statsrådet och regeringen för att påskynda etableringen på arbetsmarknaden för utrikesfödda kvinnor, så att fler kvinnor får jobb och därmed egen försörjning?

Fru talman! Jag tackar för frågan. Jag tror att detta är en av de riktigt stora integrations- och jämställdhetsutmaningar vi har framför oss de närmaste åren. Vi vet att vi har 10 procent lägre sysselsättning bland utrikesfödda kvinnor jämfört med utrikesfödda män. Vi vet att gapet mellan utrikesfödda män och svenskfödda män är betydligt mindre än gapet mellan utrikesfödda kvinnor och svenskfödda kvinnor. Tre år efter ankomsten till Sverige är det ungefär 50 procent av männen som jobbar och 22 procent av kvinnorna. Det finns ingen viktigare jämställdhetsfråga än att ha en egen lön att leva på. Detta skapar en stor jämställdhetsutmaning. Ett första steg vi tog var när vi för ungefär ett år sedan genomförde etableringsreformen, där vi individualiserade ersättningssystemen, vilket ur jämställdhetssynpunkt är viktigt. Ska en familj få full ersättning den första tiden i Sverige? Ska både kvinnan och mannen gå till svenskundervisning för invandrare och andra etableringsinsatser? Men vi behöver göra betydligt mer. Det var bakgrunden till att vi för ett par veckor sedan tillsatte en utredning för att se vad vi kan göra för att nå utrikesfödda kvinnor. Jag tror att vi tyvärr ganska ofta har mött utrikesfödda kvinnor rätt könsstereotypt i det svenska mottagandet.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är betryggande att statsrådet ser problematiken i utrikesfödda kvinnors situation på arbetsmarknaden. Det är också glädjande att statsrådet arbetar med frågan och tar ansvar för att fler kvinnor ska få möjlighet till eget jobb och att tjäna sin egen lön. Det är en viktig jämställdhetsfråga. Precis som Erik Ullenhag säger tänker jag aldrig kompromissa med att Sverige ska fortsätta att vara ett öppet och tolerant land. En annan viktig fråga som är kopplad just till sysselsättning är barnfattigdomen i vårt land. Ett sätt att bryta barnfattigdomen och en del kvinnors utanförskap är att se till att kvinnorna, mammorna, ges chansen till eget arbete och egen försörjning. Hur ser statsrådet på denna problematik?

Fru talman! När jag säger att mottagandet har varit könsstereotypt menar jag att man ibland från kommuners och andra myndigheters sida har tänkt att om bara mannen i familjen får jobb har man tagit ett steg i rätt riktning. Vi vet att när det inte har funnits dagisplatser har det varit de utrikesfödda kvinnorna som har stannat hemma. Vi vet att utrikesfödda kvinnor i lägre grad än utrikesfödda män har deltagit i svenskundervisningen för invandrare. Detta gör att de i dag får ha sina barn med sig som tolkar när de går till Försäkringskassan och apoteket. Här behöver vi göra ganska mycket på rätt många punkter. Den utredning jag talade om kommer att återkomma redan under våren. Där tittar man på föräldrapenninguttaget bland utrikesfödda kvinnor. Vi vet att det kan finnas system som gör att det inte lönar sig för utrikesfödda kvinnor att gå ut och arbeta på samma sätt som för svenskfödda kvinnor eller för utrikesfödda män. Som jag sade är detta en av våra riktiga jämställdhetsutmaningar och integrationsutmaningar framöver, och vi återkommer till detta.

Fru talman! Om drygt två veckor inleds klimatförhandlingar i Durban. Läget är allvarligt, och utsläppen slår nya rekord. Världen riskerar att efter 2012 stå utan ett bindande klimatavtal. Samtidigt visar forskningen att situationen kan vara mer allvarlig än vad många trott hittills. Många släpper nu tvågradersmålet och riktar in sig på att temperaturhöjningen måste hejdas vid en och en halv grad. Den svenska regeringen har slagit sig för bröstet för sin klimatpolitik. Man har till och med varit så stolt att man sagt att det inte behövs några nya åtgärder under den här mandatperioden. Vi socialdemokrater håller inte med. Vi tycker att det behöver göras mer. En av de mest effektiva åtgärderna i den svenska klimatpolitiken har varit klimatinvesteringsprogrammen, men dem avskaffade den här regeringen under förra mandatperioden. Regeringen har också valt att ligga lågt när det gäller miljöskatter för att öka omställningstrycket inom trafiken. Nu tyder mycket på att de svenska utsläppen ökar. Min fråga till miljöministern är därför om regeringen står fast vid att inga nya åtgärder behövs för att minska de svenska utsläppen.

Fru talman! Tack, Sara Karlsson, för en oerhört viktig fråga! Jag skulle vilja säga att det behövs nya åtgärder och insatser varje dag från ett brett spektrum av myndigheter, företag och forskare, och från dig och mig och alla oss, för detta är en oerhörd utmaning. Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Det är en väldig utmaning att förbereda världen för den enorma omställning som är nödvändig för att möta de förändringar som redan har skett på klimatsidan och för det teknikskifte som vi behöver genomdriva för att klara utmaningarna. Förberedelserna inför Durban pågår för fullt, och jag har själv tillsammans med företrädare för 39 andra regeringar deltagit i en förförhandling. Jag återkommer till detta i nästa inlägg.

Fru talman! Jag håller med miljöministern om att klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Därför skulle jag önska att regeringen vässade sin klimatpolitik. Vi socialdemokrater föreslår åtgärder för att öka omställningstrycket på godstransporter och investera i järnväg. Vi vill upprätta en långsiktig plan för att höja koldioxidbeskattningen, och vi vill satsa på biogas. Vi föreslår också ett nytt klimatinvesteringsprogram och ett nytt system för att premiera miljövänligare bilar. Det är åtgärder som vi är övertygade om att vi behöver för att minska de svenska utsläppen men också för att vara en trovärdig spelare på den internationella arenan. Min fråga är fortfarande om regeringen står fast vid att inget mer behöver göras eller om man gör en annan bedömning än ledande forskare.

Fru talman! Jag tyckte jag sade alldeles nyss att regeringens åsikt är att det behövs ett brett paket av åtgärder i samhällets alla sektorer. Det är därför Naturvårdsverket i Sverige har fått ett uppdrag att arbeta med Färdplan 2050. Det är därför ett antal myndigheter har fått i uppdrag att inventera de åtgärder som behövs. Det är därför vi har satt målet om en fossiloberoende fordonsflotta 2030, och det är därför vi investerar i järnvägar, bredband och energieffektivisering rakt över. Inför de globala klimatförhandlingarna är det viktigt att inse att Europa och de fattiga länder som har sagt sig vilja fortsätta med nästa period på Kyotoprotokollet står för 16 procent av de globala utsläppen. Det är också därför som vi parallellt med tuffa åtgärder i Sverige fokuserar på att förbereda och driva fram bra beslut i Durban. I dagens läge är jag tveksam till hur de länder som släpper ut mycket kommer att agera i Durbanförhandlingarna. Det kan vi återkomma till.

Fru talman! Min fråga är till Maria Larsson, som är ansvarig för landets alkoholpolitik. På detta område finns det nu två aktuella frågor. Den första är gårdsförsäljningen. Det är ett ämne som kom upp för några år sedan. Sedan tillsattes en utredning, som nu har gett ut sitt betänkande och remissinstanser har gett sina besked. Vad är regeringens ståndpunkt? När kommer beskedet? Hur ser Maria Larsson på denna fråga? Den andra frågan gäller de aktuella vinklubbarna. Vinklubbsimporten, som Maria Larsson yttrade sig mycket kritiskt om för några år sedan, har nu exploderat och blivit mycket mer professionell och storskalig. Hur ser Maria Larsson på vinklubbsimporten i dag?

Fru talman! Tack, Carl B Hamilton, för två intressanta frågor! Carl B Hamilton är väl insatt i vad som pågår och hur det hela har utfallit. Vi har ju haft ett remissförfarande när det gäller förslaget om gårdsförsäljning. Det framgår att remissinstanserna ganska samfällt inser att den finska modellen, som det egentligen var utredningens uppdrag att titta på, inte är förenlig med EU-rätten, och inte heller det förslag som utredningen har presenterat synes av de tunga remissinstanserna vara förenligt med EU-rätten. Vi har nu läst igenom alla remissvar. Då är det kutym att ett beredningsarbete pågår, där vi funderar över hur vi ska förhålla oss till remissinstansernas synpunkter och till de förslag som utredningen har lagt fram. Det är det svar jag har att ge i dag. Parallellt med detta pågår naturligtvis också Systembolagets försök att bättre svara upp mot de små, lokala producenternas sortiment och kunna tillhandahålla det. Fråga nr 2 får jag återkomma till i nästa svar.

Fru talman! Det är välkommet om statsrådet återkommer till den frågan. När det gäller gårdsförsäljningen vill jag fråga: När kommer beslutet? Det är väldigt många som väntar på det och som riskerar pengar på grund av att tiden bara går. Hur är det med vinklubbarna?

Fru talman! Detta är inget förslag som ligger i byrålådan, utan det arbetas aktivt med det. Det kan jag försäkra Carl B Hamilton om. När det gäller vinklubbarna är ju sakförhållandet det att vi i EU-domstolen har fått ett utslag som innebär att det förbud som vi tidigare har haft mot import av alkohol av privatpersoner har fallit. Det innebär att de som i dag vill importera som privatpersoner och att de leverantörer som finns har att rätta sig efter det regelverk som finns: Importen får inte ske till ungdomar under 20 år, man måste alltid betala svensk skatt och marknadsföringsreglerna måste följas. Tillsynen måste fungera i vårt land. Vi kan se att det har skett en dramatisk utveckling av antalet aktörer bara de senaste månaderna. Om man däremot ser till andelen av den totala alkoholkonsumtionen är det fortfarande en förhållandevis mycket liten andel som det handlar om. Men vi ser noga på detta, och vi kommer faktiskt i nästa vecka att träffa företrädare för våra andra myndigheter, tull, polis och andra, för att se vad vi tillsammans ser och vad vi behöver vidta för åtgärder.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Ullenhag. För ett år sedan infördes etableringslotsar som en del av en omfattande reform. Under det här året kunde man se på den frihet de flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige har att välja ett företag som ska lotsa dem in i det svenska samhället. Det företag som blir utvalt får en ersättning som bygger ungefär på det man har i pengar att röra sig med. De företagen försöker locka till sig flyktingar genom att köpa datorer, mobiltelefoner, kameror och liknande it-prylar. Frågan är: Vad tycker statsrådet om det faktum att man inom lotsverksamheten ägnar sig åt inköp av prylar och inte åt att lotsa flyktingar in i det svenska samhället?

Fru talman! Tack, Jasenko Omanovic, för frågan! Jag känner inte till de exempel som Jasenko Omanovic lyfter upp. Vad jag kan säga är att jag tycker att det är bra ifall det leder till att människor kommer närmare arbetsmarknaden. Hela idén med en lots är följande: Efter det att jag har fått ett permanent uppehållstillstånd träffar jag Arbetsförmedlingen. Det läggs upp en individuell etableringsplan för mig den första tiden i Sverige. När den är upplagd, vad behöver jag då göra för att lära mig svenska, samhällsorientering och arbetsförberedande insatser? Då väljer jag en lots. Vilka är då lotsar? Det varierar. Häromdagen kom det fram att Läkarförbundet går in och lotsar. Röda Korset är inne som lotsar. Lernia är inne som lotsar. Det är en mångfald av lotsar som vi börjar bygga fram. Människor som flyr eller invandrar till vårt land är olika och behöver olika stöd och hjälp. Att vi har börjat individualisera mottagandet mer tror jag är bra. Ett av de grundläggande problem som vi har haft i svensk integrationspolitik är att vi har behandlat människor som har flytt eller invandrat till vårt land ungefär som om alla är likadana. En del är att individualisera en ökad valfrihet.