Sammanfattning Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag för 2025 inom utgiftsområde 7, som uppgår till ca 44,5 miljarder kronor. Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om vissa bemyndiganden om ekonomiska åtaganden och om att upphäva vissa riksdagsbindningar när det gäller politiken för global utveckling. Därmed avstyrker utskottet de alternativa förslag om dessa frågor som förts fram i motioner. Ett övrigt motionsförslag avstyrks med hänvisning till pågående arbete. I betänkandet finns två reservationer (S, V, C, MP) och fyra särskilda yttranden (S, V, C, MP). Ledamöterna från Socialdemokraterna, Vänster­partiet, Centerpartiet och Miljöpartiet avstår från ställningstagande när det gäller budgetbeslutet och redovisar i stället sina överväganden i särskilda yttranden. Behandlade

Betänkande 2024/25:UU2 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd

Video

Fru talman! I dag, eller rättare sagt i kväll, debatterar vi statens budget för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Riksdagen har redan beslutat att ramen för utgiftsområdet ska vara 44 ½ miljarder. Sveriges totala bistånd ska nästa år uppgå till 56 miljarder kronor. Det är ett mycket generöst bistånd.Jag vet att miljarder är stora summor och svåra att sätta i perspektiv, men om man jämför detta med andra delar av statsbudgeten ser man att vi lägger ungefär hälften så mycket på bistånd som på rättsväsendet och fem gånger mer på bistånd än på näringslivet. Utgiftsområdet är mer än dubbelt så stort som utgiftsområdet för landsbygd. Du får själv avgöra om du anser att det är mycket eller lite, men klart är att Sverige är ett av världens mest generösa länder när det gäller internationellt bistånd.Fru talman! Vi i Sverige har en lång tradition av att ta globalt ansvar, och vårt internationella bistånd har varit en viktig del i detta. Men världen förändras, och vårt bistånd måste förändras med den. För de flesta som är intresserade av bistånd är det ingen nyhet att Sverigedemokraterna tillsammans med regeringspartierna har tagit fram en reformagenda för biståndet, Bistånd för en ny era. Den beskriver de förändringar våra partier ser som nödvändiga. Biståndet ska bli mer effektivt. Det ska vara relevant och mer ansvarsfullt.Fru talman! Sveriges bistånd är som sagt mycket generöst. Det är dock vår skyldighet att se till att varje krona används så effektivt som möjligt. Jag står fast vid att ett effektivt bistånd är det bistånd som på sikt inte längre behövs.Prioriteringar är nödvändiga när resurserna är begränsade. Därför har vi tagit fram tydliga tematiska prioriteringar i reformagendan. Dessa prioriteringar ska också ses som svenska intressen. Jag vet att detta ibland kritiseras, men faktum är att allt bistånd vi ger - oavsett form - i grunden är en del av Sveriges intresse. Att främja stabilitet i vår omvärld, att minska de faktorer som försätter människor på flykt och att bidra till fred och säkerhet globalt är inte bara moraliskt rätt utan ligger också i linje med svenska intressen.Det vi beslutar att svenskt bistånd ska gå till är Sveriges intresse oavsett regering. De prioriteringar vi nu gör för biståndet är möjliga tack vare det mandat som regeringspartierna och Sverigedemokraterna har fått tillsammans. Vi har fått väljarnas förtroende att reformera och effektivisera biståndet, och det är precis vad vi gör.Fru talman! Det går inte att komma ifrån att biståndet är ett av våra viktigaste utrikespolitiska verktyg för att möta de komplexa utmaningar som vi och världen står inför. Ett tydligt exempel är vårt bistånd till Ukraina. Det är av stor betydelse både för Ukrainas motståndskraft och för Europas - och Sveriges - säkerhet i stort.Sveriges stöd till Ukraina är en investering i vår gemensamma säkerhet och stabilitet. Genom humanitärt bistånd, stöd till återuppbyggnad och direkta insatser för att stärka Ukrainas institutioner och samhällsstruktur bidrar vi till att stärka Ukraina, inte bara mot Rysslands invasionskrig utan också som ett hållbart och demokratiskt land i framtiden.Vi ger bistånd på många områden, bland annat till utbildning, hälsa och återuppbyggnad av kritisk infrastruktur. Men vi bidrar också till att biståndet används för att stärka Ukrainas motståndskraft mot korruption och för att utveckla rättssäkra institutioner, vilket är avgörande för landets långsiktiga framgång.Ukraina är ett tydligt exempel på att bistånd kan användas både för att möta akuta kriser och för att skapa förutsättningar för en bättre framtid. Det är ett bistånd som gagnar både det ukrainska folket och Sveriges intresse av en stabil och säker omvärld.Fru talman! Vi lever onekligen i en tid då behoven är enorma. Människor lever i förtryck och fattigdom och får sina hem förstörda på grund av klimatförändringar. Krig härjar, och människor tvingas på flykt. Därför anser jag att vi har landat i rimliga prioriteringar för biståndet. Det ska gå till att främja frihet och bekämpa förtryck. Det ska gå till humanitära insatser, klimatrelaterade insatser, fattigdomsbekämpning och hälsoinsatser samt till att stärka kvinnor och flickor. Vi ser att biståndspolitiken och migrationspolitiken många gånger går hand i hand.Alldeles för många människor lever på flykt. Det hjälper inte att bara lindra symtomen, utan vi måste också försöka hindra att de uppstår. Vi ska hjälpa människor på flykt. Vi ska också bistå för att minska själva orsakerna till att människor försätts på flykt. Vi ska, som vi ofta uttrycker det, minska grundorsakerna till migration.Det finns ingen universallösning, utan olika behov finns på olika platser. I vissa länder krävs stärkta inhemska institutioner, i andra behövs handel och utbildning i kampen mot fattigdom. I vissa fall behövs fredslösningar eller motståndskraft mot klimatförändringar. Oavsett orsak ska vi från Sveriges sida bidra där vi kan göra som mest nytta. Vi ska bidra på ett effektivt sätt där biståndet kan levereras transparent och säkert. Det är en solidaritetsfråga gentemot mottagarna och en legitimitetsfråga gentemot svenska skattebetalare som finansiärer. Båda har rätt att förvänta sig att medlen används på det sätt som är mest effektivt och på ett sätt som ger goda resultat. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd(Applåder)

Fru talman! Jag vill tacka Yasmine Eriksson för hennes inlägg och fråga lite om den falska motsättning som Sverigedemokraterna ständigt spelar upp som ursäkt för att vara mindre generösa med biståndet och skära ned det till den undre gränsen, var den nu går för Sverigedemokraterna. Är det vid 0,7, 0,5 eller 0,001? Jag skulle vilja ha svar på vad som är den undre gränsen för när Sverigedemokraterna tycker att biståndet är för stort.Jag skulle också vilja fråga Sverigedemokraterna om den där falska motsättningen. Vad är det som säger att något blir mer effektivt för att det blir mindre? Det blir ju inte det. Det blir bara mindre. Man kan ha ett bistånd på 1,0 procent som är supereffektivt eller bistånd på 0,7 procent som är supereffektivt. Det finns ingen åsiktsskillnad här i salen mellan partierna om hur vi ser på ett effektivt bistånd. Vi vill alla ha ett effektivt bistånd. Vi vill alla att de skattekronor som surt har förvärvats och betalats in till staten ska gå till precis rätt saker.Det är en falsk motsättning som ni spelar upp. Den ena frågan är: Var går den undre gränsen? I den andra frågan tänkte jag ge ledamoten en chans att klargöra vad som egentligen är Sverigedemokraternas linje när det gäller en av de humanitära kriserna i världen, nämligen i Syrien. Regeringen och UD säger att syrier i Sverige och alla andra också ska undvika alla resor till Syrien. Men ledamotens partiledare, Jimmie Åkesson, tycker att det här är ett utmärkt tillfälle för syrier att packa väskorna och åka hem.Vad är det egentligen som gäller för Sverigedemokraterna och regeringen?

Fru talman! Olle Thorell ställer frågor om hur Sverigedemokraterna ser på effektivitet kopplat till att vi har frångått målet om 1 procent av bni för biståndet.När regeringen tog över och Sverigedemokraterna ingick ett samarbete med regeringspartierna tog man över under en tid då behoven i Sverige var enorma. De är fortfarande enorma efter socialdemokratiskt styre i åtta år.Vi behöver prioritera, och vi har enorma behov i Sverige. Det vi gör är att vi lyckas sänka biståndskostnaderna och samtidigt effektivisera biståndet, vilket gör att vi får ut mer per satsad krona och kan använda pengar i Sverige för andra insatser som hjälper den svenska befolkningen. Vi använder alltså samma summa men till olika saker. Vi kan ge bistånd mer effektivt, och det är precis det vi gör.Hade du, Olle Thorell, velat se samma metoder som ni använde när ni ingick i regeringen, eller skulle Socialdemokraterna vid ett övertagande behålla de effektivitetslösningar som vi nu har initierat? Anser inte Socialdemokraterna och Olle Thorell att effektivitetsplanerna och omstruktureringarna av dem är effektiva, eller vill man återgå till hur det var tidigare och lägga mer pengar på biståndet och ha som mål att betala ut så mycket pengar som möjligt i stället för att ha som mål att använda pengarna så effektivt och resultatinriktat som möjligt?

Fru talman! Jag är hemskt ledsen, men jag förstod faktiskt inte ledamotens resonemang. Jag ger henne därför en chans till att svara på frågan om det finns någon motsättning mellan att något är stort och att det är effektivt? Det gör ju inte det.Vi tycker att biståndet ska vara så effektivt som möjligt, och det tycker alla här inne. Ni målar upp en falsk motsättning mellan storlek och effektivitet. Den finns inte.Jag räknar inte med att kunna övertyga ledamoten Eriksson, men kanske någon som lyssnar också kan genomskåda den falska motsättningen.På den andra frågan fick jag över huvud taget inget svar. Jag förstår att det är minerad mark, men jag ställer ändå frågan, för det här är viktigt. Ska syrier i Sverige packa sina väskor och åka hem, som Jimmie Åkesson säger, eller ska syrier i Sverige undvika alla resor till Syrien, som befinner sig i ett otroligt volatilt läge, som utrikesministern, UD och regeringen i övrigt säger? Vad är det som gäller? Det är min fråga.

Fru talman! Jag märker att Olle Thorell inte förstår skillnaden mellan storlek och effektivitet.Att ha en summa och kunna göra mer av densamma är att vara mer effektiv. Att lägga en större summa gör att du får ut mindre av den om du använder en tidigare modell som inte var effektiviserad. Det är skillnaden.Angående Syrien bestämmer inte vi över vilka som vill bo i Syrien. Det bor väldigt många människor i Syrien i dag. Vi förbjuder inte dem att vara där. De människor som har flytt från Syrien och kommit till Sverige, och som nu är väldigt glada över hur situationen är i Syrien, ser det inte längre ut att finnas några skyddsskäl för. Det är anledningen till att vi anser att de skulle kunna flytta tillbaka.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.Det var flera saker som Yasmine Eriksson sa som jag faktiskt kunde hålla med om. Det handlar ju väldigt mycket om att minska orsakerna till att folk tvingas på flykt, att minska klimatutsläppen och oron i världen och att öka demokrati och mänskliga rättigheter. Där tror jag att vi är ganska mycket överens.Jag måste ändå hålla med föregående debattör från Socialdemokraterna, för jag får inte heller riktigt ihop det här med effektiviteten.Att man nu skär ned på biståndet vet vi alla. Ledamoten menar att man samtidigt gör det mer effektivt. Men vad exakt är det som blir mer effektivt? Vad är det som gör att vi kommer att lyfta fler personer ur fattigdom? Vad är det som gör att det kommer att förhindra fler oppositionella från att fängslas? Vad är det som gör att ni ökar andelen mänskliga rättigheter och minskar övergreppen i världen? Vad exakt är det som gör att ni kommer att få fler barn i skola? Vad exakt är det som gör att det blir fler säkra förlossningar runt om i världen? På vilket vis ökar ni med förändringen av biståndet till exempelvis sexuell och reproduktiv hälsa för kvinnor när ni samtidigt skär ned det så kraftigt?Ni säger hela tiden att biståndet blir effektivare. Men vi har inte sett någonting som gjort att saker och ting har blivit mer effektiva och att flera personer verkligen kommer att gynnas av biståndet. Det skulle ju vara det enda sättet att kunna se om biståndet har blivit effektivare, så det skulle jag gärna vilja ha svar på.

Fru talman! Jag kan nämna några delar där vi har gjort omprioriteringar som gör biståndet mer effektivt.Vi minskar antalet länder som vi ger bistånd till. Det handlar om hur väl Sverige samarbetar med länderna. Behoven är, som vi alla vet, enorma. Även om vi skulle ge hela vår statsbudget i bistånd skulle det inte täcka världens behov av bistånd.Vi prioriterar och väljer att utföra biståndet där vi ser att det ger bäst resultat. Vi tar bort strategier eller biståndsprojekt som vi ser inte ger så goda resultat för att kanalisera biståndet till andra projekt eller organisationer. Det är den ena delen.Sedan har vi ett garantisystem där vi ger garantier för företag som vill investera i utvecklingsländer. Det är en mycket bra hävstång för att mobilisera mer kapital, och vi utökar nu hur stor summa garantiinstrumentet kan garantera till de företag och aktörer som vill göra investeringar.Vi har också den privata sektorn. Vi vill se större inblandning av kapital mobiliserat från den privata sektorn så att det inte enbart kommer från staten. Att man har ett samarbete ökar också effektiviteten i biståndet. Från statens sida och med skattebetalarnas medel kan man gå in med en mindre summa, men totalen blir ändå större.

Fru talman! Tack för svaret, Yasmine!Jag känner inte att jag blev särskilt mycket klokare, för jag förstår fortfarande inte på vilket vis saker och ting blir mer effektiva. Det enda jag hör är att ni omlokaliserar en massa pengar. Jag hör inga direkta insatser som gör att det blir mer effektivt.Ledamoten hävdar bland annat att genom att man tar bort en del projekt eller strategier som inte ger tillräckliga resultat blir det mer effektivt. Då skulle jag vilja veta vilka projekt eller strategier det är som man anser inte ger tillräckliga resultat och som man alltså skär bort nu.Ledamoten lyfter också upp att man kanaliserar mer pengar genom att försöka få mer handel. Det kan finnas poänger med det, men man har justerat regleringsbrevet till Exportrådet. Man pratar väldigt mycket om att biståndet ska vara effektivt och transparent. Det var också ord som Yasmine Eriksson tog upp här. Men när det gäller effektivitet och transparens blir jag lite fundersam.Det står i regleringsbrevet till Exportrådet att när det återrapporterar kan affärssekretess råda. Det vill säga att transparensen minskar vad gäller biståndet som går till Exportrådet.Sedan ska man rapportera varje år vad man har använt pengarna till, men det står också att man inte behöver rapportera utifrån biståndets mål. Vi vet alltså inte huruvida man har levt upp till biståndets mål. Vi vet helt enkelt inte om de pengarna över huvud taget kommer att göra biståndet mer effektivt.Det är ändå biståndspengar man tar och flyttar över till Exportrådet. Samtidigt ska man göra biståndet mer effektivt. Men hur kan vi veta ifall det blir mer effektivt om det inte ska rapporteras utifrån biståndets mål? Det skulle jag gärna vilja ha svar på.Jag undrar också vilka strategier eller projekt det är som inte varit tillräckligt bra som man helt enkelt stryker.

Fru talman! Angående vilka strategier som inte fungerade och som fungerar: Det beslutar inte vi från riksdagens sida, utan det gör Utrikesdepartementet i samråd med till exempel Sida. De tar också in information från EBA och så vidare. Det är beslut som regeringssidan fattar och inte vi.Jag är säker på att man tar det här på allvar och vill vara transparent. Man vill att biståndet ska vara så effektivt som möjligt, vilket är anledningen till att man gör omprioriteringar.Jag tror att även Jacob Risberg håller med om att bistånd som inte fungerar inte är bistånd som vi ska ge. Det hjälper många fler om det faktiskt är fungerande bistånd, så jag tror att vi är överens i grunden.Att jag inte kan säga på rak arm exakt vilka projekt som har varit mindre effektiva ber jag om ursäkt för.

Fru talman! Biståndspolitiken är på väg åt fel håll. Regeringen har övergivit enprocentsmålet, och Sverige riskerar till och med att om några år hamna under FN:s rekommenderade nivå för utvecklade länder på 0,7 procent.Sverige vänder blicken bort från de allra fattigaste och mest utsatta länderna i världen, till exempel Burkina Faso, Mali, Kambodja och Sydsudan. Man har avslutat det bilaterala biståndssamarbetet i länder där konflikter, extrem fattigdom, demokratisk tillbakagång och klimatförändringar slår allra hårdast.Sverige vänder också blicken åt ett annat håll när humanitära kriser med oerhörd kraft slår mot länder som Sudan, Jemen, östra Kongo, Syrien och Myanmar.Vi i den här riksdagen är eniga om stödet till Ukraina, men det får inte vara ett alibi för att bortse från andra kriser.Stödet till civilsamhällets organisationer som förmedlar bistånd ut till världen har skurits ned och kastats in i en oreda av sällan skådat mått.Regeringen bryter i den här budgeten också helt medvetet mot OECD-Dacs regler, som bestämmer vad som får räknas som bistånd. Det här underminerar Sveriges trovärdighet som biståndsgivare.Sveriges engagemang i Guatemala ligger också i vågskålen. Guatemala är ett land där vi äntligen ser en ljusning efter år av auktoritärt styre och korruption. Folket där har valt en regering som vill bekämpa korruptionen och stärka demokratin. Att ens överväga att lämna Guatemala nu, precis när stödet behövs som mest, vore ett allvarligt misstag som jag hoppas att regeringen inte begår.Ett annat felsteg är att regeringen alltmer låter biståndet styras av snäva svenska egenintressen i stället för av ett upplyst egenintresse. Ett upplyst egenintresse innebär att vi inser att vår säkerhet och vårt välstånd bygger på en rättvis och hållbar värld. Det handlar om att sätta de fattigaste och mest utsatta människornas behov och rättigheter som utgångspunkt och i centrum i stället för kortsiktiga svenska vinster.Regeringen har också valt att inte fortsätta arbetet med en feministisk utrikes- och biståndspolitik, en politik som tar ett helhetsgrepp för att stärka kvinnors och flickors rättigheter och ge dem makt över sina liv och möjlighet att bidra till sina samhällen.Biståndet behöver också bli bättre på att skydda barns rättigheter. Biståndet kan ju vara skillnaden mellan att ett barn går i skolan och att ett barn tvingas arbeta. Biståndet kan förebygga barnäktenskap, könsstympning och sexuellt våld.Vi socialdemokrater menar att biståndet också behöver vara en kraftfull motor för att stärka arbetstagares rättigheter. Det handlar om sjysta löner, trygga arbetsvillkor och kamp mot trafficking och exploatering. Det är rättigheter som inte bara stärker individer utan också lägger grunden för mer stabila och rättvisa samhällen. Det är klart att handel och företagande är viktigt, men vi anser att regeringen bortser från arbetstagarnas perspektiv i att bygga välstånd och hållbar tillväxt.Jag skulle kunna tala mycket längre om alla de här sakerna, men jag vill också hinna med att säga något om förändringen av biståndet till Palestina.Innan jag går vidare vill jag tydliggöra att vi socialdemokrater i sedvanlig ordning avstår från att rösta gällande själva budgetyrkandet. Men vi yrkar bifall till våra reservationer 1 och 2 gällande nedläggningen av PGU och hur regeringen förhåller sig till OECD-Dacs regler.Gällande Israel-Palestina har Sverige under lång tid varit en stark förespråkare internationellt för folkrätten, för mänskliga rättigheter och för en tvåstatslösning i IsraelPalestina-konflikten. Sverige har haft en balanserad hållning.Vi socialdemokrater har fördömt Hamas fruktansvärda terrordåd den 7 oktober och samtidigt stått upp mot de folkrättsbrott som Israel har begått.Sverige har genom åren stöttat organisationer som al-Haq, al-Mezan Center for Human Rights och Palestinian Centre for Human Rights. Det här är organisationer som dokumenterar brott mot folkrätten, mot internationell lag och mot de mänskliga rättigheterna oavsett vem som står bakom dem, om det är Israel eller palestinier.Nu drar regeringen tillbaka stödet till de här organisationerna. Det är organisationer som har gjort ett oerhört krävande och viktigt arbete med att föra fram bevis till den internationella rättskipningen i form av ICC och ICJ. Det är kortsiktigt och historiskt ansvarslöst att dra tillbaka det stödet. Ett annat exempel är att när Sidachefen besökte Israel och Palestina under tre dagar förra veckan träffade han inga som helst palestinska organisationer.Man drar samtidigt tillbaka stödet till organisationen Defence for Children International i Palestina, som är en systerorganisation till Rädda Barnen. Denna organisation gör det viktiga arbetet med att dokumentera och besöka palestinska barn som fängslats på Västbanken under omänskliga förhållanden. Det handlar ibland om barn så unga som 12 år. Det ska Sverige inte längre vara med och bidra till.Man tar även bort stödet till Ekumeniska följeslagarprogrammet. Det är ett program som sedan början av 2000-talet ser till att mer än 2 000 internationella observatörer - en del faktiskt före detta riksdagsledamöter - övervakar hur civila behandlas på Västbanken. De skyddar palestinska barn på väg till skolan så att de inte ska behöva utstå trakasserier, spottas efter, misshandlas eller tvingas stanna hemma från skolan. Att försvaga eller helt ta bort stödet till det programmet är att vända de mest utsatta ryggen.Regeringen verkar dessutom helt ha missförstått och underskattat betydelsen av stödet till UNRWA, FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar.Fru talman! Man kan fråga sig hur regeringen kan vara så strategiskt naiv. Hur kan man undergräva Sveriges trovärdighet som en röst för folkrätt och mänskliga rättigheter på det här sättet? Det är också ett direkt hot mot Sveriges rykte som konstruktiv, balanserad aktör i den här konflikten. Att inte stå upp för ICC och ICJ, som ju är grundpelarna i internationell rättskipning, är ett svek mot Sveriges tradition. Att regeringen dessutom inte kan göra annat än mumla när frågan kommer om Netanyahu skulle gripas om han satte sin fot i Sverige är ytterligare ett tecken på detta.Fru talman! Vi socialdemokrater är tydliga med att Sveriges bistånd ska utgå från de mest utsattas behov och rättigheter. Det rättighetsbaserade biståndet måste återställas, och Sverige behöver en politik som bygger på att vi är solidariska, bekämpar fattigdom och orättvisa och skapar möjligheter för dem som drabbas hårdast av konflikter, klimatkriser och ojämlikhet. Socialdemokraterna vill se en biståndspolitik som står upp för barns rättigheter, stärker kvinnors och flickors inflytande och arbetar för sjysta villkor för världens arbetstagare.Vi vill återinföra en politik för global utveckling, PGU, som var den samlande kraft som gjorde att handel, klimat och bistånd tillsammans bidrog till en hållbar global utveckling. Vi står fast vid principen om ett upplyst egenintresse där vi säger att en jämlik värld är tryggare för oss alla.Vi socialdemokrater står fast vid enprocentsmålet. Vi är stolta över att Sverige länge varit ett föredöme i världen vad gäller generositet och solidaritet, och när vi återtar regeringsmakten kommer vi stegvis att återställa enprocentsnivån.Fru talman! Den här debatten handlar egentligen inte bara om biståndspolitik. Den handlar om vilket Sverige vi vill vara. Ska vi vara ett Sverige som står upp för rättvisa, solidaritet och internationell lag, eller ska vi vara ett Sverige som sviker när det gäller? Jag vet vilket val vi socialdemokrater gör.(Applåder)

Fru talman! Ledamoten Olle Thorell har någonting som jag faktiskt inte har, och det är en portmonnä med en aldrig sinande kassa för olika statliga utgifter.Vi ser att behovet i världen är stort, men samtidigt är ju inte de medel svenska staten förfogar över oändliga. Jag har alltså en fråga till ledamoten Thorell: Hur och på vilket sätt garanterar en större biståndsbudget och gamla avdankade biståndsmetoder att man kan möta en snabbt föränderlig värld där man kanske måste titta på nya strategier och sätt att möta dagens utmaningar för att bekämpa fattigdom och lindra nöd? Jag skulle uppskatta väldigt mycket om ledamoten kunde ge några konkreta exempel på detta.

Fru talman! Tack, Katarina Tolgfors, för möjligheten att fortsätta debattera de här viktiga frågorna!När det gäller enprocentsmålet upprepar Katarina Tolgfors talepunkter och oneliners som vi hör Benjamin Dousa upprepa ofta - men tyvärr inte i den här kammaren då han inte kan vara med i debatten. Det sägs bland annat att behoven är oändliga men att Sveriges statsbudget är ändlig. Ja, så är det ju. Och solen är gul och varm och går upp åt ena hållet och ned åt andra hållet. Det stämmer också. Men det är ju så fiffigt med enprocentsmålet att just eftersom behoven i världen är stora har vi kommit överens om en nivå som är en andel av vårt välstånd. Det gjorde vi för över 50 år sedan för att inte hamna i populistiska debatter om att ett visst behov i Sverige är mycket viktigare än någon utlänning någon annanstans som vi inte träffar eller känner och inte har direktkontakt med.För att slippa ha en populistisk vulgärdebatt bestämde vi för över 50 år sedan att vi ska avsätta en hundradel av vårt välstånd till fattiga och utsatta ute i världen. Jag är stolt över det. Jag tycker att det är bra. Jag har ingenting emot att Sverige är bäst i världen på att vara generöst och solidariskt med andra länder. Det är Sverigedemokraterna och Moderaterna som har problem med att vara så generösa.Vad gäller avdankade metoder och att vi ska återgå till allt som det var tidigare hoppas jag kunna återkomma i min andra replik, för vi socialdemokrater vill verkligen också reformera biståndet. Det behöver förändras i en föränderlig värld och tid, men det står inte i motsats till hur generösa vi vill vara.

Fru talman! Jag hörde inte ett enda konkret svar på hur ett enprocentsmål garanterar att man bättre och mer effektivt möter världens utmaningar som de ser ut i dag. Jag skulle uppskatta om jag kunde få åtminstone ett eller två konkreta besked om det.Jag vill upplysa ledamoten Thorell om att enprocentsmålet under den socialdemokratiska regeringen ju gjorde att biståndsbudgeten låg på en lägre nivå än den gör i dag. Det är bara att titta på statistik som visar detta.Jag skulle också vilja återkomma till att det inte alltid handlar om hur mycket pengar som avsätts. Alla här inne som någon gång varit kommunpolitiker eller regionpolitiker - jag gissar att det är några stycken - vet ju att lösningen inte alltid är mer pengar. Det handlar snarare om hur man gör, att man har tydliga mål som kan följas upp och att man vet att man träffar rätt.Återigen, ledamoten Thorell: Vi låtsas att vi har ett enprocentsmål. Vilka strategier använder man, och på vilket sätt bidrar de till att säkerställa att man når fler, hjälper fler, bekämpar fattigdom och ser till att länder kan stå på egna ben och utvecklas?

Fru talman! Hela poängen är att det inte finns någon motsättning mellan effektivitet och storlek. Jag känner mig jättetjatig som säger detta, men det finns ingen sådan motsättning. Inget blir mer effektivt av att det blir mindre, eller större för den delen. Men det är klart att man kan göra mer för mer pengar. Det är ett faktum som jag tror att kommun- och regionpolitiker också känner igen.Om det till exempel skulle finnas 180 miljoner kronor mer till utvecklingsforskning via Vetenskapsrådet, som regeringen tog bort förra året, skulle man kunna göra mer utvecklingsforskning som kan vara fattiga och utsatta människor till gagn. Då skulle man via forskning och vetenskapliga metoder kunna ta reda på vad som faktiskt är effektivt och hur man bäst bekämpar fattigdom.Det där tog regeringen bort med ett pennstreck - 180 miljoner. 600 forskare skrev protesterande debattartiklar i Aftonbladet. Jag tror aldrig jag har sett så många skriva under en och samma debattartikel.Det är klart att det märks om det blir mindre pengar. Men det är också klart att vi ska vara så effektiva det bara går med de pengar som finns. Det finns ingen motsättning däremellan.Vad gäller att reformera och utveckla biståndet har vi socialdemokrater i dagarna gått ut med ett brev till biståndsorganisationer och andra intresserade om att vara med och bidra till en reformagenda 2.0, en socialdemokratisk reformagenda. Vi ser nämligen i pandemins spår och när världsordningen förändras i och med Rysslands ockupation av Ukraina att fattigdom, polarisering och klyftor skenar i världen. Då behövs det en ny politik. Det kommer vi att ta ansvar för att formulera.

Fru talman! Jag reagerade på ett stycke i Olle Thorells anförande om att Sverige och regeringen har frångått den feministiska utrikespolitiken. Gott så! Det stämmer. Men i samma stycke anförde Olle Thorell att vi inte heller står upp för kvinnors och flickors frihet och egenmakt.Just den biten är ett prioriterat tematiskt område i reformagendan. Det står uttryckligen att det är en av regeringens och Sveriges prioriteringar. Och vi har bistånd som går till att främja just det. Vi har bistånd som går till att hjälpa kvinnor att överleva graviditeter och förlossningar och till utbildning för flickor. Vi har bistånd som går till att öka kvinnors och flickors deltagande i den digitala miljön, bistånd som går till att motverka våld mot och förtryck av kvinnor, bistånd som går till att hjälpa kvinnor att öka deltagandet i politiken med mera.Jag undrar om Olle Thorells mening är att vilseleda genom att påstå att regeringen och Sverigedemokraterna inte står upp för kvinnors och flickors frihet och egenmakt och inte heller har bistånd eller politik på det området. Det stämmer nämligen inte.

Fru talman! Det här replikskiftet känns som en déjà vu. Jag vet att vi har haft det tidigare; vi har talat om att det väl är bra att regeringen ändå ägnar sig åt en del jämställdhetsarbete. Och det är klart att det är bra. Det är väl jättebra.Men regeringen har skrotat den feministiska utrikespolitiken, och den var mer än bara enskilda projekt. Den var mer än en påse pengar som går till bistånd någonstans. Den var en helhetssyn, ett tankesätt om att förändra vår utrikes- och biståndspolitik så att perspektivet på feminism och genderfrågor skulle genomsyra all utrikes- och biståndspolitik. Det gör det inte längre.Regeringen har lagt ned medlingsnätverket för kvinnor, som FBA hade, utan att göra någon utvärdering av det. Regeringen ser inte längre till att ambassaderna ute i världen har i sina instruktioner att inkorporera det feministiska perspektivet i allt sitt arbete. Det finns inte längre. Då prioriterar man annorlunda. Och då blir det mindre pang för pengarna. Det blir mindre feminism.Det förvånar väl inte mig att Sverigedemokraterna vill ha mindre feminism, men man ska inte låtsas som att det är likadant som innan man lade ned den feministiska utrikespolitiken. Det är givetvis bra att man arbetar med jämställdhet och att det fortfarande är en del av regeringens reformagenda och biståndspolitik.Men jag säger som jag sa förra gången vi hade det här replikskiftet. Man kan ha en fin sportbil, riva ut motorn ur den, slå igen huven och säga: Titta vilken fin sportbil! Den är jättebra. Vi sysslar med sportbilsåkande här. Men det går ju inte särskilt bra utan motor.

Fru talman! Jag tackar Olle Thorell för förtydligandet. I hans anförande lät det som sagt som att regeringen inte bedriver något sådant bistånd över huvud taget.Jag har också en fråga angående PGU. Förslaget är att vi ska frångå de målen. De ingår i dag i arbetet med Agenda 2030. Arbetet med Agenda 2030 i Sverige är ett riksdagsbundet mål som ligger fast, trots att vi nu ändrar detta med PGU.Målet för PGU beslutades 2003 och har i dag ingen formell verkan. Jag undrar därför varför Olle Thorell anser att PGU borde kvarstå. Det har inte någon reell funktion då det bland annat finns upptaget inom arbetet för Agenda 2030 och redovisas i samband med redovisningen för Agenda 2030. Att ha en dubbelmålsättning, är det inte bara dubbelbyråkrati i traditionell svensk anda? Jag förstår inte varför man vill hindra en förenkling och ett förtydligande som är i linje med verkligheten, med det år vi faktiskt är i och med status i det arbetet.

Fru talman! Vad fint att jag får säga något om PGU i relation till Agenda 2030 också. Jag hann inte med det i mitt anförande.Sverige lade 2003 fram den världsunika politiken för global utveckling, efter ett gediget remissarbete med dialog med civilsamhället, samtal med forskare och ett stort förankringsarbete. Vi var då en föregångare i världen för att bedriva en samstämmighetspolitik där alla politikområden ska dra åt samma håll och bidra till global utveckling. Det var i spåren av Agenda 21 och Riomötet. Det var unikt och världsledande och har fått andra att följa efter. Det var bra.Sedan kan vi tycka att Sverige inte gjorde tillräckligt mycket av det under såväl socialdemokratiska som andra regeringar. Men det är ett bra rättesnöre.Det vore enkelt om man bara kunde ta bort det och ersätta det med Agenda 2030. Om det ska ha minsta lilla trovärdighet behöver den här regeringen satsa något på Agenda 2030-arbetet. Men det gör man ju inte. Man har tagit bort den nationella samordnaren och lagt ned det kansliet. Man ändrar instruktionerna så att samma tvingande skrivningar ut till departement och myndigheter om att följa upp Agenda 2030-arbetet inte alls ingår. Det är gravt nedprioriterat av den här regeringen. Yasmine Erikssons poäng faller alltså ganska platt, tyvärr.Det borde finnas en gemensam uppfattning i den här salen om att politiken ska dra åt samma håll för att vara mer effektiv och ändamålsenlig.

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets budgetbetänkande UU2 om utgiftsområde 7 Sveriges internationella bistånd.Omvärlden förändras i hög takt, och vi lever i orostider med konflikter och krig i vårt absoluta närområde och på andra platser i världen. Bara under de senaste fem åren har stora geopolitiska förändringar skett som påverkar utvecklingen i världen, i Europa och i Sverige. Vi har haft en global pandemi. Rysslands illegala anfallskrig mot Ukraina har snart pågått i tre år. Vi ser en eskalerande konfliktnivå i Mellanöstern efter den 7 oktober 2023. I Syrien har en diktator fallit, men osäkerheten över vad som kommer i stället är stor.Den höga inflationen gör att stora delar av världen upplever ekonomisk tillbakagång eller stagnation och låg tillväxt. I USA signalerar den tillträdande presidenten att höjningar av handelstullar kan bli aktuella, vilket kan få stor påverkan på världsekonomin. Dessa faktorer bidrar till osäkerhet och protektionistiska strömningar.Som en nödvändig konsekvens av dessa geopolitiska förändringar genomför regeringen en välbehövlig reformering av Sveriges internationella bistånd. Frihet, egenmakt och hållbar tillväxt är ledorden.Fru talman! I Riksrevisionens granskningar och i analyser av Expertgruppen för biståndsanalys, EBA, har det upprepade gånger pekats på allvarliga brister i biståndshanteringen. Otillräcklig uppföljning, för många och oöverskådliga strategier samt otillräcklig redovisning av långsiktiga effekter av biståndet har länge varit ett problem. Nyligen avslöjade Svenska Dagbladet hur bristande kontroll tidigare har lett till att miljontals kronor i biståndsmedel har kunnat användas på ett sätt som strider mot regler och intentioner. Det är oacceptabelt och undergräver förtroendet för biståndet.Jag gläds därför åt att Riksrevisionen nu har sagt att man ska genomföra en ny granskning av Sida om hur och om Sida bedriver det humanitära biståndet på ett effektivt sätt enligt de intentioner som finns i den nya reformagendan.Under 2024 beräknas nästan 300 miljoner människor behöva humanitärt stöd och bistånd. Det är långt över den samlade påse pengar som omvärlden kan uppbringa. Det är därför angeläget att alla resurser används på ett så effektivt sätt som möjligt, enligt Riksrevisionen.Fru talman! Med reformagendan minskar regeringen antalet strategier för att ge tydligare styrning till myndigheter och förbättra och underlätta uppföljningen. Antalet bilaterala samarbetsländer minskas från 37 till 30 länder. Antalet mellanled och mellanhänder blir färre så att vi minskar byråkratin och kan uppnå bättre effektivitet och träffsäkerhet. Sveriges insatser ska riktas dit där stödet bäst behövs och där förutsättningarna att göra mest nytta är bäst.Gamla biståndsstrategier ersätts med nya, skarpare landstrategier. Dessa kommer att innehålla tydligare målsättningar och ökade krav på samarbetsländerna. Vi förväntar oss av mottagarländerna att vi ska kunna se konkreta framsteg i nödvändiga reformer, att man stöder demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer och att man bedriver ett aktivt arbete mot korruption.Fru talman! Låt mig ge ett par exempel på hur det svenska biståndet används, och låt mig börja med Ukraina. Ukraina är den största mottagaren av svenskt bistånd med anledning av det fruktansvärda krig som nu pågår där. Ryssland bedriver terror och har en medveten krigföring för att slå ut städer, människor och infrastruktur. Regering och riksdag har hittills beslutat om 17 stödpaket till Ukraina innehållandes militärt, humanitärt och ekonomiskt stöd. Den totala summan av det svenska stödet till Ukraina uppgick vid slutet av oktober i år till runt 60 miljarder kronor. Och i dagarna har regeringen fattat beslut om ytterligare ett riktat stöd på 110 miljoner kronor till Ukrainas humanitära initiativ Grain from Ukraine. Det är ett stöd som går till FN:s livsmedelsprogram World Food Program, WFP, som är genomförandepart i initiativet.Ryssland har under senhösten ökat och intensifierat sina attacker mot flera områden och städer i Ukraina i syfte att slå ut energiförsörjningen. En viktig del i det svenska stödet till Ukraina riktar in sig på att stärka motståndskraften i det ukrainska samhället, och Sveriges och EU:s bistånd går bland annat till investeringar i landets energisystem.Jag vill också lyfta fram det humanitära stöd som genom UN Women bidragit till att sammanlagt 76 000 kvinnor och flickor har fått hjälp, bland annat genom safe space-center som erbjuder kvinnor psykologiska, humanitära och sociala tjänster och stöd. Dessutom har svenskt bistånd till International Planned Parenthood Federation, IPPF, bidragit till att cirka 340 hälsoarbetare erhållit utbildning av klinisk hantering av våldtäkter.Andra exempel på hur svenskt bistånd används i Ukraina är bidrag till att landets EU-integration fortgår. En viktig del i det är att fokusera på den ukrainska decentraliseringsreformen, inte minst genom stöd till lokala självstyren. En annan viktig komponent i detta är att stärka transparens och bekämpa korruption. Stödet till Ukrainas EU-närmande avser att bidra till demokratisering, stabilitet och säkerhet i vårt närområde. Det ligger i Sveriges intresse.Fru talman! Jag vill också säga några ord om situationen i Mellanöstern och i Gaza. Jag kanske kan lugna ledamoten Thorell lite genom att berätta att bistånds- och handelsminister Benjamin Dousa just nu befinner sig i området för att besöka både Israel och Palestina. Jag tror att det är en bra prioritering. Ledamoten får hålla till godo med oss andra i debatten.Efter Hamas attack mot civila israeler den 7 oktober 2023 råder en mycket svår humanitär situation för människorna i Gaza. Av de 250 personer som Hamas tog som gisslan hålls enligt israeliska uppgifter cirka 100 israeler fortfarande som gisslan av Hamas.Gaza är en geografiskt liten yta med relativt många människor. Det bidrar till den humanitära katastrofen i Gaza till följd av konflikten mellan Hamas och Israel liksom det faktum att Hamas förlagt vapendepåer och förråd vid skolor och sjukhus där civila vistas. Som i alla konflikter är kvinnor och barn särskilt utsatta.Sveriges stöd till Gaza har ökat med anledning av den förvärrade situationen. Sedan oktober 2023 har Sverige bidragit med drygt 520 miljoner kronor i humanitärt stöd som riktar sig till akut hjälp till de hårt drabbade människorna i Gaza.Fru talman! Jag vill nämna två strategier som är prioriterade i reformagendan. Den ena är satsningen för att stärka flickors och kvinnors egenmakt och frihet. Vi ser att rättigheter för flickor och kvinnor rullas tillbaka på många olika sätt, och det sker bland annat i Afghanistan men även på flera andra håll i världen, inte minst i Mellanöstern. I dag lever cirka 71 procent av världens befolkning i länder som inte är demokratiska. Därför är den andra strategin jag vill nämna den som riktar sig till satsningar på projekt och samarbeten med länder där Sveriges biståndsmedel kan bidra till att man stärker mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Att försvara frihet och demokrati är viktigt för stabilitet, fred och säkerhet.Avslutningsvis, fru talman! I regeringens reformagenda framgår tydligt att vi kopplar handelsfrågor närmare utvecklingsbiståndet. Vi är övertygade om att det är det som ger de mest hållbara och långsiktiga effekterna i bekämpandet av fattigdom.Ett positivt exempel är att EU, inklusive Sverige, i början av december skrev under ett frihandelsavtal med handelskoalitionen Mercosur, där Argentina, Brasilien, Urugay och Paraguay ingår. Sverige riktar också fortsatt engagemang till Latinamerika för att stödja människorättsarbetare och arbetet för att stärka rättsstatens principer.Fru talman! Behoven av stöd i världen är enorma, men det är inte det svenska biståndet. Det är därför både bra och nödvändigt att vi reformerar biståndet och att myndigheter som Sida, under ny ledning, nu gör en omfattande förändring och ser över verksamhetens struktur, metoder, redovisning och uppföljning så att vi kan säkerställa att svenskt bistånd är effektivt och transparent och att stödet når de länder och människor som allra mest behöver det - och når dit där biståndet har bäst förutsättningar att göra nytta och vara hållbart.(Applåder)

Fru talman! Tack, Katarina Tolgfors, för anförandet!Regeringen använder stora summor från biståndet för att bekosta sådant som inte är bistånd. Det är exempelvis 893 miljoner till inhemsk integration och 3 miljarder till återvändande i den här nya strategin.Enligt OECD:s regelverk kan enbart frivilligt, tryggt och värdigt återvändande av flyktingar från ett utvecklingsland till ett annat vara biståndsverksamhet. Återvandring från Sverige kan aldrig någonsin finansieras med någon form av biståndsmedel.Att så här mycket biståndspengar används till sådant som inte är bistånd, vilket strider mot OECD-Dacs regelverk, är djupt allvarligt. Det är faktiskt att lura svenska folket, tycker jag.Hur ser ledamoten på detta? Ska Sverige inte stå upp för de regelverk som vi faktiskt har varit med och godkänt?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!Regeringen har varit tydlig med att biståndspolitiken ska fokusera på att bland annat vara ett verktyg för att motverka irreguljär migration. Vi ska öka återvändandet. Vi ska bidra till ett effektivt arbete för frivillig återvandring och en hållbar återintegrering.Detta går att koppla till biståndet och biståndets mål. Många människor vill såklart återvandra och komma åter till sitt hemland, där de har sin familj, där de är uppväxta och där de har sina rötter. Det handlar också om att man ska kunna vara med och bygga upp sitt land och leva under mycket bättre former än man gör när man är på flykt.Utgångspunkten för regeringen och Tidöpartierna är att man ska jobba med en säker och ordnad reguljär migration som bidrar till att utveckling och välfärd i våra partnerländer kan möjliggöras. Det är också ett rimligt krav, när vi tar emot människor här och ger bistånd till andra länder, att det finns en vilja från dessa länder att faktiskt ta hand om sina egna medborgare.

Fru talman! Tack, Katarina Tolgfors, för svaret!Problematiken är att de saker som jag räknade upp faktiskt inte är bistånd. Det är felaktigt att man använder biståndsmedel till sådant som inte är bistånd, menar jag. Ser inte ledamoten att det är ett problem att vi inte följer det regelverk som finns för hur biståndsmedel får användas? Detta är ju ett faktum.Sedan har jag en annan fråga. Ledamoten talade väldigt väl om jämställdhet. Jag vet att ledamoten brinner för dessa frågor, och det tycker jag är bra. Men tyvärr såg vi hur svenskt bistånd till SRHR, som länge legat på runt 7 procent av det totala biståndet, dök till 5,6 procent 2022 och fortsatte nedåt 2023. Vi såg också hur anslagen till UN Women-systemet halverades i förra budgeten. Även stödet till UNFPA, som gör ett väldigt viktigt arbete för jämställdhet, har skurits ned kraftigt. Vi ser också hur jämställdhetsfrågorna och SRHR är under attack globalt. Då behöver Sverige steppa upp och inte skära ned på biståndet.Man säger att jämställdhet är ett kärnvärde, men det stämmer inte riktigt när man faktiskt i siffror skär ned på biståndet till jämställdhet och SRHR.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!Sverige har förbundit sig till OECD-Dac, men det är inte en lag som står över hur Sveriges regering prioriterar.Som jag nämnde tidigare kan man koppla detta till arbetet med att säkra ett bra, tryggt och lyckosamt återvändande för dem som har migrerat hit, när länderna har utvecklats på ett sådant sätt att de faktiskt har möjlighet att ta hem sina medborgare igen. Detta är fullt rimligt. På det sättet möter detta de mål som vi har för svenskt bistånd, i alla fall de mål som regeringen och Tidöpartierna har.När det gäller SRHR vet ledamoten att jag är ordförande i nätverket i riksdagen, där ledamoten själv är verksam. Om man ska nå jämställdhet och hjälpa andra länder att nå jämställdhet måste man använda hela verktygslådan. Det blir inte nödvändigtvis bättre för att man sätter en etikett och säger: Nu har vi en feministisk utrikespolitik.Denna regering har, med den här reformagendan, ett antal prioriterade strategier. Varje strategi kan kopplas till insatser för att stärka flickor och kvinnor. Som jag nämnde tidigare gäller det till exempel demokratiarbetet. Demokratikämpar blir i allt högre utsträckning utsatta för repressalier. Ofta är de kvinnor.Vi hade Julia Navalnaja här i riksdagen. Vi hörde hennes berättelse om vikten av det fria ordet, av att kunna utöva demokrati, av fri journalistik och fria medier.Detta är insatser som också stärker flickor och kvinnor.Jag nämnde även hur vi riktar bistånd för att just stärka utbildning och för att stärka flickors och kvinnors hälsa och så vidare.

Fru talman! Tack till Katarina Tolgfors för ett väldigt engagerat och genuint anförande! Jag kan verkligen känna igen mig i väldigt mycket av det som Katarina Tolgfors tog upp.Men jag måste helt enkelt ställa en fråga, för jag får liksom inte riktigt ihop detta. Nu har regeringen och regeringsunderlaget valt att skära ned på biståndsbudgeten. Sedan har man inom biståndsbudgeten dessutom gjort en omfördelning. Man säger att en större andel än tidigare ska gå till humanitärt bistånd och att en lite mindre än tidigare ska gå till det mer långsiktiga utvecklingsbiståndet. Detta gör att det på något sätt blir dubbla nedskärningar i utvecklingsbiståndet.Det här sker samtidigt som alla organisationer, forskare och andra som jobbar med bistånd betonar att man nu, mer än någonsin, borde satsa mer på just det långsiktiga utvecklingsbiståndet, inte minst för att förhindra ytterligare konflikter och kriser i världen.Det är inte bara Sverige som gör så här, vill jag säga. Men min fråga blir: Varför väljer man i detta läge att göra den här omfördelningen mellan det akuta biståndet och det mer långsiktiga?

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!Jag ska vara ärlig med att nivån på biståndet kommer att minska något. Men det är fortfarande högre nivåer än vad det var till exempel under den första S-ledda mandatperioden för åtta år sedan.Nivån går ned något, men det finns fortfarande ett stort reformutrymme och fortfarande utrymme för att fortsätta att satsa för att träffa rätt. Men man kan inte ha 70 strategier, som det var uppe i ett tag. Vi minskar det för att kunna fokusera, och vi måste prioritera.Hade det varit möjligt tror jag att det är många härinne som skulle vilja ge mer till ännu fler och göra ännu mer. Men det är inte bara Sverige som ska bidra till detta. Vi är fortfarande en av de största biståndsgivarna i världen, och det ska vi fortsätta att vara. Vi ska fortsätta att vara engagerade, men vi måste prioritera.Regeringen och Tidöpartierna prioriterar närområdet Ukraina. Men det finns satsningar ute i världen som fortsätter. Jag gav just ett exempel med Sydamerika. Där har länder kunnat ta sig från fattigdom. Man jobbar fortfarande en hel del där med demokratifrågor, rättsstatens principer och människorättsförsvarare.Många länder är så kallade medelinkomstländer. Där tror vi att handel och tillväxt i ekonomin är det som långsiktigt gör att länder och människor själva tar sig ur fattigdom och får egenmakt över sitt liv och sin ekonomi.

Fru talman! Absolut, handel är bra. Ledamoten vet sedan tidigare att den satsningen håller Centerpartiet med om. Allt det ledamoten säger är bra, absolut.Men min fråga är fortfarande: Varför gör man omfördelningen från mer långsiktigt utvecklingsbistånd till det mer kortsiktiga akuta i den värld där de flesta är eniga om att man borde göra precis tvärtom? Det är min fråga.Det handlar inte så mycket om att vi är den största biståndsgivaren eller så. Det är just fördelningen som är den stora frågan.

Fru talman! Jag ska försöka att utveckla det, ledamoten.Ett exempel är satsningar på Swedfund. Där ser vi att vi får en hävstång och en utveckling där många projekt pekar på ett mer hållbart resultat.Att ge mer pengar är inte alltid det som ger bäst effekt. Ett exempel är Afghanistan. Där gav Sverige och andra länder i världen under väldigt lång tid mycket bistånd. Det var det största mottagarlandet för svenskt bistånd under en lång tid.I dag är man där beroende av bistånd. Det är 60 procent av afghanernas ekonomi som är internationellt bistånd. Det är inte en hållbar utveckling och inte en hållbar satsning.Vi måste se till att varje svensk skattekrona får största möjliga utväxling där det finns bäst förutsättningar att utveckla ett land, utveckla människor och ge dem egenmakt och där vi ser långsiktiga resultat som Sverige är med och bidrar till.Att det humanitära biståndet ökar beror just på ökningen av konflikter och kriser. Där ser vi att pengarna går direkt ut. De ska nå de allra mest nödställda direkt för att lindra nöd och för att se till att människor överlever dagen.Vi har ett stort antal konflikter. Vi har människor i stort behov av att ta emot bistånd, att få hjälp och stöd med hälsa, vatten för att överleva och mat för dagen. Det är något som jag är stolt över att regeringen och Tidöpartierna prioriterar.

Fru talman! Det är helt riktigt, Katarina Tolgfors, att vi uppskattar varandra i debatten. Även om ministern är frånvarande för andra viktiga uppdrag är det vi som är här som debatterar, och jag tycker att vi samtalar på ett bra sätt. Jag får väl fråga biståndsministern skriftligen när han kommer tillbaka hur han upplevde det hela i Israel och Palestina.Jag vill fråga Katarina Tolgfors om de nedskärningar som nu har skett av biståndet till palestinska organisationer. Det är en händelse som ser ut som en tanke. När Jakob Granit besöker Israel och Palestina möter han inga palestinska organisationer, och man har varit mycket skeptisk till att ge stöd till UNRWA.Man tar bort stödet till Ekumeniska följeslagarprogrammet som till exempel skyddar skolbarn på väg till skolan. Man tar bort stödet till Defence for Children International - Palestine som besöker palestinska barn i fängelser och ser till att de inte utsätts för övergrepp och annat, och man dokumenterar det. Det är mycket allvarligt.Men det allvarligaste är att man tar bort stöd till organisationer som till exempel al-Haq som dokumenterar och för fram bevis på övergrepp, brott mot krigets lagar, brott mot mänskligheten och det som skulle kunna betecknas som folkmord någon gång i framtiden och som är begångna av båda sidor. Man tar bort det stödet. Varför det? Hur kan man stå för en sådan politik?

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Thorell!Det är en väldigt svår situation i Gaza, vilket ledamoten som också sitter i utrikesutskottet är medveten om. Det är svårt med tillgängligheten för hjälparbetare och för bistånd att nå fram.Det kan vara lika svårt att bedöma att pengarna kommer dit de ska och att de insatser som ledamoten nämner faktiskt går att genomföra på ett säkert sätt.Som du vet är det inte så att enskilda riksdagsledamöter styr vart biståndspengarna går. Jag nämnde i mitt anförande att Sverige sedan oktober 2023 har ökat det humanitära biståndet till Gaza därför att läget är akut.Det är akut för de människor och de civila som drabbas. Du har å ena sidan en terroristorganisation som inte drar sig för att använda palestinier som mänskliga sköldar. Du har å andra sidan Israel som har rätt att försvara sig men som givetvis ska hålla sig inom folkrätten och inom krigets regler och lagar.Det är en otroligt infekterad, djup och långtgående konflikt. Jag kan inte bedöma om det är den ena eller den andra insatsen som är den bästa. Där litar jag på att Sida och andra organisationer, som jobbar med detta och har gjort det under lång tid, själva kan säga var stödet bäst behövs.Sverige har ökat det stöd som vi tror är det allra mest akuta nu, och det är det humanitära stödet. Förutsättningarna för att jobba med bistånd för att utveckla är ganska dåliga just nu.Om nu UNRWA är så bra som jag hör från oppositionen i många debatter, och är de enda som sägs kunna operera i Gaza, hoppas jag att UNRWA ser till att man säkerställer säkerheten för barn och ser till att biståndet når fram där det behövs.

Fru talman! Jag blir lite bedrövad när jag hör kollegan Tolgfors här berätta att det är så väldigt svårt att veta att pengarna går till rätt saker för att Gaza har bombats till grus.Det jag nämner - al-Haq, Ekumeniska följeslagarprogrammet, Defence for Children International - Palestine - vet vi är nyttigt och bra. Det är effektivt och behjärtansvärt, och en god sak att göra. Det vet vi. Det handlar inte om att det är helt omöjligt att bedriva det arbetet under krigstillståndet.UNRWA är kanske inte den perfekta organisationen. Men det är den organisation som finns för att distribuera humanitärt bistånd.Det är väl klart att regeringen har ökat det humanitära biståndet till Gaza, och det vore väl tusan annars när man ser hur det ser ut i Gaza. Vi ser att tiotusentals människor har dött och att flertalet hus är grus. Så det är klart att man behöver höja det humanitära biståndet. Det som jag tycker är fel är att man ensidigt har skurit ned på utvecklingsbistånd, bra projekt och nyttiga insatser för annat än humanitärt bistånd. Det behöver nämligen byggas ett samhälle när kriget är slut, och även när matpaketen har nått fram behövs en framtid på Västbanken och i Gaza. Då räcker det inte att säga att man skickar så mycket pengar i humanitärt bistånd. Vi behöver bygga tillit, och vi behöver långsiktigt bygga en framtid som barnen där kan tro på. Och det gör vi inte genom att skära ned.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Thorell för detta. Det är faktiskt väldigt bra att vi nu står här i kammaren på kvällen så att jag vet att det inte är en avatar eller någon AI-genererad Olle Thorell som jag pratar med. Skämt åsido, detta är ett jätteallvarligt ämne. Jag är helt övertygad om att regeringen inte har några andra avsikter med sina prioriteringar för biståndet, hjälpen och stöden till Gaza än att de ska nå fram och att de ska nå det som är det allra mest akuta just nu. Det kommer möjligen en tid för återuppbyggnad av samhället av människor i Gaza. Men den tiden är inte just nu, utan nu är det uppenbarligen den allra mest akuta hjälpen som behövs. Jag tror också att vi kan vara ärliga och säga att oavsett vilket parti som vi tillhör står vi här och är engagerade i dessa frågor därför att vi ser att det är väldigt mycket som behöver göras runt om i världen. Sverige har ökat sitt stöd. Sverige står bakom en tvåstatslösning. Det finns en gisslan som måste släppas och som antagligen lever under fruktansvärda förhållanden. Det finns förhoppningsvis möjligheter det blir fredssamtal för människorna i Israel och för människorna i Gaza. Sverige är inte ensamt land att ge stöd till Gaza. Det behövs fler länder. Vi gör det vi kan i samarbete med EU för att få mer muskler och se till att de människor som drabbas just nu överlever dagen.

Fru talman! Jag tackar Katarina Tolgfors för hennes anförande. Jag hade inte tänkt lyfta fram just Palestinabiståndet. Men med tanke på de svar som vi har fått tvingas jag ändå göra det. En hel del av de organisationer som ledamoten Thorell pratar om är organisationer som framför allt jobbar i Israel och på Västbanken och inte alls i samma utsträckning i Gaza. Framför allt gäller det Ekumeniska följeslagarprogrammet som inte har haft någon verksamhet i Gaza sedan 2006 eller 2008 eftersom det har varit för osäkert att vara där. Jag är lite osäker på årtalet.I den nya Palestinastrategin från regeringen nämner man inte ordet ockupation lika mycket. Man lägger inte lika mycket tyngd vid det. Däremot pratar man väldigt mycket om en tvåstatslösning, vilket är positivt. Man är också väldigt bekymrad över det ökade bosättarvåldet. Bosättarvåldet är framför allt det våld som sker på Västbanken och i östra Jerusalem. Då är det organisationer som Breaking the Silence, en israelisk organisation, och svenska Ekumeniska följeslagarprogrammet, som är en del av kyrkan i världen, som agerar där och som bevakar vad bosättarna gör. De rapporterar och har även en lugnande effekt på just bosättarvåldet. Samtidigt finns en del av de palestinska organisationerna, som al-Haq, som framför allt undersöker MR-brott som sker från israelisk sida men framför allt från den palestinska myndigheten. Ska vi ha en tvåstatslösning? Ska det finnas en möjlighet för det? Om vi släpper biståndet till Gaza för stunden och bara funderar på hur vi skulle vilja att samhället utvecklas i resten av Palestina, då krävs det att vi har denna typ av organisationer som jobbar med mänskliga rättigheter, som jobbar med demokratisering och som jobbar mot det bosättarvåld som även regeringen säger sig vara emot. Jag undrar därför: Hur ska vi satsa på detta när man drar undan detta bistånd?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Jag ska gå tillbaka till det som jag sa tidigare. Regeringen prioriterar det stöd som man tror är allra mest akut just nu, och det är humanitärt stöd till de drabbade människorna i Gaza som behöver mat, som behöver vatten och som behöver sjukvård. Det finns ett antal fler organisationer som verkar i området, men möjligheterna för dem att faktiskt verka på ett sätt som ger resultat just nu är osäkra. Jag tror att det som först behöver göras är att ställa krav på Hamas att släppa gisslan. Det är nummer ett för att man över huvud taget ska kunna öppna upp för att föra fredsdiskussioner och för att det ska bli säkrare i Gaza. När det gäller bosättarna och våldet tycker jag att det är bra att regeringen ser detta. Här jobbar EU och andra länder mycket närmare området än Sverige. Sverige stöder, och vi jobbar genom andra organisationer. Men det är inte bara Sverige som gör det. Jag tror att många är överens om att om man ska komma till en lösning i detta område måste närliggande länder i regionen bidra. Och just nu ser vi tyvärr en eskalering av våld, oroligheter och konflikter. Det sprider sig i stället. Återigen: I detta läge är jag väldigt trygg med att regeringen gör rätt prioritering i fråga om det svenska stödet och biståndet. Sedan behöver mycket annat göras, och där kan Sverige vara delaktigt i olika internationella forum - EU och andra - för att se till att även de andra problem som finns i denna situation löses, men inte med svenskt bistånd och just nu.

Fru talman! Vi kommer inte att komma överens här. Jag tror att vi har lite olika syn på vilka insatser som är bäst för att minska bosättarvåldet. Men jag vill lyfta fram en annan fråga som har varit uppe i debatten, och den gäller effektiviteten kring biståndet. En del av oss i utrikesutskottet var i New York i början av hösten och träffade flertalet FN-organ där. Någonting som var väldigt talande från flera av dem var att de får fler och fler mandat och att det är fler och fler saker som de ska göra men att de har mindre och mindre pengar. Och dessa pengar är ofta öronmärkta utifrån vissa projekt. Samtidigt vet vi att kärnstöd till en hel del av dessa organisationer ibland är det som är allra mest effektivt. Det gör att dessa stora organisationer kan vara snabbfotade, att de kan förflytta sina positioner, att de kan samordna och så vidare. Vi har sett det när den fullständiga invasionen av Ukraina skedde. Då var UNDP där väldigt snabbt och styrde upp saker och ting. Vi såg det i Afghanistan när talibanerna tog över. Då var UNDP en av få organisationer som var kvar över huvud taget. Vi ser ungefär samma sak i Syrien nu. Snabba omvärldshändelser gör att det krävs att en del av dessa stora organisationer har tillräckligt mycket pengar för att kunna vara väldigt effektiva och väldigt flexibla. Samtidigt ser vi att den svenska regeringen tar bort allt stöd från en av de största organisationerna, Unaids. Det blir ett minskat stöd till UN Women och ett minskat stöd till UN Peacebuilding Fund, UNFPA och även till UNDP, samtidigt som regeringen säger sig vilja öka effektiviteten i biståndet. Jag undrar därför: Hur går detta egentligen ihop?

Fru talman! Jag har också haft förmånen att vara i New York på FN:s kvinnokonferens, där man är i två veckor. Första veckan var en konferens, och andra veckan ägnades åt speeddejtning, där jag träffade 18 FN-organisationer på en vecka. Det var lärorikt och bra.FN är en global plattform där Sverige fortfarande har ett stort engagemang. Vi ser att FN ger möjligheter som ingen annan organisation kan ha. Samtidigt ska jag dock säga att en reflektion jag hade efter speeddejtningen med FN-organisationerna var att de alla satt i var sin skyskrapa på Manhattan. Jag såg effektiviseringsmöjligheter redan där.Det kommer fram uppgifter som visar att FN-organisationer går ut med fakta och rapporter som inte stämmer. Till och med forskare säger att siffror inte har belägg. Vi ser att den högsta företrädaren för FN väljer att träffa Putin men inte Zelenskyj.För mig är FN en viktig organisation, men det är också ett stort skepp. Det är i allra högsta grad läge att se över vad FN gör och hur FN kan arbeta bättre, mer transparent och pricksäkert. Sedan vet jag att väldigt många FN-organisationer gör ett fantastiskt jobb. De har muskler och möjligheter som många små organisationer inte kan ha.Men tillbaka till kärnfrågan i reformagendan: Ja, vi drar ned på kärnstödet, och jag tror att FN överlever detta. Jag tror att det är en möjlighet för FN att se till att effektivisera, fokusera och bli sitt allra bästa.(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1 och 2, som vi har gemensamt i oppositionen. Jag hänvisar också till vårt särskilda yttrande, som innebär att vi inte står bakom utgiftsområde 7 utan kommer att avstå i den voteringen.Den svenska regeringen har sedan den tillträdde påbörjat ett paradigmskifte när det gäller biståndet, bland annat med motiveringen att det ska bli mer effektivt. Det är dock svårt att se hur stora nedskärningar leder till effektivitet. Det svenska biståndet, som i globala jämförelser fått toppbetyg, håller nu i stället på att slås sönder, något som skapar oro inte bara i Sverige utan även internationellt.Självklart kan biståndet utvecklas, och det bör utvecklas och förbättras. Men varför inte utgå från det som faktiskt fungerar?Att regeringen och Sverigedemokraterna redan tidigare övergett enprocentsmålet och sänkt biståndet i en tid när den extrema fattigdomen ökar och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast. Regeringen har dessutom aviserat att man tänker sänka biståndet med ytterligare 3 miljarder från 2026. Sverige kommer då ganska snart att hamna under EU:s rekommendationer om att 0,7 procent av bni ska gå till bistånd. Det är rent ut sagt skamligt!Vänsterpartiet står upp för väldens fattiga och avsätter fortfarande 1 procent av bni till bistånd, samtidigt som vi gör stora investeringar i skola, vård och omsorg i vår budget. Det går med rätt prioriteringar.Det är allvarligt att regeringen urholkar biståndet genom att använda biståndsmedel för sådant som inte får räknas som bistånd enligt OECD-Dacs regelverk. Det gäller exempelvis inhemska kostnader för integration och återvandring. Migrationsverket får en stor summa från biståndet och blir därmed en av de största biståndsmottagarna. Det gynnar inte målen för biståndet, och det underminerar Sveriges trovärdighet.Riksdagens övergripande mål för biståndet är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Vi är därför djupt oroade över att regeringen i reformagendan i alltför hög utsträckning betonar vikten av att biståndet ska gynna svenska intressen som handel och näringsliv.I höstbudgeten satsar regeringen 800 miljoner kronor på särskilda Ukrainakreditgarantier och sammanlagt 1,2 miljarder på ett ännu inte färdigt finansieringsinstrument, något som inte svarar mot målen för bistånd och därmed svårligen kan kallas bistånd. Det finns risk för att vi går mot ett mer bundet bistånd, något som för decennier sedan avskaffades som ett både dyrt och ineffektivt bistånd. Biståndet ska inte utgå från svenska intressen utan från fattigdomsbekämpning och mottagarens behov.Regeringen avskaffade den feministiska utrikespolitiken men säger samtidigt att jämställdhet är ett kärnvärde. Det är svårt att ta detta på allvar när regeringen minskar det ekonomiska stödet till jämställdhet och SRHR.Risken är stor att Trump när han kommer till makten stryper all finansiering till organisationer som ens nämner familjeplanering och abort. I en tid när jämställdhet, hbtq-personers rättigheter och rätten till SRHR är under attack behöver Sverige steppa upp och agera motvikt.Tillgången till rent vatten och grundläggande sanitet är också en viktig jämställdhetsfråga. Årligen dör över 1 miljon mödrar och nyfödda barn på grund av infektioner som är kopplade till brist på rent vatten, sanitet och hygien i samband med förlossning. Detta visar en rapport från Wateraid.Vänsterpartiet anser att genusperspektivet ska genomsyra all biståndsverksamhet, något som saknas i reformagendan, och att hälften av biståndet ska gå till kvinnor och flickor samt att 10 procent ska öronmärkas för SRHR, sexuell reproduktiv hälsa och rättigheter. Vi vet att satsningar på jämställdhet gynnar hela samhällsutvecklingen.I över 60 år har svenska civilsamhällsorganisationer och folkrörelser spelat en central roll i biståndsarbetet. Regeringen har utarbetat en ny strategi för civilsamhället - en strategi som föregicks av stor oro och oreda när Sida sa upp ett stort antal avtal, vilket drabbade omkring 2 000 partner i 90 länder världen över som jobbar för demokrati, mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och så vidare.Nu har organisationer fått besked om vilka som kan söka igen, men många frågor och mycket osäkerhet kvarstår. Omläggningen hade kunnat skötas mycket bättre om till exempel ingångna avtal fått löpa tiden ut. Det har alltså inte skötts särskilt effektivt, med andra ord.Det är även anmärkningsvärt att regeringen överger PGU, som det finns en bred politisk överenskommelse bakom. Det görs utan någon debatt. Regeringen hänvisar till Agenda 2030. Det är ett område där regeringen har gjort alltför lite.Det är också djupt oroande att biståndet minskar eller helt dras in till några av de fattigaste och mest utsatta människorna i världen. Det handlar om länder som Kambodja, Mali, Sydsudan och Burkina Faso. De som drabbas hårdast är kvinnor och barn, som får sämre tillgång till bland annat mödra- och hälsovård.I Kambodja jublar regimen över det indragna biståndet. Förlorarna är de modiga kvinnor och män som trots hot om fängelsestraff vågar stå upp för demokrati och fackliga och mänskliga rättigheter. Biståndet till Afghanistan har skurits ned. I Afghanistan är två tredjedelar av alla barn beroende av nödhjälp för att överleva. Det är allvarligt. Detta gör man trots att det finns organisationer på plats som kan göra skillnad och exempelvis bidra till att ge flickor en säker skolgång - organisationer som Rädda Barnen och Unicef.I vårt närområde rasar kriget i Ukraina, och civilbefolkningen där har drabbats hårt. Självklart ska vi fortsätta att bistå det ukrainska folket på alla sätt politiskt, humanitärt och militärt. Men vi får heller inte blunda för de konflikter som pågår i andra delar av världen.Återuppbyggnaden av Ukraina kommer att kosta enorma summor. Här måste omvärlden hitta andra lösningar än att enbart belasta biståndet.Krig och konflikter har kraftigt ökat behoven av humanitärt stöd. Världen står inför en hungerkatastrof på flera håll. Värst är situationen i Sudan och i Gaza. Sudan är med 11 miljoner människor på flykt undan krig, våldtäkt och svält den kanske värsta humanitära katastrofen i världen just nu, enligt FN. I den här situationen måste omvärlden göra sitt yttersta för att bistå med mat, medicin och förnödenheter, bland annat genom FN-organet World Food Programme. Omvärlden måste också agera för att få slut på kriget, bland annat genom att se till att stoppa vapenleveranser till parterna. Sverige ska inte sälja vapen till länder som bidrar till konflikten.I Gaza är situationen bortom katastrofal. 44 000 civila har dödats, varav 70 procent kvinnor och barn. Sjukhus, skolor och bostadshus är jämnade med marken, och bristen på mat är akut. Barn dör av svält i detta nu.Självklart fördömer vi Hamas brott den 7 oktober 2023, men det rättfärdigar inte det folkmord som nu pågår i Gaza - något som också bekräftas i en rapport från Amnesty. Kriget måste få ett slut, och jag är glad att Sverige i FN äntligen röstade för ett permanent eldupphör. Det räcker dock inte med ord. Nu måste Sverige verka för sanktioner mot Israel och börja med att stoppa associeringsavtalet mellan EU och Israel. Det måste kosta att begå krigsbrott.I skuggan av Gaza har förtrycket och förföljelsen av palestinier kraftigt förvärrats på Västbanken. Över 50 palestinska samhällen har förstörts, och befolkningen har tvingats bort med våld av aggressiva bosättare med aktivt eller passivt stöd av israelisk polis och militär. Samtidigt har 41 illegala israeliska bosättningar tillkommit, enligt den israeliska människorättsorganisationen Kerem Navot. Det kommer att behövas ett omfattande bistånd till Palestina under lång tid.I den här svåra situationen väljer regeringen att vidta helt felaktiga åtgärder, som att avveckla strategin för Palestina, strypa stödet till palestinska organisationer som jobbar för mänskliga rättigheter samt dra in stödet till det viktiga följeslagarprogrammet. Stödet till organisationer som jobbar för demokrati är i dag viktigare än någonsin. Biståndet till Palestina måste i stället öka, särskilt det stöd som går till organisationer som jobbar för fred, demokrati, mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Den särskilda strategin måste återinföras.Jordens resurser är i dag extremt ojämlikt fördelade - mellan klasser, mellan rika och fattiga länder och mellan kvinnor och män. Världens rika människor har orsakat klimatkrisen och har fortfarande störst negativ påverkan på klimatet. Men det är utvecklingsländerna som kommer att få bära 75-80 procent av klimatkrisens skador och kostnader, enligt Världsbanken. De rika länderna måste därför öka stödet till de fattiga länderna för att möta klimatbehoven. I det arbetet är det viktigt att inkludera urfolk och lokalsamhällen samt att stötta miljöförsvarare, som i dag är bland de mest utsatta människorättsförsvararna.Det räcker dock inte med bistånd för att möta klimatutmaningarna, utan här måste betydligt mer resurser avsättas. Bistånd kan inte lösa alla världens utmaningar men kan bidra till en positiv utveckling om det används rätt. För en verklig och långsiktig förändring krävs att de ohållbara skuldbördorna hanteras och att åtgärder vidtas för att få till rättvisa skattesystem och stoppa den globala kapital- och skatteflykten. Varje år förlorar utvecklingsländer mer pengar på grund av företags skatteflykt än vad de får i bistånd - pengar som behövs för satsningar på exempelvis skolor och sjukvård.Med det tackar jag för ordet och önskar talmannen, kammarkansliet, utrikesutskottets kansli och mina kära kollegor i utskottet en god jul och ett gott nytt år.(Applåder)

Fru talman! Jag är övertygad om att vi alla, utifrån våra olika perspektiv och utgångspunkter, vill arbeta för en bättre värld. Därför har de senaste åren varit tunga.Först kom pandemin, som drev oss alla in i isolering. I många länder stängdes hela samhället ned. Barn hölls hemma och berövades ofta ett näringsrikt mål mat om dagen. Många familjer förlorade sin inkomst och drabbades dessutom av högre levnadsomkostnader, med fler munnar att mätta.Sedan kom Rysslands krig mot Ukraina, som ytterligare drev upp levnadsomkostnaderna. Vi känner av det här i Sverige, men det blev långt mer kännbart i länder där en stor del av befolkningen redan levde i fattigdom.Varje år beräknas 12 miljoner flickor under 18 år giftas bort och oftast också tas ur skolan. FN beräknar att 13 miljoner fler flickor kommer att giftas bort fram till 2030 som en följd av covid-19, för att minska familjernas försörjningsbörda.Att gå i skolan utgör generellt ett skydd mot tidiga graviditeter och barnafödande. Likaså finns ett samband mellan alltför unga mödrar, med kroppar som inte är färdigutvecklade, och komplicerade förlossningar, med ökad dödlighet för både mor och barn. Ju yngre och omognare mamman är, inte bara fysiskt utan också vad gäller den mentala mognaden, desto mindre förmåga har hon också att ta hand om sitt barn. I många länder får inte flickor komma tillbaka och gå klart skolan om de fött barn. Deras framtid blir därigenom ännu svårare.Till denna problembild ska läggas också det faktum att våldet i hemmen ökade kraftigt under pandemin.Samtidigt är det också väl känt att kvinnors entreprenörskap stärker familjen och förbättrar barnens möjligheter att gå i skolan och forma sin framtid. Det är inte utan anledning som ett par av regeringens tematiska prioriteringar är att stärka flickors och kvinnors frihet och egenmakt samt att bekämpa fattigdom genom åtgärder för jobbskapande, handel och utbildning. Till exempel stärker svenskt stöd till Unesco länders utbildningssystem och ökar länders möjlighet att ge undervisning även till krisdrabbade barn och barn på flykt. Detta bidrar till att bekämpa fattigdomen. Det gäller också satsningar på yrkesutbildning i länder som Liberia, Tanzania och Sydsudan, som gett närmare 600 000 unga och vuxna möjlighet till yrkesutbildning.Ge en man en fisk, och du ger honom mat för dagen. Lär honom att fiska, och du ger honom mat för resten av livet. Men utbilda en kvinna, och du utvecklar hela samhället. Så lyder ett talesätt.Utbildning är själva ryggraden för humankapitalet. Global Partnership for Education uppskattar att ungefär hälften av världens sammanlagda ekonomiska tillväxt kan kopplas till utbildning. Förbättrad utbildning bidrar till ungefär två tredjedelar av tillväxten bland världens fattigaste. Dessutom ligger höjd utbildningsnivå bakom mer än hälften av den minskning av ojämlikhet som skett sedan 1980.Vidare spelar utbildning en viktig roll för att främja ekonomisk utveckling, fred och stabilitet och motståndskraft mot klimatförändringar. Tillsammans utgör dessa faktorer en kraftfull spiral som samtidigt minskar drivkrafterna bakom migration.Varje dollar en regering lägger på utbildning höjer landets bni med 20,36 US-dollar. Ett barn som går i skolan ett år längre höjer sina kommande inkomster med 10 procent. Den ekonomiska utväxling som utbildning ger är högre för kvinnor än för män i nästan alla länder.Fru talman! Kristdemokraterna gör skillnad i regeringsställning. Den största kategorin av partner som Sveriges utvecklingsbistånd har är civilsamhällesorganisationerna. Totalt motsvarar det stöd som förmedlas genom civilsamhället 43 procent av Sidas totala utbetalningar. 35 procent av det tematiska stödet för mänskliga fri- och rättigheter och demokrati har gått till insatser för att stärka civilsamhället i länder där demokratin kan sitta trångt. Detta är till stor del Kristdemokraternas förtjänst.Genom de svenska partnerorganisationerna förmedlas närmare 1,8 miljarder kronor. Den värderingsgemenskap som finns mellan de svenska organisationerna och deras systerorganisationer i partnerlandet borgar för långsiktighet, transparens och effektivitet genom korta beslutsvägar och täta, nära kontakter.En omställning av civilsamhällesstödet håller just nu på att genomföras. Jag har stor förståelse för den frustration som många har upplevt under processen. Ovisshet är bland det värsta som finns. Nu är strategin beslutad sedan mitten av september, och alla organisationer kommer att ha möjlighet att söka anslag. De kommer att ha sammanlagt ett år på sig för omställningen, fram till september nästa år. Syftet är att samordna och effektivisera biståndet så att det som avgör i första hand är kvalitet, effektivitet och transparens i kombination med i vad mån projekten följer regeringens tematiska prioriteringar.Sverige är en av världens mest generösa biståndsgivare i förhållande till bni. Endast fem länder uppnådde förra året FN:s mål om att avsätta 0,7 procent av bni för bistånd. Sverige har därför, genom sitt stöd till och genom multilaterala organisationer, kunnat utöva ett inflytande som de facto överstiger insatsen i sig. Kristdemokraterna är garanten för ett fortsatt generöst svenskt bistånd i världsklass.Fru talman! Av nödvändighet har Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina medfört stora förändringar av det svenska biståndet. Vi kan inte bortse från den nöd som har förorsakats av systematiska bombningar av civila samhällsstrukturer som sjukhus, köpcentrum och elproduktion eller av att 1,4 miljoner hem har förstörts. Det mänskliga lidandet hos människor som har drivits på flykt är stort. Även Moldavien, Armenien och Georgien är länder som ligger inom det ryska intresseområdet. Sverige vill med sitt bidrag stärka ländernas motståndskraft mot ryskt inflytande, bland annat genom att stärka civilsamhället, stödja fria och oberoende medier och bekämpa korruption.En av regeringens tematiska prioriteringar är förbättrad hälsa för de mest utsatta. Varje dag dör ungefär 13 400 barn under fem år runt om i världen, och de största barnadödarna är sjukdomar som i de flesta fall går att förebygga. Utvecklingen går åt rätt håll; barnadödligheten har mer än halverats sedan år 2000. Vaccinationer, tillgång till rent vatten och sanitet och näringsrik mat är avgörande. Unicef har genom svenskt stöd bidragit till att 11 000 sjukvårdsinrättningar och nästan 33 000 skolor fått tillgång till rent dricksvatten, toaletter och möjlighet till handtvätt. Genom Globala fonden bidrar Sverige till förebyggande åtgärder mot och behandling av tre av de största sjukdomsgrupperna - malaria, tuberkulos och hiv/aids - i 120 länder, bland annat genom att dela ut impregnerade myggnät i malariadrabbade områden. Ett innovativt svenskt forskningsprogram arbetar med att genmodifiera malariamyggor så att parasiten inte kan utvecklas i dem och därmed inte spridas vidare. Sverige spelar också en viktig roll i kampen mot antimikrobiell resistens. Vårt bidrag har lett till att flera länder har tagit fram nationella handlingsplaner mot AMR.Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag kommer att överskrida den anmälda talartiden. Det har kommit upp en del saker under debatten som jag har behov av att kommentera eller göra kompletteringar kring. FN-förbundet rapporterade för två år sedan att de senaste 32 årens demokratiska framsteg hade utraderats efter pandemin. Under 2023 inträffade ett sorgligt trendbrott: För första gången på två decennier finns nu fler diktaturer än demokratier i världen. Hälften av de 60 länder som har hållit nationella val i år befinner sig i en demokratisk tillbakagång, och fria och rättvisa val hotas i flera av dem. Demokrati och mänskliga rättigheter utgör det näst största tematiska området hos Sida. Svenskt stöd har bidragit till att flera länder har kunnat genomföra fria, fredliga och rättvisa val, och svenska valobservatörer har varit utsända genom flera olika organisationer för att stärka insynen och möjligheten för civilsamhället att utkräva ansvar. Ett glädjande exempel i detta fall är Guatemala, där Sverige under många år har stöttat civilsamhället. Landet har nu blivit en ny demokrati efter lång tid med auktoritärt styre. Med anledning av tidigare inslag i debatten vill jag också uppmärksamma kammaren på att regeringen den 10 december publicerade en skrivelse angående genomförandet och Sveriges uppfyllelse av Agenda 2030. För varje mål finns en övergripande sammanfattning av måluppfyllelsen och därefter en redovisning av tematiska områden under respektive mål som av regeringen bedöms ha stor bäring på målens uppfyllelse. I flera fall omfattas även Sveriges insatser ur ett globalt perspektiv under de olika målen.Slutligen, fru talman, vill jag ta upp de senaste veckornas händelseutveckling i Syrien. Vi kristdemokrater ser positivt på ett pluralistiskt samhälle där olika perspektiv finns sida vid sida och kompletterar varandra. Därför ser vi med stor oro på utvecklingen i Syrien, där en i grunden fundamentalistiskt islamistisk - och terrorklassad - organisation har tagit över makten efter den tidigare diktaturen. Kristna fanns i Damaskus när Paulus kom dit runt år 35, några år efter Jesu död. En stor kristen befolkning har funnits i området ända sedan dess. Före det förödande kriget i Syrien för tio år sedan var 10 procent av befolkningen kristen. I dag kan siffran vara så låg som 2 procent. På grund av den utbredda förföljelse som rådde under IS styre lämnade de flesta kristna landet; av 1,5 miljoner 2011 fanns bara 300 000 kristna kvar 2022. Många av dem är nu oroliga att grymheterna från IS tid ska upprepas. Här behöver vi i Sverige använda alla tillgängliga kanaler för att försäkra oss om att så inte sker. Det är vår medmänskliga och moraliska skyldighet.Med detta vill jag ställa mig bakom utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

Fru talman! Tack för anförandet, Gudrun Brunegård!Jag vill återvända till det ekumeniska följeslagarprogrammet. Under 20 års tid har följeslagare kommit till Västbanken genom det ekumeniska följeslagarprogrammet. Man har kommit för att skydda civilbefolkningen, dämpa våldet, dokumentera människorättsöverträdelser samt ge stöd till palestinska och israeliska organisationer och individer som arbetar för en fredlig lösning på konflikten. Följeslagare har vandrat med palestinska skolelever förbi militära vägspärrar på deras väg till skolan, bidragit med internationellt skydd för boskapsskötare och familjer som skördar sina oliver samt dokumenterat när familjer har fått sina hem rivna eller sin mark konfiskerad. Sida har varit en av de allra viktigaste bidragsgivarna till det ekumeniska följeslagarprogrammet, men nu verkar det som att pengarna kommer att frysa inne. Det verkar vara stopp med stödet till det här otroligt viktiga programmet, och 20 års erfarenhet av det här viktiga arbetet riskerar att gå förlorad. Hur ser ledamoten på detta?

Fru talman! Tack för frågan, Lotta Johnsson Fornarve!Det här är en knepig fråga. Personligen har jag sett en del exempel på följeslagarprogrammet, och såvitt jag har kunnat bedöma har man bidragit med skydd och lugn i områden där den vanliga civilbefolkningen har klämts lite grann - kanske haft svårt att ta sig förbi vägspärrar och sådana saker. Man har bidragit till att barn och unga har kunnat gå i skolan. Jag har ingen närmare kännedom om varför man har dragit in stödet, men parallellt med detta vill jag poängtera att det våld som har tagits upp under debatten och som en del bosättare står för är någonting som vi ser väldigt allvarligt på - precis lika allvarligt som vi ser på det våld och övervåld som sker från annat håll. Bosättare har också blivit föremål för sanktioner från svensk sida.Självklart måste civilbefolkningen i Palestina kunna leva sina liv i fred och lugn och ro, och den balansen är viktig att upprätthålla.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Är ledamoten beredd att stå upp för det ekumeniska följeslagarprogrammet och jobba för att det ska få stöd i framtiden? Det är nämligen ett mycket viktigt bidrag till arbetet med att lugna ned situationen i området och stödja utsatta människor. Om det finns följeslagare på plats eller inte kan göra skillnaden när det gäller om barn ska våga gå till skolan eller inte. I och med att Sida har varit en av de största bidragsgivarna kan det hända att hela det ekumeniska följeslagarprogrammet nu är hotat. Jag skulle vilja veta om ledamoten är beredd att stå upp för följeslagarprogrammet och jobba för att det ska få stöd i framtiden.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för den uppföljande frågan.Jag måste naturligtvis ta reda på vilka skäl som ligger bakom att man har dragit bort stödet. Om det är så att det finns goda skäl att upprätthålla stödet och Sida inte går in med ny finansiering hoppas jag naturligtvis att de olika organisationerna genom egen finansiering kan prioritera detta, om det är så bra som det verkar vara.

Fru talman! Egentligen borde det här inte vara så svårt. Världen är i kaos. Kvinnors rättigheter minskar, hbtqi-personers rättigheter minskar och barn dödas och lemlästas med hänvisning till att det finns saker som är viktigare än deras liv. Detta sker samtidigt som klimatet av någon konstig anledning följer naturens lagar och förändras på grund av människans oansvariga beteende. Jag kommer aldrig att glömma flickan från Ukraina som mer än något annat önskade att få sova en natt i trygghet. Det låter i mina öron som en ganska rimlig önskan. Men vad gör vi som bor i de delar av världen som ännu mår jämförelsevis ganska bra och där vi har demokrati? Jo, vi ägnar oss åt att kivas om vem som har rätt och fel i stället för att tillsammans sätta ned foten och agera. Man kan tycka att det borde vara så enkelt, men så är det givetvis inte. Världen är komplex, och mitt i allt detta står vi här i dag och debatterar Sveriges budget för svenskt bistånd.Så här står det i det betänkande som ligger till grund för den här debatten: "Utskottet instämmer i regeringens bedömning att biståndet är ett av de viktigaste utrikespolitiska verktygen för att möta de komplexa utmaningar som vi och världen står inför samt driva och värna svenska intressen. Svenskt bistånd ska lyfta fler människor ur fattigdom och förtryck och på sikt skapa välstånd." Jag vet inte hur ni tolkar det - eller jo, det vet jag nu efter den här debatten. Jag tycker att det låter som att biståndet är otroligt viktigt för oss alla, inte bara för att det är moraliskt rätt och riktigt att Sverige som ett välmående land ska stötta dem som är utsatta utan också för att det handlar om vår egen säkerhet i den oroliga värld vi lever i. En trygg omvärld ger ett tryggt Sverige.Jag skulle vilja backa tillbaka till den där dagen i september då regeringen presenterade sin budget för 2025. Jag ska erkänna att jag blev ganska förfärad när finansministern såg ut som att hon hade hittat en skattkista att ösa ur när hon visade upp grafen för att illustrera hur många miljarder regeringen hade hittat genom att kapa och spara på biståndet. Är det verkligen så här regeringsunderlaget ser på bistånd? Jag tror inte på att de ser det som en belastning som åtminstone vissa vill kapa helt, i ett läge där biståndet tvärtom är viktigare än någonsin. Det är detta vi har diskuterat här i dag, och det verkar vi faktiskt vara eniga om.Fru talman! Det finns en hel del som jag håller med regeringsunderlaget om när det gäller biståndet. Biståndet behöver reformeras, och biståndspolitiken behöver förhålla sig till hur världen ser ut i dag och möta den värld som kommer i morgon. Mycket av det som står i reformagendan är också bra, men slutsatserna om hur detta ska verkställas på bästa sätt är väldigt olika.Just nu springer Sverige tillsammans med många andra stora biståndsgivarländer åt fel håll. När de som arbetar med bistånd och de som forskar om bistånd är eniga om att det som är viktigt i det här läget är att satsa på långsiktiga projekt, särskilt i de mest utsatta områdena, gör Sverige i sällskap av många andra precis tvärtom. Vi tar bort utvecklingsbiståndet från de mest utsatta områdena. Över huvud taget omfördelas biståndet nu så att en större andel går till akut humanitärt bistånd i stället för till långsiktigt utvecklingsbistånd.Missförstå mig inte - det humanitära biståndet är givetvis oerhört viktigt. Men Sverige som föregångsland kanske inte ska göra precis som alla andra länder. Vi kanske borde göra tvärtom: öka utvecklingsbiståndet och fokusera på de mest utsatta områdena. På kort sikt kommer det att vara utmanande, och det kanske ger sken av ineffektivitet i nationalekonomernas grafer. På lång sikt kan det dock löna sig. Det handlar ju om hur man ser på det där med effektivitet; det kan vara lite olika saker.För Centerpartiet är detta självklart: När demokrati, mänskliga rättigheter och klimatet hotas ska Sverige vara modigt, ta på sig ledartröjan och till exempel stötta långsiktiga projekt på de mest utsatta platserna. Vi ska inte vara defensiva, vilket regeringen just nu är i många stycken på den utrikespolitiska arenan. Man väntar och ser vad alla andra gör. Vi ska göra precis tvärtom. Vi ska vara först.Det svenska biståndet är viktigt och fungerar väldigt väl. Vi är alla stolta över det svenska biståndet, men vi vill också fortsätta vara det. Här spelar naturligtvis det svenska civilsamhället, och civilsamhället runt om i världen, en viktig roll.Att satsa på barns utbildning och jämställdhet är något av det mest effektiva man kan göra för att öka ett samhälles välstånd. Detta vet vi, och vi har pratat om det här i dag. Det finns också med i regeringens reformagenda. Som vi tidigare har konstaterat väljer regeringen dock att skära ned på stödet till exempelvis UNFPA, UN Women och Unaids.Att inte satsa på bistånd är helt enkelt dumsnålt. Centerpartiet vill därför återgå till enprocentsmålet och redovisar i sin budget en trappa som gör att vi är tillbaka på 1 procent till 2028.Vän av ordning kan se att vi har förlängt återställningstiden med ett år. Det finns lite olika anledningar till detta. En av dem är att vi väljer att hantera stora delar av stödet till Ukraina separat. Vi ser nämligen att Ukrainas behov blir allt större, och vi tycker inte att regeringens budget för detta räcker. Därför vill vi samla huvuddelen av stödet till Ukraina i en särskild fond som ligger utanför biståndsbudgeten.Fru talman! En av de mest obegripliga saker regeringen gör i sin framtida budget är att satsa 3 miljarder kronor på att baxa människor från Sverige till deras ursprungsländer. Det är lika mycket som man framöver kommer att kapa biståndet med. Man gör detta trots att all erfarenhet säger att det är en både ineffektiv och väldigt dyr satsning.Samtidigt hittar vi flera exempel i regeringens biståndsbudget som strider mot OECD-Dacs regelverk. Exempelvis har man valt att knyta migrationspolitiken till biståndet. Därför, fru talman, vill jag nämna Centerpartiets reservation 2, som handlar om att det vi kallar bistånd också ska följa regelverket för OECD-Dac.Låt oss kalla en spade för en spade. Om det verkliga biståndet skulle falla under den magiska 0,7-procentsgränsen får nog regeringen faktiskt också stå upp för det.Fru talman! Slutligen vill jag komma med lite beröm. Det är bra att regeringen lyfter fram företagandets och entreprenörskapets avgörande roll i att bygga ett samhälle. Det är också bra att vi satsar på samverkan mellan svenska företag och lokala företag i mottagarländerna, inte minst när det gäller teknik för klimatomställning.Dock anser vi i Centerpartiet att detta alltid ska utgå från mottagarens villkor och behov. Vi anser därför att det är lite olämpligt med alla de skrivningar som finns om att biståndet ska gynna svenska intressen. Missförstå mig inte - självklart vinner Sverige och svenska företag även på det här samarbetet. Det är dock inte detta som ska vara utgångspunkten, utan det är mottagarens behov som ska styra.Sammanfattningsvis förhåller sig Centerpartiet till regeringens budgetförslag för biståndet på det här sättet:Vi anser att biståndet bör återställas till 1 procent av bni och att större delen av pengarna bör läggas i en särskild fond till Ukraina.Vi vill ha en liberal feministisk utrikespolitik som tar jämställdhet på allvar.Vi vill att Sverige tar ledartröjan och vågar satsa på långsiktiga insatser på de mest utsatta ställena samt på klimatomställning och småföretagande.Vi anser att man bör ta bort kopplingen mellan migration och biståndspolitik och stå upp för OECD-Dacs regelverk.Förutom att jag yrkar bifall till reservation 2 avstår jag och Centerpartiet traditionsenligt från ställningstagande när det gäller själva budgetramen och hänvisar till Centerpartiets särskilda yttrande.Till sist vill jag önska talmannen, kammarkansliet och mina kära kollegor i utskottet en riktigt god och lugn jul.

Fru talman! Sverige ska vara en internationell röst för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. När världen står inför flera kriser, som klimatkrisen, utarmningen av den biologiska mångfalden och pushbacken för kvinnors och flickors rättigheter, måste Sverige vara en stark röst internationellt. När rättigheter inskränks och säkerhetsläget försämras är det inte tid att backa från våra internationella åtaganden. Tvärtom är det då Sverige måste stiga fram.Men det ser vi tyvärr inte i den här budgeten. Regeringens reformagenda är i stället ett bakslag för den svenska utrikes- och utvecklingspolitiken och ett tydligt avsteg från de värden som framhölls då Sverige drev en feministisk utrikespolitik.De senaste årens kriser har varit allra tuffast för redan fattiga länder, och det är deras invånare som har drabbats hårdast av klimatkrisen, pandemin, kriget i Ukraina och de ökade råvarupriserna.Mer stöd behövs på flera fronter. Det är Miljöpartiets politiska övertygelse att vi i Sverige klarar av att möta kriserna i vårt närområde, bland annat genom vårt stöd till Ukraina, samtidigt som vi fortsätter att ha en generös biståndsnivå globalt. Vi ska inte skicka notan för stödet till Ukraina till världens fattigaste, vilket regeringen nu gör.Fru talman! Det finns mycket att ta upp i den här debatten, men jag kommer att koncentrera mig på tre punkter.För det första vill vi återställa biståndsramen till 1 procent. Regeringens aviserade minskning av biståndsramen innebär att vi kommer att gå under FN:s mål om 0,7 procent av bni i bistånd till 2028, enligt nuvarande prognoser. Det är inget annat än en skandal. Att regeringen sänker sina ambitioner om att vara med och skapa en bättre värld är inte oväntat men djupt beklagligt. Regeringens besked är dåliga nyheter för arbetet för demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter runt om i världen. Framtiden för miljontals människor ser plötsligt ännu mörkare ut.Miljöpartiet avvisar regeringens sänkning och återställer i stället biståndet till 1 procent för kommande tre år. Vi vill använda biståndet till att påskynda utfasningen av fossil energi och möjliggöra att investeringar i förnybart också når de allra fattigaste. Vi vill också att Sverige ska vara en ledande kraft för klimaträttvisa i den globala klimatomställningen och investera i klimat- och miljöarbete i fattiga länder.Vi vill att Sverige ska driva en feministisk utvecklings- och utrikespolitik som sätter fokus på kvinnors rättigheter, politiskt deltagande, ekonomisk egenmakt, inflytande över fredsarbete, frihet från våld och rätten till reproduktiv hälsa.Vi vill att Sverige ska fortsätta vara en ledande givare och partner för människor på flykt och människor som riskerar svält. Vi vill även stoppa skatteparadis samt kapital- och skatteflykt undan fattiga.Vidare vill vi stärka den svenska fredsrörelsen. Inför 2024 kapade regeringen det statliga ekonomiska stöd som i 100 år getts till svenska organisationer inom civilsamhället som arbetar för fred och nedrustning. I en tid med ett försämrat säkerhetspolitiskt läge är det fredsfrämjande arbetet än viktigare. Vi återställer och dubblerar stödet till fredsorganisationerna med en satsning på totalt 40 miljoner.Miljöpartiet vill också öka stödet till FN. Kärnstöd till FN-organisationer behövs för att de ska kunna vara snabbfotade och sätta in åtgärder vid akuta kriser. Trots detta har regeringen i stället dragit ned stödet till flera viktiga FN-organ de senaste åren. Regeringen stryper allt stöd till Unaids och har också minskat finansieringen av UN Women, UN Peacebuilding Fund, den gemensamma fonden för Agenda 2030, UNFPA och UNDP under 2023-2024.Samarbete är avgörande i en svår tid med svåra utmaningar, som dem vi står inför just nu. Då krävs mer stöd till FN-organ - inte mindre. Vi avvisar regeringens neddragningar till internationella organisationer och satsar ytterligare 200 miljoner kronor för att öka stödet till FN-organ.Fru talman! För det andra säger vi nej till avräkningar för asylmottagande. Miljöpartiet är emot ett urholkat bistånd där kostnader för att ta emot flyktingar i Sverige tas från biståndet. Vi vill att avräkningarna minimeras. Biståndet ska gå till att bekämpa fattigdom, inte till administrativa kostnader eller nationellt arbete. Vi avvisar därför regeringens avskrivning för asylsökande och skyddsbehövande inom utgiftsområdena 8 och 13.Migrationsverket kommer att bli en av de största mottagarna av svenskt bistånd 2025, då 2,6 miljarder kronor ska gå till att bland annat täcka kostnader för boenden, trots att många flyktingboenden just nu står tomma. Regeringen har också lanserat sin nya strategi för migration. Strategin upprepar hur verksamheten ska minska migrationen till Sverige och öka återvandringen och antalet tvångsutvisningar. Det är inte biståndets roll, och detta bryter mot de biståndsregler som Sverige ska följa genom OECD-Dac. Det handlar om 350 miljoner skattekronor som i stället borde gå till att hjälpa hungriga och bekämpa klimatförändringar.Regeringen säger att det ska finnas stärkta synergier mellan bistånd och migration. Det betyder i klarspråk att pengar som skulle användas för att lyfta människor ur fattigdom och förtryck i stället används för att betala tomma mottagarplatser för asylsökande. Det är ineffektivt och missar målet.Det finns synergier mellan bistånd och migration, men då bör man satsa på ett fortsatt starkt utvecklingsbistånd. När människor genom samarbete får stöd och hjälp att stanna kvar trots tuffa utmaningar, då minskar migrationen. Med det sagt är utmaningarna med de klimatförändringar som väntas enorma, så vi måste alla arbeta tillsammans på bred front.Fru talman! Det tredje jag vill lyfta fram är att regeringen avskaffar PGU, politiken för global utveckling. Regeringen avvecklar den politik som har lagt grunden för Sveriges globala utvecklingsansvar och varit en hörnsten i Sveriges globala engagemang sedan 2003. PGU var ett banbrytande och visionärt steg för att säkerställa att Sveriges politik på alla områden, inte bara inom biståndet, bidrar till en mer hållbar och rättvis global utveckling. Beslutet motiveras med att regeringens arbete med PGU numera huvudsakligen bedrivs inom ramen för genomförandet av Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling.Vad detta betyder i praktiken är högst oklart. Regeringen lade nämligen ned Agenda-2030-kansliet tidigare i år. Man har också strukit att alla myndigheter ska rapportera sitt arbete med Agenda 2030 och skurit ned budgeten för uppföljningen av målen.Neddragningarna för arbetet med Agenda 2030 och avskaffandet av PGU är bara ytterligare tecken på att regeringen vänder de globala utmaningarna ryggen och avstår från att låta Sverige spela en ledande roll i det arbetet.Fru talman! Slutligen vill jag bara påpeka att betydelsen av regeringens reformagenda fortsatt är höljd i dunkel. Man säger en sak med fina skrivningar men följer inte upp med satsningar. Exempelvis ser vi tydliga skrivningar och uttalanden om jämställdhet och SRHR, men verkligheten är en annan.Nej, regeringens reformagenda går i en annan riktning. Den feministiska utrikespolitiken är avskaffad, andelen bistånd med en jämställdhetskomponent minskar och även andelen av svenskt bistånd som går till sexuell och reproduktiv hälsa minskar. I stället är det svenska intressen, migration och exportfrämjande som står högst på agendan.Att regeringen backar från globalt ansvar undergräver Sveriges trovärdighet och inflytande i det internationella samarbetet. Sverige behöver en feministisk utrikes- och biståndspolitik som vågar möta de globala utmaningarna med kraft.Fru talman! Jag avslutar med ett talande citat från Sveriges radios Ekot i morse. Där intervjuade man en ledare från den kambodjanska MR-organisationen Licadho, som från årsskiftet blir av med sitt stöd från Sida trots att MR- och demokratiutvecklingen i Kambodja går kraftigt bakåt. Naly Pilorge, som leder Licadho, säger om beslutet att avsluta stödet, fritt översatt: Det här är väldigt osvenskt. När ska ni finna er själva igen?Fru talman! Det undrar jag också.Med detta vill jag passa på att önska mina utskottskollegor, utskottskansliet, kammarkansliet och talmannen en god jul och ett gott nytt år.(Applåder)Överläggningen var härmed avslutad.(Beslut skulle fattas den 17 december.)

Debatt om förslag

Totalt cirka 44,5 miljarder kronor ur statens budget för 2025 går till utgiftsområdet Internationellt bistånd. Riksdagen sa ja till regeringens förslag i budgetpropositionen för 2025 om hur pengarna inom utgiftsområdet ska fördelas.
Den största delen av pengarna, drygt 42,4 miljarder kronor, går till biståndsverksamhet. Bland övriga anslag inom utgiftsområdet finns exempelvis Sidas förvaltningsanslag och Folke Bernadotteakademin.
Riksdagen sa också ja till regeringens förslag om bemyndiganden om ekonomiska åtaganden och om att upphäva vissa riksdagsbindningar när det gäller politiken för global utveckling. Samtidigt sa riksdagen nej förslag i motioner från allmänna motionstiden 2024, bland annat alternativa budgetförslag.
Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen om den 27 november 2024. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här beslutet avser steg två i beslutsprocessen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag för 2025 inom utgiftsområde 7, som uppgår till ca 44,5 miljarder kronor. Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om vissa bemyndiganden om ekonomiska åtaganden och om att upphäva vissa riksdagsbindningar när det gäller politiken för global utveckling. Därmed avstyrker utskottet de alternativa förslag om dessa frågor som förts fram i motioner. Ett övrigt motionsförslag avstyrks med hänvisning till pågående arbete. Ledamöterna från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet avstår från ställningstagande när det gäller budgetbeslutet och redovisar i stället sina överväganden i särskilda yttranden.