Vissa punktskattefrågor m.m. med anledning av budgetpropositionen för 2008

Fru talman! I dag ska vi debattera och besluta om vissa punktskatter, och jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1. Vi har väl alla följt de diskussioner som nu förs på Bali, och med tanke på att vi bland annat ska besluta om en höjning av koldioxidskatten tycker jag att det är relevant att ta upp det i den här debatten. Jag tycker att det känns oerhört viktigt att man kommer fram till en strategi och en färdplan för hur det framtida klimatarbetet ska se ut. Mycket vilar i förhandlarnas händer - framtiden för våra barn och barnbarn och deras möjligheter till ett bra liv. I onsdags hade vi riksdagsledamöter möjlighet att lyssna till ordföranden i FN:s klimatpanel och till Al Gore. De var här med anledning av att de hade varit i Oslo för att ta emot Nobels fredspris för de insatser som de gjort för att få upp klimatförändringen och inte minst dess effekter på dagordningen. Det var två mycket intressanta tal som hölls, och det är mycket av detta som jag hoppas ska omsättas i handling både i Sverige och runt om i världen. Vi som hade möjlighet att titta på nyheterna i går kunde också se när Al Gore talade till församlingen på Bali där han också framhöll att det är oerhört viktigt att USA nu tar sitt ansvar. Nu hörde jag på morgonen i dag att de fortfarande strular. Jag vill, och jag hoppas att alla står bakom det, skicka en hälsning till USA att de tar sitt förnuft till fånga och verkligen sätter sig ned och förhandlar. Detta handlar inte om USA, det handlar inte om Sverige - det handlar om de fattigaste länderna i världen. Det är de som får se konsekvenserna och gör det redan genom torka och översvämningar, problem med att få mat för dagen och så vidare. Här i Sverige har vi debatterat klimatfrågan ett antal gånger. Sverige har tagit frågan på allvar, vilket vi också kunde höra i onsdags när vi faktiskt fick beröm för det arbete vi har gjort. Men vi ska alla vara medvetna att detta är bara början. Det är första steget vi har tagit, och vi har en oerhört lång vandring att göra. Det krävs oerhört tuffa beslut som vi måste våga ta. Numera är vi politiskt eniga om att detta är en viktig fråga. Det var annat i valrörelsen, där nuvarande statsministern i princip avfärdade klimatfrågan. Men vi är många som nu ser fram emot att de vackra ord som har uttalats i denna fråga ska kläs med innehåll. Som sagt har Sverige kommit en bit på väg. Mellan 1990 och 2006 har våra utsläpp minskat med 8,7 procent. Jag hoppas att detta håller i sig. Man ska göra en mätning under kommande period 2008-2012 för att få fram genomsnittet och se om vi har nått målet på minus 4 procent. Vi har också kunnat visa att det går att föra en politik där man kan minska utsläppen och samtidigt ha en bra ekonomisk tillväxt. Det tycker jag är ett bra exempel för många fler att följa. Fru talman! Det finns dock en del som tas upp i detta betänkande som inte går ihop med den nya retorik som används från det borgerliga hållet, och då tänker jag på dieselskatten. I detta betänkande finns förslag om att höja skatten för diesel i miljöklasserna 1 och 2, men man höjer inte motsvarande i miljöklass 3. Detta är vi i oppositionen emot. Vi menar att skatten på även diesel i miljöklass 3 måste höjas. Det är riktigt som står i betänkandet att europadieseln har blivit bättre, och det gäller svavelhalten men inte när det gäller partikelutsläppen och mängden cancerframkallande ämnen. Här kan jag tänka mig att lobbying har varit framgångsrik. Jag har också träffat dem som lobbar, och det föranledde mig att ställa en fråga till finansministern för att få veta hur det ligger till med beskattningen. Är den svenska miljödieseln och den så kallade europadieseln likvärdiga? Varför är det skillnad i skattesatserna? I det svar som jag fick menar finansministern att dessa två kvaliteter inte kan jämföras, och det är helt korrekt. Ändå föreslår man en förändring av skatten så att den miljövänligare dieseln missgynnas. Detta är helt fel. Om den svenska miljödieseln skulle försvinna och ersättas med den smutsigare europadieseln skulle utsläppen av partiklar till luften öka med 20 procent och cancerframkallande ämnen med 70 procent. Jag kan tänka mig vad de säger som bor vid den gata i Sverige som har mest utsläpp, det vill säga Hornsgatan i Stockholm. Jag undrar vad de skulle tycka om detta nu när även dieselbilarna ökar i antal. Frågan om varför man inte höjer skatten på miljöklass 3 har lyfts upp flera gånger. Den ställdes bland annat till näringsminister Maud Olofsson under en frågestund. Då svarade hon att vi politiker inte ska lägga oss i tekniken. Nej, naturligtvis inte, men vi måste fatta beslut som stimulerar användningen av den bästa tekniken och som är bäst för miljön. Det här beslutet kommer att få motsatt effekt. Världshälsoorganisationen har gjort en analys som visar att tusentals svenskar dör varje år till följd av luftföroreningar trots att vi har jobbat fram den här miljödieseln. Vi har mycket mer att göra. Då kan vi inte fatta ett beslut som bidrar till att öka utsläppen. Vi måste fatta beslut som gör att det blir bättre. Detta är helt obegripligt för oss. Dessutom har denna nya inriktning kommit som en blixt från klar himmel. Den tidigare linjen, det vill säga att se till att vi får bättre kvaliteter som gynnar miljön på bättre sätt initierades av den förra borgerliga regeringen. Olof Johansson var miljöminister. Man fattade det här beslutet, vilket har gjort att några av de bolag som har sina raffinaderier i Sverige har tagit fram den här dieseln. Det är någonting som vi socialdemokrater har bejakat, men nu ändrar man sig helt plötsligt. För de bolag som har gjort stora miljardinvesteringar här i Sverige för att kunna framställa den svenska miljödieseln kom det som chock. De har försökt att få svar. De har skickat brev, både till oss och till regeringen, men inte fått något svar. Kan vi och dessa företag få ett svar i dag från de borgerliga representanterna i skatteutskottet? Varför höjer man inte skatten med samma summa på miljöklass 3 när det gäller diesel? Fru talman! I betänkandet föreslås också en uppräkning av förbränningsskatten på avfall. Om jag inte missminner mig var detta en skatt som skulle tas bort enligt den borgerliga sidan, åtminstone enligt Centerpartiets skattepolitiska talesman i riksdagen Jörgen Johansson. Jag är mycket nöjd med att den nu finns kvar och att man till och med höjer skatten. Jag är övertygad om att denna skatt måste vara kvar så att vi klarar av att sortera och hantera avfallet enligt den avfallshierarki som vi gemensamt är överens om inom den europeiska gemenskapen. Jag är också övertygad om att den utredning som nu ska se över den här skatten kommer fram till förslag som gör att träffsäkerheten för denna skatt blir bättre. Vi vet att träffsäkerheten är problematisk, men vi måste ha detta för att likställa olika energislag. Jag anser att den ska utvecklas och inte avvecklas. Den åsikten har också Återvinningsindustrierna som har tillskrivit skatteutskottet i denna fråga. Jag hoppas att mina meddebattörer har läst detta. Fru talman! Jag vill avsluta med att nöjt konstatera att majoriteten i årets budget sänker lotteriskatten på totospel. Vi föreslog detta för ett år sedan, och nu kommer det att ske. Det är bra för näringen som sysselsätter allt fler.

Fru talman! Jag tänkte också börja på Bali. Eftersom klimatfrågan står så högt på dagordningen nu finns det anledning att kommentera det som händer där. Miljöministern höll ett tal häromdagen. Jag tyckte att han sade många bra saker. Först visade han att det går att förena en sänkning av utsläppen med en högre tillväxt. Han pratade också om att de rika länderna har en historisk skuld när det gäller det klimathot som vi står inför. Han sade också att vi måste gå före och att vi måste ta huvudansvaret. Det var många kloka ord. I morse på nyheterna fick vi höra att det är problematiskt. Man diskuterar ett kompromissförslag. Anledningen till det är att USA sätter sig på tvären. De vill inte skriva under ett avtal där det nämns några siffror, säger de. Sverige och EU har hittills hållit fast vid att utsläppen ska minskas med mellan 25 och 40 procent fram till år 2010. Jag tycker att det är oroande att det har kommit lite tveksamma uttalanden från miljöministern när det gäller om Sverige kommer att verka för det här kompromissförslaget eller om man kommer att stå fast vid EU:s ursprungslinje. Jag tycker att den frågan är viktig. Jag tycker också att det är uppseendeväckande om Sverige i det här skedet skulle lämna den hållningen som är så otroligt viktig. Med utgångspunkt i det som Andreas Carlgren sade i sitt tal vill jag ställa några frågor till alliansens företrädare i den här debatten. Är det rimligt att Sverige avviker från den målsättning man hade när man gick in i de här förhandlingarna på Bali? Andreas Carlgren säger så riktigt att Sverige måste gå före och ta huvudansvaret. Vilka konkreta förslag tänker ni komma med? Vad innebär det? Politiken måste också få ett reellt innehåll. Det handlar inte bara om att säga vackra saker vid ett Balimöte. Det är två väldigt viktiga frågor som jag, i likhet med vad Christin Hagberg också sade i sitt anförande, tycker att vi ska debattera här i dag. Fru talman! Även om det inte hör till det här betänkandet är det intressant att notera att regeringen har dragit ned på medel till klimatinvesteringssatsningar till exempel. Om man ser till skatteavdrag och skattereduktioner, som vi har debatterat så mycket, vill man hellre subventionera tjänstesektorn än den sektor som jobbar med att utveckla miljö- och energifrågor och miljö- och energiförbättringar. Det är också viktigt att ha med sig i den här debatten. Vänsterpartiet har en reservation i det här betänkandet. Där tar vi upp de frågor som vi har tagit med i vårt budgetalternativ. Vi har sagt ja till regeringens höjning av koldioxidskatten, men vi har också sagt att vi tycker att man ska gå vidare, framför allt när det gäller transportsektorn. Det har vi gjort därför att vi, tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, inledde en skatteväxling i början av år 2000. I flera år var transportsektorn undantagen ifrån skattehöjningar. Vi tycker att det är viktigt att man nu gör ytterligare höjningar av skatterna på bensin och diesel. Det skriver vi också om i vår reservation. Vi menar också att glesbygden måste kompenseras. Vi vill ha ytterligare satsningar på kollektivtrafiken. Det måste finnas alternativ för människor när vi höjer drivmedelspriserna. Vi vill också se över möjligheterna att införa registreringsskatt på nya fordon. Vi tycker också att flyget måste bidra med sitt och få någonting som vi kallar klimatskatt. Vi vet att internationella regelverk hindrar oss från att beskatta flygbränslet, men i det här läget skulle man kunna ha en högre start- eller landningsavgift för att sätta ytterligare press på flyget. Vi har ytterligare förslag, till exempel att införa skatt på fritidsbåtar. Vi menar att detta skulle kunna växlas mot att sänka skatten på alkylatbensin som minskar utsläppen och miljöförstöringen från fritidsbåtarna. Vi har en del andra förslag också. Framför allt menar vi att planeringshorisonten måste finnas längre bort när man höjer miljö- och energiskatterna än vad regeringen anger i sitt alternativ. Man pratar bara om vad man ska göra 2008. Det står ingenstans vad ni tänker göra sedan. Det är också en viktig fråga, och jag hoppas att alliansens företrädare kommer att berätta för oss vad ni tänker göra framgent. Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation.

Fru talman! Jag tänkte bryta trenden och inte börja på Bali. Jag vill tro att vi alla i den här kammaren är överens om att Sverige måste vara drivande i internationella klimatförhandlingar. Men det vi ska diskutera i dag är ju i första hand vad vi kan göra hemmavid. Det kan i sin tur stärka trovärdigheten i de internationella förhandlingarna om vi inte bara säger att någon annan ska göra allting utan också visar att vi är beredda att ta konsekvenserna. Jag tänkte i stället börja med en liten betraktelse över punktskatter som sådana. Det kanske inte låter så rafflande. Men jag tycker faktiskt att punktskatter är väldigt spännande. Och nu försvinner alla eventuella tv-tittare och tycker att politiker är en liten konstig art för sig själva. Men så är det. I normala fall brukar man ha skatter för att få in pengar. Man vill helst inte att de ska göra så stort väsen av sig. De ska inte påverka människors beteende och inte orsaka snedvridningar i ekonomin. Med punktskatter är det precis tvärtom. Där har man ett marknadsmisslyckande i botten. Man har en snedvridning av ekonomin helt enkelt för att den fulla samhällsekonomiska kostnaden för en vara inte speglas i priset. Genom att då lägga på en punktskatt kan man rätta till det här marknadsmisslyckandet. Ett klassiskt exempel är miljöskatter. Där har vi en mängd miljökonsekvenser som inte syns i priset på varan. Lägger vi på en miljöskatt rättar vi till den grejen. Samma sak gäller alkoholskatter. De stora samhällskostnader som alkoholen ger speglas inte heller i priset, men genom att lägga på skatter på alkoholen kan vi bidra till att täcka dessa. Det är ganska uppenbart att när man lägger på en skatt och varan blir dyrare så konsumerar människor också mindre, till förmån för sin hälsa och för miljön. I vår budgetmotion har vi en rad förslag på förändringar vad gäller punktskatter, men jag tänkte inte upprepa dem nu utan hålla mig till de punktskatter som vi ska diskutera utifrån det här betänkandet. Till att börja med vill jag ge regeringspartierna, och kanske framför allt Kristdemokraterna, en eloge för att ni faktiskt har modet att ändra er när ni inser att ni har haft fel, i stället för att bara hålla fast vid en åsikt av prestigeskäl. Det var säkert väldigt smart rent populistiskt sett att tidigare motsätta sig de höjda miljöskatter som vi drev igenom förra mandatperioden. Men nu ser opinionen väldigt annorlunda ut. Klimatmedvetenheten är mycket större än den tidigare var, och nu förväntar sig väljarna att regeringen ska göra någonting. Då duger det inte att komma dragande med sänkta bensinskatter. Vill man minska utsläppen av koldioxid är en skatt på just koldioxid bland det mest effektiva man kan hitta på. När den som förstör klimatet också får betala de fulla kostnaderna för det får den personen faktiskt incitament för att försöka handla mer klimatsmart. I motsats till exempelvis regleringar, ransoneringar och sådana metoder ger det också en större flexibilitet för aktörerna att minska utsläppen på det sätt som är smidigast för just dem. Trots allt ser ju förutsättningarna för klimatanpassning lite olika ut mellan olika individer och olika företag för den delen. Dessutom, och i motsats till morötter som kanske spontant kan upplevas som mer sympatiska, har koldioxidskatten den fördelen att den inte pekar ut en specifik teknik som man vill subventionera. Den ger möjlighet att både gynna besparing och energieffektivisering eller vad det kan vara. Det här är inga nyheter. Det är sådant som jag fick lära mig redan när jag läste nationalekonomi, vilket i och för sig inte var jättelänge sedan, men ändå. Nu tycks den insikten ha nått även till regeringspartierna, som annars brukar vara så marknadsliberala, och till och med till Kristdemokraterna till slut. Det är väldigt välkommet. Man skulle kunna tycka att det är ett sent uppvaknande, men jag vill ändå lyfta fram det oerhört positiva i att när man väl har vaknat i den här frågan har man faktiskt höjt koldioxidskatten med mer än vad vi lyckades få Socialdemokraterna till under den tid som vi samarbetade. Kanske ska man rent av rikta ett tack till Socialdemokraterna som nu i sin budgetmotion skriver att man inte motsätter sig bensinskattehöjningar i alla lägen och därför, om än med viss tveksamhet, accepterar den föreslagna höjningen av koldioxidskatten. Jag tycker att det är väldigt välkommet det med. Innan vi blir alltför lyriska över regeringens bedrifter skulle jag ändå vilja påminna om att 6 öres höjning inte är jättemycket. Det är visserligen 29 öre om man också lägger till indexuppräkning och momseffekter, men det är fortfarande en ganska blygsam summa. Om den globala medeltemperaturen inte ska stiga med mer än två grader - vilket redan det kommer att få drastiska konsekvenser, om än inte lika drastiska som vid större ökningar - måste de svenska utsläppen ned med 80-85 procent till 2050. Om vi inte vill skjuta upp problemet och göra alla utsläppsminskningar i slutet kan en 40-procentig minskning till 2020 vara en lämplig målsättning. Då inser man ganska snabbt att 29 öre i koldioxidskatt inte räcker särskilt långt. Tittar vi exempelvis på transportsektorn ser vi att Sika, Statens institut för kommunikationsanalys, säger att bensinpriset måste upp i 14:50 bara för att vi inte ska öka koldioxidutsläppen jämfört med 1990 års nivå. Ska vi dessutom minska utsläppen - och det vet vi att vi måste - krävs ytterligare höjningar. I Miljöpartiet är vi medvetna om att det krävs successiva höjningar av koldioxidskatten framöver. Därför föreslår vi i dagsläget till att börja med 1 kronas skattehöjning nu och nästa år. Formellt är det 30 öre i koldioxidskattehöjning men sedan tillkommer, precis som för regeringens förslag, momseffekt och indexuppräkning. Regeringens höjning av koldioxidskatten är inte bara för låg, utan den urholkas också delvis av att man samtidigt höjer avdragen för resor mellan arbetet och hemmet med 50 öre per mil för bilpendlare, vilket alltså är mer än vad de får betala i höjd skatt. Däremot får inte kollektivtrafiken någon kompensation för skattehöjningen på diesel. Det är klart att om man på det här sättet ökar incitamenten för att pendla med bil är det inte direkt någonting som gynnar klimatet. Det man tvärtom borde göra, tycker jag, är att se över hur man kan få reseavdraget att mer gynna kollektivtrafikanter än bilpendlare. Ett bra sätt skulle vara att man helt enkelt gör det oberoende av vilket färdsätt som används och i stället relaterar bara till avståndet. Det skulle inte bara gynna kollektivtrafikanter framför bilpendlare utan också minska det i dag hyfsat utbredda fusket med systemet. Höjningen av koldioxidskatten träffar både diesel och bensin, och för den delen andra fossila bränslen. Därutöver föreslår regeringen en ytterligare höjning av dieselskatten, som då kompenseras av en sänkning av fordonsskatten för dieselbilar. Det är ett alldeles utmärkt förslag, som bidrar till att rätta till den skillnad som i dag finns i beskattningen mellan diesel- och bensinbilar. Vill man minska koldioxidutsläppen är det förstås förnuftigare att ha en större tyngdpunkt i beskattningen på bränslet än på själva fordonet. Problemet med detta är, som tidigare talare har varit inne på, att man bara höjer skatten på diesel i miljöklass 1 och 2, men däremot inte i miljöklass 3, den smutsigaste sorten. I dag utgör miljöklass 1 ungefär 99 procent av den diesel som säljs i Sverige. Nu befarar branschen att den i princip kommer att slås ut från marknaden och tas över av miljöklass 3. Det skulle ha mycket tråkiga konsekvenser för människor och miljö. Dels skulle utsläppen av partiklar öka med 20 procent, och polyaromatiska kolväten, som är cancerframkallande, med 70 procent. Dessutom, om man ser på de här produkterna ur ett livscykelperspektiv, skulle koldioxidutsläppen öka med 130 000 ton. Ju mer man tittar på det, desto mer obegripligt framstår det hur regeringen på det här sättet kan vilja gynna den smutsiga dieseln. De föreslagna nedsättningarna av miljöskatterna för jord-, skogs- och vattenbruk framstår i jämförelse med dieselskatten som mer begripliga. Trots allt är det viktigt att vi har konkurrenskraftiga villkor för det svenska jordbruket så att vi kan ha en lokal livsmedelsproduktion och slipper de långa transporter som importen innebär. Då bidrar vi också till den biologiska mångfald som jordbruket upprätthåller. Sedan vi gick med i EU har våra förutsättningar och våra möjligheter att föra en nationell jordbrukspolitik minskat, men jag tycker ändå att det är lite synd att man har valt just nedsättningar av miljöskatterna som det sätt som ska upprätthålla de goda konkurrensvillkoren, eftersom det minskar näringarnas incitament att handla miljövänligt. Om man nu inte kommer på något bättre sätt att förbättra konkurrensvillkoren tycker jag ändå att man kunde se över hur man kan garantera miljöstyrningen på något annat sätt. I industrin till exempel har man samma problem, nämligen att man har någon form av undantag av konkurrensskäl, men då har man å andra sidan program för energieffektivisering som villkor för att få fullständig skattenedsättning som på så sätt bidrar till att upprätthålla en form av miljöstyrning. Nu ser jag att jag för första gången i mitt liv totalt har överskridit min anmälda talartid, så jag ska nog faktiskt bara yrka bifall till reservation nr 3.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till skatteutskottets betänkande SkU17 Vissa punktskattefrågor m.m. Christin! Jag är också villig att ställa mig bakom uppmaningen till USA att ta sitt oerhört stora ansvar. Det är viktigt att vi får med oss hela världen i de här förhandlingarna. Marie! Jag kan inte stå här i kammaren och spekulera om hur förhandlingarna på Bali går och hur vår miljöminister Carlgren ställer sig. Men som jag ser det är det bättre att man kommer en liten bit på vägen än att man inte kommer någon bit alls. Fru talman! Detta betänkande berör punktskatter på en rad olika områden. Förr var punktskatter ett väl fungerande system utan alltför mycket skatteundanhållande. Men med de öppnare gränser och EU-bestämmelser som finns, bland annat cirkulationsdirektivet, är det betydligt svårare att lägga punktskatter på en optimal nivå. Det finns många faktorer som spelar in: miljömässiga och fiskala faktorer, folkhälsa, politisk styrning med mera, på samma sätt som Helena var inne på nu när hon pratade om punktskatter. Jag anser dock att utskottet och regeringen här har hittat en väl vald avvägning. Jag tänkte ta lite historia. Den första energiskatten infördes 1929, och då var det faktiskt bensin som började beskattas. El beskattades 1951, och den allmänna energiskatten infördes 1957. I skattereformen 1990-1991 skedde en omstrukturering av energibeskattningen. Man införde då också koldioxidskatt och svavelskatt, och momsen tillkom. Vi är alla här, som vi också har hört tidigare från föregående talare, överens om att vi måste reducera världens utsläpp av koldioxid starkt. Det finns många sätt att uppnå det. Ett sätt är att beskatta koldioxidutsläppen. Ett sätt är elcertifikaten för att styra över till förnybar energi. Handel med utsläppsrätter är också ett exempel på styrmedel som kan användas. Handel med utsläppsrätter är ett system som vi moderater tror är kostnads- och samhällseffektivt. Morötter är alltid trevligare än piskor. Den av alliansen införda miljöbilspremien är ett exempel. Den är ett sätt att fart på miljöbilsförsäljningen, och därför är denna premie tidsbegränsad. Men med tanke på att oljepriset är högt och troligtvis kommer att stiga i framtiden blir också oljepriset ett indirekt styrmedel, och säkert ett väldigt effektivt sådant - mer effektivt än koldioxidskatten. Vi ser hur motorbranschen hela tiden utvecklar bilar för nya drivmedel. Det finns hybrider. Snart kommer pluginhybriderna som klarar en relativt lång körsträcka. Man räknar med kanske nio tio mil, och det räcker eftersom medelbilisten inte kör mer än max nio mil om dagen. Vätgas är något som har blivit uppmärksammat som ett effektivt och rent framtida drivmedel, främst i och med att utvecklingen av bränsleceller går framåt. Det finns olika estrar som RME, rapsmetylester, och etrar. Det finns en eter som heter ETBE, som har ett väldigt konstigt namn, etyltertiärbutyleter. Jag borde ju veta det som har läst kemi en gång i tiden, men etrar och estrar är ju som de är. Den etern kan man använda som låginblandning i bensin i stället för till exempel etanol. Sedan har vi syntetiska drivmedel som syntetisk diesel. Syntetisk diesel är ju någonting som man direkt kan köra in i en dieselbil utan någon förändring av motorn. Det här ser jag som en oerhört positiv utveckling och något som är nödvändigt med tanke på att antalet bilar ökar hela tiden, speciellt i Kina och resten av Asien. I detta betänkande föreslås en höjd skatt på koldioxid med 6 öre per kilo koldioxid och en höjd energiskatt på diesel med 20 öre för miljöklass 1 och 2. Vi väljer att inte höja skatten på miljöklass 3, som vi har hört de föregående talarna ha åsikter om. I Sverige är nästan all diesel som säljs, 99 procent, av miljöklass 1. Det här är en diesel som bara finns i Sverige. Det är en diesel med låg svavelhalt och lägre halter av aromatiska kolväten. Europadieseln, som tillhör miljöklass 3, är också svavelfri men innehåller högre halter av aromatiska kolväten, som är cancerframkallande. Men alla nya dieselbilar och klassbilar innehåller partikelfilter som tar bort de där utsläppen av de aromatiska kolvätena. Det är anledningen till att vi inte höjer skatten på miljöklass 3, då den här skatten är miljömässigt mycket bättre än vad den har varit. Ni pratar om att det lobbas. Det lobbas ju från bägge håll, både från dem som är för mk 1-diesel och från dem som vill ha in europadieseln. Det här kommer säkert att styra sig självt så småningom. Det viktiga är ju incitament till att se till att vi får bort våra gamla dieselbilar. I och med att skatten på diesel höjs väljer regeringen att sänka fordonsskatten på diesel med 285 kronor. Dieselbilar är i dag mycket högre beskattade än bensinbilar, och anledningen är att de har varit miljömässigt sämre, men så är ju inte fallet med dagens moderna dieselbilar med partikelfilter. Dieselmotorn är en oerhört energieffektiv motor som förbrukar mycket mindre bränsle och på så sätt släpper ut lägre halter av koldioxid. Att då ha kvar den högre straffbeskattningen för dessa tycker jag är felaktigt. Fru talman! Nu kommer jag att bli lite teknisk, och jag hoppas att tv-tittarna har överseende med det. Jag tänkte förklara lite hur fordonsbeskattningen av bilar går till i dag. För nya bilar är fordonsskatten koldioxidbaserad. Det tycker jag är väldigt bra. Man har först ett grundbelopp på 360 kronor. Sedan har man en koldioxidkomponent beroende på hur mycket koldioxid bilen släpper ut. Vi kan ta en vanlig svensk bil - jag vill inte nämna några märken här - som släpper ut 218 gram koldioxid. Då minskar man först med 100 och får 118 kvar. Sedan har man en koldioxidkomponent på 15 kronor per gram. 118 ( 15 kronor = 1 770 kronor. Sedan lägger man till 360 kronor. Den här bilen, en normalstor bil, har alltså en skatt på 2 130 kronor. Man kan jämföra med en dieselbil i ungefär samma storlek. Den har också ett grundbelopp på 360 kronor. Den här dieselbilen släpper ut 179 gram koldioxid. 179 - 100 = 79. 79 ( 15 = 1 185. Då är den skatten 1 545 kronor tillsammans. Men sedan kommer miljö- och bränslefaktorn till, som är 3,5. Då multiplicerar man detta med 3,5, och då får man 5 407 kronor i skatt. Varför ska dieselbilen beskattas högre när den inte släpper ut mer koldioxid utan mindre? Det har funnits en partikelfilterrabatt som försvinner vid årsskiftet. Det regeringen nu gör är att välja att sänka faktorn på 3,5 till 3,3. För bilar som blir skattepliktiga den 1 januari 2008 blir faktorn 3,15. Jag tycker dock inte att det här räcker. Det finns ingen anledning att straffbeskatta dieselbilarna längre. Det är betydligt bättre att bara ta ut en koldioxidskatt för utsläppen. Jag utgår från att regeringen kommer att ta det här under övervägande och återkomma med frågan. Fru talman! Bilen är ett viktigt transportmedel för en stor del av oss. För dem som bor i glesbygd är den ofta det enda möjliga transportmedlet. Med långa avstånd och få människor är inte kollektivtrafik något alternativ. Det är inte försvarbart ur vare sig ekonomisk eller miljömässig synvinkel. För att kompensera höjningen av skatt på drivmedel höjer vi därför också avdragsbeloppet för resor till och från arbetet samt tjänsteresor från 18 kronor till 18:50 kronor och för dem med förmånsbil från 9 kronor till 9:50 kronor.

Fru talman! Det var intressant att lyssna till Lena. Åtminstone tycker jag det eftersom jag är intresserad av dessa frågor. Jag tyckte dock inte att jag fick något bra svar på frågan varför man inte höjer skatten på mk 3, det vill säga miljöklass 3. Vi vet att det från och med årsmodell 2006 finns partikelfilter i alla nya bilar. Däremot finns det fortfarande många begagnade dieselbilar utan partikelfilter. Man kanske i stället skulle ha stimulerat till att sätta in partikelfilter och därefter justerat skatterna. Det kunde ha varit en bättre ordning. Jag tycker alltså inte att vi ännu fått något svar på den frågan. Frågan är också om det gjordes någon analys när förslaget togs fram. Hur ser det ut? Hur är tillgången på begagnade dieselbilar med partikelfilter för att vi ska kunna utveckla och få en bättre miljö? Därför undrar jag om det gjordes någon analys. Det nämndes tidigare att Kristdemokraterna gjort avbön från löftena i valkampanjen om att sänka bensinskatten. Moderaterna hade samma budskap i valrörelsen. Har ni också tagit tillbaka detta eller är det de tre andra partierna i den borgerliga alliansen som tryckt på? Kommer även ni att nu göra avbön från det löfte ni gav i valrörelsen?

Fru talman! Det löfte vi gav i valrörelsen om sänkt bensinskatt är lite tudelat eftersom partiledningen aldrig stod bakom det. Vi fattade på en stämma beslut om att vi ville sänka bensinskatten med jag tror det var 6 öre, och olika ledamöter förde fram detta i valrörelsen. Bland annat gjorde jag det. Jag tyckte att det på den tiden, för några år sedan, var klokt. Jag har emellertid kommit till insikt om att det inte var så klokt. Jag är den första att erkänna att det inte var riktigt rätt. Jag har ändrat mig, och det står jag för. Det ska man kunna göra när man kommer till insikt om något. Hela klimatdebatten har ju tagit ett steg framåt. Vi diskuterade inte klimatet på samma sätt för några år sedan. Jag tror inte att insikten om hur viktig den är fanns på samma sätt då som i dag. Jag vill dock framhålla att partiledningen aldrig stod bakom det löftet. De behöver alltså inte göra avbön. Vad gäller mk 3 finns det två läger, en för eurodiesel och en för mk 1-diesel. Bägge lägren är missnöjda, och vi får väl se vad som händer. Vi får se om det blir rusning efter europadieseln, att det blir den som hamnar i pumparna på våra bensinstationer. Vi får se framtiden an. Nu ökar dieselbilsförsäljningen mycket kraftigt, och det handlar om nya dieslar med partikelfilter. Det tycker jag är bra. Om jag kunde skulle jag gärna välja en sådan bil i dag.

Fru talman! Jag tänker inte lägga mig i hur Moderaterna hanterar sina beslut på stämmorna, men det låter onekligen lite konstigt. Det är skönt att åtminstone en del av er kommit till insikt om att en sänkning av skatten på bensin inte längre är gångbar. Den debatt vi har om klimatet accelererade efter den rapport som kom förra hösten då man satte pengar på klimatförändringarna och vi fick en förändring i synen på klimatfrågan. Även Moderaterna hakade på den. Statsminister Reinfeldt sade ju i valrörelsen att det inte var en fråga av stor vikt. Jag kan dock fortfarande inte förstå varför man minskar skillnaden mellan miljöklass 1 och miljöklass 3 när det gäller diesel. Om man följer Lena Asplunds sätt att argumentera behöver vi först en bättre tillgång på begagnatmarknaden för att sedan kunna göra en sådan förändring. Det hade varit bättre att i stället installera partikelfilter för att få till stånd den förändring som vi är ute efter, nämligen en bättre miljö. Det måste vara utgångspunkten när man fattar beslut. Frågan är därför om det gjordes en konsekvensanalys av förslaget ur miljösynpunkt innan man kom fram till detta.

Fru talman! Jag kan inte svara på om det gjorts en sådan analys som Christin Hagberg frågar efter. Däremot har man tittat på hur europadieseln ser ut i dag då vi har aromater och partikelfilter. Vad Christin Hagberg inte nämner är att tillverkningen av mk 1-diesel genererar mer koldioxidutsläpp än tillverkningen av europadiesel. Det nämns aldrig när vi talar om koldioxidutsläppen, utan nu handlar det plötsligt om de aromatiska kolvätena och partiklarna. Vi har även stora mängder andra partiklar som kommer av vår trafik och som inte är nyttiga. Härommorgonen talade man i tv om partiklarna och astmatikerna. Dubbdäcken togs upp liksom sandningen av gator som river upp partiklar. Nu är det förhoppningsvis inte fråga om cancerframkallande ämnen, såsom de aromatiska kolvätena, men jag är övertygad om att det inte är ett så stort problem som oppositionen vill göra gällande. Jag tror alltså inte att det här kommer att vara något större problem, nej.

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att säga att det egentligen är mycket bra att den här typen av frågor blivit viktiga även för allianspartierna. Det kan vara bra att ha den utgångspunkten i debatten. Jag ska därför försöka avhålla mig från att berätta vad ni tidigare tyckt när vi försökt driva på frågan. Vad beträffar diskussionerna på Bali och den eventuella kompromissen säger Lena Asplund att vi inte ska spekulera. Nej, vi ska inte spekulera. Däremot kan vi tycka någonting. Jag tycker någonting. Jag tycker att Sverige ska vidhålla sin ursprungliga hållning. Jag tycker att det är viktigt att få ett avtal om att vi ska minska utsläppen med mellan 25 och 40 procent till år 2020. Och jag tycker att det är viktigt att föra debatten och inte bara avfärda den med att vi inte kan stå här och spekulera. Precis som sades tidigare är vi med i det politiska skeendet. Vad vi tycker, säger och beslutar i Sveriges riksdag har betydelse. Det tar vi upp på stora konferenser om klimatfrågorna, och vi måste tänka på det sättet. Vi får inte på något sätt minska riksdagens betydelse, utan det vi tycker och beslutar måste ge avtryck. Jag har ett antal frågor. Jag kan dela det tidigare resonemanget som gällde miljöklass 3, att det kan missgynna den miljövänliga dieseln. Men om vi ser till transportsektorn som helhet, och att det egentligen är transportsektorns ökade utsläpp vi måste komma till rätta med så att de i stället minskar, undrar jag vad regeringen har för strategi utöver de förslag som lades fram i höstbudgeten. Vi måste göra någonting för framtiden.

Fru talman! Visst, jag tycker också att det är oerhört viktigt att tycka. Det är därför vi står här. Vi tycker allesammans en massa saker, annars skulle vi väl inte vara politiker. För att återgå till Bali har jag fullt förtroende för miljöministern och hans sätt att hantera frågorna. Det är viktigt att det händer någonting och att vi inte bara tycker. Vi kan tycka, men vi måste få resultat av vårt tyckande. Om vi säger att vi absolut ska stå fast vid procentsatserna om minskning och sedan inte får med USA på vagnen är frågan om det inte i så fall är bättre att göra en liten kompromiss för att verkligen få med USA. Det är väl bättre än att stå fast vid exakta siffror.

Fru talman! En bra strategi vore väl att USA fick bli svartepetter, att alla andra länder tycker någonting annat än USA gör. Det kan vara en bra strategi. Men nu ska jag ta upp transportsektorn. Vi föreslår att fordonsskatten koldioxidrelateras ytterligare. Det står att läsa i vår reservation. Vi kan tänka oss att införa en registreringsavgift på nybilar. Vi vill ytterligare höja drivmedelsskatterna. Detta är ett sätt att minska utsläppen från transportsektorn. Naturligtvis måste detta kombineras med ökade investeringar i järnvägen, ökade satsningar på kollektivtrafik och så vidare. Människorna måste ges ett alternativ. Det tycker vi i Vänsterpartiet är en viktig strategi för att minska utsläppen från denna sektor. Men vad har regeringen för strategi? Det var min andra fråga, som blev väldigt kort i min förra replik. Nu kanske jag förtydligade mig lite grann. Jag tänkte ställa en fråga till. I Lena Asplunds anförande diskuterades alternativa drivmedel, olika typer av syntetiska lösningar och så vidare. Det är viktigt att allt sådant kommer fram, men det kräver också forskning och utveckling. I mitt anförande pratade jag om att den här regeringen har väldigt lätt att skattesubventionera olika tjänstesektorer, hushållsnära tjänster och så vidare. Men varför finns inte samma intresse för att skattestimulera sektorer som försöker utveckla miljöteknik eller olika alternativa energiformer?

Fru talman! Regeringen har tillsatt en klimatberedning som ska redovisa sitt uppdrag i februari 2008. Då kommer svaren på frågan vad regeringen kommer att göra. Jag tycker också att det är oerhört viktigt med forskning och utveckling. Det är viktigt att Sverige går före med forskning och utveckling genom olika bränslen och annat. Över huvud taget kan vi miljömässigt komma långt om vi blir ett föregångsland. Vi kan bli ett föregångsland när det gäller forskning och utveckling; det håller jag med dig om. Vi ger mer pengar till forskning och utveckling. Sedan är frågan hur man använder dem. Man kan styra olika med olika styrmedel. Jag tror att det finns en stor potential.

Fru talman! Lena Asplund kommer nog inte undan frågan om europadieseln. Precis som Christin Hagberg sade är det inte alla bilar som har partikelfilter eller annan modern reningsutrustning i dag. Faktum är att 90 procent saknar detta. Dessutom hävdar Lena Asplund att europadieseln är bra, fin och svavelfri. Men kraven på lågt svavelinnehåll kommer inte förrän 2009, alltså först ett år efter att regeringen sänker skatten för diesel av miljöklass 3. Då blir man lite fundersam. Vad är det som är så bra med europadieseln och som gör att vi nu helt plötsligt måste införa den så fort som möjligt, trots att många bilar saknar partikelfilter och trots att den fortfarande innehåller svavel? Det handlar om koldioxidutsläppen, säger Lena Asplund. Det säger också de som säljer europadieseln. Det finns också de som säger att man räknar galet när man kommer fram till det: Man tittar på produktion och bränsleförbrukning, däremot inte på kolinnehållet i bränslena. Dessutom räknar man ganska konstigt på själva raffineringen. Man tittar på alla möjliga saker man raffinerar, som asfalt och sådant. Om man räknar mer ur ett livscykelperspektiv kommer man fram till att dieseln av miljöklass 3 släpper ut ungefär 130 000 ton mer koldioxid - det skulle bli så om man i hela Sverige övergick från miljöklass 1 till miljöklass 3. Jag ser verkligen ingen anledning till att främja den smutsigare dieseln. Jag vill gärna ha en motivering till att man har så bråttom att införa smutsig diesel. Lena Asplund pratar om att reseavdragen finns för glesbygdens skull. Man tror gärna att det är främst i glesbygden man använder dem. Men faktum är att de största användarna av reseavdragen är människor som bor i Gnesta i Södermanland och i Knivsta i mitt hemlän Uppsala. Det är inte glesbygd, det kan jag garantera. Det finns alldeles utmärkta möjligheter att pendla med tåg och pendeltåg. Frågan är om man inte skulle kunna se över reseavdragen.

Fru talman! Som moderat och marknadsliberal är jag för marknadskrafter. Jag har inte tagit ställning vare sig för eller emot någon diesel. När vi nu ser att de närmar sig varandra miljömässigt finns det ingen anledning till att vi politiskt ska styra det hela. Jag tror inte att vi kommer att ha europadiesel i våra pumpar i morgon, som det låter på oppositionen. Om vi lyssnar på marknadens aktörer får vi höra att det nog inte kommer att hända någonting. Vi får se vad som händer. Skatteverket har utfärdat regler om hur man får använda sina reseavdrag. Man ska till exempel tjäna minst två timmar. Gör man det som Knivstabo i stället för att resa med kollektivtrafiken måste man få använda sig av reseavdragen där också. Jag kan inte bussförbindelserna i Uppsala län, så jag vet inte hur mycket man tjänar om man åker bil till och från Knivsta, men jag utgår från att Skatteverket ser till att detta sker på ett ordentligt sätt. Däremot tycker jag att man ska titta över detta, så att det inte fuskas med reseavdragen. Det är viktigt att man inte fuskar med en skattereduktion som man kan använda.

Fru talman! Politiker ska inte styra valet mellan de olika dieselsorterna, säger Lena Asplund. Nu närmar de sig varandra miljömässigt. Men även om ni bortser från de här partiklarna kommer svavelhalten inte att närma sig förrän först 2009. Ni inför den relativa skattelättnaden, som man ändå får se det som, redan från 2008. Varför så bråttom? Det kommer inte att hända någonting enligt aktörerna, säger Lena Asplund. Men de aktörer som har uppvaktat eller i alla fall tillskrivit skatteutskottet - från Preem och Statoil är det väl - hävdar att dieseln av miljöklass 1 helt kommer att slås ut från marknaden. Nog finns det skäl till oro. Vad gäller reseavdragen: Inte heller jag kan hela Upplands Lokaltrafiks tidtabell i huvudet. Men jag vet så pass mycket som att det finns en tågstation i Knivsta och att det finns bussar som går dit. Problemet är att inte heller Skatteverket kan hela Upplands Lokaltrafiks tidtabell. Det kanske inte heller är rimligt att de lägger sin tid på att sitta och provåka varje sträcka och jämföra med tidtabellerna. Det är väldigt lätt att fuska med detta. Det har också vid stickprov visat sig att omkring hälften av dem som begär avdrag för resor till och från arbetet begär fel. 96 procent, eller något sådant, begär mer avdrag än de egentligen har rätt till. Uppenbarligen är det alltså ganska lätt att fuska med systemet. Om man i stället skulle ha ett avståndsbaserat system skulle det vara mycket svårare. Då skulle Skatteverket bara behöva gå in på Hitta eller Eniro och kolla hur långt det är mellan huset och arbetet. De skulle då inte behöva sitta och bläddra i tidtabeller och provåka. Dessutom skulle man då gynna kollektivtrafikanter på ett helt annat sätt än man gör i dag.

Fru talman! Vi har diskuterat skattefusk och skatteundanhållande här i kammaren tidigare. Det kommer att komma en proposition framöver om skattefusket och hur vi ska komma till rätta med det. Jag tycker också att det är viktigt. Man får inte skattefuska på något sätt. Vi måste hitta lösningar för att komma ifrån det. Vi har haft en lång tid i Sverige med högt skattetryck och en stor skattekil som gjort att skattefusket har haft sina incitament. Med en lägre skattekil finns det inte samma behov av att skattefuska. Nu kanske inte reseavdraget direkt hör till den biten. Men Skatteverket kanske nu kan ha möjlighet att titta lite på reseavdraget i stället för att lägga tid på annat skattefusk. Det är viktigt att man kan göra reseavdraget. Man måste sätta regler, och ibland blir det gråzoner. Men detta är viktigt för personer i glesbygd. Det kan även vara så att man också som Knivstabo tjänar en massa tid, och tid är viktigt. Man behöver tid till att vara tillsammans med sin familj och tid att tillbringa med barnen. Jag tycker inte att vi politiker ska säga: Nej, du måste åka kollektivt! Och i glesbygden är det många gånger så att det ur miljömässig och samhällsekonomisk synpunkt är mycket bättre om det går en bil i stället för en buss med två passagerare i.

Fru talman! Betänkandet om punktskatter innehåller en mängd olika skatteförslag. Jag har valt att koncentrera mig på energi- och miljöskatterna. Skatter är en beprövad metod att styra folks beteende. När det handlar om koldioxidutsläppen är syftet just detta. Precis som Christin Hagberg nämnde hade några av oss förmånen att lyssna på Nobels fredspristagare Al Gore och ordföranden för FN:s klimatpanel här i riksdagen i onsdags. Andra har förhoppningsvis sett filmen där Al Gore föreläser om växthusgasernas hot mot klimatet. Har ni inte sett filmen är det hög tid att göra det. Vi måste alla bli medvetna om vårt ansvar. Jag har sedan förslaget om en koldioxidskatt på drivmedel blivit känt träffat upprörda väljare som protesterat och beklagat sig. De har beklagat sig för de ökade kostnader som de föreslagna 6 öre per kilo koldioxid innebär. Jag vet att det inte är 6 öre utan blir mer med indexuppräkning och momseffekter. Det blir en prisökning med 29 öre på bensinen och 55 öre på dieseln. Dieselbilarna kommer att kompenseras till viss del med den föreslagna sänkningen på fordonsskatten med 4,5 procent vilket också införs från januari 2008. Skattebelastningen ska vara jämförbar oavsett vilket drivmedel som används. Sätter vi detta beslut i sitt sammanhang inser vi att den föreslagna koldioxidskatten på drivmedel är rätt marginell och mer att betrakta som en markering i den kanske viktigaste frågan som mänskligheten någonsin haft att hantera. Det är lätt att bli domedagsprofet, och jag tänker bli det här en liten stund. Växthuseffekten är det största hot och den största utmaning som vi politiker och makthavare måste ta oss an. Det kan låta fånigt och betydelselöst. Men bara några få graders temperaturhöjning kan få förödande konsekvenser på klimatet och därmed få vår tillvaro på planeten jorden att förändras. När inlandsisarna smälter vid polerna och glaciärerna går sönder har vi inte lång tid på oss att fundera ifall vi ska göra något eller inte. Vi har inget annat val än att agera, och vi måste göra det nu. Flera arter av växter och djur kommer annars att helt försvinna. Vi kommer att se förödande naturkatastrofer med orkaner, tromber, översvämningar och ökenutbredningar som kan bli följden av detta. Det har vi redan sett prov på. Stora folkomflyttningar kan bli följden då stora landområden hamnar under vatten. Ordet klimatflykting kommer då att bli ett välkänt begrepp. Vi kan räkna med att vår befolkning på 8 miljoner blir dubblerad flera gånger om av människor som inte har någon annanstans att ta vägen. Klimatfrågan kräver ansvarstagande och är långt ifrån populistisk. Jag välkomnar att Kristdemokraterna har anslutit sig till detta ansvar. Jag står inte upp i debatten i den här frågan för att övertyga någon annan här i kammaren. Vi är överens, och det är vi alla tacksamma för att vi är. Vi behöver däremot övertyga det svenska folket. Det finns fortfarande de som inte tror att det här är lika viktigt som vi är övertygade om att det är. Även om en skattehöjning är liten svider den i plånboken och sätter press på bilisterna att hushålla med energin. Det jag tror är allra viktigast är att vi också sätter press på bilindustrin. Det får vi bilisternas hjälp att göra när de efterfrågar bränslesnålare bilar och därmed också renare drivmedel. Det har sålts fler miljöbilar det senaste året. Det börjar byggas upp en begagnatmarknad för dem som vill köpa en bil till ett lägre pris än ett nybilspris. Fru talman! Jag är medveten om att dyrare drivmedel drabbar dem som är mest beroende av sin bil. Jag bor själv på landsbygden och har inte tillgång till kollektivtrafik i samma omfattning som de som bor i tätorten. För många finns det inget alternativ till bilen. Jag är definitivt inte motståndare till bilen. Men jag ser att det är först nu som teknikutvecklarna inom bilindustrin börjar ta klimatfrågan på riktigt stort allvar eftersom de annars förlorar marknadsandelar. Det finns ett ekonomiskt intresse och ekonomisk styrning i frågan. Nu föreslås en höjning av avdraget för resor till och från arbetet samt tjänsteresor med 50 öre per mil. Det är en ökning som innebär 18:50 kronor. Det är till för de allra nödvändigaste resorna för dem som har bilåkandet för att ta sig till och från sitt arbete. Ändå är det ofta den lilla delen av körandet. Man kör till dagis, hämtar barnen på olika aktiviteter, kör till sina egna aktiviteter och kör för att handla. Jag vet att dessa resor med det här förslaget givetvis blir dyrare. Men kan kostnadsökningen sporra till att man försöker lära sig köra energisnålare, lära sig eco driving , byta till miljöbil eller samåka med andra i större utsträckning har skatten haft avsedd effekt. Får vi nu ned förbrukningen till en halvliter per bil har det halverade koldioxidutsläppet kommit till på köpet. Kanske också att avdraget som man får göra räcker lite längre eller blir till en extra uppmuntran. Kan skatten dessutom få bilister som faktiskt kan åka kollektivt att ändra sina vanor har beslutet också haft betydelse för den gruppen. Det fick vi bevis för i diskussionen här innan. Vi fick besked om att det är många som åker som bor i tätorter och som har möjlighet att åka kollektivt. Det är alltså ingen liten grupp som behöver påverkas i frågan. Fru talman! En del företagare har redan kommit långt med sitt miljöansvar. Många kan säkert bli bättre. Jag besökte i somras ett åkeriföretag i Nybro som heter Smålandslogistik. Det är ett mycket imponerande åkeriföretag när det gäller miljöhänsyn. De har utvecklat sitt logistiksystem till det yttersta för att undvika transportsträckor. De hade via sina gps-system full kontroll på alla sina bilar utspridda över hela landet för att enkelt kunna dirigera om närmaste bil till varje ny beställning. Vi kommer inte ifrån bilarna med fler järnvägar även om vi skulle önska. Alla bor inte längsmed järnvägssträckor. Därför är det oerhört viktigt att man tar initiativ ute på åkeriföretagen som utför transporterna. Företaget hade dessutom utbildat sina chaufförer att köra energisnålt. De förde ständigt statistik på lastbilarnas bränsleförbrukning så att de alltid var uppmärksamma på eventuella avvikelser. Det de mest saknade nu var att samma regler skulle gälla för samtliga åkerier och också för utländska åkerier som transporterar på våra vägar för att inte sätta konkurrensen ur spel. Det anser jag vara en viktig fråga att fortsätta att jobba med från regeringen och också inom EU för att vi ska få denna likvärdiga marknad. Fru talman! I det här betänkandet ges det anledning till att gratulera de norrländska hushållen. Nu har vi äntligen en regering som uppmärksammat att det går åt betydligt mer energi att värma upp en fastighet i ett kallare klimat med längre vintrar än vad vi har i övriga landet. Därför föreslås det en sänkning av energiskatten på el i norra Sverige med 3 öre per kilowattimme. Redan förra året beslutade regeringen att sänka energiskatten på el i samtliga kommuner i Norrbottens, Jämtlands och Västerbottens län samt i ytterligare nio kommuner i skogslänen. Den föreslagna skattesänkningen på 3 öre tillsammans med den skattesänkning som nu gjordes i fjol med 6 öre på momsen kommer för de norrländska hushållen att innebära en minskning av energikostnaden på någonstans mellan 200 kronor och 900 kronor. Det är naturligtvis beroende på hur stor förbrukningen har varit. Utöver de skatter som jag har nämnt innehåller betänkandet också en mängd andra delar och justeringar upp och ned i skatteskalorna. Dessa skatter har jag inte för avsikt att nämna just nu. Jag nöjer mig därför med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkande SkU17.

Fru talman! Det är glädjande att höra Karin Nilsson talar om allvaret i klimatförändringarna och vikten av en höjd bensinskatt. Det känns också väldigt hederligt av Karin Nilsson att erkänna att höjningen av koldioxidskatten är marginell och mest en markering i en av mänsklighetens viktigaste frågor. Jag tror att det var så du sade. Då infinner sig följdfrågan: Varför höjer ni inte mer, och varför höjer ni reseavdraget med mer än ni höjer koldioxidskatten? Karin Nilsson säger att man genom den höjda koldioxidskatten kan stimulera människor att köpa bränslesnålare bilar och få ned förbrukningen. Då blir det en ännu större skillnad. Men det skulle vara en liten extra uppmuntran. Jag är fullt medveten om att det är svårt att transportera sig utan bil i glesbygden. Att däremot uppmuntra människor att åka bil är kanske inte nödvändigt. Karin Nilsson säger att de åkare hon talat med är väldigt angelägna om att få någon form av vettigare konkurrenssituation i jämförelse med utländska åkare så att de kan konkurrera på lika villkor med dem som tankar sin diesel någon annanstans. Varför föreslår ni i så fall inte en kilometerskatt som skulle göra just det? Alla som kör på svenska vägar oavsett var de har betalat sin diesel får betala för att de nyttjar vägsystemet, bidrar till slitage, olyckor, utsläpp och allt vad det nu kan vara. Det skulle vara ett sätt att utjämna skillnaden i konkurrensförmåga.

Fru talman! Varför höjer vi inte mer? Jag är fullt medveten om att Miljöpartiet vill höja koldioxidskatten fem gånger så mycket som regeringen nu föreslår. Men det är ett avvägande som vi har gjort och som vi i stort har kunnat ställa oss bakom. Vi ser att de fyra allianspartierna och Socialdemokraterna ställer sig bakom förslaget med just denna nivå. Att få till den här bredden är viktig, därför att det finns en väldigt stor mängd människor i vårt land som ska övertygas. Jag ser det som en markering, men som en väldigt viktig markering, även om det är en liten summa. Det är nog så svårt att debattera och få förståelse för det ute bland folk. Det är möjligt att det här kan betraktas som ett första steg, och vi befinner oss i så fall på det första trappsteget i dag.

Fru talman! Det kommer alltså en fortsättning. Det låter i så fall väldigt bra. Som Karin Nilsson säger är det här svårt att debattera och inte så populärt alla gånger. Men jag tror att vi ändå måste inse att det är ett nödvändigt om än inte populärt steg. Det vore då väldigt bra om vi kunde få mer långsiktighet, att regeringen kanske talar om hur man tänker sig att koldioxidskatten ska förändras framöver. Då är det också lättare för individer, företag och familjer att planera. Om man vet att koldioxidskatten kommer att höjas kanske det inte är så smart att investera i en stadsjeep som drar jättemycket bensin, utan man kanske köper en lite mindre bil i stället. En ökad tydlighet på det området tror jag skulle vara bra. Jag har fortfarande inte fått något riktigt svar på frågan varför ni höjer reseavdragen mer än ni höjer koldioxidskatten och hur ni ser på en kilometerskatt för lastbilstrafiken.

Fru talman! När jag pratar om att reseavdragen höjs innebär det att den som skaffar en bil som gör att man kör på 0,5 i stället för 1 liter kanske får några ören över. Jag anser att det kan vara en uppmuntran som är väl värd den differensen. Ersättningen är framräknad på de bensinpriser och de förbrukningsnivåer som den normale bilföraren har. När det gäller koldioxidutsläppen och skatter på dem ser jag första steget. Men vi har också utsläppsrätter och många andra system som vi tittar på. Du är mycket väl medveten om att vi diskuterar samtliga. Det finns många delar i det här. Vi hörde också Lena Asplund beskriva att priserna överlag kommer att stiga i takt med efterfrågan. Vi vet att vi kommer att ha höga energipriser och höga drivmedelspriser för våra bilar framöver, oavsett om vi lägger på högre koldioxidskatter. Jag kan inte här i dag säga att vi kommer att höja koldioxidskatten successivt. Men med den hotbild vi har framför oss ser jag det inte som otroligt när det gäller de här olika insatserna för att få ned koldioxidmängden i atmosfären.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och därmed avslag på de liggande reservationerna. Jag vill börja med en lokal fråga som gäller norra Sverige och kommunerna Mora, som är min egen kommun, Orsa, Älvdalen och Malung i norra Dalarna. Regeringen föreslår sänkt energiskatt på el i norra Sverige. Regeringen föreslår att den lägre energiskattesatsen på el som gäller för förbrukning i hushålls- och servicesektorerna i vissa kommuner i norra Sverige, och därmed också i norra Dalarna, sänks med 3 öre per kilowattimme från och med den 1 januari 2008. Detta välkomnas av företrädare för den norra delen av vårt land och av mig som riksdagsman och företrädare för norra Dalarna. Sedan juli 1981 har energiskattesatsen i hushålls- och servicesektorerna varit lägre i norra Sverige. Den lägre skattesatsen är motiverad av klimatskäl. Den nu aktuella sänkningen av energiskattesatsen på el i norra Sverige har statsstödsgranskats och godkänts av EU-kommissionen den 16 maj 2007 och befunnits vara godkänd. Förslaget föranleder därmed ändringar i 11 kap. 3 § energiskattelagen. Detta är ett glädjebesked för företrädare och boende i den norra delen av landet och min valkrets i norra Dalarna. Fru talman! Jag tänker nu gå över till att tala om marknadsekonomi. Det är motsatsen till planekonomi. Jag tror att ingen här i kammaren på allvar vill se något annat än en fri marknadsekonomi som respekterar äganderätten och den fria avtalsrätten. Samtidigt behöver marknadsekonomin spelregler och i vissa fall konkret styrning. Om alla i rent egenintresse försökte maximera sin egen nytta i varje handling och dessutom handlade kortsiktigt finns knappast någon osynlig hand som leder det hela till det gemensamma bästa. På det sättet var det nog ett önsketänkande av den gode Adam Smith. Nej, vi kristdemokrater talar gärna om en social och en ekologisk marknadsekonomi, en ekonomi som bygger på en realistisk människosyn, där människans både ljusa och mörka sidor finns med. Människan har kapacitet till både goda och dåliga handlingar, och hon behöver en etik som tar vara på människors vilja att handla solidariskt med varandra och visa hänsyn till andra. Den sociala marknadsekonomin är ett begrepp från kristdemokrater i efterkrigstidens Tyskland. Vi menar att den sociala marknadsekonomin är en sjyst marknadsekonomi, och den visar social hänsyn. Fru talman! Vi kristdemokrater menar att marknadsekonomin behöver en miljöstyrning. Med miljöstyrande skatter kan snarare marknadsekonomin fungera bättre och på ett hållbart långsiktigt sätt. Där fyller punktskatterna en mycket viktig funktion. I föreliggande betänkande från oss i skatteutskottet tillstyrker vi förslagen om höjd koldioxidskatt, höjd energiskatt på diesel men också höjt avdrag för resor till och från arbetet samt tjänsteresor med mera. Vi tillstyrker också förslag, och nödvändiga sådana, om höjd skatt på öl och sänkt skatt på vin. När det gäller skatten på drivmedel och familjernas och hushållens möjligheter att klara av sina livspussel har vi en genuin värdekonflikt. Det tycker jag att vi alla ska erkänna här i kammaren. Fru talman! Vårt samhälle fungerar inte utan transporter. Sveriges riksdag kan inte ligga på mer än ett ställe - den kan inte ligga i Karlstad, Mora eller Sollefteå. Den ligger i Stockholm, och dit ska riksdagsledamöterna ta sig. Så är det också med arbeten generellt sett. Resandet innebär mycket positivt men långtifrån bara positiva aspekter. De allra flesta människor lägger mer tid på att förflytta sig än de skulle vilja. Få kan gå till arbetet rakt över gatan, även om jag själv i princip har levt på det sättet under ett antal år hemma i Mora i Dalarna. Transporterna bidrar med avgaser och buller som minskar livskvaliteten för alltför många människor. Utsläppen av växthusgaser från sektorn ökar samtidigt snabbare än från någon annan sektor. I dag kommer drygt 30 procent av de svenska utsläppen av växthusgaser från transportsektorn, varav två tredjedelar från persontrafiken. Vad som är värre är att utsläppen från denna sektor ökar. Det är drygt 10 procents ökning sedan 1990 i en situation när utsläppen i övriga sektorer minskar. Uppgiften på sikt är att minska Sveriges totala utsläpp med 30-40 procent till 2020. Om ingenting görs för att avsevärt minska utsläppen från transporterna har Sverige inte möjlighet att klara den nödvändiga reduktionen till 2020. Fru talman! För att transportpolitiken ska vara hållbar måste den också vägas i förhållande till den enskilda människans vardag. Genom skattepolitiken har alliansregeringen skapat ett ökat ekonomiskt utrymme för låg- och medelinkomsttagarna. Höjningar av drivmedelsskatten får för de flesta marginella effekter, jämfört med de inkomstskattesänkningar som för flertalet arbetande hamnar på uppemot 1 000 kronor per månad och som nu till 70 procent även tillstyrks av det största oppositionspartiet. Vi menar dock att det ändå är nödvändigt att inom transportpolitiken särskilt se till landets mer glesbefolkade delar. Ur ett klimatperspektiv är glesbygdens utsläpp marginella. Samtidigt är man mer beroende av bilen än i andra delar av landet. Att låta en högre bensinskatt slå hårt mot glesbygdsbor är varken effektiv klimatpolitik eller försvarbart ur den enskilda människans perspektiv. Vi kristdemokrater kommer därför att verka för att framtida höjda skatter på bensin och diesel vägs upp av ett ytterligare höjt reseavdrag. Ett rimligt steg, menar vi, skulle vara en höjning från 18:50 till 20 kronor per mil. Fru talman! För att underlätta vardagen även för dem som inte har arbetsresor, exempelvis pensionärer, vill vi pröva möjligheten att införa ett schabloniserat reseavdrag för icke-arbetsresor baserat på bostadsort. Ökade möjligheter till förbättrad kollektivtrafik på lokal nivå och tidigare nämnda satsningar på informations- och kommunikationsteknologi är andra sätt att förbättra kommunikationerna på landsbygden och i glesbygden. I grunden behöver vi en omstrukturering av våra transporter och kommunikationer, där minskade och förändrade transportbehov, effektiviseringar, optimalt utnyttjande av IT, utbyggda kollektiva transporter, förnybara bränslen, förbättrad samhällsplanering, ekonomiska styrmedel och personligt ansvar alla utgör viktiga, kompletterande delar. Jag vill inte minst understryka det sista. Det är inte bara riksdagen och vi politiker som bestämmer, utan det handlar om ett personligt ansvar för var och en av de drygt 9 miljoner medborgarna i vårt land för vår livsstil. Allt detta sammantaget utgör viktiga och kompletterande delar.

Fru talman! Först vill jag påpeka att sänkt energiskatt för norra Sverige inte är något som införs, utan den sänks. Det är en rättelse i argumentationen. Lennart Sacrédeus, man ska icke bära falskt vittnesbörd mot sin nästa. I valrörelsen var Kristdemokraterna hårda på att man skulle halvera momssatserna för drivmedel. Nu har man gått ut och gjort avbön, vilket vi andra välkomnar. Ni är välkomna i gänget som tycker att det är viktigt att vi via skatter kan styra hur folk beter sig. I den debattartikel som ni har skrivit om detta står det så här: "Vårt förslag om sänkt moms har inte kunnat realiseras i höstens budgetförhandlingar. Vi kommer heller inte att driva kravet i framtida förhandlingar." Då undrar man: Har ni försökt att få till en skattesänkning och förlorat förhandlingen eftersom man från andra håll drivit på för en skattehöjning? Det skulle vara intressant att veta om ni har gjort avbön i sista stund när man skulle profilera sig. Jag vill också fråga Lennart Sacrédeus om miljöskatterna på diesel och skillnaden mellan miljöklass 1 och miljöklass 3. Har man gjort någon konsekvensanalys för att se vilka effekter en sådan här förändring får, där man minskar skillnaderna mellan miljöklass 1 och miljöklass 3?

Fru talman! Det är inte fel att citera bibelord. De kan slå åt alla håll. Att man inte ska bära falskt vittnesbörd gäller oss alla. Ordet "avbön" användes här, och det är ett språkbruk som en kristdemokrat normalt kan känna sig tilltalad av. Vi ska vara så sanningsenliga vi någonsin kan. Jag har försökt att vara uppriktig och ärlig om vad vi har gått till val på, om vad som har skett i regeringsförhandlingarna och om den position vi har i dag. Den första frågan handlar om något som är ett etiskt och moraliskt problem. Vi anser som parti att det är ett problem att vi har dubbla beskattningar. Först har vi energibeskattning, och sedan tillkommer en full momssats på detta. Christin Hagberg vet mycket väl att det är en riktig mjölkko för staten om bensin- och oljepriserna i världen stiger. Jag kan inte ärligt säga att jag känner till alla de inre förehavandena i regeringen - jag är ju inte ledamot av regeringen - men i regeringsförhandlingarna har Kristdemokraternas position varit känd. Hur kraftfullt man har drivit den vet jag inte, men resultatet är uppenbart: Man har inte vunnit gehör för detta. Genom arbetsgruppen och genom den debattartikel i Dagens Nyheter som partiledaren har sanktionerat har man tillkännagett att man är beredd att släppa kravet, men man tittar i stället på andra möjligheter att se till människor som realistiskt sett inte har alternativ med kollektivtrafik. Låt mig säga till Christin Hagberg, som är socialdemokrat: Glöm aldrig att höjda energiskatter klarar alltid de med god ekonomi och stor förmögenhet medan de med knappa ekonomiska resurser alltid är de som drabbas.

Fru talman! Jag var förvånad över att ni drev detta så hårt i valrörelsen. I debattartikeln står er miljöpolitiske talesman i riksdagen med, och han har uttalat att man drev det så hårt just därför att det vara valrörelse. Därför reagerar jag så skarpt. Vi vet att det finns en styrande effekt. Det är därför som vi i Sverige nu får beröm för att vi tidigt införde till exempel koldioxidskatt, som ju är en skatt för att förändra hur man agerar som privatperson. Jag tänkte också ta upp en annan fråga med Lennart Sacrédeus. Det gäller motiveringen för höjda och sänkta skatter och då speciellt höjda skatter på öl och höjd alkoholskatt. Detta motiverar man med att man ska stärka budgeten och inte med att man gör en insats för att förbättra folkhälsan. Detta känns lite märkligt. Vi har ju haft en alkoholpolitik där i stort sett alla partier - kanske inte alla, men Kristdemokraterna har i varje fall stått bakom den - där alkoholskatten ska leda till att vi konsumerar mindre och skapar mindre problem. Nu motiverar man den i stället med att man behöver budgetförstärkning. Jag kan i och för sig ha en viss förståelse för det med tanke på alla skattesänkningar. Kan Lennart Sacrédeus utveckla lite hur man har resonerat där? Har man övergett den svenska alkoholpolitiken i den här frågan?

Fru talman! Jag ber att få svara på den sist ställda frågan först. Christin Hagberg inledde sina frågor till mig med att säga att man inte ska bära falskt vittnesbörd. Om regeringen har kommit fram till att man gör en höjning av skatten på alkohol för att man vill förstärka budgeten, och detta är det ärliga skälet, så är det inte att bära falskt vittnesbörd utan att hålla sig till sanningen. Sedan kan man tycka att man kunde klä in det hela i en vackrare språkdräkt och motivera det med folkhälsoaspekten, som självklart finns med. Men om nu regeringen kom fram till detta utifrån rent ekonomiska överväganden och man skriver det så är det inte att bära falskt vittnesbörd utan att tala sanning. Även om frågan riktas till mig vill jag skicka tillbaka till oppositionen att man inte ska underskatta väljarnas förmåga att se igenom oss när vi genomför förändringar - även de höjda beskattningarna på koldioxidsidan - och kallar dem för miljöåtgärder när det främst är fiskala åtgärder. Vi ska vara observanta på att fin och vacker retorik kan ses igenom om motiveringarna i själva verket är mindre ädla. Om motiveringen var mindre ädel på skatteområdet har regeringen faktiskt uttalat det. Heder åt regeringen för att man säger som det är! Sedan finns det en folkhälsoaspekt. Om det är det som är motiveringen eller blir motiveringen nästa gång så ska det sägas ut. Sedan vill jag gå in på ordet valrörelse. Var och en får föra sin talan. För egen del kan jag säga att när jag aktualiserade den här frågan om bensinskattenivån och koldioxidbeskattningen var jag genuin, äkta och ärlig. Det var säkert också tusentals andra kristdemokrater runt om i landet. Jag vill tala för egen del. Allmänt sett menar jag att ett vallöfte är något viktigt och något som man har ett stort ansvar för.

Fru talman! Jag tycker att det är bra att Kristdemokraterna har vänt i frågan om drivmedelsskatterna. Heder åt er! Sedan till frågan om förhandlingar om eventuell sänkning och debattartikeln, som ni diskuterade förut. Det är väl EU-kommissionen som säger nej till att sänka momsen på drivmedel. Det var väl där debatten skulle ha förts. Vad jag förstår har frågan egentligen aldrig tagits upp där från den svenska regeringens sida. Men, som sagt, jag tycker att det är bra att ni har lämnat den tidigare positionen. Därför blev jag lite förvånad när jag hörde Lennart Sacrédeus anförande. Om jag uppfattade det rätt föreslog ni att reseavdragen skulle höjas till 20 kronor per mil. Ni vill ha ett schabloniserat reseavdrag som är baserat på bostadsort och som avser icke-arbetsresor. Vad är det här för främmande fågel i svensk skattelagstiftning? Ska vi införa avdrag för personliga levnadsomkostnader? Så har inte systemet sett ut hittills. Vad öppnar detta för? För mig blir detta väldigt stora frågetecken. Och vem är Lennart Sacrédeus talesperson för när den här typen av förslag kommer fram? Är du talesperson för alliansregeringen eller för Kristdemokraterna? Det här blir väldigt förvirrande, fru talman.

Fru talman! Jag tycker att det är viktigt att besvara den sist ställda frågan. Självklart har jag yrkat bifall till förslaget i skatteutskottets betänkande i dess helhet. Vi har det bästa samarbete. Jag är väldigt glad över det goda samarbetet jag har med kollegerna i skatteutskottet, med Moderaterna, med Folkpartiet och med Centerpartiet. Men utifrån de tidigare debatter som jag har fört här i kammaren, och som jag har uppskattat, med bland annat Marie Engström, Miljöpartiets Helena Leander och olika företrädare för Socialdemokraterna tycker jag att det finns viss anledning för mig att som kristdemokrat besvara den kritik som ni har riktat mot oss som parti. Jag vill förskona andra företrädare för alliansen från att försvara vårt parti. Det lär jag göra själv. På den punkten får en kristdemokrat reda ut kristdemokratisk politik. Det vi gemensamt har kommit fram till är det jag har tillstyrkt. Jag hoppas att de här rollerna är någorlunda tydliga. Jag försöker att upprätthålla den rågången själv. Jag uppskattar att Marie Engström säger "Heder åt er!". Det var alltså heder åt oss kristdemokrater vad gäller energi- och miljöpolitiken. Sedan är det så - jag vill bara redovisa det - att när partiledaren skriver en debattartikel innebär det i praktiken en omläggning av partiets politik, men formellt sett är det först i ett riksting som man kan upphäva den tidigare positionen, och det föreligger inte förrän nästa sommar.

Fru talman! Det är kanske viktigt att förtydliga att det var heder åt Kristdemokraterna för att de släppte den tidigare positionen om att vilja sänka bensinskatterna. Det var inte heder åt Kristdemokraterna för hela deras miljö- och energipolitik. Det är någonting helt annat. Det måste jag få säga för protokollets skull. Men jag ska fortsätta på det temat. Då blir nästa fråga: Hur blir den långsiktiga strategin, när ni nu har släppt er tidigare position, för att minska effekterna av utsläppen från transportsektorn? Det är en jätteviktig fråga för framtiden.

Fru talman! Det var ett viktigt förtydligande som Marie Engström gjorde. Det var inte beröm åt hela vår miljö- och energipolitik, utan det var beröm just när det gällde bensinskattefrågan. Jag försummade - det ber jag om ursäkt för - att besvara frågor kring det som Marie Engström kallade för en främmande fågel, ett schabloniserat avdrag. Jag har sagt detta många gånger i kammaren. Och jag tycker att det är en problematik även för er i Vänsterpartiet och självklart för alla partier att fundera över. Att höja beskattningen kommer självklart att minska resandet, men det kommer inte att minska resandet med den privata bilen för dem som har råd att ha en oförändrad livsstil. Vi har genom att presentera det här förslaget, eller kalla det ett utspel eller initiativ, om ett schabloniserat reseavdrag för icke-arbetsresor baserat på bostadsort velat tillföra någonting till debatten på samma sätt som Vänsterpartiet och Marie Engström många gånger gör. Marie Engström kallar det omgående för en främmande fågel, men det speglar ändå ett behov och en problematik som finns där ute bland människor, inte minst bland pensionärer som bor i orter där kollektivtrafiken inte alltid är ett realistiskt alternativ. Jag är inte en stor bilkramare. Jag köpte faktiskt inte min första bil förrän jag var 33 år gammal. Jag hankade mig länge fram på cykel i tillvaron, och jag kånkade. Men jag tycker inte att man ska moralisera över vanliga svenska barnfamiljer, eller pensionärer för den delen, som vill få livet att gå ihop. De reser inte mycket med bil för att vara miljötjuvar, utan de behöver handla. De behöver ta sig till läkarmottagningen, och de behöver skjutsa barnen till fotboll, innebandy eller till skolan ibland. Vi måste se till att människor klarar sitt vardagsliv.

Fru talman! Jag vill också än en gång ge heder åt Kristdemokraterna, inte för deras sammantagna energi- och miljöpolitik, men just för att de faktiskt har backat i frågan om bensinskattehöjningarna. Det hedrar er. Men då har vi frågan om hur det påverkar glesbygden. Det är inget snack om saken. Bor man i glesbygd eller för den delen landsbygd har man inte samma möjligheter som i stan att cykla eller åka kollektivt. Frågan är vad man gör åt det. Har de som bor i glesbygd generellt sett högre levnadsomkostnader på grund av de högre transportkostnaderna än människor i städerna? Nej, de undersökningar som finns visar snarare att det är tvärtom. Visserligen har man högre transportkostnader i glesbygd. Man har även ett lägre löneläge än i storstäderna. Men å andra sidan är boendekostnaderna så mycket lägre att man faktiskt ändå har mer pengar i plånboken när man har betalat boende och resande. Men om man nu ändå skulle vilja kompensera glesbygden, om man kanske gör mer kraftiga koldioxidskattehöjningar än dem som vi diskuterar nu, undrar jag: Är det bästa sättet att göra det att höja reseavdraget till 20 kronor per mil? Det är kanske till och med mer än vad det kostar att köra den här sträckan, så att varje mil man kör är en ren vinst, så att det lönar sig att flytta så långt som möjligt från arbetet och sedan pendla med bil och kunna kassera in pengar på det. Det verkar kanske inte helt genomtänkt. Och när det gäller det här med att ha ett schabloniserat reseavdrag för icke-arbetsresor undrar jag: Varför är det just folks resande vi ska stödja? Skulle vi kanske ha ett schabloniserat avdrag för folks flöjtlektioner eller gympapass? Jag menar att det är mycket vi kan hitta på då. Om vi specifikt vill gynna antingen människor med låg inkomst eller människor i glesbygd eller en kombination är det väl smartare att ha ett renodlat glesbygdsavdrag eller ett höjt grundavdrag för låginkomsttagare. Vi införde ett glesbygdsavdrag förra mandatperioden som ni tog bort när ni kom till makten. Varför gjorde ni det i så fall?

Fru talman! Jag uppskattar också här att få välkomnade formuleringar om heder. Det var heder till följd av den av partiledningen sanktionerade omläggningen av bensinskattepolitiken. Jag vill ändå komma tillbaka, Helena Leander, till den grundläggande värdekonflikt som finns. Vi vill minska koldioxidutsläppen, men samtidigt vill vi att människors vardagsliv ska fungera. I detta ligger en väldig konflikt. Jag kan vara väldigt ärlig här i kammaren. Vi talar väldigt mycket om det vi kallar för regionförstoringar - och vi kristdemokrater och jag personligen är positiva till detta. Man ska kunna bo i Mora och ha jobbet i Falun, 9 mil bort, eller i Borlänge, 10 ½ mil bort, och så vidare. Man ska kunna arbetspendla inom allt större regioner. Helena Leander med bas i Uppsala vet hur många Uppsalabor som jobbar här nere i Stockholm. Det finns bra med tåg. Men samtidigt innebär hela denna tanke med regionförstoring att människor ska lägga mer tid på att resa och att vi ska ha en större apparat för att transportera folk från bostadsort till arbete. Och de här regionerna ska bli ännu större. Jag har ingen lösning på denna problematik, men jag tycker att man ska vara uppriktig och ärlig och säga att det när vi talar om regionförstoringar kanske inte är helt i linje med de klimatmål vi har. Idealet är att kunna bo, som jag själv faktiskt har kunnat göra under ett antal år, så att man kan gå till skola och att man, när det är lite stressigt, ibland får cykla för att hinna i tid. Men frågan är alltså: Hur klarar vi hela denna problematik? Vi har skissat på de här avdragen för att fånga in den här problematiken. Jag säger inte att ert glesbygdsavdrag, som ni hade tidigare, var fel tänkt. Nu landade alliansregeringen i att ta bort detta. Jag kan inte redogöra för de diskussioner som fanns där. Men det är ändå inte orimligt med en kompensation.

Fru talman! Det är helt korrekt att det finns en värdekonflikt eller en målkonflikt i den här frågan. Det är inte så att vi vill att människor inte ska åka bil bara för att vi är onda och tycker att folk ska ha det eländigt och jobbigt och helst behöva ta fyra matkassar, en på pakethållaren, en i cykelkorgen och en på vartdera styret. Vi försöker säga att man ändå bör se över hur man kan minska transporterna. Det är svårare i glesbygd. Så är det. Där kanske det inte handlar så mycket om att minska transporterna, även om det kanske finns visst utrymme för samåkning och planering av resorna. Där handlar det snarare om att genom bensinskatten göra det mer lönsamt att välja en mer bränslesnål bil nästa gång man byter bil, kanske rent av en som går på biobränsle. Däremot om vi pratar om Uppsala där jag bor så finns ju goda möjligheter att transportera sig kollektivt eller med cykel. Där kan man stimulera det. Kanske man borde ha mer av trängselskatter som kan riktas specifikt mot de städer där man har dels större problem med trängseln, dels större möjligheter till alternativ. Jag vill ändå vända mig mot att man ska kompensera glesbygdens problematik genom avdrag som stimulerar till ökat resande. Om man ser att det finns behov av kompensation för glesbygden är det bättre att ge det på ett neutralt sätt som inte stimulerar till att resa än att ge det just till ett avdrag som man bara får om man reser. Det är ju helt mot de mål där vi faktiskt vill minska resandet i den mån det är möjligt.

Fru talman! Jag uppskattar de olika uppslag som Helena Leander presenterar här. Även om Miljöpartiet inte i alla stycken ens under samverkan med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har fått hela sin politik förverkligad har ni ändå tillfört mycket till idédebatten. Det hoppas jag också att kristdemokrater och andra partier gör vilken fråga det än rör sig om. Vad gäller teknikutvecklingen med bränslesnåla bilar tycker jag att vi borde ha haft mer fokusering på morötterna i debatten än, som det här trots allt är, någon form av piska. Samtidigt erkänner vi - och det är också utifrån vår människosyn - att man behöver både morötter och piskor. Vi människor gillar morötter bättre, men till syvende och sist behövs även de andra instrumenten. Det är en del av tillvaron. Att kompensera för resekostnader menar Helena Leander är fel. Jag vet inte om Miljöpartiet tycker att vi kraftigt ska sänka reseavdraget eller helt ta bort det, men på något sätt måste man inse att vi måste föra en politik som gör att alla människor kan klara sig så gott som möjligt. Då handlar det om avdrag på olika sätt. Vi har talat om ett höjt reseavdrag, ett schabloniserat reseavdrag för icke-arbetsresor. Det är ett sätt att ändå förstå dem som har sämst ekonomiska resurser. Deras problematik vill vi ta på allvar. Det är självklart i ett initialt skede som de här idéerna är utarbetade och föreslagna. Det kan återstå en hel del vad gäller konkretion, och det återstår en del innan det eventuellt någon gång i tiden blir eller inte blir alliansens politik. Det är ändå ett uttryck för en omsorg om de människor som har det svårt ekonomiskt. Till dem hör också pensionärskollektivet.

Fru talman! Punktskatterna är ett rikt smörgåsbord om man tittar på antalet punkter vi har uppe på dagens lista. Jag ska beröra en, alkohol-, vin- och ölskatten, kanske något spetsat med lite avfallsfrågor eftersom Christin Hagberg ställde en direkt fråga till mig på det området. Ibland undrar man om tesen att allt kan bevisas med siffror och statistik är riktig. Det ena upplysningsinstitutet visar sina siffror, andra visar sina, och sällan stämmer de överens. De siffror som nämns om minskningen av den illegala importen av vin, öl och sprit möts med frågande blickar från såväl tull som polis. Man undrar vad som egentligen är sanningen. Är statistikernas syn den rätta med sina uppgifter? Är det de som äger sanningen? Eller är det de som finns i verkligheten? Här måste vi nog stanna upp och fundera innan vi går vidare och gör bedömningen. Det är en fråga som är väl värd att ta med sig i den kommande debatten om konsumtion, brottslighet och folkhälsoperspektivet kring alkoholens verkningar. Tveklöst är skatteinstrumentet ett kraftfullt verktyg i arbetet med att styra konsumtionsmönstren. Som jag ser det behöver vi använda det verktyget så att konsumtionen av alkohol främst när det gäller våra ungdomar minskar. Den föreslagna höjningen av ölskatten och den sänkta skatten på vin i budgeten har två bakgrundsfaktorer. Vi ska uppfylla EU:s krav på prisrelationen mellan de två dryckerna, vilket innebär sänkt skatt på vin och höjd skatt på öl. Till en del ska vi ta in intäkter och delfinansiera det ökade jobbskatteavdraget. Den höjda ölskatten kan medföra en ökad illegal införsel, vilket gör att frågan måste bevakas extra noga. Utskottet betonar därför vikten av att regeringen följer upp effekterna av den här skattehöjningen och vid behov tillför ökade resurser till Tullverket för ökad gränsbevakning. Att det här är viktigt kan vi konstatera när värdet av den illegalt införda alkoholen beräknas till 13,8 miljarder kronor per år. Av dem som för in alkohol illegalt lagförs 2,8 promille. Enligt Alkoholkommittén har 1,4 miljoner svenskar över 15 år köpt olaglig utlandsalkohol. Samma utredare konstaterar att var tredje ungdom mellan 16 och 19 år har köpt av den alkoholen. Hur köpsituationen ser ut för barn mellan 10 och 15 år vet vi inte. De ska inte vara i kontakt med det här över huvud taget, men vi vet samtidigt att de har en rätt omfattande kontakt just med de här dryckerna. Vi vet det via landstingets uppföljningar. Ofta är det via kriminella nätverk och den så kallade ölgubben på torget som köpen på gator och torg sker. Enligt Alkoholkommittén toppar länen Örebro, Västmanland och Sörmland statistiken på det här området. Det är Mälardalslän med hög befolkningstäthet, uppbyggda kriminella nätverk och stor andel tätortsboende, alltså en perfekt marknad för den kriminella sektorn som också ligger på lämpligt avstånd från den skattemässigt billigare marknaden. Det här mönstret måste vara ett prioriterat område att förändra. Ansvaret för det ligger såväl på ett antal utskott här i riksdagen som på kommuner, landsting och regering vid sidan av föräldrarna. Det är en stor framtidsfråga och fordrar en kraftsamling från alla inblandade parter. Fru talman! Till utskottet har det kommit motioner om skatt på alkoläsk. Alkoläsken är en blanddryck, vilket innebär att en sådan skatt som motionärerna föreslår skulle bli en extraskatt utöver den ordinarie alkoholbeskattningen. Det påstås ofta att just alkoläsken riktar sig till ungdomar. Så var det förmodligen initialt. I dag hävdar näringen att målgruppen är föräldrar. De hävdar att det allt oftare är äldre personer som tycker att det är enkelt att ha en färdigblandad drink. Innan förändringar sker bör en djupare analys göras av hur konsumtionsmönstren ser ut. Förmodligen riktar sig alkoläsken till en bredare konsumtionsgrupp i dag än vad den gjorde initialt. Vi kan konstatera att redan i dag är beskattningen två och en halv gånger högre på den spritbaserade blanddrycken än för den vinbaserade alkoläsken och tre och en halv gånger högre än för maltbaserade blanddrycker. Om man ska göra förändringar i den snårskogen bör man ha ett system som blir konkurrensneutralt, ett nytt beskattningssystem baserat på alkoholstyrka på samma sätt som för övriga drycker och ett system som säkerställer en inhemsk produktion. Jag tänker då framför allt på cidertillverkningen i Sverige. I dagsläget bedömer utskottet att det inte är lämpligt att aktualisera en höjd skatt på alkoläsk och cider. Frågan och utvecklingen är dock väl värd att följa för att återkomma och göra en helhetsöversyn av hela alkoholbeskattningen. Jag vill återigen betona den hearing, som vi tidigare har pratat om, under våren där socialutskottet kanske även justitieutskottet vid sidan av skatteutskottet ska diskutera de här frågorna. Jag tror att det kommer att bli en givande diskussion. Men i dagsläget bedömer jag att utskottets hantering av den här frågan är rimlig. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. Så går jag över till Christin Hagbergs kommentarer kring förbränningsskatten. Vi hade en livlig diskussion under våren 2006, alltså förra året, kring det här. Den här skatten infördes vid halvårsskiftet. Jag kan konstatera att jag har förståelse för grundtanken i hela beskattningsproblematiken, nämligen att man ska försöka få en ökad sortering. Med den teknik som finns i dag kan man tyvärr inte åstadkomma denna sortering. Skatten har i stället blivit en direkt fiskal skatt som drabbar de boende med en ökad kostnad på mellan 17 och 25 procent. Det var inte det som var meningen. Meningen var den miljöstyrande effekten, men den finns alltså inte i systemet. Alla upplever detta som ologiskt och oförståeligt. Regeringen har också tagit upp frågan. Hur man kan få utsorterat virke att vara en oljeprodukt förstår inte jag, men så är det förslag som lades fram av den förra regeringen. Här för man i dag diskussioner med EU. När man har infört den skatt som vi införde vid halvårsskiftet i fjol måste man nämligen ta upp förhandlingar med EU om man ska göra förändringar i den. Sådana förhandlingar är långdragna. De pågår för närvarande. Finansdepartementet har den bollen och för dessa diskussioner. Vi får alltså avvakta tills man har kommit fram till något resultat. Då kommer frågan åter till vårt bord. Matematiken i budgetarbetet är dessutom så att de skatter som är inrättade av Sveriges riksdag följer utvecklingen. Därför kan det, precis som Christin Hagberg säger, bli en viss uppräkning av skatten.

Fru talman! Jag får tacka för inlägget när det gäller alkoholfrågan. Jag kommer från Skåne där man på ett ganska enkelt sätt kan följa de vägar alkoholen tar, framför allt från Tyskland och Polen upp över Sverige. Vi skåningar har alltid åkt till Tyskland för att handla alkohol, dock inte i de mängder som sker i dag, och det är naturligtvis en grannlaga uppgift att få EU att ändra sig. Det är ju där problemet hur vi ska komma till rätta med detta ligger. Den alkoholutredning som leddes av Kent Härstedt förra mandatperioden kom med ett antal förslag, och det som är mest omdebatterat är skatten på ren alkohol. Han hade också ganska mycket just kring kriminella nätverk och så vidare, och jag hoppas att man fortsätter att jobba med dessa frågor för att komma till rätta med problemet. I går såg jag ett inslag i Aktuellt från Kronobergs län. Karin Nilsson som representerar Centerpartiet kommer därifrån. De gjorde ett jättebra jobb när det gäller de här frågorna. Det är kanske att ta i att säga att man har kommit till rätta med problemet, men man har faktiskt börjat ta en del av dem som langar öl och alkohol till ungdomar. Jag tycker att det är värt att ta det till sig. Förbränningsskatten är svår. Jag tror inte att man kan ta bort den. Däremot hoppas jag naturligtvis att man kan få den mer pricksäker, och det är ju det som är frågan: Kommer den borgerliga majoriteten att jobba för att ta bort den eller kommer man att jobba för att förbättra den?

Fru talman! Jag är väl medveten om att problemet med alkoholinförsel är stort i Skåne. Jag nämnde Mälardalen, eftersom länen i Mälardalen har den värsta statistiken sett från ett barnperspektiv. Jag räknar faktiskt dem mellan 10 och 16 år till barn, och det förvånar mig att de över huvud taget kommer i kontakt med alkohol. Men tyvärr ser samhället ut så i dag, och därför måste man ta detta på allra största allvar. Just Växjömodellen som Christin Hagberg nämner har nått mycket bra resultat. Man har gått in och lagfört föräldrar, vänner och bekanta som har försett barnen med alkohol. Problemet med Växjömodellen är dock att polisen inte har resurser, utan man har koncentrerat polisskarorna under perioden 1996 fram till i dag till residensstäderna. Det innebär att det tyvärr bara är i dessa städer man kan bedriva den här typen av jakt på illegala nätverk. Det måste bli något slags förändring, och jag betonar återigen att alla grupper i samhället har ett ansvar för detta. Vi kan inte acceptera att barn kommer i kontakt med alkohol på det sätt de i dag gör. Ska förbränningsskatten tas bort eller förändras? Som jag sade i mitt inlägg har jag förståelse för skattens uppläggning och den miljöstyrande effekten. Det finns en fraktion i detta som man borde hitta en skatt för, och det är plasten. Frågan är bara hur man tekniskt ska klara det. Man måste tekniskt klara det och få förståelse för en sådan avgift hos människor, för det blir ju en avgift, och även logiskt föra tillbaka något till människor. De frågar sig ju: Vad vinner jag på att göra detta? Så länge vi inte har det instrumentet ska skatten bort, för då är det en fiskal skatt. Men kan vi få den miljöstyrande ska vi ompröva och göra något annat av den.

Fru talman! Vi har haft två utredningar som har tittat på detta. Förslaget från den första utredningen förkastades, och den andra utredningen kom med lite olika förslag. För att över huvud taget få till en förändring när det gäller den fraktion som faktiskt går till förbränning var vi tvungna att göra någonting som på något vis styrde om detta. Förbränningsskatten kom till genom att vi försökte hitta en generell mätning. Då fastnade vi för andelen plast, men som Jörgen Johansson mycket riktigt säger slår det lite fel. Han har också gett exempel på var problemet ligger. Men det handlar också om att likställa annan energiframställning i fjärrvärmeverk och så vidare där detta hade en lägre skattesats. Då kändes det också oerhört viktigt att försöka få till att vi som individuella hushåll, men också från annat håll, kunde sortera soporna bättre. Vi måste göra någonting, och detta var ett sätt att göra detta. Renhållningsverksindustrin har sagt att detta har lett till en bättre sortering. Återvinningsindustrierna säger: Ta inte bort skatten! Utveckla den i stället! Vi inom återvinningsindustrin har allt att vinna på att den finns kvar. Det förbättrar sorteringen. Jag tycker att det är olyckligt att driva frågan att den ska bort i stället för att utvecklas.

Fru talman! Det här är en oerhört komplicerad fråga. Jag delar den uppfattningen. Christin Hagberg säger att man var tvungen att få till något över huvud taget. Det visar på bakgrunden till hela den lagstiftningen som antogs för snart ett och ett halvt år sedan och att det inte var riktigt bra. Det skedde under bilan. Man skulle ha fram något. Det är inte så det ska gå till. Det blir helt oförståeligt. Det är 31 betalare i landet som har den här skatten, och bolagen smetar sedan ut den på konsumenterna. I min hembygd har detta lagt på drygt 20 procent på varje nota. Det blir totalt oförståeligt, särskilt när man samtidigt kan gå in och se att just kostnaden för avfall har ökat mest i boendeandelen under den senaste tioårsperioden. Det kan man se i den Nils Holgersson-undersökning som görs varje år. Det är oacceptabelt att det är på det här viset när man inte samtidigt kan visa på miljövinster. Jag har ett exempel: Om du i Stockholms kommun vill källsortera matavfall får du gå till kommunen för att begära tillstånd att göra det. Om du får tillstånd måste du betala en extrakostnad för att göra det. Ett sådant system blir totalt oförståeligt. Vi kan inte ha det så, utan vi måste se sambanden för människor, varför de ska miljösortera och så vidare, och på det viset också visa på vinsterna. Jag håller med om att om vi kan hitta en modell att utveckla skatten så att den blir miljöstyrande ska de delarna inte tas bort. Att däremot hänföra utsorterat virke till en oljebaserad källa som man därmed måste betala skatt för är orimligt.

Fru talman! Det är otroligt att vi i oppositionen som sitter här och förespråkar en förbränningsskatt också ska ta ansvar för vad den borgerliga majoriteten i Stockholm gör vad gäller sophanteringsavgifter, särskilt för kompost. Det får den ta ansvar för själv. Jag blir också lite småless över att man inte har lyckats visa att förbränningsskatten har några miljöeffekter. Nej, men har man gjort några utvärderingar? Jag har över huvud taget inte sett några utvärderingar. Det enda jag har sett är avfallsstatistiken där det syns att förbränningen av avfall har minskat. Det är positivt eftersom det är bättre ur miljösynpunkt om avfallet går till materialåtervinning eller om organiskt avfall rötas till biogas. Innan ni vill avveckla detta vore det bättre om ni funderade på hur det här kan göras bättre, till exempel genom att å ena sidan undanta träavfall men å andra sidan att industrins avfall ska beskattas precis som annat avfall. Det är sådant som vi har motionerat om. Men om jag inte minns fel avslogs det precis som allt annat vi har föreslagit. Det vore kul att få prata lite alkoholpolitik också. Det är skönt att Jörgen Johansson inte längre pratar om sänkt ölskatt utan om höjd ölskatt. Ju lägre skatt på alkohol desto mer konsumerar människor och desto större blir de alkoholrelaterade skadorna. Det känns skönt att vi ändå är överens om att vi ska höja ölskatten. Även om det är lite olika i vilken utsträckning vi konkret föreslår något tror jag att vi alla ser att det kan finnas behov av förstärkta resurser till tullen för att komma åt den illegala införseln - även om det ser ut som om den minskar nu. Vad gäller alkoläsk ska vi inte blunda för det faktum att den lätt blir en inkörsport till alkohol för ungdomar. En ung person tycker kanske inte från början att det är så gott med öl och sprit, men när man börjar lite försiktigt med alkoläsk är det lättare att gå vidare. Att Jörgen Johansson då viftar bort detta med att vi inte ska försämra för den inhemska produktionen av cider känns lite tråkigt. Borde inte våra ungdomar vara värda mer än så?

Herr talman! Jag delar uppfattningen att vi ska stimulera återvinning. Jag har framfört det. Om vi hittar de parametrar som kan göra det tydligt för befolkningen varför vi gör en sak är det inga problem. Då ska vi också använda dem. Plasten är ett problem som vi bör komma åt. Där bör ligga en avfallsskatt. Låt oss följa hur utvecklingen går. Finansdepartementet har bollen. Vi får avvakta och se vad som händer. Vi har ingen motstående uppfattning i frågan. Sedan var det frågan om beskattningen av öl och så vidare. Det finns olika vägar att gå. Regeringen har valt en väg. Den accepterar vi. Sedan får vi följa utvecklingen. Samtidigt gäller det att komma åt de kriminella nätverken. Det är en oerhört viktig framtidsfråga. Jag sitter sedan många år i en polisstyrelse. Jag ser den förändring som har skett de senaste åren med nya kriminella nätverk. Huvudmannen kan vara i 30-årsåldern, och sedan kan åldern på övriga som arbetar i nätverken vara 14-15. I dag distribuerar de öl till ungdomar på skolor och liknande. I morgon är det andra produkter. De som har hållit på längst har ett smörgåsbord med droger att servera till ungdomarna. Vi måste komma åt detta på något sätt. Då kanske ett sätt vore att sänka den skatt vi diskuterar för att på så sätt göra det ointressant ekonomiskt. Skatteinstrumentet är oerhört effektivt i de här sammanhangen.

Herr talman! Jag håller inte med om att det som får ungdomar att köpa illegal alkohol är att den är billigare utan det är att den är tillgänglig. Är man under 18 får man inte dricka alkohol ens på restaurang och inte köpa folköl. Är man under 20 får man inte handla på Systemet. För den här åldersgruppen kommer det alltid - alltid låter pessimistiskt, men under överskådlig framtid - att finnas ett driv att försöka få tag på illegal alkohol. Då är den stora frågan inte hur mycket den kostar utan det faktum att man kan få den utan ålderskontroll. Att sänka skatterna skulle egentligen inte vara någon större hjälp. Här handlar det om att ge resurser till tullen att stoppa alkoholen vid gränsen eller till polisen så att de kan följa upp den. Det är i stället för att ha några förhoppningar om att sänkta alkoholskatter - som har konsekvenser för alla som köper alkohol, nämligen ökad konsumtion och fler skador - skulle hjälpa ungdomar som inte får tag på legal alkohol.

Herr talman! Vi är överens om problemet. Det är ett bra första steg. Sedan får vi arbeta vidare. Jag ser den lagstiftning vi har vad gäller jakt efter och spaning på den kategorin av illegala nätverk. Den är inte den allra bästa. Problemet är enormt stort. Det visade sig också i veckan när Systembolagets vd gick ut och krävde att polisen måste få använda provokationsmetoder för att på det sättet få bort den illegala spriten från gator och torg. Polisen ska kunna handla den illegala spriten och därefter sätta dit langarna. Samhället börjar bli mer och mer medvetet om att någonting måste göras och att vi här måste ta i med hårdhandskarna. Det är bra att vi är överens.

Herr talman! Jag tänkte på att det har talats mycket om Al Gores tal i Andrakammarsalen. Jag önskar att högerpartierna i regeringen hade fått möjlighet att höra på Al Gore före valet och tagit del av de problem som världen står inför. Då hade man kanske inte gått ut och hotat med att en socialdemokratisk regering skulle innebära fortsatt grön skatteväxling. Då hade man före valet ställt upp på hur viktigt det här är. Då hade inte kristdemokrater och moderater före valet sagt att bensinpriset måste sänkas och efter valet sagt att socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister hade rätt och att priset måste höjas. Om de hade hört Al Gore före valet hade de varit lite ärligare i debatten. Nu åker regeringen runt och talar om hur bra regeringen är för Sverige. Växthusutsläppen har sänkts med över 9 procent trots en tillväxt på över 40 procent. Alla som lyssnar på detta ska veta att för varje förslag som har lett till denna framgång har minst ett - oftast två - borgerligt parti röstat emot. Det gäller klimatinvesteringspengar och så vidare. Minst ett parti har röstat emot. Det hade aldrig hänt med en borgerlig regering. Herr talman! Jag har under hösten alltsedan regeringen presenterade sitt budgetförslag försökt att få svar på varför man vill höja kostnaden för den mest miljöriktiga dieseln som saluförs i Sverige. Varför agera så att denna miljöriktiga diesel försvinner från marknaden och ersätts av ett sämre miljöalternativ? Jag har frågat tre statsråd. Ingen har på ett sakligt sätt kunnat svara på frågan om varför man vill driva igenom ett förslag som försämrar för miljön. Med högerregeringens ambitioner att lyfta fram en sämre kvalitet på dieseln kommer 130 000 ton mer koldioxid att släppas ut än i dag. Detta späder naturligtvis på växthuseffekten. Det kommer att släppas ut betydligt fler partiklar i luften - även efter 2009. Detta drabbar mest barn i stadsmiljö. De får ett förkortat och mer sjukligt liv. Små luftföroreningar ökar risken för astma hos barn, rapporterades det på nyheterna i går. Astma- och Allergiförbundet kräver att regeringen skärper kraven för att skona framför allt barnen i stadsmiljöerna. Men ni som är aktiva inom Astma- och Allergiförbundet och alla andra ska veta att högerregeringen gör precis tvärtom. Med regeringens förslag ökar utsläppen av partiklar. Barnens utsatthet ökar. Regeringens agerande ger upphov till att fler barn drabbas av astma och andra sjukdomar. Varför gör regeringen detta? Ingen kan förklara det - i alla fall inte officiellt. Argument som framförs är att kostnadshöjningen ska öka konkurrensen och minska användningen av diesel. Det är en konstig argumentation. Först ska det konkurreras så att priset pressas. Sedan ska detta leda till minskad användning. Det är marknadsekonomi på hög teoretisk nivå. Det kommer inte att bli någon konkurrenssituation eftersom priset blir för högt för att tillverka miljöklass 1-diesel. Sedan ett antal år har oljebolagen samverkat i depåverksamheten för att pressa kostnaderna. Detta har fått till följd att antalet dieseltankar har minskat. I dag finns inte möjligheten att samtidigt ha två stora produkter inom dieselsegmentet, så någon konkurrens blir det inte. Varför driver då högerregeringen denna miljöförstörande politik? Alla miljöorganisationer är emot. Till och med Centerns ungdomsförbund vågar ta bladet från munnen och utropar: Fullständigt vansinne att beskatta miljödieseln. Vad är det för rättvisa? Regeringen gick till val på sänkta skatter. Nu väljer man att höja dem för människor som är miljövänliga. Det är fullständigt vansinne. Så säger Magnus Andersson som är ordförande för Centerns ungdomsförbund. Han fortsätter: Om det blir ännu dyrare att bruka den redan dyrare miljövänliga dieseln kommer till slut standarddieseln att ta över marknaden. Detta är inte bara farligt ur hälso- och miljösynpunkt, det minskar även utbudet av drivmedel för konsumenten. Avslutningsvis säger han: Jag känner mig tvingad att kräva svar från Andreas Carlgren som centerpartist och miljöminister. Varför straffas miljömedvetna människor av alliansregeringen? Det är många som undrar det. Regeringens förslag är inte bra för klimatet. Det ger ökade partikelutsläpp i vår luft. Det riskerar barnens liv i våra städer och påverkar deras hälsotillstånd. Det är inte bra för svensk oljeindustri. Men förslaget är bra för norsk oljeindustri. Just det! Genom lobbyisterna kan vi alla förstå att det finns norska oljeintressenter som vill att regeringen genomför förslaget. Den tydliga signalen till svensk industri blir nu att förutsättningarna för investeringar i miljö och hälsa i Sverige är kortsiktiga och att sådana investeringar därför innebär en stor ekonomisk risk. För miljöns och folkhälsans skull borde signalen vara den omvända. Tänk om, ni i högeralliansen. Värna den svenska miljödieseln i stället för att avveckla den. Värna miljön genom att inte tillåta en ökning av växthuseffekten med 130 000 ton koldioxid. Värna barnen i vår miljö genom att skärpa kraven på partikelutsläpp, speciellt i våra stadsmiljöer. Utsätt inte barnen för en sämre miljö. Värna svensk industri genom att ge dem långsiktiga spelregler när de investerar i bättre miljö. Slå inte undan benen på dem. Återkom med ett förslag till riksdagen där den föreslagna dieselskattehöjningen inte exkluderar den miljö- och hälsomässigt sämsta dieseln utan även omfattar diesel miljöklass 3. Jag yrkar bifall till reservation nr 1. (Applåder)

Herr talman! Att riksdagen på regeringens förslag höjer tobaksskatten har jag förståelse för. Fördelningen av skattehöjningen är däremot obegriplig. Två gånger på ett år har skatten på snus chockhöjts medan skatten på cigaretter höjts endast marginellt. Regeringen motiverar den kraftiga höjningen av snusskatten med folkhälsoskäl. Det gör det hela ännu märkligare. Cigarettrökning är ett av våra största folkhälsoproblem. Det råder det total enighet om. Rökningen kostar mänskligt och ekonomiskt gigantiska summor. Jag läser ur regeringens budgetproposition, avsnittet om folkhälsa: Rökning beräknas fortfarande leda till 7 000 dödsfall årligen i Sverige. Rökningens ekonomiska kostnader har av Lunds universitet beräknats till minst 26 miljarder kronor per år i produktionsbortfall, sjukskrivningar och sjukvårdskostnader. Den farsot som rökningen utgör gynnar regeringen skattemässigt på bekostnad av snuset som inte åsamkar vare sig individen eller samhället några dokumenterade kostnader av motsvarande slag. Däremot vet vi från olika studier att snus är ett effektivt medel att få storrökare att sluta röka. Det kan till och med vara mer effektivt än nikotinläkemedel. Fortfarande röker ca en miljon svenskar. Mycket arbete återstår när det gäller att minska rökningen. Det kanske viktigaste instrumentet är skatten och priset. För en del år sedan fanns det en smugglingsproblematik som försvårade möjligheten att höja skatten på cigaretter i Sverige. Det gäller inte i dag. Flera av våra grannländer har högre skatt på cigaretter än vad vi har. Sverige intar en mittenposition enligt siffror från WHO. Det finns således utrymme för att höja skatten på cigaretter mer än vad riksdagen och regeringen nu gör. Herr talman! När regeringen föreslog en dubblering av snusskatten i 2007 års budgetproposition reagerade skatteutskottet och ansåg att skattehöjningen på snus den gången var väl hög. När regeringen nu återkommer med förslag om en ny kraftig höjning utan att med ett ord visa på effekten av den första höjningen visar det på en nonchalans gentemot både utskottet och riksdagen. Trots det godtar utskottet höjningen utan invändningar. Det är minst sagt förvånande. Tycker verkligen utskottets ordförande att det är en klok politik att höja skatten mer på snus än på cigaretter? Jag har svårt att tro det. För mig är det uppenbart att regeringens politik inte hänger ihop. Samtidigt som regeringen skattemässigt gynnar rökningen på snusets bekostnad föreslås en kraftig höjning av anslaget till folkhälsofrämjande åtgärder. Få den ekvationen att gå ihop, den som kan. Regeringen har som mål att få fler människor i arbete och även att förbättra folkhälsan. Då finns det vad gäller tobaksskatten bara en lösning. Chockhöj skatten på cigaretter, särskilt på lågpriscigaretter där försäljningen ökar, och sänk skatten på snus. I detta anförande instämde Kenneth G Forslund (s).

Herr talman! Jag vill inledningsvis deklarera att jag inte är vare sig rökare eller snusare. Jag har väl någon gång i min ungdom rökt en och annan cigarr, men det torde vara preskriberat vid det här laget. Jag har alltså inga barn med tobaksindustrin. Jag och, som det har framgått, alliansen i utskottet tycker att det känns lite märkligt med de väldigt kraftiga höjningar som har gjorts av snusskatten mot bakgrund av att snus ur folkhälsosynpunkt är en avsevärt bättre produkt än röktobak. Man kan förmodligen se regeringens höjning av snusskatten som en rent fiskal åtgärd. Samtidigt kan det ha direkt kontraproduktiva verkningar ur folkhälsosynpunkt om det orsakar att färre går över från rökning till snusning. Jag är inte säker på att man i Regeringskansliet fullt ut har följt upp de forskningsrapporter som visar på röktobakens mycket stora hälsofarlighet. För några decennier sedan talade man ganska mycket om snusets tänkbara hälsofarlighet. Nu har mycket framstående forskare, inte minst utanför Sverige, kommit fram till att snus som rökavvänjningsprodukt kan vara mycket effektivare än andra rökavvänjningsprodukter samtidigt som det inte medför några nämnvärda hälsorisker. Det ligger ju i linje med den inställning som den svenska regeringen med, som jag har uppfattat det, stort stöd i parlamentet under lång tid har framfört i EU-sammanhang, nämligen att det har varit fel att snus inte skulle kunna vara en tillåten produkt inom EU. Sverige har ett undantag, och det var ju ett viktigt undantag för Sverige som vi fick i EU-förhandlingarna. Men de rapporter som nu successivt kommer fram har ju i stor utsträckning den innebörden att EU borde ompröva sitt snusförbud. Då är det väsentligt att Sverige kan fortsätta driva sin ursprungliga linje. Det är klart att en kontinuerlig skattehöjningspolitik beträffande snuset i det sammanhanget förefaller som något egenartad, det kan jag hålla med om. Därför har vi från utskottets sida skrivit både i år och föregående år att man måste följa upp effekterna av de här höjningarna av snusskatten och hur de påverkar övergången från röktobak till snus. Ur folkhälsosynpunkt är det väldigt viktigt att vi i Sverige kan fortsätta få färre rökare även om det sker till priset av att många snusar. Som jag inledningsvis sade tror jag att det allra bästa är om man inte gör vare sig det ena eller det andra. Sedan vill jag något kommentera Jan-Olof Larssons synpunkter på mk 1-dieseln kontra mk 3-dieseln. De uppgifter som han nämnde upplevde jag som totalt felaktiga. Dessutom kommer vi att se att det inte kommer att ske någon introduktion av Europadieseln förrän skatteskillnaderna i så fall blir mindre. Vad vi har sagt från utskottet är ju att när europadieseln från den 1 januari 2009 blir helt svavelfri kan man möjligen överväga att snarast lyfta upp europadieseln till mk 2.

Herr talman! Jag kan instämma i mycket av det som Lennart Hedquist sade i talarstolen, men det gäller att också handla utifrån det. Man kan inte bara säga att vi ska se över detta och samtidigt genomföra de chockhöjningar som man gör på snuset. Det är ju då som det blir den här effekten att folk inte använder snuset som, kanske, en rökavvänjning. Jag ska väl för ordningens skull säga att jag inte heller är rökare eller snusare, men jag har varit det. Jag har inte heller i dag något med den industrin att göra. Men jag tycker ändå, och där kan jag tala av erfarenhet, att snuset hjälpte mig att sluta röka. Sedan var det väldigt svårt att sluta snusa, men det är en annan sak. Men än en gång, Lennart Hedquist: Kom till handling i stället för att bara komma med vackra ord!

Herr talman! Det är ju uppenbart att det finns en del punktskattehöjningar i den här budgeten som närmast är av fiskal karaktär. Man tar in pengar till statsfinanserna den vägen som kan användas för andra betydelsefulla skattesänkningar, till exempel för alla som är i arbete genom jobbskatteavdraget. Samtidigt ska man vara uppmärksam på vilka effekter sådana här punktskattehöjningar har. Vi har i utskottet både detta år och föregående år varit mycket tveksamma till den kraftiga höjningen av skatten på snus och vilka effekter den skulle kunna få. Det är bland annat också mot bakgrund av den linje som Sverige har drivit i EU-sammanhang. Men som både du och jag vet är det ofta så att man har anledning att se regeringens paket som en helhet. Därför har vi haft väldigt små möjligheter att göra justeringar på enstaka punkter. Däremot är det tveklöst på det viset, om jag talar för mig själv, att jag är beredd att försöka motverka fortsatta höjningar när det gäller snus. Fortsätter man med detta kommer man ju så småningom till den nivå där det inte ens är ekonomiskt fördelaktigt att gå över till snus som rökavvänjning.

Herr talman! Jag är inte emot en skattehöjning. Jag sade också i mitt anförande: Ta då in den skatten på cigaretterna och höj inte snuset på det sätt som har skett nu. Att pengarna ska in i statskassan förstår jag. Det spelar ingen roll om det är en borgerlig regering eller en socialdemokratisk regering. Pengarna ska in, och man tar det via olika typer av skatter. Men ta då och höj mer för cigaretterna! Sedan vill jag bara säga att jag ser fram emot nästa års debatt, för jag kommer att återkomma i ämnet, det lovar jag, för att se hur regeringen hanterar denna fråga.

Herr talman! Det är självfallet så att den bästa vägen att gå är att höja skatten på rökprodukterna. Det är jag övertygad om att också regeringen tycker. Där har man dock fått gå en balansgång utifrån de erfarenheter som den socialdemokratiska regeringen gjorde. När man höjde den skatten väldigt kraftigt fick man ju problem med införsel och insmuggling av rökprodukter. Jag tror att det hade funnits ett utrymme för att höja skatten på rökprodukterna i stället för att höja skatten på snus, och jag utgår från att regeringen noggrant prövar det kommande år.