Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU10

Vissa ändringar i ellagen, m.m.

Innehåll

Sammanfattning
Propositionen
Motionerna
Utskottet
Hemställan
Reservation
Bilaga 1

1994/95
NU10

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1994/95:84 om vissa ändringar i ellagen,
m.m.,
dels två motioner som har väckts med anledning av
propositionen,
dels en motion som har väckts med anledning av skrivelse
1994/95:108 om återkallelse av proposition 1994/95:18 om
finansiering av myndighetstillsynen för den avreglerade
elmarknaden, m.m.

Synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av
företrädare för Riksförbundet Energileverantörerna -- REL. En
skrivelse har inkommit från Krister Skånberg (mp).

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att
elmarknadsreformen skall skjutas upp. Därigenom skapas utrymme
för ytterligare analyser av de nya reglerna för elmarknaden inom
ramen för Energikommissionens arbete. Enligt utskottets mening
måste frågan om elmarknadens avreglering vägas in i ett större
energi-, miljö- och näringspolitiskt perspektiv.

Regeringens förslag innebär att elmarknadsreformen inte skall
träda i kraft den 1 januari 1995 enligt tidigare beslut, utan
regeringen skall i stället få besluta om ikraftträdandet.
Utskottet tillstyrker detta under förutsättning att regeringen
inte sätter de aktuella lagarna i kraft, innan den för riksdagen
har redovisat resultaten av Energikommissionens arbete
beträffande konsekvensanalyser och det ställningstagande
regeringen gör med anledning därav.

I en reservation (m, c, fp, kds) förordas att propositionen
skall avslås. Någon senareläggning av elmarknadsreformens
ikraftträdande bör -- enligt reservanterna -- inte komma i
fråga, utan den bör som planerat träda i kraft vid årsskiftet
1994/95. Långsiktigt fasta planeringsförutsättningar är av
avgörande betydelse för näringslivet och det får därför anses
som djupt otillfredsställande att regeringen kort tid före
elmarknadsreformens ikraftträdande föreslår att den skall
skjutas upp på obestämd tid, anförs det i reservationen.

Propositionen

I proposition 1994/95:84 föreslås att riksdagen antar
regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar,
2. lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1994:619) om ändring i lagen
(1985:277) om vissa bulvanförhållanden,
4. lag om ändring i lagen (1994:620) om upphävande av lagen
(1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m.

Lagförslagen återges i bilaga 1.

Motionerna

De motioner som väckts med anledning av proposition
1994/95:84 är följande:

1994/95:N6 av Lars Tobisson m.fl. (m, c, fp, kds) vari yrkas
att riksdagen avslår regeringens förslag om att skjuta upp
ikraftträdandet av elmarknadsreformen.

1994/95:N7 av Arne Kjörnsberg (s) vari yrkas att riksdagen
1. beslutar att riksdagen skall besluta om
ikraftträdandetidpunkt för lagarna 1994:617, 1994:618, 1994:619
och 1994:620,
2. hos regeringen begär att regeringen återkommer med förslag
till ikraftträdandetidpunkt för lagarna 1994:617, 1994:618,
1994:619 och 1994:620.

Den motion som väckts med anledning av skrivelse
1994/95:108 är

1994/95:N2 av Lars Tobisson m.fl. (m, c, fp, kds) vari yrkas
att riksdagen -- med hänvisning till motivtext och lagförslag i
återkallad proposition 1994/95:18 --
1. antar propositionens förslag till lag om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar,
2. antar propositionens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:617) [om ändring i lagen (1902:71 s. 1)], innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
3. godkänner vad regeringen i propositionen förordar om
nätavgiftens utformning.

Utskottet

Bakgrund

Riksdagen beslöt våren 1994 på förslag av dåvarande regering
om ett nytt regelverk för elmarknaden fr.o.m. den 1 januari 1995
(prop. 1993/94:162, bet. NU22). Syftet med det nya regelverket
angavs vara att skapa förutsättningar för ett än mer rationellt
utnyttjande av produktionsresurserna och att tillförsäkra
kunderna flexibla leveransvillkor till lägsta möjliga priser.
Huvudprincipen är att åstadkomma en klar boskillnad mellan å ena
sidan produktion och försäljning av el och å andra sidan
överföring av el (nätverksamhet). Produktionen och försäljningen
skall ske i konkurrens, medan nätverksamheten -- som är ett
naturligt monopol -- även i fortsättningen skall regleras och
övervakas på särskilt sätt. I en reservation (s), med
instämmande i en meningsyttring (v), förordades att förslaget
skulle avslås och att regeringen skulle anmodas att tillse att
den parlamentariskt sammansatta energikommissionen skulle ges i
uppdrag att analysera konsekvenserna av en avreglering av
elmarknaden.

Energikommissionen (N 1994:04) tillkallades sommaren 1994
efter initiativ av riksdagen (bet. 1993/94:NU17). Kommissionen
skall enligt direktiven (dir. 1994:67) granska de pågående
energipolitiska programmen för omställning och utveckling av
energisystemet och analysera behovet av förändringar och
ytterligare åtgärder. Vidare skall den mot bakgrund av
elmarknadens avreglering följa utvecklingen på den svenska
elmarknaden och föreslå de åtgärder som kan anses vara
motiverade för att säkerställa en effektiv elförsörjning.
Kommissionen skall också lägga fram förslag om program med
tidsangivelser för omställningen av energisystemet.

Propositionen

I proposition 1994/95:84 föreslås att ikraftträdandet av
elmarknadsreformen skjuts upp för att skapa möjligheter för
analyser av konsekvenserna av de nya reglerna för elmarknaden.
Genom att senarelägga ikraftträdandet ges även rimlig tid för
det erforderliga förändringsarbetet, anförs det.

Arbetet med elmarknadens reformering har länge kunnat bedrivas
i bred parlamentarisk enighet, konstateras det i propositionen.
Detta samförstånd har dock under senare tid inte kunnat
bibehållas. Enligt regeringen beror detta främst på att
inriktningen av reformarbetet under den tidigare regeringen i
första hand kom att präglas av strävan att så snabbt som möjligt
skapa förutsättningar för att privatisera Vattenfall AB, snarare
än att effektivisera den svenska elmarknaden. I propositionen
hänvisas till den tidigare nämnda reservationen från företrädare
för Socialdemokraterna, vari anfördes bl.a. att bristen på
konsekvensanalyser innebar att det saknades ett
tillfredsställande underlag för riksdagens beslut. Vidare
kritiserades den borgerliga regeringen för att den varken hade
behandlat frågan om hur avregleringen av elmarknaden skulle
påverka möjligheterna att avveckla kärnkraften eller frågan om
hur tillkomsten av nya miljövänliga energianläggningar skulle
främjas.

I propositionen aviserar regeringen att Energikommissionens
uppdrag skall vidgas till att också avse frågan om elmarknadens
avreglering i ett större energi-, miljö- och näringspolitiskt
perspektiv. Kommissionen bör härvid göra en samlad bedömning av
hur de nya reglerna för elmarknaden påverkar möjligheterna till
en omställning av energisystemet, anförs det. Regeringen har
härefter i november 1994 utfärdat tilläggsdirektiv till
Energikommissionen i enlighet härmed. Enligt dessa (dir.
1994:120) skall kommissionen med förtur analysera möjligheterna
att genomföra elmarknadsreformen på ett sätt som inte låser
kommissionens fortsatta arbete. Om kommissionen finner att detta
är möjligt bör den snarast till regeringen överlämna sitt
förslag i frågan med de eventuella ändringar i regelverket som
bedöms vara nödvändiga. Kommissionen uppmanas dessutom att
påskynda sitt arbete så att ett slutbetänkande kan lämnas senast
den 1 september 1995.

Uppskjutandet av elmarknadsreformen föreslås ske genom att
riksdagen föreskriver att de lagar som riksdagen under våren
1994 beslöt skulle träda i kraft den 1 januari 1995 i stället
skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Som en följd
av att elmarknadsreformen föreslås bli senarelagd har regeringen
i skrivelse 1994/95:108 återkallat proposition 1994/95:18 om
finansiering av myndighetstillsynen för den avreglerade
elmarknaden, m.m., vilken avlämnades i september 1994 av den
tidigare regeringen.

Riksdagen beslöt våren 1992 om riktlinjer för verksamheten med
det s.k. storkraftnätet (prop. 1991/92:133, bet. NU30). Enligt
beslutet skall Affärsverket svenska kraftnät ansvara för att det
nationella elsystemet fungerar som ett sammanhängande system med
tillfredsställande säkerhet. För att Svenska kraftnät skall
kunna fullgöra sitt systemansvar måste ansvaret definieras i
lag, anförs det i propositionen. Detta bör ske även om
elmarknadsreformen skjuts upp. De föreskrifter avseende
systemansvaret (15 § och 15 a §) som finns i lagen (1994:617) om
ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar, den s.k. ellagen, föreslås sålunda
träda i kraft den 1 januari 1995. Även ändringen av 31 §, som
behandlar överklagande av vissa beslut, skall enligt förslaget
sättas i kraft vid denna tidpunkt.

Det är en uppgift för Svenska kraftnät att utforma och
tillämpa ett lämpligt regelsystem med bl.a. en konkurrensneutral
tariffstruktur, konstateras det i propositionen. Regeringen har
erfarit att Svenska kraftnät i samråd med elmarknadens aktörer
har utarbetat en s.k. punkttariff för överföring av kraft på
stamnätet. Denna tariff bör kunna tillämpas från årsskiftet
1994/95 oberoende av om elmarknadsreformen skjuts upp eller
inte, sägs det i propositionen.

Såväl producenter och leverantörer som elkonsumenter har gjort
betydande förberedelser inför avregleringen av elmarknaden,
påpekar regeringen. Mot bakgrund av den långsiktighet som
normalt präglar producent--kund-relationer inom elområdet bör
det vara av intresse för elmarknadens aktörer att redan träffade
leveransavtal kan genomföras som avsett, sägs det. Den nu
gällande lagstiftningen innebär inget hinder för en
koncessionshavare att frivilligt upplåta den ledningskapacitet
som erfordras för att träffade leveransavtal skall kunna
genomföras som avsett, påpekar regeringen.

Genom riksdagsbeslutet våren 1994 infördes en lagbestämmelse
som innebär att en ansökan om koncession som avser en
utlandsförbindelse alltid skall prövas av regeringen (2 § 1 mom.
ellagen). Regeringen anser att föreskrifter av denna innebörd
behövs även om elmarknadsreformens ikraftträdande skjuts upp.
Koncessionsmyndighetens befogenheter anges i elförordningen
(1982:548). Regeringen avser föreskriva att ärenden som rör
ansökan om koncession för utlandsförbindelse inte får prövas av
koncessionsmyndigheten utan skall prövas av regeringen.

Motionerna

Två motioner har väckts med anledning av propositionen. Vidare
har en motion framställts med anledning av den tidigare nämnda
skrivelsen 1994/95:108.

I motion 1994/95:N6 (m, c, fp, kds) krävs att riksdagen skall
avslå propositionen. Enligt motionärernas mening är
avregleringen av elmarknaden en angelägen reform som inte bör
uppskjutas. Samma motionärer begär vidare i motion 1994/95:N2
(m, c, fp, kds) att riksdagen skall besluta i enlighet med de
förslag som presenterades i proposition 1994/95:18 om
finansiering av myndighetstillsynen för den avreglerade
elmarknaden, m.m., vilken senare som nämnts har återkallats av
den nya regeringen. Enligt denna proposition skulle en avgift
(nätavgift) införas den 1 januari 1995 för finansiering av
Närings- och teknikutvecklingsverkets (NUTEK:s) verksamhet som
nätmyndighet. Motionärerna hänvisar till motivtext och
lagförslag i den nämnda propositionen.

Det är riksdagen som bör besluta om ikraftträdandet av de
aktuella lagarna, anförs det i motion 1994/95:N7 (s).
Lagstiftning -- även när det gäller ikraftträdande -- åvilar som
princip riksdagen, anser motionären. Han föreslår att riksdagen
skall begära att regeringen återkommer med förslag till
ikraftträdande för de berörda lagarna.

Vissa kompletterande uppgifter

Ikraftträdandet

I propositionen föreslås, som redovisats, att uppskjutandet av
elmarknadsreformen skall ske genom att de aktuella lagarna skall
träda i kraft den dag regeringen bestämmer i stället för, som
tidigare beslutats, den 1 januari 1995. Överlåtandet av
lagstiftningsansvaret för ikraftträdandet kritiseras, som
nämnts, i nyssnämnda motion.

Enligt gällande anvisningar för författningsskrivning skall
modellen med ikraftträdande efter regeringens bestämmande endast
användas i undantagsfall. Så kan enligt anvisningarna vara
fallet när ikraftträdandet är beroende av att en konvention
träder i kraft eller när lagen för sin tillämpning förutsätter
en organisation som det är osäkert om när den blir uppbyggd. I
sådana fall kan riksdagen i lagen överlämna åt regeringen att
bestämma tidpunkten för ikraftträdandet.

För att en ikraftträdandebestämmelse av detta slag skall få
användas måste det enligt anvisningarna framgå av den aktuella
propositionen vilka förutsättningar som måste föreligga för att
lagen skall kunna sättas i kraft. I propositionen sägs endast
att ikraftträdandet av elmarknadsreformen skjuts upp för att
skapa möjligheter för analyser av konsekvenserna av de nya
reglerna för elmarknaden.

Finansiering av nätmyndigheten

Riksdagsbeslutet våren 1994 om ett nytt regelverk för
elmarknaden innefattade också ett godkännande av att det skulle
inrättas en särskild myndighetsfunktion (nätmyndigheten) vid
NUTEK för tillsyn av verksamheten. Likaså godkände riksdagen att
nätmyndighetens verksamhet fr.o.m. den 1 januari 1995 skulle
finansieras genom en årlig avgift (nätavgift) som skulle betalas
av innehavare av nätkoncession. Kostnaderna för verksamheten
under budgetåret 1994/95 beräknades till 20 miljoner kronor.

NUTEK skall som nätmyndighet handlägga bl.a.
koncessionsärenden och ärenden om koncessionshavarnas
skyldigheter samt utöva tillsyn av ellagens efterlevnad utom i
frågor som rör elsäkerhet. NUTEK skall även ansvara för de
myndighetsuppgifter som följer av lagen (1994:618) om handel med
el, m.m. Syftet med nätmyndighetens verksamhet är att skapa
förutsättningar för låga priser och en hög servicenivå samt att
säkerställa att näten upplåts på ett sätt som gagnar
konkurrensen.

Enligt den senare återkallade propositionen 1994/95:18 skulle
nätavgiften grundas på antalet högspännings- och
lågspänningskunder hos koncessionshavaren. Nätavgifterna för år
1995 har beräknats av NUTEK till 3 kr per lågspänningsabonnent
och 600 kr per högspänningsabonnent. De totala
avgiftsinkomsterna skulle därigenom uppgå till drygt 20 miljoner
kronor. Intäkterna från nätavgifterna skulle tillföras
statsbudgeten på särskild inkomsttitel. Medel för NUTEK:s
verksamhet som nätmyndighet skulle anvisas över statsbudgeten.
Nätföretagen skulle debitera den enskilde elabonnenten kostnaden
för mätare, insamlingsutrustning och deras installation. Övriga
kostnader för nättjänster skulle fördelas över samtliga
abonnenter.

Efter utgången av motionstiden för proposition 1994/95:18
inkom en skrivelse till utskottet från dåvarande ledamoten av
utskottet Krister Skånberg (mp). I skrivelsen föreslås att
riksdagen skall göra ett uttalande om att det behövs styrmedel
för att främja åtgärder för energieffektivisering och att
riksdagen skall besluta om en tilläggsavgift till den i
propositionen föreslagna nätavgiften för att finansiera sådana
åtgärder. Det kan konstateras att de frågor som tas upp i
skrivelsen är sådana som ingår i Energikommissionens uppdrag.

Lagen om förvärv av eldistributionsanläggning

Våren 1994 framlades i proposition 1993/94:196 förslag till
vissa ändringar i 1 § lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m.m., där hänvisningar görs till
aktiebolagslagen (1975:1385) och till lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar. Riksdagen avslog, på förslag av
lagutskottet, dessa ändringar med hänvisning till att riksdagen
då hade fattat beslut om att den förstnämnda lagen skulle
upphävas vid utgången av år 1994 i samband med att det nya
regelverket för elmarknaden skulle träda i kraft.

Om den nu aktuella propositionen bifalls kommer lagen om
förvärv av eldistributionsanläggning m.m. att fortsätta att
gälla efter den 1 januari 1995. Riksdagen bör under den
förutsättningen besluta om vissa ändringar i denna lag med
anledning av de ändringar i aktiebolagslagen m.m. som riksdagen
fattade beslut om våren 1994 (prop. 1993/94:196, bet. LU 32).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening måste frågan om elmarknadens
avreglering vägas in i ett större energi-, miljö- och
näringspolitiskt perspektiv. Utskottet instämmer därför i
regeringens uppfattning att elmarknadsreformen bör skjutas upp.
Därigenom skapas utrymme för ytterligare analyser av de nya
reglerna för elmarknaden.

Regeringen har, som redovisats, genom tilläggsdirektiv gett
Energikommissionen i uppdrag att med förtur analysera
möjligheterna att genomföra elmarknadsreformen på ett sätt som
inte låser kommissionens fortsatta arbete. Om kommissionen
finner att detta är möjligt bör den snarast till regeringen
överlämna sitt förslag i frågan. I propositionen föreslås
regeringen få besluta om ikraftträdandet.

Som påpekas i motion 1994/95:N7 (s) åvilar
lagstiftningsansvaret i princip riksdagen. Detta gäller också
beslut om ikraftträdande. Som tidigare redovisats bör riksdagen
endast i undantagsfall överlämna åt regeringen att bestämma
tidpunkten för ikraftträdandet. Samtidigt kan utskottet
emellertid konstatera att alternativet till den modell som
regeringen har valt skulle vara att föreslå att de aktuella
lagarna skulle upphöra att gälla. Om regeringen, efter det att
Energikommissionen har redovisat sitt uppdrag beträffande
elmarknadsreformen, gör bedömningen att de aktuella lagarna bör
träda i kraft med eventuella justeringar, skulle det erfordras
en ny proposition av motsvarande omfattning som den som låg till
grund för det tidigare beslutet. Utskottet har därför viss
förståelse för det valda tillvägagångssättet.

Riksdagen bör dock, enligt utskottets mening, göra ett
uttalande av innebörd att riksdagen förutsätter att regeringen
inte sätter de aktuella lagarna i kraft, innan den för riksdagen
har redovisat resultaten av Energikommissionens arbete
beträffande konsekvensanalyser och det ställningstagande
regeringen gör med anledning därav. Med ett sådant uttalande av
riksdagen blir den berörda motionen i sak tillgodosedd.

Utskottet tillstyrker sålunda propositionen under
förutsättning att regeringen återkommer till riksdagen innan de
aktuella lagarna sätts i kraft. Härav följer att motionerna
1994/95:N6 (m, c, fp, kds) och 1994/95:N2 (m, c, fp, kds)
avstyrks av utskottet.

Vidare anser utskottet att en ändring bör göras i lagen om
förvärv av eldistributionsanläggning m.m. Ändringen gäller, som
tidigare har beskrivits, 1 § i vilken hänvisning görs till
aktiebolagslagen och till lagen om ekonomiska föreningar. Den av
utskottet föreslagna ändringen framgår av bilaga 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N7 och med
avslag på motionerna 1994/95:N2 och 1994/95:N6
dels antar de i proposition 1994/95:84 framlagda förslagen
till
a) lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar,
b) lag om ändring i lagen (1994:618) om handel med el, m.m.,
c) lag om ändring i lagen (1994:619) om ändring i lagen
(1985:277) om vissa bulvanförhållanden,
d) lag om ändring i lagen (1994:620) om upphävande av lagen
(1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m.,
dels antar av utskottet framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m.m. enligt bilaga 2,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört beträffande ikraftträdandet av
elmarknadsreformen.
res. (m, c, fp, kds)

Stockholm den 8 december 1994

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Hadar
Cars (fp), Bo Finnkvist (s), Per Westerberg (m), Mats Lindberg
(s), Karin Falkmer (m), Bo Bernhardsson (s), Kjell Ericsson (c),
Sylvia Lindgren (s), Mikael Odenberg (m), Barbro Andersson (s),
Lennart Beijer (v), Chris Heister (m), Eva Goës (mp), Göran
Hägglund (kds), Dag Ericson (s) och Laila Bäck (s).

Reservation

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Karin Falkmer (m), Kjell
Ericsson (c), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m) och Göran
Hägglund (kds) anser

dels att utskottets ställningstagande, som börjar på s. 7
med "Enligt utskottets" och slutar på s. 8 med "bilaga 2", bort
ha följande lydelse:

Riksdagen beslöt våren 1994 att elmarknadsreformen skulle
träda i kraft den 1 januari 1995. I betänkande 1993/94:NU22
anförde utskottet att det -- för att skapa tillväxt i ekonomin
och för att minska arbetslösheten -- är väsentligt att det
utformas regler som säkerställer en fortsatt god tillgång på el
till internationellt konkurrenskraftiga priser. En effektivt
fungerande elmarknad är av grundläggande vikt för en hållbar
ekonomisk tillväxt, påpekade utskottet.

Elmarknadsreformen innebär genomgripande förändringar av
elmarknadens funktionssätt. Det ligger därför i sakens natur att
konsekvenserna av reformen i alla dess delar är svåra att
förutsäga i detalj. Mot bakgrund härav framhöll utskottet i det
nämnda betänkandet att en viktig arbetsuppgift för
Energikommissionen borde vara att noga följa utvecklingen på
elmarknaden och föreslå de åtgärder som kunde anses vara
motiverade för att säkerställa en effektiv elförsörjning. Det
angavs särskilt att utlandshandeln och de regionalpolitiska
frågorna borde behandlas av kommissionen. Detta kom också till
uttryck i de direktiv till Energikommissionen som den tidigare
regeringen beslöt om sommaren 1994.

Långsiktigt fasta planeringsförutsättningar är av avgörande
betydelse för näringslivet. Det är därför djupt
otillfredsställande att regeringen kort tid före
elmarknadsreformens ikraftträdande nu föreslår att den skall
skjutas upp på obestämd tid. Riksdagen bör, enligt utskottets
mening, avslå propositionen. Någon senareläggning av reformens
ikraftträdande bör alltså inte komma i fråga, utan den bör som
planerat träda i kraft den 1 januari 1995. Därmed blir motion
1994/95:N6 (m, c, fp, kds) helt tillgodosedd; den tillstyrks.
Som en följd av att utskottet föreslår att elmarknadsreformen
skall träda i kraft den 1 januari 1995 bör riksdagen besluta i
enlighet med de förslag rörande finansiering av NUTEK:s
verksamhet som nätmyndighet som den dåvarande regeringen
redovisade i september 1994 i proposition 1994/95:18. De
lagförslag som riksdagen bör besluta om framgår av bilaga 3.
Beträffande bakomliggande motivering hänvisar utskottet till den
nämnda propositionen. Riksdagen bör också godkänna vad som i
denna proposition anfördes beträffande nätavgiftens utformning.
Av det sagda följer att utskottet tillstyrker motion 1994/95:N2
(m, c, fp, kds).

Frågan om lagstiftningsansvaret för ikraftträdandet som tas
upp i motion 1994/95:N7 (s) saknar relevans, eftersom utskottet
står fast vid riksdagens tidigare beslut om att
elmarknadsreformen skall träda i kraft den 1 januari 1995.
Motionen avstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:N2 och
1994/95:N6 och med avslag på motion 1994/95:N7
dels avslår proposition 1994/95:84,
dels antar av utskottet i bilaga 3 framlagda förslag till
a) lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar,
b) lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar,
dels godkänner det som anges i proposition 1994/95:18 om
nätavgiftens utformning.

Särskilt yttrande

Eva Goës (mp) anför:

De förslag rörande finansiering av åtgärder för att främja
effektivare energianvändning som förts fram i en skrivelse till
utskottet av Krister Skånberg (mp) är, enligt min mening, väl
värda att ta fasta på. I skrivelsen föreslås att riksdagen --
när den beslutar om en nätavgift för att finansiera
nätmyndighetens verksamhet --  också skall besluta om en
tilläggsavgift.

Tilläggsavgiften skall användas till att finansiera åtgärder
för energieffektivisering. Det i Sverige sedan flera år tillbaka
rådande överskottet på elgenereringskapacitet och de därav
följande lägre priserna har minskat användarnas intresse för att
investera i energieffektiviserande åtgärder och utrustning. I
Storbritannien och i Norge finns system enligt vilka en avgift
kan tas ut av elanvändarna. Medlen används för olika
energieffektiviserande åtgärder. Ett liknande system bör enligt
min uppfattning införas i Sverige.

Energikommissionen, som nu med förtur skall analysera
möjligheterna att genomföra elmarknadsreformen på ett sätt som
inte låser kommissionens fortsatta arbete, bör lämna förslag
till regeringen om ett sådant system som jag här har beskrivit.
I anslutning till att regeringen återkommer till riksdagen med
förslag till ikraftträdande av elmarknadsreformen och förslag
till finansiering av nätmyndigheten bör regeringen också lägga
fram förslag till införande av en tilläggsavgift till
nätavgiften för finansiering av energieffektiviseringsåtgärder.

Regeringens lagförslag

Bilaga 1

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i
lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar

2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:618) om handel
med el, m.m.
3 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:619) om ändring
i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:620) om
upphävande av lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m.m.

Av utskottet framlagt förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m.m.
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1976:240) om förvärv av
eldistributionsanläggning m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                             1 §1

Anläggning för yrkesmässig närdistribution av elektrisk
starkström som ej får användas utan koncession
(eldistributionsanläggning) får ej utan tillstånd av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer förvärvas genom
1. köp, byte eller gåva,
2. tillskott till bolag eller ekonomisk förening,
3. utdelning eller skifte från  bolag eller ekonomisk
förening,
4. fusion enligt 14 kap. 1              4. fusion enligt 14 kap. 1
eller 2 § aktiebolagslagen              § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller enligt 96             (1975:1385) eller enligt 12
§ lagen (1951:308) om                   kap. 1 § lagen (1987:667)
ekonomiska föreningar.                  om ekonomiska föreningar.

Utgör eldistributionsanläggning tillbehör till fast egendom,
äger första stycket motsvarande tillämpning på den fasta
egendomen. Detsamma gäller, om eldistributionsanläggning utgör
tillbehör till tomträtt som inskrivits.
Till eldistributionsanläggning som avses i denna lag hör
distributionsledningar, transformatorstationer, ställverk och
liknande för distributionen behövliga anordningar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Senaste lydelse 1982:629.

I reservationen framlagda lagförslag
Bilaga 3
1 Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar
Härigenom förskrivs att det i 2 § lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar skall
införas ett nytt mom., 2 § 9 mom., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse
                          2 § 9 mom.1
                                        Kostnaden för en mätare
                                        med tillhörande
                                        insamlingsutrustning och dess
                                        installation i leveranspunkten
                                        hos en elkonsument skall av
                                        innehavaren av
                                        nätkoncessionen debiteras
                                        elkonsumenten. Detsamma
                                        gäller kostnaden för
                                        flyttning av en mätare med
                                        tillhörande
                                        insamlingsutrustning till en
                                        ny leveranspunkt. En
                                        elkonsument som är
                                        lågspänningskund har
                                        rätt att vid flyttning inom
                                        koncessionsområdet få
                                        sin mätare med
                                        tillhörande
                                        insamlingsutrustning
                                        överförd till den nya
                                        leveranspunkten. En
                                        elkonsument som är
                                        lågspänningskund och som
                                        flyttar från
                                        koncessionsområdet har
                                        rätt att av
                                        koncessionshavaren få
                                        tillbaka den del av erlagd
                                        kostnad som motsvarar
                                        värdet av mätaren med
                                        tillhörande
                                        insamlingsutrustning med
                                        beaktande av dess
                                        återstående tekniska
                                        livslängd. Belopp under 1
                                        000 kronor behöver dock
                                        inte återbetalas till
                                        elkonsumenten. Elkonsumenter
                                        vars strömförbrukning
                                        mäts på annat sätt
                                        än enligt de
                                        föreskrifter som meddelats
                                        med stöd av 2 § 4 mom.
                                        sjunde stycket skall debiteras
                                        för merkostnaden för
                                        denna mätning och för
                                        rapporteringen av
                                        mätresultaten. Andra
                                        kostnader för mätning
                                        än de som nämns i
                                        första, andra och fjärde
                                        styckena får inte debiteras
                                        enskilda elkonsumenter.

                                        1 Förutvarande 2 § 9
                                        mom. upphävd genom
                                        1988:218.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

                                        Första, andra och fjärde
                                        styckena gäller inte
                                        elkonsumenter som köper sin
                                        ström från innehavaren
                                        av leveranskoncession enligt 6
                                        § lagen (1994:618) om
                                        handel med el, m.m.

                                        Frågor om
                                        koncessionshavarens
                                        skyldigheter enligt detta
                                        moment prövas av
                                        nätmyndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

2 Lag om ändring i lagen (1994:617) om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar
Härigenom föreskrivs att 2 § 4 mom. och 31 § lagen
(1994:617) om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande
vissa  bestämmelser om elektriska anläggningar skall ha följande
lydelse.
Lydelse enligt 1994:617                 Föreslagen lydelse
                             2 § 4 mom.
Den som har nätkoncession för linje är skyldig att på skäliga
villkor ansluta en anläggning till ledningen.
Om det finns särskilda skäl kan nätmyndigheten besluta att den
som har nätkoncession för linje inte behöver ansluta en
anläggning till ledningen.
Den som har nätkoncession för område är skyldig att på skäliga
villkor ansluta en anläggning inom området till ledningsnätet.
Om det finns särskilda skäl kan nätmyndigheten besluta att den
som har nätkoncession för område inte behöver ansluta en
anläggning till ledningsnätet.
Vill någon ansluta en anläggning till en ledning som omfattas
av en nätkoncession för linje i stället för till ett ledningsnät
som omfattas av en nätkoncession för område, får den som har
nätkoncessionen för linje göra anslutningen endast efter
medgivande av den som har nätkoncession för området eller efter
tillstånd av nätmyndigheten.
Den som har nätkoncession är skyldig att på skäliga villkor
överföra ström åt annan.
Innehavare av nätkoncession             Innehavare av nätkoncession
är skyldig att utföra                   är skyldig att utföra
mätning av överförd                     mätning av överförd
ström samt att rapportera               ström samt att rapportera
resultaten av dessa                     resultaten av dessa
mätningar i enlighet med de             mätningar i enlighet med de
närmare föreskrifter som                närmare föreskrifter som
regeringen eller, efter                 regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande,               regeringens bemyndigande,
nätmyndigheten meddelar.                nätmyndigheten meddelar.
                                        Föreskrifter om kostnader
                                        för mätning finns i 2
                                        § 9 mom.
Frågor om koncessionshavarens skyldigheter enligt detta moment
prövas av nätmyndigheten.

Lydelse enligt 1994:617                 Föreslagen lydelse

                                31 §
Beslut av nätmyndigheten                Beslut av nätmyndigheten
enligt 2 § 4, 6 eller 7                 enligt 2 § 4, 6, 7 eller 9
mom. eller 3 § eller beslut             mom. eller 3 § eller beslut
om ersättning till den som              om ersättning till den som
enligt 15 a § tredje                    enligt 15 a § tredje
stycket beordrats att öka               stycket beordrats att öka
eller minska produktionen av            eller minska produktionen av
ström får överklagas                    ström får överklagas
hos allmän                              hos allmän
förvaltningsdomstol.                    förvaltningsdomstol.
Nätmyndigheten får                      Nätmyndigheten får
inträda som part i målet                inträda som part i målet
när myndighetens beslut                 när myndighetens beslut
prövas av domstol.                      prövas av domstol.
Ändras nätmyndighetens                  Ändras nätmyndighetens
avgörande i sak genom                   avgörande i sak genom
beslut av länsrätt eller                beslut av länsrätt eller
kammarrätt, får                         kammarrätt, får
nätmyndigheten överklaga                nätmyndigheten överklaga
beslutet.                               beslutet.

Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt
23 §, 24 § första eller andra stycket, 25 § eller 26 § eller
med stöd av ett bemyndigande enligt lagen meddelas av
regeringen.
Föreskrifter om överklagande av ett beslut av en riksprovplats
meddelas av regeringen.