Våldsbrott och brottsoffer
Debatt om förslag 6 mars 2002
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenYvonne Oscarsson (V)
- Hoppa till i videospelarenRagnwi Marcelind (Kd)
- Hoppa till i videospelarenGunnel Wallin (C)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHelena Zakariasén (S)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenHelena Zakariasén (S)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenHelena Zakariasén (S)
- Hoppa till i videospelarenGunnel Wallin (C)
- Hoppa till i videospelarenHelena Zakariasén (S)
- Hoppa till i videospelarenGunnel Wallin (C)
- Hoppa till i videospelarenHelena Zakariasén (S)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHelena Zakariasén (S)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenHelena Zakariasén (S)
- Hoppa till i videospelarenRagnwi Marcelind (Kd)
- Hoppa till i videospelarenHelena Zakariasén (S)
- Hoppa till i videospelarenRagnwi Marcelind (Kd)
- Hoppa till i videospelarenHelena Zakariasén (S)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenRagnwi Marcelind (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenRagnwi Marcelind (Kd)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenHelena Bargholtz (Fp)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
- Hoppa till i videospelarenJeppe Johnsson (M)
- Hoppa till i videospelarenKia Andreasson (Mp)
Protokoll från debatten
Anföranden: 35
Anf. 216 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Vi står bakom samtliga våra reserva-
tioner men följer vår princip att endast yrka bifall till
reservation nr 1.
Under många år av socialdemokratiskt styre var
den största delen av samhällets intresse inriktat på
brottslingen. Brottsoffret sattes inte i centrum. I viss
mån lever den attityden kvar.
Fru talman! Inledningsvis vill jag framhålla att när
vi lägger fram våra förslag för att minska brottslig-
heten och därmed minska antalet brottsoffer eller
göra tillvaron något lättare för dem som redan drab-
bats av brott gör vi det i ödmjuk vetskap om att man
inte enbart genom kriminalpolitiska åtgärder kan
åstadkomma underverk. Detta sagt för att slippa höra
påhoppen att vi bara sysslar med straff.
Det är genom ihärdigt brottsförebyggande arbete
som de stora vinsterna kan göras, att barn redan i
familj och skola lär sig att skilja på mitt och ditt. Och
det överlägset bästa sättet att motverka våld mot
kvinnor är att små pojkar redan i hem och skola lär
sig att respektera kvinnor och flickor och ta avstånd
från våld.
Fru talman! Att ett brott klaras upp och att en gär-
ningsman döms har mycket stor betydelse även för
brottsoffret. Samma sak gäller om polisen har möjlig-
het att rycka ut även vid s.k. bagatellbrott. Även då
man utsatts för ett bilinbrott eller fått sin cykel stulen
är det av stor betydelse att brottsoffret faktiskt får
träffa en polis.
Tyvärr är det så att allt färre brott klaras upp. Fler
brottslingar är på fri fot samtidigt som samhällets
reaktioner i många fall är alldeles för veka och kraft-
lösa i de fall någon åker fast för brottet. Det blir
mindre och mindre vanligt. Rättsstaten befinner sig
längre och längre ifrån den vanliga människan. Poli-
serna är för få. Åklagarna hinner inte med, och dom-
stolarna har en tung arbetsbörda. I dagens Sverige är
det faktiskt t.o.m. kö till en anstaltsplats och den vård
och rehabilitering som är en förutsättning för en bra
kriminalvård. Men bra kriminalvård har mer och mer
blivit vackra önskemål och fina formuleringar i rege-
ringens budget snarare än rejäla satsningar.
Fru talman! Detta betänkande inleds i vanlig ord-
ning med att slå fast att alla motionsyrkanden av-
styrks. Så är det alltid i de fall som Socialdemokra-
terna lyckas få med sig både Vänstern och Miljöparti-
et. Det är för övrigt mycket sällan som något av de
båda stödpartierna vågar ha en åsikt som riskerar ett
majoritetsbyte. Som vanligt avstyrks alla våra förslag
med att det pågår utredning, att det planeras insatser
eller att ärendet bereds i departementet.
Jag ska nu ta upp några förslag som vi moderater
driver då det gäller att komma till rätta med hot och
våld mot kvinnor, frågor som vi drivit år efter år och
där majoriteten bara gömmer sig bakom utredningar
och beredningar. Det är på sin plats att ni i dag ger
besked till kammaren och speciellt till svenska folket
om vad ni egentligen tycker. Jag kommer att avsluta
anförandet med någon fråga.
Under de senaste tio åren har vi haft en kraftig
ökning av antalet anmälda våldsbrott mot kvinnor.
Våld mot kvinnor är ett allvarligt och utbrett problem,
och skyddet för utsatta kvinnor måste faktiskt förbätt-
ras.
Vi anser att straffen för brott mot kvinnor måste
ses över. Vi hade faktiskt stora förhoppningar på
förbättringar då den s.k. kvinnofridsreformen inför-
des. I dag är jag inte lika övertygad om att den funge-
rar som det var tänkt. Den borde fungera så att när en
kvinna utsätts för mindre hot och mindre allvarliga
brott skulle det sammantaget ge en sträng bedömning,
och gärningsmannen skulle dömas för ett grovt brott
och därmed ett högre straff. Jag är faktiskt inte över-
tygad om att det i praktiken fungerar på detta sätt.
Vi anser att minimistraffet för grov kvinnofrids-
kränkning måste höjas. Nu har lagen inte varit giltig
så länge, men den lilla utvärdering som har gjorts
visar att genomsnittstiden som man döms till är 14
månader. Med tvåtredjedelsfrigivning innebär det att
man i snitt sitter 9 månader för grov kvinnofrids-
kränkning. Det tycker jag är alldeles för lite.
En rättsstat som tydligt reagerar mot allt våld ger
även kvinnor som blir slagna av närstående män ett
bättre skydd. Vi kan därför inte acceptera att män
som slår kvinnor inte regelmässigt döms till fängelse.
Reglerna om samhällstjänst har i domstolarna kommit
att tillämpas så att kvinnomisshandlare kan klara sig
undan frihetsberövande straff.
Enligt vår uppfattning måste därför lagen ändras
så att det inte längre råder någon tvekan om att kvin-
nomisshandel ska leda till fängelsestraff. Lagen måste
ändras därför att den är prövad i Högsta domstolen
där det har fastslagits att man faktiskt kan dömas till
skyddstillsyn. Då är det vi här i kammaren som måste
se till att lagen ändras, om vi tycker så. Tillsammans
med stödåtgärder för de misshandlade kvinnorna är
det ett effektivt sätt att öka tryggheten för kvinnorna i
Sverige. Det ska kosta att ge sig på en kvinna. Det
ska kosta att ge sig på sin medmänniska. Misshandel
av fru, sambo eller flickvän ska leda till fängelse.
Vi har samma inställning då det gäller brott mot
besöksförbudslagen. Brott mot besöksförbud bör i de
allra flesta fall ge fängelsestraff. Straffmaximum
måste höjas till två år. Dessutom måste besöksförbud
kunna kombineras med elektronisk övervakning.
Denna fråga har verkligen varit uppe i denna kamma-
re år efter år. Men med den takt som departementets
kvarnar mal under nuvarande justitieminister, men
speciellt under den förra, är jag inte överdrivet opti-
mistisk om att det kommer att hända något positivt, i
alla fall inte innan valet.
Fru talman! Visserligen har majoriteten avslagit
alla våra förslag och gömt sig bakom formuleringarna
"utredning pågår", "i avvaktan på planerade insatser"
m.m. Men jag vill ändå ställa följande fråga, främst
till Helena Zakariasén som representant för Social-
demokraterna, men också naturligtvis till represen-
tanterna för regeringens båda trogna stödpartier: An-
ser Helena Zakariasén att det ska vara möjligt att
döma män som slår kvinnor till andra påföljder än
fängelse?
Anf. 217 Yvonne Oscarsson (V)
Fru talman! Jag tänker ägna hela mitt anförande åt
att prata om våld mot kvinnor. Det tycker vi i Väns-
terpartiet är lämpligt två dagar före Internationella
kvinnodagen.
Jag ska börja med att yrka bifall till reservation
nr 5. Vi står naturligtvis bakom alla våra andra reser-
vationer men yrkar bara bifall till den.
Man äger bara det man kan försvara, och kan man
inte försvara det äger man det inte. Bella kan inte
försvara sig, alltså äger hon inte sig själv. Bella ägs
av alla och av ingen. Hon är var mans egendom. Hon
är det ursprungliga kollektivet, till var och en efter
hans behov. Låtom alla dricka ur hennes källa!
Detta avsnitt är ur Dirty Weekend av Helen Zaha-
vi.
Sedan vill jag ta ett citat till. Det är ur kvinno-
fridspropositionen: "Det våld som män riktar mot
kvinnor har ofta sitt ursprung i och finner näring ur
fördomar och föreställningar om mäns överordning
och kvinnors underordning."
Vi lever i dag i ett samhälle där kön är den mest
genomgripande kategorisering som existerar. Vilket
kön du har påverkar hur mycket makt du har och
vilket utrymme du kan få inom i stort sett samtliga
sfärer i livet. Denna könsmaktsordning innebär att
kvinnor systematiskt underordnas män. Detta tar sig
uttryck bl.a. i att kvinnors arbete betalas lägre än
mäns, att män är överrepresenterade i samtliga makt-
bärande organisationer och att kvinnor utsätts för våld
och övergrepp.
Vänsterpartiets feministiska politik tar som sin
uppgift att bekämpa denna maktordning och försöker
skapa ett samhälle där kön saknar betydelse för hur
man bemöts och vilka möjligheter man har i livet. En
central del av denna politik handlar om att eliminera
all form av könsrelaterat eller sexualiserat våld - ett
våld som är det yttersta uttrycket för den ojämna
maktfördelningen mellan kvinnor och män.
För att förstå omfattningen av detta våld krävs en
helhetssyn och en förståelse av den rådande köns-
maktsordningen. För att förhindra våldet krävs att
samhällets olika aktörer utgår från en feministisk
analys i sina åtgärder. Arbetet för att stoppa det sexu-
aliserade våldet måste ske utifrån insikten om att det
handlar om makt och samhällsstrukturer. Att tala om
samhällsstrukturer är inte detsamma som att tolka
dessa som orsaksförklaring i enskilda fall. Det är inte
strukturer som slår, misshandlar eller våldtar. Det är
enskilda män som på detta sätt utövar makt. Det är
därför mäns självklara ansvar att aldrig ta sig den
makten och alla mäns ansvar att aktivt manifestera
sitt motstånd mot sexualiserat våld.
Kvinnors liv begränsas av den rådande köns-
maktsordningen på en mängd olika plan. Tjejer i
skolan får lära sig att pojkar som utsätter dem för
kränkningar egentligen tycker om dem. Sexuella
trakasserier på arbetsplatser negligeras eller ses som
något som ingår i jobbet. Ingen kvinna kan veta om
den man som går bakom henne på vägen är en god
man eller inte. Ingen kvinna kan veta om mannen
som hon blivit förälskad i kommer att utsätta henne
för våld eller övergrepp. Hotet om våld finns överallt
i kvinnors liv.
En undersökning visar att för hälften av landets
kvinnor är denna rädsla så stor att man undviker att
gå ut ensam på kvällar och nätter. Störst rädsla upp-
levs av yngre kvinnor. 70 % av dem som är mellan 16
och 29 år är rädda för att bli utsatta för sexuella över-
grepp.
Den oro som kvinnorna känner handlar också om
tvivel på polisens och sjukvårdens förmåga att skydda
och hjälpa. Mer än var tionde kvinna bär med sig
något som de tror kan skydda dem vid överfall. Oron
och rädslan har också ökat över tid. Kvinnor lär sig
olika strategier för att på olika sätt hantera rädsla och
fruktan för övergrepp. Resultatet blir ett samhällskli-
mat där rädslan i sig själv begränsar livsutrymmet
även utanför de situationer där övergreppen sker. Det
blir begränsande för hur livet kan levas.
Våldet är dock också en upplevd verklighet. Un-
der år 2000 anmäldes över 8 700 fall av sexualbrott
varav drygt 2 000 var våldtäkt. Samma år anmäldes
20 500 fall av kvinnomisshandel. I 80 % av fallen
avser anmälan övergrepp av en man som är bekant
för kvinnan. Detta år anmäldes även ca 1 080 brott
mot kvinnofridslagen. Det var en ökning med 22 %
jämfört med 1999.
En generell bedömning när det gäller relationer
mellan antal brott och anmälda brott brukar vara att
ca 25 % av alla brott anmäls. Faktorer som påverkar
benägenheten att anmäla är brottets allvarlighetsgrad,
relationer till gärningsmannen och platsen där brottet
begicks. Vid grovt fall av våld av tidigare okänd
person är anmälningsbenägenheten mycket hög. Detta
resulterar i sannolikheten att mörkertalet när det gäl-
ler mäns våld mot kvinnor är ännu större eftersom det
ofta begås av en partner till kvinna i deras gemen-
samma bostad.
Våld mot kvinnor finns i alla samhällsskikt och
kategorier. Trots detta finns det även en klassdimen-
sion i våldet. Kommittén Välfärdsbokslut rapporterar
hur våldsbrotten ökar mot redan svaga grupper. En-
samstående mammor och unga kvinnor lever i dag
under en ökad utsatthet för våld eller hot. Bland de
ensamstående kvinnor som var mottagare av socialbi-
drag hade 25 % varit utsatt för våld eller hot medan
motsvarande siffra för övriga ensamstående mammor
var ca 7 %.
För att få en heltäckande bild av mäns våld mot
kvinnor och dess konsekvenser bör man se på vad
mäns våld mot kvinnor kostar samhället. Att mäns
våld mot kvinnor tar stora ekonomiska resurser i
anspråk är helt klart, men i dag finns ingen analys av
vilka faktorer som påverkas av mäns våld eller någon
beräkning av vad det kostar samhället totalt.
Det sexualiserade våldet har både direkta och in-
direkta kostnader. Det handlar om direkta vårdkost-
nader för utsatt kvinnor och barn, kostnader för
rättsprocesser, fängelse, jourverksamhet och andra
kostnader för att ge kvinnor och barn skydd. Det
handlar också om bortfall i arbetstid och begränsande
av kvinnors deltagande i samhället. När man i Kana-
da räknat på direkta kostnader av mäns våld mot
kvinnor som exempelvis rättsliga kostnader, medi-
cinsk vård och frånvaro från arbetet uppgick dessa till
900 miljoner amerikanska dollar per år. Från Norden
visar en ny utredning att våld mot kvinnor kostar det
finska samhället 1,5 miljarder per år. Liknande kost-
nadsberäkningar har gjorts även i Storbritannien,
Nederländerna och Tyskland.
Vänsterpartiet har i en tidigare motion understru-
kit vikten av att Sverige som föregångsland i arbetet
med att bekämpa mäns våld mot kvinnor bör tillsätta
en utredning för att utveckla en vetenskaplig metod
samt genomföra en nationell kostnadsberäkning för
mäns våld mot kvinnor och barn.
Med det vill jag ytterligare en gång yrka bifall till
reservation nr 5.
Anf. 218 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Det betänkande vi ska behandla i
kväll berör ett område som jag tror att vi alla anser
vara viktigt. Det är obestridligt så att brottsoffrens
situation är svår och måste uppmärksammas och
förändras. Vi kristdemokrater står bakom alla våra
reservationer och yttranden, men för tids vinning
yrkar vi endast bifall till reservation 18 under punkt
12.
Majoriteten beskriver i betänkandet att lagstiftaren
under senare år i flera avseenden uppmärksammat
våldsutsattas situation. Betänkandet radar upp ett
antal åtgärder som gjorts, som är på gång eller som är
under utredning, och därmed avstyrker man alla mo-
tioner. Vi kristdemokrater är inte riktigt nöjda med
det sätt på vilket man alltför lättvindigt avstyrker de
förslag som läggs fram. Som beslutsfattare har vi till
uppgift att ta ställning till viktiga frågor som kan få
stora konsekvenser i den enskildes vardag. Det hand-
lar inte bara om vilka beslut som fattas eller vilka fina
skrivningar som vi får till i våra betänkanden, utan
det handlar framför allt om att följa upp hur de här
besluten efterlevs i vardagen. Det handlar om att våga
och vilja se hur vardagen ser ut nära människan och i
det här avseendet hur det ser ut nära brottsoffret.
De rapporter som ramlar in nästan dagligen är de-
finitivt inte i överensstämmelse med den bild som
framhålls i detta betänkande. Verkligheten för hotade
och utsatta kvinnor är en annan verklighet än den
betänkandetexten återger.
Jag ska belysa några av de reservationer som vi
kristdemokrater har just därför att vi ser en annan bild
av samhällets åtgärder och deras konsekvenser än vad
majoriteten uppenbarligen gör. När det gäller vårt
yrkande om att se över kvinnofridslagen, reservation
6 under punkt 2, skriver majoriteten att några nya
lagstiftningsåtgärder inte anses vara påkallade. Man
kan inte instämma i att det finns några behov av yt-
terligare insatser på det sätt som krävs i motionerna.
Vi anser att kvinnofridslagstiftningen bör utvärderas.
Endast var tionde av alla anmälningar, och det var
nästan 1 500 förra året, ledde till åtal. Detta är tydliga
tecken på att lagstiftningen inte fungerat som det var
tänkt. I 10 % av fallen väcktes åtal för annat brott,
misshandel, men övriga anmälningar avskrevs med
motiveringen att brott inte kunde styrkas. Samtidigt
vet vi att 125 kvinnor misshandlas eller hotas varje
dag och att uppåt 30 kvinnor mördas årligen. Hälften
av dem mördas av någon som de har levt tillsammans
med.
Vi vet också att när brott begåtts har det för dom-
stolen varit enklare att döma för misshandel i ett av
brotten i stället för för den återkommande kränkning-
en. Detta har vi fått en redogörelse för i utskottet. Vi
menar att lagen har varit alltför otydlig. Det sade vi
redan från början. När vi skulle göra förstärkningen
framhöll vi att den inte var tillräcklig för att nå de
syften som vi hade med lagstiftningen.
Gång på gång läser vi i tidningarna - senast i fre-
dagens Dagens Nyheter - om den kvinna som mörda-
des i augusti av sin f.d. sambo. Hon hade anmält
honom upprepade gånger. Hon var dessutom inte
mannens första hustru utan var hittagen till Sverige
som den tredje i raden. Alla dessa tre hade miss-
handlats. Trots att polis, socialtjänst m.fl. var in-
kopplade och visste om hur kvinnan kränktes blev
hon till slut mördad - ensam och utan skydd.
Detta är den verklighet som vi har att ta ställning
till då vi fattar beslut. Vi kristdemokrater menar att
lagstiftningen eller dess tillämpning är för tandlös då
det gäller personer som upprepar misshandel av kvin-
nor. Detta får inte fortsätta. Allt som går att göra
måste också göras för att skydda hotade och miss-
handlade kvinnor. Därför vill vi kristdemokrater bl.a.
ha en utvärdering av lagen om kvinnofridskränkning.
Här tillkommer problemet med undermålig do-
kumentation direkt på brottsplatsen. Det behövs mer
utbildning för att polisens arbete ska bli bättre. Av
Rikspolisstyrelsens egen inventering framgår bl.a. att
för stort ansvar läggs på den enskilde polismannen
och att videodokumentation förekommer enbart i
vissa distrikt. Jag pratade för någon vecka sedan med
en polis från Västra Götaland, och han bekräftade
detta med att konstatera att man där hade ungefär åtta
videokameror till sitt förfogande.
Vi menar att alla polisbilar borde vara utrustade
med videokamera. Vi har därför avgivit reservation
nr 13 under punkt 7. Vi står fast vid den och tycker
att den är viktig. Dessutom behöver polisen mer re-
surser för att klara alla de anmälningar som kommer
in.
Alla sätt att öka brottsoffrens känsla av trygghet
är nödvändiga. Låt mig belysa detta med lite statistik.
I dag saknar vart tredje brottsoffer efter det att polis-
utredningen är färdig och rättegången avslutad förtro-
ende för rättsväsendet. 60 % av de tillfrågade fick
ingen information om brottsofferjourernas verksam-
het. 42 % fick aldrig information av polisen att de
hade rätt att få veta vad som hade hänt i ärendet. Det
är mycket vanligt att åklagare varken träffar eller talar
med målsägaren innan huvudförhandlingarna äger
rum. Detta kan vi väl inte tycka är godtagbart.
Ändå är det så här det ser ut för många brottsoffer,
trots vad som står i konventionen om brottsoffer. Det
heter där: "Brottsoffer ska behandlas med medkänsla
och respekt samt skyddas av rättsordningen." Vi har i
dag ett moraliskt underskott i relationen mellan rätts-
staten och de medborgare som rättsstaten har åtagit
sig att skydda mot kriminella angrepp. Vi kristdemo-
krater menar att varje brist i bemötandet av brottsoff-
ret är en kränkning av de grundprinciper som tar sig
uttryck i Förenta nationernas deklaration om brottsof-
fers rättigheter.
I reservation 7 under punkt 3 tar vi upp frågan om
trygghetspaket för hotade kvinnor. Det är allvarligt att
kvinnor ska behöva stå i kö för att få skyddsutrust-
ning. Det ska också vara en skyddsutrustning som
fungerar. Jag tror att ni alla har läst i DN i dag om
polisens skyddstelefoner som har dömts ut. Så ska det
naturligtvis inte vara.
Utskottet beskriver även på detta område de åt-
gärder som har vidtagits - allt som är på gång och
som var på gång också förra gången vi diskuterade
denna fråga. Man avslutar med att säga att Brottsof-
ferutredningen ansåg att de åtgärder som polisen kan
använda sig av för att skydda målsäganden och vitt-
nen är tillräckliga i de flesta fall. Enligt utskottets
mening får motionsyrkandena anses tillgodosedda.
Min fråga till majoriteten är: Är ni nöjda med den
situation som råder i dag, där t.ex. rädda kvinnor ska
behöva stå i kö för att få trygghetspaket?
Till sist, fru talman, vill jag beröra den reservation
som gäller ersättning till brottsoffer. Frågor om
brottsskadeersättning prövas av Brottsoffermyndig-
heten. Om brottsskadeersättning tilldöms betalas den
ut av staten, heter det i betänkandetexten. Det låter ju
hur enkelt som helst.
Låt mig igen få belysa detta med ett fall från
verkligheten. Roger blev rånad i sin affär. Han kunde
ge bra signalement på rånarna trots att han hade hål-
lits under pistolhot i tolv minuter. Två män kunde
bindas till rånet, och rånarna dömdes till fängelse.
Roger blev tilldömd skadestånd, men pengarna fick
han vänta på. Först skulle domen träda i laga kraft,
och i detta fall överklagade gärningsmannen. Proce-
duren drog ut på tiden. Därefter gick handlingarna till
kronofogden, och där blev de liggande. Roger fick
inga pengar.
Förra året kom det in 7 308 ansökningar till
Brottsoffermyndigheten, en ökning med 12 % från
2000. I år har det varit en explosionsartad ökning, där
de två första månaderna visar en ökning med 40 % i
jämförelse med föregående år. Ungefär två tredjede-
lar av de sökande får bidrag beviljat. Över alla de
människor som målsäganden ska betala pengar till
finns det ingen statistik. Men det är klart - vem vill
föra statistik över något som är så oerhört svårt att
nästan ingen får ut sina pengar?
De kriminella gärningsmännen har oftast en mas-
sa skulder som de skulle behöva betala av på innan
den som de har skadat eller drabbat kommer på tur.
Det här är allvarligt, och jag tycker därför att det
känns svårt att majoriteten så lättvindigt bara säger
nej till alla de förslag som läggs fram. Vi borde i
mycket större utsträckning ha kunnat förena oss om
att se till att det i verkligheten blir så som det skrivs i
betänkandet, dvs. att hotade och misshandlade kvin-
nor har vårt fulla stöd.
Anf. 219 Gunnel Wallin (C)
Fru talman! I denna debatt med anledning av mo-
tioner om våldsbrott och våldsoffer står jag naturligt-
vis bakom alla Centerpartiets reservationer men yrkar
endast bifall till reservation nr 7.
Stödet till brottsoffer är inte tillräckligt. Det krävs
mer omfattande åtgärder och en strategi mellan olika
myndigheter. Egentligen är det självklart att myndig-
heter ska samverka, allt för den enskildes bästa, men
detta måste ständigt återupprepas.
Centerpartiet kräver att det införs en nollvision för
våld mot kvinnor och barn. Jag följde för några veck-
or sedan verkligheten tillsammans med polisen här i
Stockholm. Det är förnedrande att se hur kvinnor och
barn blir utsatta för dessa fruktansvärda situationer.
Kvinnor som utsätts för våld känner sig hotade
och förföljda. De måste absolut tas på allra största
allvar. Det är självklart att de måste få tillgång till
trygghetspaket och larm som här tidigare sagts. Inte
heller jag tycker att det är rimligt att kvinnorna måste
stå i kö för att få tillgång till de tekniska hjälpmedel
som finns. Det gäller också beträffande hundar, som
kan vara ett bra hjälpmedel.
Svar som "tyvärr är det slut på hjälpmedel" eller
"resurserna är slut" tycker jag inte att man kan ac-
ceptera, men sådan är verkligheten i dag. Jag undrar
om majoriteten verkligen kan acceptera detta. Med
tanke på de fina ord som Yvonne Oscarsson uttalade
tidigare från denna talarstol kan jag inte förstå att hon
kan acceptera sådana besked när behoven är som
störst.
Oftast är det kvinnans rörlighet som inskränks i
stället för mannens när kvinnor och även barn utsätts
för våld. Det naturliga vore att åtgärderna siktar på att
begränsa gärningsmannens rörelse och handlingsfri-
het.
Den kränkande situation en misshandlad kvinna
tvingas leva i förstärks i viss mån av samhället. Det är
viktigt att vårt svenska samhälle kan ge en miss-
handlad kvinna det stöd som hon så väl behöver. Att
bryta sig ur ett våldsamt förhållande är en långsam
och svår process. Och för att underlätta denna tid för
kvinnan är det viktigt att praktiska ting inte lägger
hinder för detta. När dessa kvinnor väl tar steget från
mannen tvingas de ofta att lämna både hem och ägo-
delar och att fly hals över huvud. Lagen inskränker i
dag kvinnans rättigheter och ökar mannens makt över
kvinnan. Tiden mellan uppbrott och skilsmässa samt
rättsprocessen däremellan är ofta lång. Och med da-
gens lagstiftning är det i stort omöjligt för kvinnan att
återvända till hemmet. Detta i sin tur medför ofta att
den utsatta kvinnan står utan hem och ägodelar. Vart
ska hon ta vägen? Här fyller kvinnojourerna en stor
uppgift. Men det är ju som bekant på många ställen
inte så lätt att hitta en ny bostad.
Lagen bör utformas så att den ökar den personliga
friheten för den som utsätts och minskar för den åta-
lade. Lagstiftningen måste medge att den åtalade
mannen kan förbjudas tillträde till hemmet i väntan
på domslut i de fall det framgår att våld har före-
kommit. Varje överträdelse av besöksförbud borde
automatiskt betraktas som ett brott och utgöra grund
för häktning. Fara för att den misstänkte återfaller i
brottslighet som är häktningsgrund är ju då doku-
menterad. Detta är ett återkommande krav från Cen-
terpartiet. Varför ställer inte majoriteten upp på detta?
Jag vill också nämna omhändertagande av barn
som tvingas bevittna hur den ena föräldern miss-
handlar den andra. Dessa barn har ett stort behov av
stöd och hjälp av olika slag, och även dessa barn bör
betraktas som brottsoffer och ha samma rättigheter.
Brottsskadeersättningen betyder mycket för
brottsoffret. Det ger en viss upprättelse. Om gär-
ningsmannen bedöms ha betalningsförmåga åligger
det den skadelidande att själv driva in skadeståndet.
Centerpartiet anser att detta borde vara en uppgift för
Brottsoffermyndigheten att ta sig an så fort lagakraft-
vunnen dom föreligger. Detta skulle skydda brottsoff-
ret och bättre uttrycka grundläggande rättsprinciper i
svensk lagstiftning. Och där önskar jag att det vore
fler som ville stötta detta viktiga förslag. Brottsoffret
förtjänar nämligen allt samhällsstöd.
Anf. 220 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Brottsoffer som utsatts för våld och
hot i hemmet och i nära personliga relationer har ofta
en särskilt svår situation. Men från samhällets sida
kan de bli handfallet och ibland rentav illa bemötta.
Vad detta i praktiken ofta handlar om är kvinnofrid,
eller rättare sagt om hur slagna, kränkta och ibland
dödade kvinnor inte har eller haft någon kvinnofrid.
Varje år polisanmäler ca 20 000 kvinnor i Sverige att
de misshandlats och drygt 2 000 att de utsatts för
våldtäkt eller försök till våldtäkt. Varje år mördas i
genomsnitt 20-30 kvinnor av en man som hon har
eller har haft ett förhållande med. När misshandel och
övergrepp sker inom familjen finns det ett tydligt
mönster. Kvinnor blir slagna, sällan män. Mammor
blir hotade, sällan pappor. Döttrar, men sällan söner,
hindras att leva i frihet och hotas eller misshandlas
om de inte lyder. Unga flickor, men sällan pojkar,
gifts ibland bort under tvång och påtryckning med
stora risker för framtida olycka och ökad risk för
familjevåld. Men det är en myt att våld mot kvinnor
är ett problem avgränsat till vissa invandrargrupper.
Övergrepp mot kvinnor förekommer i alla samhälls-
grupper och säkert i familjer närmare oss än vi vill
tro. Detta framgår inte minst av den viktiga forskning
som bedrivs av Rikskvinnocentrum i Uppsala. Rege-
ringarna som suttit vid makten under de senaste åren
har skjutit upp eller missat flera viktiga förslag när
det gällt att förbättra skyddet för hotade kvinnor. Det
som gjorts kunde i flera fall ha gjorts tidigare. Detta
har berörts av tidigare talare i dag och framgår också
av olika reservationer.
Nu har dessutom en försämring skett när reglerna
för målsägandebiträde vid rättegång skärpts från den
1 mars. Det drabbar särskilt just de kvinnor som blivit
brottsoffer vid grova våldsbrott i hemmet.
Ett målsägandebiträde har till uppgift att bistå en
målsägande under förundersökning och rättegång
rörande vissa brott. En förutsättning för att ett bra
stöd ska kunna ges är att målsägandebiträdet får er-
sättning för den tid det tar att bistå brottsoffret vid
sexualbrott, brott mot liv och hälsa samt brott mot
frihet och frid, alltså just sådana brott som är de
största hoten mot kvinnofriden. Justitieminister Tho-
mas Bodström har sagt att han hoppas att biträdet till
en målsägande ska göra det jobb som krävs även om
denne inte skulle få fullt betalt. Många advokater och
jurister arbetar redan i dag ideellt med frågor som rör
kvinnofrid. Men det är ju rätt anmärkningsvärt att
landets justitieminister vill att de ska sätta i system att
arbeta gratis på statens uppdrag när staten samtidigt
rullar tillbaka sina ekonomiska åtaganden. Vad anser
hans partikamrat Helena Zakariasén om detta? Vad
anser Yvonne Oscarsson och Kia Andreasson från
regeringens stödpartier om detta?
Domstolsverket använde verkligen klartext när
myndigheten förklarade varför den ville ha en för-
sämring av taxereglerna för målsägandebiträdena.
Man säger:
"Det finns ingen anledning att använda en advokat
till att sitta och hålla handen. I misshandelsfall räcker
det att biträdet träffar brottsoffret under en till två
timmar före rättegången. Med det nya systemet kan
advokaterna räkna ut hur mycket tid som är rimligt att
lägga ner på brottsoffren."
När sådana yttranden fälls från höga instanser ty-
der det på att verk och regering inte har någon större
förståelse för hur situationen kan vara när kvinnor
drabbas av våld och svåra kränkningar i hemmet. Och
än en gång: Vad anser justitieministerns partikamrat
om detta? Vad anser Yvonne Oscarsson och Kia
Andreasson om detta?
Fru talman! Kvinnomisshandel slutar många
gånger i skilsmässa. Inför äktenskapsskillnaden görs
då en bodelning där makarnas tillgångar och skulder
läggs samman och delas lika. Ett skadestånd efter en
hustru- eller barnmisshandel kan då påverka bodel-
ningen precis som alla andra skulder och alla andra
gjorda betalningar. Men det är ju stötande att ett ska-
destånd av den typen ska räknas med i bodelningen
och på så vis komma mannen till godo i de fall där
mannen begått våldsbrott mot andra i familjen. Re-
sultatet kan ju faktiskt bli att den som blivit miss-
handlad i praktiken får stå för halva gärningsmannens
skadestånd för just den misshandel som ligger bakom
skilsmässan och bodelningen. Det är väl absurt?
Jag har tagit upp denna fråga i en skriftlig fråga
till justitieministern och fått ett mycket intetsägande
svar där han förklarar att han följer frågan. Men det
räcker inte med att följa frågan. Det här måste man
kunna göra någonting åt.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servation 8.
Anf. 221 Helena Zakariasén (S)
Fru talman! I det här betänkandet behandlas olika
frågor som rör våldsbrott och brottsoffer - oerhört
viktiga frågor som måste tas på allvar. Alla som ut-
sätts för brott måste bemötas med värdighet och re-
spekt.
Man måste kunna få sin anmälan behandlad på ett
bra och rättssäkert sätt och känna just att man får ett
värdigt bemötande. Det är lika självklart under hela
rättsprocessen vad gäller kontakter med såväl polis
som åklagare och domstolspersonal. Har man blivit
utsatt för brott ska man kunna känna sig trygg i sina
kontakter med rättsväsendet. Man måste veta vilket
stöd och vilken hjälp man kan få.
För knappt ett år sedan presenterade regeringen
sin proposition Stöd till brottsoffer med ett antal för-
slag som just syftar till att förbättra villkoren för dem
som utsatts för brott. Det betänkande som vi då dis-
kuterade innehöll förslag om lagändringar och andra
åtgärder - t.ex. att rätten till målsägandebiträde ut-
vidgas genom att begränsningen till brott i brottsbal-
ken tas bort och att socialtjänstens ansvar förtydligas,
för socialtjänsten har en viktig roll när det gäller
samhällets stöd till brottsoffer. Inte minst gäller det
stödet till utsatta barn.
Jag säger nu som jag då sade: Det räcker inte med
enbart förändrad lagstiftning. Det behövs också atti-
tydförändringar hos dem som möter brottsoffer. Den
lagstiftning som redan finns måste användas på ett
riktigt sätt. Att det blir en bättre samverkan, som flera
här har nämnt om, mellan myndigheter som möter
brottsoffer tycker jag också är en självklarhet. Det
behövs mer forskning om brottsoffer och också mer
kunskap och forskning om äldre som utsätts för våld
och övergrepp - kunskap som vi inte alls har haft och
som är något som vi måste ta tag i. Framför allt behö-
ver hela samhället engageras.
I dag finns det brister i bemötande och omhän-
dertagande av brottsoffer. Det har förmodligen sin
grund i dåliga kunskaper om vad det innebär att bli
utsatt för brott. Därför behöver alla som arbetar inom
rättsväsendet och som kommer i kontakt med
brottsoffer få utbildning kring det här - inte bara en
gång, utan kontinuerligt.
Som brottsoffer har man ibland svårt att se de oli-
ka roller som myndigheterna har. För det mesta finns
det ingen anledning att fundera över vilken av de
olika instanserna som ser till att ens ärende förs fram-
åt, att ersättning betalas ut m.m. Det ligger alltså ett
stort ansvar på de anställda att vara tillmötesgående
när det gäller information om hur hela processen
fungerar.
Återigen vill jag framhålla vikten av myndighets-
samverkan, som är bra. Det händer ändå ett antal
saker inom rättsväsendet. Myndigheterna inom rätts-
väsendet arbetar nu på allvar och med kraft tillsam-
mans för att komma framåt i just frågorna om myn-
dighetssamverkan. Detta är oerhört viktigt; man
måste utgå från en helhetssyn på verksamheten och
ha medborgarperspektivet i fokus.
Under förra året anmäldes mer än 15 000 brott
som avser misshandel av kvinnor utförd av en närstå-
ende person. Vi vet att långt ifrån allt våld mot kvin-
nor anmäls. Detta är något som vi naturligtvis inte
kan acceptera.
Det behövs åtgärder inom många områden. Tan-
ken med kvinnofridsreformen är att våld mot kvinnor
ska bekämpas genom ett brett och långsiktigt arbete
inom alla samhällets sektorer och på alla nivåer.
Vad gäller lagstiftningen är syftet att just fånga
upp den verklighet som många kvinnor berättar om,
nämligen att det allvarliga för dem ofta inte är de
enskilda brotten utan den systematiska kränkning och
den totala press som de utsätts för genom upprepade
brottsliga gärningar. Men även här är lagstiftningen
endast ett av flera medel för att uppnå en förändring.
Även på detta område behövs det mer kunskap om
våldets omfattning och om de mekanismer som styr
våldet mot kvinnor. Detta är avgörande för möjlighe-
ten att förhindra våld mot kvinnor och att hjälpa ut-
satta kvinnor.
Kunskapen och attityden hos dem som möter ut-
satta kvinnor är en central fråga. Därför har regering-
en tagit initiativ till olika utbildningssatsningar för
berörda grupper inom bl.a. hälso- och sjukvården,
socialtjänsten och rättsväsendet.
Myndigheter på alla nivåer måste effektivisera
och konkretisera arbetet med dessa frågor. Också där
har regeringen gett flera myndigheter uppdrag som
går ut på att förebygga våld mot kvinnor och på att
förbättra myndigheternas bemötande av brottsoffer.
En rad olika projekt pågår inom rättsväsendet för att
förhindra våld mot kvinnor och för att hjälpa kvinnor
som utsätts för våld.
Det är oerhört viktigt att vi åstadkommer ett bättre
skydd för kvinnor som är hotade och som utsätts för
våld. I dag finns, som tidigare sagts här från talarsto-
len, exempelvis de s.k. trygghetspaketen. Jag måste
säga att inte heller jag accepterar att kvinnor får stå i
kö som är i behov av ett trygghetspaket. Ett sådant
bör naturligtvis finnas till hands om så behövs. Detta
är för mig en självklarhet.
Vad gäller frågan om elektronisk övervakning,
den s.k. fotbojan, i samband med besöksförbud pågår
nu - Jeppe Johnsson nämnde här att det undersöks,
utreds osv. - ett grundligt analysarbete på Justitiede-
partementet. Det har nämligen varit svårt att hitta en
lämplig rättslig lösning. Just det försöker man nu
lösa. Jag hoppas att man lyckas med det. Något mer
uttömmande svar om det kan jag tyvärr inte ge i dag.
Det är bara att hoppas att man hittar en lämplig lös-
ning i det avseendet.
Vidare har vi det utökade besöksförbudet. Vi vill
flytta på mannen, inte på kvinnan. Misstänks mannen
vara på väg att slå sin kvinna ska mannen kunna be-
ordras bort från hemmet i några dygn.
Fru talman! De här frågorna rör och berör oss alla
i samhället. Alla kan vi råka ut för brott. Kanske är
det så att flera av oss i denna kammare har gjort det
och vet hur det är att befinna sig i en så utsatt situa-
tion.
Som sagt: De här frågorna rör och berör oss alla i
samhället och måste ständigt hållas levande.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i
betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 222 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! En kort fråga: Anser Helena Zakari-
asén att det ska vara möjligt att även i fortsättningen
döma män som slår kvinnor till annan påföljd än
fängelse?
Anf. 223 Helena Zakariasén (S)
Fru talman! Jag missade den frågan - jag hade
faktiskt skrivit upp den - men jag ska försöka att nu
svara på den. Härifrån lägger vi oss ju inte i själva
dömandet. Men som svar på frågan om jag tycker att
en man som misshandlar en kvinna ska kunna få
annan påföljd än fängelse säger jag: Generellt sett
nej. I undantagsfall ja, om det i det speciella fallet
föreligger unika speciella omständigheter.
Anf. 224 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Då förvånar det mig mycket att Hele-
na Zakariasén inte har röstat för den motion där vi
säger att detta inte ska vara möjligt. Vi lägger oss
heller inte i dömandet - Högsta domstolen har gjort
en riktig lagtolkning - men vi vill ändra lagen.
Nästa fråga: Anser Helena Zakariasén att straffet
för överträdelse av besöksförbud ska skärpas?
Anf. 225 Helena Zakariasén (S)
Fru talman! Jag är inte helt säker på att den rätta
lösningen är att skärpa straffen. Däremot måste man
se till att kvinnorna får det stöd som de verkligen
behöver i den utsatta situationen vad gäller besöks-
förbud, trygghetspaket och annan hjälp av samhället.
Jag tror inte att vi löser alla problem enbart genom att
skärpa straffen.
Anf. 226 Gunnel Wallin (C)
Fru talman! Jag skulle vilja ställa Helena Zakari-
asén ett par frågor angående medborgarperspektiv i
fokus och ett värdigt bemötande. Vi har sett positiva
bemötanden men tyvärr många negativa. Jag tycker
inte att det är tillräckligt.
Trygghetslarm skulle självklart finnas, sade Hele-
na. Men man måste få möjligheter och resurser så att
man kan erbjuda detta.
Är det medborgarperspektiv att brottsoffren själva
ska utkräva ersättningen?
Jag tycker att de här tre frågorna är befogade ur
medborgarperspektiv. Även om man gör de insatser
som Helena har nämnt måste man följa upp och se
vilken effekt det blev av de åtgärder som är genom-
förda och om mer behöver göras.
Anf. 227 Helena Zakariasén (S)
Fru talman! När det gäller skyddet för kvinnor
och trygghetspaketen är det min bestämda åsikt att
man inte ska behöva stå i kö.
Som jag sade måste man ständigt följa brottsoffer-
frågorna i allmänhet, ständigt utvärdera dem, ständigt
följa upp dem för att se vilka förändringar som måste
göras över tid, för verkligheten förändras, och då
måste vi även ändra i lagstiftningen.
Anf. 228 Gunnel Wallin (C)
Fru talman! Brottsoffren har ju blivit kränkta ge-
nom brottet. De väntar på ersättning. Det tar lång tid,
och sedan ska de dessutom själva utkräva denna er-
sättning. Jag tycker att här måste samhället ge stöd till
brottsoffret.
Anf. 229 Helena Zakariasén (S)
Fru talman! Stöd till brottsoffer, säger Gunnel
Wallin. Ja, vi måste stödja brottsoffren, därom är vi
helt överens. Det är också principiellt viktigt att för-
övaren gottgör brottsoffret över huvud taget.
Nu finns en grönbok, och jag tror att den här frå-
gan kommer att komma upp där. Man räknar med att
kunna lägga fram förslag under senhösten. Det är EU-
kommissionen som har tagit fram den här grönboken,
som nu är ute på remiss. Jag är ganska säker på att
frågan tas upp där.
Anf. 230 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Jag vill fråga Helena Zakariasén om
hon tror att det kommer att fungera med målsägande-
biträdenas minskade möjligheter att hjälpa brottsoff-
ren. Anser Helena Zakariasén att brottsoffrens ombud
upp till den 1 mars har tjänat för mycket pengar?
Anf. 231 Helena Zakariasén (S)
Fru talman! Jag kan tyvärr inte svara på det. Jag
har inte summan riktigt klar för mig, jag vet inte om
de har tjänat mycket pengar. Däremot tror jag att man
måste titta på systemet. Om jag inte är felunderrättad
har justitieministern sagt att han inte heller nöjd med
det nuvarande systemet utan vill titta på andra åtgär-
der för att förbättra situationen.
Anf. 232 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Det duger inte att titta på det, för det
är för sent. Det nya ersättningssystemet är redan in-
fört den 1 mars. Det innebär att ett antal personer som
har velat ägna sig åt att hjälpa brottsoffren, som ofta
är kvinnor, inte har möjlighet att göra detta. De ska
också leva på inkomsten. Visst är det viktigt med
ideella insatser, men det behövs också skickliga ju-
rister, skickliga advokater som kan hjälpa och stötta
dessa mycket utsatta kvinnorna i den svåra situatio-
nen. Är inte Helena Zakariasén, precis som jag,
mycket oroad inför den här utvecklingen?
Anf. 233 Helena Zakariasén (S)
Fru talman! Jo. Brottsoffren behöver både den
hjälp som de kan få från de ideella organisationerna
och den professionella hjälpen. Självklart är jag oroad
över utvecklingen.
Jag är inte hundraprocentigt uppdaterad, men jag
har fått informationen att Thomas Bodström avser att
införa försöksverksamhet med någon annan form av
system för att komma åt problematiken.
Anf. 234 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Jag blir något förbryllad, Helena Za-
kariasén. Ena stunden säger Helena att hotade kvin-
nor och brottsoffer ska få allt stöd. Men hur ska vi då
gå till väga? Helena Zakariasén och majoriteten har
avstyrkt alla förslag. I nästa andetag säger Helena
Zakariasén: Självklart ska hotade kvinnor inte behöva
vänta på trygghetspaket. I reservation 7 punkt 3 tar vi
upp detta. Men ni avstyrker det med orden att det inte
anses vara en nödvändig åtgärd. Jag förstår inte rik-
tigt hur det ska gå ihop med det som Helena Zakari-
asén säger med de vackra formuleringarna men som
hon så tydligt tar avstånd ifrån i betänkandetexten.
Så säger Helena att socialtjänsten har fått ett utök-
at ansvar. Det är i och för sig bra, men då kan man
fråga sig: Varför tror Helena att misshandlade kvin-
nor och brottsoffer inte söker sig till socialtjänsten?
Kan det bero på att kompetensen saknas, eller är det
helt enkelt så att socialtjänsten inte har resurser och
därför inte orkar ta sig an de här kvinnorna? Däremot
har kvinnojourerna
ett väldigt bra omhändertagande av kvinnor som har
blivit drabbade. Har Helena Zakariasén någon upp-
fattning om socialtjänsten kanske skulle behöva lite
mer pengar i och med att regeringen har beslutat om
att de nu ska ha ett utökat ansvar? Är det rimligt att
man lägger på kommunerna ytterligare ansvar utan
några resurser?
Anf. 235 Helena Zakariasén (S)
Fru talman! Vi må väl vara överens om att vi båda
står på brottsoffrens sida. Inte tror väl Ragnwi Mar-
celind att vi, därför att vi hanterar frågorna på ett sätt
som är normalt brukligt i utskottet - det skulle för-
modligen se likadant ut under en borgerlig regering-
speriod - står på brottsoffrens sida i mindre grad? Jag
kan inte tänka mig att det är vad hon menar. Det är
egentligen inte så stora skiljaktigheter. Däremot gör
vi olika bedömningar i betänkandet. Vi kan aldrig tro
något annat än att vi står på brottsoffrens sida.
Vad gäller socialtjänsten och resurserna för kom-
munerna får både kommunerna och landstingen till-
skott. Min motfråga blir då: Om det nu blir en bor-
gerlig regering och det blir mindre resurser till kom-
munerna, för det vill i alla fall Moderaterna se, hur
ställer sig Kristdemokraterna till det?
Anf. 236 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Vi får hoppas att våra väljare är så
förnuftiga att de ser till att Kristdemokraterna får en
stor majoritet därför att vi avsätter 4 ½ miljarder
utöver det regeringen gör under en treårsperiod. Men
så säger Helena: Självklart har vi samma intresse av
att bemöta de här frågorna så att brottsoffren känner
sig skyddade. Men det är bara en läpparnas bekännel-
se från Helena Zakariasén och majoriteten, eftersom
det inte finns något beslut. Ni har avstyrkt alla förslag
till förbättrade möjligheter att ta sig an brottsoffren.
När Helena Zakariasén säger att vi gör olika be-
dömningar måste man ställa sig frågan: Vilket slags
bedömningar har majoriteten gjort som har föranlett
att man yrkar avslag på alla motioner och förslag som
skulle kunna förbättra brottsoffrens situation? Det är
ändå ett faktum, som jag tog upp i mitt anförande
tidigare, att vart tredje brottsoffer inte har något som
helst förtroende för rättsväsendet efter det att en dom
har fallit. 60 % har över huvud taget inte fått någon
information om att de kan få hjälp på brottsofferjou-
ren. Det kan inte vara rimligt att Helena anser att vi
har goda förhållanden för brottsoffer i Sverige i dag.
Anf. 237 Helena Zakariasén (S)
Fru talman! Jag har aldrig sagt att tillvaron för
brottsoffren i det här landet är perfekt. Jag har sagt att
vi ständigt behöver utvärdera, följa utvecklingen och
komma med förslag till förbättringar, vilket vi också
har gjort. Men naturligtvis finns det saker som vi
alltid måste fortsätta att jobba med. Så är det ju.
Ja, Kristdemokraterna avsätter mer pengar till
kommunerna än vad Socialdemokraterna gör. Det är
möjligt att Ragnwi Marcelind tror själv på att ni
skulle få majoritet i riksdagen efter valet. Jag tror inte
det, utan jag tror definitivt på en socialdemokratisk
regering. Då kan kommuner och landsting känna sig
ganska trygga. Det kan de nog inte göra med en bor-
gerlig regering.
Varför vi avstyrker motioner? Jo, ett antal frågor
som ni tar upp och reserverar er för är sådant som
redan sker i dag. Många av frågorna är väl tillgodo-
sedda, och då finns det ingen anledning att tillstyrka
dessa förslag. Men där kommer vi aldrig överens.
Ragnwi Marcelind sade att 60 % anser sig inte ha
fått någon information. Jag håller med om att det är
dåligt, och det måste vi utan tvekan förbättra.
Anf. 238 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Att ge brottsoffer stöd och skydd är
en angelägen och viktig uppgift även för Miljöpartiet.
Jag tycker inte att vi behöver överglänsa varandra
här, utan det är faktiskt en basuppgift för alla. Denna
uppgift måste kontinuerligt utvärderas och förbättras.
Det finns inget idealsamhälle. Även om Kristdemo-
kraterna och Moderaterna skulle regera skulle dessa
problem inte upphöra att existera, men vi måste na-
turligtvis ständigt göra allt vi kan för att komma till
rätta med dem.
Brottsoffren ska naturligtvis ges lika hög prioritet
som gärningsmännen. Utbildning för alla personal-
kategorier som möter brottsoffer är en grundläggande
förutsättning för ett bra omhändertagande. Samord-
nade åtgärder mellan alla som möter brottsoffer är en
grundläggande uppgift.
Men allt är inte bara elände, utan det finns många
goda exempel i Sverige som man också skulle kunna
ta upp här i talarstolen. Jag har besökt polisområden
där man har kommit mycket långt med åtgärdspaket
när det gäller våld mot kvinnor och barn. Det gäller
även bemötande av andra brottsoffer.
Mycket har hänt, inte minst genom Brottsoffer-
utredningen som kom 1995, vars förslag kontinuerligt
har genomförts.
En strategi för samarbete mellan rättsväsendets
myndigheter, utbildning och forskning samt ett för-
tydligande av socialtjänstens uppgifter har också
genomförts. Men, fru talman, det tar oerhört lång tid
att förändra attityder.
Trots att vi har lagar och regler handlar det om at-
tityderna hos de människor som jobbar med dessa
frågor, Jeppe Johnsson. Det handlar inte alltid om
längre fängelsestraff som är Jeppe Johnssons univer-
sallösning.
Det feministiska kunskapsperspektivet är också
avgörande för att man ska förstå de här problemen.
Det tror jag inte att Moderaterna har varit så väldigt
receptiva till tidigare. Att gå in i familjer har väl inte
varit någon prioriterad lösning, utan familjen skulle
hålla sina problem inom stängda dörrar.
Det är ju tack vare att det finns kvinnojourer ute i
kommunerna och att det finns människor som upp-
muntrar dessa brottsoffer att anmäla brottet och full-
följa en rättegång som mannen kan dömas.
Det pågår ju hela tiden utbildning av människor
som jobbar med detta. Rikspolisstyrelsen, Riksåkla-
garen och Brottsoffermyndigheten har utbildnings-
program. Så visst är det mycket som händer.
När det gäller överträdelse av besöksförbudet an-
ser jag och Miljöpartiet naturligtvis att det inte är
kvinnan som ska försvara sig. Ansvaret ska inte läg-
gas på henne, utan det är mannen som ska få det hår-
dare om han inte följer kvinnans önskemål.
Detta är på gång i Justitiedepartementet. Men jag
förstår inte vad som har hänt. Det var aviserat att det
skulle komma sådana förslag nu i vår som inskränker
mannens rörelsefrihet. Något har tydligen hänt, men
det finns utarbetade förslag som är bra. Det är min
förhoppning att dessa ska tas upp trots att det inte är
med på propositionsförteckningen.
Anf. 239 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! I vanlig ordning vill Kia Andreasson
försäkra sig om att hon har majoritetens instämmande
när hon så starkt går ut till försvar.
Kia Andreasson säger att det inte bara är elände.
Men den här kvällen diskuterar vi faktiskt brottsoff-
rens situation, och det handlar väl ändå om elände,
om jag har förstått det hela rätt. Annars tror jag att
Kia Andreasson måste utveckla det.
Över 20 000 kvinnor misshandlas varje år. 30
kvinnor dör på grund av misshandel. 1 500 kvinno-
fridsbrott anmäldes förra året.
Sedan säger Kia Andreasson att det är bra med en
kontinuerlig utvärdering. Men varför har då inte Kia
Andreasson ställt sig bakom den utredning som vi har
föreslagit under punkt 2, reservation 6? Vi anser att
kvinnofridslagen inte fungerar, och vi vill att den ska
utvärderas. Men Kia Andreasson ville inte vara med
på den reservationen.
Som vanligt går det inte ihop. Jag vill gärna ha ett
förtydligande från Kia Andreasson: Är det bara för att
stödja majoriteten eller är detta Miljöpartiets hållning,
att det inte bara är elände och att det inte är så farligt?
Anf. 240 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Som Ragnwi kan man ta fram alla
dåliga exempel och göra en eländesbeskrivning. Na-
turligtvis önskar vi inte att kvinnor och barn inte ska
utsättas för våld. Vi vill inte att det ska finnas något
våld över huvud taget.
Genom lagförslag har man åstadkommit förbätt-
ringar. Det finns poliser som har en strategi för att
bemöta kvinnor som har blivit utsatta för våld i hem-
met på ett speciellt sätt som underlättar för dessa
kvinnor när det gäller att tas om hand och att göra en
anmälan. På många ställen har man också videofilm-
ning som rutin. Det är en bra sak som har skett.
Omhändertagandet av brottsoffren i domstolarna
har också förbättrats. Det finns vittnesstöd och mål-
sägandebiträden i större utsträckning. Jag anser att ett
målsägarbiträde inte alltid behöver vara en jurist. Det
finns också människor från andra yrkeskategorier
som kan vara ett mycket lämpligt stöd i domstolen.
Jag kan nämna många sådana exempel.
Men när det gäller grov kvinnofridskränkning och
utvärderingen kom BRÅ i maj 2000 med en utvärde-
ring. Man sade då att det inte gick att dra så långtgå-
ende slutsatser därför att det hade gått för kort tid.
Man måste se hur det hela fungerar under en längre
tid. Vi vet ju att det inte går att snabbt överföra en
lagstiftning även om vi skulle ha önskat det.
Vid grov kvinnofridskränkning kan man döma till
fängelse från sex månader upp till sex år. Och anled-
ningen till att man inte inför en strängare straffskala
kan vara att det ofta är män som är domare. De kan-
ske inte ser de grundläggande strukturerna och har
inte ett kunskapsperspektiv av feministisk art.
Anf. 241 Ragnwi Marcelind (Kd)
Fru talman! Jag blir litet förvånad när Kia Andre-
asson börjar att dra in männen i dessa frågor. Det var
enbart tio fall som ledde till åtal av de ca 1 500 brott
som anmäldes under föregående år. Vi menar att det
måste vara en brist av något slag som gör att man i
stället dömer för ett enskilt brott, t.ex. misshandel.
Man kan alltså inte använda sig av det som var lag-
stiftningens syfte vid upprepad kränkning. Lagen
fungerar alltså inte. Det har även BRÅ sett. Då menar
vi att det är angeläget att se över den och, precis som
Kia Andreasson sade i ett tidigare inlägg, att det är
viktigt att göra en utvärdering. Men det har alltså Kia
Andreasson inte ställt upp på i den här frågan.
Kia Andreasson säger när det gäller detta med at-
tityder att det finns så mycket som är positivt. Men
jag vill än en gång understryka att i kväll behandlar vi
ärenden som berör brottsoffer och våldsoffer. Här
handlar det om att vi med lagstiftning och alla tänk-
bara åtgärder vill visa de här människorna att vi stäl-
ler upp och vill göra allt för att de inte ska behöva stå
utan stöd och hjälp - med risk för att bli mördade -
utan trygghetspaket, utan att polisen har med sig
någon videokamera.
Det som Kia Andreasson säger stämmer inte, för
den senaste utredningen säger att videokameror bara
används i ytterst enstaka fall. Det finns inte videoka-
meror i polisbilarna - i hela Västra Götaland finns det
åtta - så kom inte och säg att videokameror är något
som är väldigt brukligt. Men vi har sagt att vi vill att
det ska vara en självklarhet, om kvinnan går med på
det, att använda videokameran för att dokumentera,
för att kunna säkerställa vad som har hänt och för att
kunna hjälpa henne att hålla fast vid vad som har hänt
när hon kanske inte vågar göra det efter att mannen
har hotat henne igen.
Anf. 242 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Jag har ingen annan åsikt än Ragnwi
Marcelind, att videokamera är ett mycket effektivt
medel för att dokumentera kvinnors skador så att
brotten kan behandlas i domstol. Jag vet inte vilken
utredning Ragnwi Marcelind talar om här. Den har
jag inte sett, och hon har inte heller nämnt den vid
namn. Men jag vet att den här strategin finns i alla
län.
Det har också från Rikspolisstyrelsen utgått re-
kommendationer och påbud att man ska ta tag i de här
frågorna och jobba fram en strategi. Jag har sett do-
kument som innehåller en strategi för hur man beter
sig vid våld mot kvinnor. Att sedan alla som arbetar
med detta - poliser, jurister, domare osv. - inte följer
den i enskilda fall ger också en negativ effekt. Det är
klart att det optimala skulle vara om alla gjorde som
man sade.
Anf. 243 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Enligt en undersökning av Dom-
stolsverket menar domarna, och jag citerar: "Det är
högst tveksamt att jurister ska få betalt för ett arbete
som i mycket hög grad består av kurativa inslag."
Min fråga till Kia Andreasson är: Instämmer Kia
Andreasson i detta uttalande? Om inte, är Kia Andre-
asson beredd att i sina kontakter med regeringen
arbeta för att man återgår till ett bättre system för
ersättning till målsägandebiträden?
Anf. 244 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Min åsikt när det gäller målsägande-
biträden är att de inte alltid behöver vara jurister. Det
finns också andra yrkeskategorier som kan vara ett
stöd till den som behöver speciellt stöd i vissa situa-
tioner, och det är inte alltid en jurist som är bäst på
det. Det handlar inte alltid om juridiska frågor, men
när man behöver stöd i juridiska frågor ska målsä-
gandebiträden självklart tillhandahållas. Men det
finns ju också situationer då det kanske är bättre med
en person från en annan yrkeskategori.
Jag tror att det står bestämt i lagen att också andra
kan vara målsägandebiträden, att det inte behöver
vara enbart jurister, och det tycker jag är bra.
Anf. 245 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Jag vet inte om Kia Andreasson av-
siktligt missförstod min fråga, för egentligen handla-
de den om ifall det är rimligt att försämra ersättning-
en till målsägandebiträdena oavsett om de är jurister
eller inte. Om Kia Andreasson anser att det inte är
rimligt, är hon då beredd att tillsammans med oss
andra arbeta för att ge målsägandebiträdena, oavsett
vilken bakgrund de har, rimlig ersättning för det
mycket viktiga jobb som de gör?
Anf. 246 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Jag tycker att det är oerhört viktigt att
vi har målsägandebiträden vid våra domstolar. Själv-
klart ska betalningen vara sådan att det finns målsä-
gandebiträden att tillgå.
Anf. 247 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Jag har under snart två perioder i
riksdagen noterat att Socialdemokraterna och dess
stödpartier mycket sällan lyssnar på oss från opposi-
tionen. Jag har trott att Kia Andreasson har varit ett
undantag fram till nu. Så är inte fallet, tyvärr.
Kia Andreasson, i mitt anförande var jag mycket
noga med att poängtera följande, och jag kan citera:
"När vi lägger fram våra förslag så gör vi det i öd-
mjuk vetskap om att man inte enbart genom krimi-
nalpolitiska åtgärder kan åstadkomma underverk."
Sedan fortsatte jag, och detta vill jag gärna ha till
protokollet. Jag hoppas att Kia lyssnar nu. Det gjorde
hon inte under mitt anförande. Jag sade: "Det är ge-
nom ihärdigt brottsförebyggande arbete som de stora
vinsterna kan göras."
Anf. 248 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Då är Jeppe Johnsson och jag helt
överens när det gäller brottsförebyggande åtgärder.
Men Jeppe Johnsson stod också här och sade att när
det gäller kvinnofridskränkning är det bara högre
straff som gäller, för annars är det inte effektivt. Även
när det gällde brott mot besöksförbud var det höjda
straff som skulle gälla. Även detta finns väl i proto-
kollet.
Jag vänder mig mot detta, för jag tycker att det är
viktigare med brottsförebyggande åtgärder. Just detta
med attityder, utbildning, samordning och inskränk-
ningar i mannens rörelsefrihet är det som måste till
för att förändra situationen. Det kan vi inte åstad-
komma bara med straffrätten.
Anf. 249 Jeppe Johnsson (M)
Fru talman! Nej, det håller jag med om. Men det
är ingen mening med att höja straffet när brottet redan
är begått. Då finns det redan ett brottsoffer. Då har de
förebyggande insatserna misslyckats.
Jag tycker att vi ibland har löjligt låga straffsatser.
I genomsnitt sitter man inne i nio månader för grov
kvinnofridskränkning. Det tycker jag inte är accepta-
belt.
Det är två olika saker, Kia Andreasson. Det före-
byggande är en sak, men när det har gått så långt att
det kommer till ett straff har brottet redan begåtts. Det
är en helt annan sak, och det är egentligen den sidan
vi behandlar i dag.
Anf. 250 Kia Andreasson (Mp)
Fru talman! Jag kan ge Jeppe Jonsson rätt i att
domstolarna inte har hanterat detta med kvinnofrids-
kränkning på rätt sätt. Det var därför BRÅ fick upp-
draget att göra en granskning, men man kunde inte
säga något med säkerhet. Det tar tid innan domstolar-
na kan tolka den nya lagen på rätt sätt.
Vi måste komma ihåg att det var en helt ny lag.
Det handlade inte om att bedöma en enskild händelse
som misshandel, utan det var ett upprepande av
många brott som skulle sambedömas. Detta har ju-
risterna haft svårt att göra, och det är beklagligt.
Dokument
Beslut
Motioner om våldsbrott och brottsoffer (JuU11)
Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2000 och 2001 om bl.a. stöd i olika former åt brottsoffer, skydd för utsatta kvinnor, besöksförbud, samverkan mellan myndigheter i kampen mot våldsbrott och frågor om brottsskadeersättning.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag