Utgiftsområde 24 Näringsliv

Herr talman! Danfors 350, Uponor 35, NCC 1 700, JM 600, Ifö 41. Det handlar om varsel. Det handlar om människor som under de senaste månaderna har fått beskedet: Du kommer att bli arbetslös. Under oktober och november varslades 40 000 personer, arbetstagare, i Sverige om arbetslöshet. Det går inte en dag utan att något företag lägger ett varsel. Hitintills i december har det varit varsel varje dag. Man kan bara konstatera att vi är på väg in i en kraftig lågkonjunktur. Regeringen står mer eller mindre handfallen. Under den senaste tiden har vi sett hur finanskrisen och lågkonjunkturen slår hårt och djupt in i människors vardag. När varslen och arbetslösheten ökar dag för dag stiger oron för framtiden. Det är då det krävs en ansvarsfull ekonomisk politik för jobb och välfärd som kan bygga ett bättre Sverige utan att orättvisor och klyftor ökar. Är då regeringens förslag till budget för utgiftsområde 24 om näringspolitik noga avvägd för att möta den allt dystrare framtid som vi nu ser - det som finansministern betecknar som vargavinter och att det är långt till vår? Nej, inte som vi ser det. Vi är nu i ett extremt läge. Sverige skulle behöva en förnyad jobbpolitik för att möta varslen och arbetslösheten. Men när vi i dag här i kammaren debatterar den så viktiga frågan om jobben och framtiden lyser näringsministern med sin frånvaro. Det betyder att det inte heller i dag blir några besked till svenska folket, om nu inte den borgerliga majoriteten här i riksdagen ger svenska folket besked om hur det blir inför framtiden. Herr talman! Vi har krävt att regeringen ska ta sitt ansvar och återkomma till riksdagen med ett stimulanspaket för att möta den stundande arbetslösheten. Men regeringen och ni borgerliga politiker här i riksdagen har inte lyssnat vare sig på vad vi i oppositionen säger eller på Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, Konjunkturinstitutet och många ekonomer. I stort sett alla säger i dag samma sak: Någonting måste göras. Men regeringen är passiv. Regeringen håller fast vid sin budget från den 22 september som för varje dag blir alltmer passé. Regeringens budget är helt enkelt överspelad. Den byggde på inaktuella prognoser. Regeringen har ju till och med presenterat nya prognoser med ett ännu mer illavarslande innehåll. Men det har inte lett till några åtgärder. Tydligen har man inte lärt sig eller tagit till sig någonting utifrån detta. Samtidigt blir varslen allt fler, och antalet konkurser ökar med 20 procent. Det förväntas fortsätta under år 2009, så det är här och nu som det krävs åtgärder för att möta den här jobbkrisen. Vi socialdemokrater har redan presenterat en rad åtgärder för att möta de många varslen och antalet ökade konkurser. Vi har presenterat ett industripaket, ett forsknings- och innovationspaket och ett särskilt stimulanspaket på 15 miljarder kronor. Vi har också presenterat åtgärder för småföretagen som vi vill stärka. Herr talman! Regeringens förslag i budgetpropositionen innebär att regeringen kraftigt försämrar Sveriges konkurrenskraft. Den aktiva näringspolitiken trappas ned, och regeringen försämrar kraftigt Sveriges konkurrenskraft. Den aktiva näringspolitiken trappas ju ned. Regeringen sätter tilltro till massiva skattesänkningar för dem som redan har det gott ställt. Regeringen tycks helt enkelt missa hela dynamiken i ett samhällsbygge där samhälle och näringsliv ska arbeta tillsammans. Det är en kombination av trygghet och utveckling för såväl anställda som entreprenörer som gör Sverige konkurrenskraftigt. Vi socialdemokrater vill att Sverige ska vara ett av världens mest konkurrenskraftiga länder. För detta krävs det samarbete mellan samhälle och näringsliv. För att uppnå det måste politiken för frihandel gå hand i hand med öppenhet och konkurrens och förenas med breda satsningar på kunskap, entreprenörskap och trygghet för alla. Vi kan bara konstatera att det är en skandal att regeringen inte gör offensiva satsningar på kunskap utan i stället väljer att subventionera låglönejobb och skapa sämre omställningstrygghet. Det Sverige nu behöver göra är att investera sig ur krisen. På näringslivsområdet handlar det om att investera, som vi ser det, i forskning och utveckling. Här föreslår vi 660 miljoner mer än vad regeringens förslag innebär. Vi föreslår 500 miljoner för att användas till investeringar i ett riktat program för att möta varslen och den vikande arbetsmarknaden. Den här stimulansen borde ha varit igångsatt redan under 2008. Vi säger också att vi vill ha ett kompetenslyft med särskilda utbildningar, med forsknings- och utvecklingsinsatser, i samarbete med näringslivet. Det programmet skulle utformas och genomföras tillsammans av Arbetsförmedlingen och Vinnova. Vi säger att det kan vara viktigt med nystartsinriktning för anställda personer i företag där det nu är många varslade. Dessa kan få ett extra forskningsstöd för att höja personalens kompetens under lågkonjunkturen för att de sedan ska kunna möta framtiden när det vänder och vara anställningsbara. Vi föreslår vidare ytterligare 100 miljoner till Forska och väx. Vi tycker att det är viktigt, inte minst för entreprenörernas möjligheter. Vi vet att de stora företagen lägger mycket på forskning och utveckling, medan de små företagen inte alltid har musklerna att klara av och orka med det. Vi vill satsa på Designa och väx. Vi tror att designnäringen är en del av Sveriges framtid och kan vara med och bidra på fler olika sätt. Vi satsar också på småföretagarstipendium och ett särskilt innovationslån för uppfinnare för att öka den kommersiella servicen så att alla ska få en möjlighet. Oavsett var man är entreprenör i vårt land ska det finnas tillgång till både mackar och butiker. Vi ser att det på landsbygden i dag blir en stor förändring i detta avseende. Det påverkar företagandet och de företag som finns ute på landsbygden. Herr talman! Ett annat viktigt område som vi tror att Sverige har stora möjligheter att utveckla handlar om turistfrämjande, det vill säga besöksnäringen. Här satsar vi 90 miljoner mer än vad regeringen gör. Av dessa 90 miljoner vill vi särskilt använda 50 miljoner kronor för att stärka Sverige som arrangör av internationella evenemang. Vi vill också tilldela 40 miljoner kronor till Visit Sweden för att marknadsföra Sverige bättre som turistland. När vi vet att vi för svensk del har tappat väldigt mycket turister från icke-europeiska länder tror vi att det här är viktigt att satsa på. Det är ett sätt att hålla tillväxten i gång och hålla människor i arbete. Besöksnäringen som sådan tycker vi är en så pass viktig gren att vi vill att den ska bli en basnäring och ha ett strategiskt handlingsprogram. Hitintills har man från regeringens sida och från borgarnas sida inte anammat detta. Det kunde vara roligt att få ett besked här i dag om man är beredd att diskutera ett strategiskt handlingsprogram för besöksnäringen i en stundande lågkonjunktur. Vi har många andra satsningar som vi vill genomföra för att stärka köpkraften, inte minst hos barnfamiljer och pensionärer. Det tror vi påverkar människors vardag - om man ska våga göra en investering, om man ska våga köpa nya vinteroveraller till barnen eller om man i stället ska spara pengarna när man inte vet hur det kommer att bli i framtiden. Det är just den stora osäkerheten, hur det ska bli när regeringen inte presenterar några stimulansåtgärder, som gör att hotet om att lågkonjunkturens påverkan ska bli ännu värre är stort. Därutöver vill vi införa ett ROT-avdrag. Vi vet av gammal beprövad erfarenhet att ROT-avdrag har stor betydelse för att människor ska våga göra investeringar även när det är lite sämre tider. Det skulle man kunna kombinera med ett grönt program för att vi ska ställa om Sverige till ett mer energisnålt samhälle. Att då göra satsningar inom exempelvis miljonprogramsområdena skulle kunna påverka både miljön och sysselsättningen. De senaste dagarna har fordonsindustrin varit i centrum, och den betyder oerhört mycket för svensk ekonomi. Det är samma sak här. Volvo är till salu, Saab är eventuellt till salu - hur man nu ska tolka de senaste ryktena. Men vi får inga besked från regeringen. Hur blir det för fordonsindustrin i Sverige? Kommer man från regeringen och från borgerlig sida att stötta fordonsindustrin och dess utveckling inför framtiden? Herr talman! Just nu ser det ganska dystert ut såväl i Sverige som runt om i Europa. Här i riksdagen saknar vi handlingskraft hos borgarna, det är passivitet. Kanske vi i dag kan få lite besked hur det blir inför framtiden. Blir det stimulanspaket? Blir det någon form av kompetenslyft för de människor som nu går ut i arbetslöshet? Vi hoppas på det från oppositionens sida. För övrigt, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag hade hoppats att i dag kunna stå här i talarstolen och vara positiv över utvecklingen i Sverige. Men den senaste tidens utveckling på svensk arbetsmarknad är långt ifrån den som vi hade för bara tre månader sedan. Det såg relativt ljust ut trots allt. Vi såg en lågkonjunktur framför oss. Sådana har vi haft tidigare också, det är en del av den vardag som vi lever i. Vi i Vänsterpartiet lade också fram förslag för att motverka den. Men det som har inträffat efter det är en fullständig kollaps. Hela marknadsekonomin står inför stora omvälvningar. När ingenting fungerar längre förväntar man sig att det finns en regering som tar itu med situationen och lägger fram förslag. 40 000 varsel de två senaste månaderna - jag har aldrig i mitt liv upplevt något så dystert. Jag är ute och träffar företagare och frågar: Vad har hänt? De svarar att de inte vet. De har aldrig varit med om liknande. Det har blivit tvärstopp för order. Efterfrågan på varor och tjänster finns inte längre, och de vet inte vad som händer. Till det kommer bankernas oförmåga att tillhandahålla kapital. Det är snarare så att bankerna fördjupar krisen genom att säga upp ingångna avtal med företag och försätter på det sättet företagen i en svår likviditetskris. Herr talman! I praktiken var budgetpropositionen som förelades oss i riksdagen i slutet av september redan överspelad när den beslutades. Den vilade nämligen på felaktiga antaganden om den ekonomiska utvecklingen, inte bara i Sverige utan i världen i stort. I ett läge där Svenskt Näringsliv, konjunkturinstitut, fackföreningsrörelse och ekonomer efterlyser och närmast vädjar till regeringen att lägga fram stimulanspaket för att få fart på ekonomin för att rädda företag och i förlängningen jobben, då gör regeringen ingenting. Vi avvaktar läget, är svaret vi får. Regeringens passiva hållning när det gäller näringspolitik kommer tydligt till uttryck i hur regeringen har agerat i den situation som har uppkommit genom finanskrisen och den lågkonjunktur som vi upplever nu. Regeringen har fram till de senaste dagarna förhållit sig oerhört passiv och avvaktande och har nöjt sig med att tillsätta en samordnare i varje län. Samordnare är landshövdingen! Det är faktiskt landshövdingens uppgift att samordna statlig verksamhet och åtaganden i länet. I den verktygslådan finns ingenting nytt, bara gammal skåpmat. Hur ska de göra för att rädda det hela? Svaret lyser med sin frånvaro. Nu är inte allt dåligt som regeringen har gjort. Den proposition som vi tog om kapitaltillskott till Svensk Exportkredit och Almi var bra. Tyvärr räcker den inte på långa vägar. Svensk Exportkredit säger själva att det är långt ifrån tillräckligt i och med att det krävs att även andra intressenter går in och stöttar med pengar, och de finns inte. Regeringens totala passivitet - näst intill likgiltighet, vill jag nog påstå - är någonting som fördjupar och förvärrar situationen totalt sett i Sverige. Inom fordonsindustrin - det går inte, herr talman, att låta bli att nämna den - är situationen speciellt besvärlig. Denna industri, branschgren, står för 168 miljarder i exportinkomster i Sverige varje år - 168 miljarder! Det är den i särklass viktigaste näringsgren som vi har. Bakom Volvo och Saab finns tusen underleverantörer i dag som lever i ovisshet om sin framtid. Här behövs samverkan mellan fordonstillverkare, underleverantörer och regering. Men vad får vi? Inte någonting. Mot bakgrund av det som vi upplever i dag har jag i går kväll skrivit och begärt en aktuell debatt om fordonsindustrins situation i Sverige som jag hoppas kommer till stånd. Riskkapitalbolagens svårigheter att få fram kapital och bankernas rädsla för att låna ut till företagen gör att rädslan för felinvesteringar är stor. Hur lång och djup och vilka konsekvenser lågkonjunkturen kommer att få för svenskt näringsliv i förlängningen är i dag omöjligt att se eller att ens förstå. Då är det extra viktigt att bygga för framtiden, för att överbrygga den kris vi befinner oss i, för att stimulera ekonomin och efterfrågan hos konsumenterna. Mot den bakgrunden måste staten träda in när det privata kapitalet inte har tillräcklig uthållighet. Det gäller till exempel byggande av järnvägar och vägar men också i vissa fall uppbyggnad av företag. Staten har, och har alltid haft, en viktig uppgift att fylla för att säkra långsiktig kapitalförsörjning. Historiskt kan vi se det. Jag har sagt det tidigare många gånger och gett exempel på statens betydelse för företagens uppbyggnad och framgång i Sverige. Ett exempel är samverkan mellan Ericsson och Televerket. SJ:s betydelse för Asea går inte att underskatta eller den roll som Vattenfall har haft för teknisk och industriell utveckling i Sverige. Det är viktigt att Sverige som ett litet land även i framtiden kan vara med och utveckla ny teknik inom centrala tillväxtområden, inte minst inom energi- och miljöområdet. Sverige ligger ju i topp när det gäller innovationer, men alltför få blir i förlängningen till produkter eller tjänster på marknaden. Det är ett allvarligt hot mot utveckling av nya idéer, bärkraftiga företag och nya jobb. I ett läge där kapitalmarknaden inte längre fungerar eller vill ta ansvar måste staten gripa in. Vänsterpartiet har föreslagit att en riskkapitalfond bildas. Vi har också lagt fram förslag om att ta en extra utdelning från Vattenfall och tillföra bolaget 5 miljarder kronor. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har en gemensam reservation där vi tycker att målet för näringspolitiken ska ha följande lydelse: Den ska främja en hållbar tillväxt och en ökad sysselsättning genom insatser för ökad konkurrenskraft och fler och växande företag. Och det är det mål som riksdagen beslöt om hösten 2005 på förslag av den dåvarande socialdemokratiska regeringen med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det här handlar om synen på småföretagens roll och betydelse för att kunna upprätthålla en hög sysselsättning. Den politik som regeringen bedriver riskerar att kraftigt försämra Sveriges konkurrenskraft. Det är inte genom stora skattesänkningar för den bäst ställda som konkurrenskraften säkras utan snarare genom satsningar på kunskap, entreprenörskap och trygghet för de anställda och företagen. Näringspolitiken bör utformas så att det skapas så goda förutsättningar som möjligt för personer som vill starta och driva företag. För ett par veckor sedan presenterade Företagarna småföretagarbarometern. I den kan man läsa att det största tillväxthindret för små företag är brist på arbetskraft, kvalificerad arbetskraft. Det är ingen ny sanning. Det här möter jag när jag är ute och träffar småföretagare i Västmanland. Det är brist på kvalificerad arbetskraft, och det har varit så under många år. Då kan man ställa sig frågan: Varför händer ingenting? Varför görs då ingenting? Satsningen görs i stället på speciella tjänster inom tjänstesektorn, hushållsnära tjänster. De kommer aldrig att bidra till svensk tillväxt eller till att lyfta Sverige ur krisen. Inte heller kommer sänkningen av arbetsgivaravgifterna för hamburgerkedjor att lyfta Sverige ur krisen. Här handlar det om att vi måste satsa på utbildning, forskning och utveckling. Den kvalificerade yrkesutbildningen är just en sådan insats som behövs för att möta de behov som finns hos företagen. Den är träffsäker, den är lokalt anpassad och den är ett samarbete mellan arbetsmarknadens parter. Det är klassisk svensk politik egentligen. Det behövs också ytterligare insatser för att möta den brist på arbetskraft som vi kommer att stå inför. När samtliga 40-talister går i pension behöver deras platser fyllas. Här brister regeringen i sin politik. Ett exempel är östra Götaland där man nu gör den här typen av satsningar för att överbrygga just den kris som vi står inför, men då saknas pengar. Regeringen har inte tillskjutit tillräckligt med pengar för att dels täcka de akuta brister som finns hos en del företag i dag, dels se till att folk blir anställningsbara i framtiden. Vi har i våra förslag en del ytterligare inriktningar för att stärka småföretagarnas möjligheter på marknaden. Vi vill ge ett ökat stöd till forskning genom att tillföra en skattreduktion till små och medelstora företag, typ den som man har i Norge. Jag förstår inte varför inte svenska företag ska ha samma möjligheter som andra när det gäller just den delen. Vi vill helt slopa sjuklönekostnaden för små företag med upp till tio anställda. Vi vill också sänka arbetsgivaravgifterna med fokus på de mindre företagen. Vi vill inrätta en miljöteknikfond som ska ha till uppgift att främja mindre företag i den första, ganska svåra fasen i en företagsetablering. De pengarna finns inte i dag. Vi vill också satsa på exportfrämjande åtgärder genom att ytterligare skjuta till medel, framför allt på de nya marknaderna. Avslutningsvis vill vi se över den offentliga upphandlingen. Vi vill använda den upphandlingen till att utveckla innovationer och teknik. För detta krävs det också en handlingskraftig regering. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Herr talman! Vi har tidigare hört här om regeringens passivitet. Jag måste tyvärr instämma i detta. Det har lagts fram en budget som den borgerliga regeringen krampaktigt verkar hålla fast vid utan några förslag på förändringar. Det hade kunnat vara gott och väl om det hade varit en bra budget och om det inte hade hänt mycket sedan sist. Huruvida det ursprungligen var en bra budget har vi naturligtvis delade meningar om, men vi borde inte ha delade meningar om att vi behöver anpassa oss till verkligheten som har uppkommit efter det att budgeten lades fram. Det känns konstigt att vi är oense om det när vi ser den kris som seglar upp när det gäller finansmarknaden och den lågkonjunktur som kommer. Vi borde tillsammans kunna göra någonting åt det här. Vi i oppositionen har lagt fram olika förslag på stimulansåtgärder. Det handlar om väldigt många olika saker. Tyvärr har regeringen inte kommit med något förslag åt det här hållet. Man har i och för sig välbehövligt sett att små företag kan behöva extrakrediter, och det har vi välkomnat, men det behövs faktiskt mer. Den här passiviteten är intressant. Den finns inte bara när det gäller finanskrisen och lågkonjunkturen, utan den är faktiskt slående på andra krisområden som till exempel klimatområdet. Även här visar regeringen en förvånansvärd passivitet. Jag hoppas att passivitet inför kriser inte är regeringens strategi. Det vore för hemskt. Nu ska vi diskutera näringslivet. Jag vill göra en liten utblick och se det positiva i sammanhanget. Företagandet är någonting som skapar möjligheter för människor att förverkliga sina idéer, bidra till samhället, vara kreativa och samtidigt driva en verksamhet. För samhället skapar detta ett mervärde med aktiva individer. Det finns givetvis också fördelar genom att det skapas sysselsättning, vilket vi brukar påpeka. När det är så positivt borde vi se till att det är så lätt som möjligt att driva företag. Vi borde också se att detta företagande är en förutsättning för att vi ska kunna möta kommande utmaningar, varav klimatförändringarna är en. Jag önskar att även regeringen såg detta. När det gäller förslag på det här området har vi tidigare pratat om Forska och väx. Det är ett förslag där vi hoppas att man kan ha en miljöenergiteknikinriktning för att till viss del kunna möta klimatförändringarna. Det handlar också om stimulansåtgärder. Jag vet att regeringen satsar lite pengar på detta, men det förslag som vi, Vänsterpartiet och den förra, socialdemokratiska regeringen ursprungligen lade fram bidrar faktiskt till forskning och utveckling i små företag. Det är även en bra stimulansåtgärd. Jag hade önskat att regeringen hade kunnat se det och utöka verksamheten. Vidare föreslår vi branschprogram för miljöteknik. Näringslivet och de fackliga organisationerna borde kunna samarbeta för att föra fram den här branschen som är en av de stora framtidsmöjligheterna för Sverige. När det gäller miljödriven näringslivsutveckling har Nutek tidigare framgångsrikt drivit olika satsningar. Regeringen har nu aviserat att man ska minska dessa och kanske avskaffa dem helt. Det är en väldigt konstig inriktning med tanke på de kriser vi har. Swentec, som driver en bra verksamhet när det gäller att stödja små miljöföretag och andra, görs till en delegation under regeringen. Det kan säkert bli bra om regeringen inte ger sig på att försöka bromsa utvecklingen. Den blir tidsbegränsad, vilket är olyckligt. Vi borde ha tydliga signaler om att detta är någonting vi ska satsa på i framtiden och inte någonting vi funderar på att lägga ned. Över huvud taget kan vi se att de olika regler och åtgärder som har funnits tidigare i samhället - det gäller till exempel att ställa hårda miljökrav - har varit framsynta regler som har bidragit till att svenskt näringsliv och svenska företag har kunnat anpassa sig till det som komma skall. Miljöfrågor är inte bara en fluga, utan det är någonting som har sin bas i den faktiska verkligheten och som man kan undersöka vetenskapligt och så vidare. Det är viktigt att vi i politiken inser detta och anpassar de spelregler som finns så att företag och andra får möjlighet att utvecklas. Det finns givetvis regler som är mindre bra, och det finns ett visst regelkrångel. Det gäller särskilt för små och medelstora företag. Det borde vi satsa mer på. Vi föreslår att vi satsar extra pengar till Tillväxtverket, Arbetsmiljöverket, Skatteverket och Naturvårdsverket för att de ska se över om man kan minska detta. Regeringen föreslår även att man för över lite av det nationella entreprenörskapsprogrammet till Skolverket. Det är dock oklart vad och på vilket sätt. Vi tycker att det vore bättre om regeringen var tydlig med att det är viktigt med entreprenörskapsprogram. Därför önskar vi ha kvar detta. Vi ser en mängd andra bra stödåtgärder. Det gäller till exempel ökat stöd till socialt företagande som är en väldigt viktig del för att få med alla i vårt samhälle. Vi borde också se att företagaren tyvärr i alltför stor omfattning är en svensk man. Vi borde försöka vidta åtgärder för att förbättra möjligheterna för andra att också driva företag. Vi har ett förslag som går i denna riktning. Det handlar om riktade mikrokrediter för nystart av företagande. Det skulle framför allt kunna riktas till kvinnor och personer med invandrarbakgrund som har svårt att få krediter i dag. Det är nog extra svårt i dagsläget med den kris vi har. Andra förslag i den riktningen är att vi ökar verksamheten i de regionala resurscentrumen för kvinnor. Det är också viktigt att se att det kan vara bra med nya sätt att driva företag. Ett av dessa sätt kan vara en egenanställning där man slipper en del av administrationen och krånglet och kan driva sin verksamhet och det man är bra på och få stöd från ett företag. Tyvärr är våra regler inte alls anpassade till detta. Man får genast problem med a-kassan och andra saker. Vi vill därför satsa extra pengar på att sprida information om detta, förändra regler och utbilda människor. Det här var en mängd olika förslag som finns med i vår ursprungliga budget. Vi tror givetvis fortfarande att de är bra. Men jag tror att det är viktigt att vi får någon sorts samling och inser att det faktiskt har hänt saker sedan de här motionerna och budgeten lades fram. Jag tycker att det är sorgligt att inte alla verkar kunna inse det, men jag hoppas att vi framöver får en omsvängning från regeringen på detta område. Jag vill i varje fall med detta yrka bifall till reservationen.

Herr talman! Nästan varje morgon när man slår på radion och lyssnar på nyheterna har situationen förändrat sig jämfört med hur det var när man släckte lampan och läste TT för sista gången kvällen innan. Det kommer nya varsel, och det händer väldigt mycket. Finansmarknaden står i den största krisen i mannaminne - ja, det beror väl på hur långt minne man har. Vi pratar nu om en krissituation som vi egentligen aldrig någonsin har stått inför. Den kombination av händelser som vi ser nu har egentligen aldrig förekommit, och därför är det också väldigt svårt att förutse vad som kommer att hända nästa dag och vilka åtgärder som är de rätta för att bromsa, balansera och förstärka. Därför tror jag att det är väldigt viktigt att man också har någon is i magen innan man kastar ur sig inte bara förslag utan sådant som man också har tänkt sig ska genomföras. Man kan inte komma med nya budgetar riktigt varje vecka. Vi ser att bara sedan vi justerade det här betänkandet i utskottet den 18 november har ytterligare nya saker skett, och vi har anledning att göra andra bedömningar i dag än vi hade då, till exempel när det gäller situationen på finansmarknaderna. Men herr talman, jag vill ändå börja med att understryka att det finns en gravt skev bild i den här debatten, nämligen att a) regeringen skulle vara handlingsförlamad, stå passiv eller sitta på läktaren och b) att budgeten skulle vara överspelad. Så är det naturligtvis inte. Den här budgeten är en utmärkt grund att stå på i den här situationen. Den övergripande satsningen i hela statsbudgeten som den föreslogs var 1 procent av bnp. Det finns ingen annan regering i Europa som har lagt fram en så expansiv budget för nästkommande år. Budgeten innehåller förstärkningar, för att ta några exempel, med ett jobbskatteavdrag som ytterligare gör det mer lönsamt att arbeta och som naturligtvis innebär en påspädning av hushållens disponibla inkomster, det vill säga en konsumtionsstimulans. Den innehåller sänkta arbetsgivaravgifter, dels generellt, dels för unga människor. Det kan för unga människor vara ett bra sätt att börja möta situationen. Det är de yngsta som alltid råkar värst ut vid nedgångstillfällen - de som aldrig har kommit in på arbetsmarknaden eller de som står närmast i tur att åka ut. Den generella arbetsgivaravgiftssänkningen innebär naturligtvis också en stimulans för företagen att bibehålla personal. Budgeten innehåller den största forskningssatsningen i modern tid, och den innehåller ett stort paket när det gäller yrkesutbildning med inrättande av yrkeshögskola, yrkesutbildning på komvux, fler lärlingsplatser och så vidare. Man kan bara invända mot en del av de kommentarer som kommer här om att alliansen bara skulle satsa på låglöneyrken. Ingenting kan vara mer fel. Den här yrkesutbildningssatsningen borde naturligtvis ha kommit för länge sedan, för det har varit ett väl känt faktum under många år att kompetent kvalificerad arbetskraft är en bristvara i det här landet. Budgeten innehåller också en stor satsning på infrastrukturutbyggnad i närtid, det vill säga finansiering av sådana infrastrukturinsatser som faktiskt går att genomföra under nästa och nästkommande år, inte bara sådant där man kan påbörja planeringen. På de här fyra områdena innehåller den här budgeten en mycket bra grund för att möta konjunkturförsvagningen. Vi vet att det kommer nya prognoser nästan dagligen. Det är inte alls så som Lage Rahm påstod tidigare att vi har delade meningar om det behövs mer. Nej, självklart inte. Vi har inte alls delade meningar om det. Det vi har delade meningar om är vad som ska göras, när det ska göras och hur vi ska samla ihop oss till genomtänkta satsningar. Vi kan se att det också så gott som dagligen kommer förslag från alla möjliga runt om i vårt samhälle: enskilda debattörer, ekonomer, forskare, LO-ekonomer, Svenskt Näringslivsekonomer och inte minst oppositionspartier. Att någonting måste göras är alla överens om. Det är bara det att vad som ska göras är meningarna väldigt delade om. Det kan vi även se från oppositionen. Man är snabb med att lägga fram många förslag, men de går i väldigt disparata riktningar. Vad Sverige behöver är nu först och främst ett beslut om budgeten för nästa år - den har ju ännu inte börjat verka över huvud taget - och att vi har välbedömda lägen för vilka ytterligare insatser som ska vidtas. De ska präglas av effektivitet och vara långsiktigt riktiga. Det absolut viktigaste just nu, herr talman, är att få finansmarknaden att fungera, att återställa förtroendet och att återställa kreditgivningen. Ska staten gå in? Ja, självklart. Men ska staten ta över? Nej, det tror vi inte är en bra ordning. Jag vill bara erinra om att Riksbanken och Riksgälden har gjort enorma insatser under de senaste månaderna. Man har tillfört över 600 miljarder kronor i likviditet genom olika så kallade faciliteter inklusive att man har försett den svenska marknaden med dollar genom swap -avtal. Riksgälden har "swappat" bostadsobligationer som inte har fungerat ute på marknaden mot statsobligationer i Riksgälden. Finanskrisen är det absolut mest akuta. Så sent som i går kväll fick vi besked om att bland annat de svenska kraven på att EU-kommissionen måste revidera stabiliseringspaketet för att få det att fungera bättre ute på marknaden har gått igenom, och det kommer att komma förslag från EU-kommissionen om samlade förändringar. Vi behöver här samlade insatser, så att vi inte bara skjuter problemen kors och tvärs över nationsgränserna. Är regeringen handfallen? Nja, knappast. Tre veckor från EU-beslutet hade riksdagen fattat beslut och satt i verket det svenska stabiliseringspaketet. Vi var snabbast i Europa. Man kan knappast säga att den svenska regeringen sitter på läktaren när man är snabbast i hela EU. Herr talman! Om det är så att finansmarknaden inte börjar fungera finns det faktiskt väldigt lite vi kan göra från riksdag och regering för att kompensera det med vanliga statliga åtgärder. Vi måste fokusera väldigt hårt här nu på kort sikt på att få finansmarknaden att börja fungera. Vissa åtgärder som kompenserar det har redan genomförts, och även här har vi visat att det finns både handlingskraft och snabbhet. Oppositionen har också varit väldigt tillmötesgående för att vi ska kunna få snabba beslut när det gäller ökningen av kapital i Almi och Svensk Exportkredit för att akut kunna vara inne och något kompensera för de brister som finns på finansmarknaden. Många säger: Aldrig har vi varit med om något liknande! Ändå finns det många som är oerhört tvärsäkra på vad man ska göra, fast det tvärsäkra om exakt vad som ska göras ändras från vecka till vecka. Så kan man opponera, men så kan man inte regera. Det vi behöver göra nu är att fatta beslut om denna budget, som lägger en god grund. Vi behöver samla befintliga resurser. Vi har tillsatt samordnare och även ordnat en struktur inom Regeringskansliet med en dörr in, som ska underlätta beredning av de förslag och analyser som kommer in, få dem samordnade och komma med förslag på samlade åtgärder, både när det gäller att få kapitalmarknaden att fungera bättre och till exempel inom områdena arbetsmarknadspolitik och utbildning. Det som är viktigt nu är att åtgärderna samlas för omställning samt nystart och möjlighet till tillväxt i företag. Då behöver vi fungerande marknader. Särskilt i en situation som denna behöver vi väl fungerande marknader. Därför är det också så viktigt med de förslag som finns om förstärkningar på Konkurrensverkets område, att vi förstärker de ekonomiska incitamenten för att starta, driva och växa och att vi blir effektivare i de företagsfrämjande åtgärderna. Därför är det naturligtvis tråkigt att de utredningar som arbetar med att se över metoderna för både rådgivning, kapitalinsatser och främjande inte redan är klara. Men hade de påbörjats av den tidigare regeringen hade vi naturligtvis stått starkare nu. Det är väldigt viktigt att de kompletterande åtgärder som ska göras utöver det som ligger i budgeten kommer rätt i tid, att man har rätt träffbild, att det som är tillfälligt verkligen är konstruerat så att det kan fungera tillfälligt och att det som handlar om strukturellt riktiga åtgärder tidigareläggs på ett sätt som är genomförbart. Det är - och nu citerar jag Anders Borg - en lång vargavinter som ligger framför oss. Hur lång den blir och hur många vargar som kommer att springa omkring vet vi fortfarande inte. Det är mycket svårt att överblicka. Men som hon sade, Sally: Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke. Därför är det oerhört viktigt att vi med lite is i magen konstaterar att vi lagt fram den mest expansiva budgeten i hela Europa. Vi har en expansiv penningpolitik. Vi kommer i morgon att få veta vad som händer med räntan. Det är viktigt att inte bränna allt krut på en gång. Om vi nu låter de automatiska stabilisatorerna verka fullt ut riskerar vi att senare, kanske 2010, stå i en situation där vi behöver göra stora åtstramningar för att klara finanserna. Om vi bränner allt krut på en gång riskerar vi därmed att binda ris åt egen rygg och måste senare bromsa oss ur uppförsbacken. Därför är det, herr talman, mycket viktigt att de kompletterande åtgärder som genomförs är genomtänkta. När det gäller den här budgeten för näringsliv förutsätter vi, vilket vi tydligt skriver i betänkandet, att regeringen återkommer med förslag på kompletterande åtgärder som kan behövas inom näringspolitiken. Att det behövs kompletterande åtgärder är glasklart. Mot den bakgrunden yrkar jag, herr talman, bifall till utskottets förslag. I detta anförande instämde Karin Granbom Ellison och tredje vice talman Liselott Hagberg (båda fp).

Herr talman! Is i magen säger Karin Pilsäter att man ska ha, och saker och ting ska komma i rätt tid. När jag till helgen kommer hem till Kronoberg och kanske möter någon av dem från Ryds Båtindustri som nu är arbetslös - resten av personalen är för övrigt permitterad - får jag väl säga till dem: Ha is i magen! Vi får vänta tills den rätta tiden kommer. Det verkar som om regeringen mest tänker och inte är så snabb. Det är fortfarande vår uppfattning, trots Karin Pilsäters inlägg, att regeringen gör ingenting. Den har valt att vara passiv. En sak var dock väldigt intressant, nämligen EU:s krispaket. Karin Pilsäter säger att vi var ett av de första länderna som var klara med det. När det gäller EU:s krispaket är Sverige alltså snabbast, men när det gäller förhållandena här hemma, de personer som nu blivit varslade, de företag som fått halverade order och kanske funderar på vad de ska göra, ska de ha is i magen. Företagen ska alltså inte lägga några varsel. Om det kommer stimulanspaket med exempelvis kompetenshöjande möjligheter för personalen under en tid, om det kommer ROT-avdrag och så vidare, behöver företagen kanske inte lägga varsel. Det vore bra om Karin Pilsäter kunde precisera vad som kan komma och när den rätta tiden är, för det verkar inte vara nu när vi är mitt uppe i krisen.

Herr talman! Jag vill påminna Carina Adolfsson Elgestam om att det som Sverige var snabbast på var genomförandet i Sverige, inte något allmänt prat på möten i Bryssel, som det lite grann verkade här. Det handlar om att genomföra stabiliseringsprogrammet i Sverige. En av de mest avgörande orsakerna till att så många företag nu lägger varsel är bristande orderingång. Varför är det bristande orderingång? Jo, därför att det är svårt med finansieringen. Det är huvudorsaken. Om finansmarknaden börjar fungera igen, om företagen får finansiering för de behov de har kommer situationen att bli helt annorlunda än den värsta tänkbara, det som man nu befarar. Därför är det viktigt att på kort sikt, efter bästa förmåga, lägga ned mycket energi på att få dessa saker att fungera. När det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbildningsinsatser är det ingenting som skulle kunna börja gälla just denna vecka. Jag tror inte att det är avgörande för företagens varsel. Det finns resurser på Arbetsförmedlingen i dag. Osvuret är bäst, men allt talar för att de resurserna inte kommer att räcka till slutet av nästa år. Det är självklart. Men de är inte slut i dagsläget, och därför är det inte det mest akuta. Det finns några goda grundregler när det gäller beslutsfattande. En är att man ska hålla huvudet kallt och hjärtat varmt, inte tvärtom, för då blir besluten inte så bra som de behöver vara. Det är viktigt att de just är genomtänkta, att man ser till att de är genomförbara under den tid man sätter upp. Vi har i modern tid en ganska bred historia av att ha lagt mycket pengar på utbildningsinsatser och arbetsmarknadsåtgärder men att en hel del av dem inte fungerat bra just för att de inte varit genomtänkta, för att man inte haft en bra planering.

Herr talman! Det är intressant vad som är genomtänkt eller inte. Jag skulle nog vilja påstå att det just nu inte verkar som om borgarna i riksdagen, och inte heller regeringen för den delen, riktigt tänkt igenom hur läget är i Sverige. Om man hade gjort det skulle man här och nu, före årsskiftet, kommit med ett stimulanspaket som hade kunnat komma i gång med omedelbar verkan. Det är vad alla frågar efter - Svenskt Näringsliv, kommuner och landsting runt om i landet, företagare. Nu går deras personal ut i arbetslöshet. Det talas mycket om varsel. När man är varslad är det inte klart vilka på företaget som kommer att bli arbetslösa, som får lämna arbetsplatsen och gå hem. Det lades varsel även i augusti och september, även om de inte var lika många som nu. Många av dessa förhandlingar är redan klara och de varslade har fått gå hem. De är redan ute i arbetslöshet. Nu kommer antalet att fyllas på genom alla de varsel, ungefär 40 000, som är lagda under oktober och november. Det hastar alltså. Att säga att det ska vara genomtänkt, när vi i Sverige faktiskt har erfarenhet av att det betyder mycket att vi vidtar kompetenshöjande åtgärder, känns märkligt. Det är märkligt att regeringen inte kan lyssna och ta till sig av det. Utifrån det perspektivet är det kris i landet. Det gäller både den finansiella delen och det faktum att många företag fått sina order mer än halverade. Och regeringen gör ingenting. De bara väntar.

Herr talman! Låt mig gå tillbaka till det som jag sade inledningsvis, nämligen att det i denna budget finns en storsatsning på yrkesutbildning. Det gäller både komvux och yrkeshögskola. Den satsningen är ett bra tillskott men har ännu inte börjat verka. Det kommer även tillskott på kapitalområdet. Om vi hade gjort som ni sade, Carina Adolfsson Elgestam, skulle vi ha fått fatta ett nytt beslut varje vecka. Det hade resulterat i en salig blandning av åtgärder och ett ganska rörigt genomförande. Jag tror att det helt enkelt är smartare att samla ihop sig lite och göra en välbedömd åtgärdslista på vad som ska sättas in och vid vilken tidpunkt i stället för att varje gång det läggs ett nytt varsel komma med ett nytt paket och sedan försöka få någon sorts struktur och ordning utifrån det. Det finns fortfarande resurser kvar att använda när det gäller arbetsmarknadspolitiken. De är inte slut. De nya resurser som föreslås i budgeten - i och för sig inte på vårt område - kommer att räcka en bra bit in på nästa år. Det är dock oklart hur långt eftersom vi inte vet hur situationen kommer att bli. Hur tänker ni att man ska göra när ni nu lägger fram förslag? Vid ett tillfälle lade ni till exempel fram förslag om att man skulle satsa mer pengar på Vinnova redan under detta år, trots att det var ganska uppenbart att om vi hade följt en normal beslutsgång hade ingenting av dessa pengar hunnit processas före årsskiftet. Ändå tyckte ni att det var läge att fatta extraordinära beslut om forskningsanslag under innevarande år trots att budgeten för nästa år innehåller påtagliga tillskott, och inte bara påtagliga utan de största tillskott som gjorts under den tid vi kan överblicka. Hur tänker ni själva när det gäller varslen? Har ni tänkt att staten ska gå in och kompensera varje företag för neddragningar med extraordinära utbildningsinsatser som ska sättas i verket nästa vecka? (FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag vill erinra om att Carina Adolfsson Elgestam inte har rätt till fler inlägg i detta replikskifte. Hon kan inte svara på frågorna.)

Herr talman! Karin Pilsäter sade att det inte går att bromsa sig ur en uppförsbacke. Det är väl i och för sig sant, men nu har regeringen lagt i friläge, och det är betydligt allvarligare. Det finns en poäng i det Karin Pilsäter säger. Det man behöver satsa på och lägga stor vikt vid är att få en fungerande finansmarknad. Den totala kollapsen har gjort att företag har svårt med kreditgivning. De har svårt att få lån till att investera. De har svårt att omsätta lån. Bankernas ensidiga möjlighet att säga upp ingångna avtal gör att företagens villkor sannerligen är osäkra. Att i det läget bara säga att vi satsar mest i Europa är en dålig jämförelse budgetmässigt med krispaketet. Det är ganska ointressant hur mycket vi satsar om det inte är relaterat till den verklighet vi lever i. För att få i gång kreditmarknaden igen måste det finnas någon som går före. Riksgälden och Riksbanken har gjort sin del av det hela genom övertagandet av Carnegie och företagscertifikat från Riksbanken. Det är jättebra. Men regeringens stabiliseringspaket är bankerna fullständigt ointresserade av. Det är egentligen bara Swedbank som har hoppat på den möjligheten. Det visar än en gång att det inte räcker med de åtgärderna. Det behövs någon annan som går före, ett statligt agerande, så att folk får kredit. Det är mot den bakgrunden vi vill ha ett riskkapitalbolag som törs och vågar gå in när de andra inte gör det.

Herr talman! Tydligen tycker ni nu att Vattenfall är vansinnigt överkapitaliserat. Det är klart att det hade varit klädsamt om den tidigare regeringen hade haft den typen av översyn över sina företag och sett till att man hade en kapitalstruktur som var riktig. Det får vi diskutera vid något annat tillfälle mer exakt. När skulle en sådan fond som ni nu funderar på kunna vara i kraft och börja låna ut pengar eller investera i olika företag? Det är inte precis nästa vecka. En sådan process tar ganska mycket tid. Vad vi har gjort är däremot att se till att göra det som går att göra snabbt: att höja kapitalet i de befintliga strukturer som finns. Ni har varit ytterst behjälpliga med att se till att få besluten snabbt genomförda. Det kan hända att vi måste återkomma med fler sådana saker om den ordinarie marknaden inte håller. Men låt mig återigen säga att det inte finns någon möjlighet att staten genom inrättande av den typen av institutioner skulle kunna kompensera för om hela den privata finansmarknaden fortsätter att vara så här blockerad. Det går inte. Det finns ingen möjlighet. Därför måste vi nu fokusera åtgärderna på att få bland annat bankgarantin att fungera. Det är därför Sverige har gått i bräschen inför Ekofinrådet som var i går. EU-nämnden har ställt sig bakom att driva på för att få förändringar i det stabiliseringspaket som EU-länderna gemensamt gick fram med men som många av våra länder nu har sett inte fungerar fullt ut på hemmaplan och därför måste få ändrade riktlinjer. Det är det som är de viktiga åtgärderna nu för att snabbt få det här att fungera, inte att börja starta nya statliga strukturer som på marginalen ska kunna gå in och komplettera. Det kanske behövs den typen av kompletterande åtgärder också. Men det är inte det som löser någonting nu.

Herr talman! Det var intressant att höra att Karin Pilsäter inte alls utesluter någon form av statliga riskkapitalfonder i framtiden. Det är givetvis på det sättet att man måste kunna göra två saker samtidigt, dels för det akuta läget, dels för att möta framtida hot. Det här är inte slutet, eller kanske ens början på slutet. Hur lång och hur djup krisen kommer att bli och vilka konsekvenser den kommer att få kan varken du eller jag säga i dag. Det är det som är så bekymmersamt. En sådan här fond som vi pratar om skulle finnas för att möta kommande kriser. Det är viktigt att vi har den typen av redskap framöver också. Näringspolitik handlar inte bara om åtgärder i dagsläget, utan även om åtgärder för framtiden. Det här skulle vara ett bidrag. Det som behövs i dag är också en översyn över bankernas möjlighet att ensidigt säga upp ingångna avtal. Jag tycker att det är - jag ska inte säga förfärligt, men det är anstötligt i allra högsta grad. Det här sätter företagen i en situation där de inte kan planera för framtiden, där de inte vet om de har krediter och möjligheter, inte vet om lånen blir uppsagda eller inte. Här skulle jag vilja se att regeringen visade lite handlingskraft och gick före för att se över lagstiftningen. Vi har SBAB. Vi äger SBAB. Vi kan använda det statliga ägandet för att vara föregångare. Vi är delägare i Nordea. Vi kan genom ett aktivt ägarskap använda också Nordea för att vara föregångare. Men det handlar om politik. Det handlar om att vilja. Karin Pilsäters fullständiga tilltro till marknadskrafterna gör mig lite bekymrad. När de inte fungerar måste någon annan träda in. Det är regeringens uppgift att göra det.

Herr talman! Det är regeringens och riksdagens uppgift att se till att regelverken är sådana att marknaden fungerar, inte att själva gå in och ta över marknadens funktionssätt. Det finns ingen möjlighet att staten på något sätt skulle kunna gå in och ta över hela finansmarknaden. Det tror jag att Kent Persson också inser. Diskussionen om att helt eller delvis statligt ägda institutioner skulle agera på helt andra villkor tror jag att vi får ta vid ett annat tillfälle. Repliktiden räcker inte till. Men att SBAB skulle ge helt andra villkor är helt uteslutet. När det gäller riskkapitalet är det ändå ganska slående att riskkapitalfonden med pengar från Vattenfall som vi diskuterar i dag som Kent Persson nu säger handlar om de långsiktiga villkoren. Sedan ska vi också diskutera i morgon i utskottet, men då i skepnad av att den ska lösa de akuta problemen. Det är det jag menar. Det kommer nya förslag varje vecka. Det är bara det att verkligheten ändrar sig hela tiden. Då tror jag att man får vara mer genomtänkt än så. När det gäller den kortsiktiga finansieringen finns det ingen sådan möjlighet. När det gäller de långsiktiga möjligheterna utesluter jag inte alls att vi behöver göra mer eller annorlunda vad beträffar statens kapitalinsatser. Det är därför vi har en utredning som alldeles strax är klar och som ska se över vilken statens roll är. Var ska staten gå in och vara aktör? Det är där det finns marknadsmisslyckanden. Det handlar förmodligen om att fokusera de statliga insatserna mycket mer på riktigt tidiga skeden och att vara med och ta större risker än vad man i dag gör och kanske träda tillbaka från andra sektorer. Men då måste vi få en fungerande privat finansmarknad med regelverk och villkor som gör att de privata aktörerna fungerar igen. Hade det varit så att den tidigare regeringen behandlat Banklagskommitténs och alla andra krav som finns på förändrade regelverk hade vi stått starkare rustade i dag och inte behövt göra så mycket akututryckningar. Men så har tyvärr inte varit fallet.

Herr talman! Karin Pilsäter pratade i sitt anförande om att man ska ha is i magen, att man inte kan lägga fram nya budgetar varje vecka och att det nu är viktigt att lägga tid på att se till att finansmarknaden fungerar. Det är mycket riktigt så att man inte kan lägga fram nya budgetar varje vecka. Jag skulle egentligen vilja veta vem det är som har föreslagit att vi ska inrätta en veckans budget. Jag har inte uppfattat att något oppositionsparti, inte mitt eget och inte någon utanför heller, skulle ha föreslagit "veckans budget". Jag tror att det helt enkelt handlar om att man - kanske varje vecka, kanske mer sällan eller oftare - uttrycker att regeringen ska ta sitt ansvar. Man säger en vecka att regeringen ska ta sitt ansvar och sätta in åtgärder, och sedan gör regeringen inte det. Man säger då: Nu tycker vi faktiskt att ni borde göra någonting nästa vecka. Sedan händer heller ingenting. Man säger veckan efter det: Men snälla nån, gör någonting! Det är inte så att varje gång man föreslår någonting vill att regeringen just den veckan ska göra en specifik sak. Jag skulle vilja veta vem det är som har föreslagit det. Det är bra att man lägger ner mer tid på finansmarknaden. Vi har stött de åtgärder som har gjorts för att försöka stabilisera finansmarknaden. Men jag undrar om man inte kan göra flera saker samtidigt. Det är lite grann som när John McCain ville avbryta presidentvalskampanjen. Obama påpekade att man faktiskt kan jobba med finansmarknaden och bedriva kampanj samtidigt. Jag undrar om det inte är så att man kan lägga lite tid på klimatförändringarna samtidigt. Jag skulle önska att regeringen klarade av att göra flera saker samtidigt. Hur är det med den saken?

Herr talman! Det är självklart så, Lage Rahm, att man måste kunna göra flera saker samtidigt. Man kan till och med både driva kampanj och faktisk verksamhet. Framför allt måste man kunna jobba med flera saker, även om det naturligtvis för oss alla finns någon sorts begränsning i både mental kapacitet och timmar per dygn. Självklart måste man kunna driva flera processer parallellt. Det är också vad som sker. Som ni vet pågår det en process när det gäller finansmarknaden. Det handlar just nu väldigt mycket om att påverka EU. Vi fick i går kväll igenom att EU-kommissionen ska komma tillbaka med nya regelverk eller förändringar i regelverken som gör att det bättre ska kunna sättas på plats från svensk horisont. Samtidigt har man en mycket djup och nära dialog med de samordningsmän som är tillsatta runt om i landet och de stora industrier som är i extra akut kris just nu. Det handlar om att kunna samla in och göra en bedömning av vilka behov som finns långsiktigt. Det gäller inte bara vad som den ena veckan känns rätt utan också vad som blir riktigt när man väl sätter åtgärderna i verket och de verkar ut. Man måste naturligtvis också kunna ha ett långsiktigt intresse i klimatpolitiken. Just nu står vi och väntar på att EU:s klimatpaket ska falla på plats med konkreta mål inom alla respektive område för varje enskilt land. Det handlar om att lägga ned väldigt mycket resurser och energi på att se till att vi verkligen får ett beslut inför toppmötet så att vi vet vad vi har att hålla oss till. Jag tror att det är det mest akuta på den fronten just nu så att man sedan kan gå vidare med implementering av olika typer av konkreta åtgärder.

Herr talman! Låt mig börja med klimatförändringarna. Det skrämmer mig lite när Karin Pilsäter inleder med att säga att regeringen väntar. Man kan hoppas att den inte väntar på någonting som tar väldigt lång tid. Vi vet genom vetenskap att det finns många typer av åtgärder som man kan vidta för att komma till rätta med en del av problemen. De kan vi göra redan nu, men det vill regeringen inte göra. Vi kommer sedan till frågan om finansmarknaden och stimulanspaket. Jag uppfattar att man jobbar på flera fronter samtidigt, men när kommer förslagen? Det vore bra att få veta det. Jag tror att vi behöver skicka signalen att Sverige tar detta på allvar. Då måste också regeringen på något sätt ta det på allvar och visa att vi kommer med nya förslag, men frågan är när. Jag tycker att det är en vettig inriktning att man vill vänta på mer information och tänka mer. Men frågan är om vi ska vänta på att få fullständig information. När kommer vi att få fullständig information? Det riskerar att vara tio år efteråt och ett antal doktorsavhandlingar senare som vi har fullständig information. I något läge måste man säga: Nu har vi tillräckligt mycket information, och då kan vi göra de här sakerna. Det vore välgörande om regeringen ändå kunde markera när.

Herr talman! Om vi ska vänta på fullständig information tror jag att vi får vänta oändligt länge. Jag tror inte ens att man tio doktorsavhandlingar senare kan säga vad som faktiskt hände. De kommer förmodligen att säga att det var olika saker som hände. Det kan man naturligtvis inte vänta på. Det är alltid lättare att efteråt säga vad man borde ha gjort än att i förväg veta vad som är rätt. Det är klart att man inte kan vänta på det. Däremot kan man samla ihop sig någorlunda. Men om jag skulle sitta och säga ett datum nu skulle det vara en helt meningslös övning. Däremot är det väl alldeles uppenbart att vi alla är överens om att denna budget, både när det gäller näringsliv och i stort, och framför allt när det gäller effekterna på företagen, är en bra grund. Men det är absolut inte tillräckligt. Det gäller också de mer strukturella åtgärderna som ni också efterlyser här och den del där vi över huvud taget har diskuterat innehållet med olika förslag. Det ligger naturligtvis mycket i de problem som ni pekar på. Där finns andra processer som är på gång att verka fram till ett konkret förslag. Det gäller exempelvis statens kapitalinsatser. Exakt vad ska man rikta in dem på? Var finns marknadsmisslyckandena? Hur ser rådgivande och främjande insatserna ut? Är de verkligen effektiva? Jag kan ta ett exempel. Du föreslog från Miljöpartiets sida alldeles nyss att vi ska förstärka de nationella resurscentrumen. Men vet vi att det är pengar som kommer att ge effekt? Vi måste ha ordentliga utvärderingar, och metoderna får aldrig bli viktigare än målen. Vi har ett antal granskningsrapporter från exempelvis Riksrevisionen som talar för att en hel del av de företagsfrämjande insatser som är gjorda inte har varit så effektiva. Det gäller också att man får valuta för pengarna för att det ska vara till gagn för de människor som pengarna används för och till gagn för människor som drar nytta av om det fungerar. Därför kommer det också under nästkommande år förslag på konkreta och mer strukturella förändringar inom många av dessa områden inklusive socialförsäkringen.

Herr talman! Sverige står inför en tid med hot men också möjligheter. Det kan synas vara ett hot för en person eller en verksamhet, och för en annan person eller en verksamhet upplevs detta som en möjlighet. Vi i Sverige är inte ensamma om detta. Vi dras med i en högkonjunktur och en lågkonjunktur precis som i övriga världen. Skillnaden är nu att vi i denna rådande lågkonjunktur och finansoro har ett starkt utgångsläge. Genom att alliansen har bedrivit en ansvarsfull ekonomisk politik där ändå många åtgärder har genomförts står Sverige starkt rustat. Därigenom har vi en beredskap för att kunna möta en svagare utveckling och har också åtgärder. Alliansen har lagt fram en av Europas mest expansiva budgetar på 32 miljarder. Det är nu den del som omfattar utgiftsområde 24 Näringsliv som vi ska behandla. Målet och inriktningen för alliansens näringspolitik är att stärka företagens konkurrenskraft och skapa förutsättningar för fler och växande företag så att jobben kan bli fler. Inom näringspolitiken ryms ett smörgåsbord av områden såsom företagsutveckling, entreprenörskap, innovationsutveckling, turistfrämjande med mera. Jag ska visa på ett par förslag i alliansens budget för att göra Sverige till ett av Europas bästa företagarländer. Arbetsgivar- och egenavgiften sänks med 1 procent vilket förbättrar för nyanställningar och sysselsättningen. Resurser för motsvarande 3 miljarder kommer på grund av detta kommuner och landsting till del. Bolagsskatten sänks från 28 procent till 26,3 procent för att förbättra för investeringar i Sverige. Även expansionsfondsskatten för enskilda företagare sänks. De så kallade 3:12-reglerna reformeras vilket skapar bättre förutsättningar för att anställa och investera. Reglerna för direktavskrivningar förbättras genom att inventarier med ett värde upp till ett halvt basbelopp får dras av direkt. Ungdomar i åldern 16-26 år får en sänkning i arbetsgivaravgiften så att dessa lättare ska få jobb. Det innebär att arbetskostnaden för ungdomar blir 12 procent lägre än vid full arbetsgivaravgift. Till detta kommer inte minst de 5 miljarder kronor i kapitaltillskott till Almi och Exportnämnden som riksdagen har beslutat om för att trygga kapitaltillskottet för små och stora företag. Listan på förslag för ett bättre företagande och ökad konkurrens är lång och betydligt mycket längre än vad jag just nämnt. Ett antal utredningar är genomförda. De kan vara ute på remiss eller är på gång. Här återfinns utredningar om trygghetssystem för företagare, förenklad F-skattsedel och finansiering. Jag vill som exempel gärna lyfta fram Utredningen om trygghetssystem för företagare. Detta ger klara förbättringar för företagarnas möjlighet att använda sig av sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och föräldraförsäkring. Utredningen innehåller mycket bra och genomarbetade förslag. Äntligen kommer det till exempel att på ett rimligt sätt gå att kombinera familj med företagande. Äntligen blir det en ökad valfrihet när det gäller karensdagar och sjukförsäkringsavgift. Äntligen föreslås ett högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader. Sammantaget underlättar utredningen företagarnas arbete och trygghet i vardagen. Att stimulera för våra unga att vilja få kunskap om entreprenörskap och företagande är viktigt. Vi har redan nu Ung företagsamhet i många gymnasieskolor, men det är oftast beroende av entusiastiska lärare. Vi vill att entreprenörskap ska vara en naturlig del av utbildningen och lyftas fram i styrdokument både på grundskola och på gymnasieskola. Först då kommer det naturligt. Det kan handla om ökat samarbete mellan företag och skola, erfarenhetsutbyte och lärare med företagserfarenhet. Parallellt med dessa förslag kompletteras budgeten med insatser för att främja kvinnors företagande och öka företagande bland personer med utländsk bakgrund samt nu senast en satsning på sociala företag, vilket gläder mig alldeles särskilt. Övriga förslag som regeringen har lagt fram och som gynnar företagande är satsning på infrastruktur, utbildningar, forskning och innovation med mera. Låt mig också kommentera den rödgröna oppositionens motioner. Det är förvisso nya motioner och nya motionärer, men innehållet har vi sett förr. På förmiddagen kan Socialdemokraterna ge bidrag så att hushållen ska kunna konsumera. På eftermiddagen tar man tillbaka pengarna i form av skattehöjningar så att hushållen inte har råd att konsumera. Hur går detta ihop? Många av förslagen innebär också att man slår in öppna dörrar. Det som Socialdemokraterna presenterar som nya förslag i sin motion har alliansregeringen redan startat. Det gäller till exempel infrastrukturen. S använder sig också av de gamla beprövade bidragsjobben. Denna gång är det till ungdomar. I stället för att stimulera till riktiga jobb vill Socialdemokraterna ha tidsbegränsade bidragsjobb. Men vad händer efter tolv månader när bidraget har tagit slut? Det har vi sett förr. Oppositionen kör med sin vanliga jargong och anklagar den borgerliga regeringen för att inte satsa tillräckligt. Till skillnad från den rödgröna röran tar Allians för Sverige nu sitt ansvar genom att först få igenom den budget som redan finns och införa reformer för 32 miljarder. Det blir en injektion i den svenska ekonomin. Konjunkturläget är bekymmersamt. Regeringen går noggrant igenom ekonomin och kommer att vidta åtgärder när man har stabila data gå på. Åtgärderna ska vara väl avvägda och ge största möjliga utdelning när det gäller jobben. Den budget som vi nu diskuterar är expansiv och framåtriktande. Den innehåller många förslag som kan dämpa fallet i en orolig tid. Vi ska se den som en plattform och bas som börjar gälla 2009. Utöver den finns det utrymme att göra andra åtgärder. Vi ska motverka nedgången på ett ansvarsfullt och trovärdigt sätt. Det viktiga är, precis som tidigare nämnts, att få bankerna att börja fungera så att räntorna kan gå ned och företagen få möjlighet att låna. Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut. I detta anförande instämde Marie Weibull Kornias och Hans Rothenberg (båda m).

Herr talman! Äntligen, sade Maria Plass, kommer utredningen om ett nytt trygghetssystem. Jag instämmer. Äntligen! Tänk att det har tagit så lång tid. Tyvärr är det så, om vi ska vara riktigt ärliga, att regeringen har bromsat upp hela utvecklingen genom att inte fullfölja de förslag som den förra regeringen lade fram med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i den utredning som påbörjade just arbetet med trygghetssystem. Det har tagit lång tid, men nu kommer det. Jag ser också fram emot diskussion och behandling i kammaren av det hela. Bättre sent än aldrig. Maria Plass tar upp en del saker som har gjorts för att stärka svenska företag. Man ska stärka konkurrenskraften för svensk industri. Jag bara funderar: På vilket sätt då? Jag ser inga förslag. I ett läge då produktiviteten i svenskt näringsliv sjunker - och har gjort det i två år - finns inga förslag på åtgärder för att öka produktiviteten. Det är enda sättet vi kan upprätthålla svenskt näringslivs konkurrenskraft på den internationella marknaden. Det behövs flera åtgärder när det gäller stöd till exportindustrin. Jobbskatteavdrag föreslås för att upprätthålla hushållens ekonomi och efterfrågan av varor och tjänster. Det gäller inte dem som är arbetslösa, sjukskrivna eller pensionärer. Det gäller inte dem som är varslade och går från jobb till arbetslöshet. De får ingen del av jobbskatteavdraget som ni föreslår.

Herr talman! Jag tycker också att trygghetsutredningen är fantastiskt bra, Kent Persson. Den har tagits i enighet mellan alla partierna. Vi har varit en från varje parti som har suttit med i en referensgrupp. Vänstern har också varit med och tyckt att förslagen är bra, även om det kanske har känts motigt ibland att gå med på något som var VAB-pengar eller liknade hushållsnära tjänster. Men eftersom det skulle gälla alla gick också Vänstern med på det. Det var en bra utredning och det var bra att vi var överens. Det förvånar mig lite grann att Kent Persson först nu har upptäckt att vi har ett sämre läge. Det har pågått i flera år. Vi har sett att industrin har gått på högvarv men att den också har varit på väg in i en lågkonjunktur. Vi har sett att den svenska fordonsindustrin med amerikanska ägare har blött. Det har den gjort i snart 20 år. I alla fall har pengarna inte kommit Sverige till del. Det är kul att även Vänstern har upptäckt det. När det gäller jobbskatteavdraget har folk fått mer i sina plånböcker. Man konsumerar mer. Vi satsar på att ha en arbetsförmedling som är ute på arbetsplatserna så att människor ska få jobb. De ska inte vara kvar i arbetslöshet; de ska få arbete. Därför finns det resurser till det. Precis som Kent Persson med flera har sagt behövs det åtgärder - och det får man. De finns på Volvo och ute på arbetsplatserna. Huvudsaken måste ändå vara att de får riktiga jobb.

Herr talman! Givetvis ska man få jobb och anställning, men en förutsättning för det är att det finns jobb. Nu har vi ett läge där industrins varor och tjänster inte längre efterfrågas. Det är problemet. Jobbskatteavdraget är ingen lösning. Det löser inte problemet utan förstärker det ekonomiska problemet för dem som står utanför systemet. Det måste vi ändå komma ihåg. Förslaget om trygghetssystemen, Maria Plass, har Vänsterpartiet drivit i många år. Det tror jag att du är medveten om. Vi har talat i kammaren och på många andra ställen om just vikten för företagare att ha samma trygghet som en anställd. Det är ingen nyhet. Det är lite sorgligt att Maria Plass påstår att vi skulle ha vaknat i frågan. Det är snarare så att regeringen äntligen har kommit till skott på ett liggande förslag. Låt oss inte gräla om det. Det ligger ett förslag här som vi är överens om. Jag hoppas att det så småningom kommer att bli verklighet i kammaren. Riksrevisionen har dödförklarat åtgärden att sätta ned sociala avgifter för ungdomar som ineffektiv, slöseri med skattemedel och ett undanträngande av anställningar. Det är den hårda kritik som Riksrevisionen har gett för den stora satsningen från regeringens sida. Är ni beredda att ta vara på Riksrevisionens kunskaper och deras syn att detta snarast bör förpassas till papperskorgen?

Herr talman! Det ska inte vara samma trygghetssystem för anställda och företag. Det ska vara trygghetssystem som är anpassade för företagare. Då blir det bra. När Vänsterpartiet agerar blir det lite av det klassiska, till exempel ett bidrag till småföretagare. Man säger att man vill stödja och hjälpa småföretagen. Först gör man det. Men när företagen sedan vill växa och utvecklas är man inte riktigt med längre. När företagaren faktiskt vill tjäna pengar på den idé och det arbete företagaren gör ska pengarna betalas in till staten. Tidigare hörde vi Kent Persson säga att man vill gärna gå in i företagen och röra till det lite grann. Staten, enligt Kent Persson, har bättre kunnande om företagaren än vad företagaren själv har. Jag tycker inte att Kent Persson ska tala om slöseri med skattemedel. Om det är något som Vänsterpartiet just nu ägnar sig åt med sina satsningar är det att gå in med massor av fiktiva pengar - dessa satsningar som inte är genomförda - och säga att det nu ska bli hjälp med allt, men man glömmer att berätta att notan skickas till våra barn och barnbarn. Det är de som får betala satsningen.

Herr talman! Maria Plass säger att oppositionen är rörig. Jag vet inte vad hon grundar det på att vi skulle ha en rörig politik. Det är faktiskt inte sant. Om Maria Plass hade läst betänkandet Utgiftsområde 24 Näringsliv hade hon sett att oppositionen har en gemensam reservation. Vi är överens om målet för näringspolitiken. Jag tycker inte att det är rörigt utan jag tycker faktiskt att det är konkret och visar på handling utifrån vilken väg vi tycker att man ska gå. Det handlar snarare om hur man ser på samhällsbygget. Skillnaden är att vi anser att samhälle och näringsliv ska gå hand i hand för att utveckla Sverige. Vi har också ett gemensamt särskilt yttrande vad gäller stimulanser för småföretagen. Vi är nog överens om i riksdagen att de är viktiga för tillväxten och framtiden. Därför är det så intressant att Maria Plass säger att de för en ansvarsfull politik och ska sänka arbetsgivaravgifterna med 1 procent eftersom det ska stimulera tillväxt. Men är inte sanningen, Maria Plass, att när den borgerliga regeringen tillträdde höjde ni arbetsgivaravgiften, det vill säga ni tog bort rabatten? Många tillverkningsföretag, ofta småföretag, har faktiskt fått en höjd arbetsgivaravgift. Är det en ansvarsfull politik för småföretagande? Det kunde vara intressant att få veta. En annan sak som förvånar mig mycket är att Maria Plass säger att de under flera år har sett att vi är på väg mot sämre tider. Hur kan det då komma sig att man inte har större beredskap för att möta den kris vi är på väg in i, för att möta alla varslen och det ökade antalet konkurser?

Herr talman! Då får vi konstatera att Carina Adolfsson Elgestam inte har läst vår budget. Den budgeten är till för att dämpa i dessa oroliga tider. Vi lägger fram ett otal förslag för att dämpa och se till att det blir bättre för företagen. Jo, jag har sett att ni har en gemensam reservation. Jo, jag har läst vad ni har skrivit. Jag vet inte om jag blir så mycket klokare. Mycket av detta tycker jag tyder på panikåtgärder. Panikåtgärder är aldrig en problemlösare. Jag kan också konstatera att Socialdemokraterna har ungefär samma argument som för två år sedan. Ni säger att ni rör er framåt, men gör ni det egentligen? Det är samma åtgärder som ingår i dessa stimulanspaket som på 90-talet. Jag känner igen massor. Jag är tillräckligt gammal för att ha varit med om några lågkonjunkturer. I de branscher jag har arbetat har de varit kännbara. Jag känner igen argumenten, och jag känner igen stimulanspaketen. Kom med något nytt!

Herr talman! Jag har dessvärre läst regeringens budget. Vi i oppositionen kan konstatera att budgeten är passé. Budgeten togs fram under juli-augusti för att presenteras i riksdagen den 22 september. Sedan dess har det hänt så oerhört mycket. Regeringen har inte anpassat sig efter det, och det har inte de borgerliga politikerna i riksdagen heller gjort. Om inte regeringen har förstått att det händer saker i landet, alltifrån varsel till konkurser, är det väl ändå så att de borgerliga riksdagsledamöterna bor runt om i hela landet. De måste dagligen, precis som vi, möta såväl anställda som företagare som berättar om hur bekymmersamt det är. Då är det lite förvånande att man inte tar till sig av alla dessa rapporter som kommer. Konjunkturinstitutet och Riksbanken säger att det inför 2009 blir nolltillväxt. Som jag vill minnas i regeringens finansplan kalkylerade man för några månader sedan på en tillväxt över 1 procent. Någonstans går detta inte ihop. Sverige har förändrats. Den globala ekonomin har förändrats. Det är regeringen i Sverige som har ansvaret och som inte anpassar sig efter den nya kostymen. Det är där bekymret ligger. Därför har vi presenterat förslag på åtgärder. Jag är inte helt övertygad om att det alltid behöver vara nya saker när man jobbar med åtgärder för att stimulera ekonomin. Ibland kanske det också fungerar med gamla beprövade system. Vi vet vad det har för betydelse för människor att på olika sätt få möjlighet till att höja kompetensen. Det gör dem anställningsbara när konjunkturen går upp.

Herr talman! Hur kan en budget vara passé innan den ens har börjat gälla? Socialdemokraterna har inte sett effekterna av detta. Eller hur? Vi har en budget som är en bra plattform, en bas, och som börjar gälla 2009. Till detta kommer åtgärder. Vi för en ansvarsfull politik. Vi går inte ut med spenderbyxorna. Mot alliansens ansvarsfulla politik står Socialdemokraternas spenderbyxor. Man går ut med åtgärder som skattebetalarna får betala tillbaka. Det är inte lösningen att bara slänga sig ut. Det är bättre att tänka först och vidta åtgärden senare, inte tvärtom. När det gäller budgeten låter det som att om bara alla anpassar sig till Socialdemokraterna blir allting bra. Det fungerar inte så. (CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s): Jo!) Nej! Vi har sett förslagen tidigare, och vi har konstaterat att förslagen har misslyckats. Det är inte bara i Sverige de har misslyckats. Vi har sett det i Japan, där man har kört ungefär samma system och där det ledde till kollaps. Spendera, spendera, spendera - och sedan kommer kollapsen. Det är inte så vi vill ha det. Vi tänker långsiktigt, och vi tänker på Sverige, det land vi lever i, och att alla ska kunna få komma tillbaka till arbete.

Herr talman! Maria Plass pratade om några saker. Men jag vill börja med att påpeka att det kan inte vara så att en budget är aktuell bara per definition, för att den inte har börjat gälla. Det måste väl ändå ha någonting med innehållet att göra. Det kan vi ha olika åsikter om. Det är knappast ett bra argument att den inte skulle vara aktuell för att den inte har börjat gälla. Jag skulle vilja ge Maria Plass möjlighet att förklara en sak som jag tyckte lät väldigt konstig, men som jag är säker på att hon inte menar. Hon sade att det som är ett hot för någon är en möjlighet för någon när man pratar om finanskrisen. Vi ska inte försöka skönmåla den situation som är. Jag hoppas att Maria Plass håller med om det. Det är också lite intressant att höra Maria Plass säga att vi har sett innehållet förut. Jag tycker att det borde kunna tolkas lite positivt. Det finns faktiskt en viss stringens i det hela, och det behövs vissa åtgärder som regeringen inte jobbar med. Om man då ser dem igen borde det snarare vara en indikation på att regeringen borde förändra sitt förslag. Jag skulle vilja veta varför ni inte gör mer för att möta klimatförändringarna. Vad är orsaken?

Herr talman! Till att börja med sade jag att det är den här budgeten som vi diskuterar, som är ämnet för dagen. Sedan har det hänt väldigt mycket, och debatten blir större. Men den här budgeten är den bas och den plattform som vi har, och sedan kan vi vidta åtgärder. Vi måste ju börja med att anta budgeten och säga att vi nu har den här och att det är dessa saker som ingår i den. Det är lite intressant att Lage Rahm kan yttra att regeringen inte gör någonting. I så fall vet Lage Rahm mer än vad övriga vet. Jag tror inte att vi har en regering som sitter passiv, som ni vill göra gällande. Det är ordet för dagen, passivitet. Man följer arbetet noggrant. Vi har också sagt i utskottet att regeringen ska göra det. Det kommer åtgärder, men de kommer i den takt de ska komma. Skönmålning - jag tror att vi är överens om att vi inte ska skönmåla situationen som den är. Men det finns faktiskt företag som går bra i dag. Någonstans har det blivit ett axiom att man bara ska måla upp det svarta, precis som att alla företag i Sverige går jättedåligt. Det gör de inte. Det är lagda varsel, förvisso. Varslen har inte fallit ut än - det vet vi också. Men alla som är varslade kommer inte att bli arbetslösa, och det finns företag som vill nyanställa och företag som går bra. När det gäller hot och möjligheter kan jag bara ta ett citat, och det är: "Ur kris kommer kreativitet." Jag vet inte om Lage Rahm har hört det korta citatet, men det är sagt av Saabs före detta vd, en vd som jag hade när jag jobbade på Saab. Det var kris då också, och det var anledningen till att Saab såldes.

Herr talman! Det var intressant att höra att vi måste börja med att anta budgeten. Det är rimligtvis så att vi har delade meningar huruvida den här budgeten ska antas eller inte. Det är klart att vi till att börja med ska anta någon form av budget, men att vi ska anta just den här budgeten har vi olika åsikter om. Jag hoppas att Maria Plass kan hålla med om det. Om det uppfattades som att jag sade att regeringen inte gör någonting, och med det menade ingenting, ber jag om ursäkt. Det var inte det jag menade. Jag menade att regeringen inte gör tillräckligt och i viss mån gör fel saker. Jag är inte den som blir missnöjd om allting kommer i rätt takt, men vilken är då den rätta takten? Det vore väldigt intressant att veta det. När det sedan gäller företagen är vi överens om att alla inte går dåligt. Och det ska vi vara hemskt tacksamma för - om alla företag hade gått riktigt dåligt hade det varit en fullständig katastrof. Men det kan ändå finnas behov av att försöka se till att fler företag går bra så att fler människor kan få behålla sina arbeten. Jag har fortfarande inte fått reda på varför regeringen inte gör mer för att möta klimatförändringarna. Det skulle jag gärna vilja veta orsaken till.

Herr talman! Jag vet inte vad "tillräckligt" är för Miljöpartiet, och jag kanske inte får svar på det heller. Det är svårt att svara på. Jag insåg att jag inte hann svara på frågan om klimatet och miljön. Jag har ett papper framför mig som heter Regeringens insatser för en grön näringspolitik , som är underskrivet av Maud Olofsson. Det handlar bland annat om den strategiska satsningen på grön näringspolitik, energiomställning, utveckling av svensk miljöteknik, att etablera Sverige som en intressant internationell partner samt högre ambitioner nationellt. Klimatet står i centrum för alliansen, och det vet också Lage Rahm. Jag skulle vilja ställa en fråga till Miljöpartiet angående just klimatet. Jag vet att du inte kommer att kunna svara på den, men det blir i frågeform. Jag kan göra det som ett påstående om du hellre vill det, men det blir lite mildare om man ställer en fråga. Hur känns det att ha en samarbetspartner som på förmiddagen sitter med företagsledningar och fack för att diskutera hur vi ska kunna producera fler bilar och som på eftermiddagen sätter sig med Miljöpartiet och diskuterar hur vi ska kunna få färre bilar och hur vi ska kunna få en sämre infrastruktur? Jag får inte det att gå ihop.

Herr talman! Kris är ordet för dagen, och ordet för hösten. Det enklaste för mig i ett sådant här anförande hade så klart varit att bara mala på om kris och kris och kris. Men varför göra något enkelt när man kan komplicera det hela lite? Jag konstaterar att det är många som är med på kriståget. Det är självklart de som blir drabbade av varsel och arbetslöshet. Men det är också våra kvällstidningar, som har fantastiska tips på hur man ska göra vardagsbesparingar. Vi ser intresseorganisationer som dammar av gamla välkända förslag, som i krisens sken ska framstå som nya och fräscha för att lösa problemen. Det är självklart så att vi har ett allvarligt läge. Det är också självklart så att den som blir arbetslös är föga hjälpt av att alla grannarna utmed gatan har ett stabilt jobb att gå till. Men det är samtidigt inte så att hela Sveriges arbetsföra befolkning har friställts, vilket man nästan kan tro ibland av debatten. Vi politiker har ett ansvar att agera och reagera på händelser som uppstår, men vi har också ett ansvar att visa på framtidstro. Viktiga uppgifter för regeringen och riksdagen i dagsläget är, precis som Karin Pilsäter på ett förtjänstfullt sätt tidigare redogjorde för, att få ordning på kredit- och kapitalmarknaden. Lyckas vi inte med det kommer övriga statliga åtgärder att nyttja föga. Mycket av fokus de senaste dagarna har varit på bilindustrin. Regeringen anklagas för passivitet, vilket definitivt inte stämmer. Jag ska uppehålla mig lite vid just bilindustrin, för jag tycker att det är en intressant studie i hur opposition och aktörer fungerar. Förslagen haglar. Jag förvånas av kraven på att staten ska ta över Volvo. Om nu svaret är att staten ska ta över Volvo, vad är då frågan? Om frågan är hur man i opposition ska visa handlingskraft kortsiktigt kan svaret vara att staten ska ta över Volvo eller att våra kommande pensionärer ska ta över Volvo. Men om frågan är hur vi långsiktigt ska utveckla svensk bil- och fordonsindustri kan svaret inte vara att staten ska ta över Volvo. Det är uppenbart att Volvo Personvagnar inte klarar sig på egen hand. Det var en av de stora anledningarna till att man såldes till Ford en gång i tiden. Om nu staten skulle vara ägare och Volvo skulle ingå i statens företagssfär, vilka företag kan Volvo då samverka med? Jag tittar på listan: Göta kanalbolag, SAS, Sveaskog, Svenska Spel. Det närmaste jag kommer är Svensk Bilprovning, men inte heller det passar riktigt. Jag kan inte se några samordningsvinster med andra statliga bolag. Det är det första skälet till att vi inte ska göra det. Vidare har jag hört förslag om att man visserligen ska ta över, men bara under en begränsad tid. Vad då "begränsad tid"? Köper man ett mångmiljardföretag finns det inget öppet köp. Det är inte som att gå in på H&M och köpa en julklappströja på öppet köp. Har man väl gått in är man inne. Man kan dessutom fråga sig: Om nu staten till nyår eller trettonhelgen ska köpa Volvo, vilket företag eller vilken sektor ska vi då köpa till påsk, pingst och midsommar? Jag tror att det är oerhört viktigt att vi har en tydlig linje i detta. Om det inte har framgått vill jag säga att Centerpartiet och alliansen inte tycker att staten är en lämplig ägare till bilföretag. När det gäller ägandet är vi inte intresserade, men när det gäller framtiden för bilindustrin är vi engagerade. Det kan vara två vitt skilda saker. Vårt engagemang bekräftas också av industrin i de samtal som vi för. Jag kan också konstatera att vi gör kraftiga satsningar på företagandet i 2009 års budget: 7 ½ miljard i sänkta arbetsgivaravgifter och sänkt bolagsskatt med 7 miljarder. Vi reformerar 3:12-reglerna. Vi förbättrar möjligheterna till direktavskrivningar. Vi utökar nedsättningen av socialavgifter för ungdomar. Vi har också utökat utrymmet för Almi och Svensk Exportkredit. Jag kan konstatera att vi i botten har en stark budget. Det är oerhört betydelsefullt att vi har det. För tre månader sedan var vi några som var i USA i skiftet mellan augusti och september, precis när krisen tog riktig fart, i och med Lehman Brothers. Jag vill påminna om att det är tre månader sedan. I debatten har det redan funnits förslag om att bränna av många miljarder. Krisen kommer inte att vara över på tre månader till. Det kan vi nog vara helt överens om. Därför är det så oerhört viktigt att staten har pengar kvar att satsa även fortsättningsvis. Med detta vill jag yrka bifall till utskottsmajoritetens förslag i betänkandet.

Herr talman! Det gick inte att undvika att begära replik på Jan Andersson när han diskuterar fordonsindustrin i Sverige. Fordonsindustrin, med ca 140 000 anställda, 1 000 underleverantörer och ett exportvärde på runt 168 miljarder kronor, är den i särklass viktigaste branschen i Sverige. När nu Volvo Personvagnar står i ett akut läge behöver vi se över vilka möjligheter vi har att rädda fordonsindustrin i Sverige. I Vänsterpartiet har vi sagt att staten ska vara beredd att gå in som ägare i Volvo tillsammans med privata aktörer. Finns inte de privata aktörerna finns heller inga utsikter för Volvo att överleva som fordonstillverkare. Tyvärr är det så. Men i ett övergångsskede, för att rekonstruera Volvo och få en ny satsning på Volvo Personvagnar, behövs ett engagemang från statens sida. Vi säger det. Jan Andersson försökte tala om vad det statliga intresset som ägare skulle vara. Det enda jag kunde höra var att han räknade upp andra statliga bolag och kom till slutsatsen att Volvo inte skulle kunna samarbeta med dem. Nej, LKAB samarbetar inte heller med Svensk Bilprovning. Det finns flera svenska statliga företag som är synnerligen välskötta. LKAB är ett sådant. Vattenfall är det. Vin & Sprit var det under den tid staten hade det. Här går en skiljelinje mellan Vänsterpartiet och alliansen. Vi anser att det är viktigt med statliga företag, i motsats till alliansen, som säger nej till statliga företag.

Herr talman! Jag håller helt och hållet med Kent Persson om att bilindustrin är oerhört viktig för svensk ekonomi - inte bara för de två bolag som oftast diskuteras. Även i till exempel mina hembygder är den viktig. För alla, alltifrån dem som producerar plåtdetaljer på lastpallar, har det betydelse hur det går för bilindustrin. Frågan är vad som är hjälpen och lösningen. Även där är vi överens om att den inte är att staten går in som ägare. Det är definitivt inte en lösning. Vi har sett det tidigare. Det är bara att backa tillbaka till 1970-talet, eller rättare sagt 1980-talet, och titta på exempel som Svenska Varv. Jag är helt övertygad om att detta är en situation som marknaden måste lösa när det gäller ägarskapet. Det är självklart att staten ska vara engagerad, men inte som ägare.

Herr talman! Här går det alltså en skiljelinje, och den är klar och tydlig. Vänsterpartiet anser att det är viktigt att staten är aktiv och även har ett engagemang när marknaden inte klarar av det, om det nu anses vara viktigt för samhällsekonomin i stort och för sysselsättningen. Svensk fordonsindustri är viktig. Det råder inget tvivel om att den är oerhört viktig för svensk exportindustri och för sysselsättningen i Sverige. Vi har inom svensk fordonsindustri dessutom en väl utbyggd infrastruktur. Vi har ett enormt kunnande i de olika bolagen, inte minst inom Volvo men också inom Saab. Det vore förödande att på ett nonchalant sätt kasta bort den kunskap och de möjligheter som i dag finns om det inte finns andra som är villiga att gå in. Ford har sagt att man är intresserad av att sälja av Volvo. GM har sagt detsamma om Saab. I det läget bör staten, alltså regeringen, ta upp en diskussion om hur vi ska hitta möjligheter för fordonsindustrin att verka i framtiden. Då kan det behövas ett aktivt ägarskap där staten går in inte bara med stöd för forskning och utveckling utan också med stöd i form av ett ägarskap, där man får något tillbaka. Annars är det bara ett passivt stöd. Det kan vara bra ibland. Men för att man långsiktigt ska klara av den här övergången för fordonsindustrin vore det också lämpligt med ett direkt kapitaltillskott i utbyte mot aktier.

Herr talman! Precis som jag sade i mitt tidigare anförande kan man ju fråga sig vilka andra branscher som i så fall står på tur. Och hur stor peng är man beredd att lägga på detta? Det är en sak att möjligen köpa ett företag, men det kommer att krävas oerhörda resurser för att rekonstruera och få snurr på det. Jag tycker inte att vi ska riskera vare sig pensionspengar eller skattepengar för att köpa företag i bilindustrin. Däremot ska vi vara aktiva i att se vad vi kan hjälpa till med för att få en bilindustri och en fordonsindustri i Sverige som är långsiktigt hållbar, både industrimässigt och miljömässigt.

Herr talman! Vilka andra branscher står på tur? säger Jan Andersson. Ja, det kan man ju fundera över. Om man tittar på hur det ser ut med varslen och med arbetslösheten är det väl ganska tydligt att det handlar om bygg- och anläggningsbranschen, trähusfabrikanter och så vidare. Det är ju inte bara fordonsindustrin som har problem. Däremot är fordonsindustrin väldigt stor. Och i hela landet är vi, precis som Jan Andersson säger, oerhört beroende av fordonsindustrin. Jag tänker inte minst på underleverantörer och deras vardag. Jag tycker att det är bra att Jan Andersson säger att vi också måste visa på framtidstro. Jag kan dela den uppfattningen. Just därför skulle jag vilja fråga om det här med arbetsgivaravgifterna och sänkta arbetsgivaravgifter. Man slår ju sig nu för bröstet för att man sänker dem. Men sanningen är den att ni, när den borgerliga regeringen tillträdde, höjde arbetsgivaravgifterna för alla de tillverkningsföretag som många gånger är underleverantörer just till fordonsindustrin. Då höjde ni arbetsgivaravgiften för dem. Är inte det fortfarande ett problem för de här många gånger små företagen? Jan Andersson säger att man är engagerad i fordonsindustrin. Det är oerhört glädjande. Vi har ju även andra industrigrenar som också betyder oerhört mycket för Sverige och för svensk utveckling. Därför kanske Centerpartiet och Jan Andersson snart skulle kunna vara anhängare av våra strategiska branschprogram som faktiskt är en möjlighet att på ett konkurrensneutralt sätt bidra till tillväxten.

Herr talman! Jag ska börja med arbetsgivaravgiftssänkningen. Vi kan titta på hur det är i nuläget. Vi har sänkningar med 15 miljarder medan, vad jag kan utläsa, Socialdemokraterna har en sänkning med 5 ½ miljard totalt i budgeten. Då får väl var och en räkna ut vilket som är mest gynnsamt för svenskt näringsliv. Carina Adolfsson Elgestam ställde den lite retoriska frågan: Vilken är nästa bransch? Och så räknades det upp ett antal, bygg- och anläggningsbranschen, skog- och träbranschen och så vidare. Ja, det kommer säkerligen problem där också. Men vad är då dagsnoteringen för socialdemokratin när det gäller till exempel Volvo? Ska vi köpa med statens pengar? Ska vi köpa med de framtida pensionärernas pengar? Jag tycker att det är en väldigt viktig skillnad när det gäller stabilitet mellan regering och opposition. Regeringen håller en rak linje. När det gäller Volvofrågan, om vi tittar i dag, sades det ingenting från den socialdemokratiska ledamoten i talarstolen om köp eller inte. Det går ju bra i opposition att flaxa runt som skadeskjutna kråkor, men i regeringsställning gäller det att hålla linjen.

Herr talman! Jag vet inte vad Jan Andersson menar med att man i regeringsställning måste hålla linjen. Det råkar vara så att vi socialdemokrater har en ganska bred erfarenhet av att vara i regeringsställning. Det kanske är just därför som vi nu också lägger fram olika förslag på hur man skulle kunna investera Sverige ur krisen. Att hålla linjen kan vara viktigt ibland men inte in absurdum. Jan Andersson! Om den budget som ni presenterade i september månad byggde på en tillväxtprognos på ca 1 procent och vi i dag har, beräknat från Riksbankens sida, en tillväxtprognos på 0 procent måste det ändå vara en viss skillnad. Då är jag inte helt övertygad om att den rätta vägen är att hålla en rak linje. Då kanske man faktiskt ska försöka att anpassa sig lite grann till det som är dagens verklighet. Det är det som regeringen inte gör. Man håller fast vid det som numera är en budget som är passé, som har gjort sitt. Den är i grund och botten inte aktuell. Vi behöver nya saker för att möta framtiden. Vad det sedan gäller fordonsindustrin och Volvo och Saab har vi aldrig sagt och föreslagit att staten ska köpa Volvo. Det vi har sagt är att regeringen ska vara handlingskraftig och komma med åtgärder. Bara för att ge ett förslag kan jag säga att vi har sagt att vi vill göra ett klimathandslag med fordonsindustrin för att fortsätta med framtidsforskningsprogrammen som handlar om att ha säkra bilar och också miljövänliga bilar. Här ligger faktiskt Sverige i framkant. Låt oss fortsätta att göra det även i framtiden! Därför är det viktigt att vi också får besked från regeringen om hur det ska bli inför framtiden.

Herr talman! Ja, när det gäller olika stimulanspaket för olika sektorer vet Carina Adolfsson Elgestam att man inte står i talarstolen och talar om att det här kommer eller det här kommer inte. Det ligger i sakens natur att det gäller att ha så kort tid som möjligt mellan offentliggörandet och ikraftträdandet. För att ta ett hypotetiskt exempel: Vad händer med marknaden om jag skulle stå här och säga att vi vid halvårsskiftet kommer att ha en 25 000-kronorsrabatt på alla bilar? Det är ganska självklart att det här inte annonseras några förslag. Sedan får jag väl, när den här debatten är avslutad, gå tillbaka till min kammare och försöka ta reda på vad som är dagsnoteringen för statligt ägande i Volvo när det gäller Socialdemokraterna. Är det Mona Sahlins linje? Är det Thomas Östros linje? Eller är det Carina Adolfsson Elgestams linje?

Herr talman! Jag är lite fascinerad av Jan Anderssons intresse för ägandet i Volvo. Som göteborgare kan jag säga att det i och för sig är positivt att människor ägnar sin tankeverksamhet åt sådant som finns i Göteborg - det uppskattas. Men det kan väl inte vara den viktigaste frågan i hela den här näringslivsdiskussionen, om Volvo ska köpas eller inte. Var kommer den frågan ifrån? Jan Andersson påpekar att Socialdemokraterna inte sade något från talarstolen om köp av Volvo eller inte. Det finns ju en massa frågor som det inte sägs något om. Det är väl ändå inte så att frågan om att köpa eller inte köpa Volvo är den svåraste och viktigaste frågan i vår tid just nu? Det handlar om helt andra saker. Jan Andersson pratar om fler saker som kanske var något viktigare. Det var sänkta skatter. Det kan vara bra. Det är tragiskt att regeringen har komplicerat skattesystemet så mycket med sitt detaljstyrande. Man pratar bara om sänkt skatt och vad vi inte ska göra, det vill säga att vi inte ska köpa Volvo. Jag undrar varför Jan Andersson inte sade ett ord - om jag hörde rätt - om näringslivets möjlighet att bidra till klimatomställningen. Varför har man inte ett framtidsinriktat fokus på vad vi ska göra och vad som behövs för att rädda den här planeten i stället för att prata om vad staten inte ska göra?

Herr talman! Precis som Lage Rahm vet har vi om en liten stund nästa debatt som handlar om energi- och klimatfrågor. Jag tänkte i det anförandet ta upp vad vi gör på energi- och klimatområdet. Där finns bland annat forskningen på andra generationens biodrivmedel som kommer att vara väldigt betydelsefull för svensk bilindustri framöver. Det är det korta svaret. Lage Rahm undrar över intresset för Volvos ägande. Det är mer en illustration av skillnaden mellan oppositionens agerande och kraven på agerande från regeringen. Man talar om passivitet. Med tre olika förslag när det gäller Volvoägandet på nästan lika många dagar kan man säga att det är passivitet att hålla sig kvar vid en linje. Men jag tycker att det är en viktig illustration när vi pratar om handlingskraft och passivitet. I regeringsställning handlar det inte bara om att kasta upp lite olika bra idéer. Det handlar också om att genomföra dem och att de inte ska stå emot varandra.

Herr talman! Det är intressant att notera att Jan Andersson fortsatt verkar tycka att det här är den viktiga illustrationen, även om det inte lät så tidigare, över hur man ska agera och inte. Då är frågan: Varför inte ta till andra åtgärder när vi pratar om den här krisen? Varför jobbar man inte med andra stimulansåtgärder? Jag kan hålla med om att köpa Volvo inte är den stora heliga graalen i sammanhanget. Det är helt rätt. Men det finns saker som vi borde kunna göra. Jag har en liten undran om vi ändå ska prata lite om att köpa Volvo. Jag har förstått att AP-fonderna har vissa aktier i fordonsindustrin. Det är pensionspengar. Jag förstod att Jan Andersson anser att pensionspengar inte ska vara inblandade i fordonsindustrin. Är det Jan Anderssons linje att AP-fonderna nu ska sälja allt sitt innehav i fordonsindustrin? Det skulle jag vilja veta. Jag är glad över att vi ska diskutera energi sedan. Jag tycker att det är positivt. Men att begränsa frågan om klimatförändringar till frågan om energin tycker jag är olyckligt. Det är en bredare fråga som jag önskar skulle gå in under näringslivsområdet och som jag efterlyser att Centern skulle kunna ta del av.

Herr talman! När det gäller energifrågornas betydelse för industriutveckling tror jag att jag och Lage Rahm har en liknande syn. Ska vi ha en konkurrenskraftig industri i Sverige framöver krävs det att vi har det på ett miljömässigt och hållbarhetsmässigt bra sätt. Där är vi inte särskilt skilda åt. När det gäller exemplet är det ungefär det exempel som jag tycker att jag hinner med i mitt anförande på åtta minuter. Det finns fler exempel på spretande förslag, inte bara från oppositionen. Vi är alla överens om att det behövs åtgärder, men det är en väldig variation på vilka åtgärder som föreslås. Därför tycker jag att det blir lite fel när man gör jämförelsen: Titta så många bra åtgärder det finns! Regeringen gör ingenting. Ska man vidta alla åtgärder som föreslås kommer det att spreta något oerhört. Vi kommer inte att ha någon peng kvar för att möta den utveckling som vi har framför oss. Precis som jag sade tidigare har intensivskedet i krisen pågått i tre fyra månader, vilket är väldigt lätt att glömma. Det är stora omvälvningar och stora problem. Vi kommer med säkerhet att ha att hantera det här under hela denna mandatperiod, förhoppningsvis inte jättemycket under nästa. Men denna mandatperiod kommer vi definitivt fortfarande att ha krisen som en huvudfråga. Då gäller det att ha resurser kvar även 2010.

Herr talman! Vi är lyckligt lottade att få bo i ett land med tydliga årstider. Nu är det som bekant vinter. Snön försvann förra veckan, så det är en mycket mörk sådan. Men vi vet alla att våren kommer. I väldigt många branscher upplever man nu vinter. Finanskrisen blåser kallt runt om i vår omvärld och även över vårt land. Varslen ökar, och enskilda människor och familjer drabbas hårt. Det finns dock ingen anledning att agera panikartat. Som politiker måste vi alla agera ansvarsfullt. Regeringen har, som påpekats här flera gånger, lagt fram en budget för 2009 som är en av de mest expansiva budgetarna i hela Europa. Den innehåller åtgärder som ökar hushållens konsumtionskraft och sänker kostnadstrycket för företagen samt rejäla satsningar på infrastruktur och forskning och utveckling. 16 av de 32 miljarder som regeringen satsar går till att förbättra företagandet. Detta ska ses tillsammans med de sänkningar på nästan 30 miljarder som regeringen genomfört tidigare. Dessutom är regeringen beredd och har utrymme att vidta ytterligare åtgärder om så behövs. Det kommer säkerligen att behövas under nästa år. Förslagen på företagsskatteområdet innebär att det blir mer lönsamt och enklare att driva företag. Drivkrafterna för investeringar och nyanställningar förstärks, och företagens administrativa bördor minskar genom de förslag som finns i det här paketet. Det tillsammans med andra åtgärder som presenteras i budgetpropositionen skapar goda förutsättningar för att svensk ekonomi snabbt ska kunna återhämta sig när den globala konjunkturen vänder uppåt igen, det vill säga när vi får se en vår i den internationella konjunkturen. Alliansen gick till val på att det skulle bli enklare, billigare och mer lönsamt att driva företag. Regeringen har, som alla kunnat se, i rask takt levererat företagsfrämjande åtgärder. Alliansregeringen har under den här mandatperioden vid halvtid hunnit genomföra betydligt fler åtgärder för att förbättra företagsklimatet än vad den förra regeringen hann genomföra på tolv år. Bland annat har förmögenhetsskatten slopats och jobbavdraget införts, också på inkomst av näringsverksamhet. Arbetsgivaravgifterna har sänkts generellt och så mycket som halverats för ungdomar. Avdrag för hushållsnära tjänster har införts. Nystarts- och integrationsjobb har införts. Bolagsskatten har sänkts, 3:12-reglerna har lindrats och medfinansieringen av sjukförsäkringen har slopats. Nu upplever vi dock en tid av finansiell oro som väntas få stora effekter på svensk arbetsmarknad. Med den vetskapen har regeringens företagsfrämjande åtgärder varit mer än nödvändiga. Om jag hade stått här i kammaren i dag utan att vi hade drivit den aktiva politik vi har gjort hade det inte känts bra. Utöver de åtgärder som redan har genomförts och de förslag på skattesänkningar som finns i budgetpropositionen kan vi i betänkandet läsa att mer pengar satsas på turistfrämjande åtgärder. Vinnova får ökade anslag, och nästan ½ miljard kronor mer satsas på fordonsforskningen. Till detta kommer ett antal utredningar som inte har avslutats eller som det inte har hunnit läggas fram någon proposition om. Bland dem kan särskilt nämnas utredningen om trygghetssystemen för företagare och utredningen om statliga finansieringsinsatser för företag. Det är rejäla satsningar som alliansregeringen har genomfört. Mot denna politik finns en tydlig opposition. Den samlade vänsterkartellen har i princip varit emot vartenda förslag som vi har lagt fram för att förbättra företagsklimatet. Herr talman! Det är bra att oppositionen inser betydelsen av riskvilligt kapital och att de vill göra extra satsningar. Jag är övertygad om att fler satsningar för att stimulera tillkomsten av riskvilligt kapital behövs. Kristdemokraterna har föreslagit flera sådana åtgärder. Nu sitter dock en utredning som inom en snar framtid ska komma med ett förslag på hur statens insatser kan förbättras. Det pågår även en utredning som ska komma med förslag på hur man skattevägen kan nå framgång. Jag ser med tillförsikt fram emot dessa utredningar och förväntar mig naturligtvis att regeringen kommer med förslag på dessa områden. Jag tycker också att det är bra att oppositionen inser betydelsen av forskning och utveckling och vill göra insatser där. Regeringen har lagt en forskningsproposition på riksdagens bord som är en historisk satsning. Aldrig förr har så mycket extra medel satsats. Detta kommer att komma svenskt näringsliv till del, även om det ger resultat på lite längre sikt. Det är också betydelsefullt att det finns många som är beredda att satsa och starta egna företag. Nyföretagandet är högt. Jag är övertygad om att det värderingsskifte som håller på att ske med alliansregeringen kommer att bidra till en långsiktig positiv utveckling för svenskt företagande där fler vågar ta steget till att bli egenföretagare. Ett gott företagsklimat är en ödesfråga för vårt lands och vår välfärds framtid. Näringspolitiken har under väldigt lång tid varit eftersatt i Sverige. Regeringens hittills två år vid makten har dock inneburit ett trendbrott. Företagsförbättrande reformer har genomförts i snabb takt, och ett värderingsskifte är på väg. Det är mycket viktigt att denna politik får fortsätta att verka i Sverige. Med dessa ord yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Herr talman! Alla har vi olika bilder av verkligheten. Det blir ganska tydligt här i kammaren i dag. Det är roligt att höra att Mikael Oscarsson tycker att oppositionen har en tydlig politik. Maria Plass sade tidigare att hon tyckte att den var rörig. Det är intressant i sig och säger kanske lite grann om hur den borgerliga majoriteten ser på politiken. Mikael Oscarsson sade att man efter två år med en borgerlig regering nu kan se ett trendbrott. Det tror jag att det är många runt om i Sverige som känner i sin vardag väldigt tydligt. Därför är det intressant när Mikael Oscarsson om den förra regeringen säger att de inte genomförde så många bra reformer för företagandet eller för landet. Det är skillnad med den nya regeringen och allt som den hunnit göra under de här två åren, säger han. Det som har blivit mest tydligt utifrån de förändringar som den borgerliga regeringen har gjort är hur orättvisorna i samhället har ökat för människorna i deras vardag - bland annat med de skattesänkningar och jobbskatteavdrag som innebär att om man är arbetslös eller sjuk så får man faktiskt inte del av dem. Det handlar också om arbetsgivaravgifterna. Ni har höjt arbetsgivaravgifterna för småföretagare, framför allt inom tillverkningsindustrin - de som nu går på knäna, de som nu har problem med riskkapital. Så nog är det ett trendbrott i deras verklighet. Jag skulle tro att många av dem är oerhört besvikna på den borgerliga regeringen. De hade nog högre förväntningar, inte minst när det gäller arbetsgivaravgifterna.

Herr talman! Till Carina Adolfsson Elgestam vill jag först säga att vad jag menar med tydlighet är att vänsterkartellen har varit emot i princip alla förslag vi har kommit med när det gäller att förbättra företagsklimatet. Otydliga är ni för att ni är så spretiga och inte har några gemensamma förslag. Det har också visat sig vara otydligt när det gäller vilka som ska göra det och på vilket sätt. Den ena stunden ska Vänsterpartiet och Ohly inte alls vara med. Nästa dag finns inga gränser för det samarbete som ska ske. Det har varit mycket otydligt på den punkten. Vi har mycket riktigt satsat på att råda bot på det utanförskap som har varit så skadligt för vårt land. Därför har vi satsat på åtgärder som vi har trott varit viktiga, och det har också visat sig att utanförskapet har minskat väldigt mycket under de år vi har haft förmånen att ha makten i Sverige. Jag skulle vilja ställa en fråga till Carina apropå det här med inkomstskatter. Hur skapar högre inkomstskatter fler jobb? Hur ger fördubblade arbetsgivaravgifter för ungdomar fler jobb? Det är frågor som jag vill ha svar på.

Herr talman! Jag kan bara konstatera att jag inte fick något svar av Mikael Oscarsson vad gäller arbetsgivaravgiften som har höjts för småföretagare. Men han kanske kommer tillbaka om detta i nästa replik. Jag tycker kanske att Mikael Oscarsson överdriver något när han säger att vi är emot alla förslag som regeringen lägger fram. Jag får erinra Mikael Oscarsson om, vilket alla som sitter här i kammaren väl känner till, att regeringen lade fram ett förslag för några veckor sedan angående tillskott till Almi och Exportkreditnämnden. Det tyckte vi var ett alldeles utmärkt förslag som låg helt i linje med förslag vi hade lagt fram utifrån att öka möjligheterna när det handlar om krediter och den finanskris vi nu ser i Sverige. Vi är inte emot alla förslag, och just det här förslaget hade också en specialgång genom riksdagen, en mycket kort tid. Det hade vi inte heller några synpunkter på. Vi tyckte att det var okej att snabbehandla det, och därför tycker jag inte att Mikael Oscarsson ska säga att vi är emot alla förslag. Vi är inte emot sådant som skapar tillväxt och trygghet i landet. Där ställer vi gärna upp, men kom då och redovisa sådana förslag! Det kan därför vara smakfullt om Mikael Oscarsson i sitt avslutande inlägg kan redogöra för vilka förslag regeringen och den borgerliga majoriteten här i riksdagen tänker presentera när det gäller jobb och det faktum att konkurserna ökar. Mikael Oscarsson sade väl också fel, för nyföretagandet ökar väl inte i dagsläget? Mikael Oscarsson sade i sitt inlägg att regeringen har beredskap för ytterligare åtgärder och att det kommer att behövas. Det betyder att Mikael Oscarsson från Kristdemokraterna har insett att det behövs åtgärder. Det vore bra med en redogörelse för vad.

Herr talman! Jag vill först konstatera att jag inte fick något svar av Carina Adolfsson Elgestam på den fråga jag ställde: hur högre inkomstskatt skapar fler jobb och varför ni är emot det tredje steget i jobbskatteavdraget som totalt sett gör att de flesta får upp emot 1 500 kronor mer kvar per månad när skatten är betald. Jag får inte heller svar på frågan hur fördubblade arbetsgivaravgifter för ungdomar ger flera jobb. Carina Adolfsson Elgestam blir mig svaret skyldig där. Det är bra och vi är väldigt glada för det stöd vi har fått när det gäller insatserna för Almi. Men när det gäller en rad andra åtgärder är ni helt emot. Det är väldigt beklagligt. Ta till exempel hushållsnära tjänster som har betytt så mycket, där svart arbetskraft har blivit vit och det har skapats nya arbetstillfällen. Detta är ni helt emot. Det beklagar jag. Förmögenhetsskatten likaså, trots att era partikamrater i Finland är med och stöder detta finns det ingen förståelse här i Sverige. Ändå driver den ut kapital som skulle kunna verka i Sverige och som är jätteviktigt för att få fram kapital i framtiden.

Herr talman! Mikael Oscarsson nämnde i sitt inlägg, om jag hörde rätt, att oppositionen är emot alla förslag som förbättrar för företagande. Det måste i rimlighetens namn innebära att alla förslag som oppositionen inte är emot inte kan vara bra för företagande. Jag skulle vilja fråga Mikael Oscarsson om det är så att de förslag som regeringen har lagt fram som inte alla i oppositionen har varit emot är dåliga för företagande.

Herr talman! Jag uppfattade inte riktigt frågan. Du får faktiskt ta den en gång till. Jag vill passa på att ställa samma fråga som jag ställde till Carina. Hur skapar högre inkomstskatter flera jobb? Hur ger fördubblade arbetsgivaravgifter flera jobb till ungdomar? Jag ställer de frågorna så kan du ställa din fråga till mig igen.

Herr talman! Jag kan börja med att säga att jag inte anser att det är rimligt att tro att ett väldigt komplicerat skattesystem som försvårar för företagare ökar deras benägenhet att anställa människor. Frågan handlade om att jag förstod Mikael Oscarsson som så att han menade att oppositionen hade varit emot alla de förslag som förbättrar för företagande. Det finns dels förslag som har kommit från regeringen, dels förslag som har kommit från oppositionen. Jag är väl inte helt förvånad om Mikael Oscarsson menar att alla förslag som kommer från oppositionen är dåliga för företagande, men det tror jag verkligen inte är fallet. Vi har en mängd bra förslag för företagande. Det är möjligt att Mikael Oscarsson inte håller med. Däremot är konsekvensen av att oppositionen skulle vara emot alla förslag som är bra för företagande faktiskt att de förslag som vi i oppositionen inte är emot inte kan vara bra för företagande, om vi är emot alla förslag som är bra för företagande. De vi inte är emot kan ju inte vara bra för företagande, enligt Mikael Oscarssons logik. Då undrar jag om det verkligen är så att Mikael Oscarsson menar att alla förslag från regeringen som inte alla i oppositionen har varit emot verkligen är dåliga för företagande. Jag tror inte att så är fallet.

Herr talman! Det jag syftade på var att oppositionen i de allra flesta fall har varit helt emot de förslag som vi har lagt fram. Men naturligtvis finns det goda förslag även från oppositionen. Inte minst var det så tillbaka i tiden. Under den förra och förrförra mandatperioden gjorde faktiskt Miljöpartiet vid flera tillfällen gemensam sak med de borgerliga partierna när det gällde att vidta åtgärder för små och medelstora företag. Det är självklart så att vi måste lyssna på varandra för att inse vad som är det bästa för Sverige. Vad som också är viktigt för oss som har majoriteten och för regeringen är förstås att vidta ansvarsfulla åtgärder som både håller ordning på statsfinanserna och ger nya arbetstillfällen. Det är just det vi har visat under de år som vi har haft regeringsmakten. De åtgärder vi har vidtagit har haft stor inverkan. Vi har fått tiotusentals nya arbetstillfällen. Den politiken måste få fortsätta verka. Den kommer att göra att vi får ännu flera arbetstillfällen. Den saken är jag viss om.

Herr talman! I går eftermiddag satt jag på min kammare och skrev ett manus till denna debatt, men väldigt nervösa regeringspartiföreträdare har gjort att debatten har varit så roande att jag ändå måste kommentera några av de saker som har sagts från denna talarstol i dag. En sak som slår mig var att Anders Borg när regeringen tillträdde sade att om två år ungefär kan vi se effekterna av regeringens politik. Ja, vi börjar se dem nu. Jobb försvinner från svensk industri nästan varje dag. Ungefär 20 000 i månaden varslas. Verkligheten börjar bli regeringens allra största fiende. Sedan kom man in på de förslag som oppositionen har lagt fram. Det råd som man ger i alla sammanhang verkar vara: Ta en Alvedon så blir det bättre! Sitt still i båten, någonting kommer att komma, kanske. Detta har vi hört och hört. Måhända att de förslag som vi har lagt fram från oppositionspartierna inte är så bra som ni skulle vilja. Men kom med egna förslag då! Kritisera inte oss för att vi lägger fram förslag som vi anser vara genomtänkta och viktiga. Regeringen skulle ha jobbfokus på sin politik, sade man. Är det jobbfokus när man sitter still i båten och låter jobben försvinna från svensk industri varje dag? Det är frågor som jag tycker är intressanta i det här sammanhanget. Man tar väldigt stora ord i sin mun. Man sade så här: Vi har under flera år sett att nu är det sämre tider på väg. Det är ju fantastiskt att man inte såg det när man gjorde finansplanen, där man talade om hur stor arbetslösheten skulle bli, hur mycket tillväxten skulle bli och så vidare. Vi kan bara konstatera att man bara några månader senare har fått justera de planerna. Ingen kunde se detta. Vi måste i alla fall vara ärliga. Jag tycker att ni har en förvånansvärt upphöjd syn på er själva. Vi blev gisslade när vi hanterade frågan om ökat anslag till Vinnova i höstas. Några dagar senare kommer exakt samma förslag igen. Vi tyckte naturligtvis att det var bra, men vad var det som var så dåligt med vårt anslag när ert var så genomtänkt och bra? En annan fråga man måste ställa sig i de här sammanhangen är: När var det svensk ekonomi kollapsade förra gången? Inte var det när Socialdemokraterna satt vid makten. Det var några andra partier som satt vid makten den gången också. Jag tycker att den höga svansföring ni försöker ha i den här debatten och i andra debatter i någon mening tyder på enbart en sak, att ni är i total avsaknad av idéer om vad man ska göra åt denna kris. Sitt still i båten, eller ta en Alvedon så går det över! Man vill ha en tydlig linje tror jag att det var Jan Andersson som sade. Jag konstaterar bara att den tydliga linjen är så mycket värd att Kenneth Johansson, partikamrat till Jan Andersson, i dag går ut och kräver att regeringen ska agera. Nog ställs det krav ute i landet på att regeringen ska agera. Den här krisen kan man inte prata sig ur. Näringsministern pratar och pratar, men att prata sig ur en hel kris är knappast möjligt. Man måste nog agera. Man måste ha konkreta förslag. Om nu oppositionens förslag är så dåliga - kom med egna i stället för att anklaga oss för att vi har lagt fram dåliga förslag! Jan Andersson sade också: Ska man köpa Volvo i det här sammanhanget för pensionspengarna? Nja, det kanske man inte ska göra. Men det gick väldigt bra att köpa Vasakronan för pensionspengar. I de sammanhangen var det inga problem. Mikael Oscarsson säger att vi är emot alla förslag som regeringen ger. Jag tittar i vår budget och på alla de anslag som vi har. Det är 35 anslag, och vi är överens i 15 av dem. Vi vill plussa på i 19 anslag, och i ett anslag vill vi ta bort. Jag kan konstatera att på det här området kan det i alla fall inte vara så att vi är emot allting som regeringen gör. Vi vill tvärtom stärka det som regeringen gör. När det gäller hushållsnära tjänster är det ungefär lika många som blir varslade i industrin på en dag som har kommit till i de arbetena som det ser ut just nu - på en dag! Och detta kostade som sagt 26 000 högskoleplatser. Herr talman! Slutligen skulle jag bara vilja säga en sak till i mitt anförande. Sverige måste ha en effektiv och bra konkurrenslagstiftning. Det är viktigt för vårt land. Det är viktigt inte minst för att vi ska ha tilltro till våra marknader men också för att vi inte ska se fifflare som konkurrerar ut seriösa företag. Vi ska inte heller ha företag som bildar olika typer av samarbeten med kartellbildningar och otillåtna prissamarbeten. Därför är detta oerhört viktigt. Det är också bra att man har gett mer pengar till Konkurrensverket. Men de pengarna har ju kommit därför att Konkurrensverket har fått fler uppgifter. Vi vill komplettera detta genom att tillskapa en livsmedelsdelegation - en delegation som ska arbeta just därför att man ska kunna få ned matpriserna. Detta har varit ett problem under många, många år. Vi kan inte se att regeringen har några konkreta förslag på just detta. Det har sagts oss att Sverige har varit ett u-land när det gäller konkurrensfrågor. Vi är glada att vi fick den här nya lagstiftningen, som vi var fullständigt eniga om här i kammaren. Jag är också glad över att man tog bort det ganska befängda förslag som den dåvarande oppositionen drev om att kriminalisera konkurrensbrott. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till vår reservation.

Herr talman! Sverige är ett av världens mest öppna och handelsberoende länder. Vårt välstånd bygger på vår handel med omvärlden, som uppgår till över 52 procent av bnp. Färsk statistik från SCB visar att värdet av Sveriges varuexport under de första nio månaderna ökade med 9 procent jämfört med 2007. Samtidigt steg varuimporten med 10 procent, vilket ger Sverige ett positivt handelsnetto och hela 87 miljarder. För årets sista månader kommer dessvärre statistiken inte att kunna vara så stark på grund av den rådande finansiella krisen i världen. I Ewa Björling har vi en handelsminister som driver handelsfrågan aktivt inom både EU och världshandelsorganisationen WTO. Handelsministern trotsar de protektionistiska vindar som blåser inom både EU och i världen. Att stödja företag i deras internationalisering och främja svensk handel och utländska investeringar är så viktigt att det engagerar ett stort antal aktörer och en stor del av regeringen. Under 2007 genomfördes nio ministerledda handelsdelegationer. I år har antalet utvidgats till att omfatta hela 25 delegationer i Exportrådets regi, som har engagerat ett antal departement. Utöver Utrikesdepartementet är det åtskilliga andra departement som har genomfört och planerar att genomföra delegationsresor med små och medelstora företag till viktiga tillväxtmarknader som Indien, Brasilien och Ryssland. Handelsministern har lett delegationer till gamla välkända handelsplatser som Kina, Japan och USA, men även till nya tillväxtmarknader som Ukraina och Gulfstaterna. Näringsdepartementet och Miljödepartementet turas om att leda delegationsresor inom miljöteknik eller cleantech , som branschen ofta benämns. Vi är duktiga på energismarta klimatlösningar och förnybar energi i Sverige. Världen efterfrågar svenska produkter och tjänster på området. Näringsutvecklingen är i dag miljödriven, kan man säga. Satsningar har gjorts på ett antal internationella samverkansprojekt, bland annat inom miljöteknik, förnybar energi och miljöfordon. En annan stor svensk exportprodukt är projektet Hållbara städer, där regeringen har avsatt 340 miljoner kronor fram till år 2010. Detta kommer för övrigt att vara temat under Kinas världsutställning i Shanghai 2010, där Sverige har beslutat att delta. Förhoppningsvis kommer många små och medelstora företag att haka på denna unika möjlighet att delta. Även Socialdepartementet verkar för internationaliseringen av små och medelstora företag inom det medicinsktekniska området, där Sverige besitter spetskompetens. Här kan Sverige uppvisa lösningar inom alla delar av hälso- och sjukvård. Herr talman! Växande små och medelstora företag är en förutsättning för framtida tillväxt och sysselsättning i Sverige. Det finns en outnyttjad potential för små och medelstora företag att delta i globalisering. Enligt Nutek är det i dagsläget endast 14 procent av småföretagen som exporterar. Helt klart avtar avståndets negativa inverkan med ett företags storlek. Därför är det så viktigt att vi för en politik här hemma som gör det lättare, roligare och enklare att vara företagare så att företagen verkligen vill växa. För att små och medelstora företag ska komma över eventuella inträdeströsklar och komma i gång med sin export krävs det ofta ett aktivt stöd från ett effektivt exportfrämjande. Här är Exportrådet ett bra verktyg med sin grundläggande exportservice och kompetensutveckling genom de 20 regionala exportrådgivare som finns ute i landet och stöder de små och medelstora företagen. Dessa kan hjälpa företagen att ta fram en affärsplan för att komma i gång med exportsatsningen. För de företag som har kommit lite längre kan ett Affärschansprojekt vara till stor hjälp med kartläggning av marknadsförutsättningar. Det är en satsning som riktar sig till företag med max 50 anställda och max 10 miljoner euro i årsomsättning. Jag har haft förmånen att träffa Exportrådets duktiga konsulter på plats i en del av de 50 länder där Exportrådet har totalt 64 representationskontor. Man inspireras av det stora kunnande dessa konsulter besitter om marknadens förutsättningar till gagn för små och medelstora företag. Det är oerhört glädjande. Herr talman! Det är viktigt att vi stärker små- och medelstora tjänsteföretags förmåga till internationalisering på EU:s inre marknad - en marknad med fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital som i dag omfattar 27 länder med över 500 miljoner konsumenter. EU:s tjänstedirektiv ska vara på plats i december 2009, alltså om ett år. För detta krävs utökade insatser från Kommerskollegium. Därför föreslås anslaget öka med 11 miljoner kronor till att omfatta totalt 79 miljoner. Tjänstedirektivet innebär stora expansionsmöjligheter för export för en mångfald affärsområden. I dag utgör tjänsten endast 25 procent av den totala utrikeshandeln i Sverige. Här finns onekligen en fantastisk potential. Vi får inte glömma att svenska företags förutsättningar att hävda sig på den internationella marknaden faktiskt börjar här hemma. Det är här hemma vi ska ha ett bra näringsklimat så att företag väljer att växa och utvecklas. Därför satsar regeringen på förbättringar för företagen till ett värde av 16 miljarder i budgeten inför 2009. Samtidigt fortsätter arbetet med regelförenklingen. Målet är att sänka de administrativa kostnaderna med 25 procent till 2010. En fortsatt satsning på forskning och utveckling är oerhört viktigt. Här satsar regeringen ytterligare 15 miljarder de närmaste fyra åren. Det ska förhoppningsvis leda till en ökad kommersialisering av nya produkter som förhoppningsvis kommer att finna sin väg ut på världsmarknaden. Våra attityder till företagande och entreprenörskap är oerhört viktiga. Därför bör entreprenörskap tillåtas genomsyra hela vårt samhälle.

Herr talman! När det gäller frihandel och export tror jag att vi kan vara rörande överens, Marie Weibull Kornias och jag. Jag vet att vi är det här i Sveriges riksdag. Det har vi nog varit de senaste 100 åren. Det är också det som har varit framgången för Sverige och svensk industri. Det är väl därför vi känner oss oroliga nu när vi ser vad som händer med marknaden och exporten. Jag vill minnas att man på nyheterna i går kväll sade att Volvos export till USA har halverats. Det är ju en ganska negativ signal. Jag vet att Volvo i Braås som producerar dumprar har tappat order ganska rejält. Just nu ligger produktionen på två och en halv dag i veckan - det säger en del. Majoriteten av de dumprar som Volvo producerar går ju på export. Därför är det intressant att handelsministern är ute och reser. Det är naturligtvis också viktigt med olika handelsdelegationer. Jag har själv haft förmånen att vara med vid ett tillfälle när vi besökte Ukraina. Det är viktigt, men frågan är vad som kommer ut av det speciellt med tanke på de neddragningar den borgerliga regeringen har gjort på Exportrådet och ISA. Det finns kapitalister runt om i vår värld som skulle vara beredda att satsa kapital i Sverige. Ni har försämrat deras möjligheter genom att nästan halvera intäkterna till deras verksamhet. Hur ser Marie Weibull Kornias på det?

Herr talman! Carina Adolfsson Elgestam väljer att i sin replik fokusera på fordonsindustrin, en bransch med en stark överkapacitet i hela världen. För bilindustrin handlar det givetvis om att kunna växla om och anpassa sig till de nya förutsättningar som gäller. Vi kan konstatera att en del bilföretag inte har kunnat ställa om snabbt nog. Här krävs mer forskning och utveckling. Carina Adolfsson Elgestam nämnde även Exportrådet. Vi vet att anslagen till exportfrämjandet i Sverige ofta har varit tillfälliga och ryckiga genom årens lopp. Det ena året har det varit upp, och det andra året har det varit ned. Det har varit lite olika i Exportrådets mix hur man har jobbat med de statliga anslagen å ena sidan och fakturering till stora kunder å andra sidan. Det finns olika modeller att jobba med. Det man kan konstatera, Carina Adolfsson Elgestam, är att Exportrådet gör ett makalöst jobb ute i världen.

Herr talman! Det kan vi vara överens om att Exportrådet gör, trots minskade resurser. Jag vill minnas att de har tappat ungefär 15 personer i personal. Om man blir 15 personer färre blir det ju svårare att göra ett bra jobb. Åtminstone är min erfarenhet från det privata näringslivet där jag har min anställning att det blir lite tuffare då. Men visst gör de ett bra jobb. Kontentan av er politik är att de har fått mindre pengar att arbeta med för att göra ett bra jobb. Man har faktiskt fått lägga ned exportkontor framför allt i Europa för att enbart satsa på Asien. Det spelar naturligtvis roll - inte minst i den tid vi lever i nu - för de närområden dit Sverige har stor export där mycket behöver göras för att exporten ska fungera och för att man ska vilja handla våra produkter. När det gäller exporten vill vi ha mer investeringsfrämjande åtgärder. Vi satsar mer pengar än regeringen i vårt budgetalternativ. Vi säger att vi vill ha fler exportrådgivare som kan arbeta kostnadsfritt framför allt mot småföretagen och mot underleverantörerna. Där finns mycket att göra. Där kan det i dag finnas fler företag som kanske inte själva riktigt har klarat av eller orkat med att träffa en exportrådgivare för att försöka komma ut på nya marknader och växa som företag. Med stimulansåtgärder skulle man ganska snabbt kunna gå in med pengar för att på olika sätt se till att man läser mer om marknadsföring och hur man säljer på export. Är regeringen beredd att satsa på detta?

Herr talman! Exportrådet är en organisation med en enorm dynamik. Man har förmåga att fatta beslut och göra omstruktureringar. Man är snabbfotad, skulle jag vilja påstå. Därför ser man den här förändringen. Vissa kontor läggs ned eftersom de är mindre intressanta, och nya skapas. Det innebär inte att kontoren blir färre eller mindre dynamiska på något sätt eller att man hjälper färre företag. Jag skulle snarare tro att det är fler. För de små företag i Sverige som Carina Adolfsson Elgestam talar om finns ju strukturen med de 20 regionkontoren kvar. De finns tillgängliga för små- och medelstora företag att besöka för att göra en marknadsplan och gå igenom förutsättningarna på ett bra sätt. Riktigt små företag kanske måste ha en viss styrka. Man ska nog vara rätt så bra på hemmaplan innan man ger sig ut på bortaplan. Det krävs muskler för att klara av en exportsatsning. De flesta som har sysslat med den här verksamheten vet att det tar tid, och då gäller det att man har uthållighet. Det går inte på ett kick.

Herr talman! Jag tänker ta upp det som Carina Adolfsson Elgestam var inne på när det gäller exporten. Sverige är extremt beroende av sin exportindustri och dess verksamhet. Över 50 procent av bnp härstammar från exportindustrin. I ett läge då vi tappar andelar på exportmarknaden i förhållande till våra konkurrentländer är situationen givetvis allvarlig. Jag håller med om mycket av det som Marie Weibull Kornias har sagt i sitt inlägg om betydelsen av företag på exportmarknaden. Men jag är lite mer intresserad av på vilket sätt det är. Det räcker inte att bara säga att Exportrådet är duktigt och snabbfotat. Det finns gränser när dessa snabba fötter står fast i marken i en cementburk så att säga och inte kan lyfta. Frågan är om vi inte hamnar i det läget när man från regeringens sida har gjort sådana kraftiga nedskärningar. Om man inte har resurser för att kunna förflytta sig till de marknader där man bör vara hjälper det inte hur snabbfotad man än är. Jag skulle vilja se en betydligt större och bredare satsning på de nya marknaderna - Indien och Kina - där vi i dagsläget tyvärr inte har nått de framgångar som vi borde ha nått. Där har man en ekonomi som är i tillväxt. Jag är intresserad av lite mer verkstad från regeringens sida. Det vore därför alldeles utmärkt om jag fick ett sådant svar från Marie Weibull Kornias.

Herr talman! Som jag påtalade i mitt anförande är det ett stort antal aktörer som är involverade i detta för Sverige så otroligt viktiga område. Jag har nämnt bland annat Exportrådet. Men det finns många fler aktörer. Det som gläder mig med alliansregeringen och våra nya ministrar är att alla tar på sig denna mantel. Alla är där ute och säljer Sverige. Det tycker jag är kolossalt positivt. Det finns så många olika områden. Jag nämnde Miljödepartementet och miljöteknik. Jag nämnde Socialdepartementet och Medtech. Jag nämnde handelsministern och andra generellt när det gäller handelspolitiken. Sedan ska vi inte glömma, Kent Persson, att även våra utlandsmyndigheter har en unik möjlighet att verkligen agera dörröppnare som vi så väl behöver. Det är ett samspel mellan så många aktörer. Och vi som alla vill Sveriges väl måste bejaka detta.

Herr talman! Det är ändå så, Marie Weibull Kornias, att vi tappar marknadsandelar på exportmarknaden i dag i förhållande till jämförbara konkurrentländer. Då går det inte att bara stå här och vara nöjd och tala om vilka resurser som vi har för att sälja Sverige. Det hjälper oss inte i förlängningen. Det är precis som ni sade här tidigare att det behövs handfast stöd, en knuff ut. Då är min fråga: Hur ser detta handfasta stöd till företagen ut för att de ska ta sig ut? Jag har inte fått något svar på den frågan.

Herr talman! Jag har också sett den uppgift som Kent Persson framhåller om att vi tappar marknadsandelar. Det finns lite olika sätt att se på den uppgiften. Vad det handlar om är att hela världshandeln har ökat. Då drabbas Sverige som en liten aktör naturligtvis i statistiken. Det behöver inte de facto innebära att vi i Sverige exporterar mindre. Som jag visade i den färska statistiken från SCB ökade exporten med 9 procent under de första nio månaderna i år. Det kommer det dessvärre att se annorlunda ut för det fjärde kvartalet. Tjänstedirektivet är kolossalt viktigt, Kent Persson. Vi har bara 25 procent av våra tjänster på export. Där finns fantastiska möjligheter för svenska företag att ta sig in på Europas inre marknad, en marknad med 500 miljoner konsumenter. Det sätter jag en stor tillit till.

Herr talman! För att vi ska kunna behålla och utveckla vårt välstånd krävs det ett näringsliv som fungerar i både hög- och lågkonjunktur. Det gäller att se till att vår näringspolitik är i högsta världsklass så att vi kan konkurrera på de globala marknaderna. Det blir tuffare och tuffare. Alliansregeringen påbörjade för drygt två år sedan reformarbetet när det gäller våra företag. Det innehåller en hel uppsjö av förändringar och aktiviteter. Vi har förändrat redovisningsplikten för momsinbetalningar för småföretag. Vi har sänkt inkomstskatten för företagare. Vi sänker nu arbetsgivaravgiften för företag. Dessutom bygger vi ut lärlingsutbildningen för företag, och till min stora glädje får vi en yrkeshögskola i min hemstad Västerås. Vi arbetar ständigt med att minska byråkratin för företagen, och vi ska klara de 25 procenten till 2010. Herr talman! Just nu är vi på väg att införa ett nytt trygghetssystem för företagare, vilket är väl så viktigt. Jag skulle kunna rabbla upp åtskilliga andra åtgärder som vi är på väg att vidta under de kommande åren så att Sverige verkligen blir världsledande. Här är det nämligen en tävling mellan länder och kontinenter när det gäller företagspolitik. Vi ska vara bäst. Vi har satsat mycket på de små och medelstora företagen vilkas framtid är helt avgörande för vårt framtida välstånd. Utan små och medelstora företag kan vi inte bygga ut vårt välstånd. Närmare 1,5 miljoner svenskar arbetar i företag med färre än 50 anställda. Drygt 98 procent av alla företag har färre än fem anställda. Att fortsätta skapa ett företagsklimat i näringslivet är en huvuduppgift för alliansregeringen. I alliansregeringens budget för 2009 och framåt finns en satsning på hela 16 miljarder kronor på företagen som kommer att börja verka inom ett par veckor. Maria Plass har gått igenom detta i detalj, så jag ska inte göra det. Jag vill bara understryka att vi i detta läge, då vi visste att vi gick in i en lågkonjunktur, har satsat 32 miljarder kronor på en budget med en expansiv finanspolitik. Det är den mest expansiva budgeten i hela Europa. Och mer kommer att komma. Vi kommer att ha denna lågkonjunktur under både 2009 och 2010. Jag ska nu övergå till att tala om tre områden som ligger mig nära. Det gäller konkurrenssituationen, som en socialdemokratisk talare har tagit upp, rymdteknologins betydelse för Sverige och mineralsektorns ljusa framtid. Regeringen har i budgeten föreslagit ett kraftfullt konkurrenspaket för att förbättra konkurrensen och den offentliga upphandlingen i Sverige som inte är bra i dag. Prisläget har trots den inre marknaden varit högt jämfört med andra länder. Det finns för lite konkurrens också inom Sveriges offentliga sektor. Ökad konkurrens leder till högre kvalitet och lägre priser på vardagskonsumtion och boende. Detta får i sin tur till följd att människor får mer pengar över i plånboken. På lång sikt bidrar en god konkurrenssituation till minskat inflationstryck, men redan på kort sikt ger konkurrens ökad produktivitet. Regeringen föreslår en omfattande ökning av Konkurrensverkets medel. Man föreslår ett tillskott på närmare 70 miljoner kronor under de kommande tre budgetåren, detta för att kunna genomföra de åtgärder som krävs för nödvändiga konkurrensförbättringar på svenska marknader. Vidare föreslår regeringen att det sammantaget satsas närmare 140 miljoner kronor under de kommande åren på åtgärder som syftar till att förbättra genomförandet av offentliga upphandlingar i Sverige som absolut kan förbättras. På så sätt underlättar man för småföretagen. Vad gäller Sveriges rymdverksamhet arbetar våra svenska företag inom ett europeiskt nätverk, nämligen European Space Agency, ESA. Rymdmarknaden kommer att öka väsentligt i Europa under kommande år. Det är viktigt att vi är med på denna expansion. Näringsministern har påtalat hur viktigt detta marknadssegment är för Sverige och att rymdverksamheten har en teknikhöjd som gynnar våra svenska teknikföretag. I Europa kommer ett nytt navigeringssystem att inrättas som ersätter det amerikanska gps-systemet. Vidare finns det ett nytt system för säkerhet och observation, gmes, som också kommer att införas. Dessa två nya system ökar marknaden med enorma belopp. Att skicka upp en raket med en satellit kostar i dag i storleksordningen 500 miljoner euro. Vi i Sverige är bra på att bygga satelliter sett till både kvalitet och konkurrenskraftiga priser. Här finns det en enorm potential för framtida business för svensk industri. Herr talman! Ett annat produktområde som ökar i Sverige gäller undersökningar av olika mineralförekomster. Intresset från företag ute i världen har varit mycket stort. Ett flertal företag i Sverige och även utländska företag provborrar för att se om det finns lönsamma mineralförekomster. De tidigare höga mineralpriserna har naturligtvis ökat intresset. Men man måste se dessa mineralpriser över ett flertal konjunkturcykler eftersom mineralpriserna går både upp och ned. Det finns positiva undersökningsresultat från Pajala. Det ser ut som att två järnmalmsgruvor kommer att öppnas i Pajala och även en på den finska sidan av gränsen. Vidare ser det ut som att den gamla gruvan i Dannemora öppnas igen, vilket verkligen gläder oss. Geografiskt ligger dessa potentiella gruvor i områden som har en liten befolkning och där invånarna har svårt att försörja sig. Sverige är mycket mineralrikt så vi får säkert se nya investeringar på nya orter, vilket också är mycket glädjande. Herr talman! Målet för vår näringspolitik är att skärpa den svenska konkurrenskraften och att skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag. Därigenom bryts utanförskapet, och vi blir fler som bygger framtiden i Sverige. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! På tal om utanförskap: Just nu har jag nog en känsla av att utanförskapet i Sverige växer i och med att fler blir arbetslösa. Men det var inte det jag tänkte fråga om. Staffan Anger sade i sitt anförande att vi har ungefär 1 ½ miljon småföretagare. Men ni har höjt arbetsgivaravgiften för dem med 3,25 procent. Är det bra för deras utveckling? Det kan man inte låta bli att fundera på. Att vi ska bli världsledande, bli bäst, tycker jag kan vara en bra ambition. Lite grann delar vi den uppfattningen. Det var anledningen till att vi tillsammans med industrin tog fram branschprogram för sex strategiska näringar i Sverige där vi och näringslivet ansåg att Sverige var konkurrenskraftigt. De här branschprogrammen är Staffan Anger och hans kolleger på den borgerliga sidan emot, så jag undrar om Staffan Anger delar nyss nämnda uppfattning. Jag skulle vilja ställa en fråga till. Det gäller budgeten i förhållande till stimulanspaket och till att varslen och arbetslösheten ökar och allt fler företag går i konkurs. Har Staffan Anger något svar på frågan om hur eller när det eventuellt kommer något förslag från regeringens sida? I flera inlägg tidigare här har det ju skinit igenom att någonting eventuellt kan tänkas komma i rätt tid - när nu "rätt tid" är - eller ifall det skulle behövas.

Herr talman! Jag vill först säga några ord om utanförskapet. Hittills har vi skapat jobb för ungefär 180 000 människor. Att 180 000 personer fått det är fantastiskt. Just nu är det kris i världen, inte bara i Sverige - en finanskris grundad på vad som har hänt i Amerika. Det viktigaste nu är att klara av att bankerna lånar ut pengar. Det gör de ju inte i dag på rätt sätt. Blodomloppet måste alltså börja fungera. Vår finansminister var i går nere i Bryssel och försökte påverka så att man får de rätta tarifferna. Vidare gäller det vad det kostar att få de här garantierna. Man tror att man kan lösa detta. Den person som ska köpa en lastbil lånar självklart pengar till köpet, men i dag kan han inte låna pengar. Det är därför som orderingången har minskat så kolossalt mycket. Banksystemet måste börja fungera. Jag menar att svenska banker måste ta ett Sverigeansvar, inte bara ett aktieansvar. När det gäller fördelar för företagarna kan jag säga att vi har sänkt bolagsskatten från 28 procent till 26,3 procent. Vi har sänkt arbetsgivaravgiften med 1 procent. Över huvud taget har vi sett till att det rent byråkratiskt blir mycket lättare att arbeta i småföretag. Vidare har vi ett branschprogram för bilindustrin, vilket jag välkomnar. Det handlar om 450 miljoner kronor. Vi har utökat forskningspengarna till industrin men har lagt dem på ett lite annorlunda sätt. Vi har nämligen lagt dem i forsknings- och utvecklingspropositionen där det finns ännu mer pengar. De pengarna ökar med 1,2 miljarder. De här pengarna kommer naturligtvis att satsas på den omstrukturering av svensk bilindustri som nu kommer att ske.

Herr talman! I fråga om det har blivit lättare för småföretagen under den borgerliga regeringen är jag inte helt övertygad om att alla småföretagare runt om i Sverige känner det så och delar den uppfattningen. Men det beror kanske på att det från början fanns väldigt höga förväntningar på den borgerliga regeringen. Jag återkommer till detta med budget och stimulanser inför framtiden och till att det finns ett behov av att vi investerar oss ur den här krisen. Staffan Anger kommer, precis som jag, från industrin och har säkert viss erfarenhet efter de lågkonjunkturer som vi i Sverige tidigare har gått igenom. Som det är i dag och sett till det läge som vi befinner oss i hävdar vi att det behövs åtgärder för att Sverige ska ta sig ur krisen. Då säger man från regeringens sida och från borgerligt håll här i riksdagen att det är för tidigt, att man inte kan göra det nu under innevarande budgetår. Man har alla möjliga argument. Min erfarenhet från industrin är att man när man tappar väldigt många order och ser att budgeten inte går ihop gör en översyn och anpassar sin budget därefter. Det görs under innevarande år. Man förändrar på de olika kontona. Som facklig företrädare har jag själv vid flera tillfällen suttit med vid bordet när det handlat om att göra sådana här förändringar. Det är lite märkligt. Den 22 september lade regeringen fram en budget där man presenterade en tillväxt på över 1 procent. Men i dagsläget, i december månad, vet vi att man inför år 2009 räknar med en tillväxt på 0 procent. Någon skillnad måste det ändå vara däremellan. Frågan blir därför igen: Varför kommer det inga åtgärder för att stimulera tillväxten i Sverige här och nu? Vi har ju den möjligheten nu.

Herr talman! Vad vi gör är att vi stärker konsumtionen i Sverige med 15 miljarder - med början om några veckor. Detta är väldigt viktigt. Det kommer alltså 15 miljarder till och också olika besparingar på kostnadssidan i budgeten. I denna lågkonjunktur blir det ett finansiellt pålägg om 32 miljarder. Diskussionen när vi lade fram budgeten var intensiv. Vi diskuterade om att det skulle bli fråga om 30-40 miljarder - då hade vi räknat med en lågkonjunktur. Sedan kom den finansiella krisen. Då måste man så att säga reagera på ett annat sätt. Vad vi nu gör är att så mycket som möjligt försöka förstärka Arbetsförmedlingen och förstärka utbildningen. Det kommer åtgärder om detta. Det har också arbetsmarknadsministern pratat om. I fredags var det ett möte med 13 landshövdingar och näringsutskottet där man gick igenom de åtgärder som kan vidtas. Vi lägger i infrastrukturbudgeten 8 miljarder på vägar och järnvägar. Man tittar igenom vad som är viktigast att göra ännu fortare. Det är det här sättet som man ska arbeta på. Det finns också en förhoppning att Volvo ska vakna till. Volvo har inte skjuts i sin produktutveckling. De har inte satsat på miljöbilar, de har inte satsat på hybridbilar, de har inte satsat på landhybrider och inte på elbilar. Det skulle man ha gjort. Man kan diskutera om ansvaret ligger i Göteborg eller om det ligger i Trollhättan. Förmodligen ligger det på båda ställen. Det är alltså en förhoppning att vi ska kunna lösa den frågan i samverkan med Volvo och Saab.

Herr talman! Först måste jag kommentera det kraftfulla konkurrenspaketet. Om man slår ihop Nämnden för offentlig upphandling och Konkurrensverket är det nog inte så kraftfullt i pengar räknat i alla fall. Visserligen har Konkurrensverket genom att man slog ihop det med Nämnden för offentlig upphandling fått utökade arbetsuppgifter i samband med att vi, i stor enighet i denna kammare, förändrade konkurrenslagen. Brukligt är att om man får fler uppgifter i myndigheter får man i regel en penningpåse för detta. Kraftfullheten och att man från den här regeringen skulle satsa så mycket mer på konkurrensen vet jag inte var någonstans Staffan Anger får det ifrån. Det som det har uttalats om har just gällt offentlig upphandling. Men det vi konsumenter möter varje dag är frågor om livsmedel, byggnadsämnesindustrin och andra saker som vi upplever alldeles för dyra i förhållande till vår omvärld. Där kan jag inte se - jag försökte leta efter det - några kraftfulla satsningar. Jag skulle väldigt gärna vilja fråga Staffan Anger: Var någonstans i budgeten eller i texterna kan vi se de här kraftfulla satsningarna på att bekämpa höga livsmedelspriser eller byggnadsmaterielpriser?

Herr talman! Vi har samma uppfattning när det gäller att se till att konkurrenskraften förstärks i Sverige och att vi får ned priserna. Det är inte bra som det är. I många fall har vi oligopol, och det är inte bra. Dem kan vi kanske inte bryta upp som man gör i Amerika, men vad vi kan göra är att se till att det finns en övervakning som fungerar väl. Det är därför vi har gett, och det är fullt klart och finns skrivet i instruktionerna, 170 miljoner för att förstärka det under tre år. Det framkom också väldigt väl i somras när hela alliansledningen, med alla partiledare, gick ut och talade om att vi måste se till att vi får en övervakning som är mycket tuffare. Konkurrenslagen har skärpts. Sedan kan man diskutera kriminalisering eller inte, där råder det lite olika uppfattningar. Men vi har accepterat att vi inte ska göra så, och då får vi arbeta med de möjligheter som finns. Det är fullt klart att det finns direktiv från regeringen att på allvar ta hand om de här frågorna. Jag är inte alls orolig för att vi inte skulle få ned prisnivån i Sverige.

Herr talman! En annan fråga som vi socialdemokrater ganska nyligen presenterade handlar om likviditeten i småföretagen som är ett problem och blir ett större och större problem med de långa faktureringstiderna. Man har kanske 30 dagars faktureringstid. Helt plötsligt får man veta att det ska vara 60 eller 90 dagar eller någonting annat. Det gör att småföretagen kommer i kläm. En enkel åtgärd som skulle kunna vidtas är att kräva att våra myndigheter inte utnyttjar dessa långa faktureringstider, i väntan på att man kan göra en förändring i lagen om avtalsvillkor som ju naturligtvis tar mycket längre tid. Men myndigheter skulle mycket väl kunna göra detta ganska omgående. Då är min fråga till Staffan Anger: Varför har detta tagits så njuggt emot av regeringen och allianspartierna? Varför är det ett så svårt problem? Detta borde kunna göras ganska enkelt. Det andra jag skulle vilja fråga Staffan Anger om i denna omgång gäller rymdpolitiken, framför allt gps-systemen. Det är jättebra med dem. Men vi har också våra svenska system, till exempel Arianeprojektet, som hela tiden och inte minst nu riskerar att helt och hållet läggas ned på grund av att regeringen har en ganska njugg politik på det här området. Vad tänker Staffan Anger ta för initiativ för att man ska kunna rädda den svenska rymdindustrin? Det är bra att vi samarbetar på Europanivå om detta, men vi har också ganska mycket, inte minst forskning, som har stor betydelse för rymdindustrin.

Herr talman! Faktureringstiderna är en kommersiell fråga därför att man i en affär sätter ett pris, leveranstid, kreditvillkor och annat. Det är den totala affären man gör upp. Då är det väldigt svårt att styra företag - vi har sett att ni vill göra det - att gå ned från 60 dagar till 30 dagar. Sådant fungerar inte, utan det är den totala affären som är viktig. Det ska vi ha klart för oss, även när det gäller den offentliga sektorn. Det går inte att ändra på det sättet. När det gäller rymdsidan kan vi konstatera att Arianeprojektet inte har varit särskilt bra. Det har inte varit tekniskt dåligt, utan man har spenderat enormt mycket pengar på det, inte för Sveriges del men i andra delar. Det är inte väl skött. Det är ett misskött projekt. Det har blivit som ett svart hål som man har stoppat pengar i. Detta är ett olycksfall, och sådant ska naturligtvis inte inträffa i framtiden. Nu ska vi satsa på gms och på vårt navigeringssystem och se till att våra rymdföretag får vara med och konkurrera där vi är världsledande på satelliter.

Herr talman! Jag tänkte i mitt anförande ägna mig åt att diskutera innovationer, entreprenörskap och synen på uppfinnare. Till att börja med kan jag inte låta bli att konstatera att stora rubriker i dag som alltid handlar om varsel. 130 000 jobb hotas i Sverige. Atlas Copco är det senaste som vi kunnat läsa om. De varslar 100 visstidsanställda i Örebro som snart blir arbetslösa. Den borgerliga majoriteten har pratat mycket men agerar inte i samma omfattning. Därför är det tillfredsställande att se att vår budget från Socialdemokraterna är på 1 miljard mer inom det utgiftsområde som vi nu diskuterar. Bland annat satsar vi 660 miljoner mer på Vinnova, forskning och utveckling. Vi tar frågan på allvar. När det gäller innovationer och att inte bara prata utan också göra har vi sagt att vi vill satsa 160 miljoner på innovationer, varav 100 miljoner till småföretagarstipendium, 40 miljoner till ett särskilt innovationslån för uppfinnare och 20 miljoner till ökat stöd till kommersiell service. Det föreslagna småföretagarstipendiet är avsett att underlätta för människor som bär på kreativa visioner och som vill omsätta dessa i nya affärsidéer och nya företag men för vilka steget är långt att lämna en fast anställning. Det föreslagna innovationslånet för uppfinnare skulle ha en förenklad ansökningsprocess och sänkta medfinansieringskrav. Det är jätteviktigt med tanke på finanskrisen. Innovationslånen skulle gå till företag utanför den akademiska världen för att ta vara på de innovationer som kommer från en lång arbetslivserfarenhet och yrkeskunskap. Låt mig prata om dem som har blivit svenska mästare i år när det gäller uppfinningar. Petra Wadström fick Skapapriset i år. Skapapriset, eller det nationella utvecklingsstipendiet som det också kallas, är till för att ge stöd till uppfinnare som omvandlar sina uppfinningar till kommersiella produkter. Det är viktigt för svenskt näringsliv. Petra Wadström har uppfunnit ett vattenreningssystem med solljus som kan underlätta livet för hundratals miljoner människor, framför allt boende i u-länder. Andrapriset gick till en forskargrupp i Göteborg som har lyckats - lyssna nu noga - dressera bakterier att spinna tunna rör av cellulosa. Hur de bar sig åt kan jag inte gå in på in här. Det tar nog alldeles för lång tid. Zader Nalic har tagit fram ett kontrollsystem för värmepumpar. Mikael Sidenmark har uppfunnit en generator för vågkraftverk. Eva-Lena och Peter Gårdhagen i Nora har tagit fram miljögiftsmätare. Alla dessa som jag nämnt här är uppfinnare, och de behöver få den uppmärksamhet som de faktiskt förtjänar. Därför tycker vi att det är så viktigt att satsa på just innovationslånen. Därför är det ganska skönt att kunna säga, nu när vi socialdemokrater går från den här debatten, att vi har gjort något. Vi har satsat, till skillnad från de borgerliga företrädarna som nu får sitta och önska att de också hade agerat, och som hade kunnat agera, men nu får hänvisa till en budget som var gammal redan den 22 september.

Herr talman! Jag har ju hållit mitt anförande, men i ett av replikskiftena framförde Maria Plass någonting och ställde några frågor som jag inte hade möjlighet att svara på och som jag tyckte var särdeles tråkiga. Jag vill därför ta tillfället i akt att klarlägga några saker. Maria Plass frågade vilka samarbetspartner vi hade när Socialdemokraterna på morgonen satt ned och diskuterade med oss för att försöka rädda fordonsindustrin. Då skulle vi ha velat försämra infrastrukturen och diskutera hur det ska produceras färre bilar i Sverige. Jag kan börja med att säga att jag inte nödvändigtvis tycker att det är dåligt att Socialdemokraterna försöker se hur man kan rädda fordonsindustrin. Det hade kunnat vara en poäng om fler hade velat ägna den frågan lite mer uppmärksamhet, till exempel regeringen. När det kommer till vad vi tycker är det faktiskt så att vi satsar stort på infrastrukturen. Vi satsar mer på infrastrukturen än regeringen. Det gäller dock framför allt järnvägar. Då hoppas jag att det inte talar för Moderaterna i stort när Maria Plass verkar tycka att det är dåligt att satsa extra på järnvägar. Det skulle vara intressant att höra. Sedan handlar det inte om att det ska produceras färre bilar i Sverige. Det handlar om att vi måste ha en omställning till ett hållbart klimat där vi inte förbrukar jordens resurser. I det läget går det inte att fortsätta producera den typen av bilar som förstör klimatet, utan vi måste ha en omställning till ett mer hållbart system där man producerar den typen av saker som faktiskt kan användas på ett bra sätt.

Herr talman! Det var inte meningen, Lage Rahm, att på något sätt förolämpa er i Miljöpartiet för att ni har Socialdemokraterna som samarbetspartner. Det är ju helt er interna process. Jag ställde bara frågan hur det känns. Jag kan bara konstatera att Miljöpartiet vill höja skatten på fordonsbränsle. Jag känner att det är lite svårt att få det hela att gå ihop. Om man höjer skatten på drivmedlet så radikalt som ni vill göra blir konsekvenserna för bilfabrikerna i Göteborg och Trollhättan, det vill säga Volvo och Saab, ganska stora, för det är ju ganska bensinslukande bilar som produceras där. Det fick jag inte att gå ihop.

Herr talman! Det är talande att Maria Plass pratar om drivmedlet i singularis som om det bara fanns ett enda drivmedel, vilket då tydligen skulle vara bensin. Jag vill be att få påpeka att det finns fler drivmedel och att vi borde använda dem i ökad utsträckning. Det är där framtiden ligger, och det är den typen av satsningar vi borde göra.

Herr talman! De bensinslukande bilarna som nu tillverkas av Volvo och Saab går till största delen på diesel och bensin. Jag skulle önska att det producerades andra typer av bilar. Sverige är väldigt långt framme när det gäller biodrivmedel. På en konferens i Brasilien höjdes Sverige till skyarna, därför att vi har ett avtal med Brasilien och ligger långt framme. Och vi jobbar hårt inom EU för att vi ska komma vidare, bland annat med andra generationens biodrivmedel.

Herr talman! Nu verkar det vara en mer nyanserad bild som Maria Plass ger. Det tycker jag är bra, för det gäller att inse att vi faktiskt inte kan fortsätta med den här typen av verksamhet. Nu har vi delvis en kris när det gäller frågan om personbilar och vad de ska gå på för drivmedel. Vi borde tidigare ha genomfört den typ av politiska åtgärder som hade varit ett incitament för att ställa om till en mer hållbar produktion och ett system för att tillverka fordon som går på bättre bränsle. Hade vi gjort det i tid hade vi inte suttit precis så illa till som vi gör i dag, men det är hög tid att börja göra det nu.

Herr talman! Jag har begärt ordet med anledning av att det finns ett antal saker som jag tycker att det finns anledning att kommentera. En sådan sak är exempelvis det mantra som de borgerliga partierna försöker att stadfästa när de går från att det är den mest expansiva till en av de mest expansiva budgetar som har presenterats i Europa som den borgerliga regeringen har lagt fram. Om det är så, vad säger vi då om vårt förslag? Det är ju ännu bättre, är ännu mer expansivt och har ännu fler lösningar. Jag tycker att vi ska ta med det i den här diskussionen, för i slutänden kommer det ändå att bli så att många av de förslag som vi lägger fram kommer ni att ta till er och presentera om ett par månader som era egna förslag - precis som ni har gjort i ett antal andra ärenden. Ett exempel är den sociala tryggheten för småföretagare. Vi hade ett förslag för ett par år sedan. Det lade man åt sidan, kom sedan tillbaka och sade: Nu har vi ett eget. Förslaget om yrkesutbildning och lärlingsplatser, som vi hade presenterat före valet 2006, lade ni i malpåse och presenterar nu några år senare som ert eget. Bättre sent än aldrig, var det någon som sade. Frågan är om det alltid är så. Ibland kan det vara för sent. Det är därför som vi reagerar. Vi reagerar på den verklighet som vi lever i i dag. Vi tycker inte att det räcker med det förslag som vi lade fram för tre månader sedan. Då anser vi att det räcker ännu mindre med ert förslag som innehöll ännu mindre av olika åtgärder. Här i debatten har man som sagt var påtalat ett antal olika saker. Hur kan en budget vara passé, undrade Maria Plass, innan den ens har hunnit börja fungera? Ja, det fungerar ungefär som med snöröjning. Snöar det väldigt mycket en dag och man skottar bort snön för att få vägen framkomlig och det dagen efter snöar lika mycket, måste man vidta ytterligare en åtgärd. Det räcker inte att säga att det här gjorde vi i går. Man måste anpassa sig till den verklighet som man lever i. En annan talare sade att man inte kan gå in för en begränsad tid med en lösning för att rädda bilindustrin. Då har jag en fundering: Är vi då bundna till att ha kvar bankgarantin i alla tider? Borgerliga ministrar pratar hela tiden om vad som inte ska göras i stället för om vad som ska göras. Man pratar om att man inte ska riskera pensionspengar eller skatter genom att äga företag. Då är min fråga: Ska vi ta bort det pensionssystem som vi har i dag där en stor del av våra pensionspengar just går in i olika företag? Man kan inte kosta på sig att flaxa omkring som skadskjutna kråkor om man sitter i en regering, men tydligen om man sitter i opposition. Då undrar jag om man pratar av egen erfarenhet. Jag håller med om vikten av att vi satsar på rymdindustrin. Vi ska satsa på rymdindustrin till hundra procent därför att vi har stora förutsättningar. Men varför var då inte den svenska regeringen närvarande när beslutet skulle fattas? Varför säger Christer Fuglesang att han har all anledning att kritisera den borgerliga regeringen för att svika löftena om engagemang för europeiska rymdsatsningar? Herr talman! Mina fyra minuter är ute. Jag skulle kunna prata om några saker till. Jag hoppas att jag får anledning att kommentera dem ytterligare om någon har för avsikt att kommentera det som jag sagt.

Herr talman! Det handlade om att flaxa omkring som skadskjutna kråkor. Jag förstår att jag inte fick något svar på frågan om Volvoägandet tidigare i debatten. Jag har tidningen Fokus från den 31 oktober-7 november här. På frågan om staten ska gå in om Volvo skulle stå utan ägare svarar Thomas Östros: "Jag ser inte att riksdagen eller regeringen ska gå in i ett företags ägande av den arten." I Ekots lördagsintervju för knappt en vecka sedan öppnar Sahlin för statligt ägande i Volvo. Simsalabim poppar Thomas Östros upp igen och har en slug idé om att AP-fonderna ska gå in för att rädda Volvo. Jag tycker nog att det var en rätt så talande liknelse jag gjorde.

Herr talman! Det var ingen fråga - det var tydligt - utan det var mer ett påstående. Man jag kan väl ändå få kommentera påståendet. Det jag reagerade på var att Jan Andersson sade att man inte gå in med en lösning under en begränsad tid för att rädda bilindustrin. Varför skulle man inte kunna det? Varför kan inte staten vara delaktig och aktiv i en process för att lösa de akuta problemen för svensk bilindustri? Vad är det som säger att man inte kan det? Jag drar helt enkelt den här parallellen: Om det är på det sättet ska vi då inte gå in med skattepengar och pensionspengar i den sektorn över huvud taget? I förlängningen är det ju alltid fråga om någon form av risktagande. Har vi inte byggt upp vårt pensionssystem på att det aktivt ska gå in som aktieägare i olika verksamheter? Är det inte så det är tänkt? Eller fanns det någon annan fundering från de borgerliga partierna när man var med och skrev på den här överenskommelsen? Är det en annan agenda som gäller? Jag ser problemet framför mig, och jag ser att det måste lösas. Om problemet ska lösas anser jag att staten har en roll i lösningen av problemet, men jag har inte sagt att staten ska gå in och äga svensk bilindustri för all framtid. I ett akut skede bör man vara aktiv. Vad det sedan ska landa i är någonting helt annat, men det får inte landa i att man inte ska göra någonting, vilket verkar vara regeringens inställning.

Herr talman! Vi ska självfallet ha pensionspengar i våra svenska företag. Men det vi pratar om här är att använda dem för en räddningsaktion. Den nuvarande ägaren säger att man måste göra sig av med detta. Man stoppar 30 000, 40 000, 50 000 spänn i bakluckan på varje bil som levereras. Är det då läge att gå in med pensionspengar? Jag tror inte det. Det kanske blir ett lite hypotetiskt resonemang när det gäller begränsad tid. Det är klart att man kan gå in under begränsad tid. Det är bara fråga om vad priset är för att gå ur. Om vi går in med ett statligt ägande i den här modellen tror jag att det finns en risk för att priset för att gå ur blir sådant att jag inte är beredd att betala det.

Herr talman! Jag tycker att man går händelserna i förväg när man resonerar på det sättet. Eller också är det så att man har uppgifter som oppositionen inte har fått ta del av. För att kunna uttrycka sig så glasklart som Jan Andersson nu gör när han säger att vi inte ska göra det här måste man redan från början ha haft de här kontakterna, vidtagit de här åtgärderna och sett det upplägg som eventuellt skulle kunna finnas. Jag tycker att det är helt fel ingång. Jag tycker att man ska titta på alternativen innan man avfärdar dem.

Herr talman! Jag blir förskräckt när jag hör Krister Örnfjäder prata om att vi kortsiktigt ska gå in i Volvo och Saab. Jag har jobbat i bilindustrin i 30 år. Jag vet hur tufft det är. Det är en överetablerad bransch med stenhård konkurrens. Det råkar vara så att de här bilföretagen, Volvo och Saab, inte har någon produktpalett som kommer att klara de närmaste åren. De blöder och blöder. Det är jättestora förluster. Dessutom kommer de att behöva mycket mer kapital än bara köpeskillingen på kanske 20 miljarder. Vad jag har förstått såldes Volvo för 50 miljarder. Det är inte en realistisk verklighet. Det är helt fel att säga att man dessutom ska kasta in pensionskapital. Jag tycker att Krister Örnfjäder måste förstå vad det är som pågår. Vad kan vi hjälpa till med i det här sammanhanget? Vi satsar 1 ½ miljard i Västra Götaland för arbetsmarknadsutbildning och upp till 100 000 kronor för vissa som ska omskolas. Det kan vi göra. Vad kan vi göra mer? Jo, vi kan satsa dessa pengar, 450 miljoner, i fordonspotten på att diskutera hur vi kan ta fram en serie bilar som är säljbara. Jag pratar om elbilar, laddhybridbilar och hybridbilar. Där har vi kompetens i Sverige. ABB är världens bästa elmotortillverkare. Vi har drivlinjestillverkare, Getrag, och Lear som kan göra detta också. Där kan vi gå in och säga att vi är beredda att stötta en sådan produktutveckling. Att köpa Volvo och Saab kommer att kosta enorma belopp. Därför ska vi hjälpa till med produktutveckling och omskolning. Det finns även i dag behov av ingenjörer. Bombardier i Västerås vill ha 200 ingenjörer direkt till sina system.

Herr talman! Jag vet inte om jag så klart och tydligt sade att svenska staten ska gå in och köpa detta. Däremot sade jag att man ska gå in och engagera sig och att man framför allt ska undvika att säga att den lösningen inte är aktuell förrän man vet hur alternativen ser ut. Det jag har reagerat mot i den här diskussionen så här långt är att man så glasklart säger att det inte är någon statlig angelägenhet att vara med och rädda Volvo och Saab. Det så jag har tolkat diskussionen och de skrifter som jag har fått ta del av. Vad är det då som är värt att bevara? Ja, det är en massa kunnande, en massa arbetstillfällen och hela strukturer, inte minst på västkusten, som är värt att bevara. Ska de tillverka samma produkt? Det övergår mitt förstånd. Jag är övertygad om att det gäller er andra också, åtminstone de borgerliga ledamöter som har varit tillsammans med mig på de möten som vi har haft, senast i tisdags när Bil Sweden hade möte här i riksdagen. Där fick vi en redovisning av dagsläget från de här företagen. Jag hörde inte, så länge jag var kvar, några av de borgerliga ledamöterna säga: Ni säljer en värdelös produkt - ni har ingen framtid. Jag hörde helt andra tongångar. Det fanns en förståelse. När Volvo redovisade vilka framtidsplaner man hade och hur man hoppas på att överleva den här situationen hörde inte jag någon borgerlig ledamot vid det tillfället säga: Ni har fel. Jag förutsätter att det finns någonting att bygga vidare på. Jag vet inte vad, men jag tycker att staten har en del i ansvaret att ta reda på om vi kan göra något och vad vi i så fall kan göra. Den signalen borde regeringen skicka ut i stället för att sitta passiv.

Herr talman! Självklart ska vi göra allt vad vi kan för att rädda Volvo och Saab, men inte köpa företagen. Vi ska naturligtvis se till att de pengar som vi nu har beslutat satsa på forskning går till den utveckling som alla är övertygade om att de måste ha. Volvo var på väg in på hybridbilssidan, men den bilen är Ford Escort. Den produceras i Amerika. Saab har satsat bra på etanol, men de måste också ha någon form av laddhybridbilar, elbilar eller någonting sådant. De behöver också stöd för att klara produktutvecklingen. Det här är självklart otroligt viktigt för Sverige. Vi måste se till att det fungerar. Om man nu ska sälja Volvo och Saab ska vi försöka påverka - det är inte säkert att vi kan påverka det - så att man gifter sig med ett bra företag. Man kan gifta sig med Toyota, världens bästa bilföretag, som har hållit på med nya miljöbilar i 15 år och är lönsamt. Det vore jättebra. Eller man kan gifta sig med en kinesisk tillverkare som knappast har någon kunskap alls och som inte kan tillföra någonting. Här är jag övertygad om att det blir diskussioner, men ändå är det ju ägarna, Ford och General Motors, som bestämmer. Men vi ska verkligen göra vad vi kan för att försöka klara det. Det gläder mig att Krister Örnfjäder nu pratar lite mer om att inte stoppa in de jättebelopp som kommer att behövas. Det är enorma belopp som behövs för att få ordning på den produktfloran. Hade man en bra produktflora som skulle komma skulle jag inte vara så orolig.

Herr talman! Jag tycker att även Staffan Anger börjar bli lite mer nyanserad i sitt sätt att resonera, och det ser jag som väldigt positivt. Jag tycker alltså inte att man ska avfärda ett statligt engagemang förrän man vet vad man har att ta ställning till. Man måste känna till alternativen först. Jag tycker att staten har en viktig, aktiv roll att spela i den process som ändå måste komma till. Det sägs från tid till annan att det först diskussioner och att det hela tiden har förts någon form av diskussioner mellan regeringen och bilindustrin. Det må vara hänt, men jag har inte sett några praktiska resultat av det. Får jag se dem kanske till och med jag blir nöjd. Men jag väntar på dem. Vi får se.