Frågestund

Herr talman! Det råder en stor brist på bostäder. Då är det svårt att få ökad rörlighet på arbetsmarknaden, vilket blir ett problem för hela ekonomin. Om de som bor i våra storstäder någonsin ska få utrymme i sina plånböcker för annat än bostadsutgifter behöver det verkligen bli en bättre balans på bostadsmarknaden. Då måste vi bygga fler bostäder. Boverket säger att vi behöver öka byggandet med ytterligare 40 procent bara för att motsvara befolkningstillväxten. Ni har inte agerat alls. Möjligen har ni hoppats att fler ska hyra ut rum i redan existerande bostäder i stället för att se till att det byggs nya bostäder. Min fråga är: Vilka konkreta åtgärder tänker regeringen vidta för att kunna öka bostadsbyggandet med minst 40 procent?

Herr talman! Vi fick så sent som i dag ny information om kraftigt ökad nyproduktion av bostäder. Det är välbehövligt. Låt oss också säga att det spelar roll hur man försöker förkorta processerna för att få fram nybyggnadsprojekt. Jag tror att det är viktigt att påpeka en sak. Vi pratar ofta mycket utifrån ungdomars perspektiv och om de kan få en bostad. Men vi ska nog fråga om deras föräldrar och deras föräldrar i sin tur verkligen röstar på partier som alltid trycker på ja-knappen när det lokala byggprojektet kommer upp till prövning i kommunalpolitiken. Min erfarenhet är att det är högst blandat. Många partier ägnar sig då åt att försöka stoppa, hindra, förlänga och förskjuta och inte bygga. Det är glädjande information att det blir nyproduktion. Jag tror inte på omfattande subventioner, framför allt inte i det konjunkturläge som Sverige nu befinner sig eftersom nyproduktionen kommer på plats. Låt oss vara noggranna med vilka partier som också lokalt verkligen släpper fram nybyggnadsprojekt.

Herr talman! Det är glädjande att bostadsbyggandet tar fart, men det är från oerhört låga nivåer. Inte ens den fart som man nu börjar få upp räcker för att komma i närheten av att motsvara det byggande som behövs för nå plus minus noll i förhållande till hur många fler vi blir. Jag tittade på antalet 19-24-åringar. Mellan 2006 och 2012 ökar de med 120 000. De bostäder som byggs nu, alltså hyresrätter som är det som de kan efterfråga, motsvarar inte ens 80 procent av dem som fanns 2006. I 75 procent av landets kommuner råder det alltså bostadsbrist. Men det enda som statsministern nu kunde meddela var att man när det blir val om tre år ska kolla hur partier har röstat. Han sade också att vi ska vara nöjda med den lilla ökning som nu sker. Jag vill därför upprepa frågan: Ser inte statsministern behov av nya konkreta insatser för att de unga ska kunna få en bostad som de har råd med?

Herr talman! Det är en ganska kraftig ökning som till och med leder till diskussioner om kapacitetsbrist i byggsektorn. Det måste vi nog vara lite vaksamma på. Finns det ett sätt att hitta problem i form av tillgångsbubblor och olika finansiella bubblor är de ofta kopplade till att det har blivit överhettning i byggsektorn. Därför ska vi ta våra ansträngningar att nu bygga ut arbetsutbudet på allvar så att den ökade efterfrågan och produktion som nu kommer på plats verkligen kan motsvaras av att vi får fram produktionsmöjligheter. Det tycker jag inte ska förringas. Jag vill ändå hänga fast vid att det inte bara handlar om tre år. Det framställs en bild - jag vill inte anklaga Socialdemokraterna för det - av att alla partier i denna riksdag och i fullmäktigeförsamlingar inte har någon annan idé än att bygga nya bostäder för unga människor. Då menar jag att man inte har varit i närheten av kommunalpolitiken. Det är inte så det ser ut. Titta hur det ser ut runt omkring. Snarare profilerar man ofta på att inte bygga, att öka grönområdena, att säga nej till byggprojekt och att minska omfattningen på dem. Det är sanningen. Det kanske inte alltid är det när det gäller Moderaterna och Socialdemokraterna, men det finns fler partier i politiken.

Herr talman! I dag kan man läsa i bladet om kulturministerns tal från ett branschseminarium om framtidens tv. Budskapet är entydigt: Trots goda vinster från privata aktörer talar hon i fråga efter fråga om att begränsa möjligheterna för public service. Sponsringen ska bort, avgiftssystemet är ett problem, och public service får tydligen för mycket pengar via de frivilliga licensavgifterna. Men också innehållet bör ses över genom att uppdraget ska begränsas och snävas in till det som public service ensamt kan bedriva. Jag vill därför ställa följande fråga till statsministern: Är det regeringens gemensamma åsikt att det går lite för bra för public service och att man därför bör göra vad man kan för att vingklippa SVT och Sveriges Radio?

Herr talman! Nu läser Peter Eriksson in en hel del tolkningar som jag inte tror att kulturministern skulle hålla med om. Det som jag har uppfattat att Lena Adelsohn Liljeroth har fört en diskussion kring är snarare en renodling av public service-begreppet i en tid då public service ofta förknippas med alternativa intäkter i form av förtäckt sponsring. Jag noterar att det pratas mycket om produktplacering i förhållande till olika serier. Det blir helt enkelt så att man gör sig beroende av olika intressenters ersättningar och inte, som det framställs i reklam av olika slag, bara baserar verksamheten på licensbetalningar. I detta blandade landskapet har Lena Adelsohn Liljeroth ställt sig frågan: Skapar inte det ändå en typ av beroende som vi inte förknippar med public service-begreppet? Om Miljöpartiet tycker att det är helt oproblematiskt är det naturligtvis er sak, men jag tycker att det är fullt rimligt att Lena Adelsohn Liljeroth har väckt dess frågor. Det är tänkt inför ett nytt public service-avtal, och det är vi inte färdiga med än.

Herr talman! Det var bara en av tre saker som jag tog upp. Jag tog också upp avgiftssystemet. Kulturministern är tydligen oroad över att det går för mycket pengar till public service och att innehållet bör begränsas och ramarna bli betydligt snävare. Det är två frågor som kanske är ännu större och viktigare. Är det en linje från regeringen och statsministern att det är oroande att det är så många som betalar in till avgiftssystemet så att SVT och de övriga bolagen får för mycket pengar och att de kan konkurrera väl om tittarsiffror och så vidare?

Herr talman! Det finns som sagt inte en färdigformulerad regeringsposition inför kommande avtalsperiod. Låt mig då i de andra delarna också påpeka att grunden för public service - icke-kommersiell tv och radio - naturligtvis är att vi i detta ser ett utbud som vi inte tror att någon annan kan stå för. Det brukar de själva uttrycka som att man även på det som kallas prime time - kl. 20-21 på kvällarna - kan få se fördjupande kulturinslag eller historiska betraktelser som kanske inte alltid naturligt finns i kommersiell tv, även om det finns exempel även där på motsvarande. Det är klart att om framför allt SVT upplever att man mer ska inrikta sig på att nå en ung publik och mest tänka på hur många som tittar på programmen då blir det även här en diskussion om vad som egentligen blir kärnan i public service-uppdraget. Regeringen har inte en färdig uppfattning. Men det är fullt tillåtet för kulturministern, liksom för många andra, att föra en gränsdragningsdiskussion om dessa frågor. Det tror jag bara ska välkomnas.

Herr talman! I länder som Italien, Holland, Österrike, Finland och Danmark har man länge talat om mångkulturalismens misslyckande och massinvandringens negativa konsekvenser. De senaste veckorna har vi kunnat se hur även de borgerliga ledarna för Europas giganter Frankrike, Tyskland och Storbritannien en efter en har deklarerat att mångkulturalismen har varit ett misslyckande och att en omprövning av den hittillsvarande politiken på området är nödvändig. I Sverige har ni gjort tvärtom. Ni har skrivit in mångkulturalismen i grundlagen. Jag har hittills inte hört statsministern kommentera denna revolutionerande omvälvning av den europeiska politiken. Jag skulle därför vilja veta vilka slutsatser statsministern drar av att Sverige står alltmer ensamt och isolerat i dessa frågor och om han är beredd att lyssna till sina europeiska kollegers nyvunna insikter om mångkulturalismens negativa inverkan på samhället.

Herr talman! Sverigedemokraterna hämtar nästan alltid stöd för sitt sätt att ställa frågor från en sorts vi-och-de-perspektiv. Det finns vi, som förmodligen är dem som är födda här i Sverige, och de, som är dem som är utanför. För mig är det inte så världen ser ut. För mig utgör Sverige och svenskarna dem som här bor - både dem som är födda här och dem som har kommit hit senare i livet. Jag aktar mig för att göra den här typen av gränsdragningar. Sverige är redan multietniskt och mångkulturellt. Här finns alla världsreligioner företrädda. Det skapar i grunden, tycker jag, ett spännande samhälle - ett samhälle där vi lär oss tolerans inför olikheter, vilket jag tror är grunden för att förstå essensen för vad som är mänskliga fri- och rättigheter. Låt mig samtidigt säga att det här ibland skapar spänningar. Det gäller inte minst detta att komma från ett annat sammanhang, ett annat land och en annan kultur och sedan finna sig till rätta i en ny kultur. För mig måste det mötas med integrationsarbete och med en arbetslinje så att man kommer in i arbete med att lära sig språket. Men det är mer att hjälpa människor att komma på plats. Där skiljer jag mig kanske från Sverigedemokraterna, som mer verkar vilja stänga dörren.

Herr talman! Jag tackar statsministern för svaret, men jag kan tyvärr inte säga att jag är nöjd med det. Statsministern har länge marknadsfört sig själv som en lyssnande politiker. Men det framgår allt tydligare att han inte är beredd att lyssna till något eller någon som kan ifrågasätta den egna övertygelsen och den egna världsbilden. Statsministern har inte varit beredd att lyssna på människorna i de segregerade områdena, vare sig infödda eller ditflyttade från andra länder, som lever mitt i det misslyckade mångkulturella samhället. Han har inte varit beredd att lyssna på oss sverigedemokrater och på våra väljare. Han är uppenbarligen inte heller beredd att lyssna på sina europeiska kolleger. Detta gör mig djupt oroad, inte bara för Sveriges framtid utan också för hur detta kommer att påverka relationerna med vår nära omvärld. Jag undrar om statsministern nu kommer att bemöta sina europeiska kolleger på samma sätt som han har valt att bemöta svenska kritiker av mångkulturalismen, det vill säga med ensidiga fördömanden och vägran till dialog på ungefär det sätt som vi hörde i statsministerns förra inlägg.

Herr talman! Jag var i början av veckan på fritidsgården Guts i Angered utanför Göteborg. Jag satt där med 30 flickor med huvudsakligen invandrarbakgrund och lyssnade till deras beskrivning av Sverige - ett Sverige som på nätet i olika sammanhang domineras av allt fler sverigedemokrater som uttrycker rasistiska tillmälen och nedlåtande omdömen om dessa flickor. Trots att merparten av dem är födda i Sverige beskrivs de som att de inte hör hemma här. Det är mycket tydligt varifrån dessa röster kommer. Jag är absolut beredd att lyssna på dem och att vid varje tillfälle markera att jag tänker göra vad jag kan för att stå upp mot detta sätt att dela upp människor i ett sådant vi-och-de-tänkande som vi nu får exempel på. Jag är beredd att göra förändringar så att arbetslinjen fungerar så att folk som har kommit från andra länder kan få jobb. Jag är beredd att göra ytterligare ansträngningar så att de bättre lär sig det svenska språket. Men jag tror i grunden på mänsklig rörelse. Jag tror i grunden på frihet och på öppna gränser. Och jag tror i grunden att Sverige blir ett bättre samhälle av att man kan få komma hit från andra länder under dessa ordnade former. Jag noterar att jag där skiljer mig mycket från Sverigedemokraterna. (Applåder) I detta anförande instämde Annika Qarlsson (C).

Herr talman! Bostadsbristen är skriande i många kommuner i Sverige. Ungefär 120 kommuner har bostadsbrist. Det som byggs är i första hand bostadsrätter och villor, och i ganska liten utsträckning hyresrätter. Det är framför allt hyresrätter som saknas, framför allt hyresrätter med någorlunda billiga hyror som vanligt folk kan efterfråga. När jag såg statsministerns uttalande i Dagens Nyheter kan jag inte dölja att jag kände viss skadeglädje över att statsministern hade trampat i klaveret. Han påstod att hyresrätten inte hade någon framtid, till exempel i Stockholms innerstad. Statsministern tog sedan tillbaka detta uttalande genom att lägga ut ljudfiler som just bekräftade det som statsministern hade sagt enligt DN-intervjun, nämligen att hyresrätten som idé inte fungerar i Stockholms innerstad. Så sade statsministern. Jag är en ganska sjyst kille, så jag tänkte att jag ska ge statsministern chansen att förklara: Vad var det egentligen statsministern menade med uttalandet om att hyresrätten som idé inte fungerar i Stockholms innerstad? Du har en minut på dig - varsågod!

Herr talman! Här ser man att Lars Ohly är en hygglig prick, helt enkelt. Låt mig konstatera att hyresrätten fyller en viktig funktion på en fungerande bostadsmarknad. Den ger en möjlighet att inte ställa krav på kapitalinsats, och den lägger grund för rörlighet. Men för att fungera ska det handla om ett hyresboende under den tid som man behöver bostaden. Man ska sedan lämna den ifrån sig till bostadsförmedlingen eller till en fastighetsägare utan att anse att det finns ett särskilt värde förknippat med bostaden, som man sedan ska kunna få ut. Menar Lars Ohly att han aldrig har hört talas om att det finns värden förknippade med hur hyresrätter behandlas i Stockholms innerstad? Det var snarare som vän av hyresrätten som jag ifrågasatte att det verkligen fungerar som det ska. Jag tror att den behövs; jag är helt övertygad om att den behövs. Jag är glad att de regler som nu gäller från årsskiftet också öppnar upp för nyproduktion på ett sätt som nu gör att det återigen finns förutsättningar för att bygga hyresrätter. Sedan tror jag i och för sig, givet vad Lars Ohly sade i början av sin fråga, att all form av nyproduktion skapar grund för ökad rörlighet och på det sättet kan lösgöra äldre delar av bostadsbeståndet som inte minst yngre ofta kan ha råd med.

Herr talman! Problemet med statsministerns resonemang är att vi ska backa för en typ av kriminell aktivitet som också jag är medveten om finns, nämligen handel med hyresrätter, som man inte har rätt att ta ut något värde för. Med det till intäkt ska vi alltså förkasta hyresrätten som idé. Det är den mest behovsprövade och rättvisa boendeformen. Den kan fördelas efter kötid och behov till skillnad från de boendeformer som människor med tillräckligt starka ekonomiska resurser kan efterfråga. Om man översätter det till andra områden blir det helt omöjligt att stå för någon politik alls. Då ska vi alltid backa för kriminaliteten och säga att det är omöjligt att stå för en rättvis politik. Men de allra flesta hyresgäster använder inte hyresrätten som en vara, statsministern. De håller inte på att spekulera. De håller inte på att sälja och köpa. Det finns de som gör det, men de allra flesta hyresgäster vill ha någonstans att bo på rimliga villkor. Därför är det vår uppgift att bygga mer. Det ni gör är att se till att det byggs fel och att det inte byggs tillräckligt. Bostadsbristen är ett skriande socialt problem. Varför gör ni inte mer åt bostadsbristen?

Herr talman! Liksom i tidigare svar vill jag ange att vi nu har en kraftigt ökande produktion av bostäder i Sverige, så till den milda grad att vi tidigt nu hör diskussioner om kapacitetsbrist när det gäller förutsättningar för att bygga. I stora delar av landet fungerar hyresrätten som den är tänkt att fungera. Det är min förhoppning att den ska kunna göra det i större utsträckning också i de mest attraktiva områdena. Det kanske allra tydligaste är Stockholms innerstad. Ett dilemma är dock att innerstaden i Stockholm är geografiskt avgränsad och att det finns bred politisk enighet om att man inte ska bygga på höjden och inte heller förtäta i parkområden. Då blir det ibland för mig lite oklart var det ska byggas någonstans. Det är därför jag säger: Titta lite på hur politiker som står i talarstolen och berättar att ungdomar ska få lägenheter och boende beter sig rent lokalt när själva byggprojekten sedan kommer fram och ligger på fullmäktiges bord! Ni skulle bli förvånade över att få notera att de inte är lika mycket för att bygga bostäder som det ibland låter som när man hör dem i talarstolen i riksdagen.

Herr talman! Sverige ser ut att ha klarat sig mycket bra genom finanskrisen. De offentliga finanserna är i ordning, och tillväxten är rekordhög. Det finns ändå en oro för att arbetslösheten biter sig fast. Min fråga till statsministern är: Hur utvecklas svensk arbetsmarknad jämfört med den i övriga Europa? Och hur kan vi undvika att liksom tidigare hamna i en jobblös tillväxt?

Herr talman! EU-kommissionen hade en rapportering om arbetslöshetsutvecklingen i EU:s 27 medlemsländer, där man konstaterade att vi nu är i en fas där Sverige tillsammans med Malta har den snabbast sjunkande arbetslösheten i hela EU. Vi fick också i dag på morgonen fram nya uppgifter om en kraftig sysselsättningsökning i Sverige. Detta är i grunden mycket glädjande. Det är så mycket mer glädjande eftersom man också förutser kraftigt fortsatt ökad efterfrågan på arbetskraft. Givet att vi nu håller fast vid reformerna för att göra det mer lönsamt att arbeta och sänka trösklar in till arbetslivet kan vi förhoppningsvis hjälpa många människor på plats som har haft svårt att kunna få ett arbete. Ju fler som jobbar, desto bättre kommer det dessutom att påverka våra offentliga finanser, det vill säga förutsättningarna för att vi ska kunna se till att skola och sjukvård får de resurser som behövs. Det här är en potentiellt glädjande utveckling. Det är åtminstone vad vi ser just nu när Sverige utmärker sig på ett sätt som vi inte har sett så här tidigt i återhämtningsfaser tidigare.

Herr talman! Det är en riktig vargavinter. Som statsministern säkert förstår tänker jag då på temperaturer ned mot -42,6 grader, som jag såg att det var någonstans. Då är det svårt att spara på elektriciteten. Min fråga gäller kapaciteten hos den svenska elektriciteten. Vi har tre kraftslag, nämligen vindkraft, som är marginell men ett viktigt tillskott, vattenkraft och kärnkraft. I dessa dagar kan vi se att vi skulle behöva mer elektricitet. Det gäller inte minst när man tar emot de elräkningar som säkert sprider skräck i många hem i dagarna.

Herr talman! Jag tror att många håller med om att man får betala väldigt höga priser nu. En del av detta är en särskilt nätavgift. Jag vill påminna riksdagen om att det över hela landet just nu pågår en lång rad initiativ och påtryckningar för att säkra kapaciteten, det vill säga själva försörjningslinjerna. Inte sällan kommer det krav på att man ska gräva ned elledningar. Allt detta leder till högre kostnader. En annan väldigt viktig faktor är att vi har en så kallad marginalprissättning där den sist producerade enheten elektricitet sätter priset för hela marknaden. När vi har väldigt stora behov handlar det om fossilbränsleframställd el. Det är mycket dyrt. I värsta fall talar vi om gasturbiner som producerar el. Så fort vi kan bygga ut kapaciteten med hjälp av den alliansöverenskommelse som bygger på att vi ska använda vattenkraft, förnya och utveckla kärnkraften och bygga in det förnybara tredje benet är jag övertygad om att vi, med den ökade produktionen, kan se en bättre prisbild. Det är det absolut viktigaste att göra.

Herr talman! Statsministern talade för en tid sedan om att fler kvinnor som arbetar deltid behöver arbeta heltid. När det gäller kvinnors arbetsmarknad kan vi konstatera att det finns ett antal strukturella problem som den enskilda kvinnan får betala högt för. Jag ska bara nämna två. Det ena är den ofrivilliga deltiden. Många verksamheter är organiserade så att kvinnor jobbar delade turer eller obekväm arbetstid och inte har några möjligheter att jobba heltid. I Långtidsutredningen finns det underlag som visar att kvinnors utbildning inte lönar sig. Detta är viktigt för att vi ska få det här att fungera, för att kvinnor ska kunna jobba mer heltid eller gå upp i tid och framföra allt för att de ska kunna leva på sin lön. Min fråga är om statsministern är beredd att agera på något sätt för att motverka dessa strukturella problem som finns, speciellt för kvinnor, på arbetsmarknaden.

Herr talman! Apropå DN-rubriker var det precis före jul som det skrevs att jag ville att kvinnor skulle arbeta mer. En del hörde av sig och undrade om jag hade blivit helt galen, för de ansåg att de redan jobbade så mycket. Sett till hela den kvinnliga populationen kan man konstatera att Sverige har nästan lika hög förvärvsfrekvens för kvinnor som för män. Den ligger lite bakom. Den stora skillnaden är att en så hög andel kvinnor deltidsarbetar. Detta är en arbetskraftspotential och tillväxtpotential som Sverige måste ta bättre vara på. Morötterna för arbete måste bli tydligare för kvinnor. Det påverkar deras livslön. Det påverkar deras möjligheter att stå på egna ben ekonomiskt om relationer och förhållanden inte går som de har tänkt sig. Jag tror att det är väldigt viktigt att offentliga arbetsgivare planerar verksamheten på ett sådant sätt att de kan erbjuda heltider. Det är en väldigt central del. De drivkrafter som inte minst alliansregeringen har tagit fram är entydiga i den riktningen att kvinnor också ska märka att det lönar sig bättre att arbeta och det blir bättre förhållanden för dem. Det har vi arbetat för att få på plats tillsammans med en lång rad jämställdhetsreformer.

Herr talman! Också jag vill tala om den intervju som var i DN dagen för julafton och som handlade om livspusslet med familj och arbete, kvinnors val i livet. Jag citerar: "Kvinnor har trott att man måste stå och slita och baka bullar och tvätta och hålla ordning på alla matsäckar och inte glömma en enda träning." Sedan förklarar statsministern att han vill erbjuda vägen bort från detta. Kvinnor ska lönearbeta mer. Alltför många kvinnor arbetar deltid, som statsministern sade alldeles nyss. Jag och många med mig blev förvånade över statsministern statsfinansiella synpunkter på kvinnors val. Utgör inte kvinnors och familjers självbestämmande ett egenvärde för statsministern? Är det inte okej för en kvinna eller en man att sätta barnen eller familjen främst även om det skulle innebära att man under en tid går ned i arbetstid och arbetar deltid i stället för heltid?

Herr talman! I Kvinnomaktsutredningen och i andra sammanhang har det visat sig att detta självbestämmande fördelar sig på det sättet att män jobbar mer och kvinnor tar större ansvar för det oavlönade hemarbetet. Jag menar att det får den konsekvensen att kvinnor får sämre pensionsutveckling och sämre möjligheter att ekonomiskt stå på egna ben när relationer spricker, vilket inte är en realitet för alla men för väldigt många i Sverige. Därför tycker jag fortsatt att det är en viktig grund för vår tillväxtstrategi och vår politik att göra det mer lönande och mer intressant för kvinnor att gå upp i arbetstid. Det innebär rimligen en omfördelning av ansvaret hemma och att män måste hjälpa till med mer av matsäckar, läxläsning, bullbak och allt vad det nu kan tänkas vara därför att så ser livet ut. Man måste få det oavlönade att hänga ihop med det avlönade. Jag ska gärna ge människor ett utrymme att fatta egna beslut, men det är fortsatt så att det är alldeles för könsuppdelat för att vi inte ska reagera och skapa tydligare morötter för att öka den kvinnliga förvärvsfrekvensen.

Herr talman! Nätets frihet bereder vägen för människors frihet, sade Carl Bildt i går när han presenterade den utrikespolitiska deklarationen. Under några veckor kunde vi följa kampen för frihet och demokrati i Egypten via tv- och datorskärmar. Sociala medier som Facebook, Twitter och Youtube gjorde det möjligt för oss, för medier och för folket i Egypten att följa händelserna, och de har även spelat en viktig roll i planeringen av demonstrationer. I ett försök att förhindra detta spärrades stora delar av Egyptens Internet. Tillgången till information och möjligheten att kommunicera elektroniskt har fått en större roll för demokratin nu när kampen mot förtryck har flyttat ut på nätet. Vad kan Sverige göra för att IT kan användas i strävan efter att stärka frihet och demokrati i utvecklingsländerna? Vilka åtgärder avser statsministern att vidta för att främja yttrandefrihet och ett öppet och fritt Internet?

Herr talman! Låt oss konstatera att vi ser en öppning i egentligen hela arabvärlden och i många länder med diktatur och förtryck som kommer via sociala medier och via Internets påverkan. Vi ser också att diktaturer inte bara vill ha ordning på vad tidningar skriver utan också väldigt ofta använder tekniken att försöka stänga ned och styra Internetanvändningen. Därför är detta en mycket viktig faktor för att öppna vår värld och inte minst för att en ung generation ska kunna framföra sina rättmätiga krav på förändring. Som nämndes togs det upp i utrikesdeklarationen. Jag såg också att Gunilla Carlsson har presenterat att vi genom våra utvecklingsinsatser också jobbar särskilt inriktat mot att ge resurser för att möjliggöra användning av Internet som en del i demokratibygget. Det är modernt, riktigt och rätt och ett sätt att möta det som Eliza Roszkowska Öberg frågar efter. Det är hoppingivande att ett fritt Internet och social medier ger den här möjligheten att bända upp diktaturer världen över.

Herr talman! Det är många som bor eller har bott i hyresrätt i Stockholm. De har följt statsministerns uttalanden om hyresrätten i innerstaden med ganska stort intresse. Moderaterna i Stockholm är det parti som har sålt ut flest hyresrätter i Stockholms innerstad. Tidigare förbjöd man också de kommunala allmännyttiga bolagen att bygga hyresrätter under en tid. Det förbudet försvann som tur var när lågkonjunkturen kom med en ökad efterfrågan på hyresrätter eftersom allt fler människor hade svårt att efterfråga bostadsrätter. Hyresrätten har en väldigt viktig roll, särskilt i Stockholms innerstad. Miljöpartiet arbetar mycket för att vi ska kunna planera för att bygga både bostadsrätter och hyresrätter i Stockholm. Jag undrar på vilket sätt statsministern menar att de problem som han identifierat och också uttalat sig om i intervjuerna om hyresrätter i innerstaden ska lösas. Är det genom att sälja hyresrätterna och helt enkelt göra innerstaden till ett getto med bostadsrätter?

Herr talman! Jag tycker inte att en hög koncentration av bostadsrätter automatiskt kan beskrivas som ett getto. Det har funnits en efterfrågan bland folk att i större utsträckning kunna äga sin bostad genom den tidigare ombildningspolitiken. Den har byggt på ett aktivt initiativ från personer som tidigare bott i hyresrätt; de har velat se den omvandlingen. Vad jag förstår är den ombildningspolitiken sedan en tid stoppad just för att säkerställa att det ska kunna finnas hyresrätter och även kunna ske en nyproduktion, detta inom ramen för den trepartsöverenskommelse som också syns i den lagstiftning som trätt i kraft från årsskiftet. Jag har ett par mycket viktiga motfrågor till Miljöpartiet. Kan Miljöpartiet lova att vara ett aktivt stöd i stadshus och andra fullmäktigeförsamlingar genom att stödja nyproduktion av bostäder? Lovar ni att rösta ja och redovisa att ni faktiskt stöder viljan till nyproduktion? I så fall har det skett något viktigt i svensk politik.

Herr talman! Jag har suttit i Stockholms stadshus i många år och följt många bostadsplaner. Även om det inte är känt för den här församlingen är alla partier överens om 80-90 procent av bostadsplanerna i Stockholm. De största byggena av hyresrätter sker just nu i bland annat nordvästra Kungsholmen, Liljeholmskajen och Hammarby Sjöstad. Om dessa områden är alla partier överens. Miljöpartiet har varit en aktiv part i att eftersträva att vi ska få dessa bra bostadsområden på plats. Det finns ett antal projekt som man har olika åsikter om; Moderaterna och Alliansen drar fram projekt i parkområden och värdefulla friluftsområden och privatiserar därmed en allmännyttig park eller en naturmiljö. Miljöpartiet är alltså med och jobbar för hyresrätter och för ett ökat bostadsbyggande i Stockholm. Oftast har vi ett gott samarbete även med Moderaterna.

Herr talman! Jag tror att det är en korrekt beskrivning. Antingen är alla överens eller också är Miljöpartiet inte med. Det är ungefär så det ser ut. Om man ska bygga bostäder måste man säga ja när planärendena kommer upp. Problemet i framför allt Stockholms innerstad och i andra tätbebyggda områden är att det enda som ofta finns kvar är att antingen gå upp i höjd eller att förtäta, vilket många gånger utmanar befintliga grönområden. Det kanske är bra att vi då och då erkänner att det ser ut så. Ibland låter det som att den enda idé politikerna har är att bygga nytt, men det är inte sanningen. Det är inte så det låter i fullmäktigeförsamlingarna runt om i Sverige. Sedan är det viktigt, när det ändå byggs och nu ser vi ett ökat byggande, att det görs med respekt för det behov som finns av olika upplåtelseformer, inte minst hyresrätt. Den är oerhört central för att få en fungerande, rörlig arbetsmarknad och inträde. Det gäller särskilt för unga människor. Det jag dryftade mig till att påpeka var att den naturligtvis då också måste fungera som just en hyresrätt, annars får man inte en ingång. I annat fall är det bara i teorin som det finns något som heter hyresrätt. Den måste också finnas i praktiken.

Herr talman! Sveriges livsmedelsproduktion minskar kraftigt. Importen står snart för över hälften av den svenska konsumtionen. Grisproduktionen, i topp i världen, flyttar till andra länder. Oppositionen vill lösa detta genom att höja skatter och återinföra den världsunika handelsgödselskatten, trots att priset på handelsgödsel fördubblats under det senaste decenniet. Vid den offentliga upphandlingen av mat väljer kommuner, landsting och myndigheter att i stor utsträckning köpa in livsmedel från leverantörer vilka fött upp djuren med en betydligt sämre djuromsorg än den standard som vi normalt talar om i Sverige. Sverige har glädjande nog i Europeiska unionen stött förslag om ursprungsmärkning av kött. Hur ser statsministern på den minskade livsmedelsproduktionen i Sverige och hur viktigt är det att offentlig upphandling av mat sker med höga djurskyddskrav?

Herr talman! Det kortsiktiga problemet vi nu ser är att stora marknader har stängt importen från Europa, också från Sverige. Kortsiktigt leder det till att vi just nu har en oerhörd överproduktion i Europa. Det i sin tur leder bland annat till sänkta priser och ett tryck på grisbönder i Sverige. Det sker i en omfattning som innebär att många ger upp eftersom det är svårt att ekonomiskt klara konkurrensläget. Förhoppningsvis ska vi komma bort från det och få mer öppna gränser vad gäller detta. Jag tycker absolut att kvalitetskraven är helt centrala. Jag har vid många tillfällen erkänt att jag är en stor älskare av falukorv. Till slut är det du själv som står där i livsmedelsbutiken och gör ditt val. Det framgår ganska tydligt när det flaggas svenskt eller att det kommer från något annat håll. Om vi vill ha lite högre krav ska vi samtidigt vara klara över att det kan få konsekvenser på prislappen. Genom vårt aktiva konsumentval kan vi styra detta. Jag är beredd att ta min del av ansvaret.

Herr talman! Vårdförbundet presenterade för ett tag sedan en rapport som visar att en grundutbildad sjuksköterska som valde att vidareutbilda sig nästan lika gärna kunde glömma det. En vidareutbildning på ett år innebär att den sjuksköterskan har 26 år att ta igen vad gäller inkomstbortfallet. Om man har uppfattningen att vi driver arbetslinjen, att utbildning ska löna sig och att vi dessutom ska satsa på yrken som är viktiga i välfärden är detta bekymmersamt. Nu är det inte en statlig angelägenhet, för regering och riksdag, men jag vill ändå gärna höra statsministern syn på om utbildning ska löna sig även för specialistutbildade sjuksköterskor.

Herr talman! Jag läste i senaste numret av Vårdförbundets tidning en intervju med en IVA-sjuksköterska som beskriver hur hon skaffat sig en fördjupad specialistutbildning på tre år och har nära nog samma löneläge som en sjuksköterska som inte har den typen av fördjupning. Det nämndes en lön på 27 000 i månaden trots en mycket lång utbildning. Till alla som säger att utbildning ska löna sig och talar om värnskatter och sådant vill jag säga att det är en annan värld. Det här är inkomstnivåer där vi inte ens betalar statlig inkomstskatt, och vi talar om breda grupper av långtidsutbildade kvinnor. Vi kunde också ha nämnt lärare. Fackliga företrädare måste ställa sig frågan: Vad prioritera? I detta land där det nästan alltid bara ropas på låglönesatsning blir det till slut så hoppressat att det ger väldigt lite tillbaka, till exempel om man som sjuksköterska vill specialistutbilda sig. Jag försvarar den inriktning som alliansregeringen har valt, att jobbskatteavdrag ska riktas till breda grupper, som även består av välutbildade kvinnor, så att de kan känna en kraftig förbättring i den egna ekonomin. Med de jobbskatteavdrag som regeringen hittills har genomfört, och vi vill genomföra fler, handlar det för dessa specialistutbildade sjuksköterskor om 1 600-1 700 kronor mer i månaden. Det är ett sätt att visa värdet av utbildning, värdet av det arbete de utför, och sedan måste resten komma från deras fackliga företrädare.

Herr talman! Vi talar i Sveriges riksdag mycket om att bo i Stockholm. Jag representerar en helt annan landsdel, Dalarna, och vill naturligtvis att vi ska ha en levande landsbygd. Många ska ha möjlighet att etablera sig i områden som Sälenfjällen, där vi bland annat har en mycket aktiv etablering och utbyggnad av skidindustrin. Vi vet hur infrastrukturen ser ut när det gäller till och från Stockholm - den är alldeles utmärkt - men så fort vi kommer utanför de gängse transportsträckorna är varken vägar eller järnvägar särskilt väl utbyggda, bland annat till mitt hemlän Dalarna. Jag skulle vilja fråga statsministern hur han ser på att hela Sverige ska leva. Vad gör Sveriges regering för att göra det lättare för etableringar i en glesbygd som Dalarna? Hur ser det ut med nya etableringar när det till exempel gäller att få utländska invånare att flytta till Dalarna?

Herr talman! Det var många viktiga frågor på en gång. Ingen har nog påstått att alla ska bo i Stockholm, utan vi tycker att man ska ha bra förutsättningar för boende i hela landet. Låt mig konstatera att vi har sett en tydlig förändring både vad gäller mer inhemsk turism och att Sverige som turistland attraherar fler turister från andra länder. Inte minst har vi sett det på våra skidorter. Jag såg häromdagen att en turistchef meddelade att det snart inte fanns några platser kvar för att turista i de svenska fjällen. Det ger naturligtvis jobbmöjligheter. Jag har också noterat att flera kommuner är aktiva med att runt om i Europa locka folk till att flytta till kommuner som har haft en avfolkningsproblematik. Till detta kommer vår mycket stora satsning på infrastrukturen - nära 500 miljarder från nu och fram till 2021. Den syftar till att skapa en bättre fungerande infrastruktur i landet. Vår arbetslinje, vårt sätt att skapa förutsättningar för jobb och växande företag samt entreprenörskap gäller naturligtvis hela Sverige. Det tycker jag att vi har visat i det vi har genomfört.

Herr talman! Miljö- och klimatfrågan är vår överlevnadsfråga. Alldeles nyss avslutades den stora globala miljö- eller klimatkonferensen i Cancún med vissa framsteg, vilket var oerhört glädjande. På vilka sätt är statsministern beredd att driva på för att nästa globala klimatmöte, som blir i Sydafrika, ska bli det riktigt stora genombrottet för klimatfrågorna då världens länder skriver under ett klimatavtal? På vilka sätt är statsministern beredd att driva på för att också vårt ordförandeskap i Arktiska rådet ska bli en framgångssaga?

Herr talman! Cancúnmötet var en framgång ity att Köpenhamnsöverenskommelsen, den särskilda Copenhagen accord som det kallas, togs in och blev en del av FN-processen. Det är betydelsefullt, för det är ett fortsatt försök från världen att nå en global överenskommelse som innehåller alla länder. Det som fortfarande brister är att det är otillräckliga åtaganden från de största ekonomierna och från de mest snabbväxande ekonomierna för att trovärdiggöra det särskilda tvågradersmål som har varit utgångspunkten. Där är inte EU syndaren, och framför allt inte Sverige, utan det är i realiteten länder som fortsatt tror att man kan ha tillväxt utan hållbarhetstänkande kopplat till sig. Sverige ska vara en drivande röst som är aktiv för att försöka få nya framsteg i Sydafrika. Jag ska samtidigt ärligt säga att med tanke på den amerikanska politiken och en del av det som vi fortsatt hör från Kina är vi ännu inte i full förhoppning om att det kommer att vara möjligt. Sverige kommer dock mycket tydligt tillsammans med europeiska ledare att vara pådrivande i den här processen.

Herr talman! Förra veckan besökte jag ett fas 3-företag som hade ganska många fas 3:are, det vill säga personer som hade varit långtidsarbetslösa. Många av personerna hade, som de själva beskrev, en ganska meningslös tillvaro. De nekades att utbilda sig, eftersom lagen ser ut som den gör. Vi har tidigare hört hur statsministern påtalat vikten av att utbilda sig. Men nu när vi ser hur långtidsarbetslösa nekas att utbilda sig, oavsett om man gör det på tiden man är hos fas 3-företaget eller på sin fritid, blir frågan: Vad är vitsen med dagens arbetsmarknadspolitik? Är det att ha människor inlåsta i en fas 3-verksamhet som inte leder någonstans och därmed dölja dem i den öppna arbetslösheten? Syftet kan i alla fall inte vara att de ska förkovra sig och därmed också komma närmare arbetsmarknaden. Varför försvarar statsministern denna meningslösa arbetsmarknadspolitik?

Herr talman! Som själva begreppet antydde finns det flera faser. Idén är att man, beroende på hur länge man varit arbetslös, ska möta olika typer av insatser som är individuellt anpassade. Ibland handlar det om att vara mycket sökaktiv. Ibland handlar det om olika former av kompletterande utbildningsinsatser. I faser där man har varit mycket långvarigt utanför arbetsmarknaden kan det handla om att bara komma i aktivering, att komma i kontakt med arbetslivet och på det sättet öka möjligheterna att bli anställningsbar. Det är det som denna politik återspeglar. Det är lite oklart för mig vad alternativet skulle vara om man inte bejakar utgångspunkten att arbetsmarknadspolitiken måste vara individualiserad och anpassad till hur långvarig arbetslösheten har varit. Vi har noterat att det finns exempel där man genom detta faktiskt kommer ut i arbete, även om just den grupp som har varit allra längst arbetslös också är den som är svårast att finna utrymme för på arbetsmarknaden.

Herr talman! RUT- och ROT-avdragen har skapat många nya jobb och stimulerat arbetsmarknaden. De har gjort svarta jobb till vita. Har vi några nya områden som vi kan stimulera? Skulle statsministern kunna tänka sig att man kan ge något slags avdrag till exempel till lokala bilverkstäder?

Herr talman! Vi delar i mycket den beskrivningen. RUT och ROT har gjort delvis svarta marknader vita. I RUT-avdragets fall har det dessutom många gånger öppnat arbetsmarknaden för personer som långvarigt har stått utanför arbetsmarknaden. De kommer in och får pensionsgrundande inkomster med möjlighet att få ersättning vid sjukskrivning och liknande, vilket man är förvägrad om man jobbar på en svart arbetsmarknad. Vi tittar också på möjligheterna att i vårt valmanifest jobba vidare med bland annat momssänkningar inom restaurangbranschen, som är ett sätt att ytterligare försöka sänka tröskeln som vi hoppas ska kunna ge fler jobb. Själva avgränsningen för hur avdragsmöjligheten ska se ut är någonting man kan diskutera. Men det viktiga för oss har varit att drivkraften ska vara att tillsammans med andra jobbskapande åtgärder säkerställa att det som har varit svart blir vitt och att det som man ibland helt och hållet har gjort själv också kan utföras professionellt av andra. Då blir jobben fler, och då blir också livsbalansen för många fler bättre.