Vissa väg-, fordons- och trafikfrågor

Debatt om förslag 23 april 2009

Protokoll från debatten

Anföranden: 22

Anf. 1 Ingemar Vänerlöv (Kd)

Fru talman! I detta betänkande, Vissa väg-, fordons- och trafikfrågor , behandlas 55 motioner med totalt 63 yrkanden från de allmänna motionstiderna hösten 2007 respektive 2008. Motionerna rör bland annat taxinäringen, åldergräns för bussförare, krav på vinterdäck, övergivna fordon, tillhandahållandet av förnybara drivmedel med mera. Fru talman! Jag roade mig med att titta lite i gamla handlingar för att se vad som kunde ha varit på tapeten i trafikutskottet när somliga av oss var unga och andra ännu bara var barn. Ordsammansättningen klimatsmart var inte uppfunnen eller påtänkt 1980. Ändå kan man förmärka det klimatsmarta anslaget i en s-motion detta år som framhåller att cykeltrafiken är miljövänlig och energisnål. Det ansågs angeläget att genom ett stöd till kommunerna skapa så säkra och gynnsamma betingelser som möjligt för cyklisterna. Därför borde den av riksdagen tidigare beslutade nivån för bidrag till cykelvägar - 20 miljoner kronor - ligga fast. På tal om klimatsmart kunde vi, utan att veta om det, vara synnerligen energismarta förr i tiden när inte snabbhetens lov fått fullt genomslag i transportverksamheten. Jag tänker på gångna tiders flottning av timmer. År 1981 kom det en proposition där regeringen, som då var borgerlig, redogjorde för sin syn på flottning. I tre socialdemokratiska följdmotioner på propositionen yrkades att riksdagen skulle besluta att begära att regeringen tillsatte en utredning om flottningsföreningarnas organisation och konkurrensförhållandena mellan flottning och lastbilstransporter. Vidare begärdes att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna att - i avvaktan på nämnda utredning - åtgärder vidtogs som syftade till att förhindra en nedläggning av flottningen. Hur det gick? Jo, propositionen tillstyrktes och motionerna avslogs. I en s-reservation krävdes åtgärder som syftade till att förhindra en nedläggning av flottningen i Faxälven, Fjällsjöälven och Pite älv. Riksdagen följde reservationen när det gällde flottning i Ångermanälvens vattensystem. I övrigt bifölls propositionen. Låt mig avsluta med en liten timmerflottningens epilog. Flottningen upphörde år 1991 då flottningen på Klarälven lades ned. Detta skedde i samband med att Stora Skog beslutade att i stället transportera allt flottgods på lastbil och järnväg. Klarälven blev avlyst som allmän flottled av regeringen den 27 november 1997, och därmed upphörde rättigheterna att flotta virke på landets sista flottled.

Anf. 2 Hans Stenberg (S)

Fru talman! Jag tänker inte tala om flottningen. Den upphörde på Ljungan i mina hemtrakter i mitten av 60-talet. I stället tänkte jag hålla mig till det betänkande vi i dag ska debattera. Till att börja med vill jag säga att vi socialdemokrater naturligtvis står bakom samtliga våra reservationer, men för att undvika att ta upp kammarens tid med voteringar som vi vet det slutliga utfallet av nöjer vi oss med att yrka bifall till reservation 1. Jag har haft förmånen att sitta i trafikutskottet i många år och kunnat se en del av de borgerliga ledamöterna agera också i oppositionsställning. Det är en fascinerande förändring som skett. Från att ha varit otåliga, kritiska och pådrivande är de nu påfallande nöjda med sakernas tillstånd och verkar ha all tid i världen att genomföra de förslag som läggs fram. Det tydligaste exemplet på detta är väl frågan om vikterna på fordonsekipage som de borgerliga partierna drev stenhårt i opposition, liksom åtgärder mot fusk i taxibranschen. Vi socialdemokrater har tillsammans med den övriga oppositionen en rad reservationer i detta betänkande. Det gäller utbildning av bussförare kopplat till ålder, Bilprovningen, övergivna fordon, ett förtydligande om vad inhägnat område ska vara vid framförande av fordon utan körkort, vinterdäck för utländska fordon samt parkeringsböter och indrivning av dessa när det gäller utländska fordon som står felparkerade. Jag tänker inte ta upp alla dessa reservationer i mitt anförande utan koncentrera mig på taxifrågan. När de borgerliga ledamöterna var i opposition drev de frågan om tömningscentraler stenhårt. Den socialdemokratiska regeringen hade lagt fram ett utredningsförslag som den dåvarande oppositionen inte tyckte gick tillräckligt långt, vilket framgår av det sista betänkandet under den socialdemokratiska regeringsperioden som rörde denna fråga. Man saknade från den borgerliga sidan ett förslag om tömningscentraler. Det instämde vi socialdemokrater i, och vi gick så långt att vi gjorde ett tillkännagivande till regeringen om att vi ville ha obligatoriska tömningscentraler för taxi. En enhällig riksdag ställde sig bakom det beslutet. Det har nu gått några år. Vi fick ett regeringsskifte, och sedan dess har ingenting hänt. Från den borgerliga sidan tycker man uppenbarligen att det fungerar bra trots att de allra flesta ser att det finns uppenbara problem med detta. Seriösa taxiföretag hamnar i en fullkomligt omöjlig konkurrenssituation. De får konkurrera med företag som inte sköter sin redovisning av skatter och avgifter på det sätt som de skulle tvingas göra om det fanns obligatoriska tömningscentraler. Tyvärr gör regeringen ingenting för att stoppa fusket bland de oseriösa företagarna. Vid sidan av de ordinarie företagen och det fusk som förekommer där har vi också den rena svarttaxiverksamheten. Vi trodde att vi var på väg mot en bättre tingens ordning. Man hade gjort bra kampanjer på vissa orter, bland annat i min hemstad Sundsvall, där polisen tillsammans med skattemyndigheten och de seriösa taxiföretagen hade gjort ordentliga insatser och lyckats åtala en hel rad svarttaxiförare. Tyvärr innebar de domar som avkunnades alldeles nyligen att flera av dem friades. Vi har alltså uppenbara brister i vårt regelverk. Det är alldeles uppenbart att det är nödvändigt med en lagskärpning. Taxi är en väldigt viktig samhällsfunktion. Den behövs både för oss som privatpersoner och för att skolskjutsar, färdtjänst och annat ska fungera. Alla borde ha rätt till säkra och tillförlitliga taxitransporter. Det är nödvändigt att ta krafttag mot fusket. Fru talman! Jag skulle vilja avsluta med att citera ur Svenska Taxiförbundets senaste nyhetsbrev, som kom i förrgår kväll. Rubriken är: "Låt inte en minoritet sabotera en hel bransch". Man skriver bland annat så här: "Åsa Torstensson borde vid det här laget veta att det liggande förslaget inte är det minsta integritetskränkande och att införande av obligatoriska tömningscentraler inte ger något ökat regelkrångel för den stora majoriteten, 80-85 procent av taxiföretagarna. För det fåtal som behöver införa nya rutiner skulle det ändå knappast innebära någon större arbetsbelastning när rutinerna är på plats. Varför ska denna minoritet av företagare tillåtas sabotera villkoren för en hel bransch? - - - Svenska Taxiförbundet tänker inte ge upp kampen för ett införande av obligatorisk tömning av taxametrar till godkända redovisningscentraler. I maj månad 2006 ställde sig en enig riksdag bakom förslaget." Så långt Svenska Taxiförbundet. Jag tycker att det borde räcka med långbänk i den här frågan. Vi har varit överens över alla partigränser om att det här är nödvändigt att göra. Nu är det dags att verkställa det riksdagen begärde 2006. (Applåder) I detta anförande instämde Karin Svensson Smith (mp).

Anf. 3 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Man skulle väl kunna döpa om betänkandet till Favoriter i repris . Det känns som att vi har diskuterat den här frågan ett antal gånger bara de senaste åren. Ingenting har hänt. När man lyssnar på Ingemar Vänerlövs historiska exposé om timmerflottning får man även om det känns länge sedan och avlägset känslan att farten i timmerflottningen är som rena Formel 1 jämfört med vissa frågors hantering här i kammaren. Vi kan diskutera i det oändliga, känns det som. När Ingemar Vänerlövs motsvarighet någon gång om 20-30 år tittar i protokollen på vad som sades i början av 2000-talet är frågan då om det har hänt någonting eller om vi fortfarande har kvar samma problematik. Det gäller till exempel den oseriösa hantering som finns på sina håll i taxibranschen, som vi ofta diskuterar och har synpunkter på och som vi verkar vara överens om. Det är väldigt svårt att komma fram till konkreta förslag för att åtgärda de här problemen, och det är väldigt svårt att förklara för människor ute i samhället varför det är så svårt. Vissa andra samhällsproblem, begångna lagbrott och fall som är på gränsen brukar man kunna åtgärda ganska tydligt, men just den här branschen verkar vara oerhört svår att gå in i med konkreta åtgärder. Övergivna fordon är ett ännu märkligare fenomen. Lite varstans runt om i landet står det skrotbilar, eller för den delen ganska nya bilar också, som får stå där väldigt länge till fara för trafiken och miljön. Det är också en långbänksfråga som vi aldrig verkar komma till skott med riktigt. Jag kan konstatera att ett påfallande vanligt svar i betänkanden från majoriteten är att man yrkar avslag på motionerna med hänvisning till att det pågår ett beredningsarbete. Jag tycker inte att man kan köra med det hur länge som helst, oavsett regeringskonstellation. Någon gång måste man sätta ned foten, så att säga. Är det så att man inte når ända fram får man väl göra en utvärdering och komma tillbaka och förbättra förslaget ytterligare. På ett ställe har Vänstern godtagit beredningsargumentet. Det handlar om vinterdäck. Det finns förslag från Vägverket som går i rätt riktning. Vi vill gärna avvakta och se vad de kan leda till innan vi går vidare. Därför har vi inte ställt oss bakom den reservation som finns. Frågan om inhägnade områden låter futtig. Men ungdomar och barn får i dag köpa motordrivna fordon som ses som leksaker. De kan gå ganska fort. Sedan ska man få framföra dem på inhägnat område. Då är det en klar fördel om man vet vad inhägnat område är. Det förs något slags cirkelresonemang här: Nej, vi vet inte vad det är, men det får man avgöra i domstol. Eventuellt får Transportstyrelsen ta beslut om vad som ska vara ett inhägnat område. Men det kan inte vara fel om vi politiskt lyfter fram detta och påpekar att detta är en fråga där barns säkerhet står på spel. Om man har föräldrar som tillåter att man åker omkring på minimotorcyklar eller minibilar bör det finnas ett klart och tydligt regelsystem, så att föräldrar, grannar och andra i området vet vad som gäller. Där tycker vi att man skulle kunna sätta ned foten och efterfråga tydlighet åtminstone i lagstiftningen. Fru talman! En fråga som vi också har haft uppe tidigare och där Vänstern tillsammans med Miljöpartiet framhärdat är frågan om lastbilars vikt och längd. Vi har ett undantag från EU-reglerna. Jag ska förtydliga att vi fortfarande vill ha kvar undantag vad gäller lastbilar som transporterar ut skogsråvara, för vi tror inte att det är möjligt att på vare sig kort eller lång sikt bygga järnväg i alla skogar där man ska hämta ut skogsråvaran. Men i övrigt skulle man kunna få mycket mer transporter att gå på järnväg. Det jag vill säga i det här sammanhanget är att man missar en sak fullständigt från majoritetens sida. Man säger hela tiden att om man har kortare lastbilar måste man ha mer transporter, och då ökar trafikfaran och miljöpåverkan och så vidare. Indirekt erkänner man då att det här är en fördel för lastbilsbranschen visavi andra trafikslag. Men man kan också tänka tvärtom. Om vi nu menar allvar med att vi har ett klimathot, att vi måste vidta åtgärder inom transportsektorn och att vi måste få mer av godset att transporteras på järnväg, kan man då inte tänka sig att detta är en onödig konkurrensfördel som man ger lastbilssektorn jämfört med andra trafikslag? Ni utgår från att om kortare bilar skulle införas skulle man bara köra mer bil. Fler bilar skulle ut och köra. Men denna nackdel skulle kunna innebära att man transporterade mer på järnväg. Vi vill successivt ändra det här i takt med att vi bygger ut järnvägstransporterna. Jag skulle gärna vilja att någon från majoritetens sida förklarade sambandet. Finns det inte en risk att man missgynnar andra och miljövänligare transportslag genom den här typen av undantag, den här regelanpassningen till svenska förhållanden? Fru talman! Jag står förstås bakom samtliga reservationer från Vänstern som finns i betänkandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 1. (Applåder)

Anf. 4 Karin Svensson Smith (Mp)

Fru talman! För Miljöpartiets räkning yrkar jag bifall till reservationerna 3 och 9 och står givetvis bakom de övriga reservationer jag har satt upp mig på, men för tids vinnande yrkar jag bifall till bara trean och nian. Reservation 1 står vi också bakom. Hans Stenberg har vältaligt förklarat vad som är poängen med den. Jag vill bara tillägga att jag hade det tveksamma nöjet att höra en interpellationsdebatt mellan Raimo Pärssinen och Anders Borg i den här frågan, där Raimo Pärssinen tre gånger, tror jag, frågade varför regeringen inte ville följa utredningens förslag. När utredningen tillkom var de borgerliga partierna med och krävde att man skulle komma till rätta med detta för att gynna en sjyst företagsamhet. Man skulle kunna tänka sig att en borgerlig regering skulle gynna företagsamhet. Men i det här fallet är det inte så. Raimo Pärssinen fick inget svar från Anders Borg. Vi får väl återkomma i kammaren och diskutera med någon annan minister för att få förklarat för oss varför man vill låta brottsligheten i taxibranschen fortgå. Nu tänkte jag säga någonting om reservation 3. Den handlar om distribution av förnybara drivmedel. Det har varit och är en stor diskussion om pumplagen. Många motioner har väckts i ärendet. Vi visar i vårt betänkande att den koncentration av bensinstationer som nu pågår i Sverige inte beror på pumplagen. Det är fråga om en rationalisering av en överetablering som har funnits bland bensinbolagen som skulle ha skett alldeles oavsett om pumplagen funnits eller ej. Vi var mycket noggranna när vi antog pumplagen med att regeringen skulle följa utvecklingen noga och återkomma till riksdagen med förslag om det visade sig att något förnybart bränsle gynnades framför andra. Den som följer medierna vet att det är ett problem med distribution av drivmedel i glesbygd. Jag har sett näringsministern svara oroliga människor som undrat: Hur långt ska vi köra för att kunna tanka våra bilar? Vad har ministern för råd att ge till mackägare i glesbygd? Är Maud Olofsson rätt citerad säger hon: Sätt upp ett vindkraftverk och ett eluttag, för där ligger framtidens bilar. Jag har inhämtat uppgifter från vägtrafikregistret. För närvarande finns det 12 000 bilar som är antingen elbilar eller elhybrider i Sverige. De finns företrädesvis i storstäderna. Deras räckvidd är inte heller sådan att de kan bege sig ut i glesbygden och tanka el där om händelsevis någon mackägare skulle få för sig att följa Maud Olofssons råd. Nu tror jag inte att mackägarna kommer att göra detta. Jag tycker att regeringen abdikerar från ett ansvar som rimligen måste åligga samhället. Det kan inte vara fordonsföretagen, oljebolagen eller någon annan som tar ansvar för att vi har distribution av förnybart drivmedel i hela vårt land och för det som hör framtiden till. Sedan pumplagen antogs har många tveksamheter om etanolen uppenbarat sig. Det gäller inte minst i den artikel i Dagens Nyheter som förekom förra veckan. Där visade man på att odling för etanolbränsle i tredje världen såväl tränger undan livsmedelsproduktion som hotar biologisk mångfald och tar näringen från en del av de människor som annars kunde försörja sig på den mark som fanns där. Många frågar sig därför: Hur ser framtiden ut? Det enda bränsle som vi i Miljöpartiet känner att vi med säkerhet kan stödja är biogas. Men biogas är dyrare i distribution. Det är dyrare att sätta upp pumpar. Därför borde rimligen samhället ta ett ansvar. I vår reservation säger vi att det senast år 2020 ska finnas minst en biogaspump i varje kommun i Sverige. Samhället borde se till att det blev så. Det är dåliga tider, och arbetslösheten ökar. Konjunkturinstitutet är mycket tydligt i sin rekommendation till oss politiker. Vi borde se till att ha större offentliga investeringar för att hjulen ska snurra och fler ska få arbete. Vad vore då klokare än att hjälpa till att finansiera utbyggnad av biogasnät i Sveriges kommuner? Det är att investera för framtiden. Det skulle dessutom vara ett klokt svar på alla de frågor som man får. Vad är det för bilar som ska finnas för framtiden? Vad ska de tanka på? Jag säger inte att det bara ska vara biogas. Det kan säkert vara flera olika bränslen. Men det måste vara ett rätt så rimligt önskemål från den som köper en bil att man kan tanka den på fler ställen än där man själv bor. Jag tänkte också säga någonting om lastbilar. Jag ansluter mig till det som Peter Pedersen har tagit upp tidigare. Jag vill också lägga till att det är en fråga om vägkvalitet. Jag har begärt in vetenskaplig litteratur och studerat den. Hur ser det ut med förslitning av vägar? De tidigare reglerna är såvitt forskningen kan erfara fortfarande giltiga. Vägverket utgick från dem när man i sin sektorsredovisning påtalade att en fullastad 60 tons lastbil sliter lika mycket på vägen om 75 000 personbilar. Det är inte bara av klimatskäl, fastän det är viktigt nog, som man borde ta bort de svenska särreglerna och harmonisera reglerna om lastbilars vikt och längd till de regler som gäller inom EU i övrigt. Notera att Miljöpartiet kräver anslutning till EU-reglerna och är kritiskt till att regeringen vill ha särskilda svenska bestämmelser i stället för dem som gäller i EU! Slutligen tänkte jag säga något om felparkering. Det är en fråga som är väldigt viktig i Malmö. Varje år förlorar Malmö kommun ca 5 miljoner i parkeringsböter därför att utlandsregistrerade fordon parkerar fel och man inte kan driva in böterna med det regelverk vi har i Sverige i dag. Den här frågan har utretts av en tidigare kollega till oss i trafikutskottet, Johnny Gylling. Utredningen har såvitt jag vet inte föranlett något förslag från regeringen. Det skulle vara intressant om ni kunde hantera den frågan eller att få veta om ni tycker att brottslighet ska råda här precis som inom taxibranschen. Vi som bor i Skåne kan notera dessa felparkeringar. De är inte bara till förfång för andra bilister och gångtrafikanter utan också ett stort hinder när bussarna ska komma fram i Malmö och när de som vill ta ansvar för klimatet i stället försöker ta sig snabbt fram i kollektivtrafik. Det vore väldigt bra om man kunde beivra felparkeringen. Att det är möjligt att göra kan vi lätt se. Det är bara att ta bron över till Köpenhamn. I Danmark är det nämligen inte möjligt att felparkera utan påföljd. Såvitt jag vet klarar man av det regelmässigt där. Då finns det inget som hindrar oss att kunna göra detsamma.

Anf. 5 Sten Bergheden (M)

Fru talman! Detta betänkande behandlar 55 motioner från den allmänna motionstiden med 63 yrkanden. De fyra allianspartierna Kristdemokrater, Centern, Folkpartiet och Moderaterna står enigt bakom betänkandet. Alliansen och oppositionen är överens om delar av betänkandet. Alla motioner avstyrks, men utskottet har behandlat motionerna med bra skrivningar som i de flesta fallen går motionärernas önskemål och yrkanden till mötes. Dessutom är flera motionsyrkanden redan under utredning, behandling och beredning i Regeringskansliet. Trots detta har oppositionen skrivit tio reservationer. Om hälften av reservationerna är de tre oppositionspartierna överens, men om övriga reservationer är oppositionen ej enig. Alliansen däremot klarar av att samarbeta, och vi är överens om hela betänkandet. Fru talman! Flera av motionerna är liknande tidigare motioner som har hanterats av utskottet. Därför har man valt att behandla dessa på ett förenklat sätt. Detta sätt att hantera dessa motioner är både alliansen och oppositionen överens om. Betänkandet behandlar bland annat vinterdäck, taxinäringens villkor, kör- och vilotider, åldersgräns för våra bussförare, besiktningsfrågor, pumplagen med mera. Jag har valt att beröra delar av motionerna. De behandlar bland annat önskemål om skärpta krav på taxinäringen. Utskottet redovisar att kraven har skärpts. Yrkesmässig trafik får bedrivas endast av den som har trafiktillstånd och taxiförarlegitimation. Dessa personer ska också vara 21 år, haft körkort i minst två år, uppfylla de medicinska kraven och bedömas vara lämpliga, det vill säga är yrkeskunniga och lagliga. De ska ha avlagt godkänt körprov för taxiförarlegitimation. Legitimationen kan återkallas om brott begås eller föraren anses olämplig. Brott mot lagen kan ge böter eller fängelse. Transportstyrelsen är ansvarig för yrkestrafiken sedan den 1 januari 2009. Den 1 januari 2010 kommer den att ta över ansvaret från länsstyrelserna med återkallelse, körkortstillstånd och tillsyn. Utskottet har i den här frågan inhämtat information från Svenska Taxiförbundet i november 2008. Man utreder alternativ till redovisningscentraler och en översyn av lagstiftningen för vägtrafikregistret. Utredningen ska vara klar den 4 januari 2010. Dessutom är en samverkansgrupp tillsatt i Stockholm angående överprissättningen inom taxinäringen. I den gruppen ingår länsstyrelsen, Transportstyrelsen, polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Försäkringskassan, Skatteverket, kronofogden, Arbetsförmedlingen med flera. För att få bort oseriösa från marknaden handlar det om att samarbeta över myndighetsgränser för att samordna informationen och därmed konkret se till att de avslutar sin olagliga verksamhet. Men det handlar också om resurser till polisen som kan genomföra fler kontroller och övervakningar. Alliansen har satsat på fler poliser, och alliansen ser positivt på det arbete som myndigheterna och branschen arbetar med för att minska problemet. Fru talman! Angående en lägre ålder för våra bussförare kan jag säga att regeringen har utrett detta, och utredaren överlämnade sitt slutbetänkande i december 2008. Det finns enligt utredaren argument både för en ålderssänkning och emot en sådan. Regeringen arbetar vidare med frågan. Utredaren förordar en gymnasieutbildning med tyngdpunkten på trafiksäkerhetsfrågor och körträning. Utredningens förslag är under remissbehandling. Om remissinstanserna är positiva och branschen likaså är vi från utskottet självklart intresserade av att hitta en bra lösning. En lägre åldersgräns skulle kunna hjälpa till att rekrytera och utbilda fler busschaufförer. Men det är viktigt att de som utbildas till bussförare får de bästa förutsättningarna för att klara av arbetets olika problem. Fru talman! I betänkandet behandlas också motioner om pumplagen och dess eventuella effekter. Nedläggningen av bensinmackar i glesbygden har flera orsaker. Ofta har pumplagen lyfts fram som en av dem. Men den största orsaken är strukturomvandlingar och bristande kundunderlag. Det pågår praktiska försök med att bryta denna negativa utveckling i bland annat Värmland, Dalarna, Blekinge och Kronobergs län. Man ser också över hur infrastrukturen för våra mackar i glesbygden ska lösas. Det finns i dag ekonomiskt stöd för att sprida biogasen och öka tankställena. Sverige arbetar också vidare med att försöka vara ledande i den globala introduktionen av elbilen. När det gäller att öppna möjligheterna för fler att utföra kontrollbesiktning hänvisar vi till att regeringen kommer med en proposition i vår, 2009. Vi vet att Svensk Bilprovning är effektivt och utför ett mycket bra arbete. Därför bör nog den verksamheten klara av att konkurrensutsättas. Alliansen är positiv till att regeringen har tagit initiativ till att öppna fordonsbesiktningsmarknaden för fler aktörer. Fru talman! En motion från Miljöpartiet redovisas här i dag där man vill sänka maxvikten för våra fordon till 44 ton från dagens 60. Utskottet avstyrker självfallet denna motion. Att kunna lasta lastbilarna tyngre minskar antalet fordon och är dessutom mer bränsleeffektivt. Dessutom är Sverige ett stort och glesbefolkat land som är beroende av sina lastbilar och deras lastningsmöjligheter. En minskning av maxlasterna skulle allvarligt försvåra och försämra våra företags konkurrenssituation. Fru talman! I flera motioner tar man upp frågan om huruvida vi ska ha kvar vinterdäck eller inte. Dubbdäck är ofta nödvändiga för framkomligheten i stora delar av vårt land. Men samtidigt skapar de luftproblem i tätbebyggda områden. Vägverket har utrett frågan och kommit med förändringsförslag som nu är på remiss. Utskottet ser fram emot ett förslag om hur vinterdäcksreglerna kan förändras. När det gäller motionsförslag angående hur vi ska hantera övergivna bilar kan vi sammanfatta detta med att det är under beredning i Regeringskansliet. Samma sak gäller frågan om felparkerade fordon och indrivning av utländska böter. Vissa parkeringsfrågor bereds för en proposition till hösten. Detta var en redovisning av några av de svar som står i betänkandet. Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 6 Karin Svensson Smith (Mp)

Fru talman! Det är jättebra att man samarbetar över gränserna med taxifusket. Men om man inte har muskler från polisen och inga lagliga möjligheter att kontrollera hjälper inte det. Jag har själv deltagit i sådant samarbete. Alla inblandade efterlyser regler och obligatoriska tömningscentraler. Allt detta är utrett. Sten Berghedens tidigare kollega Elizabeth Nyström talade här i kammaren med emfas för detta. Hon kunde påverka direktiven. Allt det hon och Moderaterna ville är utrett. Varför utreder ni det en gång till? Svara på det! När det gäller biogas säger ni att det finns bidrag. Men har Sten Bergheden inte tittat på statistiken från Petroleuminstitutet? Biogasbilar är en försumbart liten del i förhållande till etanolbilar. Det är mycket dyrare för mackägare i glesbygd att tillhandahålla biogas. Vi behöver svar nu. Folk vill veta var de ska kunna tanka när de köper bilar. Volvo och Saab behöver veta vilken sorts bilar vi ska tillverka för framtiden. Det är en central fråga. Jag trodde att Sten Bergheden visste att det är 140 000 personer som är sysselsatta i svensk fordonsindustri med underleverantörer. Vi behöver svar på frågan nu. Vilken sorts bränsle ska finnas tillgängligt i framtiden? Då räcker inte biogasstödet. Jag undrar om Sten Bergheden har tagit del av SPI:s statistik när det gäller försäljning av bränsle.

Anf. 7 Sten Bergheden (M)

Fru talman! När det gäller taxinäringen och eventuellt hårdare krav på den har vi, precis som jag redovisar, ökat antalet poliser. Därmed kommer också möjligheten att jaga dem som bryter mot reglerna och även se till att de förlorar sin möjlighet att bedriva taxiverksamhet. Men vi ska ha klart för oss att vi också måste värna den fria konkurrensen inom taxinäringen. Det är viktigt att vi har flera aktörer på marknaden. De tidigare redovisningarna har ofta rört att man har blir tvingad att anslutas till en viss central, vilket innebär att alla måste vara med där. Det kan finnas en klar konkurrensfördel om man kan ha en öppnare marknad samtidigt som vi självfallet ska jaga brottsligheten och dem som inte sköter sig. Det har vi gjort, och branschen jobbar också tillsammans med olika myndigheter för att kunna samordna problemen och plocka av de personer som inte sköter sig deras rättighet att utföra jobb inom taxinäringen. När det gäller biogasen och satsningen på den har vi framför allt satsat från regeringens sida för att plocka fram möjligheten att producera mer biogas i landet. Det är viktigt att vi tittar över också den delen. Det handlar inte bara om att man ska kunna tanka biogas utan också om att man har någon biogas att leverera till de bilar som kommer till de mackar som finns. Självfallet kommer det att ta ett tag innan all denna verksamhet är utbyggd runt om i landet. Vi vet också att man jobbar hårt nu inom bilnäringen för att hitta alternativ till bensin och diesel. Det är framför allt biogas och eldrift man jobbar på. Jag tror att vi får vara öppna för att se vad marknaden exakt tar vägen i den frågan.

Anf. 8 Karin Svensson Smith (Mp)

Fru talman! Det är bra med fri konkurrens. Men det är ingen sjyst konkurrens om den ena sköter sig och betalar skatt och arbetsgivaravgifter och den andra inte sköter sig. Är det den sortens konkurrens Sten Bergheden vill värna? Jag har själv gått in i en taxi i Malmö och bett föraren att sätta på taxameter och då blivit uppmanad att byta bil om jag vill att den ska vara på. Den sortens konkurrens slår ni vakt om när ni inte använder de förslag till regler med obligatoriska tömningscentraler som är väl utredda. Det tycker jag är mycket märkligt. En borgerlig regering borde väl ha kontakt med näringsidkarna på området. De röstar nog inte på Miljöpartiet allihop, utan de hade nog vissa förväntningar på att ni skulle göra någonting åt det här. Vänta och se, säger ni när det gäller biogas. Jag tycker inte att man kan vara så ansvarslös. Det är massvis med arbetstillfällen det handlar om, och det är massvis med människor som vill bo kvar i glesbygd och inte behöva köra hur långt som helst för att tanka. Dessutom vill de kunna köpa en bil som de vet inte påverkar klimatet negativt. Enligt både Bil Sweden och SPI:s statistik räcker det nuvarande stödet inte till för att det ska finnas biogas norr om Stockholm. Det är alldeles uppenbart. Jag vet inte hur det ser ut där Sten Bergheden bor, men jag får många vittnesmål norr om Stockholm om att det är svårt att få tag i biogas. Det är dyrare att sätta upp biogaspumpar. Man kan inte förvänta sig att en mackägare i glesbygd ska ha råd med både det och fossilbränsle. Här krävs att staten träder in. Vi kan sitta och låta marknaden och bilföretagen gå under, men jag tycker att det är mycket konstigt för en regering som kom till makten när man sade att man ville satsa på jobben.

Anf. 9 Sten Bergheden (M)

Fru talman! Upplysningsvis vill jag säga att det inte bara är problem att hitta biogas norr om Stockholmsområdet. Det är också stor risk att både bensin- och dieselpumpar försvinner där. Vi kanske framför allt ska titta på hur vi kan fortsätta att ha kvar den service som finns på landsbygden så att man över huvud taget har närhet till en mack. Regeringen jobbar med att ta fram stöd för att kunna stimulera servicen ute på landsbygden. Biogasen kommer självfallet att komma in i den takt som marknaden gör det möjligt. Det är oerhört viktigt att människor kan stanna kvar i sina landsbygdsområden och få arbete där så att inte alla tvingas in till storstadsområdena för att få arbete. Det är ofta kundunderlaget som gör att det blir en så svag försäljning i de här delarna av landet att det kan vara svårt att motivera detta utan stöd. Vi tittar vidare på detta, och vi kommer självfallet att lösa det i den takt som marknaden efterfrågar detta.

Anf. 10 Hans Stenberg (S)

Fru talman! Sten Bergheden tycker att vi borde avstå från att reservera oss eftersom vi har fått så positiva och bra skrivningar när det gäller de olika motionsförslagen. Det kan man kanske tycka. Vi kan ta taxifrågorna som exempel. I årets betänkande säger man: "När det finns resultat, från de av regeringen initierade utredningsinsatserna, utgår utskottet från att regeringen skyndsamt bereder frågan och presenterar sin bedömning till riksdagen med eventuella ytterligare åtgärder som behövs för att främja utvecklingen av en sund taxibransch." Det låter jättebra, men det blir något mindre imponerande om man tar fram fjolårets betänkande. Då sade den borgerliga majoriteten så här: "Utskottet förutsätter att frågan om att motverka den ekonomiska brottsligheten inom taxinäringen drivs skyndsamt och anser inte att det pågående beredningsarbetet bör föregripas." Det är ju bara ett år. Sedan kan man ta fram det två år gamla betänkandet. Där står det: "Utskottet utgår från att frågan om ekonomisk brottslighet inom taxibranschen får en tillfredsställande lösning och emotser snarast förslag från regeringen i detta avseende." Jag har en känsla av att vi kan få se positiva skrivningar de närmaste 30 åren, men det kommer ändå inte att komma någonting från den här regeringen. Trots att det handlar om ett förslag som initierades av den borgerliga majoriteten och som en enhällig riksdag har ställt sig bakom vägrar ni att ens säga åt regeringen att genomföra detta. Jag tycker att det är lite tråkigt att den borgerliga majoriteten i utskottet är så flat gentemot regeringen.

Anf. 11 Sten Bergheden (M)

Fru talman! Först undrar jag bara om det inte är ett rent självmål från Hans Stenberg att påstå att vi inte har löst den här frågan på två och ett halvt år. Tidigare i sitt anförande talade han om att han har suttit i trafikutskottet i ett antal år och tidigare i majoritet. Han har haft upp till tolv år på sig att lösa den här frågan. Nu återkommer han och vill att regeringen, utan de utredningar vi tycker är viktiga att ta fram innan vi kommer med förslag, omedelbart ska genomföra det man inte har lyckats lösa på tolv år. Jag kan lova dig, Hans Stenberg, att vi kommer att lösa den här frågan också så fort de sista utredningarna är färdiga och de förslagen har kommit fram. Vi har ett ansvar att ta hänsyn till den fria konkurrens som måste finnas inom taxinäringen och uppmuntra fler att pressa priser och ha en bra service. Det ni inte klarade på tolv år kommer vi att klara på de här två åren.

Anf. 12 Hans Stenberg (S)

Fru talman! Den här frågan är förvisso inte ny. Det har gått framåt stegvis. Vi hade uppenbara problem med fusk inom taxibranschen som uppstod efter den avreglering som gjordes tidigare. Med anledning därav var vi faktiskt överens över partigränserna om att tillsätta en utredning som lade fram förslag. En del av de förslagen genomförde den socialdemokratiska regeringen, dock inte alla. Förslaget om tömningscentraler genomförde man inte. Det var den borgerliga oppositionen oerhört kritisk mot. Man krävde att det skyndsamt skulle tas fram en departementspromemoria som redovisade hur man skulle kunna genomföra dessa tömningscentraler. Vi socialdemokrater i utskottet vågade då gå emot vår regering och ge regeringen klara direktiv om att detta skulle göras. Vi gick ihop över partigränserna. Regeringen verkställde det vi i riksdagen sade åt dem. Det som är sorgligt i det här sammanhanget är att när vi byter regering står ni inte längre för era egna förslag. Då backar ni och säger att detta behöver utredas mer. Nu har man utrett det i två och ett halvt år. Hela mandatperioden kommer att gå utan att det görs något åt detta. Jag förstår att ni inte vill lyssna på oss i oppositionen, men ni borde faktiskt lyssna på de seriösa taxiföretagen. När Svenska Taxiförbundet gång på gång, i uppvaktningar, i brev och på olika sätt, kräver att få dessa tömningscentraler, varför säger ni då fortfarande nej? Det är obegripligt för mig.

Anf. 13 Sten Bergheden (M)

Fru talman! Tömningscentralerna är en del av det som behövs för att komma till rätta med det fusk som finns inom taxinäringen, men det är inte hela sanningen. Vi har lagar i dag som också ska efterlevas. Alliansregeringen har tillsatt mer pengar och utbildat fler poliser för att kunna jaga dem som begår brott i samhället. Det handlar i första hand om det och inte om att belasta en hel bransch med ökade kostnader för att genomföra den här verksamheten. Det finns vissa bekymmer med de här tömningscentralerna när det gäller integritetsfrågorna, och de måste lösas. Då tycker jag att det är mer ansvarsfullt av regeringen att utreda de här delar klart innan man lägger fram ett förslag. Det ni inte klarade på tolv år kommer vi garanterat att klara på de här två och ett halvt åren.

Anf. 14 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Precis som Hans Stenberg vill jag ta upp taxirörelsen. Jag vill ta upp det vi skriver i vår gemensamma reservation nr 1. Där konstaterar vi att man kan bli av med sin taxilegitimation om man inte sköter sig utan ägnar sig åt brottslig verksamhet. Det är länsstyrelsen som kan besluta om att dra in en förarlegitimation för den som döms för brott, men enligt uppgift finns det inget krav på att den informationen går vidare till förarens arbetsgivare eller till beställningscentralen. Det verkar inte vara en så oerhört svår åtgärd att vidta. Borde det inte vara rimligt att om någon får sin legitimation indragen är det självklart att den informationen ska föras vidare? Man ska inte behöva söka den informationen för att få veta att den här föraren inte längre har någon legitimation för att köra taxi. Skulle ni åtminstone inte kunna ta ett litet steg i rätt riktning när det gäller det problemet? Fru talman! Borgerligheten, och inte minst Moderaterna, gör alltid en stor sak av detta att Socialdemokraterna inte har gjort någonting på tolv år. Det är också en favorit i repris. Det är det största argumentet för att man inte gör någonting nu. Det är ett ganska trubbigt argument. Efter den här fyraårsperioden skulle det vara intressant att se hur många gånger det argumentet har använts här i kammaren och i olika utskott. Ett annat vanligt argument är att vi inte är överens på den rödgröna sidan. Jag skulle vilja säga att vi påfallande ofta är överens, inte minst i trafikutskottets frågor. Det är påfallande ofta vi har gemensamma reservationer. Om man går tillbaka och tittar på hur ni på den borgerliga sidan agerade innan ni kom till makten tror jag att man kan se att vi är minst lika duktiga på det som ni. Det var inte så att ni hade gemensamma reservationer hela tiden, utan det var snarare tvärtom. Ni var bestämda motståndare till pumplagen, men nu slås det fast att det inte är pumplagens fel att olika pumpstationer läggs ned runt om i landet, utan det har helt andra orsaker. Vad tänker ni göra att för att säkerställa distribution och produktion av förnybara drivmedel, som vi utlovat i andra dokument?

Anf. 15 Sten Bergheden (M)

Fru talman! Först vill jag säga att som Peter Pedersen tog upp är det länsstyrelsen som i dag återkallar taxilegitimationer. Transportstyrelsen tar över det ansvaret den 1 januari 2010. Peter Pedersen säger att vi inte har gjort något mer. Jo, men i samordningsgruppen som finns här i Stockholm och som kanske får fler kommuner och områden att haka på sitter, precis som jag räknade upp tidigare, representanter för länsstyrelsen, Transportstyrelsen, polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten. De jobbar fram ett förslag om hur man kan få en samordning mellan de här olika myndigheterna för att faktiskt komma till rätta med dem som försöker krypa igenom systemet. Men även om vi jagar dem som gör så är det också oerhört viktigt att vi rent konkret jobbar med att stoppa dem som ute på gatan utför rent brottslig taxiverksamhet. Där ute finns hela tiden de som inte finns i några system, och vi måste ha poliser som stoppar dem, plockar in dem, bötfäller dem och eventuellt straffar dem ytterligare om det skulle vara riktigt grova brott det handlar om. När det gäller den biten har vi alltså faktiskt vidtagit åtgärder och tillfört medel för att lösa problemen. Pumplagen har branscherna ofta använt som ett argument för att lägga ned pumpstationer och mackar ute på landsbygden. Men i själva verket är en rätt stor strukturförändring på gång inom Macksverige, om vi säger så. Det är oerhört viktigt att hitta de andra alternativen. Vi har påbörjat de här försöken, som jag sade, i Dalarna, Värmland, Kronoberg och Blekinge för att hitta nya alternativ till hur vi kan stimulera till service på landsbygden.

Anf. 16 Peter Pedersen (V)

Fru talman! Den här gången ska jag bara hålla mig till det här med pumplagen och förnybara drivmedel. Efter mycket diskussion kom riksdagen 2005 så småningom fram till att man skulle införa en så kallad pumplag. Själva syftet med den var att vi skulle säkerställa att det fanns förnybara drivmedel runt om i landet och en fungerande infrastruktur. Lagen fick ju ganska mycket kritik och det kom till lite extra pengar - 150 miljoner om jag minns rätt - som skulle säkerställa att man skulle kunna ha en större introduktion av till exempel biogasalternativ i och med att det var dyrare att installera. Man skulle alltså inte bara av ekonomiska skäl välja det billigare etanolalternativet. Men med facit i hand kan man konstatera att det i princip har blivit enbart etanol om man tittar i nationell måttstock. Trafikutskottet har tillsatt en utredning via RUT som ska följa upp hur lagen har tillämpats, och det ska redovisas under hösten 2009, vilket framgår av betänkandet. Men det vi sade i det betänkande där vi antog pumplagen var att vi från riksdagens sida krävde att regeringen skulle följa utvecklingen noga. Om det visade sig att något förnybart bränsle gynnades framför de andra måste regeringen återkomma till riksdagen med förslag på hur man ska komma till rätta med problemet. Det var vi, en majoritet, överens om. Då är frågan: På vilket sätt kan man säga att regeringen gör någonting av den här frågan? Kan man säga att man verkligen har följt upp detta och försöker säkerställa och komma med åtgärder och idéer som skulle kunna tillse att även andra alternativ än etanol finns runt om i landet? Det kan inte finnas någon efterfrågan på biogasbilar till exempel om de som köper dem i princip bara kan kretsa runt ett fåtal städer. Så fort man ger sig iväg någon annanstans uppe i vårt avlånga land finns inte biogas att tanka. Då dödar vi ju det alternativet fullständigt! Kan man inte tänka sig att man går ett steg vidare och skyndar på processen och funderar på vad vi nu ska vidta för åtgärder för att säkerställa produktion och distribution av andra biodrivmedel som till exempel biogas? Var finns de idéerna från regeringens sida?

Anf. 17 Sten Bergheden (M)

Fru talman! Det är lite av de idéerna och de ställningstagandena som man vill få fram med att genomföra den här försöksverksamheten i de olika länen. Man vill se vad det finns för krafter ute i Sverige som kan hjälpa till med den här biten och vad det finns för möjligheter från regering och riksdag att stötta verksamheten. Som jag sade tidigare har vi satsat på att ta fram biogas. Det är också viktigt att vi får en produktion av biogas och att vi tar vara på landsbygdens möjligheter att faktiskt producera biogas. Jag har själv varit och besökt lastbilsåkerier som kör på biogas, och det är en utveckling som är på gång när det gäller den här biten. Självklart kommer också de här mackarna att följa med, och självklart kommer vi att följa utvecklingen mycket noga precis som det står i betänkandet. Vi tänker fortsätta att se till att detta får en bra lösning på sikt.

Anf. 18 Sven Bergström (C)

Fru talman! En hel del har sagts i den här debatten. Det är väldigt många frågor som tas upp. Jag hade tänkt ta upp en fråga och ett påstående som har slungats ut här från talarstolen, men jag ser att den som gjorde det inte längre är kvar i debatten. Annars hade jag gärna tagit en debatt med Karin Svensson Smith om påståendet att en lastbil generellt motsvarar ett slitage från 75 000 bilar. Det är ett extremvärde som Vägverket självt har sagt inte är relevant att använda som något slags generellt uttryckssätt. Men den debatten får vi uppenbarligen ta en annan gång, eftersom Karin inte längre är kvar här i kammaren. Rubriken för dagens debatt är Vissa väg-, fordons- och trafikfrågor , och det är som Peter Pedersen sade en favorit i repris. Det är en rad olika och angelägna frågor som berörs. Vi som genom åren har varit flitiga motionärer här i riksdagen är ju många gånger otåliga. Vi vill att problem ska åtgärdas snarast, men vi får precis som i detta betänkande ofta nöja oss med att utskottet hänvisar till pågående beredning i departementet och formuleringar om att utskottet förutsätter att man kan räkna med att syftet med motionen kommer att tillgodoses så småningom. I en sådan här debatt kan det av tidsskäl bara bli några rapsodiska nedslag i floran av frågor och, fru talman, låt också mig göra några sådana nerslag. Yrkesförarnas rätt till kör- och vilotider är en fråga som vi har berört ett flertal gånger i trafikutskottet. Här tas den upp i en motion av Lena Asplund som menar att tolkningen av regelverken bör ses över när dess syfte krockar med målgruppens intressen som man från början hade tänkt försvara. I detta fall gäller det yrkesförarnas rätt till regelbunden vila och förhindrandet av att behöva köra orimligt långa arbetspass. Låt mig i det sammanhanget berätta för kammaren att det i veckan som kommer anordnas ett seminarium i L4-17, en lokal här i riksdagen, om just denna fråga med många branschorganisationer representerade. Det kan vara värt för oss i trafikutskottet att särskilt vara med på detta seminarium för att bevaka vad som kommer fram där. Ett av syftena med dagens regelverk i den här frågan är att ge förarna en "god social situation". Det är dock en paradox att kör- och vilotiderna många gånger får negativa sociala konsekvenser för yrkesförarna då reglerna innebär att körtiden får vara längst nio timmar per dag kombinerat med att de högst två gånger i veckan får ha en körtid om som längst tio timmar per dag. Många yrkesförare vittnar om rena absurditeter när körtiden tagit slut någon mil hemifrån och föraren tvingas att lägga sig att sova eller bli avlöst. Om föraren väljer att lämna sin lastbil går det dock bra att sätta sig i en personbil och fortsätta att köra. Då är det inga krav på vilotider. Denna situation kan skapa en väldig stress för chauffören att hinna hem inom tillåten körtid för att slippa lägga sig i bilen någon mil hemifrån i stället för att åka hem till familjen. Detta innebär således att man noggrant behöver planera körningen på så sätt att man kan följa regelverket. Argumenten för en förändrad lagstiftning, eller åtminstone en ändrad tillämpning, verkar följaktligen finnas. Innan vi förhastar oss finns det kanske skäl att få ett jämförande perspektiv mellan yrkesförare och andra arbetstagare. Den reglerade arbetstiden för yrkesförare är faktiskt, precis som vi konstaterar i betänkandet, knappast i underkant totalt sett. När en ordinarie genomsnittlig arbetstid för en arbetstagare ligger på 40 timmar per vecka har yrkesförarna en medgiven maxtid på 56 timmar. Således innebär det att gällande kör- och vilotidsregler för denna grupp medför 16 timmar längre arbetstid per vecka jämfört med övriga arbetstagare. Tillsammans med det faktum att yrkesförare är en yrkeskår med stort ansvar gällande risker med tung fordonstrafik har utskottet kommit till slutsatsen att inte nu förorda några initiativ från regeringen för att söka förändra regelverket som för övrigt är harmoniserat inom EU. Dock utgår jag ifrån att vi alla bejakar en tillämpning med förnuft av de regler som finns på detta område. Fru talman! Ett annat område som har varit uppe är övergivna fordon längs våra vägar. Det håller på att bli en klassiker i trafikutskottets arbete de senaste åren. Tidigare har vi nog uppfattat bilvrak längs vägarna som särfall i en annars till synes kontrollerad vägmiljö, men nu ser man dem rätt ofta. Man behöver bara åka någon mil så ser man både en och flera bilar, eller före detta bilar, ska jag säga, för det är ofta vrak. Det här innebär inte bara nedskräpning och förfulning längs våra vägar utan också miljörisker och trafiksäkerhetsrisker. Lägg därtill de kostnader för såväl stat som kommun som vi får av det här och vi har ett samhällsproblem. Lagen är i dag för klen och ansvarsfördelningen för otydlig i hanteringen av övergivna fordon. Exempelvis får polisen ofta vänta tills bilen är totalt sönderslagen och kan klassas just som ett vrak för att man ska kunna flytta den. Det här är ett problem för såväl polisen och Vägverket som berörda kommuner. Men det är inte bara problematiskt för myndigheterna att det krävs ett flertal administrativa vändor innan en flytt får göras. Även för en markägare eller innehavare av till exempel en parkeringsplats är det svårt att agera. Väghållaren eller kommunen har ett ansvar beroende på vilken typ av plats bilen har lämnats på, men det är oklart vem som har ansvaret för att en övergiven bil omhändertas. Det är ett problem. Dagens lagstiftning är relativt tandlös mot den egentlige ansvarige, alltså ägaren av den dumpade bilen. Kommuner och ansvariga myndigheter spenderar stora resurser på att hitta ägaren, men man är inte särskilt framgångsrik i det här arbetet. Fordonet får då stå kvar under en lång tid. Detta är inte bara olyckligt av miljö- och trafiksäkerhetsmässiga skäl; det skapar också otrivsel och uppmuntrar till annan nedskräpning. Mot den här bakgrunden är det välkommet att Vägverkets förslag när det gäller övergivna fordon nu är på väg fram. Jag utgår från att såväl miljö- som trafiksäkerhetsaspekter väger tungt i den fortsatta beredningen av frågan. Snabb och kostnadseffektiv bortforsling av övergivna fordon är en mycket angelägen fråga. Fru talman! Slutligen vill jag säga några ord om vinterdäck. Diskussionen om detta återkommer varje vinter, och den har varit aktuell också den här vintern. Motsättningarna mellan trafiksäkerhet och miljöförbättringar i valet mellan dubbdäck och odubbade däck fortsätter. En motion i den här frågan av Sofia Arkelsten lyfter fram frågan igen. Hon har en idé om att reglera vinterdäcksanvändningen på kommunal nivå. Det här kan ju kompliceras av att bilarna ju inte automatiskt rör sig i bara en kommun utan ofta i flera kommuner. Vi ser i dag att det främst är i storstäderna som vi får dålig luft till följd av dubbdäck. Vägverket har sagt att man delar bedömningen att kommuner ska kunna införa regler eller styrmedel för att förbättra sin luftkvalitet. För att förbättra luftkvaliteten föreslår Vägverket ett antal åtgärder, bland annat att kommuner med luftkvalitetsproblem ska kunna förbjuda fordon med dubbdäck på vissa gator. Fru talman! Ett ökat kommunalt självbestämmande och decentralisering är ju en av mina drivkrafter som centerpolitiker, och jag ser naturligtvis positivt på att man kan försöka hitta en modell i den här riktningen. Förslaget förefaller dock bara lösa problem på enskilda gator och i enskilda kommuner. Ytterligare åtgärder behöver vidtas för att komma till rätta med detta. Med det här, fru talman, yrkar också jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 19 Hans Stenberg (S)

Fru talman! Sven Bergström säger att det är naturligt att man som motionär är otålig och att det är regeringssidans roll att vilja utreda och grundligt bereda saker och ting, och det kan jag delvis hålla med om. Vi har olika roller i opposition och i regeringsställning. Det är inget nytt. Det som är nytt är faktiskt något som jag inte har sett här i utskottet tidigare på de rätt många år jag har suttit i riksdagen, nämligen den totala undfallenheten mot regeringen från majoritetens sida. Vi vet att Regeringskansliet fungerar trögt. Det finns väldigt många bromsande krafter där. Det är faktiskt nödvändigt att riksdagen då och då sätter ned foten och säger ifrån att vi inte accepterar att frågor dras i långbänk längre. Men tyvärr ser vi aldrig det numera. Efter regeringsskiftet har vi inte haft ett enda tillkännagivande till regeringen. Jag tycker att det visar någonting. Jag tycker faktiskt i slutändan att det här är farligt för demokratin. Riksdagen förvandlas till något slags transportkompani. Man säger ja och amen till vad regeringen än föreslår. När det gäller tömningscentraler för taxi finns det inte några bärande argument för att inte genomföra det en enig riksdag begärde av regeringen 2006, det Svenska Taxiförbundet envetet tjatar om att få genomfört. Resonemanget om att man vill slå vakt om näringslivet håller inte när näringslivets egna organisationer kräver att få en förändring genomförd. Gå dem till mötes, så får vi en bättre ordning på våra gator!

Anf. 20 Sven Bergström (C)

Fru talman! Jag kan överraska Hans Stenberg med att delvis hålla med honom om att det är ett bekymmer från demokratisk synpunkt att riksdagen tenderar att bli ett transportkompani, oavsett vilken typ av regering som sitter. En skillnad som vi har i dag jämfört med förra perioden är att det här är en majoritetsregering. Förra perioden var det en minoritetsregering som regerade på nåder av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det ger naturligtvis ett visst ökat utrymme för en självständig riksdag att knäppa regeringen på näsan och göra tillkännagivanden. Vi vet också dessvärre att regeringar hanterar tillkännagivanden på lite olika sätt. Vi hade i dag i trafikutskottet på förmiddagen en redovisning av riksdagsskrivelser, som det heter när riksdagen säger någonting till regeringen, från 1994 eller någonting i den stilen, som fortfarande inte var fullt ut hanterade. Så även om vi från riksdagen höjer våra röster och säger ifrån ibland är det inte alltid som det biter, till exempel på den tidigare socialdemokratiska regeringen, som lämnade efter sig ett stort antal tillkännagivanden som inte var åtgärdade till den här regeringen. Jag skulle välkomna om vi oavsett regering kunde luckra upp den väldigt hårda blockpolitiska låsning som finns i riksdagen något. Jag tittar ibland med avund på EU-parlamentet i det avseendet, för där finns det ett betydligt större utrymme för dynamik och handlingskraft hos enskilda ledamöter. Det skulle den svenska riksdagen må bra av också. När det gäller den andra frågan som Hans Stenberg tar upp, tömningscentraler, tyckte jag att Sten Bergheden väldigt utförligt har redovisat varför det dröjer. Jag delar otåligheten, och jag är övertygad om att många av mina kamrater i trafikutskottet på allianssidan delar otåligheten över att det här inte kommer fram som man skulle önska. Men det är också i hög grad ett storstadsproblem. Jag får återkomma i nästa replik till detta.

Anf. 21 Hans Stenberg (S)

Fru talman! Det finns faktiskt en skillnad här. Det handlar ju inte om de tillkännagivanden som gjordes förra mandatperioden. En del av dem gjordes naturligtvis därför att Vänsterpartiet eller Miljöpartiet valde att slå följe med den borgerliga majoriteten, men en del av de här tillkännagivandena gjordes också av oss socialdemokrater, och vi var till och med drivande för att genomföra tillkännagivanden, till exempel när det gäller taxifrågorna, som vi nu diskuterar. Det gällde också böter för utländska fordon och att man skulle kunna kräva in dem på plats. Det är en skillnad nu när man hittills aldrig - upp till bevis! - har haft ett enda exempel i det här utskottet i varje fall. Det skulle vara intressant att titta på det. Sven Bergström tog upp det här med övergivna fordon ganska ordentligt, och jag kan instämma i det mesta av det Sven sade. Egentligen är det samma bekymmer där som när det gäller andra frågor. Vi hade väldigt bra skrivningar i förra årets betänkande. Då skrev majoriteten i utskottet: "Med hänsyn till att det är väsentligt att komma till rätta med de problem som övergivna bilar utgör välkomnar utskottet resultatet av Vägverkets utredning och förutsätter att inriktningen för det fortsatta beredningsarbetet är att övergivna bilar tas om hand oavsett vem som är väghållare." Jag håller med om det. Problemet är att det har gått ett år till. Det är klart att det finns anledning att vara otålig. I frågor där vi i grunden är överens tycker jag att det finns stor anledning för den borgerliga majoriteten i trafikutskottet att tuffa till sig väsentligt gentemot regeringen.

Anf. 22 Sven Bergström (C)

Fru talman! Vi får tacka Hans Stenberg för goda råd i vårt arbete för att fortsätta att komma framåt på det här området. Vi ska naturligtvis begrunda och överväga dem. Ville man vara elak skulle man kunna säga att den här regeringen är mycket skickligare än den tidigare och att den därför inte behöver så många tillkännagivanden. Eller också har vi en så bra dialog mellan oss ledamöter i trafikutskottet och vår minister och vår statssekreterare, som besöker oss i stort sett varje vecka, att vi är med på vagnen och kan påverka förslagen. Därför slipper vi ta till den skarpa tillkännagivandemodellen, som ni fick göra när ni var missnöjda med den regering ni hade. Precis som Hans Stenberg sade har den här regeringen suttit i två år, och vi får väl ge den en viss tid innan vi höjer våra röster. Låt väljarna sätta sitt betyg i valrörelsen och i valet 2010 på vad den här regeringen åstadkommit totalt sett. Säkert finns det enskildheter som kunde göras bättre, och vi ska titta på möjligheterna att göra något tillkännagivande så att vi tillfredsställer era krav på att vi ska mopsa upp oss lite grann. Taxis tömningscentraler, en gång till: Vad jag var på väg att säga var att detta i hög grad är ett storstadsproblem. När jag pratar med Stig Forslin, som är ordförande i Taxi Hudiksvall, säger han: Det inte är något större bekymmer hos oss - här är alla med i tömningscentralerna. Han är inte särskilt bekymrad över läget. Men visst ska vi komma åt oegentligheter vare sig det är i storstad eller småstad. Sten redovisade skälen. Det handlar om kostnad, integritet och så vidare. Och nu ligger ytterligare ett uppdrag, genom den skrivelse från Taxiförbundet som har skeppats vidare till den utredning som nu sitter. Det är dags att sätta ned foten ganska snart - jag håller med om detta - och vi ska göra det innan den här valperioden är slut.

Beslut

Nej till motioner om väg-, fordons- och trafikfrågor (TU13)

Riksdagen sa nej till motioner från allmänna motionstiden 2007 och 2008 om väg-, fordons- och trafikfrågor. Skälet är tidigare riksdagsbeslut och att det redan pågår arbete i de frågor som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om taxinäringen, åldersgräns för bussförare, kör- och vilotider för yrkestrafik, krav på vinterdäck, parkeringsfrågor, övergivna fordon, besiktningsfrågor och tillhandahållandet av förnybara drivmedel.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.