Värdeåterföring vid satsningar på transportinfrastruktur

Debatt om förslag 1 mars 2017

Protokoll från debatten

Anföranden: 14

Anf. 92 Erik Ottoson (M)

Fru talman! Värdeåterföring vid satsningar på transportinfrastruktur är en rubrik som möjligen skrapar på ytan av vad detta egentligen innebär. Det innebär att kommuner får möjlighet att genom exploateringsavtal med exploatörer, som ska bygga ut på tidigare kommunal mark, lägga på en avgift som sedan genom kommunen kan kanaliseras in i olika infrastrukturprojekt.

Detta är självfallet något som kan bidra till ökad utbyggnad av nödvändig infrastruktur i områden där stora exploateringar görs. Det kan självfallet också bidra till tillväxt och utveckling av vårt lands bostadsbyggande och infrastruktur, om det görs på rätt sätt. Men det är väldigt viktigt att detta inte sker på bekostnad av utbyggnadstakten. Ökade pålagor på exploatörer som ska bygga fler bostäder i ett land med en bostadskris riskerar att göra just detta. Det belyser vi moderater tillsammans med allianspartierna i vår gemensamma reservation nr 3, som jag vill yrka bifall till.

Det är viktigt att detta sker på ett ansvarsfullt sätt och att regeringen vidtar de åtgärder som krävs för att byggnadstakten inte ska sänkas. Nu när vi äntligen, efter många år av ansträngningar av såväl alliansregeringar som nu på sluttampen den rödgröna regeringen, fått upp byggnadstakten i Sverige är det något som måste värnas.

Det är också viktigt att detta inte får konkurrenssnedvridande konsekvenser, för det är oundvikligen så att när en ytterligare ekonomisk pålaga kommer på en exploatör riskerar mindre byggherrar och mindre exploatörer att få en svårare situation och sämre förutsättningar att lägga anbud på denna form av exploateringar. Det riskerar att snedvrida konkurrensen från mindre företag till större företag, och det är inte detta som den svenska byggnadsmarknaden kräver just nu.

Den svenska byggnadsmarknaden är en skör marknad som måste stimuleras på rätt sätt och där även de mindre aktörerna har en viktig roll. Detta förtydligar vi moderater i reservation nr 6, och jag vill yrka bifall även till denna.

I detta anförande instämde Sten Bergheden, Edward Riedl och Jessica Rosencrantz (alla M).


Anf. 93 Jimmy Ståhl (SD)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Värdeåterföring vid satsningar på transportinfrastruktur

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation nr 1.

Sverige behöver infrastruktur, mycket infrastruktur. Att bygga infrastruktur är dyrt, och det är svårt att beräkna kostnaderna för större infrastruktursatsningar.

I Sverigeförhandlingen om byggandet av en höghastighetsjärnväg mellan Sveriges storstäder Stockholm, Göteborg och Malmö har siffrorna runt byggandet svajat ordentligt, och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att beräkna vad detta massiva bygges slutnota blir.

Infrastrukturministern har sagt att man ska bygga järnvägen efter den ekonomi man har, vilket kommer att resultera i ett lapptäcke som kanske aldrig blir färdigt. Det självklara borde vara att bygga mer järnväg där både gods- och persontransporter kan samsas, så att det blir ett större nyttjande av spåren.

Fru talman! Att bygga infrastruktur av denna dignitet kräver kapital, massor av kapital, samtidigt som befintlig järnväg behöver rustas upp för att klara den trafik som redan finns. Och det finns mer gods som man hade önskat kunde gå spårbundet.

Sverigeförhandlarna HG Wessberg och Catharina Håkansson Boman har i sitt uppdrag att se hur man ska kunna finansiera byggandet av höghastighetsjärnvägen. Det har talats om att sälja ut statliga ägarandelar i bolag och att införa en tillfällig infrastrukturskatt, som i själva verket är en ytterligare fastighetsskatt på redan befintlig fastighetsskatt. Den kommer då att läggas på de fastigheter som anses ha nyttan av höghastighetsbanan, även om så inte är fallet. Senast har man medverkat till en proposition om att kommunerna genom exploateringsavtal ska kunna hämta hem en del av eller hela delen av kommunens medfinansiering vid byggande av järnväg, tunnelbana, spårväg eller farleder som stat och landsting bygger.

Regeringen har konstaterat att det behöver byggas minst 700 000 bostäder, och med Sverigeförhandlingen skulle man kunna bygga runt 100 000 bostäder.

Det råder stor bostadsbrist i de flesta städer, och att det finns ett massivt behov av att bygga bostäder råder det absolut ingen tvekan om. Att bygga nya bostadsrätter och hyresrätter är kostsamt. Det är dyrt att köpa en bostadsrätt i dag, och avgiften är skyhög på nya bostadsrätter. Hyresrätter är inget undantag. Byggherrarna är självklart måna om att tjäna pengar på de fastigheter som de uppför.

Vi har i dag en kommunal fastighetsskatt som är en statlig skatt på småhus, ägarlägenheter och bostäder i hyreshusenheter. Det är ett fast belopp på 0,75 procent av taxeringsvärdet på byggnad och mark. Om man senare säljer sitt hus till ett högre pris än det man köpt det för får man dessutom betala en vinstskatt på 22 procent av vinsten.

I propositionen står det att värdet ökar på de fastigheter som har närhet till bra infrastruktur. Ja, visst stämmer det. Det innebär att en del av fastighetens värdeökning ska användas till att betala infrastruktur innan fastigheten är byggd samt innan infrastrukturen är byggd.

Skatt betalar man redan i dag på värdeökningen på fastigheten genom att taxeringsvärdet ökar, vilket innebär att fastighetsskatten höjs. Genom värdeökningen blir det troligtvis också en vinst vid försäljningen som gör att man får högre vinstskatt.

I samband med genomförandet av detaljplaner ska kommunerna dessutom genom exploateringsavtalet få möjlighet att förhandla om en medfinansieringsersättning av byggherre eller fastighetsägare för den del av kommunernas kostnad som stat eller landsting ansvarar för. Skatt på skatt gynnar inte bostadsbyggandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Värdeåterföring vid satsningar på transportinfrastruktur

Dessutom står det i propositionen att kommunerna inte får ta ut mer ersättning i exploateringsavtal än det som kommunerna själva har medfinansierat. Kommunerna får själva avgöra om exploateringsavtalet med medfinansiering ska omfatta hela eller delar av kommunen, och det kan se väldigt olika ut runt om i landet.

Vad händer då till exempel om kommunen har en stark tillväxt och i det exploateringsavtal man har slutit fått in den kostnad som kommunen har betalat för medfinansiering av infrastruktur? Får man då inte med de kommande exploateringsavtalen ta ut en enda krona och gynna dem som har valt att bygga fastigheterna senare?

Det finns många frågetecken i remissutlåtandena från kommuner. Vi sverigedemokrater delar dessa frågetecken, som borde bli utropstecken, och anser att det behövs mer utredning och vägledning för kommunerna innan den föreslagna lagstiftningen träder i kraft.

I detta anförande instämde Per Klarberg (SD).


Anf. 94 Emma Wallrup (V)

Fru talman! Vänsterpartiet är inte principiellt motståndare till medfinansiering men ser stora risker för att finansieringsmetoden kan förändra prioriteringsordningen för nationella infrastrukturprojekt.

Finansiering av infrastruktur bör göras så ekonomiskt som möjligt, då infrastruktur är grunden för hela det ekonomiska systemet. Vi har inte så mycket resurser som vi skulle behöva till att bygga ut hållbar infrastruktur och måste därför tänka på att resurserna ska räcka.

Det finns en risk att förslaget om värdeåterföring medför att investeringar med begränsad samhällsnytta prioriteras före objekt som i högre grad är kostnadseffektiva. Förslaget kan komma att skapa negativa följdeffekter på bostadsmarknaden, vilket flera remissinstanser har framhållit. Det finns en risk att bostadsbyggandet avtar, särskilt när det gäller hyresrätter.

Vi behöver kloka och ekonomiska tillvägagångssätt när vi investerar i infrastruktur. Liksom vad gäller OPS-lösningar ser vi problem här.

I hela detta paket har man även tittat på OPS-lösningar för att lyckas investera i höghastighetsbanor och annan infrastruktur just nu. Därför vill jag kort lyfta fram problemet med just OPS-lösningar.

National Audit Office, Storbritanniens motsvarighet till Riksrevisionen, har påtalat att OPS-lösningar inte har visat sig samhällsnyttiga i Storbritannien utan har varit väldigt dyra. Kostnaderna har barkat iväg. Därför vill de inte rekommendera OPS-lösningar i Storbritannien. Detta tycker jag att Sverige bör lyssna till. Till och med Anders Borg pekade när han var finansminister på att kostnader för OPS-lösningar riskerar att öka kraftigt.

Låt mig återgå till värdeåterföring. Vi har problem med detta då bland annat hyrorna förväntas stiga på grund av att fastighetsägare i större utsträckning betalar medfinansieringen. Fastighetsföretagen är så pass starka i dag att det finns en stor risk att de kommer att ta ut ännu större vinster. Medborgarna blir då de som får betala i form av högre hyror.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Värdeåterföring vid satsningar på transportinfrastruktur

Detta kommer att ske i centrala lägen nära infrastruktur. När vi bygger infrastruktur bygger vi i hög grad samhället. Det gäller att planera infrastrukturen så att samhället inte dras isär. Vänsterpartiet skulle därför i stället vilja se att staten kontinuerligt lägger satsningarna utifrån att man kan få de mest förmånliga investeringarna med hjälp av Riksgälden.

Det ligger ett stort ansvar på oss att inte bygga för segregation. I Frankrike finns i dag värdeåterföring. Man har en infrastrukturbeskattning, kallad taxe locale d'équipement, som utgår när bygglov och byggtillstånd beviljas. Den får uppgå till högst 5 procent av en värdeökning. Frankrike är ett oerhört segregerat land. Det har kommit rapporter om att extremism och terrorbrott har ökat i just hårt segregerade länder. Frankrike är här ett sådant exempel.

Antagligen är detta bara en del av det hela. Men när vi planerar samhället måste vi vara medvetna och tänka längre än näsan räcker så att vi ser vilka konsekvenserna blir av de åtgärder vi vidtar.

Precis som flera remissinstanser ser även Vänsterpartiet med oro på att värdeåterföring kan komma att leda till att öka den trend som vi har sett de senaste åren. Det har byggts exklusiva stadsområden där inte alla medborgare har känt sig välkomna. Vi måste se till helheten och bygga ett inkluderande samhälle. Det är vår uppgift. Vi måste se till att målet att inkludera alla nås. Jag har med sorg i hjärtat sett miljöer byggas upp de senaste åren där människor som inte har en hög inkomst exkluderas.

Nyköpings kommun skriver i sitt remissvar på denna proposition att kommunen ser risk att förslaget får negativa sociala konsekvenser och ökad segregation genom att ökade bostadspriser skapar svårigheter att skapa den blandade och attraktiva staden.

Förslaget kommer tyvärr att eventuellt drabba dem som efterfrågar ett kostnadsvänligt boende i hyresrätt. Det kan bidra till en ännu mer segregerad bostadsmarknad. Därför vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 2 i betänkandet.


Anf. 95 Nina Lundström (L)

Fru talman! Jag vill för tids vinnande börja med att yrka bifall till Liberalernas reservation nr 10, men jag står självfallet bakom alla våra reservationer i betänkandet.

Hur ska ny infrastruktur finansieras? Infrastrukturinvesteringarna är viktiga och nödvändiga i hela landet. Regeringens förslag om värdeåterföring, som vi nu diskuterar, syftar till att kommunerna ska ha möjligheter att medfinansiera statlig eller landstingskommunal transportinfrastruktur. Detta bygger på frivillighet att förhandla med en byggherre eller fastighetsägare om medfinansieringsersättning. Vi i Liberalerna tycker att frivilligheten är bra.

Men man förutsätter att infrastruktur ger värdeökningar, och denna värdeökning ska kommunen kunna ta ut från fastighetsägare och byggherrar för att medfinansiera infrastrukturen. Vi i Liberalerna ställer oss en rad frågor när det gäller detta.

Förslaget i propositionen om värdeåterföring är bara en pusselbit. Varför ser man inte på helheten vad gäller finansieringsmöjligheter? På vilka andra sätt kan man också finansiera infrastruktur? Vi menar att det finns en skillnad och att det behövs olika modeller beroende på vad som byggs och var det byggs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Värdeåterföring vid satsningar på transportinfrastruktur

Vilka ska betala för infrastrukturen? Jo, ytterst är det de som bor. Vad innebär detta för dem som ska bo i nyproduktion?

Vi undrar också varför exempelvis studentbostäder inte undantas. Om detta finns det inget svar i betänkandet. Det här skulle också kunna gälla äldreboenden.

Passar dagens hyresmodeller in i systemet med värdeåterföring? Svaret i betänkandet är väldigt luddigt.

Sverige har behov av stora infrastrukturinvesteringar. Parallellt med detta måste man orka underhålla det som redan finns. Spår måste rustas, vägar måste åtgärdas, broar behöver förstärkas och cykelstråk måste fixas till. Därför är finansieringen helt avgörande för hur mycket ny infrastruktur som går att utveckla parallellt med att klara underhåll och reinvesteringar i befintlig infrastruktur.

I detta sammanhang vill jag hänvisa till Liberalernas följdmotion från i höstas med anledning av propositionen Infrastruktur för framtiden - innovativa lösningar för stärkt konkurrenskraft och hållbar utveckling. Vi påpekade redan då att det är viktigt att se på alla möjligheter vad gäller finansieringsalternativ, för finansieringen är en stor fråga. Kanske är den i många fall helt avgörande. Därför är det synd att regeringen inte tar ett helhetsgrepp.

Det krävs en samlad bedömning av hur finansiering genom värdeåterföring, privat kapital, brukaravgifter, offentlig-privat samverkan, anslagsfinansiering med mera kan bidra till att vi får fram den infrastruktur som behövs. Men förutsättningarna i landet ser väldigt olika ut. Det krävs en bedömning av hur värdeåterföring, jämfört med andra finansieringsformer, påverkar möjligheten att starta byggandet av ny infrastruktur.

Detta förslag bygger på att nyproduktionen ska betala för infrastrukturen. Men det gäller bara de bostäder som nu planeras genom nya detaljplaner. Om man har turen att redan ha en byggrätt kommer den att inte omfattas. Vi i Liberalerna undrar varför, eftersom dessa kanske får lika stor nytta av värdestegringen.

Låt mig ta ett exempel med två fastigheter som ligger bredvid varandra. Den ena har en gällande detaljplan med byggrätt. Den andra får en ny detaljplan. Båda gynnas, men bara en av fastigheterna kommer att bidra.

Många nya bostäder behövs, och det pågår en stor och intensiv debatt om vikten av att lösa denna stora utmaning. Alla hinder måste ses över. Nya hinder ska undvikas. Tiden från idé till att huset står färdigt måste kapas. Därför finns en risk att planprocesserna kan förlängas med detta system. Vi vill att man verkligen ska vara vaksam inför detta. Det vore en olycklig utveckling, eftersom effektiviseringen av planprocesserna måste fortsätta.

Möjligheten att räkna hem en fastighetsinvestering är begränsad på många små och medelstora orter, vilket också borde vägas in när man lägger fram förslag. Får alla en värdestegring? Nej, det är inte säkert. Det beror på om tågen stannar där och på avståndet till en station där de stannar. Spår med tåg som man inte kan kliva på kanske inte bidrar till en värdestegring.

Vi tycker att det är viktigt att möjliggöra byggande av hyresrätter. Vi i Liberalerna känner oro för de modeller som finns för hyressättning. Kommer de att fungera i det här sammanhanget? Det känner vi en stor osäkerhet kring.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Värdeåterföring vid satsningar på transportinfrastruktur

Vi vill också framhålla vikten av samplanering mellan infrastruktur och bostäder. Vi har tidigare lagt förslag om att Trafikverket ska bidra här, och vi vill återupprepa att det är viktigt att man bidrar till samplanering.

Vad gäller att bygga ny infrastruktur tycker vi i Liberalerna även att det finns viktig infrastruktur som inte omnämns, nämligen de cykelstråk som behövs i kommunerna.

Fru talman! Vi i Liberalerna har en rad frågor. Jag hoppas på att få några svar här i debatten.

Förslaget i propositionen om värdeåterföring är bara en pusselbit. Varför finns det inte en helhet? Det kommer att behövas olika modeller för finansiering beroende på vad som byggs och var det byggs. Varför ser vi inte en helhet?

Vilka ska betala för infrastrukturen? Jo, ytterst de boende. Reglerna slår väldigt olika. Varför ska det vara på det sättet? Varför vill ni inte se över detta?

Varför undantas inte studentbostäder? Där vet vi ju att det finns ett dilemma vad gäller möjligheten att betala.

Kommer dagens hyresmodeller att fungera i detta sammanhang?

Här saknas det svar i betänkandet, fru talman. Vi hoppas att vi får några svar i dagens debatt.


Anf. 96 Robert Halef (KD)

Fru talman! Regeringens proposition syftar till att fördela kostnaden jämnare mellan stat, kommun, landsting och fastighetsägare och till att på frivillig väg återföra till samhället delar av den värdeökning för fastigheter som uppstår till följd av stora investeringar i transportinfrastrukturen. Det är en bra princip. Den som tjänar på en investering ska självklart vara med och betala för den.

Detta gäller framför allt vid stora projekt, som Sverigeförhandlingen. I sådana fall kan det uppkomma mycket tydliga värdeökningar på mark som tidigare inte ansetts värd att exploatera. Tack vare investeringar som görs med skattemedel ökar värdet av fastigheten. Därför är det rimligt att en exploatör eller fastighetsägare är med och delfinansierar projekt som är av uppenbar nytta för dem.

Fru talman! Kristdemokraterna oroar sig dock för att redan befintliga enskilda fastighetsägare kan komma i kläm med den nya lagstiftningen. Redan i dag kan vi se exempel på hur detta sker. När en byggherre ska bygga ett nytt bostadsområde och kommunen blir skyldig att exempelvis dra in avlopp och bygga vägar hamnar villaägare i kläm. Självklart borde byggherren då vara med och delfinansiera detta. Men i många fall kan det vara så att även befintliga fastighetsägare, grannar till nybygget, åläggs avgift för en ny väg, trots att de inte får del av värdeökningen förrän de säljer sin bostad.

Exploatören säljer eller hyr ut sin fastighet och kan ta ett pris som täcker kostnaden. Det är därför rimligt att de är med och delfinansierar vissa infrastruktursatsningar. Men en privatperson som äger sitt hem tjänar bara pengar den dagen han eller hon säljer det med vinst.

Fru talman! Privatbostäder ska inte få en räkning för att någon annan exploaterar granntomten. Ett hus är inte i första hand ett investeringsobjekt. Det är ett hem. Vi kristdemokrater hade detta i åtanke när vi drev igenom ett avskaffande av fastighetsskatten. Man tjänar inte pengar på sitt boende när man bor där. Man tjänar bara pengar när man säljer med vinst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Värdeåterföring vid satsningar på transportinfrastruktur

En värdeåterföring riskerar att baseras på fiktiva värdeökningar, inte realiserade. Ingen ska tvingas från ett hem man bott i på grund av en värdeökning man inte tar del av. En enskild fastighetsägare kan få en räkning som kommer från kommunen på något man inte beställt. Det är viktigt att regeringen ser till att det inte blir så.

Fru talman! Kristdemokraterna vill att det skrivs in ett skydd för enskilda fastighetsägare i en ny lagstiftning. Det får inte bli så att regler bidrar till att kasta människor ur hus och hem för att få till stånd infrastrukturinvesteringar.

Fru talman! Kristdemokraterna vill se en bättre konsekvensanalys av de föreslagna ändringarna i plan- och bygglagen. Effekten för enskilda fastighetsägare måste klargöras, så att vi inte får en situation där människor tvingas från hus och hem. Redan i dag används liknande paragrafer i ett tiotal kommuner, med förödande kostnader för den enskilde. I vissa fall lyckas privata fastighetsägare med ekonomiska resurser processa och vinna mot kommuner i fråga om exempelvis gatukostnadsavgifter. I andra fall får man helt enkelt betala.

Det är inte en rimlig ordning att medborgare ska försättas i sådana situationer. Därför vill vi ha en bättre konsekvensanalys och ett tydligare skydd för enskilda fastighetsägare.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 3, 5 och 9.


Anf. 97 Lars Mejern Larsson (S)

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman och alla ni som sitter och lyssnar på vår debatt! I trafikutskottet sysslar vi sällan eller aldrig med bostadsfrågor, även om det kan låta annorlunda nu. Det gör en gammal byggnadsarbetare extra glad att detta ändå är med. Vi talar annars mest om att det fattas vägar och räls och att tågen inte går i tid.

Men vi kan heller inte blunda för bostadsbristen. Den har fördubblats bland landets kommuner på tre år, vilket innebär att 94 procent av befolkningen bor i en kommun där det råder bostadsbrist. Boverkets bostadsmarknadsenkät talar sitt tydliga språk. Vi vet hur det drabbar såväl unga som gamla som vill ha sitt första boende eller ett nytt boende.

Satsningar på infrastruktur har alltid inriktat sig på att stärka Sverige som exportnation. När man för ca 150 år sedan startade byggandet av stambanan var det samma drivkraft som nu. Där tågen stannar är det värt att bygga bostäder och infrastruktur. Men i dag räcker det inte att bara bygga nya stationsbyggnader eller fler bostäder. Man måste också satsa på övrig infrastruktur. De boende och pendlarna måste ha en bra lokaltrafik, så att de inte väljer bilen framför kollektivtrafiken. Kollektivtrafiken måste utvecklas i alla delar av vårt avlånga land, och det kommer att krävas nya satsningar i framtiden. Med andra ord behöver vi skapa infrastruktur som möjliggör smidiga och klimatsmarta transporter, oavsett var vi lever våra liv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Värdeåterföring vid satsningar på transportinfrastruktur

Fru talman! Det är därför denna proposition har hamnat hos oss i trafikutskottet. Resande och byggande hänger samman och hör till nyckelfaktorerna för att nå målet om full sysselsättning.

Men det kostar, fru talman. Trots att vi socialdemokrater satsar mycket på vår gemensamma infrastruktur, 100 miljarder mer än tidigare, räcker det inte alltid för att bygga i den takt som kommunerna vill och önskar.

Vi socialdemokrater har alltid använt en aktiv bostadspolitik som ett vapen för att jämna ut klyftorna. Bostadsbyggande skapar tillväxt genom att olika yrkesgrupper kommer i arbete. Det handlar om skogsarbetaren i Värmlandsskogen via snickaren i Motala till gardinsömmerskan på Ludvig Svenssons gardinfabrik i Kinna. Alla dessa fick jobb och framtidstro när samhället startade bostadsbyggandet på bred front över hela landet.

Nu händer det igen. För ett par veckor sedan kunde vi läsa att 63 000 lägenheter påbörjades förra året. Men vi nöjer oss inte med det. Propositionen syftar till att ge ökad drivkraft till ännu mer infrastruktur och till att bygga ännu fler bostäder. Det är två angelägna områden. Det är helt avgörande att vi satsar på dessa områden för att vårt land ska ligga i framkant som exportnation.

Vi behöver bygga fler bostäder och mer infrastruktur som gör det möjligt med smidiga och klimatsmarta transporter. Som jag har sagt tidigare är kommunal förskottering ett sätt att tidigarelägga och komma igång med infrastruktur, som ofta är en förutsättning för nya företagsetableringar och att människor kan bo där de vill. De ska kunna ta sig till och från arbete, service och kulturarrangemang.

Fru talman! Med utbyggd infrastruktur ökar värdet på det som byggs. Det är därför rimligt att vi nu gör det möjligt att återföra till kommunerna delar av den värdeökning för fastigheter som uppstår till följd av investeringar i transportinfrastruktur.

Kom ihåg att det vi nu gör möjligt genom värdeåterföring ska ske genom frivillig förhandling mellan kommun och byggherre eller fastighetsägare. Av konsekvensanalysen till propositionen framgår att förslaget utgår från att båda parter tjänar på att ett avtal om värdeåterföring ingås. En produktionskostnad vägs nämligen upp av att den ökade tillgänglighet som infrastrukturinvesteringen innebär medför realiserbara nyttor för exploatörer. Det kan handla om att möjliggöra en exploatering som annars inte kunnat göras, exempelvis en högre exploateringsgrad.

Det är viktigt att säga att en kommunal medfinansiering inte medför omprioriteringar mellan projekt. Lagstiftningen gör det möjligt för en kommun som medfinansierar statlig eller landstingskommunal transportinfrastruktur att förhandla med en byggherre eller fastighetsägare om att inom ramen för ett exploateringsavtal ersätta kommunen för en del av den medfinansiering som kommunen lämnar till investeringen.

Fru talman! Detta kommer att gälla för att bygga infrastruktur för trafik på såväl gummihjul som järnhjul. Avtalen om medfinansieringsersättning får alltså ingås under förutsättning att den väg eller järnväg som kommunen bidrar till medför att den fastighet eller de fastigheter som omfattas i detaljplan kan antas öka i värde. Moderaterna undrar om det är lämpligt att ålägga byggbolagen en avgift innan nyttan realiseras. Det kan bara besvaras med att det är fråga om en frivillig förhandling från båda håll. Om de inte tror att det går att få lönsamhet kommer de väl knappast att ingå avtal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Värdeåterföring vid satsningar på transportinfrastruktur

Vi har väl alla läst artikeln från Hyresgästföreningen i Stockholm. Det talas om Stockholmshyror. Det visar att det finns ett värde i att bygga bostäder och infrastruktur som anpassas till varandra och till människors behov. Jag delar civilutskottets bedömning att förslaget kan förväntas leda till ökad exploatering och påverka bostadsbyggandet positivt.

Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att det blir nya möjligheter, men som vid all ny reglering är det angeläget att följa upp och utvärdera lagstiftningen. Självklart återkommer regeringen till riksdagen vid behov av utveckling av systemet med värdeåterföring.

I detta anförande instämde Rikard Larsson och Leif Pettersson (båda S).


Anf. 98 Nina Lundström (L)

Fru talman! Jag kan hålla med om att trafikutskottet alldeles för sällan talar om samplanering kring bostäder. Det är en viktig fråga.

Låt mig gå över till frågor jag ställde i talarstolen. Vi liberaler tycker att det är viktigt att se medfinansiering som en pusselbit bland flera. Vi tror inte att det kommer att lösa de utmaningar som finns därför att förutsättningarna ser så olika ut. På de orter där det blir en värdeökning finns två dilemman. De fastigheter som kommer att byggas kommer att ha olika förutsättningar. En fastighet kanske redan har en gällande detaljplan med byggrätt. Den kommer inte att beröras. Men om det görs en ny detaljplan kommer den att beröras.

Jag har ett par frågor till Lars Mejern Larsson. För det första, hur kommer man att se likställigheten mellan olika fastighetsägare? Finns det inte anledning att titta på den frågan? Det kan ge mycket oanade konsekvenser, till exempel två olika fall av nyproduktion men med helt olika förutsättningar.

Min andra fråga rör att förutsättningarna ser olika ut i landet. Om man inte uppnår en värdeökning, hur ska man i så fall finansiera infrastrukturen? Vi i Liberalerna tycker att det ska finnas en palett av åtgärder. Vi kan inte förvänta oss att värdeökningen är grunden precis överallt. Det måste också finnas andra åtgärder.

Vilka andra alternativ till finansiering ser regeringen och Socialdemokraterna? Finns det andra pusselbitar som måste till? När kommer de i så fall att presenteras?


Anf. 99 Lars Mejern Larsson (S)

Fru talman! Det här är spännande. Om jag minns rätt var det 2014 som direktiven lades fram. Om jag läste rätt var det 2015 som förhandlingspersonen kom tillbaka med förslag i frågan. Nu levererar vi svar, även om det inte är fråga om allt. Frågan är hur Alliansen har tänkt och vad tanken var när dessa delar lades fram.

Sedan var det en fråga om vilka fastigheter som berörs. Förslaget är kopplat till exploateringsavtal, vilket kommunen kan kräva och lägga in i detaljplan. För mark som får ökat värde av infrastrukturinvesteringar kommer kommuner inte att ta fram detaljplan. Då finns inte möjlighet till exploatering och de kommer därför inte att beröras.


Anf. 100 Nina Lundström (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Värdeåterföring vid satsningar på transportinfrastruktur

Fru talman! Det är här vi liberaler menar att frågan måste följas upp. Det blir märkliga konsekvenser. Med två fastigheter precis bredvid varandra, och på den ena finns en byggrätt sedan tidigare, den andra får en detaljplaneändring, kommer den ena fastigheten inte att bidra något alls medan den andra gör det. Det är viktigt att följa upp hur konsekvenserna blir.

Vi liberaler tycker att detta är en viktig pusselbit. Vi ska kunna använda värdeåterföring i vissa fall, men den kommer inte att lösa alla utmaningar.

Jag noterar också att Lars Mejern Larsson inte svarar på frågan om vilka andra sätt att finansiera som finns. Om man inte når en värdeökning måste ändå infrastrukturen fram. Då måste man se på en palett av lösningar.

Vi liberaler har presenterat ett antal alternativ. Där noterar vi att vi inte har fått ett svar från Socialdemokraterna och regeringen.

Jag vill också hinna ta upp den andra frågan som jag gärna vill ha ett svar på. Går det att undanta en viss form av boende? Vi vet att studenter gärna bor nära kollektivtrafik. Det är bra för möjligheterna att studera. De har svårt att klara av vilka hyreskostnader som helst. Därför föreslår vi att man ska titta på att undanta en viss typ av boenden från värdeåterföring.

Jag noterar att det inte finns något svar i betänkandet från utskottsmajoriteten i frågan. Vad gäller studentbostäder och äldreboenden finns inget svar. Det vore alldeles utomordentligt att få ett svar i dag på varför det inte är möjligt att göra vissa undantag för boenden inte minst i kollektivtrafiknära lägen.


Anf. 101 Lars Mejern Larsson (S)

Fru talman! Det är som Nina säger: Detta är en viktig pusselbit. Jag ska först kommentera det som gäller stödet till offentlig infrastruktur och hur den kan finansieras genom skatt, avgifter eller annat. Det kommer en utredning som kan ge svar på detta, och jag tror - utan att ha satt mig in i denna del - att det kommer ett delbetänkande i dag.

Vad gäller det övriga och vilka som kan undantas har vi såklart en uppgift från riksdagens sida att bevaka detta. Lagen måste naturligtvis följas upp och utvärderas framgent. Det ser jag fram emot.


Anf. 102 Erik Ottoson (M)

Fru talman! Jag lyssnade på Lars Mejern Larssons anförande och har några följdfrågor lite grann utifrån de invändningar som vi har haft från Moderaterna. Det gäller delvis risken för att detta kan hämma byggtakten. Även om det finns ett element av frivillighet i detta har kommunerna fortfarande planmonopol och kan i praktiken kräva detta av de exploatörer som de sedan ska skriva exploateringsavtal med. Det kan få konsekvenser framför allt när det gäller vilka som klarar av att ta på sig en sådan här ökad risk och vilka som över huvud taget kan bygga.

Jag tänkte be Lars Mejern Larsson beskriva lite grann hur man från regeringspartierna har tänkt att man ska undvika risken att detta hämmar byggtakten. Hänger man upp det helt och hållet på frivillighetselementet och tänker sig att det ska vara det som löser problematiken med och minskar risken för den hämmade byggtakten? Och kan han utveckla något vad gäller risken att detta får en konkurrenssnedvridande effekt som gör att det bara är de större byggbolagen som klarar av att ta på sig en sådan ökad risk och ökad kostnad som denna modell för värdeåterföring egentligen innebär?


Anf. 103 Lars Mejern Larsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Värdeåterföring vid satsningar på transportinfrastruktur

Fru talman! När vi levererar skakar det alltid om och kräver förmåga att ställa om och förstå. Låt oss gå tillbaka till era åtta år i regeringsställning med en minister som sa att man hade överinvesterat i järnvägen och jämföra med den finansminister vi har i dag, som till skillnad från den tidigare verkligen levererar. Vi talar om 100 miljarder mer; det är en ansenlig summa.

Vi har nu lagt fram en infrastrukturproposition med betydelsen att man för första gången kopplar samman bostäder och infrastruktur.

När det gäller oron för att byggtakten mattas av läste jag senast i går eller i förrgår i Byggindustrin, där man talar om att den totala ingångsättandevolymen har ökat med 42 procent från februari 2016 till januari i år. Framför allt är det just bostadsprojekt som startar, så jag delar inte oron. Snarare ser jag detta som en av pusselbitarna som gör att det kommer att fortsätta i denna riktning.


Anf. 104 Erik Ottoson (M)

Fru talman! Om Lars Mejern Larsson vill tala om att satsa på underhåll av järnvägen kan vi bara konstatera att det var under alliansregeringen som vi dubblerade detta underhåll. Vi är också alla glada över de 100 miljoner som har kommit sedan dess, men det är långt ifrån en dubblering av järnvägsunderhållet.

Lars Mejern Larsson säger att han inte är oroad över utbyggnadstakten. Det är bra att han är glad över allt det hårda arbete som alliansregeringen under åtta år lade ned för att förändra förutsättningar på bostadsmarknaden så att den ökade byggnadstakt vi nu ser är möjlig. Som kuriosa kan jag bara nämna att den senaste alliansbudgeten slutade att gälla i princip vid årsskiftet 2015/16.

Man kan återigen ställa sig den fråga jag ställde till Lars Mejern Larsson: Finns det några former av tankar på hur man ska se till att detta inte får några konkurrenssnedvridande effekter? Många gånger kommer attacken från socialdemokratiskt håll där man säger: Det var ni som satte igång detta, och vi bara levererar.

Det är jättebra att ni levererar. Men jag tror att man behöver fundera en vända till om man lever i villfarelsen att en alliansregering, om den hade suttit kvar, bara hade släppt händerna från styret och inte gjort någonting utan bara sett lite grann var man hamnar och inte vidtagit några ytterligare åtgärder efter att direktiv hade skrivits.

Därför ställer jag återigen frågan: Kommer nu regeringen att vidta några som helst åtgärder för att se till att detta inte får en konkurrenssnedvridande effekt där mindre byggherrar och mindre exploatörer förfördelas till förmån för de större exploatörerna och byggherrarna?


Anf. 105 Lars Mejern Larsson (S)

Värdeåterföring vid satsningar på transportinfrastruktur

Fru talman! Man arbetar med problem och ser vilka lösningar man har. Jag vill bara säga att det inte är 100 miljoner mer, utan det är 100 miljarder mer. Vi talar alltså om så stora summor att det handlar om 1 miljard per vecka som vi nu satsar på infrastruktur. Det är gigantiskt mycket pengar, och det är mycket mer än tidigare.

Det är nu vi ser lösningen. Bostadsbyggande och sådant tar fart tack vare att vi har gjort förenklingar. Vi satsar, och vi prioriterar detta. Det är det vi har haft som målsättning. Jag är inte alls oroad för den utveckling som kommer att ske nu.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Beslut

Värdeökning av fastigheter ska kunna betalas tillbaka till kommuner (TU9)

Privata aktörer som tjänar på stora infrastruktursatsningar ska kunna ge tillbaka en del av värdeökningen för sina fastigheter till samhället. Det ska i sådana fall ske på frivillig väg och det bygger på att det kan antas att en fastighet ökar i värde till följd av infrastruktursatsningen. Det kan till exempel handla om att det offentliga bygger ut järnvägen i närheten av en fastighet, vilket antas göra att fastigheten stiger i värde.

Det ska också klargöras i lagen att kommuner får medfinansiera byggande av järnväg, som ingår i ett landstings ansvarsområde, det vill säga tunnelbana och spårväg. Kommuner får redan i dag medfinansiera olika statliga väg- och järnvägsprojekt och med detta utvidgas bestämmelsen i lagen till att även avse landstingens transportinfrastrukturprojekt.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag. Lagändringarna börjar gälla den 1 april 2017.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.